Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upprättande av en klinik för allergiska sjukdomar m. m.

1942-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:149, Utlåtande i anledning av väckt motion angående upprättande av en klinik för allergiska sjukdomar m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 149

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upprättande av

en klinik för allergiska sjukdomar m. m.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Fredrik Ström väckt motion (I: 130)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om vidtagandet skyndsammast möjligt av erforderliga åtgärder för upprättandet

av en allergisk klinik m. m. i huvudsaklig enlighet med vad som i

motionen antytts samt därvid upptaga förhandlingar med Stockholms stad

rörande samverkan mellan staten och staden vid upprättandet av och driften

vid sagda klinik.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottei

hänvisa till motionen.

över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

riksförsåkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen och statens institut

för folkhälsan avgivit utlåtanden. Därvid ha jämväl yttranden avlämnats,

av pensionsstyrelsen från styrelsens överläkare docenten Gunnar Kahlmeter

ävensom från överläkaren vid kuranstalten i Åre Georg Kinberg och

överläkaren vid kuranstalten i Tranås Nils Åhlén samt av medicinalstyrelsen

från medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn Nanna Svartz

Malmberg.

Myndigheternas utlåtanden och förenämnda yttranden fogas såsom bilagor

härvid (Bilaga A—D).

Utskottet. Motionärens förslag avser åstadkommandet av en anstalt av den art, som

redan statens sjukvårdskommitté i sitt år 1934 avgivna betänkande förordat.

Av de hörda myndigheterna har riksförsäkringsanstalten bland annat framhållit,

att närmare kunskap av de allergiska sjukdomarna är erforderlig för

att vissa av dem skola kunna inordnas under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Pensionsstyrelsen har ansett behovet av den föreslagna anstalten icke vara så

trängande, att man under nu rådande utomordentliga förhållanden bör vidtaga

åtgärder för att tillgodose detsamma. Medicinalstyrelsen har såsom eget

yttrande åberopat en utav medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn

Nanna Svartz Malmberg, verkställd utredning, vari tillräckliga skäl

ansetts icke föreligga för ett utbrytande av de allergiska sjukdomarna från invärtes

medicinens specialitet. Den form av specialisering, som i utredningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

5

betecknats såsom mest önskvärd för nämnda sjukdomar, är den, som redan

genomförts vid Sabbatsbergs sjukhus. Statens institut för folkhälsan har tillstyrkt

framställningen.

Utskottet är övertygat om att förebyggandet och bekämpandet av här ifrågavarande

sjukdomar äro av ej ringa betydelse för samhället. Utvidgade möjligheter

för vård och forskning inom detta område äro enligt utskottets mening

synnerligen önskvärda. I nuvarande statsfinansiella läge är utskottet

emellertid icke berett att på grundval av den föreliggande utredningen tillstyrka

den i motionen föreslagna framställningen.

Medicinalstyrelsen har ifrågasatt statsbidrag för att underlätta vård å Sabbatsbergs

sjukhus för patienter från andra delar av riket än Stockholms stad.

Enligt utskottets mening äro åtgärder i detta syfte önskvärda. Med hänsyn

till vad styrelsen i ämnet anfört kan emellertid förutsättas, att styrelsen tager

frågan under närmare övervägande och avger förslag i ämnet utan framställning

från riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 130 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 148.

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Kungl. Majit har den 27 februari 1942 anbefallt riksförsäkringsanstalten

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en av herr Fredrik Ström

i första kammaren väckt motion nr 130 angående upprättande av en klinik

för allergiska sjukdomar m. m.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

I det av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

gemensamt den 21 november 1935 avgivna förslag till de ändringar i lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar, som infördes genom lagen den 26

juni 1936, erinrade ämbetsverken bland annat örn sådana sjukdomar, som

förorsakades av mer eller mindre långvarigt arbete i annat damm eller dammliknande

substanser än stendamm, t. ex. av mjöl. »Sålunda kunna uppkomma»

— anförde ämbetsverken — »vissa infektioner eller andra sjukdomar i näsa,

svalg, luftvägar, lungor m. m. Här kommer sålunda i betraktande bland annat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

astina i en del fall hos bagare, mjölnare etc. Ämbetsverken hava dock ansett

det stöta på stora svårigheter att i det särskilda fallet söka tillfredsställande

avgränsa här ifrågakommande fall samt med tillräcklig säkerhet härleda vissa

av dem från arbetet.»

Enligt anstaltens mening är det av betydelse, att den vetenskapliga forskningen

rörande nyss nämnda och andra i motionen åsyftade sjukdomar fullföljes,

och det icke minst för erhållande av sådan närmare kunskap om dessa

sjukdomar, som enligt vad anstalten inhämtat fortfarande är erforderlig

för att vissa av dem skall kunna inordnas under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Huruvida denna forskning bäst befrämjas genom inrättande av den i

motionen föreslagna särskilda kliniken eller på annat sätt, undandrar sig

emellertid anstaltens bedömande.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade, byråchefen

Gabrielson, byrådirektören Sidvall och tjf. byråchefen von der

Burg.

Stockholm den 19 mars 1942.

DAVID ÖSTRAND.

H. v. SCHULZENHEIM.

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 27 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt pensionsstyrelsen

att till statsutskottet avgiva yttrande över en av ledamoten i första

kammaren Fredrik Ström väckt motion, nr 130, örn upprättande av en

klinik för allergiska sjukdomar m. m.

