Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:220, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

1

Nr 220.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familier

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit å driftbudgeten under femte huvudtiteln

(punkterna 19—22) samt å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

och fonden för låneunderstöd (bilaga 3, punkterna 3, 4, 8 och 9)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1942/43 beräkna följande anslag, nämbgen

dels å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Statens byggnadslånebyrå

ett förslagsanslag av 120,000 kronor, till Främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 5,000,000

kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

dels å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden för

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag

av 20,000,000 kronor och till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;

dels ock å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Lån för

uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor och till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 320, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 maj 1942,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för låneverksamheten

för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag

till inrättande av pensionärshem;

dels medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,

förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under

budgetåret 1942/43, bestämmes till 3.25 procent;

dels för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa till Statens

byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag av 391,800 kronor, till Statens

byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 91,000 kronor,

till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika faBihang

till riksdagens protokoll 19i2. 6 sami. Nr 220. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

miljer ett förslagsanslag av 4,500,000 kronor, till Bidrag till främjande av

bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor

och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

3,000,000 kronor;

dels ock för budgetåret 1942/43 under kapitalinvesteringar, statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer anvisa ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I:

285) av herr I. Persson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 421)

av herr S. B. Norup m. fl, i vilka hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret

1942/43 under femte huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor

och besluta, att av detta anslag skall utbetalas ett bidrag å 100,000 kronor

till lantbruksförbundets byggnadsförening för dess rådgivningsverksamhet,

ävensom i övrigt giva uttryck åt de synpunkter, som i motionen framförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I:

292) av herr E. Albertsson och den andra inom andra kammaren (II: 428) av

herr E. Gustafsson i Tenhult m. fl, i vilka hemställts, att riksdagen må uttala,

att intet hinder föreligger för beviljandet av statsbidrag antingen till partiell

ombyggnad eller också nybyggnad av ålderdomshem på sådant sätt att

del av detsamma inrättas till pensionärshem;

dels ock en inom andra kammaren av herr S. Janson i Frändesta väckt

motion (11:401), vari hemställts, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag att lantbruksförbundets byggnadsförening för nästa

budgetår för sin kostnadsfria rådgivningsverksamhet och fullföljandet av sin

organisationsplan tillerkännes ett bidrag av 100,000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, hänvisas

till motionerna I: 285, I: 292 och II: 401.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Efter att

ha lämnat en översikt av nuvarande bestämmelser har departementschefen

redogjort för de förslag, som i förevarande hänseende framförts av statens

byggnadslånebyrå och besparingsberedningen. I avseende härå må framhållas,

att besparingsberedningen i två till socialdepartementet under april 1942

inkomna promemorior behandlat dels låne- och bidragsgivningen för beredande

av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock den

statliga låne- och understödsverksamheten för bostadsbyggande på landsbygden.

över berörda båda promemorior ha utlåtanden avgivits av statskontoret

och statens byggnadslånebyrå.

För egen del anför departementschefen följande.

De barnrika familjernas bostadsförsörjning är i nuvarande läge en angelägenhet

av stor vikt. Den allmänt utbredda bostadsbristen utgör i många

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

3

fall ett hinder för äktenskaps- och familjebildning; det förhållandet, att nedgången

i bostadsproduktionen på åtskilliga orter mest gått ut över de som

familjebostäder lämpliga lägenhetskategorierna är ur förevarande synpunkt

särskilt betänkligt. Att de mindre bemedlade, barnrika familjerna äro särskilt

tungt drabbade av det rådande krisläget torde vara ett känt faktum;

jämväl besparing.iberedningen vitsordar riktigheten härav.

Vägande sociala skäl kunna sålunda åberopas för ait den understödsverksamhet,

varom här är fråga, bedrives i någorlunda oförändrad omfattning.

Det synes vidare vara av vikt, att de mindre bemedlade barnrika familjerna

få behålla den förmånsställning i fråga om bostadskostnad, som de i enlighet

med statsmakternas beslut hittills åtnjutit.

Jag finner mig sålunda icke kunna i nuvarande läge biträda besparingsberedningens

förslag om en begränsning av långivningen till 10 miljoner kronor

per år. Enligt vad byggnadslånebyrån under hand meddelat uppgick reservationen

av medel, avsedda för bostadsanskaffningslån, den 30 april 1942

till inemot 4.4 miljoner kronor mot drygt 22 miljoner kronor den 1 november

1941; medelsefterfrågan har sålunda under det sistförflutna halvåret haft en

betydande omfattning. Då det med hänsyn till bostadsbristen finnes skäl antaga,

att efterfrågan även framdeles skall bli avsevärd, anser jag mig böra

föreslå, att jämväl för nästa budgetår ett belopp örn 20 miljoner kronor ställes

till förfogande för här ifrågavarande byggnadsverksamhet; av skäl som

jag i det följande ämnar utveckla bör dock icke hela detta belopp anvisas å

den för bostadsanskaffningslån avsedda lånefonden.

Det nuvarande bostadsmarknadsläget har föranlett Kungl. Majit att i proposition

till årets riksdag (nr 221) framlägga förslag örn en ökad statlig stödgivning

åt bostadsbyggandet i allmänhet. Åtgärderna syfta till att med bevarande

av hyresnivån för år 1939 nybyggda fastigheter åstadkomma en produktion

av bostäder, tillräcklig för att täcka del nödvändiga behovet härav;

för att nå detta syfte har subventionslinjen måst beträdas. Därest ifrågavarande

förslag vinna riksdagens bifall, kommer den hittillsvarande kapitalkostnadsmarginalen

mellan bostadsbyggandet i allmänhet och den speciella

bostadsproduktionen för de mindre bemedlade, barnrika familjerna att krympa;

dessa familjers förmånsställning i fråga örn bostadsförsörjningen blir

alltså relativt sett försämrad. Då en dylik utveckling — enligt vad jag i det

föregående anfört — bör motarbetas, finner jag mig icke kunna undgå att

framlägga förslag, som syfta till att bevara den kostnadsrelation, vilken

hittills rått mellan berörda båda arter av bostadsproduktion och vilken tagit

sig uttryck i låg standardhyra respektive låg årlig bostadskostnad.

