Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.
1942-06-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:168, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
1
Nr 168.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för
tryggande av vedproduktionen m. m.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln (punkterna
27 och 28 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels till Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag av
5 000 000 kronor, dels ock till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde
vid vedavverkning ett förslagsanslag av 200 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 276, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
30 april 1942, föreslagit riksdagen att
dels godkänna, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande
av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande
statsrådet i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
30 april 1942 angivna riktlinjer,
dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa
a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.
under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor,
b) till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning
under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 200 000 kronor,
c) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten under fonden för
förlag till statsverket ett reservationsanslag av 28 000 000 kronor.
Avverkningsprogrammet för produktionsåret 1942/43.
Bränslekommissionen har beräknat behovet av ved för bränsle
och kolning under säsongen 1942/43 till 37 å 38 miljoner kubikmeter.
Härvid har beräknats en utvinning av torv under sommaren 1943 av en
kvantitet, motsvarande 5 å 6 miljoner kubikmeter ved.
Föredragande statsrådet har beträffande dessa beräkningar anfört:
Dessa beräkningar ha verkställts med utgående från att vissa kvantiteter
Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 168. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
stenkol och koks komma att importeras från utlandet under åren 1942 och
1943. Om så blir fallet i beräknad omfattning undandrager sig för närvarande
bedömande. Med hänsyn härtill är det självfallet icke tillrådligt att
nu fastställa en kvantitet, som skulle innebära en begränsning av vedavverkningarnas
omfattning uppåt. Dessa böra i stället planeras så att möjligheter
till ökning utöver en viss antagen minimikvantitet föreligger. Detta torde
kunna ske, om, på sätt fallet varit under innevarande avverkningssäsong,
avverkningskvantiteterna fastställas för skilda tidsperioder, varigenom det
blir möjligt att anpassa avverkningarna efter de rådande förhållandena. Som
en minimikvantitet för veduttagen nästa år anser jag mig nu kunna godtaga
den av bränslekommissionen angivna kvantiteten 37 miljoner kubikmeter.
Bränslekommissionen har vidare räknat med en betydande avverkning av
gagnvirke och har beräknat behovet av rundvirke för 1943 till cirka
16 miljoner kubikmeter (travat mått) massaved såsom råvara för massaindustrien,
9,6 miljoner kubikmeter (fast mått) sågtimmer samt 0,96 miljoner
kubikmeter (fast mått) slipers, stolpar och diverse annat virke eller
omräknat i fast mått, sammanlagt i runt tal 22 miljoner kubikmeter.
Föredragande statsrådet framhåller, att dessa beräkningar givetvis lede
av betydande osäkerhet, enär det i nuvarande läge förelåge föga klarhet om
huru förhållandena inom de områden, där virket skulle komma till användning,
komme att gestalta sig så långt fram i tiden. De angivna kvantiteterna
syntes emellertid kunna tagas såsom utgångspunkt, då det gällde att bedöma
den omfattning som avverkningarna minst borde ha under nästa avverkningssäsong.
Beträffande avverkningsprogrammet i dess helhet har föredragande statsrådet
vidare anfört:
Det är givet att man ställer sig frågande inför möjligheterna att genomföra
ett avverkningsprogram av den storleksordning varom här är fråga. Vid
bedömandet härav bör man icke bortse från att under vissa år närmast
före krigets utbrott virkesuttagen ur våra skogar endast med 10 å 15 procent
torde ha understigit de mängder, som nu äro på tal. En väsentlig skillnad
ligger dock däri att tyngdpunkten i avverkningarna numera förskjutits
från industrivirket till veden.
Ur skogsvårdande synpunkt synas några betänkligheter icke böra möta
mot genomförande av ett avverkningsprogram av angiven storleksordning.
Såsom av en av riksskogstaxeringsnämnden verkställd undersökning framgår,
är tillgången på skog, där gallring är möjlig med huvudsakligt utfall
av veddimensioner, större än man tidigare räknat med och detta trots de
senare årens stora vedavverkningar. Uttagen av ved ur skogarna till en
kvantitet av cirka 50 miljoner kubikmeter travat mått årligen anses på
grundval av riksskogstaxeringsnämndens undersökningar vara möjlig under
cirka sex år.