Med anledning härav har pensionsstyrelsen inhämtat yttrande från styrelsens

överläkare docenten Gunnar Kahlmeter samt från överläkaren vid

kuranstalten i Åre Georg Kinberg och överläkaren vid kuranstalten i Tranås

Nils Åhlén.

Med bifogande av avskrifter av nämnda yttranden får styrelsen anföra följande.

Antalet personer i vårt land, vilka på grund av astma äro arbetsoförmögna,

är icke känt. De undersökningar, som inom pensionsstyrelsen verkställts

angående invaliditetsorsakernas relativa betydelse, hänföra sig till

åren 1918 och 1928. Enligt dessa undersökningar utgjorde de icke tuberkulösa

lungsjukdomarna invaliditetsorsak i 2.5 procent av vissa pensionsansökningar

från år 1918 och i 3.4 procent av vissa sådana ansökningar

från år 1928. Någon undersökning avseende senare år har icke utförts inom

styrelsen. Man torde icke med ledning av de anförda siffrorna kunna med någon

större säkerhet bedöma astmasjukdomarnas nuvarande betydelse såsom

invaliditetsorsak. Styrelsen har emellertid den uppfattningen att dessa sjukdomar

äro tämligen allmänt förekommande åkommor, som ofta leda till

arbetsoförmåga hos de därav drabbade.

Pensionsstyrelsen har i syfte att söka förebygga eller häva arbetsoförmåga

hos personer, som insjuknat i astma, berett sådana sjuka vård, företrädesvis

vid styrelsens kuranstalter i Åre och Tranås. Under åren 1938,

1939 och 1940 avslutade sålunda 237, respektive 163 och 139 astmasjuka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

7

personer vård å styrelsens kuranstalter, motsvarande 4, respektive 3.1 och

3.1 procent av hela det antal personer, som under ifrågavarande år avslutade

vård å dessa anstalter. Man torde kunna utgå ifrån att flertalet av de

personer, som för asiatiska sjukdomar vårdats vid kuranstalterna ifråga,

under vården erhållit lindring i eller blivit helt fria från sina besvär. Flertalet

torde hava utskrivits såsom återställda eller väsentligt förbättrade.

Erfarenheten har emellertid visat, att många av de vårdade vid återkomsten

till hemorten efter längre eller kortare tids förlopp ånyo insjuknat i astina.

Pensionsstyrelsen har därför vid prövning av ansökning örn kurortsvård

för astmasjuk person såsom villkor för bifall till ansökningen ofta uppställt

kravet att vederbörande, om vistelsen vid kuranstalten skulle visa

sig hava gynnsam verkan å sjukdomen, skall bosätta sig å ort med samma

klimat som i Åre, respektive Tranås. I många fall har också genom pensionsstyrelsens

initiativ sådan överflyttning av astmatiker till lämplig ort

ägt rum och visat sig vara till gagn för den sjuke. Då det gällt yngre personer

har styrelsen för att underlätta förflyttningen i en del fall föranstaltat

örn yrkesutbildning för vederbörande å ort med lämpligt klimat. Till och

med år 1937 hade sålunda 45 personer med astma, varav 38 män och 7

kvinnor, erhållit utbildning genom styrelsens försorg. Enligt en under

november 1940 inom styrelsen verkställd utredning har resultatet av utbildningen

ifråga varit gott. Under år 1938 avslutade 11 personer (samtliga

män), som ledo av astma eller liknande sjukdom, dylik utbildning.

Antalet utgjorde 2.2 procent av samtliga under året avslutade yrkesutbildningsfall.

Motsvarande siffror voro för år 1939 10, varav 2 kvinnor, och

för år 1940 15, varav 1 kvinna, utgörande 1.9, respektive 2.6 procent av

samtliga under sistnämnda två år avslutade utbildningsfall. Att så få kvinnor

beretts utbildning torde få tillskrivas den omständigheten, att det

varit lättare för kvinnorna än för männen att erhålla lämplig anställning

utan särskild yrkesutbildning.

Ifråga örn de åtgärder, som böra vidtagas för att bekämpa astman,

anföres i motionen — under erinran om att åkomman hör till den grupp

sjukdomar, vilka sammanfattas under beteckningen överkänslighetssjukdomar

eller allergiska sjukdomar — att det i första hand gäller att klarlägga,

vilket eller vilka ämnen, som i det särskilda fallet äro de utlösande

för sjukdomen. Därest det lyckas att fastställa det skadliga ämne, som

framkallar de sjukliga symptomen, kan sjukdomen ofta framgångsrikt behandlas.

Även örn ett undvikande av ämnet ifråga icke är möjligt, inrymmer

— framhålles i motionen — den moderna allergiläran vissa behandlingsmetoder,

som bjuda möjlighet att med gott resultat bekämpa den

föreliggande överkänslighetssjukdomen. På grund härav hemställes i motionen,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn vidtagande av erforderliga åtgärder för upprättande av en allergisk

klinik m. m.