Enklast torde detta kunna ske genom att för bär ifrågavarande bostadsbyggnadsverksamhet

tillämpa subventionsregler, närmast motsvarande dem

som för hyreshus föreslagits genom prop. nr 221/1942. I enlighet härmed föreslår

jag, att kommun eller allmännyttigt bostadsföretag skall för uppförande

av hyreshus, avsett för barnrika familjer, kunna erhålla ett ränte- och

amorteringsfritt tilläggslån, som täcker den kostnadsstegring i avseende å

byggnadsföretaget, vilken kan antagas lia inträffat sedan krigsutbrottet. Till

säkerhet för detta tilläggslån bör Lämnas inteckning gällande omedelbart efter

den inteckning, som utgör pant för bostadsanskaffningslånet. Tilläggslånet

bör regelmässigt avskrivas sedan viss tid förflutit; de närmare reglerna

härom liksom rörande de förutsättningar, under vilka återbetalning av lånet

bör kunna krävas, torde få meddelas av Kungl. Majit.

I fråga örn egnahem, avsedda för barnrika familjer, förordar jag, att bostadsanskaffningslän

beräknas enligt nu gällande regler i förhållande till en

anskaffningskostnad, som nied tio procent understiger den faktiska, av byggnadslånebyrån

godkända anskaffningskostnaden, samt att därutöver må utgå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

tilläggslån, uppgående till en tiondel av sistnämnda kostnad. Dessa tilläggslån

skola vara ränte- och amorteringsfria samt regelmässigt avskrivas sedan

viss tid förflutit. Den närmare utformningen av reglerna härom torde få

ankomma på Kungl. Majit.

Jag har i det föregående ansett mig böra räkna med att för nästa budgetår

ett sammanlagt belopp av 20 miljoner kronor ställes till förfogande för bär

ifrågavarande byggnadsverksamhet. Enligt upplysningar, som jag under

hand erhållit från byggnadslånebyrån, torde man kunna utgå från att vid

beviljande av bostadsanskaffningslån intill ett belopp av 17—18 miljoner kronor

det häremot svarande behovet av tilläggslån kommer att uppgå till mellan

2 och 3 miljoner kronor. För att kunna hålla verksamheten inom den angivna

ekonomiska ramen synes alltså det för nästa budgetår till bostadsanskaffningslån

erforderliga beloppet böra begränsas till 17.5 miljoner kronor; återstoden

ungefär 2.5 miljoner kronor bör belasta det anslag för tilläggslån, som

för nästa budgetår äskats i proposition nr 221. Vid en dylik extra belastning

lär emellertid detta anslag icke komma att förslå för sitt ursprungliga ändamål;

frågan örn anvisande av ytterligare medel till tilläggslån, avsedda att

täcka det genom bostadsanskaffningen för de barnrika familjerna ökade behovet,

får upptagas till prövning vid en senare tidpunkt, då behovet kan

klarare överblickas.

De sålunda förordade bestämmelserna böra avse företag, som påbörjas

efter den 1 juli 1942; vissa bestämmelser angående retroaktiv tillämpning

torde dock böra meddelas. Där så är av behovet påkallat, bör sålunda beträffande

påbörjade hyreshus, där slutligt beslut örn belåningen ej fattats

före nyssnämnda tidpunkt, byggnadslånebyrån kunna medgiva att jämväl

tilläggslån får utgå. I fråga örn bostadsanskaffningslån till egnahem, vilka

beviljats efter den 1 januari 1942, bör byggnadslånebyrån, där synnerliga skäl

tala härför, kunna, med tillämpning av de nya bestämmelserna, medgiva

ränte- och amorteringsfrihet för viss del av lånet.

Besparingsberedningen har framlagt förslag örn sänkning av standarden

inom byggnader av förevarande art. På närmare anförda skäl har byggnadslånebyrån

funnit dessa förslag olämpliga ur praktisk, teknisk och ekonomisk

synpunkt; enligt byråns uppfattning skulle förslagen vara ägnade att förstöra

bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer och icke ens ur

snävt ekonomiska synpunkter kunna försvaras. För egen del finner jag mig

icke kunna biträda besparingsberedningens förslag örn en nedskärning av

standarden, som skulle innebära en återgång till ett redan passerat tekniskt

utvecklingsstadium. De besparingar som härigenom kunna vinnas skulle köpas

alltför dyrt; en standardsänkning, som kan vara ägnad alt giva anstaltsprägel

åt »bamrikehusen» bör enligt min uppfattning bestämt avvisas. Däremot

är jag givetvis av den uppfattningen, att alla sådana förenklingar och

besparingar, som nied byggnadsteknikens utveckling kunna framkomma,

noggrant skola beaktas; enligt vad byggnadslånebyrån uppgivit har tillämpandet

av denna regel betraktats som en självklar sak. Såvitt jag kunnat finna

har någon försummelse i förevarande hänseende icke kunnat påvisas; besparingsberedningens

undersökning har snarast givit vid handen, att sparsamhetskravet

blivit väl tillgodosett. Det torde därför knappast föreligga några

skäl att giva byggnadslånebyrån nya direktiv rörande »barnrikehusens» standard

och lägenhetsutrustning.

Besparingsberedningen har påtalat det förhållandet, att bostadsanskaffningsiån

med subventionskaraktär kan utgå för byggande av flerfamiljshus,

som icke i sin helhet användes för mindre bemedlade, barnrika familjers bostadsförsörjning.

Staten bör enligt beredningens mening genom inskränkning

i långivningen lill att avse endast den del av fastigheten, som avses för bidrags
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

5

berättigade hyresgäster, hindra kommunerna att utnyttja de subventionerade

bostadsanskaffningslånen i den kommunala bostadspolitiken. Statskontoret

har i sitt utlåtande — under hänvisning till de praktiska svårigheterna att

finna en tillfredsställande norm för den ifrågasatta inskränkningen — i stället

föreslagit en höjning av räntan å bostadsanskaffningslånen till 3.6 procent.

Byggnadslånebyrån har avstyrkt beredningens förslag; enligt byråns

mening kan den föreslagna anordningen bland annat motverka strävandet

att genom en mera allsidig sammansättning av hyresgästklientelet förhindra

en alltför stark anhopning av flerbarnsfamiljer.

Givet är att sistnämnda argument måste tillmätas en ej ringa betydelse.

Det är vidare att märka att kommunerna äro förpliktade att gratis upplåta

tomtmark; i den kommun, där förekomsten av »barnrikehus» med blandat

hyresgästklientel är vanligast, nämligen Stockholm, innebär den fria

tomtupplåtelsen en betydande ekonomisk prestation. Enligt vad jag erfarit

från byggnadslånebyrån har för övrigt byrån för avsikt ali i fall, varom här

är fråga, begränsa långivningen; föreskrifterna rörande bostadsanskaffningslån

giva icke lånesökanden någon rätt att i varje fall erhålla ett lån motsvarande

95 procent av byggnadsvärdet utan endast en möjlighet att få lån

intill denna gräns. Ur de sålunda anförda synpunkterna finner jag det olämpligt

att genom några svårtillämpliga direktiv hindra byggnadslånebyråns

fria prövningsrätt; det torde liksom hittills få ankomma på byrån att från

fall till fall avgöra den lämpliga lånestoideken.

