Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.

1942-06-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:215, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 215.

1

Nr 215.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1942/43 till arbetsrådet m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna

11 och 12) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet

för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag under rubriken Arbetsrådet

beräkna, till Avlöningar 106,600 kronor och till Omkostnader 17,700 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 343, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 30 april

1942, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad

avlöningsstat för arbetsrådet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43, dels till Arbetsrådet: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av 110,900 kronor, dels ock till Arbetsrådet: Omkostnader

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 17,700 kronor.

I en av besparingsberedningen utarbetad promemoria har beredningen i

syfte att nedbringa kostnaderna för arbetsrådets verksamhet avgivit förslag

till vissa ändringar i rådets organisation m. m.

Enligt nämnda förslag skulle, bland annat, årsarvodena till andra ledamöter

av rådet än ordföranden och ställföreträdande ordföranden (1,500 kronor)

indragas och årsarvodet till ordförandens ställföreträdare reduceras från

2,000 kronor till 1,300 kronor. Dagarvodena — 30 kronor till ordförandens

ställföreträdare och dennes suppleant och 20 kronor till annan ledamot eller

suppleant utom ordföranden — skulle i stort sett bibehållas oförändrade.

Dock föreslås att dagarvodet till ordförandens ställföreträdare skall utgå med

högre belopp än 20 kronor allenast för dag, under vilken ställföreträdaren

inträder i ordförandens tjänsteåligganden, och att dagarvodet till ordförandens

ställföreträdares suppleant skall utgå med samma belopp som dagarvode

till annan suppleant.

över beredningens promemoria har arbetsrådet den 23 september 1941 avgivit

utlåtande. Samtidigt har rådet framlagt sina beräkningar rörande medelsbehovet

för rådet under budgetåret 1942/43.

I anledning av besparingsberedningens promemoria samt arbetsrådets däröver

avgivna utlåtande hava vidare yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten,

socialstyrelsen, statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen,

landssekretareet samt de anställdas centralorganisation.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 215.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 215.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Medan allmänna arbetstidslagen gäller utan tidsbegränsning, upphöra —

såsom arbetsrådet i sitt yttrande framhållit — lantarbetstidslagen och arbetstidslagen

för detaljhandeln att gälla den 31 oktober respektive den 31

december 1942. Förslag till ny lantarbetstidslag och ny arbetstidslag för detaljhandeln

hava emellertid utarbetats och anmäler jag denna dag i annat sammanhang

dessa lagförslag för remiss till lagrådet. Enligt förslagen, som i stort

sett överensstämma med nuvarande lagar, skulle den nya lantarbetstidslagen

träda i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet, den

1 juli 1942 och i övrigt den 1 november 1942 samt gälla till och med den

31 oktober 1945, medan den nya arbetstidslagen för detaljhandeln skulle

träda i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet, den

1 augusti 1942 och i övrigt den 1 januari 1943 samt gälla till och med den

31 december 1945.

I sammanhang med frågan örn ny arbetstidslag för detaljhandeln anmäler

jag denna dag för remiss till lagrådet även förslag till ny butikstängningslag,

avsedd att tillämpas för tiden 1 januari 1943—31 december 1945 och att

träda i stället för den nuvarande butikstängningslagen av den 22 juni 1939,

som gäller för tiden 1 januari 1940—31 december 1942. Under det att för

närvarande arbetsrådet icke har att utöva några funktioner enligt butikstängningslagen,

skulle enligt förslaget i ämnet rådet fa till uppgift att i vissa

fall träffa avgöranden och avgiva utlåtanden angående lagens tillämpning.

Vid bifall till lagförslaget har man att räkna med att arbetsrådets arbetsbörda

skall — i varje fall till en början — komma att i viss utsträckning

ökas. Enligt förslaget skall arbetsrådet redan från och med den 1 oktober

1942 äga meddela beslut enligt den nya lagen, dock med verkan tidigast från

lagens ikraftträdande.

Jag övergår därefter till en prövning av de olika i besparingsberedningens

promemoria framlagda förslagen.

Vad först beträffar besparingsberedningens förslag, att högst fem ledamöter

skulle få deltaga i handläggningen av ärende i rådet, medan enligt

gällande arbetstidslagar motsvarande antal är sju, innebär detta förslag att

blott en representant för arbetsgivarna och en för arbetarna skulle kunna

deltaga i rådets beslut. I de avgivna yttrandena hava starka betänkligheter

framförts mot förslaget. Sålunda har anförts, att en reducering av partsrepresentationen

skulle innebära en minskning av den erfarenhet och sakkunskap,

som står rådet till buds, och därmed äventyra rådets auktoritet.

Vidare har framhållits, att, därest förslaget genomfördes, detta skulle

få som konsekvens att vid handläggningen av ärenden enligt lantarbetstidslagen

och arbetstidslagen för detaljhandeln icke skulle kunna närvara någon

av de arbetsgivar- eller arbetarrepresentanter, som utsetts enligt bestämmelserna

i allmänna arbetstidslagen, och att en dylik sammansättning av rådet

skulle medföra vådor ur synpunkten av kontinuitet i rådets avgöranden. Då

jag till fullo delar de sålunda framförda betänkligheterna, anser jag mig

icke kunna biträda beredningens förslag.

Icke heller statskontorets förslag örn minskning av antalet ledamöter i rådet

till sex genom uteslutande ur rådet av den tredje utan förslag utsedde

ledamoten kan jag förorda. Ett bifall till detta förslag skulle nämligen även

medföra minskade möjligheter att tillföra rådet den sakkunskap på olika

områden, varav rådet måste anses vara i behov. Därjämte skulle förslagets

genomförande medföra en av omständigheterna knappast motiverad rubbning

i den nuvarande proportionen mellan antalet opartiska ledamöter a ena

sidan och antalet partsrepresentanter å den andra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 215.

3

Vidkommande härefter beredningens förslag örn överflyttande å ordföranden

av beslutanderätten i alla sådana ärenden, i vilka bifall till föreliggande

framställning tillstyrkts av arbetarparten eller i vilka enighet mellan parterna

eljest uppnåtts, delar jag de farhågor, som uttalats av bland andra

arbetsrådet oell socialstyrelsen, för att förtroendet för rådet skulle komma att

i avsevärd mån minskas, därest — såsom skulle ske vid bifall till förslaget

-— rådets partsrepresentanter i flertalet ärenden ställdes helt utanför avgörandet.

Jag hyser vidare den uppfattningen att det, även örn förslaget genomfördes,

icke skulle bliva möjligt att i den utsträckning beredningen tänkt

sig inskränka antalet rådssammanträden. Arbetstidsärendena äro nämligen

ofta nog av den natur att ett avgörande måste träffas utan längre dröjsmål

och beslut bör i tveksamma fall icke annat än rent interimistiskt kunna

träffas av rådets ordförande. Sannolikt skulle därför den uppkommande besparingen

bliva tämligen obetydlig. Med hänsyn härtill kan jag icke finna

att de med förslaget förenade fördelarna uppväga därmed följande olägenheter.

I konsekvens med den ståndpunkt, som jag sålunda intagit, anser jag mig

icke böra ifrågasätta några ändringar i allmänna arbetstidslagens bestämmelser

rörande antalet ledamöter i rådet eller rörande sättet för utövande av

beslutanderätten inom rådet. Ej heller förordar jag vid anmälan denna dag

av förslagen om ny lantarbetstidslag och ny arbetstidslag för detaljhandeln

i berörda hänseenden andra bestämmelser än som gälla enligt nuvarande

lagar i ämnet.

Vidare vill jag påpeka, att enligt det förslag till ny butikstängningslag,

som jag denna dag anmäler för remiss till lagrådet, för tjänstgöring i arbetsrådet

vid handläggning av ärenden, som avses i lagen, av Konungen

skola utses två med förhållandena inom lagens tillämpningsområde förtrogna

ledamöter, därav en skall utses bland personer, föreslagna av svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, och en bland personer, föreslagna av

landsorganisationen i Sverige. Dessa ledamöter eller suppleanter för dem

skola alltid närvara vid behandling av ärenden, som avses i nämnda lag, och

ersätta två av de efter förslag enligt allmänna arbetstidslagen utsedda ledamöterna.

I övrigt skola om rådets beslutförhet gälla de i allmänna arbetstidslagen

intagna bestämmelserna. Detta förslag ansluter sig alltså nära till

motsvarande stadganden i arbetstidslagarna.

Av den föregående redogörelsen framgår, att arbetsrådet tidigare i stor

utsträckning meddelat dispenser att gälla tills vidare, men att rådets dispensbeslut

numera som regel avse viss bestämd tid. Besparingsberedningen har

i denna del förordat en återgång till tidigare tillämpad praxis. Det ligger

emellertid i sakens natur, att ett system med tills vidare gällande dispenser

måste till en viss grad försvåra kontrollen över arbetstidslagarnas efterlevnad

och lätt kan leda till missbruk av lämnade medgivanden. Med hänsyn härtill

och i betraktande av de ogynnsamma erfarenheter, som vunnits från den

tid, då den tidigare ordningen beträffande dispenserna tillämpades, anser

jag mig icke kunna biträda beredningens förslag.

Beredningen har vidare förordat, att i de fall, där tidsbegränsade medgivanden

lämnas, dessa måtte få avse längre tid än som för närvarande är

fallet. Med anledning härav vill jag framhålla, att några allmänna riktlinjer

med avseende å den tid, för vilka medgivanden böra lämnas, svårligen kunna

uppdragas. Det bör bliva arbetsrådets sak att i varje särskilt fall besluta rörande

medgivandets längd, därvid rådet har att beakta samtliga föreliggande

omständigheter. Jag saknar emellertid skäl antaga, att det skulle val a möjligt

att genom en övergång till längre dispenstider vinna någon nämnvärd lättnad

i rådets arbetsbörda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 215.

Utskottet.

Under förutsättning att ärendena inom arbetsrådet i fortsättningen skola

handläggas på samma sätt som hittills, torde knappast antalet sammanträden

inom rådet kunna nämnvärt nedbringas. I varje fall torde detta icke bliva

fallet, för den händelse rådet skall få att handlägga jämväl ärenden enligt

butikstängningslagen. Tvärtom torde man för den närmaste tiden hava att

räkna med någon ökning av det antal sammanträden, som årligen behöver

hållas inom rådet.

Vad härefter beträffar besparingsberedningens förslag om indragning av

årsarvodena till flertalet av rådets ledamöter och övergång i samband därmed

till ett system av enbart dagarvoden får jag under hänvisning till vad

i de avgivna yttrandena anförts avstyrka detta förslag. Jag vill i detta sammanhang

erinra, att jag tidigare ansett mig icke kunna biträda av beredningen

framlagda förslag angående indragning av årsarvodena till vissa ledamöter

i arbetsdomstolen och i försäkringsrådet.

Med hänsyn till den betydande arbetsbörda, som för närvarande åvilar

rådets ledamöter, ävensom den ökning i arbetet som är att förvänta efter

tillkomsten av den nya butikstängningslagen, synes det mig icke heller skäligt

att nu vidtaga någon nedsättning vare sig beträffande de årsarvoden

eller de dagarvoden, som utgå till ledamöterna. Gällande arvodesbestämmelser

torde således böra lämnas orubbade. Jag förutsätter härvid, att de ledamöter,

som enligt vad jag förordar skulle tillkomma med anledning av den

nya butikstängningslagen, skola åtnjuta års- och dagarvoden enligt samma

grunder, som gälla för övriga efter förslag utsedda ledamöter.

Enligt besparingsberedningens förslag skulle vidare av rådets icke ordinarie

personal sekreterartjänsten i lönegraden Eo 26 och skrivbiträdestjänsten

i lönegraden Eo 2 indragas, medan samtidigt den .ordinarie sekreterartjänsten

i lönegraden A 26 skulle ersättas med en sekreterartjänst i lönegraden

A 24. Uteslutet är icke att, därest rådets arbetsuppgifter bibehållits

oförändrade, någon reduktion av rådets personal skulle hava kunnat vidtagas.

Om däremot, på sätt här förutsättes, rådet skall få till uppgift att

handlägga även ärenden enligt butikstängningslagen, lärer en dylik reduktion

icke kunna ifrågakomma. Någon anledning att nedflytta den ordinarie

sekreterartjänsten från lönegraden A 26 till lönegraden A 24 synes mig under

förhanden varande omständigheter icke heller föreligga.

Avlöningsanslaget är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört med

113,400 kronor. Vid anslagsberäkningen för nästa budgetår ha under posten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, beräknats

tillkomma arvoden till två ledamöter för handläggning av ärenden enligt den

nya butikstängningslagen. I trots härav har posten med hänsyn till belastningen

ansetts kunna nedräknas från 36,400 kronor till 33,900 kronor.

Övriga poster i avlöningsstaten hava upptagits med oförändrade belopp.

Under omkostnadsanslaget, som å riksstaten för innevarande budgetår

uppförts med 18,700 kronor, har räknats med en nedsättning av det för reseersättningar

avsedda beloppet med 1,000 kronor. Anslaget föreslås därför

uppfört med 17,700 kronor.

På de av dej) artemen t schef en anförda skälen torde ändring nu icke böra

vidtagas i arbetsrådets organisation och arbetsformer. Icke heller synas skäl

föreligga att meddela ändrade bestämmelser ifråga örn arvoden till rådets ledamöter.

Härvid förutsätter utskottet, att den strävan att begränsa antalet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 215.

5

sammanträden, som kommit till synes i anslagsbelastningen för innevarande

budgetår, alltfort skall göra sig gällande.

Jämväl Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar torde böra godtagas. Därest riksdagen

icke bifaller det förslag till butikstängningslag, som i särskild proposition

förelagts riksdagen, förutsätter utskottet emellertid att Kungl. Maj:t,

då anslagen ställas till vederbörande myndighets förfogande, vidtager den

begränsning i förfogande- och dispositionsrätten, som därav påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke heller i

övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................... kronor 40,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 33,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

............................ » 27,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 10,000

Summa förslagsanslag kronor 110,900;

b) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

såsom förslagsanslag anvisa

1) till Arbetsrådet: Avlöningar 110,900 kronor;

2) till Arbetsrådet: Omkostnader 17,700 kronor.

Stockholm den 18 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström,

Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Karl Andersson,

Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward,

Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson, Aqvist, Lindholm,

Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. Ösarn!. Nr 215.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:466 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/A3 till arbetsrådet m. m. s. 7 i texten