Örn behovet för närvarande av en sådan klinik hava olika åsikter uttalats

av de läkare som efter anmodan av pensionsstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet, överläkaren vid kuranstalten i Tranås anför, att en klinik med

åsyftad uppgift säkerligen skulle kunna bliva av betydelse för den framtida

allergiforskningen, även örn man icke kunde vänta några omedelbara

resultat. Med hänsyn till tidsläget funne han emellertid frågan böra

anstå, enär den icke kunde anses vara av den vikt och storleksordning,

att den krävde omedelbara åtgärder, överläkaren vid kuranstalten i Åre

anför, att, även örn de av den svenska allergiforskningen hittills uppnådda

resultaten icke tedde sig alltför betydande, det likvid med hänsyn till frågans

medicinska och nationalekonomiska betydelse vore önskvärt, att det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

genom statligt ingripande kunde möjliggöras för kritisk medicinsk sakkunskap

att föra problemet närmare sin lösning. Pensionsstyrelsens överläkare

framhåller i sitt yttrande, att en »allergisk centralanstalt» i huvudsaklig

överenstämmelse med det förslag av docenten Ernst Salén, för vilket

redogörelse lämnats i det vid motionen fogade utdraget ur betänkandet

av år 1934 angående den slutna kroppssjukvården i riket, torde komma att

föranleda mycket betydande kostnader, ej minst genom den relativt stora

personal och delvis dyrbara utrustning anstalten skulle behöva. Pensionsstyrelsens

överläkare funne därför, att ett laboratorium för tillverkning av

allergenextrakt vore det önskemål, vars tillgodoseende vore angelägnast.

Pensionsstyrelsen är av den meningen, att alltjämt osäkerhet råder rörande

vilka vägar man bör gå vid bekämpande av astmasjukdomarna. Det

vore därför önskvärt att få till stånd en anstalt för de allergiska sjukdomarnas

utforskande och behandling. Pensionsstyrelsen anser likväl icke

att behovet härav är så trängande, att man under nu rådande utomordentliga

förhållanden bör vidtaga åtgärder för att tillgodose detsamma.

I ärendets handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit byråcheferna

Smedmark och Henning.

Stockholm den 26 mars 1942.

K. PERSSON.

CARL BROBERG.

Begärt yttrande med anledning av motion nr 130 i första kammaren av hr

Fredrik Ström angående upprättande av en klinik för allergiska

sjukdomar m. m.

Motionens motivering innehåller till att börja med ett konstaterande av att

den vanliga bronchialastman hör till den grupp sjukdomar, som inrymmas

under beteckningen överkänslighetssjukdomar, eller allergiska sjukdomar, att

det i dessa sjukdomar gäller att i första hand klarlägga vilket eller vilka ämnen

som i det särskilda fallet äro utlösande för sjukdomssymtomen, att i

många fall sjukdomen framgångsrikt kan behandlas genom det utlösande ämnets

undvikande, om det blott först blir klarlagt vilket ämne som bör undvikas,

samt att om ett sådant undvikande ej är möjligt »den moderna allergiläran

inrymmer vissa behandlingsmeloder, som — sakkunnigt utnyttjade —

bjuda möjlighet att framgångsrikt bekämpa den föreliggande överkänslighetssjukdomen»

(här avses framför allt den s. k. aspecifika desensibiliseringen,

varom talas å sida 15, de ivå nedersta styckena, av motionen vid redogörelsen

för inhämtade uppgifter från Lunds medicinska klinik och Göteborgs stads

bakteriologiska-serologiska laboratorium).

Den aspecifika desensibiliseringsbehandlingen, till vilken man i Lund och

Göteborg enligt nämnda uppgifter »allt mer och mer» övergått sedan man

funnit »det diagnostiska påvisandet av specifika allergener erbjuda vanskligheter»

(Lund) och »stött på svårigheter för en allergensanering» (Göteborg),

kan så till vida komma till prövning och användning vid vilken invärtes

sjukhusavdelning som helst som »framställningen av standardextrakten

är en enkel sak» (Göteborg) — och detsamma gäller andra vid den

aspecifika desensibiliseringsbehandlingen använda ämnen. En svårighet lig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

9

ger som från Göteborg framhålles i att få extrakten prövade på ett tillräckligt

stort antal allergiska och icke-allergiska personer.

Det nämnda, ursprungligen i »Betänkandet ang. den slutna kropps vården

i riket» (SOU 1934: 22) intagna yttrandet från Göteborg framhåller också att

»det allergiska profylax- och terapiproblemet dock ej synes kunna lösas enbart

på denna väg» (d. v. s. genom aspecifik desensibiliseringsbehandling,

som kan utföras å varje invärtes lasarettsavdelning), varför en organisation

sådan som docent Salén skisserat (och som i huvudsak ligger till grund för

hr Ströms motion) »sannolikt vore av stor betydelse, även örn den ej kunde

på en gång utbyggas och vissa delar av densamma fordrade ytterligare erfarenhet

för att säkert motiveras». I yttrandet från Göteborg framhölls också

att ett av erfarenheterna betingat organiskt framväxande av de profylaktiska

sociala åtgärderna syntes vara klokast, enär »allergiskaran i vårt land

vöre stor och genom allt för vittgående åtgärder från det allmännas sida lätt

kunde förlora sin sociala inställning och bli ytterligare en börda för samhället».

Sammanfattande kan sägas att de 1934 tillfrågade sjukvårdsrepresentanterna

underströko behovet av fortsatt, vidgad och fördjupad forskning beträffande

de allergiska sjukdomarna, speciellt då astman, men ställde sig

något tveksamma till behovet och lämpligheten av åtgärder i profylak tiskt

och terapeutiskt syfte från det allmännas sida — på forskningens dåvarande

ståndpunkt, givetvis. Statens sjukvårdskommitté tillstyrkte i sitt betänkande

vidtagandet av vissa åtgärder för vårdanordningar för de allergiska sjukdomarna,

vilket förslag hittills dock icke lett till någon positiv åtgärd. Motionären,

hr Ström, anser nu tiden vara inne för att vidtaga åtgärder, huvudsakligen

enligt nämnda förslag, särskilt med hänsyn till dels vissa anförda

siffror belysande de allergiska sjukdomarnas utbredning i vårt land,

dels vad som åtgjorts i utlandet »för bekämpandet av denna folksjukdom»,

dels »det goda resultat, som bevisligen numera kan ernås beträffande denna

tidigare som genuint kronisk ansedda sjukdom (astman)».