Besparingsberedningens av statskontoret tillstyrkta förslag om en sänkning

av familjebidragen för tre- och fyrabarnsfamiljerna har mött en bestämd

gensaga hos byggnadslånebyrån, som likaledes motsatt sig en reduktion av

det för närvarande utgående bränslebidraget. Byrån har till stöd för sin

uppfattning särskilt framhållit det betänkliga i att utsätta de barnrika familjerna

för en hyreshöjning vid en tidpunkt, då statsmakterna inrikta sig

på att söka bevax-a den i allmänhet rådande hyresnivån.

De procentsatser, varmed familjebidragen utgå för tre- och fyrabarnsfamiljerna,

ha gällt alltsedan nu ifrågavarande författningars tillkomst. Erfarenheten

synes tala för att bidragen varit i stort sett väl avvägda. Då tillförlitlig

utredning saknas rörande den effekt, som vid den ifrågasatta justeringen

av familjebidraget kan inträda för de därav berörda barnrika familjerna,

anser jag mig icke kunna förorda beredningens förslag; åtgärder av

denna art måste i nuvarande krisläge anses alltför experimentbetonade.

Vad härefter angår frågan örn bränslebidrag för ett kommande budgetår

torde ett dylikt bidrag — såsom även besparingsberedningen synes lia antagit

— även i fortsättningen komma att visa sig erforderligt. Om riksdagen ej

har något att däremot erinra torde detta bidrag liksom hittills få utgå av det

till familjebidrag anvisade anslaget. Några omständigheter som tala för en

ändring av de nu gällande bränslebidragsgrundema synas icke lia inträffat,

och jag anser mig därför böra i likhet med byggnadslånebyrån avvisa besparingsberedningens

förslag i detta hänseende.

Från Göteborgs bostadsföretag, stiftelse, har gjorts framställning rörande

viss uppmjukning i de bestämmelser, som gälla i fråga örn förutsättningarna

för att i hyreshus bosatta familjer skola anses som barnrika. Enligt nuvarande

bestämmelser anses barn, som ej fyllt 16 år, såsom minderårigt; dock

må jämväl äldre barn, vilket erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera

stadigvarande är ulan arbetsförtjänst, efter prövning av kommunen eller

bostadsföretaget kunna medräknas. Stiftelsen bär nu hemställt att jämväl

barn över 16 ar med stadigvarande inkomst må kunna medräknas i sådana

fall där laniiljebidragets bortfallande skulle — med hänsyn lill den pä grund

av bostadsbristen rådande omöjligheten att finna annan billig lägenhet —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

ställa familjen inför risken av husvillhet. Byggnadslånebyrån har i sitt utlåtande

över framställningen hemställt, att byrån måtte bemyndigas medgiva vederbörande

fastighetsförvaltande företag rätt att vid prövning av familjebidrag

i sådana fall, varom här är fråga, taga hänsyn icke endast till de i gällande

författning nämnda omständigheterna utan jämväl till möjligheten av

familjen att erhålla annan bostad och övriga med nuvarande försörjningsläge

sammanhängande omständigheter. Mot vad byrån sålunda föreslagit har jag

ej något att erinra; jag förordar alltså, att byrån erhåller det begärda bemyndigandet,

vilket ur rättvisesynpunkt bör avse jämväl sådana barnrika

familjer, som bebo egnahem.

Med stöd av bland annat de beräkningar, som utförts av besparingsberedningen,

anser jag, att det till familjebidrag under nästa budgetår erforderliga

beloppet kan skattas till 4.5 miljoner kronor; hänsyn har vid beräkningen tagits

till att jämväl bränslebidrag avses komma att utgå från ifrågavarande

anslag.

Till besparingsberedningens förslag rörande överflyttning till egnahemsstyrelsen

av viss del av förevarande verksamhet är jag för närvarande icke beredd

taga ställning. I händelse så skulle befinnas lämpligt torde emellertid

Kungl. Majit under nästa budgetår få upptaga detta organisationsspörsmål

till prövning samt vidtaga erforderliga åtgärder för en rationell fördelning

mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen av ifrågavarande ärenden.

Bostadsförbättringsvcrksamheten på landsbygden. I förevarande hänseende

har departementschefen först lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser

samt därefter meddelat en översikt av utvecklingen sedan år

1933. Efter att lia berört egnahemsstyrelsens anslagsäskanden för nästkommande

budgetår samt närmare redogjort för besparingsberedningens i en

av förenämnda promemorior framlagda synpunkter, varöver statskontoret

och egnahemsstyrelsen avgivit utlåtanden, anför departementschefen följande.

Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden uppbäres av två motivkomplex,

ett bostadspolitiskt och ett arbetsmarknadspolitiskt. Det bostadspolitiska

syftemålet har trots avsevärd medelsanvisning för ändamålet långt

ifrån kunnat förverkligas; man har tvärtom anledning antaga att ur såväl

social som hygienisk synpunkt väl grundade anspråk på förbättring av

landsbygdens bostäder ännu under avsevärd tid framåt komma att göra sig

gällande. Örn sålunda de bostadspolitiska motiven kunna tills vidare betecknas

såsom den konstanta faktorn inom förevarande problem framträder däremot

det arbetsmarknadspolitiska motivkomplexet med varierande styrka.

I en promemoria rörande förevarande verksamhet har besparingsberedningen

såsom begränsande faktorer framhållit det nuvarande statsfinansiella

läget samt de rådande höga byggnadskostnaderna.

En omständighet som i detta sammanhang ytterligare måste beaktas är

materialtillgången.

Såsom jag nyss framhållit torde man kunna utgå från att berättigade krav

på förbättring av landsbygdens bostäder komma alt finnas under en ganska

lång tid framåt. Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande över besparingsberedningens

nyssberörda promemoria hävdat, att förbättringen av landsbygdens

bostäder utgör ett ändamål, som ur både sociala, befolkningspolitiska och

hygieniska synpunkter bör sättas mycket långt framme i raden av statliga åtgärder.

Till vad styrelsen sålunda uttalat kan jag ansluta mig. Jag kan för

övrigt knappast finna, att detta styrelsens uttalande står i strid med bespa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

7

ringsberedningens medgivande, att bostadsstandarden å landsbygden bör

upphjälpas för dem som i detta hänseende ha det sämst ställt; det lär i varje

fall icke kunna existera annat än en gradskillnad mellan ifrågavarande båda

uttalanden.