Förskjutningen av tyngdpunkten i avverkningarna från industrivirke till
ved har emellertid medfört en starkare stegring av arbetskraftsbehovet i
skogarna än vad som svarar enbart mot de ökade uttagen, enär det för tillredning
av ved för bränsleändamål i regel åtgår ej obetydligt mera arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
3
kraft än för avverkning av industrivirke. Med hänsyn till de stora krav på
folk som vår försvarsberedskap uppställer skapar det stegrade arbetskraftsbehovet
för avverkningarna problem, vilkas lösande äro av utslagsgivande
betydelse för avverkningsplanernas genomförande. En förutsättning för
att en nöjaktig lösning skall kunna åstadkommas torde vara att avverkningarna
av ved och gagnvirke samordnas.
På grund av transportsvårigheterna bör synnerlig uppmärksamhet även
ägnas åt att avverkningarna förläggas till lämpliga trakter. De sammanlagda
virkesuttagen böra nämligen så planeras, att påfrestningarna på trafikapparaten
ej bli större än nödvändigt. Ur denna synpunkt torde det vara
önskvärt, att avverkningarna av kolved och massaved i ökad omfattning
koncentreras till norra Sverige.
De här anförda synpunkterna bekräfta enligt min uppfattning otvetydigt,
att behov av en allmän försörjningsplan för allt virke föreligger. En dylik
plan synes i första hand böra innebära en samordning av avverkningarna
av vedbränsle och av industrivirke. För den nu aktuella avverkningssäsongen
1942/43 torde försörjningsplanen böra räkna med de av bränslekommissionen
beräknade kvantiteterna ved och virke. En viss kvantitet av för
bränsleändamål avsedd ved bör bestå av massaved, som bör sparas så länge
som möjligt under bränsleåret för att, om den ej skulle behövas såsom
bränsle, användas som råvara för massaindustrien. Skyldighet synes böra
föreskrivas för producent av ved och virke att månatligen lämna uppgifter
örn avverkningarna så att kommissionen erhåller möjlighet att följa dessa.
För genomförande av ett avverkningsprogram av den storleksordning varom
här är fråga kräves helt naturligt stöd från statens sida. Därvid torde
de hittills vidtagna åtgärderna, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats
men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån för avverkningsförskott
böra stå till buds även i fortsättningen.
Reglerna för åtnjutande av statsgaranti torde icke behöva underkastas någon
ändring. Det synes därför alltjämt böra ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga administrativa bestämmelser, bland annat, rörande
garantiprisens höjd och om de vedsortiment, som må omfattas av statsgaranti.
I sistnämnda hänseende bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan
om garanti skall anses behövlig för virke, som avverkas för industriella
behov, samt vad därmed sammanhänger.
Ifråga örn lån till avverkningsförskott har Kungl. Majit i proposition nr
186 till innevarande års riksdag föreslagit vissa ändringar i hittills gällande
bestämmelser. Dessa ändringar innebära, att sådana lån skola åtnjutas räntefritt
och att, utom skogsägareförening ansluten till Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, även enskilda auktoriserade uppköpare av brännved
och industrived skola kunna utlämna avverkningsförskott till skogsägare.
Därest denna ändring blir genomförd, torde föreskrifterna i dessa
hänseenden vara bättre lämpade för sitt ändamål än för närvarande.
Det torde emellertid vara klart, att de stora ved- och virkesmängder, som
ifrågasatts bliva avverkade under avverkningsåret 1942/43, icke kunna även
med statliga uppmuntringsåtgärder utvinnas enbart på frivillighetens väg.
För att säkra behoven av ved föreligger redan nu genom lagen den 12 april
1940 möjlighet för staten att ålägga skogsägare skyldighet att avverka ved
till avsalu. Med tillämpning av denna lag lia under de gångna avverkningssäsongerna
skogsägarna ålagts en produktionsplikt, som sammanlagt i regel
motsvarat vedbehovet. Med hänsyn till vikten av att våra skogsindustriers
4
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
Utskottet.
råvaruförsörjning i görligaste mån tryggas har bränslekommissionen föreslagit
utvidgning av statens möjligheter att ålägga avverkningsskyldighet till
att avse även annat virke för avsalu än ved. Kommissionens förslag synes
mig i stort sett kunna godtagas.
Utskottet kan giva sin anslutning till vad föredragande statsrådet anfört
i fråga örn avverkningsprogrammet för produktionsåret 1942/43 och har
icke funnit anledning till erinran mot vad föredragande statsrådet i övrigt
i detta sammanhang yttrat. I enlighet med vad föredragande statsrådet anfört
synes det sålunda böra ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
administrativa bestämmelser, bland annat, rörande garantiprisens höjd
och örn de vedsortiment, som må omfattas av statsgaranti. Hinder bör ej
heller föreligga för Kungl. Majit att örn så anses erforderligt besluta örn att
statsgaranti skall omfatta virke, avsett för industriella behov.
Försörjningen med ved och virke under konsumtionsaret
1942/43.
Beträffande denna fråga har föredragande statsrådet inledningsvis anfört:
Till en början må framhållas, att som mål för avverkningarna innevarande
avverkningssäsong uppställts en vedkvantitet av omkring 40 miljonei
kubikmeter. Huru stor del av denna kvantitet som kan komma att utvinnas
ur skogarna är ännu ovisst; den 1 april 1942 hade, enligt vad jag inhämtat,
i runt tal 27,4 miljoner kubikmeter avverkats. I vilken utsträckning den
under innevarande bränsleår avverkade veden förbrukats är icke nu känt,
men torde komma att klargöras vid den allmänna vedinventering, som avses
att äga rum under instundande sommar. Av massaved hade den 1 april
1942 endast avverkats 5,8 miljoner kubikmeter av ett uppskattat totalbehov
av 12,9 miljoner kubikmeter. Under sådana förhållanden är det i hög grad
angeläget att sommaravverkningen örn möjligt forceras. Även härvid framträder
tillgången på arbetskraft som en avgörande faktor.
Beaktas bör vidare i detta sammanhang det förhållandet, att importen av
stenkol och koks hittills under 1942 varit avsevärt mindre än under motsvarande
tid förra året samt att till följd härav lagerställningen för nämnda
bränslen nu endast är obetydligt bättre än i fjol trots den relativt tillfredsställande
importen under senare halvåret 1941. Man vågar därför ej räkna
med att behovet av ved för bränsleändamål under kommande regleringsår
blir mindre än man tidigare utgått ifrån.
Med hänsyn till det betydande behov av cellulosa för ett flertal samhällsviktiga
ändamål som kan förväntas framträda nästa år ligger det^ synnerlig
vikt uppå att förbrukningen av sådan ved för bränsleändamål hålles
så låg som möjligt. Man torde ock böra räkna med att en skärpning måste
genomföras vid prövningen av de bränslebehov som skola tillgodoses med
ved. Största möjliga sparsamhet måste vidare iakttagas vid behovens tillgodoseende.
I sistnämnda hänseende bör särskilt framhållas de åtgärder,
som kunna vidtagas för att ekonomisera eldningen av värmeledningspannor.
Uppmärksamhet bör även ägnas åt problemen örn båttre isolerings- och
värmebesparande ventilationsanordningar inom bostadshus. Även andra åt
-
Statsutskottets utlåtande A''r 168.
5
gärder syftande till en minskning av bränsleförbrukningen böra tagas under
omprövning. Jag anser det i nuvarande läge synnerligen angeläget, att intet
underlåtes som kan vara ägnat att åstadkomma bränslebesparing.
Även örn användningen av massaved begränsas sa långt som möjligt torde
dock såvitt nu kan bedömas tillgången på massaved för industriella ändamål
under nästa år ej komma att motsvara efterfrågan. Da lagren av massaved
hos förädlingsindustrierna redan vid ingången av innevarande bränsleår
voro jämförelsevis små kan det därför bliva nödvändigt med en reglering a\
massavedsförbrukningen för olika industriella ändamål. En avvägning ui
samhällsnyttans synpunkt ej endast mellan behovet av ved för bränsleändamål
och behoven av ved för industriella ändamål utan även mellan de sistnämnda
behoven inbördes synes nämligen i så fall påkallad. Endast genom
en reglering av den industriella förbrukningen av massaved torde det för
övrigt under dylika förhållanden bliva möjligt att förhindra oniotiverade
prisstegringar å massaveden. De åtgärder som i en sådan situation må erfordras
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.
Det under år 1941 genomförda systemet för vedhandeln synes av erfarenheterna
hittills att döma ha i stort sett verkat tillfredsställande. Någon ändring
därutinnan synes därför, åtminstone icke för närvarande, vara påkallad.