Med avseende å de anförda siffrorna för belysande av de allergiska sjukdomarnas

—• närmast då astmans — utbredning i vårt land- måste man nog

anse dem rätt osäkra, särskilt beträffande uppgiften att astman »under senaste

århundradet visat en ytterst remarkabel frekvensstegring» därhän att

den är att anse som en verklig folksjukdom, »som ifråga om förekomst närmar

sig de reumatiska sjukdomarne». Visserligen torde den anförda, ur min

undersökning av invaliditetsorsakerna vid de av Pensionsstyrelsen under år

1918 beviljade tilläggspensionerna tagna siffran 2.5 procent av samtliga

under året pensionerade i och för sig vara exakt, men att märka är att denna

siffra gäller icke enbart astina utan »icke tuberkulösa lungsjukdomar».

Däri ingår alltså även de för emfysen och för kronisk bronkit pensionerade,

och att dessa senare lungsjukdomar sannolikt ingår i gruppen till minst lika

stort antal som astma, därför talar att nära hälften av de pensionerade voro

över 65 år och 70 procent över 60 år. I det under år 1918 för »icke tuberkulösa

lungsjukdomar» beräknade antalet pensionerade, 670, torde broncliialastma

ingå med kanske blott halva antalet, kanske mindre.

Än osäkrare är troligen beräkningen av antalet för astma pensionerade

under år 1928 3.4 procent av c:a 39,400, d. v. s. 1,340 — då dels uppdelningen

av de pensionerade på olika sjukdomsgrupper i denna statistik icke

gjordes av läkare (vilket var fallet 1918), dels statistiken omfattade blott

halva året 1928, dels i detta material ett ännu större procenttal än i 1918

års material av de lill gruppen »icke tuberkulösa lungsjukdomar» förda föll

inom åldersgrupperna över 65 år, respektive över 60 år, nämligen 60 procent,

respektive 75 procent. Man måste därför anse att den i motionen uttalade

meningen, att astina »under senaste århundradet visar en yllerst re
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

markabel stegring» knappast kan anses bevisad genom de siffror vilka ur

Pensionsstyrelsens invaliditetsstatistik anförts. Ej heller kan jag finna att

utlalandet att astman i fråga om sin förekomst »närmar sig de reumatiska

sjukdomarne» kan styrkas med nämnda invaliditetsstatistiker, då de bägge

sjukdomsgruppernas procentuella del i invaliditeten var 1918 respektive 2.5

och 9.1 och 1928 respektive 3.4 och 12.4. Det i detta sammanhang förekommande

uttalandet att »den moderna allergilärans utnyttjande för undersökning

och behandling innebär att invalidisering vid flertalet fall kan undvikas»,

torde ge uttryck åt en något väl sangvinisk syn både på de allergiska

momentens dominerande betydelse för sjukdomen i sin helhet, på de möjligheter

man har att påverka dessa moment och överhuvud taget på den utsträckning,

i vilken ett verkligt botande av astma och andra allergiska sjukdomar

f. n. är möjligt — även med tillgång till alla moderna diagnostiska

och terapeutiska möjligheter.

Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om vidtagande skyndsammast möjligt av erforderliga

åtgärder för upprättandet av en allergisk klinik m. m. i huvudsaklig

enlighet med vad i motionens motivering antytts. Motionärens mening synes

vara att den tilltänkta »allergiska kliniken» skulle ordnas, ungefär enligt

de önskemål Docent Ernst Salén sammanfattat i en P. M. av den 28 december

1933 till »Betänkande angående den slutna kroppsvården i riket» avgivet

1934, alltså innefatta bl. a. både en klinisk och poliklinisk avdelning,

s. k. allergenfria kammare samt utrustning för framställning av allergenextrakter

och utförande av allergenanalyser m. m.

Örn att astmasjukdomen och överhuvd taget de allergiska sjukdomarna

äro av ett synnerligen stort medicinskt-vetenskapligt intresse råder säkerligen

full enighet, likaså om att dessa sjukdomars behandling hitintills i stort

sett givit föga tillfredsställande resultat och varit famlande. Utan all fråga

representera de allergiska sjukdomarnes bekämpande också ett stort socialmedicinskt

och ekonomiskt intresse — även om detta i storleksordning knappast

är på så sätt jämförbart med tuberkulosen och de reumatiska sjukdomarna

som motionen antyder. Att det allmänna har stort intresse av att möjligheter

för ett djupare och mer speciellt inriktat utforskande av sjukdomens

natur skapas, liksom för framställning av inhemska allergenextrakt, är

också påtagligt.

En »allergisk centralanstalt» av den storlek som ett realiserande av docenten

Saléns ursprungliga förslag skulle leda till, torde emellertid komma

att draga mycket betydliga kostnader, ej minst genom den relativt stora personal

och delvis dyrbara utrustning (de allergenfria kamrarna) det skulle

kräva. Jag delar helt den mening som framfördes av de sakkunniga — professorerna

Israel Holmgren och Christian Jacobaeus samt överläkare Oscar

Lindbom — vilka av statens sjukvårdskommitté tillkallades (SOU 1934:22),

nämligen att ett laboratorium för tillverkning av de förut nämnda allergenextrakten

är det önskemål vars tillgodoseende är angelägnast. Laboratoriet

borde lämpligen ingå som del av en centralanstalt, vilken — åtminstone till

en början och tills större erfarenhet örn möjligheterna alt nå varaktiga behandlingsresultat

vunnits — icke torde behöva ges större omfattning, en centralanstalt,

där dessa sjukdomars många komplicerade forskningsproblem

kunde föras framåt, och som otvivelaktigt kunde möjliggöra ett ökat utnyttjande

av de moderna undersöknings- och behandlingsmetoder för vilka motionen

vill slå ett slag.