Vid bedömandet av den lämpliga omfattningen av den statsunderstödda

bostadsförbättringsverksamheten måste, såsom jag nyss påpekat, hänsyn tagas

till läget på arbetsmarknaden. Denna karakteriseras för närvarande av

en på många områden bekymmersam brist på arbetskraft. Det ställer sig naturligt

att avväga behovet av åtgärder för en fortsatt förbättring av landsbygdens

bostäder mot behovet av byggnadsarbeten på andra områden, i vilket

hänseende jag får hänvisa till den tidigare framlagda propositionen angående

åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m Emellertid måste

ihågkommas vissa särskilda förhållanden, som påverka bostadsförbiittringsverksamheten

på landsbygden. Det gäller här ett stort antal spridda företag,

där de olika byggnadsarbetena i allmänhet icke kunna anses innebära mera

omfattande ny- eller ombyggnader. 1 regel avses bostadsförbättringar av den

omfattning och karaktär att det faller sig naturligt, att de handhavas i icke

ringa utsträckning av ägarna själva även om specialutbildad arbetskraft också

anlitas. När fråga är om jordbruk vars drift icke bereder brukaren full

sysselsättning kan hans arbetskraft i övrigt tänkas utnyttjad bland annat för

enklare byggnadsarbeten. Ett stort antal dylika brukare ingå bland bostadsförbättringsföretagens

klientel, vilket bland annat belyses därav att de till betydande

del äro att finna inom de norrländska länen och överhuvud taget

skogsbygderna. Av uppgifter, som egnahemsstyrelsen inhämtat från kommunerna,

framgår, att fullföljandet av planerade bostadsförbättringsarbeten endast

i ett förhållandevis mycket ringa antal fall ansetts böra uppskjutas på

grund av brist på arbetskraft. Med hänsyn till det nu anförda och till de

särskilda faktorer, som överhuvud taget råda med avseende å arbetsförhållandena

på landsbygden och beskaffenheten av de arbeten, som närmast

komma i fråga vid bostadsförbättringsverksamheten, finner jag läget på arbetsmarknaden

icke i och för sig utgöra hinder för att ifrågavarande verksamhet

även under nästa budgetår bedrives i en ganska betydande omfattning.

Besparingsberedningens farhågor att en fortsatt understödsverksamhet pa

förevarande område kan vara ägnad att konservera de rådande höga byggnadskostnaderna

kan jag icke dela, och jag måste i likhet med egnahemsstyrelsen

reservera mig mot beredningens uppfattning att man med hänsyn till

kostnadsläget bör inskränka stödgivningen. Om det visar sig, alt man till

följd av krisförhållandena tills vidare icke kan påräkna någon sänkning av

byggnadskostnaderna blir enligt mitt förmenande statens stödjande verksamhet

än mer betydelsefull.

Beträffande tillgången på byggnadsmaterial för ifrågavarande verksamhet

torde några allvarliga svårigheter knappast vara att emotse i fråga örn de

båda viktigaste materialen trävaror och cement. Då behovet av byggnadsjärn

är ganska ringa lär försörjningen även i detta avseende kunna tryggas;

däremot kan den knappa tillgången på bland annat rör i vissa fall utgöra ett

hinder för en eljest önskvärd byggnadsverksamhet. Företag, där behovet av

svåråtkomliga material är ringa, torde därför vid medelstilldelningen böra

givas ett visst företriide; det torde fa ankomma på egnahemsstyrelsen att i

samråd med statens industrikommission meddela erforderliga anvisningar i

detta hänseende.

Enligt uppgifter som egnahemsstyrelsen nyligen inhämtat från egnahemsnämnderna

och de kommunala myndigheterna uppgick i maj 1042 värdet av

de icke avslutade byggnadsarbeten för vilka medel beviljats eller kunna för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

väntas bli beviljade före den 1 juli 1942, till ganska betydande belopp. Samtliga

nämnder samt cirka 1,800 kommuner redovisa sålunda sammanlagt dylika

arbeten till ett värde av inemot 47 miljoner kronor; härav hänföra sig

ungefär 14 miljoner kronor till företag för vilka bidrag eller lån beviljats redan

före den 1 juli 1941. Det totala antalet förelag uppgick till över 17,000;

av dessa hade drygt 13,000 arbeten ännu icke påbörjats. Ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt innebär detta, att en icke ringa reserv av arbeten finnes för

nästa budgetår. Med beaktande av denna omständighet samt med hänsyn

tagen till materialförsörjningsläget torde behovet av medel, som för nästa

budgetår böra stå till förfogande för bostadsförbättringsverksamhet, kunna

begränsas.

Vad först angår förbättringsbidragen har egnahemsstyrelsen uppgivit, att

av föregående års anslag en reservation å cirka 5 miljoner kronor torde förefinnas

vid budgetårets utgång. Utöver sålunda reserverade medel torde —

bland annat med hänsyn till att från förevarande anslag medel synas böra

utgå till vissa andra ändamål, till vilka jag återkommer i det följande — ett

belopp om ytterligare 5 miljoner kronor böra anvisas. — På de av egnahemsstyrelsen

anförda skälen förordar jag vidare, att bidragets maximibelopp

må höjas till 2,500 kronor respektive, då fråga är om vissa kronolägenheter,

till 3,000 kronor. Därest riksdagen icke motsätter sig den sålunda föreslagna

böjningen torde chefen för jordbruksdepartementet ha för avsikt föreslå

Kungl. Maj:t att vidtaga motsvarande justeringar i fråga om de bidrag, som

avses i kungörelsen angående statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden

(472/1939).

För nybyggnadslån torde med hänsyn till föreliggande reservationer något

nytt anslag icke erfordras för budgetåret 1942/43.

Efterfrågan på förbättringslån har icke varit så stor som man räknat med.

Tillgängliga reservationer synas därför mer än väl förslå till täckande av medelsförbrukningen

under nästa budgetår.

Jämväl behovet a.v lantarbetarbostadslån enligt kungörelsen nr 465/1939

torde, enligt vad egnahemsstyrelsen uppgivit, kunna under nästa budgetår

tillgodoses genom anlitande av reservationer. Då något nytt anslag för ändamålet

alltså ej erfordras synas de för dylika lån gällande grunderna fortfarande

böra tillämpas; prövningen av vissa av besparingsberedningen framlagda

ändringsförslag lär med hänsyn härtill kunna anstå.