Huruvida den strängare prövning av bränslebehoven, som kan bliva
nödvändig under nästa bränsleår, behöver medföra någon skärpning av
regleringsanordningarna kan ej nu avgöras. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att jämväl härom närmare besluta, sedan bättre överblick över
tillgången å ved vunnits efter innevarande avverkningsårs utgång.
Ett Viktigt led i strävandena att underlätta bränsleförsörjningen utgöres
av transportmöjligheternas rationella tillvaratagande. Såsom bränslekommissionen
framhållit lia viktiga åtgärder vidtagits i detta syfte genom att
kristidsstyrelserna upprättat lokala försörjnings- och transportplaner för
brännved. Även i övrigt pågår på detta område ett omfattande planläggningsarbete
inom bränsle- och trafikkommissionerna. En rationellt genomförd
ordning för vedtransporterna torde ock vara en av förutsättningarna
för en tillfredsställande försörjning med brännved under nästa bränslesäsong.
I skrivelse den 14 april 1942 har bränslekommissionen erinrat om Kungl.
Maj:ts beslut den 27 februari 1942, enligt vilket Kungl. Maj:t godkänt vissa
av kommissionen nied kristidsnämnderna i de handelsreglerade orterna ingångna
avtal. Dessa avtal inneburo, att kommissionen åtagit sig att svara
för tillförseln av ved till ifrågavarande orter till vissa bestämda priser
(basispriser), samt att kommissionen skulle för ved, som vore dyrare än
basispriset, utbetala skillnaden till vederbörande kristidsnämnd, under det
att nämnderna skulle, örn vedpriset understege basispriset, till kommissionen
inbetala skillnaden mellan basispriset oell det lägre priset.
Föredragande statsrådet har beträffande denna fråga anfört:
Resultatet av dessa avtal i ekonomiskt avseende innebär, savin nu kan
bedömas, att kommissionen blivit betalningsskyldig för betydande belopp, i
runt tal 3 miljoner kronor, främst på grund av att dessa orter blivit försedda
nied ved från avlägsna skogrika trakter av landet. För vissa orter har
emellertid uppkommit överskott, sorn skall tillkomma kommissionen. Kungl.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
Majit har genom nyssnämnda beslut medgivit, att kommissionen finge av
under händer varande medel tills vidare bestrida de kostnader, som uppstode
på grund av avtalen. I enlighet med de uttalanden som föregående år
gjordes rörande de utgifter, som skola bestridas från riksstatsanslaget till
Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. böra kostnader
av här angiven art utgå från sistnämnda anslag. Beträffande användningen
av de medel som influtit till kommissionen på grund av här berörda
avtal kunna skilda tillvägagångssätt ifrågakomma. Antingen synes den uppkomna
behållningen få användas som utjämning av förlusterna i övrigt och
således komma övriga handelsreglerade orter till godo eller ock synes med
hjälp av de uppkomna överskottsmedlen en sänkning av basispriserna i den
ort, där behållningen uppkommit, kunna ifrågakomma. Eventuellt synes
uppkommen behållning böra få tagas i anspråk för att hålla priserna inom
vederbörande ort å ved nere under en följande bränslesäsong. Då de olika
orterna för sin vedförsörjning äro beroende av bränslekommissionens anvisningar
rörande de trakter från vilka veden skall hämtas och således
själva ej ha något inflytande över det ekonomiska utbytet av vedanskaffningen,
synes det icke innebära någon orättvisa mot vederbörande ort, om
ett eventuellt överskott kommer till användning för utjämning av vedpriserna
inom de handelsreglerade orterna över huvud taget. Därest från riksdagens
sida ej erinran föreligger häremot har jag för avsikt föreslå Kungl.
Majit att meddela beslut i sistnämnda riktning.
Bränslekommissionen har i samråd med priskontrollnämnden föreslagit
särskilda åtgärder för utjämning av återförsäljarpriserna inom
vissa tätorter (zon 3). Beträffande detta clearingförfarande har kommissionen
föreslagit:
Bränslekommissionen fastställer efter förslag av kristidsstyrelserna återförsäljarpriserna
för leveranser av ved i tätorten för hushållsförbrukning
och smärre industrier samt till vedhandlares upplag. Den ved, som tillföres
orten genom brännveduppköparna, debiteras förbrukarna till det fastställda
återförsäljarpriset och avräknas i uppköparnas redovisningar gentemot kommissionen
på sådant sätt att om deras verkliga kostnader (normalpris +
transportkostnader + fastställd mellanhandsersättning) överstiga återförsäljarpriset,
skall skillnaden gottskrivas uppköparen, medan vid motsatt förhållande
skillnaden gottskrives kommissionen.
Detta clearingförfarande innebär, att kommissionen kommer att svara
för de priser på ved, som skola gälla inom dessa tätorter. Det är självfallet,
att tätortspriserna i fråga böra så avvägas, att varken vinst eller förlust uppkommer
på grund av ett sådant åtagande. Möjligheterna att åstadkomma en
sådan prissättning äro enligt kommissionens förmenande ganska goda med
hänsyn till den dispositionsrätt över veden, som vedbeslaget medgiver. Försörjningsområdena
böra således kunna tillfredsställande bestämmas, och veden
inom dessa områden bör kunna disponeras för avsedda ändamål. I den
mån clearingrapporter från brännveduppköpare och kristidsnämnder samt
lageruppgifter utvisa, att justeringar i fastställda priser böra företagas, bör
prissättningen omprövas. Som regel torde därvid böra gälla, att en höjning
av fastställda priser i tätorten icke bör ske utan att motsvarande höjning
skett av normalpriser eller transportkostnader eller på grund av förut oförutsedda
men tvingande dispositioner. Även om sålunda i princip någon förlust
icke borde uppkomma på grund av detta clearingförfarande, anses en
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
7
viss förlustmarginal vara ofrånkomlig och även motiverad med hänsyn till
önskvärdheten att såvitt möjligt hålla och behålla prisbildningen på ved
inom dessa orter på en skälig nivå.
Bränslekommissionen har i samråd med priskontrollnämnden även föreslagit
åtgärder för att priserna på ved från överskottsområdena i Norrland,
Dalarna, Värmland och Småland bliva mera enhetliga på förbrukningsorter
i underskottsområdena (Stockholms stad och län, Västmanlands län, Göteborgsorten
och Skåne) än som hittills varit fallet.
I sistnämnda syfte har kommissionen föreslagit följande:
Bränslekommissionen fastställer för leveranser av exportved från nämnda
områden vissa debiteringspriser fritt banvagn avsändningsstationen, vilka
priser böra avvägas så, att desamma jämte järnvägsfrakten giva ett pris på
mottagningsorten, som för olika leveranser och transportavstånd icke lämpligen
bör differera på mera än cirka en krona per kubikmeter. Dessa priser
fritt banvagn avsändningsstation i överskottsområdena skulle alltså garanteras
av bränslekommissionen och tillämpas av brännveduppköparna vid
deras debiteringar av veden. I avräkningsförfarande gentemot kommissionen
skulle brännveduppköparna alltså för dessa leveranser upptaga sina
verkliga kostnader, det vill säga normalpris, transport- och lastningskostnader,
förekommande kostnader för buffertlager vid avsändningsstationer samt
i auktorisationen fastställda ersättningar. De upptagna omkostnaderna förutsättas
givetvis bliva granskade på ett betryggande sätt. Genom ett sådant
förfarande utjämnas dels de priser som eljest skulle uppstå fritt banvagn
avsändningsstationerna vid leveranser av ved från bilvägar på växlande avstånd
från dessa stationer, dels de olika fraktkostnader, som kunna uppstå,
beroende på varifrån veden inom ett större överskottsområde kommer att
anvisas. Liksom då det gäller prissättningen för tätorter (zon 3) böra dessa
debiteringspriser i princip avvägas så, att varken vinst eller förlust uppkommer
i avräkningsförfarandet med brännveduppköparna. I den mån erfarenhet
vinnes örn resultatet av ett sådant avräkningsförfarande böra erforderliga
prisjusteringar göras.
Föredragande statsrådet bar beträffande de föreslagna prisutjämningsförfarandena
anfört:
Kommissionen avser i fortsättningen att, efter erhållet godkännande av
Kungl. Maj:t, enligt uppdragna riktlinjer reglera förbrukningen av ersättningsved
och prissättningen därå ej endast inom de handelsreglerade orterna
utan även inom andra större och medelstora tätorter samt för vissa industrier.
De angivna riktlinjerna för prisutjämningen innebära i vad avser de
handelsreglerade orterna att hittills tillämpade principer alltjämt skola gälla.
