Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-16 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:203, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

1

Nr 203.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1942 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

142, 145, 148 och 159 av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett

förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag

av 400,000 kronor;

dels ock till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 145,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 292, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 24

april 1942, föreslagit riksdagen att

1. godkänna av departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll förordade

ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt timlärare vid folkskoleväsendet;
2.

till Kurser för hjälpklasslärare för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av 20,000 kronor;

3. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor för

budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

4. medgiva, att ur sistnämnda anslag må, om och i den mån behov därav

prövas föreligga, utgå statsbidrag till undervisning för svenska barn i utlandet,

dock med sammanlagt högst 25,900 kronor;

5. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunder
Bihang

till riksdagens protokoll 19iS. G sami. Nr SOS. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr W3.

stödda sjukvårdsanstalt^'' och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

6. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande

föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 400,000 kronor;

7. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för nomadskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

8. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för nomadskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

9. till Nomadskolorna: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av 144,600 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herrar O. Malmborg och L. V. Lindén

väckt motion (II: 389), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

ordinarie och extra ordinarie lärare skola uppbära oavkortad lön under

tjänstledighet för genomgång av kurs för hjälpklasslärare, samt att härför

erforderliga medel anvisas under rubriken Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor för budgetåret 1942/43;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. A. Lindblom m. fl. (I: 35) och den andra inom andra kammaren av

herr O. E. Sandberg m. fl. (11:65), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen

av åttonde huvudtiteln i vad avser folkskoleväsendet må med

beaktande av i motionerna anförda synpunkter uttala, att en ökad varsamhet

bör iakttagas vid den fortsatta rationaliseringen av folkskoleväsendet,

särskilt i fråga om indragning av skolor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr J. Gustavson i Guntorp m. fl. (I: 91) och den andra inom andra

kammaren av herr J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 128), vari hemställts,

att riksdagen måtte uttala, att beträffande den fortgående centraliseringen

av vårt folkskoleväsende större varsamhet iakttages och att indragning

av skolor endast i uppenbart oundvikliga fall sker, samt att Kungl.

Maj:t vidtager utredning angående statliga skyddsåtgärder vid barnens

skolvägar och till nästa riksdag framlägger förslag härom;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Wallentheim och K. G.

Viklund, väckt motion (11:385), vari hemställts, att riksdagen ville uttala,

att överlärarnas undervisningsskyldighet med det snaraste måtte bli föremål

för omprövning med beaktande av önskemålen att den för dem stadgade

undervisningstiden på lämpligt sätt avväges, så att deras ställning

som lokala skolledare på ett fullt tillfredsställande sätt kan tillgodoses.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,

till motionerna II: 389, II: 65, II: 128 och II: 385.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr £03.

3

I. Hjälpklassundervisning m. m.

Under denna rubrik har departementschefen upptagit till behandling

ett av 1940 års skolutredning framlagt förslag till åtgärder för särskild undervisning

och omvårdnad av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren.

Detta förslag bygger i sin tur på ett av 1932 års seminariesakkunniga

framlagt betänkande i ämnet. Sistnämnda sakkunnigas förslag har hittills

icke lett till annat resultat beträffande hjälpklassundervisningen än att dels

vissa kurser för hjälpklasslärare anordnats under budgetåret 1938/39, dels

ock en hjälpskolekonsulent anställts hos skolöverstyrelsen för läsåret

1941/42.

Hjälpklassundervisningens nuvarande omfattning.

Skolutredningen har beräknat, att antalet i hjälpklasser för närvarande

undervisade barn utgör något mer än en fjärdedel (28 procent) av

hela det antal barn, för vilka hjälpklassundervisning kan anses önskvärd.

Under år 1940 funnos hjälpklasser anordnade till ett antal av 300 inom 82

skoldistrikt; antalet i dylika klasser undervisade barn var 4,002, vilket

innebär, att medeltalet lärjungar per hjälpskolavdelning var 13.3.

Departementschefen har erinrat, att hjälpskoleverksamheterr under de

senaste åren genomgått en icke oväsentlig utveckling. Trots detta undervisades

enligt den föreliggande utredningen alltjämt i vanliga folkskolavdelningar

nära tre fjärdedelar av de barn i rikets folkskolor, som ansåges

vara i behov av särskild undervisning i hjälpklass. Det måste — såsom

skolutredningen framhållit — vara en samhällsangelägenhet av största vikt,

att de i intellektuellt avseende svagt utrustade barnen i största möjliga utsträckning

erhölle en skolutbildning, som kunde sätta dem i stånd att i framtiden

nyttiggöra sina krafter, varigenom också i viss utsträckning skulle

förebyggas, att dessa barn utvecklades i asocial riktning. Det vore likaså av

stor vikt, att de svårigheter för arbetet i folkskolans normalklasser, som

närvaron av efterblivna barn utgjorde, avlägsnades i största möjliga utsträckning.

Frivillig eller obligatorisk hjälp undervisning

m. m. Skolutredningen har framhållit, att det i ekonomiskt avseende skulle

ställa stora krav på såväl staten som kommunerna att ordna hjälpundervisningen

uteslutande genom upprättande av särskilda hjälpklasser, på grund

av att omfattande centraliseringsåtgärder då skulle bliva nödvändiga; det

vore sannolikt, att vårt lands ekonomiska läge för avsevärd tid framåt

komme att omöjliggöra sådana åtgärder. Det syntes alltså icke för närvarande

möjligt att genomföra obligatorisk hjälpklassundervisning för samtliga

ifrågavarande barn. I likhet med skolutredningen har icke heller departementschefen

funnit sig kunna för närvarande förorda, att de skoldi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

strikt skulle åläggas att inrätta hjälpklasser, där förutsättningar härför eljest

vore för handen. De åtgärder, som utredningen föreslagit i avsikt att

få till stånd en reglering, utvidgning och förbättring av den befintliga hjälpundervisningen

på frivillighetens väg, borde däremot enligt departementschefens

mening i huvudsak genomföras.

Riktlinjer för uttagning av barn till hjälpklass.