Liksom under föregående budgetår torde, under förutsättning att riksdagen

ej har något att däremot erinra, av de till bostadsförbättringsbidrag anslagna

medlen vissa belopp böra avses för särskilda ändamål. Jag anser sålunda,

att 300,000 kronor böra reserveras till förbättring av kronolägenheter inom de

sex nordligaste länen samt 100,000 kronor till iordningställande av fiskarbostäder

i enlighet med kungörelsen 472/1939. Det för lantarbetarbostadsbidrag

jämlikt kungörelsen nr 465/1939 erforderliga beloppet under nästa budgetår

kan likaledes skattas till 100,000 kronor.

Jämlikt riksdagens medgivande (skr. nr 448/1941) lia vidare under loppet

av detta budgetår vissa belopp av anslaget till bostadsförbättringsbidrag

använts för rådgivnings- och kontrollverksamhet. För bestridande av kostnader

för upporganiserande och drivande av rådgivningsverksamhet under

första halvåret 1942 lia sålunda egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets

bygnadsförening tillerkänts bidrag örn sammanlagt 175,000 kronor, varav

föreningen bekommit 100,000 kronor; till kontrollverksamhet har under

samma tid avsetls cirka 60,000 kronor. Då berörda summor inrymma vissa

engångskostnader — i fråga om de till byggnadsföreningen anslagna medlen

bär medelstilldelningen uttryckligen förklarats hänförlig till dylika kostnader

— är jag icke beredd att för rådgivnings- och kontrollverksamhet under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

9

nästa budgetår förorda avsättande av så betydande belopp som egnahemsstyrelsen

föreslagit. För den rådgivningsverksamhet, som bedrives av lantbruksförbundets

byggnadsförening, får sålunda ett belopp av 50,000 kronor

anses tillräckligt; endast under förutsättning att ett fortsättande av föreningens

rådgivningsverksamhet skulle allvarligt äventyras bör enligt mitt förmenande

detta belopp kunna något ökas, dock högst till 75,000 kronor. För

att få komma i åtnjutande av understöd bör föreningen framlägga en fullständig

redogörelse för användningen av de hittills anvisade medlen ävensom

uppgifter angående sin nuvarande ekonomiska ställning. Rapporter rörande

rådgivningsverksamheten böra vidare periodiskt ingivas till Kungl.

Majit, varjämte statlig revision av föreningens till rådgivningen hänförliga

räkenskaper bör ske, förslagsvis genom egnahemsstyrelsens försorg. Under

dessa villkor anser jag mig kunna förorda, att föreningen jämväl för nästa

budgetår tiilerkännes bidrag med det belopp jag nyss angivit; jag förutsätter

givetvis att föreningen noggrant beaktar en mellan egnahemsstyrelsen och

föreningen i februari 1942 träffad överenskommelse rörande rådgivningsverksamheten.

Kostnaderna för den av egnahemsstyrelsen ledda rådgivnings- och kontrollverksamheten

under nästkommande budgetår har av styrelsen skattats

till 325,000 kronor, varav 175,000 kronor avsetts för rådgivningsverksamheten.

Sedan jag under hand anmodat styrelsen att söka åstadkomma besparingar

i sina till grund för framställningen liggande kalkyler har styrelsen

framlagt vissa förslag i detta syfte. I fråga om rådgivningen har styrelsen

sålunda efter nedskärningar av vissa arvodes- och resekostnadsposter ansett

sig kunna reducera medelsbehovet till 140,500 kronor; härav avses 17,700

kronor till vissa extra befattningshavare å styrelsens byggnadskontor, vilka

enligt styrelsens bestämda uppfattning måste anses såsom oumbärliga, därest

den lokala verksamheten skall kunna upprätthållas och samarbetet med

landsbygdens byggnadsförening fullföljas. — Beträffande kontrollverksamheten

har styrelsen föreslagit indragande av två kontrollantbefattningar för

södra och mellersta Sverige; medelsbehovet har härvid kunnat begränsas till

119,500 kronor. Tillhopa har alltså styrelsen till förevarande båda verksamhetsgrenar

äskat ett belopp om 260,000 kronor.

Då behovet av rådgivning och kontroll på förevarande område är mycket

stort och då de arbeten, som vänta på sitt utförande, representera betydande

värden anser jag mig — i händelse riksdagen ej framställer någon erinran

däremot —- böra föreslå Kungl. Maj:t, att det av styrelsen begärda beloppet

får utgå från det för nästa budgetår till förbättringsbidrag avsedda anslaget.

Jag förutsätter emellertid att de rådgivnings- och kontrollkostnader,

som efter utgången av budgetåret 1942/43 må kunna uppkomma, uppföras

å särskilda anslag; såsom statskontoret påpekat kan det med hänsyn till gällande

budgettekniska principer och i betraktande av storleken av ifrågakomna

medelsanvisningar icke anses lämpligt att för ändamålet taga i anspråk

femte huvudtitelns reservationsanslag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden. Såsom ett provisorium motiverat av att förevarande

verksamhetsgrenar ännu icke vunnit erforderlig organisatorisk stadga torde

(leii nuvarande anordningen dock kunna försvaras även under nästa budgetår.

Vad slutligen angår räntan å nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,

som må komma atl beviljas under nästkommande budgetår,

förordar jag alt denna oförändrat bestämmes lill 3.25 procent.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Statsbidrag lill anordnande av

hem, avsedda för beredande av billiga hyresbostäder huvudsakligen åt mindre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

bemedlade åldringar och invalider kunna på vissa villkor utgå till kommuner

eller kommunalförbund eller till för dylikt syfte godkända allmännyttiga

bostadsföretag.

I syfte att erhålla uppgifter angående pensionärshemmens årliga kostnader

ävensom kostnaderna för uppförande av dylika hem har inom socialdepartementet

verkställts vissa undersökningar. Dessa redovisas i bilaga till

propositionen.

Departementschefen anför för sin del följande.

Den speciella form för bostadsförsörjning ål åldringar, som representeras

av pensionärshemsbyggandet, har ännu icke definitivt slagit igenom. Sedan

verksamhetens början lia sålunda icke mera än omkring 90 ansökningar beviljats;

antalet avslagna ansökningar är obetydligt. De pensionärshemsbyggande

kommunerna äro främst att finna bland rikets större städer; endast

ett fåtal mindre städer och landskommuner lia velat engagera sig i bostadsbyggande

av förevarande art. Då denna återhållsamhet från kommunernas

sida delvis torde vara motiverad av en allmän osäkerhet rörande de för byggande

och drivande av pensionärshem erforderliga kostnaderna, har jag låtit

införskaffa vissa upplysningar härom. Dessa lia därefter varit föremål för

statistisk bearbetning, och materialet har sammanställts till de i bilaga A

återgivna tabellerna 1—8, till vilka jag torde få hänvisa.

Vid studium av berörda tabeller böra — såsom för övrigt framhållits i anmärkningar

till desamma — vissa omständigheter beaktas. För det första ha

sålunda avskrivningskostnader icke kunnat inkalkyleras bland de årliga kostnaderna

för pensionärshemmen. Vidare är att märka, hurusom ränteutgifterna

i vissa fall äro anmärkningsvärt låga eller helt saknas, beroende på att

vederbörande kommun kunnat avstå från att för täckande av byggnadskostnaderna

anlita lånevägen; byggnadskostnadema torde i dylika fall ha finansierats

med fondmedel (t. ex. donationer) eller genom direkt beskattning.

Kommunernas verkliga årskostnader för pensionärshemmen äro därför i regel

något högre än som framgår av utredningen. Av siffrorna i tabell 8 vill

det sålunda vid första påseendet förefalla, som om det i allmänhet skulle

ställa sig billigare för en kommun att bereda sina pensionärer bostäder inom

pensionärshem än genom utgivande av hyresbidrag. Att så icke torde vara

förhållandet framgår redan därav, att i själva verket blott ett fåtal kommuner

funnit det med sin fördel förenligt att inrätta pensionärshem. Det faktum

att de pensionärshemsbyggande kommunerna i allmänhet utmärka sig för

låg kommunal taxering samt den omständigheten att den i författningen

inrymda möjligheten att utgiva högre bidrag än normalt i ett par fall fått

utnyttjas, stärker ytterligare den uppfattning, vartill jag efter de gångna årens

erfarenheter kommit, nämligen att kommuner, vilka ha högre uttaxering eller

vilka icke ha tillgång till fondmedel, i allmänhet finna sig icke böra inrätta

pensionärshem.

Det torde sålunda kunna påstås, att redan under någorlunda normala förhållanden

de nu utgående statsbidragen äro otillräckliga för att framkalla

kommunala initiativ till lösande av pensionärernas bostadsförsörjning. Att

denna brist i reglernas utformning blivit mycket mera kännbar i nuvarande

byggnadskostnadsläge är uppenbart; örn någon ändring icke vidtages i

fråga om statsstödet tenderar pensionärshemmet att bli en institution, som

kan förekomma allenast inom kommuner med utpräglat solid ekonomi. Då

inrättandet av pensionärshem enligt min uppfattning är den bästa metoden

att komplettera folkpensioneringen och sålunda tillförsäkra de mindre bemedlade

åldringarna en dräglig tillvaro, anser jag det vara en angelägenhet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

11

stor vikt att befordra en allmän utbredning av pensionärshemsbyggandet;

för att nå detta mål lär en förbättring av statsstödet bli erforderlig. Den nuvarande

bostadsbristen, vilken på de flesta orter förhindrar utdömande av ur

hälsovårdssynpunkt mindervärdiga bostäder, bör i detta sammanhang jämväl

beaktas; erfarenheten har visat att dylika bostäder ofta bebos av åldringar,

som sakna möjligheter att med sina små resurser bekosta annat än

en dålig bostad.

Det synes sannolikt att en höjning i de nu utgående statsbidragen kominer

att medföra ett ökat pensionärshemsbyggande. En dylik höjning bör i stigande

skala komma de mera skattetyngda kommunerna tillgodo. Med hänsyn

härtill förordar jag, att den för statsbidrag nu gällande tabellen ändras

på följande sätt (med uttaxering förstås, liksom nu är fallet, den för en femårsperiod

genomsnittliga uttaxeringen av kommunal-, landstings- och vägskatt

efter avdrag av skatteutjämningsmedel):

Uttaxering

S t a t s b

idrag

kronor

%

under 10 ....................

15 till 25

10—10.99....................

............ »

1

16 » 27

11—11.99....................

18 » 30

12—12.99....................

21 » 34

13—13.99....................

............ »

25 » 40

14—14.99....................

............ »

30 » 48

15—15.99....................

............ »

36 > 57

16—16.99....................

»

43 » 68

17 och däröver ............

>

50 , 80

De sålunda förordade nya grunderna böra i likhet med tilläggslånen samt

den för bostadsanskaffningslån förordade subventionen kunna i vissa fall tilllämpas

retroaktivt. Jag anser sålunda, att om särskilda omständigheter tala

därför de nya bestämmelserna skola kunna tillämpas beträffande pensionärshem,

vars uppförande påbörjats efter den 1 januari 1942.

Vad slutligen angår det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet för

statsbidrag till inrättande av pensionärshem vill jag först upplysa, att under

tiden 1 juli 1941—15 maj 1942 bidrag beviljats till ett sammanlagt belopp

av omkring 1.65 miljoner kronor. Det kan således antagas, att vid budgetårets

utgång en reservation å anslaget kommer att föreligga, uppgående till minst

1 miljon kronor. Därest statsbidraget höjes på sätt jag nyss förordat torde

emellertid medelsåtgången under nästa budgetår komma att avsevärt stiga;

jag anser därför, att för budgetåret 1942/43 ett belopp av 3 miljoner kronor

bör anvisas till bidrag till inrättande av pensionärshem.

Statens byggnadslåncbyrå. Utgifterna för byggnadslånebyråns verksamhet

bestridas från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag.

Rörande medelsbehovet för nästa budgetår samt därmed sammanhängande

spörsmål anför departementschefen i huvudsak följande.

Med stöd av riksdagens i skrivelse nr 448/1941 lämnade bemyndigande

har Kungl. Majit vid skilda tillfällen under innevarande budgetår inrättat

nya befattningar inom statens byggnadslåncbyrå samt givit byrån bemyndigande

alt anställa nya befattningshavare m. m. Del för budgetåret 1941/42

anvisade anslaget för byråns verksamhet kommer därför — såsom förutsågs

redan i propositionen nr 251 till föregående års riksdag — att överskridas

med betydande belopp. Den omständigheten att byrån uppskattar kost
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

naderna för sin verksamhet under nästa budgetår till ett belopp, som flerdubbelt

överstiger tidigare anvisade anslag är med hänsyn härtill icke anmärkningsvärt;

jag vill i detta sammanhang påpeka, att byggnadslånebyrån

har att handlägga låne- och bidragsverksamhet, för vilken den totala medelsanvisningen

under innevarande budgetår uppgår till över 93 miljoner kronor.