Därvid synes man böra utgå från atl omkostnaderna för prisutjämningen
för nästa år icke skola överstiga det belopp vartill de innevarande år beräknas
uppgå eller omkring 3 miljoner kronor. För landet i övrigt skall i fråga
örn prisutjämningen gälla, att lokal utjämning sker av återförsäl jarpriserna
i tätorterna samt av brännveduppköparnas försäljningspriser för den ved
som är avsedd atl från överskottsområden utföras till underskottsområden.
Principiellt bör därvid utjämningen verkställas så, att varken vinst eller
förlust uppkommer. I praktiken kan det givetvis inträffa att vissa förluster
uppstå, vilka måste betalas av staten. Med hänsyn till vikten av att så långt
8
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
Utskottet.
möjligt enhetliga prissättningar ske för bränsle i åtminstone en och samina
ort finner jag mig kunna biträda kommissionens förslag. Sedan närmare
utformade förslag i här berörda hänseenden utarbetats, torde jag få ånyo
anmäla dessa spörsmål för Kungl. Majit. Eventuell förlust torde få bestridas
från riksstatsanslaget till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att såsom mål för avverkningarna
innevarande bränslesäsong uppställts en vedkvantitet av omkring 40 miljoner
kubikmeter. Den 1 april 1942 hade — upplyser föredragande statsrådet
— i runt tal 27,4 miljoner kubikmeter avverkats. Samma dag uppgick avverkningen
av massaved till endast 5,8 miljoner kubikmeter av ett uppskattat
totalbehov av 12,9 miljoner kubikmeter. Den avverkning, som sålunda intill
ifrågavarande datum ägt rum, giver utskottet anledning att i likhet med
föredragande statsrådet understryka angelägenheten av att avverkningen i
möjligaste mån forceras, så att de beräknade kvantiteterna uppnås.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, om så skulle visa sig nödvändigt,
vidtaga åtgärder i syfte att reglera den industriella förbrukningen
av massaved ävensom genomföra en på grund av strängare prövning av
bränslebehoven under nästa bränsleår betingad skärpning av regleringsanordningarna
för vedkonsumtionen.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot att bränslekommissionen
tillkommande behållning, uppkommen därigenom att vedpriset å viss ort
understiger det fastställda basispriset, kommer till användning till utjämning
av vedpriserna inom de handelsreglerade orterna överhuvudtaget.
Utskottet kan även giva sin anslutning till vad föredragande statsrådet
förordat med avseende å åtgärder för utjämning av återförsäljarpriserna
inom vissa tätorter och för åstadkommande av att priserna på ved från
överskottsområdena bliva mera enhetliga på förbrukningsorter i underskottsområdena.
Vad föredragande statsrådet i övrigt i detta sammanhang anfört och
föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Anslagsberäkningar.
Föredragande statsrådet har anfört:
Såsom jag tidigare framhållit torde den nuvarande regleringen av handeln
med ved böra bestå även under nästkommande bränslesäsong. För innevarande
bränsleår stå avsevärda medelstillgångar till förfogande för att användas
såsom förlagskapital för inköp av ved och såsom avverkningsförskott.
Vid bifall till Kungl. Majits proposition nr 186 till årets riksdag erhåller
Kungl. Majit rätt att av de båda för innevarande budgetår uppförda
kapitalinvesteringsanslagen till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter
och till Förlagskapital för inköp av ved inom ramen för de båda anslagen
använda erforderliga medel för förlagskapital. Totalsumman av för
detta ändamål tillgängliga medel utgör 117 miljoner kronor. En viss eko
-
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
9
nomisk medverkan från statens sida för att möjliggöra utlämnande av avverkningsfÖdskölt
torde bliva erforderlig även i fortsättningen, men behovet
av medel för detta ändamål torde kunna tillgodoses inom ramen av befintliga
anslag. Bränslekommissionen har med utgångspunkt från att den vedkvantitet,
som kommer att uppköpas genom auktoriserade brännveduppköpare,
kan bestämmas till omkring 15 miljoner kubikmeter travat mått
samt att genomsnittspriset utgör 10 kronor för kubikmeter, kalkylerat med
att totalbehovet av förlagsmedel för inköp av ved skulle uppgå till 150 miljoner
kronor. Då emellertid hela detta belopp icke kommer att vara ständigt
utelöpande, har kommissionen funnit, att behovet av förlagskapital
skulle kunna bestämmas avsevärt lägre eller till 100 miljoner kronor. Såsom
förlagskapital för transportkostnader beräknas därjämte 15 miljoner
kronor, varjämte för likvid av ved som inköpes direkt av kristidsstyrelserna
från allmänna och därmed likställda skogar, skulle erfordras ytterligare
15 miljoner kronor. Slutligen räknar kommissionen med att de industriveduppköpare,
som för kommissionens räkning avstå viss del av sina uppköp
såsom bränslereserv, skola erhålla ersättning för dessa uppköp med belopp,
sammanlagt belöpande sig å 15 miljoner kronor.
Mot här angivna beräkningar synes erinran icke kunna göras. Då emellertid,
såsom nyss påpekats, 117 miljoner kronor redan finnas tillgängliga kan
medelsanvisningen för förlagskapital för inköp av ved för budgetåret 1942/43
inskränkas till (100 -f- 15 -j- 15 -f- 15-—■ 117 28 miljoner kronor. Några
särskilda anslagsmedel för inlösen av tvångsavverkad ved eller för infriande
av starns utfästelse att inlösa statsgaranterad ved torde icke bliva erforderliga.
I den mån krav skulle framställas på statsverket för inlösen av
tvangsavverkad ved, torde härav föranledda utgifter få bestridas av de för
inköp av ved tillgängliga medlen. Däremot torde, på sätt som förutsatts
tor innevarande budgetår, eventuella utgifter för inlösen av statsgaranterad
ved fa preliminärt bestridas från förskottsstat.
Någon uppdelning såsom under innevarande budgetår på skilda anslag
av medelstillgångarna, beroende på huruvida de användas såsom avverkningsforskott
eller såsom förlagskapital för inköp av ved torde med hänsyn
till vad förut anförts icke längre vara påkallad. Under fonden för förlag till
statsverket torde böra anvisas allenast ett reservationsanslag, förslagsvis benamnt
Reglering av vedproduktionen, vilket alltså kommer att träda i stället
tor de bada nu befintliga reservationsanslagen Lån till avverkningsförskott
at vedproducenter och Förlagskapital för inköp av ved. Å sistnämnda båda
anslag kvarstående reservationer torde få överföras till här angivna nva
anslag. J
I likhet med vad som gäller enligt lagen örn skyldighet att avverka ved
, av^a^u förutsätter den utvidgade lagen örn avverkningsskyldighet att
skogsvardsstyrelse skall biträda vid tillämpningen av lagen. Då denna medverkan
från skogsvårdsstyrelsemas sida åtminstone delvis ligger vid sidan
av styrelsernas vanliga göromål oell därför åsamkar dem utgifter, synes staten
böra ersätta styrelserna för deras medverkan vid lagens tillämpning. För
andamalet bor ett särskilt anslag anvisas under elfte huvudtiteln. Storleken
una/wf1,11111,1 t0rde 1 enliSliet med skogsstyrelsens förslag böra bestämmas till
Vad slutligen angår storleken av det under elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition
beräknade förslagsanslaget till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. synes detsamma i enlighet med bränslekommissionens
förslag böra upptagas till 5 miljoner kronor. Från detta
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sinni. Nr 168.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 168.
Utskottet.
anslag torde få bestridas eventuella förluster å de prisutjämningsförfaranden,
vilkas genomförande jag i det föregående förordat.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de av föredragande
statsrådet här verkställda kostnadsberäkningarna för nästa budgetår.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. godkänna, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 30 april 1942 angivna riktlinjer;
II. för budgetåret 1942/43 anvisa
a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m. å driftbudgeten under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag
av 5 000 000 kronor;
b) till Ersättning åt skogsvårdsstgrelser för visstsbiträde
vid virke savverkning å driftbudgeten under elfte huvudtiteln
ett förslagsanslag av 200 000 kronor;
c) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag
av 28 000 000 kronor.
Stockholm den 9 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Gränebo, T orsten Ström, Sven Larsson, Karl Magnusson, friherre
De Geer, Gustaf Karlsson, Björkman, Ekströmer och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Mårtensson,
Åqvist, Lindholm, Lundberg i Hälsingborg och Eriksson i Frägsta.
Muns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942
217681
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.