Stockholm den 12 mars 1942.

GUNNAR KAHLMETER.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149-

11

Till kungl, pensionsstyrelsen, Stockholm.

Sedan ledamoten i första kammaren herr Fredrik Ström väckt motion örn

upprättandet av en klinik för allergiska sjukdomar m. m., har kungl, pensionsstyrelsen

i skrivelse daterad den 7 mars 1942 och undertecknad Manne

Pärahus med översändande av motionen anhållit, att jag måtte uttala de

synpunkter, vai-till innehållet i motionen må giva anledning. Som jag emellertid

redan den 26 maj 1938 i ett av kungl, styrelsen infordrat yttrande redogjort

för min ställning till allergifrågan och de s. k. allergiska utredningarna,

vill jag härmed anhålla att få citera de delar av detta yttrande, som äro

ägnade att belysa min fortfarande oförändrade uppfattning i dessa frågor.

»Först några ord om allergi och s. k. »allergiska utredningar». Att överkänslighet

för ett eller vanligen en hel råd olika ämnen spelar en stor roll

för uppkomsten av astma, är otvivelaktigt. Lika säkert är emellertid, att problemet

ej är löst i o. m. att man genom hudprövning söker finna ut, för

vilka ämnen vederbörande patient är överkänslig, och inriktar hela behandlingen

på att i möjligaste mån hålla dessa ämnen fjärran från patienten. Jag

skall be att få relatera några fall dels ur litteraturen, dels från min egen erfarenhet,

vilka synas mig visa, att man vid behandlingen av astma måste ta

hänsyn även till andra faktorer än den sjukes event, överkänslighet. Först ett

mycket omtalat fall ur litteraturen. En dam led av astma, och hennes anfall

framkallades bl. a. av rosendoft. En dag visade en bekant henne en vacker

konstgjord pappersros, och patienten fick omedelbart ett astmaanfall. En

annan dam fick regelbundet astmaanfall, så snart hennes svärmor kom på

besök. Ett avdelningsbiträde vid Åre Fjällkuranstalt, tidigare astmapatieiit

här, hade en längre tid, jag vill minnas över ett år, varit fullkomligt fri från

astmabesvär. En julafton för några år sedan råkade hon vid ett tillfälligt besök

i anstaltens kök välta ut all anstaltens julgrädde och fick i omedelbar

anslutning härtill ett svårt astmaanfall. En annan patient fick astmaanfall,

när hennes fästman slog upp förlovningen. En patient vid anstalten hade under

sin första månad här varje natt upprepade astmaanfall och visade icke

några tecken till förbättring. Jag gjorde då det experimentet att tillsäga patienten,

att det nog vore bäst för henne att avbryta kuren och resa hem, då

luften i Åre tydligen ej passade henne, och se, anfallen upphörde med ett slag.

»(En tioårig flicka, som vårdades här förra sommaren, var enligt uppgift överkänslig

för katt. En dag fick hon genom ett stängt fönster i andra våningen

se en katt, som sprang över gården, och genast fick hon ett astmaanfall).»

Jag skulle kunna anföra hela rader av fall, vilka visa, att den på Sabbatsberg

eller annorstädes utförda allergiska utredningen ingalunda är tillförlitlig. Ett

sådant fall är omskrivne T. J. Genom sin allergiska utredning i detta fall

har doktor J. D. trott sig kunna påvisa, att J. var överkänslig för damm

(»Hausstaub» och »Bettfedern») samt för häst, nötboskap m. m. Samme J.

har under vistelsen i Åre hela tiden legat i en bädd av tagelmadrass (häst) ,

dunkuddar (Bettfedern) och yllefiltar och har ändå nästan hela tiden varit

anfallsfri. En annan i dagarna utskriven patient skulle enligt doktor J. D:s

allergiska utredning vara överkänslig för bl. a. mjölk och fisk. Denna patient

har under vistelsen vid anstalten dagligen förtärt mjölk, fisk så ofta sådan

serverats och har varje förmiddag på grund av undernäring fått ett glas

grädde och skorpor, och ändå har hennes förbättring stadigt fortskridit. Liknande

fall skulle jag kunna i snart sagt obegränsat antal plocka fram ur anstaltens

journalarkiv, men de omnämnda må vara nog för att motivera mitt

påstående, att man bör akta sig för att blint lita på allergiska utredningar.»

Den enda specifika allergenbeliandling, som i större utsträckning kommit

till användning vid Åre fjällkuranstalt, är behandlingen med autovaccin. Den
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

na behandlingsmetod har efter amerikanskt mönster använts endast vid sådana

astmaanfall, som fått sin astma i anslutning till en infektion i luftvägarna,

t. ex. fall som besvärats av hosta månader till år, innan anfallen av

astma började uppträda. De flesta av dessa fall ha under vistelsen i Åre blivit

astmafria, men då detta är fallet med de flesta astmafall i Åre, även örn de

icke vaccinbehandlats, kan man icke därav draga någon slutsats med avseende

på behandlingsmetodens effektivitet. En hel del av dessa vaccinfall ha emellertid

låtit höra av sig efter utskrivningen, och en del av dessa ha varit symtomfria

och till synes botade flera år efter utskrivningen, men många av

dem ha tyvärr kortare eller längre tid efter återvändandet till hemorten återfått

sina astmaanfall.

Av de ospecifika behandlingsmetoderna har jag huvudsakligen andrahandserfarenhet

grundad på de uppgifter astmapatienterna vid Åre fjällkuranstalt

lämnat angående tidigare behandling på andra sjukhus, däribland en

hel del fall, som behandlats på Sabbatsbergs astmaavdelning. De allra flesta

av dessa patienter ha enligt egen uppgift haft ingen eller åtminstone snart

övergående nytta av denna behandling.

Såsom torde framgå av det ovan sagda, är jag ej alltför imponerad av den

svenska allergiforskningens hittills uppnådda resultat, men då allergiproblemet

otvivelaktigt är av stort medicinskt intresse och även av stor nationalekonomisk

betydelse, vore det givetvis i hög grad önskvärt, örn genom statligt

ingripande det kunde möjliggöras för kritisk medicinsk sakkunskap att föra

problemet närmare sin lösning till båtnad för såväl folkhälsan som statens

ekonomi.

Are den 11 mars 1942.

GEORG KINBERG.

Till kungl, pensionsstyrelsen.

Med anledning av kungl, pensionsstyrelsens skrivelse av den 7 mars 1942

angående herr Fredrik Ströms motion om upprättande av en klinik för allergiska

sjukdomar, m. m. får undertecknad härmed vördsamt anföra följande:

De allergiska sjukdomarna ha otvivelaktigt en stor socialmedicinsk betydelse.

Detta gäller framför allt bronkialastman, som i många fall kan leda

till fullständig invaliditet. Såsom motionären framhåller är det av stor vikt

att i varje fall av allergisk sjukdom klarlägga vilket eller vilka ämnen

(allergener), som utlösa sjukdomsyttringarna. Allergiproblemet har både här

i Sverige och utomlands, särskilt under de två sista decennierna, varit föremål

för ett intensivt forskningsarbete. En del frågor ha därvid kunnat klarläggas

men på det hela taget har man knappast nått några mera anmärkningsvärda

resultat. Vid en del allergiska sjukdomar föreligger en överkänslighet

för ett enda och mycket specifikt allergen, t. ex. en viss mjölsort, och

i sådana fall ger sig terapien av sig själv. Vanligen är det också lätt att

finna det utlösande allergenet i ett dylikt fall — det räcker ofta med en

noggrant upptagen anamnes. Tyvärr utgöra dessa enkla fall med typiska

och specifika allergener endast en ringa del av sjukdomsfallen. Det stora

flertalet är emellertid betydligt mera komplicerade, dels beroende på att flera

olika överkänslighetsmoment äro verksamma, dels därpå att allergenerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

13

kunna vara av sådan beskaffenhet, att det blir svårt att genomföra något

effektivt skydd mot dem, såsom t. ex. damm, bakterietoxiner, m. m. I dessa

fall kommer man väl i allmänhet icke längre med sin terapi än man gör med

vanliga hygieniska åtgärder, sanering av bostad och arbetsplats, klimatombyte,

avlägsnandet av sjukdomshärdar inom organismen, etc. — den tidsödande

aJlergenprövningen har här knappast annat än teoretiskt intresse.

Det bör kanske också tilläggas, att de vid undersökningarna använda allergenextrakten

äro otillförlitliga. Det förekommer t. ex. att en patient, som

får astmaanfall så snart han kommer i närheten av en katt, reagerar klart

negativt vid prövning på huden med katthårsextrakt, under det att samma

extrakt i stark spädning kan utlösa astmaanfall hos patienten, då det sprayas

på nässlemhinnan. I andra fall kan man få en kraftigt positiv hudreaktion

vid prövning med allergen, för vilka den undersökte icke är överkänslig.

Den enklaste förklaringen till dessa fenomen är väl att metoden eller i varje

fall allergenextrakten äro otillförlitliga. Det har visserligen sagts, att det

framför allt är de utländska extrakten som äro otillförlitliga men något säkert

bevis för att inom landet tillverkade extrakt skulle ge bättre resultat, har

mig veterligen icke framlagts. På frågans nuvarande ståndpunkt kan det

därför icke anses motiverat att igångsätta en tillverkning av allergenextrakt

med bidrag av statsmedel eller att för detta ändamål inrätta något slags

laboratorium.

De allergiska sjukdomarnas stora utbredning och ineffektiviteten av den

hittills förda kampen mot dem, gör det förklarligt att man vill söka nya

terapeutiska vägar. Motionären har därvid tänkt sig upprättandet av en klinik

för allergiska sjukdomar, som väl skulle bli något slags forskningsinstitut

med specialuppgift att klarlägga de allergiska sjukdomarnas många hittills

olösta problem. Det är ett stort program — och ett program på lång sikt —

några omedelbara resultat kan man icke hoppas på. Men ett sådant forskningsinstitut

skulle säkerligen kunna bli av betydelse för den framtida allergiforskningen

och under normala förhållanden skulle den av herr Ström framlagda

planen i princip ha kunnat tillstyrkas —- i tider som dessa, då staten

behöver alla tillgängliga medel för viktigare uppgifter, synes det rimligt

att denna fråga tillsvidare får anstå. Den är enligt undertecknads mening

icke av den vikt eller den storleksordning att den kräver omedelbara åtgärder.

Tranås den 15 mars 1942.

NILS ÅHLÉN.

Överläkare vid Tranås kuranstalt.

Bilaga C.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 27 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att till riksdagens statsutskott avgiva av utskottet begärt yttrande

över en av herr Fredrik Ström i första kammaren väckt motion (nr 130),

vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse lill Kungl. Majit

anhålla om vidtagande skyndsammast möjligt av erforderliga åtgärder för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

upprättande av en allergisk klinik m. m. i huvudsaklig enlighet med vad som

i motionen antytts samt därvid upptaga förhandlingar med Stockholms stad

rörande samverkan mellan staten och staden vid upprättandet av och driften

vid sagda klinik. Tillika har Kungl. Majit anbefallt styrelsen att till socialdepartementet

insända avskrift av berörda yttrande.

f anledning härav får medicinalstyrelsen med överlämnande i avskrift av

en utav medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn Nanna Svartz

Malmberg verkställd, innevarande dag avgiven utredning såsom eget yttrande

i ärendet åberopa, vad i nämnda utredning anförts.

I sagda utredning beröres bland annat spörsmålet, huruvida eventuella

lättnader i ekonomiskt avseende borde vidtagas för åtminstone patienter

från andra delar av riket än Stockholms stad, vilka på grund av allergiska

sjukdomar intagas å en vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm driven avdelning,

där en relativt stor procent av klientelet utgöres av patienter med

dylika sjukdomar. Medicinalstyrelsen anser, att skäl tala för, att dylika lättnader

böra komma till stånd. Därvid kunde man tänka sig, antingen att

statsbidrag beviljades med visst belopp per dag för de å avdelningens allmänna

rum intagna patienterna eller ock att staten helt eller delvis bekostade

medellös eller mindre bemedlad sådan patients resor från hemorten

till anstalten och åter. En kombination av dessa båda statsbidragsformer

skulle också kunna tänkas. Styrelsen har dock icke ansett det vara erforderligt,

att styrelsen avgiver något närmare förslag till denna frågas lösning förlän

riksdagen tagit principiell ställning till den föreliggande motionen. Den

korta tid, som för dylikt ändamål stått till styrelsens förfogande, efter det

ovanberörda utredning ingivits till styrelsen, skulle icke heller hava gjort

det möjligt för styrelsen att nu avgiva ett sådant förslag.

1 handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Höjer,

medicinalrådet Edén, föredragande, samt t. f. byråchefen Bastman.

Stockholm den 31 mars 1942.

J. AXEL HÖJER.

EINAR EDÉN.

/ Einar Hedberg.

Till kungl, medicinalstyrelsen.

Till undertecknad har för yttrande remitterats en i riksdagens första kammare

väckt motion angående upprättandet av en allergisk klinik i Stockholm.

I ifrågavarande motion göres gällande, att ett behov av inrättandet av en

speciell klinik för allergiska sjukdomstillstånd föreligger.

De viktigaste allergiska sjukdomarna falla inom invärtes medicinens område

och behandlas för närvarande på de invärtes medicinska sjukavdelningarna.

Frågan är nu, huruvida skäl förefinnas att vidtaga ändring i detta avseende.

Då inom en viss disciplin av medicinen ett specialområde utbrutits för att

bilda en mer eller mindre fristående specialitet, har detta haft sin grund i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

15

särskilda förhållanden. En av anledningarna härtill har varit, att den sjukdom

eller sjukdomsgrupp det rört sig om, ansetts vara av sådan art, att det

skulle kunna innebära smittorisk att vårda patienter angripna av sjukdomen

i fråga tillsammans med andra. En annan anledning har varit, att för undersökning

och behandling av sjukdomstillstånden i fråga erfordrats speciell

apparatur respektive sådana anordningar i övrigt, att desamma icke lämpligen

kunnat inrymmas inom moderspecialitetens kliniker. Ett ytterligare

skäl till uppkomsten av nya specialiteter har varit, att så omfattande nya rön

tillkommit på området, att detsamma med svårighet kunnat behärskas av

huvudspecialitetens utövare i allmänhet.

Vad nu gäller ämnet invärtes medicin, skulle enligt undertecknads liksom

många andra invärtes läkares åsikt en vittgående ytterligare uppdelning av

denna specialitet innebära icke obetydliga risker särskilt ur sjukvårdens synpunkt.

För den interna medicinen gäller i högre grad än för någon annan gren

av medicinen, att flera olika organ ofta samtidigt äro afficierade och i behov

av behandling. Det är därför av synnerlig vikt, att den, som har att vårda

invärtes medicinska sjukdomar är allmänt orienterad i ämnet; detta desto

mer som invärtes medicinen utgör grunden för och föreningslänken mellan

andra medicinska specialiteter. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden

samt ej minst med hänsyn till den medicinska undervisningen är det av

största betydelse, att invärtes medicinen i så stor utsträckning som möjligt

bibehålies som en specialitet, vilken i sig innefattar det stora flertalet sjukdomar

i de inre organen.

Ett allmänt känt faktum är emellertid, att invärtes medicinaren ofta inriktar

sitt intresse och sina studier huvudsakligen på en eller ett par organsjukdomar.

Detta gäller såväl sjukhusläkare som privatpraktiserande. Beträffande

invärtes avdelningarna är det sålunda mycket vanligt, att på det ena sjukhuset

samlas mera av en kategori invärtes sjukdomar, på det andra av en

annan kategori. Detta förhållande är speciellt för forskningens främjande

nödvändigt och är även för utvecklingen av sjukvården gynnsamt. Men

denna form av specialisering innebär den stora fördelen, att läkaren icke

släpper kontakten med ämnet i sin helhet.

Enligt undertecknads åsikt böra för läkarna på de olika invärtesavdelningarna

möjligheterna att ägna specialstudium åt vissa typer av sjukdomar på

olika sätt underlättas, i den mån detta ur allmän sjukvårdssynpunkt låter sig

göra. Härvid kommer ett relativt stort antal personer med samma sjukdom

ofta att vårdas på samma avdelning. Ehuru detta icke helt kan undvikas, är

det emellertid en kategori av sjukhus, där det är mindre lämpligt att klientelet

blir i viss grad ensartat. Detta gäller undervisningssjukhusen, där det av

lätt insedda skäl är ur undervisningens synpunkt önskvärt med så mångsidigt

sjukdomsmaterial som möjligt.

Den form av specialisering, som i det föregående berörts, är enligt undertecknads

mening den för de invärtes allergiska sjukdomarna mest önskvärda

och tillräckliga skäl föreligga icke för ett utbrytande av denna kategori av

sjukdomar från invärtes medicinen.

En specialisering av den karaktär, som här avses, är i själva verket redan

genomförd vid ett av Stockholms stads sjukhus, nämligen Sabbatsbergs sjukhus.

På den avdelning av detta sjukhus, där docent E. B. Salén är chef,

utgöres sålunda en relativt stor procent av klientelet av patienter med allergiska

sjukdomstillstånd. Undersöknings- och behandlingsmetodiken för hithörande

sjukdomstillstånd är här satt i system. Behövliga allergenextrakt

m. m. tillverkas för avdelningens räkning. Viss specialapparatur finnes och

torde ytterligare kunna utökas, örn så befi unés önskvärt.

Ett förhållande, som dock tvivelsutan lägger en icke ringa hämsko på ar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

betet, är svårigheten att bereda lämplig plats för patienter från andra delar

av landet än Stockholm, i det att dessa måste på Stockholms stads sjukhus

betala en dagavgift, som är betydligt högre än den, som erlägges av stadens

patienter. Det synes mig böra göras till föremål för diskussion, huruvida intagningen

på den avdelning, det här gäller, av patienter med allergiska sjukdomstillstånd

från andra delar av landet kan underlättas.

Åtgärder i sådan riktning synas mig befogade, dels med hänsyn till forskningen,

dels för sådana fall, där undersökningar, som icke lämpligen kunna

utföras i hemorten, anses böra ifrågakomma.

Stockholm den 31 mars 1942.

N. SVARTZ.

Bilaga D.

Till riksdagens statsutskott.

Genom skrivelse den 27 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt statens

institut för folkhälsan att till Eder avgiva utlåtande över en i första kammaren

av herr Fredrik Ström väckt motion nr 130 om upprättande av en klinik

för allergiska sjukdomar m. m. Statens institut för folkhälsan får i anledning

härav anföra följande.

Enligt vad som framgår av statens sjukvårdskommittés betänkande och

vad som i övrigt, trots en bristfällig statistik på området, är känt, äro astma

och övriga allergiska sjukdomar tämligen allmänt förekommande. På grund

härav äro deras förebyggande och bekämpande av icke ringa betydelse för

samhället. De sjuka förekomma spridda över hela landet. Behandlingen består

i åtgärder dels riktade mot inom den sjukes kropp befintliga orsaker,

dels mot förhållanden i hans omgivning, t. ex. sanering av bostäder, omläggning

av yrkesverksamheten m. m. ''

Under sådana förhållanden är det tydligt, att inrättandet av en centralanstalt

icke kan förslå för ett rationellt ordnande av förebyggande verksamhet

samt sjukvård för dessa patienter. Perifera vårdmöjligheter borde inrättas

åtminstone vid de olika centrallasaretten. Centralanstaltens huvuduppgift

blir trots denna begränsning dock mycket betydelsefull. Den skulle förnämligast

bestå i att, dels bedriva den kliniska forskning, som är nödvändig för

att uppnå förbättrade metoder för sjukdomens förebyggande och behandling,

dels framställa erforderliga allergenextrakt för eget och landets behov samt

dels i egenskap av specialklinik bl. a. behandla sådana svåranalyserade fall,

vilka dit hänvisas från andra sjukvårdsinrättningar. Därtill borde centralanstalten

vara undervisningsklinik för blivande läkare. Med hänsyn till vikten

av den förebyggande vården borde där jämväl bedrivas undervisning för

blivande distriktssköterskor.

Ett förläggande av centralanstalten till ett av en enskild kommun, Stockholms

stad, drivet sjukhus synes under sådana förhållanden, då det här rör

sig om en klar riksuppgift, vara mindre välbetänkt och även stå i strid mot

den enhetstanke beträffande den medicinska utbildningens centralisation,

som låg till grund för inrättandet av karolinska sjukhuset.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

17

Statens institut för folkhälsan, som finner förbättrade vårdmöjligheter för

astmasjuka vara i hög grad påkallade och inrättandet av en centralanstalt

för ändamålet väl motiverat, vill därför föreslå, att en skyndsam utredning

verkställes angående möjligheten att förlägga en central astmaklinik till karolinska

sjukhuset. En dylik utredning torde dock ej böra förhindra ett provisoriskt

förläggande av kliniken till Sabbatsbergs sjukhus i huvudsaklig

överensstämmelse med av motionären angivna riktlinjer. Härigenom torde

värdefulla erfarenheter kunna vinnas beträffande en permanent kliniks omfattning

och organisation.

Tomteboda den 31 mars 1942.

ERNST ABRAMSON.

a

Hillring till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 148-149.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.