De av byrån nu framlagda kostnadsberäkningarna synas mig i stort sett

kunna godtagas. Mot den betydande avrundningen uppåt av posten till ersättningar

till kanslipersonal torde visserligen invändningar kunna riktas;

den mycket betydande ökning i byråns arbetsbörda, vilken sannolikt inträder,

därest de av Kungl. Majit genom prop. nr 221/1942 framlagda förslagen

antagas, motiverar dock enligt mitt förmenande byråns beräkningar. — I

fråga om övriga i statförslaget förekommande poster har jag ingen erinran

att göra. Med hänsyn till att kostnaderna för byråns verksamhet numera

kunna antagas bli så betydande anser jag det lämpligt, att från och med

nästa budgetår tvenne anslag uppföras för byråns verksamhet, det ena avsett

för avlöningar och det andra för omkostnader. Anslagen böra givetvis få

förslagsanslags karaktär.

Byggnadslånöbyråns beslutanderätt utövas enligt instruktionen av dess

ordförande och ledamöter vid sammanträde. För beslutförhet kräves i ärende

av större vikt samtliga sju ledamöters närvaro (eller vid förfall för en

ledamot sex ledamöters enhälliga beslut). Övriga ärenden kunna avgöras

i närvaro av ordföranden jämte en föredragande ledamot och en annan ledamot.

Den nu beskrivna anordningen är otillfredställande. Med hänsyn till

det mycket stora antal ärenden, som måste avgöras av byggnadslånebyrån,

samt det förhållandet att blott tre av byråns ledamöter ha sin verksamhet stadigvarande

förlagd till byrån, nämligen kanslichefen och de båda föredragande

ledamöterna, anser jag det lämpligt att nämnda tre ledamöter skola

kunna självständigt upptaga och avgöra alla vanligen förekommande ärenden.

Däremot böra ärenden av principiell betydelse liksom andra ärenden

av särskilt stor vikt icke få avgöras annat än på sammanträde, till vilket

alla ledamöter kallats.

Då det för närvarande ter sig mycket svårt att avgöra eller ens förutse

alla de frågor rörande byråns organisation och verksamhet, vilka kunna

uppkomma, torde Kungl. Majit, därest riksdagen ej har något att däremot

erinra, få jämväl under nästa budgetår fatta de beslut rörande byrån, som

befinnas erforderliga för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall kunna

fullgöra sina ytterligare ökade arbetsuppgifter.

Den av svenska arkitekters riksförbund och svenska slöjdföreningen påbörjade

bostadsutredningen synes mig kunna bli till stort gagn för bostadsbyggnadsverksamhcten.

I likhet med byggnadslånebyrån anser jag därför

förbundets och föreningens hemställan örn statsbidrag böra i viss mån bifallas.

Under förutsättning att riksdagen ej har någon erinran att göra torde

alltså statsmedel intill ett belopp av högst 26,000 kronor få utgå för utredningens

slutförande. Då det bland byggnadslånebyråns arbetsuppgifter bör

ingå att vara tillsynsmyndighet för den rådgivande och upplysande verksamheten

på ifrågavarande område, torde nyssberörda belopp böra tillföras

byråns omkostnadsanslag för att av byrån i män av behov utbetalas till sökandena.

— I den mån utredningen kommer att beröra ämnen, som äro av

intresse ur folkhälsosynpunkt, bör samarbete äga rum med statens institut

för folkhälsan.

Då det med hänsyn till bostadsförsörjningens allmänna läge samt ovissheten

rörande åtskilliga på delta inverkande faktorer kan visa sig erforderligt

att specialutredningar skyndsamt kunna verkställas, torde, i händelse

riksdagen ej har något att däremot erinra, byggnadslånebyråns omkostnads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

13

anslag böra efter Kungl. Majlis beprövande få tagas i anspråk för bestridande

av kostnaderna för dylika utredningar.

I enlighet med det anförda uppskattar departementschefen medelsbehovet

för avlöningar och omkostnader till statens byggnadslånebyrå under budgetåret

1942/43 till 391,800 respektive 91,000 kronor.

Liksom departementschefen anser utskottet att vägande sociala skäl kunna

åberopas för att understödsverksamheten beträffande bostadsförsörjning

för mindre bemedlade barnrika familjer bedrives i någorlunda oförändrad

omfattning, För att bevara den kostnadsrelation, vilken hittills rått mellan

bostadsbyggandet i allmänhet och den speciella bostadsproduktionen för

de mindre bemedlade, bamrika familjerna föreslås i propositionen, att kommun

eller allmännyttigt bostadsföretag skall för uppförande av hyreshus,

avsett för barnrika familjer, kunna erhålla ett ränte- och amorteringsfritt

tilläggslån, som täcker den kostnadsstegring i avseende å byggnadsföretaget,

vilken kan antagas ha inträffat sedan krigsutbrottet. I fråga om egnahem,

avsedda för barnrika familjer, föreslås, att tilläggslånets belopp skall bestämmas

till tio procent av den av byggnadslånebyrån godkända anskaffningskostnaden.

På det efter avdrag av tilläggslånets belopp återstående anskaffningsvärdet

skall sedan bostadsanskaffningslånet beräknas enligt nu

gällande grunder. Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon erinran från

utskottets sida.

I propositionen bero res vidare frågan örn bränslebidrag. Utskottet finner

för sin del icke anledning ifrågasätta någon ändring av nu gällande bidragsgrunder.

Ej heller har utskottet något att erinra emot att familjebidragsanslaget

liksom hittills användes för bestridande av bränslebidragen.

De av departementschefen framlagda beräkningarna rörande medelsbehovet

för ifrågavarande bostadsförsörjningsverksamhet anser utskottet böra

godtagas. Utskottet tillstyrker alltså den av Kungl. Maj:t härutinnan för

nästa budgetår äskade medelsanvisningen.

Beträffande bostadsförbåttringsverksamheten på landsbygden har departementschefen

framhållit, att den uppbäres av två motivkomplex, ett bostadspolitiskt

och ett arbetsmarknadspolitiskt. I förstnämnda hänseende finner

departementschefen anledning antaga, att grundade anspråk på bostadsförbättring

komma att ur såväl social som hygienisk synpunkt under avsevärd

tid framåt göra sig gällande. Ifråga örn de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna

åter anser departementschefen läget på arbetsmarknaden icke i

och för sig utgöra hinder för att bostadsförbättringsverksamheten även under

nästa budgetår bedrives i en ganska betydande omfattning. Vad departementschefen

sålunda uttalat kan utskottet ansluta sig till.