Departementschefen har utgått ifrån, att i folkskolestadgan skulle införas

förbud mot intagning av sinnesslöa barn i folkskola, så snart beslut fattats

rörande omhändertagande av samtliga sinnesslöa barn. Departementschefen

har vidare förordat fastställandet genom skolöverstyrelsens försorg av

vissa riktlinjer för uttagning av barn till hjälpklass. Skolutredningen har

ansett önskvärt, att läkarundersökning föreginge dylik uttagning, och medicinalstyrelsen

har uppställt krav på obligatorisk dylik undersökning. Enligt

departementschefen borde det ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning

till denna fråga. Därest vid fortsatt övervägande härav obligatorisk läkarundersökning

ansåges böra föreskrivas, borde vederbörande skoldistrikt tills

vidare svara för de med undersökningen förenade kostnaderna.

Hjälpskolans skolformer skulle motsvara den vanliga folkskolans

och betecknas Hj-A, Hj-Bl, Hj-B2 och Hj-B3. Beträffande skolformen

Hj-B2 har förutsatts, att även tredje klassen (i regel fjärde skolåret)

skall hänföras till nedre avdelningen, detta bland annat emedan barnantalet

i en sådan skola icke kan förutsättas alltid bliva tillräckligt för

att en särskild läraravdelning, omfattande endast det egentliga småskolestadiet,

skulle kunna bildas.

Grunder för inrättande av hjälpklass. Departementschefen

har förordat följande, av skolutredningen föreslagna grunder:

Särskild hjälpklassavdelning må inrättas, om vid skola eller skolenhet de

psykiskt efterblivna lärjungarnas antal vid läsårets början uppgår till minst

10. Där antalet sådana lärjungar uppgår till minst 18, må två hjälpklassavdelningar

inrättas. Är antalet barn av ifrågavarande slag större än 30,

må en hjälpklassavdelning inrättas för varje påbörjat 15-tal barn.

Där endast en hjälpklassavdelning är inrättad och lärjungeantalet i denna

avdelning vid början av ett läsår ej uppgår till 10 men till minst 8, må

folkskolinspektören, där särskilda skäl föreligga, efter framställning av

skolstyrelsen kunna medgiva, att avdelningen må bibehållas under ett läsår.

Såsom skolenhet betraktas flera skolor för det fall, att lärjungeantalet

för dessa lämpligen kan regleras gemensamt.

Undervisningen i hjälpklass skall enligt departementschefens

förslag regleras genom utfärdande av en normalundervisningsplan

med tillhörande anvisningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

Enligt förslaget skola samma läroämnen vara företrädda i hjälpskolan som

i den vanliga folkskolan. Antalet lärjungetimmar i viss hjälpklass har i allmänhet

förutsatts skola uppgå till högst 30, varvid undervisningen i slöjd

tilldelats 8—10 veckotimmar och undervisningen i hushållsgöromål för de

övre klasserna 5 veckotimmar.

Utbildning av lärare för hjälpklassundervisningen.

Enligt departementschefens förslag skulle anordnas dels en utbildningskurs

vid folkskoleseminariet i Stockholm, omfattande 18 veckor

under vårterminen, dels ock en fortbildningskurs örn 6 veckor vid folkskoleseminariet

i Göteborg. Vid Stockholmsseminariet skulle inom övningsskolan

anordnas en särskild hjälpklass för kursdeltagarnas praktiska övningar.

För ändamålet borde en extra övningsskollärarbefattning knytas till

seminariet. De direkta kostnaderna för den kursverksamheten under nästa

läsår ha beräknats till 20,000 kronor.

Departementschefen har vidare förordat, att lärare — såväl ordinarie

som extra ordinarie — skola under ledighet för genomgång av kurs för

hjälpklasslärare vidkännas s. k. B-avdrag. Till stöd härför har departementschefen

anfört:

Med utgångspunkt från den för de statsanställda lärarna gällande bestämmelsen,

att lärare skall vid tjänstledighet för enskild angelägenhet vidkännas

B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete,

som av skolöverstyrelsen prövas vara av betydelse för lärarens kompetens

inom den skolform, vid vilken han är anställd, har skolutredningen, som

antagit att nämnda bestämmelse komme att i huvudsak bli gällande även

för lärare vid folkskoleväsendet, föreslagit, att ordinarie och extra ordinarie

lärare, som komme att åtnjuta tjänstledighet för genomgående av kurs för

hjälpklasslärare, skall äga uppbära lön med B-avdrag. Skolutredningens

förslag på denna punkt har tillkommit i samråd med 1941 års lärarlönesakkunniga,

vilka också i numera avgivet betänkande med förslag till folkskolans

avlöningsreglemente uttalat sig för tjänstledighet med B-avdrag vid

utbildning för undervisning i hjälpklass. Förut denna dag har chefen för

finansdepartementet gjort hemställan örn avlåtande av proposition till riksdagen,

innefattande förslag till nya avlöningsbestämmelser för lärare vid

folkskoleväsendet. Enligt nämnda bestämmelser äga ordinarie och extra

ordinarie lärare åtnjuta lön med B-avdrag under tjänstledighet för studier

eller arbete, som skolöverstyrelsen prövar vara av betydelse för lärarens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom folkskoleväsendet, ordinarie

lärare under sammanlagt 180 dagar av den tid läraren innehar ordinarie

anställning och extra ordinarie lärare under sammanlagt 120 dagar av

den tid läraren innehar extra ordinarie anställning.

Gentemot skolutredningens förslag örn B-avdrag har statskontoret föreslagit,

att såväl ordinarie som extra ordinarie lärare skulle äga uppbära

oavkortad lön under tjänstledighet för genomgång av kurs för hjälpklasslärare,

medan lönenämndens majoritet ansett, att sådan förmån endast

borde tillkomma ordinarie lärare. Härvid iir att märka, att statskontoret

icke ansett sig böra tillstyrka skolutredningens förslag i fråga örn hjälp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

klasslärarnas undervisningsskyldighet, vilket i huvudsak innebär, att sådan

lärare skall vara skyldig meddela undervisning till en omfattning, som med

4 veckotimmar understiger den för lärare i normalklass gällande. Enligt

statskontorets förslag borde lärare efter genomgången kurs vara skyldig

att, då så påkallades, inom det egna skoldistriktet åtaga sig undervisning

i hjälpklass, under det att lönenämnden ansett att rättigheten att uppbära

oavkortad lön borde vara förenad med skyldighet att under viss tid, förslagsvis

ett läsår, åtaga sig undervisning i hjälpklass.

För hjälpklassundervisningen är det av vikt, dels att erforderligt antal

lärare utbildas, dels ock att de utbildade lärarna äro villiga att åtminstone

någon följd av år bestrida undervisning i hjälpklass. Enligt min mening är

det viktigare för lärarrekryteringen, att lärarna beredas viss kompensation

för undervisningen i hjälpklass genom lägre undervisningsskyldighet än

genom förmånen av oavkortad lön under utbildningstiden. Av vikt

är jämväl, att undervisningen i hjälpklass uppehälles av lärare, som frivilligt

åtaga sig sådan undervisning. Vid övervägande av ifrågavarande

spörsmål har jag ansett mig böra tillstyrka skolutredningens förslag örn

B-avdrag för såväl ordinarie som extra ordinarie lärare, varvid jag förutsätter,

att extra ordinarie lärare skall äga uppbära lön med B-avdrag under

hela den tid, högst 18 veckor, som den längre kursen kommer att omfatta.

Enligt departementschefens förslag borde vidare till kursdeltagare, som

icke vore bosatt på kursorten, utgå dagtraktamente med 3 kronor.

I motionen II: 889 har anförts i huvudsak följande:

Hjälpklassundervisningen är framförallt en social angelägenhet, och det

måste ligga i det allmännas intresse att erforderligt antal kvalificerade lärare

med särskild utbildning vill ägna sig åt denna uppgift. Det synes med

hänsyn härtill i hög grad önskvärt, att lärare särskilt uppmuntras att ställa

sig till förfogande för meddelande av hjälpklassundervisning och skaffa sig

erforderlig utbildning härför. Därest Kungl. Maj:ts förslag beträffande lärares

löneförmåner under genomgående av utbildningskurs för undervisning

i hjälpklass vinner riksdagens bifall, är det att befara, att dugliga och för

hjälpklassundervisning intresserade lärare med fast anställning i folkskola

dra sig för att med avsevärd ekonomisk uppoffring först genomgå den erforderliga

utbildningen och därefter påtaga sig ett arbete, som i mer än

ett hänseende är mera ansträngande och betungande än tjänstgöring i normalklass

men ändock icke ger mera i inkomst. Från undervisningssynpunkt

torde det vara av stor betydelse, om lärare med viii vitsordad tjänstgöring i

barndomsskola ville ställa sin erfarenhet i hjälpklassundervisningens tjänst.

De av Kungl. Maj:t föreslagna avdragsreglerna synas emellertid kunna medföra,

att endast lärare, som av olika skäl ej vunnit fast anställning vid folkskola,

gripa denna möjlighet till en tryggad försörjning.

Arbetet i en hjälpklass anses mera betungande än motsvarande undervisning

i normalklass, och i vissa skoldistrikt har det också varit förenat nied

svårigheter att erhålla för hjälpklassundervisningen villiga och lämpliga

lärare. Då därtill undervisningstiden för elever i hjälpklass ej torde böra

överstiga 20 timmar pr vecka, kan den lägre undervisningsskyldigheten ej

anses innebära någon kompensation. Den ekonomiska uppoffring, som vederbörande

lärare enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nödgas vidkännas för

denna specialutbildning, framstår däremot som ett avsevärt hinder för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 208.

7

tillfredsställande lärarrekrytering på detta område, och det synes oss vara

av största vikt att detta hinder undanröjes.

Departementschefen betonar vikten av att undervisningen i hjälpklass

uppehälles av lärare, som frivilligt åtaga sig denna undervisning. Därest

vederbörande lärare under utbildningstiden ej behövde vidkännas avdrag å

sina löneförmåner anse vi dock ej obilligt, att skyldighet föreskrives för läraren

att under ett läsår åtaga sig undervisning i hjälpklass, vilket också

allmänna lönenämnden föreslagit.

H j ä 1 p k 1 a s s 1 kramas tjänstgöring. Skolutredningen har

föreslagit, att lärare, som undervisar i hjälpklass, skall vara skyldig att

meddela undervisning till en omfattning, som med 4 veckotimmar understiger

den undervisningsskyldighet som enligt avlöningsreglementet gäller

för lärare av motsvarande slag, vilken undervisar i normalklass. Om särskilda

förhållanden därtill föranleda, skall skolöverstyrelsen äga medgiva

nedsättning i undervisningsskyldigheten med ytterligare högst 4 veckotimmar

i den mån, som undervisningen utan kostnad för statsverket under

motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med

erforderlig kompetens. Småskollärare, som efter vederbörligt medgivande

tjänstgör i hjälpklassavdelning som omsluter även någon del av folkskolestadiet,

bör vidare enligt skolutredningen likställas i lönehänseende med biträdande

lärare vid folkskola.

Departements eli ej en har för egen del anfört:

Med utgångspunkt från de av chefen för finansdepartementet förut

denna dag förordade allmänna bestämmelserna om lärares vid folkskoleväsendet

undervisningsskyldighet innebär skolutredningens förslag i fråga

örn hjälp k lasslärarnas undervisningsskyldighet, att

ordinarie, extra ordinarie och extra lärare i hjälpklass skola vara skyldiga

att meddela undervisning, folkskollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande

lärare och sådan ordinarie eller extra ordinarie småskollärare,

som har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare årlig lästid än 39

veckor, under 26 veckotimmar och annan småskollärare under 24 veckotimmar.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag ansett

mig böra biträda skolutredningens förslag härutinnan ävensom utredningens

förslag, att skolöverstyrelsen skall äga medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten

med högst 4 veckotimmar, (lärest undervisningen utan

kostnad för statsverket under motsvarande antal veckotimmar i stället

meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens. Däremot har jag icke

ansett mig böra biträda utredningens förslag, att småskollärare, som efter

vederbörligt medgivande tjänstgör i hjälpklassavdelning, som omsluter

även någon del av folkskolestadiet, skall i lönehänseende likställas med biträdande

lärare vid folkskola. Småskollärare med en undervisningsskyldighet

av allenast 24 veckotimmar, vilken undervisar i dylik hjälpklassavdelning,

torde dock — i likhet med vad som föreslagits beträffande vissa småskollärare

med tjänstgöring i normalklass — böra vara skyldig att mot

särskild ersättning meddela undervisning ytterligare 2 veckotimmar. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i ämnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

Anordnande av särskild hjälpundervisning, där

hjälpklass icke inrättats. Skolutredningen har föreslagit, att

på ort, där undervisning i särskild hjälpklass icke kunnat beredas psykiskt

efterblivna barn, särskild hjälpundervisning skulle i form av speciella

lektioner under visst antal timmar i veckan kunna anordnas för sådana

barn. Till ledning för skoldistrikt, som önskade anordna särskild

hjälpundervisning, skulle tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar.

Till avlönande av timlärare, som meddelade sådan hjälpundervisning,

skulle skoldistrikt äga för högst fyra lärartimmar i veckan vid viss skola

åtnjuta statsbidrag enligt de bestämmelser, som gällde beträffande statsbidrag

till avlöning åt timlärare vid folkskola respektive småskola eller

mindre folkskola, och under villkor i övrigt, att antalet lärjungar i skolan

vid läsårets början överstege 12. Den särskilda hjälpundervisningen har

beträffande såväl folk- som småskollärare ansetts böra före slöjdundervisningen

inräknas i lärarnas normala undervisningsskyldighet.

De partemen tschefen har beträffande detta spörsmål för egen del anfört:

Undervisningen i hjälpklass är såsom skolutredningen framhåller ur

skilda synpunkter den bästa formen för meddelande av undervisning åt de

psykiskt efterblivna barnen. Där omständigheterna det medgiva bör undervisningen

därför givas denna form. Med hänsyn till svårigheterna att

under rådande tidsläge allmänt organisera hjälpklasser och önskvärdheten

av att de psykiskt efterblivna barnen, där särskild hjälpklass ej kan

anordnas, beredas något annat slag av hjälpundervisning, föreslår skolutredningen

anordnande av speciella lektioner för psykiskt efterblivna

barn, därvid undervisning i räkning och läsning närmast anses böra

ifrågakomma. Mot förslaget har främst invänts, att den föreslagna undervisningsformen

ej vore tillfredsställande och att anordningen skulle förhindra

eller fördröja tillkomsten av ändamålsenligare åtgärder.

Den föreslagna anordningen kan givetvis icke mäta sig med den undervisning,

som meddelas i hjälpklass och som på ett helt annat sätt kan anpassas

efter de psykiskt efterblivna barnens särart och behov. Det måste

emellertid i rådande tidsläge anses uteslutet att vidtaga sådana åtgärder,

att huvuddelen av de barn, vilka i och för sig helst böra undervisas i hjälpklass,

också beredas undervisning i sådan klass. Enligt mitt förmenande är

det under sådana förhållanden lämpligt, att de psykiskt efterblivna barn,

som icke kunna placeras i hjälpklass, i stället i enlighet med skolutredningens

förslag komma i åtnjutande av särskild undervisning. Då anordningen

är avsedd att tillämpas endast på ort, där undervisning i särskild

hjälpklass icke lämpligen kunnat beredas psykiskt efterblivna barn, torde

detta innebära viss garanti mot att densamma ej kommer att hindra eiler

fördröja inrättandet av hjälpklasser.

Den särskilda hjälpundervisningen, som åtminstone till en början ansetts

böra begränsas till småskolestadiet och det lägre folkskolestadiet, har

förutsatts kunna i vissa fall förläggas inom ramen av den lärarna författningsenligt

åliggande undervisningsskyldigheten, därvid ifrågavarande

undervisning ansetts böra beträffande såväl folk- som småskollärare före

slöjdundervisningen inräknas i lärarnas ordinarie undervisningsskyldighet.

Till ledning för skoldistrikt, som önskade anordna särskild hjälpundervis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

9

ning, skulle tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar. Såsom allmänt

villkor borde därvid föreskrivas, att vederbörande folkskolinspektör

funnit sådan undervisning behövlig vid viss skola. Till avlönande av timlärare

skulle skoldistrikt äga för högst fyra lärartimmar i veckan åtnjuta

statsbidrag enligt de bestämmelser, som gällde beträffande statsbidrag

till avlöning åt timlärare vid folkskola respektive småskola eller

mindre folkskola, och under villkor i övrigt, att antalet lärjungar i skolan

vid läsårets början överstege 12. Mot vad skolutredningen sålunda och i

övrigt i förevarande avseende föreslagit har jag icke funnit anledning till

erinran, varför jag biträder förslaget.

Riksdagens medgivande till den jämkning i gällande grunder, som föranledes

av nyssberörda förslag rörande utvidgad rätt till statsbidrag till

timlärare, lärer böra inhämtas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

framdeles i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående föreslagits

meddela närmare bestämmelser i ämnet.

Vissa frågor avseende centraliseringsanordn

i n g a r. Departementschefen har utgått från att hinder ej bör möta mot

att efterblivna barn medelst anlitande av skolskjuts, för vars anordnande

statsbidrag utgår, i vissa fall beredas undervisning i hjälpklass. Gällande

statsbidragsbestämmelser syntes lämna möjlighet härtill, där en sådan åtgärd

lämpligen borde vidtagas.

Enligt § 1 mom. 1 kungörelsen 1935: 448 angående statsbidrag för inackordering

av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem må skoldistrikt

enligt närmare angivna grunder erhålla statsbidrag till bestridande

av kostnaderna för inackordering i distriktet tillhörande skolhem och arbetsstugor

eller i enskilda hem av skolpliktiga barn av avlägset från skola

boende föräldrar. Då statsbidrag enligt nämnda kungörelse icke kan utgå,

där vederbörande barn icke är avlägset boende från skola, föreslår skolutredningen

sådant tillägg till ovannämnda moment, att vad i kungörelsen

stadgas må för möjliggörande av barns undervisning i hjälpklass tillämpas

jämväl i fall, då psykiskt efterblivet barn icke har sitt hemvist vid eller i

närheten av skola, där hjälpklassundervisning är anordnad. Vad utredningen

sålunda föreslagit, har av departementschefen förordats.

Departementschefen har även föreslagit ändring av § 6 mom 3 folkskolestadgan

av innebörd, att skoldistrikt efter förordnande. av vederbörande

domkapitel skall vara skyldigt att i viss skola till undervisning mottaga

barn från annat skoldistrikt eller låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta

undervisning i annat skoldistrikt jämväl under förutsättning att

undervisning i hjälpklass därigenom kan beredas barn, som liro i behov

därav.

Departementschefen har förordat genomförande av vissa åtgärder för att

reglera och främja särskild undervisning inom folkskoleväsendets ram för

psykiskt efterblivna barn. Dessa åtgärder avse i främsta rummet undervisningen

i särskilda hjälpklasser. För hjälpklassundervisningen skulle upp
-

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

ställas vissa normerande regler, avseende uttagningen av barn till hjälpklass,

upprättandet och bibehållandet av sådan klass, hjälpskolans skolformer samt

själva undervisningen inom hjälpklass. Vad departementschefen i dessa

hänseenden anfört och föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.

Departementschefen har vidare förordat återupptagande av den sedan

krigsutbrottet inställda kursverksamheten för utbildning av hjälpklasslärare

och i sådant avseende föreslagit anordnande av dels en egentlig utbildningskurs,

omfattande 18 veckor, och dels en fortbildningskurs örn 6 veckor.

Då enligt utskottets mening en rationell utbildning av lärare för hjälpklassundervisning

utgör en av de viktigaste förutsättningarna för att sådan

undervisning i önskvärd utsträckning skall kunna komma till stånd, biträder

utskottet departementschefens förslag i fråga om anordnande av kurser

för hjälpklasslärare och anvisande för ändamålet av ett anslag av

20,000 kronor för budgetåret 1942/43.

I syfte att stimulera folk- och småskollärare att utbilda sig för hjälpklassundervisning

har departementschefen förordat, att lärare, som undervisar

i hjälpklass, skall vara skyldig att meddela undervisning i en omfattning,

som med 4 veckotimmar understiger undervisningsskyldigheten för

motsvarande lärare i normalklass. Å andra sidan förutsätter departementschefen,

att lärare under tiden för genomgång av i det föregående omnämnd

kurs skall vidkännas s. k. B-avdrag. Departementschefen har i nu nämnda

avseende följt det förslag, som skolutredningen efter samråd med 1941 års

lärarlönesakkunniga framlagt. Statskontoret hade avstyrkt förslaget om

nedsatt undervisningsskyldighet för hjälpklasslärare men å andra sidan förordat

rätt till oavkortad lön under ledighet för genomgång av kurs för

hjälpklasslärare. Allmänna lönenämnden åter hade — ehuru icke enhälligt

— förordat rätt för ordinarie lärare, men däremot icke för extra ordinarie,

till oavkortad lön samtidigt som lönenämnden tillstyrkt förslaget om nedsatt

undervisningsskyldighet för hjälpklasslärare. Såväl statskontoret som allmänna

lönenämnden hade förutsatt, att lärare efter genomgången kurs i

gengäld skylle vara skyldig att åtaga sig undervisning i hjälpklass. I motionen

II: 389 yrkas, att riksdagen måtte besluta i enlighet med allmänna lönenämndens

förslag, varvid dock rätten till oavkortad lön skulle utsträckas

även till extra ordinarie lärare.

Utskottet är liksom departementschefen av den meningen, att det för

lärarrekryteringen är av större vikt, att lärarna beredas viss kompensation

för undervisningen i hjälpklass genom lägre undervisningsskyldighet än genom

förmånen av oavkortad lön under utbildningstiden. Utskottet anser

sig med hänsyn härtill böra biträda det av departementschefen förordade

förslaget. Utskottet kan icke tillstyrka, att lärarna, på sätt i motionen

II: 389 påyrkats, samtidigt skulle beredas båda dessa förmåner. Utskottet

får sålunda avstyrka bifall till motionen II: 389.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 803.

11

Departementschefen har vidare uttalat sig för att statsbidrag må kunna

i vissa fall utgå till skolskjutsar och inackordering beträffande lärjungar i

hjälpklass. Vad departementschefen härutinnan anfört har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Slutligen har departementschefen förordat, att statsbidrag må kunna utgå

för anordnande av speciella lektioner under högst 4 veckotimmar för psykiskt

efterblivna barn i de fall, då särskild hjälpklassundervisning ej kunnat

anordnas. Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat förevarande anslag till

oförändrat belopp, d. v. s. 134,400,000 kronor. Riksräkenskapsverket har

ansett anslaget böra upptagas med ett till 134,000,000 kronor avrundat

belopp.

191^1 års lärarlönesakkunniga ha framhållit, att de förändringar i

statens årliga kostnader för folkskoleväsendet, som ett genomförande av

de sakkunnigas förslag medförde, komme på grund av bland annat utanordningsförfarandet

beträffande statsbidragen till folkskolevtäsendet att

endast i mycket begränsad omfattning göra sig gällande under budgetåret

1942/43. Sannolikt bleve det under nyssnämnda budgetår allenast en viss

utgift för lärares sjukvårdskostnader, uppskattad till 100,000 kronor. Med

hänsyn härtill syntes förslagsanslaget för statsbidrag till folkskollärarlöner

icke i följd av de sakkunnigas förslag böra uppföras med annat belopp än

vad eljest skulle bli fallet.

Departementschefen har till en början erinrat örn fjolårets riksdagsbeslut

örn rationalisering av folkskoleväsendet och därvid anfört:

Fjolårets riksdag (skrivelse nr 283) fann i likhet med mig erforderligt, att

det pågående rationaliseringsarbetet inom folkskoleväsendet fortsattes samt

att detsamma bedreves med större planmässighet än dittills. På sätt folkskolans

besparingssakkunniga föreslagit borde därför även enligt riksdagens

mening en plan uppgöras för de organisationsförändringar, som under loppet

av de fem närmast följande budgetåren syntes böra vidtagas. Givetvis

borde dock, framhöll riksdagen, förutsättningarna för varje särskild organisationsändring

i vanlig ordning prövas av vederbörande myndigheter

under hänsynstagande till alla på frågan inverkande omständigheter. Mot

de allmänna riktlinjer för bedömandet i de särskilda fallen av aktuella rationaliseringsåtgärder,

som uppdra gits av de sakkunniga och förordats av mig,

fann riksdagen ej anledning till erinran. Riksdagen underströk dock i likhet

med mig vikten av varsamhet vid tillämpningen av dessa allmänna riktlinjer,

särskilt när det gällde indragning av skolor. Särskild aktsamhet fann

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

riksdagen vara av nöden vid avgörandet av frågor om indragning av skolor

i mer avlägsna eller isolerade bygder, där skolan ej sällan syntes spela en

icke oväsentlig roll som ett centrum för det kulturella livet på orten och

där skolans indragande måhända skulle komma att bidraga till traktens

avfolkning.

Närmare bestämmelser rörande rationaliseringen inom folkskoleväsendet

ha av Kungl. Majit meddelats genom kungörelsen 1941: 462 angående vissa

särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.

Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon säkerhet kunna

bedöma, huruvida det för femårsperioden 1941—46 utstakade rationaliseringsprogrammet

kommer att kunna genomföras i avsedd utsträckning.

Mångå ovissa faktorer göra sig härvid gällande, icke minst svårigheterna

att under nuvarande förhållanden anordna skolskjutsar och inackordering.

De anledningar till stor varsamhet vid skolindragningar, som redan

under normala förhållanden föreligga, framträda för närvarande även i

övrigt med ökad styrka. Mycket tyder sålunda på att takten i rationaliseringsarbetet

icke kommer att bli den avsedda. Till belysande härav må

nämnas, att antalet indragna lärartjänster innevarande läsår torde komma

att stanna vid något över 400 mot ett beräknat antal av närmare 700.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att indragningen av lärartjänster även

för nästa läsår syntes få en mera begränsad omfattning än som tidigare beräknats.

Detta sammanhängde enligt överstyrelsens mening dels med statsmakternas

uttalande örn varsamhet vid folkskolans rationalisering dels ock

med bristen på drivmedel för skolskjutsar. Överstyrelsen ansåge sig därför

icke böra för nästa budgetår räkna med större minskning i antalet lärartjänster

än med en femtedel av den för hela femårsperioden beräknade.

Trots att rationaliseringen sålunda torde komma att verka i långsammare

takt än som från början förutsetts, är det likväl givet, att de hittills gjorda

och pågående indragningarna av lärartjänster komma att för de närmaste

åren ogynnsamt påverka befordringsmöjligheterna för de icke-ordinarie

lärarna vid folkskoleväsendet. Frågan om vidtagande av lämpliga åtgärder

för att motverka de uppkomna svårigheterna har även varit föremål för

noggrann uppmärksamhet. Jag erinrar sålunda, att skolöverstyrelsen med

anledning av framställningar från vederbörande lärarorganisationer m. fl.

den 1 juli 1941 till ecklesiastikdepartementet inkommit med en utförlig

utredning rörande folk- och småskollärarnas anställningsförhållanden och

befordringsmöjligheter, vilken utmynnat i förslag om vissa åtgärder i syfte

att förbättra särskilt de icke-ordinarie lärarnas ställning. Med anledning

härav har Kungl. Majit genom beslut den 5 december 1941 uppdragit åt

skolöverstyrelsen att verkställa utredning rörande de ändringar i gällande

ordning för tillsättning av ordinarie lärartjänster vid folkskoleväsendet, som

— med beaktande av såväl skoldistriktens som sökandenas intressen —

kunde anses erforderliga, samt med nämnda utredning och det förslag i

ämnet, vartill utredningen kunde föranleda, till Kungl. Majit inkomma;

överstyrelsen borde därvid lämna lärarkåren tillfälle att genom utsedda

representanter på lämpligt sätt medverka vid sagda utredning. Vidare har

Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen att på lämpligt sätt fästa vederbörandes

uppmärksamhet på angelägenheten av att skolstyrelserna, om ej

särskilda förhållanden föranleda undantag därifrån, anlita offentlig arbetsförmedlingsanstalt

för anskaffande vid folkskoleväsendet av vikarier med

föreskriven kompetens. Vissa av de spörsmål, som av skolöverstyrelsen be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 303.

13

rörts, såsom frågorna om beredande av extra ordinarie anställning åt vissa

vikarier och om beredande av tillsvidareanställning åt samtliga extra ordinarie

lärare, ha vidare upptagits till ytterligare utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga,

vilkas förslag i ämnet förut denna dag anmälts av chefen

för finansdepartementet. Jag ämnar härjämte inom kort förelägga Kungl.

Majit förslag örn ändrat förfaringssätt vid tillsättande av icke-ordinarie

lärartjänster i syfte att åstadkomma vidgade garantier för att största möjliga

hänsyn därvid skall tagas till de sökandes meriter för den sökta befattningen.

Åtskilligt har sålunda redan gjorts eller torde komma att göras,

ägnat att mildra verkningarna av folkskoleväsendets rationalisering för de

obefordrade lärarna. Några ytterligare, mera genomgripande åtgärder i

sådan riktning är jag icke för närvarande beredd att förorda.

Departementschefen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till

134,000,000 och i samband därmed anfört:

Beträffande anslagsberäkningarna får jag erinra, att enligt det av

chefen för finansdepartementet denna dag förordade förslaget till folkskolans

avlöningsreglemente skall till lärare vid skolor inom vissa av

rikets nordligaste gränsorter utgå språktillägg med 150 kronor för år

räknat enligt de grunder, som fastställas av Kungl. Majit. Någon saklig

ändring av gällande bestämmelser innebär detta förslag icke. Emellertid

erinrar jag i detta sammanhang, att kostnaderna för nu utgående

språktillägg bestridas från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m. Vid bifall till det av chefen för

finansdepartementet förordade förslaget torde tillräcklig anledning icke

längre föreligga att låta denna löneförmån utgå i annan ordning och från

annat anslag än övriga enligt det nya reglementet utgående löneförmåner.

Jag förordar därför, att ändring härutinnan vidtages från och med nästa

budgetår. Någon omräkning av det av riksdagen för nästa budgetår redan

beviljade förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter synes icke härav påkallad.

Departementschefen har vidare tillstyrkt ökat bidrag till avlöning åt de

svenska folkskollärarinnorna i Berlin och Hamburg med 1,100 kronor för

envar av dem. Å andra sidan har statsbidraget, nu 2,800 kronor, till avlöning

åt en småskollärarinna vid svenska skolan i Berlin ansetts kunna

slopas. Slutligen har departementschefen förutsatt att, därest det komme

att visa sig lämpligt att anordna särskild undervisning för i skolåldern varande

finska barn, vilka på grund av rådande förhållanden omhändertagits

i Sverige, medel för ändamålet skulle få utgå från ifrågavarande förslagsanslag.

I de likalydande motionerna 1:35 oell II: 65 erinras örn riksdagens i fjol

gjorda uttalande om vikten av att varsamhet iakttages vid beslut av rationalisering

av folkskoleväsendet. Det framhålles vidare, att de särskilda svårigheter,

som krisläget medfört i fråga om anordnande i samband med skolindragningar

av skolskjutsar och inackordering av skolbarn, syntes moti
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

vera ett ytterligare understrykande från riksdagens sida av vikten av varsamhet

vid folkskoleväsendets rationalisering.

I de likalydande motionerna I: 91 och II: 128 framhålles, att bland landsbygdens

folk funnes en stark önskan, att den pågående centraliseringen av

vårt folkskoleväsende måtte ske med större varsamhet och att fortsatt indragning

av skolor måtte ske endast där omständigheterna så oundgängligen

påkalla.

I sistnämnda motioner hemställes vidare, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit anhålla örn utredning angående statliga åtgärder för anordnande av

skydd vid barnens skolvägar. Till stöd härför har bland annat anförts:

Folkskoleväsendets centralisering hade skapat så väsentligt ökade avstånd

till skollokalerna, att de mången gång beredde föräldrar och hem de

största svårigheter och avbräck och därjämte ofta äventyrade barnens

hälsa och välbefinnande. Särskilt för de lägre klassernas mindre starka barn

vore påfrestningarna härvidlag synnerligen starka och påfallande. Det vore

visserligen sant, att samhället genom anordnandet av skolskjutsar på avstånd

överstigande i regel 5 kilometers väg sökt i någon mån neutralisera

de olägenheter, som vore förknippade med de långa skolvägarna. Mångenstädes

kunde emellertid avstånden till användbar bilväg vara avsevärda.

I så fall nödgades barnen ofta vänta på bilen eller bussen under vidriga

väderleksförhållanden. Det vore ej mer än rätt och billigt, att å dylika uppsamlingsplatser

lämpliga skydd mot regn och kyla anordnades. Att staten,

lika väl som i fråga om anslaget till skolskjutsar, bisträckte med hjälp till

anordnandet av dessa skydd vid barnens vänteplatser, syntes vara en fullt

rimlig och konsekvent åtgärd. Den som drivit fram hela centraliseringssystemet

borde även, syntes det, vara beredd att åtaga sig alla dess långt gående

konsekvenser. Motionärerna ville starkt understryka nödvändigheten

av att Kungl. Majit i god tid till nästa riksdag toge denna fråga under allvarligt

övervägande och framlade förslag om åtgärder i detta syfte.

Till stöd för det i motionen lii 385 gjorda yrkandet beträffande överlärarnas

undervisningsskyldighet har anförts i huvudsak följande:

Efter bemyndigande av Kungl. Majit hade skolöverstyrelsen under juni

månad 1940 utfärdat bestämmelser om höjning fr. o. m. läsåret 1940—

1941- av den undervisningsskyldighet för överlärarna vid rikets folkskolor,

som föreskrivits i den av överstyrelsen för varje överläraredistrikt fastställda

instruktionen.

På grund av de ytterst heterogena förhållanden, som nu vore rådande

beträffande överlärarnas tjänste- och arbetsuppgifter på olika platser, hade

den av skolöverstyrelsen anbefallda höjningen av undervisningsskyldigheten

också blivit synnerligen skiftande. Undervisningsskyldigheten hade höjts

i cirka 55 procent av de skoldistrikt, där höjning över huvud taget varit

möjlig. Höjningen hade i många fall varit högst betydande: i 69 distrikt

5 timmar per vecka, i 4 distrikt ända till 10 timmar.

Vid fastställande av den höjda undervisningsskyldigheten hade skolöverstyrelsen

i huvudsak följt följande schema:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

15

Antal läraravdelningar

i distriktet

under 10 ...

10—19......

20—29 .....

30—39 .....

40—49 .....

över 50.....

Undervisningsskyldighet

per vecka

. full tjänstgöring

25—30

timmar

20—25

»

15—20

»

10—15

»

5—10

»

För den som kände till förhållandena ute i skoldistrikten syntes det obestridligt,

att överlärarna genom denna ökade tjänstgöringsskyldighet fått

en arbetsbörda, som betydligt överstege vad som vore rimligt och för skolan

nyttigt. Det borde nämligen observeras, att denna tjänstemannakår redan

genom krisförhållandena i allmänhet fått sitt arbete väsentligt ökat.

Med detta för ögonen kunde man inte undgå att förundra sig över att just

överlärama framför andra lärarkategorier drabbats av ökad undervisningsskyldighet.

Man hade snarare för denna kår kunnat förvänta en i detta

hänseende minskad arbetsbörda för att i någon mån kompensera den ökning

av arbetet, som krisen medfört.

Följden hade också blivit, att viktiga moment av överlärarens verksamhet

inte medhunnes. Besöken i klasserna hade måst inskränkas till det oundgängligen

nödvändiga. Överlärarens kontakt med barnen och undervisningsarbetet

minskades härigenom, och brister uppstode i den noggranna kännedom

örn undervisningens och skolarbetets ståndpunkt inom distriktets olika

delar, som vore nödvändig för skolledaren.

Den företagna höjningen av överlärarens undervisningsskyldighet hade

motiverats med nödvändigheten av sparsamhet. En beräkning visade, att

den sammanlagda besparingen för staten utgjorde omkring 70,000 kronor

per år. Det kunde emellertid starkt ifrågasättas huruvida inte denna besparing

mer än uppvägdes av de förluster, som otvivelaktigt gjordes genom

att överlärarna inte vore i tillfälle att ägna tillräcklig tid och omsorg åt

folkskoleförvaltningens många grenar, kanske inte heller åt de just nu aktuella

besparings- och centraliseringssträvandena på detta område.

Departementschefen har inledningsvis erinrat dels örn det i fjol fattade

beslutet beträffande åtgärder för rationalisering av folkskoleväsendet, dels

ock om de uttalanden rörande vikten av att därvid förfara med varsamhet,

som gjorts såväl av departementschefen som av riksdagen. I nu förevarande

sammanhang har departementschefen framhållit de svårigheter, som

för närvarande möta vid anordnandet av skolskjutsar och inackordering

för skolbarn. Även utskottet vill, med anledning av vad i motionerna I: 35

och II: 65 samt I: 91 och II: 128 anförts, erinra örn att takten i det pågående

rationaliseringsarbetet kommer att icke oväsentligt minskas till följd

av de av departementschefen angivna omständigheterna, vilka sålunda

komma att framtvinga en viss återhållsamhet i centraliseringen av folkskoleväsendet.

I motionerna I: 91 och II: 128 har framställts ett yrkande av innebörd,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn utredning angående

vidtagande genom statens försorg av åtgärder för åstadkommande av

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

VUkottet.

skyddsanordningar för skolbarn på platser, där dessa nödgas vänta på ankomsten

av skolskjuts. Med anledning härav får utskottet såsom sin mening

framhålla, att det i allmänhet icke torde möta större svårigheter för

vederbörande kommun att utan statsbidrag vidtaga lämpliga dylika åtgärder,

där så anses oundgängligt. Det bör i detta sammanhang framhållas,

att en skolindragning i regel torde medföra en besparing icke endast för

statsverket utan även för kommunen. Utskottet har härmed icke velat förneka,

att svårigheter av olika skäl undantagsvis kunna möta för vederbörande

kommun att på egen bekostnad vidtaga skyddsanordningar av ifrågavarande

slag. Utskottet har dock icke ansett sig böra föreslå, att riksdagen

hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i ämnet.

Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 35 och II: 65 samt I: 91

och II: 128 få anses besvarade.

I motionen II: 385 framhålles, att den vidtagna höjningen av överlärarnas

undervisningsskyldighet mångenstädes medfört olägenheter. Utskottet

får med anledning härav erinra, att ifrågavarande höjning vidtagits i besparingssyfte

och att ett årligt belopp av omkring 70,000 kronor härigenom

beräknats bliva inbesparat. Då emellertid höjningen av undervisningsskyldigheten

även enligt utskottets uppfattning icke sällan medfört vissa olägenheter,

förutsätter utskottet, att frågan om en skälig reducering av undervisningsskyldigheten

upptages till övervägande, så snart mera normala förhållanden

inträtt. Med vad sålunda anförts torde motionen II: 385 få anses

besvarad.

Utskottet förordar i likhet med departementschefen, att ifrågavarande

anslag för budgetåret 1942/43 uppföres med 134,000,000 kronor, och har

icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen i övrigt i

detta sammanhang anfört och föreslagit.

2. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa

barnhem intagna barn i skolåldern.

Kungl. Maj:ts förslag innebär beträffande detta anslagen minskning med

75,000 kronor från 275,000 kronor till 200,000 kronor.

Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att förevarande

anslag för budgetåret 1942/43 uppföres med 200,000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid

skolhem och arbetsstugor.

Förevarande anslag är för närvarande uppfört med 345,000 kronor. Med

hänsyn till den väntade anslagsbelastningen förordar departementschefen

en anslagshöjning till 400,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Kr 203. 17

Departementschefens förslag om anvisande av ett anslag av 400,000

kronor till ifrågavarande ändamål har icke givit utskottet anledning till

erinran.

4. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Anslaget till avlöningar vid nomadskolorna är för innevarande budgetår

uppfört med 141,600 kronor och kommer vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag

att höjas med 3,000 kronor. Beträffande personalförteckningen innebär

Kungl. Maj:ts förslag, att en lärartjänst i 9 lönegraden utbytes mot en

tjänst i 17 lönegraden, samt att lönegraderna i överensstämmelse med den

i annat sammanhang förordade löneregleringen för nomadlärare benämnas

Lo 17 respektive Lo 9.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, än att, i överensstämmelse med vad utskottet i annat

sammanhang förordat beträffande nytt avlöningsreglemente för nomadlärare,

lönegraderna för dessa lärare torde böra betecknas LO 17 respektive

LO 9.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 389,

1. godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 24 april 1942 förordade

ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt timlärare

vid folkskoleväsendet;

2. till Kurser för hjälpklasslärare för budgetåret 1942/43

under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 20,000

kronor;

3. till Folkskolor m. to.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

4. medgiva, att ur sistnämnda anslag må, örn och i den

mån behov därav prövas föreligga, utgå statsbidrag till

undervisning för svenska barn i utlandet, dock med sammanlagt

högst 25,900 kronor;

5. till Folkskolor m. to.: Bidrag till avlöning åt lärare för

vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem

intagna barn i skolåldern för budgetåret 1942/43 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

200,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 191)2. 6 tami. Nr SOS.

Utskottet.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr %03.

6. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och

arbetsstugor för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 400,000 kronor;

7. godkänna följande personalförteckning för nomadskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

5 lärare vid byskola ........................ LO 17

16 lärare vid visteskola ...................... LO 9;

8. godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................... kronor 101,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ... » 12,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis.................... » 14,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ »_16,900

Summa kronor 144,600;

9. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1942/43

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

144,600 kronor;

B. att motionerna I: 35 och II: 65, I: 91 och II: 128 samt

II: 385 må anses besvara,de med vad utskottet i det föregående

anfört.

Stockholm den 16 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Torsten

Ström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Carlström, Karl Andersson, Ekströmer, Persson i Skabersjö

och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Persson i Falla,

Isacsson, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Åqvist,

Lindholm, fru Alvén och herr Åkerström.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr''BOS.

19

Reservation

av herrar Persson i Skabersjö, Hansson i Rubbestad och Andersson i Södergård,

vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 91 och

II: 128, i vad desamma avse hemställan om utredning genom Kungl. Maj:ts

försorg angående vidtagande av statliga åtgärder för anordnande av skydd för

skolbarn å vänteplatser vid skolvägarna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten