Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.
1942-06-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:215, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 215.
1
Nr 215.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
11 och 12) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet
för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag under rubriken Arbetsrådet
beräkna, till Avlöningar 106,600 kronor och till Omkostnader 17,700 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 343, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 30 april
1942, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för arbetsrådet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43, dels till Arbetsrådet: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa
ett förslagsanslag av 110,900 kronor, dels ock till Arbetsrådet: Omkostnader
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 17,700 kronor.
I en av besparingsberedningen utarbetad promemoria har beredningen i
syfte att nedbringa kostnaderna för arbetsrådets verksamhet avgivit förslag
till vissa ändringar i rådets organisation m. m.
Enligt nämnda förslag skulle, bland annat, årsarvodena till andra ledamöter
av rådet än ordföranden och ställföreträdande ordföranden (1,500 kronor)
indragas och årsarvodet till ordförandens ställföreträdare reduceras från
2,000 kronor till 1,300 kronor. Dagarvodena — 30 kronor till ordförandens
ställföreträdare och dennes suppleant och 20 kronor till annan ledamot eller
suppleant utom ordföranden — skulle i stort sett bibehållas oförändrade.
Dock föreslås att dagarvodet till ordförandens ställföreträdare skall utgå med
högre belopp än 20 kronor allenast för dag, under vilken ställföreträdaren
inträder i ordförandens tjänsteåligganden, och att dagarvodet till ordförandens
ställföreträdares suppleant skall utgå med samma belopp som dagarvode
till annan suppleant.
över beredningens promemoria har arbetsrådet den 23 september 1941 avgivit
utlåtande. Samtidigt har rådet framlagt sina beräkningar rörande medelsbehovet
för rådet under budgetåret 1942/43.
I anledning av besparingsberedningens promemoria samt arbetsrådets däröver
avgivna utlåtande hava vidare yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten,
socialstyrelsen, statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen,
landssekretareet samt de anställdas centralorganisation.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 215.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 215.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Medan allmänna arbetstidslagen gäller utan tidsbegränsning, upphöra —
såsom arbetsrådet i sitt yttrande framhållit — lantarbetstidslagen och arbetstidslagen
för detaljhandeln att gälla den 31 oktober respektive den 31
december 1942. Förslag till ny lantarbetstidslag och ny arbetstidslag för detaljhandeln
hava emellertid utarbetats och anmäler jag denna dag i annat sammanhang
dessa lagförslag för remiss till lagrådet. Enligt förslagen, som i stort
sett överensstämma med nuvarande lagar, skulle den nya lantarbetstidslagen
träda i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet, den
1 juli 1942 och i övrigt den 1 november 1942 samt gälla till och med den
31 oktober 1945, medan den nya arbetstidslagen för detaljhandeln skulle
träda i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet, den
1 augusti 1942 och i övrigt den 1 januari 1943 samt gälla till och med den
31 december 1945.
I sammanhang med frågan örn ny arbetstidslag för detaljhandeln anmäler
jag denna dag för remiss till lagrådet även förslag till ny butikstängningslag,
avsedd att tillämpas för tiden 1 januari 1943—31 december 1945 och att
träda i stället för den nuvarande butikstängningslagen av den 22 juni 1939,
som gäller för tiden 1 januari 1940—31 december 1942. Under det att för
närvarande arbetsrådet icke har att utöva några funktioner enligt butikstängningslagen,
skulle enligt förslaget i ämnet rådet fa till uppgift att i vissa
fall träffa avgöranden och avgiva utlåtanden angående lagens tillämpning.
Vid bifall till lagförslaget har man att räkna med att arbetsrådets arbetsbörda
skall — i varje fall till en början — komma att i viss utsträckning
ökas. Enligt förslaget skall arbetsrådet redan från och med den 1 oktober
1942 äga meddela beslut enligt den nya lagen, dock med verkan tidigast från
lagens ikraftträdande.
Jag övergår därefter till en prövning av de olika i besparingsberedningens
promemoria framlagda förslagen.
Vad först beträffar besparingsberedningens förslag, att högst fem ledamöter
skulle få deltaga i handläggningen av ärende i rådet, medan enligt
gällande arbetstidslagar motsvarande antal är sju, innebär detta förslag att
blott en representant för arbetsgivarna och en för arbetarna skulle kunna
deltaga i rådets beslut. I de avgivna yttrandena hava starka betänkligheter
framförts mot förslaget. Sålunda har anförts, att en reducering av partsrepresentationen
skulle innebära en minskning av den erfarenhet och sakkunskap,
som står rådet till buds, och därmed äventyra rådets auktoritet.
Vidare har framhållits, att, därest förslaget genomfördes, detta skulle
få som konsekvens att vid handläggningen av ärenden enligt lantarbetstidslagen
och arbetstidslagen för detaljhandeln icke skulle kunna närvara någon
av de arbetsgivar- eller arbetarrepresentanter, som utsetts enligt bestämmelserna
i allmänna arbetstidslagen, och att en dylik sammansättning av rådet
skulle medföra vådor ur synpunkten av kontinuitet i rådets avgöranden. Då
jag till fullo delar de sålunda framförda betänkligheterna, anser jag mig
icke kunna biträda beredningens förslag.
Icke heller statskontorets förslag örn minskning av antalet ledamöter i rådet
till sex genom uteslutande ur rådet av den tredje utan förslag utsedde
ledamoten kan jag förorda. Ett bifall till detta förslag skulle nämligen även
medföra minskade möjligheter att tillföra rådet den sakkunskap på olika
områden, varav rådet måste anses vara i behov. Därjämte skulle förslagets
genomförande medföra en av omständigheterna knappast motiverad rubbning
i den nuvarande proportionen mellan antalet opartiska ledamöter a ena
sidan och antalet partsrepresentanter å den andra.
Statsutskottets utlåtande Nr 215.
3
Vidkommande härefter beredningens förslag örn överflyttande å ordföranden
av beslutanderätten i alla sådana ärenden, i vilka bifall till föreliggande
framställning tillstyrkts av arbetarparten eller i vilka enighet mellan parterna
eljest uppnåtts, delar jag de farhågor, som uttalats av bland andra
arbetsrådet oell socialstyrelsen, för att förtroendet för rådet skulle komma att
i avsevärd mån minskas, därest — såsom skulle ske vid bifall till förslaget
-— rådets partsrepresentanter i flertalet ärenden ställdes helt utanför avgörandet.
Jag hyser vidare den uppfattningen att det, även örn förslaget genomfördes,
icke skulle bliva möjligt att i den utsträckning beredningen tänkt
sig inskränka antalet rådssammanträden. Arbetstidsärendena äro nämligen
ofta nog av den natur att ett avgörande måste träffas utan längre dröjsmål
och beslut bör i tveksamma fall icke annat än rent interimistiskt kunna
träffas av rådets ordförande. Sannolikt skulle därför den uppkommande besparingen
bliva tämligen obetydlig. Med hänsyn härtill kan jag icke finna
att de med förslaget förenade fördelarna uppväga därmed följande olägenheter.
I konsekvens med den ståndpunkt, som jag sålunda intagit, anser jag mig
icke böra ifrågasätta några ändringar i allmänna arbetstidslagens bestämmelser
rörande antalet ledamöter i rådet eller rörande sättet för utövande av
beslutanderätten inom rådet. Ej heller förordar jag vid anmälan denna dag
av förslagen om ny lantarbetstidslag och ny arbetstidslag för detaljhandeln
i berörda hänseenden andra bestämmelser än som gälla enligt nuvarande
lagar i ämnet.
Vidare vill jag påpeka, att enligt det förslag till ny butikstängningslag,
som jag denna dag anmäler för remiss till lagrådet, för tjänstgöring i arbetsrådet
vid handläggning av ärenden, som avses i lagen, av Konungen
skola utses två med förhållandena inom lagens tillämpningsområde förtrogna
ledamöter, därav en skall utses bland personer, föreslagna av svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, och en bland personer, föreslagna av
landsorganisationen i Sverige. Dessa ledamöter eller suppleanter för dem
skola alltid närvara vid behandling av ärenden, som avses i nämnda lag, och
ersätta två av de efter förslag enligt allmänna arbetstidslagen utsedda ledamöterna.
I övrigt skola om rådets beslutförhet gälla de i allmänna arbetstidslagen
intagna bestämmelserna. Detta förslag ansluter sig alltså nära till
motsvarande stadganden i arbetstidslagarna.
Av den föregående redogörelsen framgår, att arbetsrådet tidigare i stor
utsträckning meddelat dispenser att gälla tills vidare, men att rådets dispensbeslut
numera som regel avse viss bestämd tid. Besparingsberedningen har
i denna del förordat en återgång till tidigare tillämpad praxis. Det ligger
emellertid i sakens natur, att ett system med tills vidare gällande dispenser
måste till en viss grad försvåra kontrollen över arbetstidslagarnas efterlevnad
och lätt kan leda till missbruk av lämnade medgivanden. Med hänsyn härtill
och i betraktande av de ogynnsamma erfarenheter, som vunnits från den
tid, då den tidigare ordningen beträffande dispenserna tillämpades, anser
jag mig icke kunna biträda beredningens förslag.
Beredningen har vidare förordat, att i de fall, där tidsbegränsade medgivanden
lämnas, dessa måtte få avse längre tid än som för närvarande är
fallet. Med anledning härav vill jag framhålla, att några allmänna riktlinjer
med avseende å den tid, för vilka medgivanden böra lämnas, svårligen kunna
uppdragas. Det bör bliva arbetsrådets sak att i varje särskilt fall besluta rörande
medgivandets längd, därvid rådet har att beakta samtliga föreliggande
omständigheter. Jag saknar emellertid skäl antaga, att det skulle val a möjligt
att genom en övergång till längre dispenstider vinna någon nämnvärd lättnad
i rådets arbetsbörda.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 215.
Utskottet.
Under förutsättning att ärendena inom arbetsrådet i fortsättningen skola
handläggas på samma sätt som hittills, torde knappast antalet sammanträden
inom rådet kunna nämnvärt nedbringas. I varje fall torde detta icke bliva
fallet, för den händelse rådet skall få att handlägga jämväl ärenden enligt
butikstängningslagen. Tvärtom torde man för den närmaste tiden hava att
räkna med någon ökning av det antal sammanträden, som årligen behöver
hållas inom rådet.
Vad härefter beträffar besparingsberedningens förslag om indragning av
årsarvodena till flertalet av rådets ledamöter och övergång i samband därmed
till ett system av enbart dagarvoden får jag under hänvisning till vad
i de avgivna yttrandena anförts avstyrka detta förslag. Jag vill i detta sammanhang
erinra, att jag tidigare ansett mig icke kunna biträda av beredningen
framlagda förslag angående indragning av årsarvodena till vissa ledamöter
i arbetsdomstolen och i försäkringsrådet.
Med hänsyn till den betydande arbetsbörda, som för närvarande åvilar
rådets ledamöter, ävensom den ökning i arbetet som är att förvänta efter
tillkomsten av den nya butikstängningslagen, synes det mig icke heller skäligt
att nu vidtaga någon nedsättning vare sig beträffande de årsarvoden
eller de dagarvoden, som utgå till ledamöterna. Gällande arvodesbestämmelser
torde således böra lämnas orubbade. Jag förutsätter härvid, att de ledamöter,
som enligt vad jag förordar skulle tillkomma med anledning av den
nya butikstängningslagen, skola åtnjuta års- och dagarvoden enligt samma
grunder, som gälla för övriga efter förslag utsedda ledamöter.
Enligt besparingsberedningens förslag skulle vidare av rådets icke ordinarie
personal sekreterartjänsten i lönegraden Eo 26 och skrivbiträdestjänsten
i lönegraden Eo 2 indragas, medan samtidigt den .ordinarie sekreterartjänsten
i lönegraden A 26 skulle ersättas med en sekreterartjänst i lönegraden
A 24. Uteslutet är icke att, därest rådets arbetsuppgifter bibehållits
oförändrade, någon reduktion av rådets personal skulle hava kunnat vidtagas.
Om däremot, på sätt här förutsättes, rådet skall få till uppgift att
handlägga även ärenden enligt butikstängningslagen, lärer en dylik reduktion
icke kunna ifrågakomma. Någon anledning att nedflytta den ordinarie
sekreterartjänsten från lönegraden A 26 till lönegraden A 24 synes mig under
förhanden varande omständigheter icke heller föreligga.
Avlöningsanslaget är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört med
113,400 kronor. Vid anslagsberäkningen för nästa budgetår ha under posten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, beräknats
tillkomma arvoden till två ledamöter för handläggning av ärenden enligt den
nya butikstängningslagen. I trots härav har posten med hänsyn till belastningen
ansetts kunna nedräknas från 36,400 kronor till 33,900 kronor.
Övriga poster i avlöningsstaten hava upptagits med oförändrade belopp.
Under omkostnadsanslaget, som å riksstaten för innevarande budgetår
uppförts med 18,700 kronor, har räknats med en nedsättning av det för reseersättningar
avsedda beloppet med 1,000 kronor. Anslaget föreslås därför
uppfört med 17,700 kronor.
På de av dej) artemen t schef en anförda skälen torde ändring nu icke böra
vidtagas i arbetsrådets organisation och arbetsformer. Icke heller synas skäl
föreligga att meddela ändrade bestämmelser ifråga örn arvoden till rådets ledamöter.
Härvid förutsätter utskottet, att den strävan att begränsa antalet
Statsutskottets utlåtande Nr 215.
5
sammanträden, som kommit till synes i anslagsbelastningen för innevarande
budgetår, alltfort skall göra sig gällande.
Jämväl Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar torde böra godtagas. Därest riksdagen
icke bifaller det förslag till butikstängningslag, som i särskild proposition
förelagts riksdagen, förutsätter utskottet emellertid att Kungl. Maj:t,
då anslagen ställas till vederbörande myndighets förfogande, vidtager den
begränsning i förfogande- och dispositionsrätten, som därav påkallas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke heller i
övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 40,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 33,900
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................ » 27,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 10,000
Summa förslagsanslag kronor 110,900;
b) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
såsom förslagsanslag anvisa
1) till Arbetsrådet: Avlöningar 110,900 kronor;
2) till Arbetsrådet: Omkostnader 17,700 kronor.
Stockholm den 18 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström,
Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Karl Andersson,
Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Persson i Skabersjö; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward,
Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson, Aqvist, Lindholm,
Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. Ösarn!. Nr 215.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:466 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/A3 till arbetsrådet m. m. s. 7 i texten