Utskottet tillstyrker, att förbättringsbidragens maximibelopp i enlighet med

departementschefens förslag höjas till 2,500 kronor respektive, då fråga är

örn vissa kronolägenheter, 3,000 kronor.

1 motionerna I: 285 och II: 421 har yrkats, att till förbättringsbidrag skall

beräknas 10,000,000 kronor eller 5,000,000 kronor mer än Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet delar motionärernas uppfattning örn behovet av förbätt
-

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

ringsarbeten på landsbygden. Med hänsyn till av departementschefen lämnade

uppgifter är det emellertid knappast troligt, att efterfrågan på förbättringsbidrag

skall komma att överstiga det av Kungl. Majit föreslagna beloppet.

Utskottet är därför icke berett att tillstyrka höjning av ifrågavarande

anslag. Skulle detta emellertid icke komma att förslå förutsätter utskottet,

att Kungl. Majit tager frågan örn anvisande av ytterligare medel för berörda

ändamål under övervägande och förelägger riksdagen de förslag i

ämnet vartill förhållandena må föranleda.

I berörda motioner ävensom i motionen lii 401 har yrkats att bidrag till

lantbruksförbundets byggnadsförening för den av förbundet bedrivna rådgivningsverksamheten

måtte utgå med 100,000 kronor. Departementschefen har

ansett ett belopp av 50,000 kronor vara tillräckligt; endast under förutsättning

att ett fortsättande av föreningens rådgivningsverksamhet skulle allvarligt

äventyras bör enligt departementschefens förmenande detta belopp

kunna något ökas, dock högst till 75,000 kronor. Utskottet delar motionärernas

uppfattning, att bidraget bör utgå med något högre belopp än de av departementschefen

angivna. En höjning med 25,000 kronor förefaller utskottet

emellertid tillräcklig. Härigenom skulle bidraget alltså bliva 75,000 kronor,

vilket belopp även skulle, under av departementschefen angivna förutsättningar,

kunna ökas, högst till 100,000 kronor. Vad departementschefen

anfört beträffande villkoren för åtnjutande av nämnda bidrag synes utskottet

välbetänkt.

För närvarande utgår bidrag till inrättande av pensionärshem enligt vissa

av riksdagen fastställda grunder. Såsom departementschefen framhåller, har

den speciella form för bostadsförsörjning åt åldringar, som representeras av

pensionärshemsbyggandet, ännu icke definitivt slagit igenom. Av statistisk utredning,

som departementschefen låtit verkställa, framgår, att kommuner,

vilka ha högre uttaxering eller vilka icke ha tillgång till fondmedel, i allmänhet

finna sig icke böra inrätta pensionärshem. Med hänsyn härtill föreslås

i propositionen ändrade grunder för bidrag till ifrågavarande verksamhet

i syfte att tillgodose de mera skattetyngda kommunerna. Vad sålunda

föreslagits anser sig utskottet böra tillstyrka. Utskottet har ej heller funnit

anledning till erinran mot att de nya grunderna i vissa fall tillämpas retroaktivt

liksom ej heller emot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår.

I motionerna I: 292 och lii 428 har föreslagits, att statsbidrag bör få utgå

jämväl till om- eller nybyggnad av ålderdomshem, som är avsett att delvis

inrättas till pensionärshem. I anledning av ett motsvarande förslag anförde

1939 års riksdag (skrivelsen nr 323), att riksdagen funne det ägnat att ingiva

betänkligheter att bereda möjlighet till statsbidrag i det fall, att endast en

del av visst ålderdomshem omändras till pensionärshem, medan återstående

del fortfarande användes för sitt ursprungliga ändamål. På de skäl, som sålunda

anförts av 1939 års riksdag, är utskottet icke berett att tillstyrka bifall

till de motioner, som nu väckts i frågan.

Utgifterna för statens byggnadslånebyrå bestridas för närvarande från

ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag. För nästa budgetår

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

15

föreslås, att tvenne anslag anvisas för byråns verksamhet, det ena avsett för

avlöningar och det andra för omkostnader. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan

anser sig utskottet böra tillstyrka. Utskottet tillstyrker jämväl, att Kungl.

Maj :t även för nästa budgetår bemyndigas att fatta de beslut rörande byrån,

som befinnas erforderliga för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall

kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

I avbidan på det förslag rörande byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens

uppgifter, som utskottet förväntar skola föreläggas nästa riksdag, är

utskottet icke berett att taga ställning till den i motionerna I: 285 och II: 421

berörda frågan om överflyttning till egnahemsstyrelsen av stödverksamheten

för beredande av bostäder i egna hem åt mindre bemedlade barnrika familjer.

Under åberopande av det anförda och då vad i propositionen i övrigt i

här ej särskilt berörda hänseenden föreslagits ej föranleder någon erinran

från utskottets sida får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 15 maj 1942 förordade

ändrade grunder för låneverksamheten för främjande

av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer;

B) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag

å motionerna 1:292 och 11:428 godkänna i berörda statsrådsprotokoll

förordade ändrade grunder för bidrag till inrättande

av pensionärshem;

C) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att räntefoten

för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån, förbättringslån

och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas

under budgetåret 1942/43, bestämmes till 3.25 procent;

D) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna 1:285 och 11:421 i anslagsfrågan

a) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte

huvudtiteln anvisa

1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag

av 391,800 kronor;

2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag

av 91,000 kronor;

3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag av 4,500,000

kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;

5) till Bidrag till inrättande av pensionsnärshem ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

b) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrilca familjer för budgetåret 1942/43 å kapital
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 220.

budgeten under statens utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag

av 17,500,000 kronor;

II. att motionerna 1:285 och 11:421 i den mån de ej behandlats

under I här ovan samt motionen II: 401 må anses

besvarade genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström,

Sven Iarsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Karl Andersson,

Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward,

Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson, Åqvist, Lindholm,

Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

l:o) av herrar Heiding, Persson i Skabersjö, Andersson i Södergård, Pettersson

i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»Liksom departementschefen anser---kronolägenheter, 3,000 kro
nor.

I motionerna I: 285 ---förbättringsarbeten på landsbygden. Utskot
tet

anser därför, att högre belopp än av Kungl. Maj:t föreslagits bör anvisas,

och tillstyrker därför bifall till ifrågavarande motioner i nu ifrågavarande

del.

I berörda motioner---får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A) med bifall---till 3.25 procent;

D) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall i

anslagsfrågan till motionerna I: 285 och II: 421

a) för budgetåret---av 4,500,000 kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

5) till Bidrag---vad utskottet anfort.»;

J , ■ • < . .1 . .. rr. » x

2:o) av herr Carlström.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

422245

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:463 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten