Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-20 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:228, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

1

Nr 228.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkten 34 av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folhushållningsärenden för den 3

januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Prisrabattering å matfett och mjölk för budgetåret 1942/43 beräkna

ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 338, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

22 maj 1942, föreslagit riksdagen att till Prisrabattering å vissa livsmedel för

budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

100 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr J. B. Johansson m. fl. (I: 280) och den andra inom andra kammaren av

herr M. Skoglund i Doverstorp m. fl. (11:417), vari hemställts, l:o) att riksdagen

måtte uttala lämpligheten av att Kungl Majit snarast måtte besluta

nedsättning av förmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton, 2:o) att

anslaget under elfte huvudtiteln i den i propositionen nr 336 äskade försko

ttsstaten måtte nedsättas med 10 miljoner kronor till 40 miljoner kronor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr S. Linderot (I: 286) och den andra inom andra kammaren av herr

S. Persson i Stockholm m. fl. (II: 423), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta l:o) att till prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret 1942/43

under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 158 000 000 kronor,

2:o) att prisrabatteringen jämväl skall omfatta kött- och fläskvaror och fastställas

till 2 kronor per 1 000 poäng, samt 3:o) att i skrivelse hos Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte till riksdagen inkomma med förslag

till prisrabattering å lisk och fiskvaror;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr L. Franzén m. fl. (I: 287) och den andra inom andra kammaren av fru

Olivia Nordgren m. fl. (11:422), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

Bihang till riksdagens protokoll IDA2. 0 sami. Nr 228. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

följande ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen l:o) att den övre beskattningsbara

inkomsten för erhållande av rabattkort sänkes från föreslagna

900 kronor till 750 kronor, 2:o) att den föreslagna gränsen för rabattberättigade

vuxna, som ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller

invalider, sänkes från föreslagna 600 kronor till 500 kronor, 3:o) att förslaget

örn mjölkrabattkort till havande kvinnor utgår, 4:o) att rabattsystemet

utvidgas till att även omfatta köttvaror enligt livsmedelskommissionens

förslag men att rabattens storlek beräknas utgöra en krona pr tusen poäng

köttvaror eller varje sådant korts årsvärde tretton kronor, 5:o) att bestämmelser

utfärdas att rabattkorten å köttvaror alternativt även kunna gälla vid

inköp av fisk och fiskkonserver, 6 :o) att rabatten vid inköp av matfett sänkes

från föreslagna två kronor pr kg till en krona och femtio öre, samt 7 :o) att

till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret 1942/43 under elfte

huvudtiteln anvisas ett reservationsanslag av 105 000 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt

motion (11:424), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att grunderna

för tilldelning av prisrabatter å livsmedel skola vara desamma för jordbrukare

som för andra näringsgrupper i samhället;

dels en inom andra kammaren av herr E. Eriksson i Sandby m. fl. väckt

motion (11:429), vari hemställts, l:o) att riksdagen måtte besluta att inkomstgränsen

för erhållandet av rabattkort å matfett, mjölk och köttvaror

skall utgöra 750 kronors beskattningsbar inkomst vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, respektive 10 000 kronors skattepliktig förmögenhet,

2:o) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag örn differentiering

eller gränsdragning vid tilldelning av rabattkort för ovanstående

varor, 3:o) att riksdagen måtte besluta att prisrabatt skall utgå med kr. 1: 50

vid inköp av 1 000 poäng köttvaror;

dels en inom andra kammaren av herrar E. Håstad och S. Jansson i Frändesta

väckt motion (II: 430), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 338 ville uttala sig för följande ändringar i de av Kungl.

Majit föreslagna nya grunderna för prisrabatteringarna å livsmedel:

a) att inkomstgränsen ifråga om matfettsrabatterna sänkes till 500 kronor,

b) att inkomstgränsen ifråga om mjölkrabatterna nedsättes till 750 kronor,

samt

c) att av de härigenom besparade medlen åtminstone viss del användes

till särskilda rabattkort för flerbarnsfamiljer på så sätt, att ett dylikt kort

enligt särskilda föreskrifter beviljas för vart barn utöver det tredje;

dels ock en inom andra kammaren av herr T. V. Lundell väckt motion

(II: 437), vari hemställts, att till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1942/43 måtte anvisas ett reservationsanslag av 60 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas till motionerna 1: 280, 286 och 287 samt II: 424, 429,430 och 437.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

3

Gällande bestämmelser.

För prisrabatteringar å mjöl och bröd samt mjölk och matfett gälla i huvudsak

följande bestämmelser:

Flertalet rabattkort utlämnas efter rekvisition, d. v. s. utan individuell

behovsprövning. För att rabattkort skall kunna erhållas efter rekvisition

fordras, att det beskattningsbara beloppet vid senaste taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt icke översteg 900 kronor samt att den

skattepliktiga förmögenheten icke översteg 15 000 kronor. Om dessa förutsättningar

äro uppfyllda, erhålles ett rabattkort för matfett och ett rabattkort

för mjölk för varje barn fött år 1926 eller senare, för varje åldring

född år 1874 eller tidigare, för varje person med tilläggspension samt för

varje person med invalidunderstöd. Under samma förutsättningar erhålla

vuxna personer, som icke tillhöra någon av de nyssnämnda kategorierna,

ett rabattkort för matfett. För ensamstående personer fordras därvid att

vederbörande har eget hushåll, varför exempelvis vuxna hemmavarande barn

icke kunna erhålla rabattkort. Vidare märkes, att barn under ett år, för

tiden intill dess barnet fyllt ett år, erhålla två mjölkrabattkort.

För tilldelning av rabattkort åt medlemmar av producenthushåll gälla i

stort sett samma regler som för övriga personer, dock med den i praktiken

oväsentliga skillnaden, att rabattkorten, som ha ett särskilt utseende, ej få

utlämnas efter rekvisition utan endast efter särskild ansökan.

Varje rabattkort för matfett berättigar under en fyraveckorsperiod till en

rabatt av en krona 50 öre på ett kilogram matfett, d. v. s. på hela den ordinarie

ransonen. Korten gälla alternativt även vid inköp av grädde. På varje

mjölkrabattkort får dagligen inköpas en halv liter mjölk till ett pris, som

med 5 öre understiger det vanliga priset, varför rabatten alltså utgör 10 öre

per liter. För producenter gälla båda korten alternativt vid inköp av fodermedel,

utsädesspannmål och konstgödselmedel.

Enligt av statens livsmedelskommission lämnade uppgifter kan matfettrabattkortens

antal uppskattas till i runt tal 2 600 000, motsvarande 41 % av

folkmängden, medan mjölkrabattkortens antal utgör cirka 1 400 000, motsvarande

22 % av befolkningen.

Varje ma tf ettsrabattkort har ett års värde av 19 kronor 50 öre, varför årskostnaden

för denna rabattering kan beräknas utgöra 51 miljoner kronor.

Mjölkrabattkortets årsvärde är 18 kronor 25 öre, och kostnaden för denna

rabattering utgör följaktligen i runt tal 26 miljoner kronor. Årskostnaden

för båda rabatteringarna tillsammans kan alltså uppskattas till 77 miljoner

kronor.

För finansiering av ifrågavarande utgifter har 1941 års riksdag (skr. nr

412), med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 279, för budgetåret 1941/42

anvisat ett reservationsanslag av 98 000 000 kronor.

Vid sidan av prisrabatteringen å matfett och mjölk har sedan hösten 1940

tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar, vilket system har till

syfte att förhindra att de höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra

ökning av priserna på mjöl och bröd. Förmalningsersättningarna, som utbetalas

till kvarnarna för av dem förmålen spannmål, utgöra för närvaran
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

de 8 kronor 15 öre per deciton för handelsförmalning samt 2 kronor vid förmälning

mot lön och utgå från det under elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget

till Förmalningsersättningar å 33 000 000 kronor.

Livsmedelskommissionens förslag.

Beträffande de generella subventionerna har livsmedelskommissionen

anfört:

Mjöl och bröd utgöra väsentliga beståndsdelar i vår kost och det har

alltid varit ett önskemål, att dessa så att säga grundläggande födoämnen

skulle kunna tillhandahållas allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående

totala subventionen för sistnämnda livsmedel motsvarar cirka 20

öre per kilogram mjöl. Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle

ha medfört en höjning av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram

och av priset på rågmjöl med omkring 18 öre per kilogram. De generella

subventionerna på mjölk och matfett motsvara mer än 2 öre per kilogram

mjölk eller 50 öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som smöret

redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa nämnda

subvention.

Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen måste alltid

medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa det klientel,

som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tillämpas i nämnda

hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser. Därest

samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle de

befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt missgynnade.

Om man å andra sidan för att undvika denna konsekvens höjde

inkomststrecket, skulle man ej vinna så mycket genom den ifrågasatta omläggningen.

I detta sammanhang torde böra erinras om att den del av befolkningen,

som har ett beskattningsbart belopp, exempelvis överstigande

2 000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av hela befolkningen. Det är därför

ur många synpunkter bättre med en generell subvention än med en rabatt

som utgår till den större delen av folkmängden. En dylik utvidgning av

rabattklientelet skulle bland annat medföra ett väsentligt ökat arbete för

kristidsnämnderna och handeln.

Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella

subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån.

Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för

mjöl och bröd samt matfett och mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex

(med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik,

som nu tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index örn möjligt

undvikes. Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom

införande av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper. Om man

således, på anförda skäl, icke synes böra tillstyrka ett borttagande av de

generella subventionerna, kan det likväl —- med hänsyn till den statsfinansiella

situationen — övervägas alt minska dessa.

I sådant hänseende har kommissionen angivit viss sänkning av förmalningsersättningen

för brödsäd samt ifrågasatt, att under den tid, som margarintillverkningen

i sommar kan komma att ligga nere, kompensation för den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

5

härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen skall utgå

endast till de befolkningsgrupper, som erhålla rabatt å matfett.

Kommissionen har även upptagit frågan om en ändring och utvidgning

av ra hattsystem et. I denna fråga har kommissionen inhämtat

yttranden från kristidsstyrelser och länsstyrelser samt under dessa

sorterande organ, från kommissionens näringssakkunniga ävensom från

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet.

Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet ha framhållit, att

det skulle medföra allvarliga olägenheter för detaljhandlarna om prisrabatteringen

utsträcktes till nya varuslag. Den därmed avsedda effekten borde

i stället kunna vinnas genom en ökning av nu utgående rabatter på matfett

och mjölk.

Av livsmedelskommissionen tillkallade näringssakkunniga lia i yttrande

rörande önskvärdheten av vissa förändringar i det nuvarande rabattsystemet

anfört: Ehuru socialstyrelsens konsumtionsundersökningar icke ge belägg

för, att någon brist på äggvita i kosten hos de undersökta hushållen

skulle förekomma, ha de sakkunniga, särskilt med hänsyn till köttvarornas

relativt höga pris, ansett sig böra tillstyrka att rabattsystemet för stadsbefolkningen

utsträckes till att gälla även kött och fläsk. Härvid kan övervägas

att tillämpa en lägre inkomstgräns än för matfett. Eftersom köttvaror

få inköpas även på ransoneringskortet för ägg, torde rabatt böra lämnas

även vid inköp mot detta kort (av kött eller ägg). De sakkunniga skulle finna

det förmånligt om rabatterna på dessa varuslag samt på matfett kunde sammanföras

till ett rabattkort; dock bör detta ske endast under förutsättning,

att rabattsystemets nuvarande konsumtionsdirigerande verkan bibehålies.

Livsmedelskommissionen har för egen del anfört:

De nu gällande inkomst- och förmögenhetsgränserna anses av det övervägande

antalet hörda myndigheter under alla förhållanden böra bli föremål

för justering nedåt. Flertalet remissinstanser uttala sålunda, att befolkningen

enligt nu gällande regler kan erhålla rabattkort i större utsträckning

än som anses behövligt. Kristidsstyrelserna föreslå i allmänhet,

att det beskattningsbara beloppet sänkes från nuvarande 900 kronor till 500

kronor och att förmögenhetsgränsen sättes vid 10 000 kronor mot för närvarande

15 000 kronor skattepliktig förmögenhet.

Vad angår frågan om en utökning av rabatterna i form av en höjning

av rabattbeloppen eller en utvidgning till nya varuslag anses en sådan utökning

särskilt i städerna vara behövlig för de minst bemedlade bland de

nuvarande rabattkortsinnehavarna. Åtskilliga kristidsstyrelser anse, att det

skulle vara bättre att höja de nuvarande rabattbeloppen än att införa rabatt

på nya varuslag. Därest rabattsystemet utvidgas till nya varuslag, anses i

första hand kött och fläsk (särskilt konserver) böra komma i fråga. Åtskilliga

myndigheter anse, att i så fall ett för olika rabatterade varuslag gemensamt

rabattkort bör införas.

Vad först beträffar frågan om den princip, enligt vilken rabattkortsinnehavarna

böra utväljas, utgår kommissionen från att en övergång till individuell

behovsprövning icke bör äga runi.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Sr 228.

Om det nuvarande systemet för utdelning av rabattkorten i princip bibehålies,

så kan det däremot givetvis övervägas att förändra gränsbeloppen.

Såsom redan omnämnts har en sänkning av såväl det beskattningsbara beloppet

som den skattepliktiga förmögenheten i allmänhet förordats av remissinstanserna.

För kommissionen framstår en begränsning av antalet rabattkortsinnehavare

såsom särskilt motiverad därför att den möjliggör en utvidgning

av rabatternas värde för de minst bemedlade utan att den av 1941

års riksdag fastställda totala kostnadsramen för ifrågavarande rabatteringar

behöver utvidgas.

De nu utdelade rabattkorten för matfett och mjölk äro avsedda att gälla

till och med november 1942, till vilken månad en ny utdelning av rabattkort

är planerad. Om en förändring av reglerna för tilldelningen av dessa

kort skall genomföras före nämnda tidpunkt, måste följaktligen de nu gällande

rabattkorten indragas och nya rabattkort utdelas. Detta måste ur flera

synpunkter anses såsom mycket olägligt. Med hänsyn till önskvärdheten av

att den i november 1942 föreliggande nya taxeringen snarast möjligt skall

äga tillämpning för bestämmandet av vilka som äro berättigade till rabatt,

torde en ny utdelning under alla förhållanden då böra äga rum. Därest

rabattkorten nu skulle omedelbart indragas, skulle följaktligen rabatteringsklientelet

få underkastas omprövning med relativt kort mellanrum, varigenom

arbetet för kristidsnämnderna skulle betydligt ökas. Härtill kommer,

att man icke utan mycket starka skäl synes böra fråntaga personer en förmån,

som de redan erhållit. På grund av vad sålunda anförts, förutsätter

kommissionen, att eventuella ändringar i tilldelningsgrunderna icke träda i

kraft förrän omkring den 1 december 1942.

Det är givetvis svårt att nu bedöma hur försörjningsläget för de mindre

bemedlade kommer att gestalta sig under år 1943. Sannolikt torde det emellertid

icke vara något att erinra mot att en viss sänkning av det beskattningsbara

beloppet företages. Kommissionen anser det därför kunna övervägas

att sänka inkomstgränsen till 750 kronor beskattningsbart belopp. Då

det är svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid böra

tillkomma Kungl. Majit att fastställa den inkomstgräns, som i fortsättningen

skall gälla. Härvid torde viss hänsyn även böra tagas till rabattsystemets

verkningar i penningpolitiskt hänseende.

En viss begränsning av antalet rabattkortinnehavare kan också ske därigenom

att förmögenhetsgränsen sänkes från nuvarande 15 000 kronor skattepliktig

förmögenhet. Kommissionen anser, att någon erinran i princip icke

kan göras mot en sänkning av nämnda gräns till 10 000 kronor. Med hänsyn

särskilt till att de befolkningsgrupper, företrädesvis änkor och åldringar,

som för sin utkomst huvudsakligen äro beroende av hopsparat kapital, i

många fall hårt träffats av den rådande dyrtiden, torde emellertid viss möjlighet

böra beredas dessa att erhålla rabattkort. I sådant syfte föreslår kommissionen,

att rätten att erhålla rabattkort bör bibehållas för hushåll, som

ha en förmögenhet överstigande 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning

att det beskattningsbara beloppet ej överstiger en viss lägre gräns,

förslagsvis 250 kronor. Det må påpekas, att en dylik kombinerad inkomstoch

förmögenhetsgräns förekommer i fråga om vissa andra samhällsåtgärder

av socialpolitisk karaktär.

De föreslagna sänkningarna av det beskattningsbara beloppet och den

skattepliktiga förmögenheten skulle förmodligen medföra den största effekten

i städerna. Det förefaller emellertid önskvärt, att antalet rabattkort ned
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

7

bringas mera på landsbygden än i städerna, eftersom det relativa antalet

sådana kort nu är betydligt större på landsbygden och detta förhållande

blivit föremål för stark kritik, särskilt från landskommunernas kristidsnämnder.

Näringssakkunniga lia också i sitt yttrande anfört, att den stegring

av livsmedelskostnaderna, som ägt rum under kriget, otvivelaktigt har

varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta i städer och

andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i större omfattning

anlitar naturahushållning. Med hänsyn härtill uttala näringssakkunniga,

att det vore önskvärt, om grunderna för utdelningen av rabattkorten

ändrades på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bleve vanligare

på landsbygden än i städerna.

Det har synts kommissionen lämpligast att åstadkomma den önskvärda

begränsningen av antalet rabattkort på landsbygden på så sätt att i fråga

om jordbrukarhushåll förmögenhetsgränsen kompletteras med den bestämmelsen,

att rabattkort ej heller må erhållas, då den av vederbörande brukade

jordbruksfastigheten är taxerad för ett belopp överstigande 10 000 kronor.

I överensstämmelse med förut omförmälda regler beträffande förmögenhetsgränsen,

torde emellertid personer, som bruka en fastighet med ett taxeringsvärde,

liggande mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra tilldelas rabattkort,

under förutsättning att deras beskattningsbara belopp ej överstiger 250

kronor. Enligt här förordade regler skulle således följande grupper vara

uteslutna från erhållande av rabattkort, nämligen dels, oberoende av det

beskattningsbara beloppets storlek, de, som ha större skattepliktig förmögenhet

än 20 000 kronor eller bruka jordbruksfastighet med högre taxeringsvärde

än 20 000 kronor, dels, där det beskattningsbara beloppet är högre än 250

kronor, de, vilkas förmögenhet ligger mellan 10 000 och 20 000 kronor eller

vilka bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde liggande mellan nämnda

belopp.

Kompletterandet av förmögenhetsgränsen med en taxeringsvärdesgräns

torde komma att reducera antalet rabattkortsinnehavare på den egentliga

landsbygden med i runt tal 20 procent, vilket torde få till följd, att antalet

rabattkortsinnehavare i förhållande till folkmängden blir ungefär detsamma

på landsbygden som i städerna.

Kommissionen har härefter kommit in på frågan om vilka varor som i

fortsättningen böra rabatteras och om rabattbeloppens storlek. För mjölk

åtnjutes för närvarande rabatt endast av barn och åldringar samt med dem

likställda. Med hänsyn bland annat till den begränsade mjölktillgången har

kommissionen funnit rabatteringen icke böra utsträckas till samtliga de

kategorier, som erhålla rabatt å matfett. Därest gemensamt rabattkort införes

för andra rabatterade varor bör därför det särskilda rabattkortet

för mjölk ändock bibehållas. Rabatt erliålles nu vid inköp av en halv

liter mjölk om dagen och anledning finnes icke att ändra denna kvantitet.

I fråga örn rabattbeloppets storlek, som nu är 10 öre per liter mjölk, har

kommissionen, efter att lia återgivit de näringssakkunnigas yttrande i hithörande

delar, funnit, att näringssakkunnigas önskemål örn att förbättra

de barnrika familjernas ställning genom en höjning av mjölkrabatten är väl

motiverat och att, därest en höjning av rabattbeloppet för barn företages,

motsvarande höjning bör komma åldringarna till godo. I anslutning härtill

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

har kommissionen föreslagit, att rabattbeloppet på mjölk för såväl barn som

åldringar höjes från nuvarande 10 till 15 öre per liter. En ytterligare höjning

av rabatten synes enbgt kommissionens mening däremot icke böra förordas

i nuvarande läge. Kommissionen har härvid utgått från att någon mera betydande

höjning av mjölkpriset icke äger rum. Enligt kommissionens åsikt

skulle en höjning av rabatten till 20 öre utan samband med en höjning av

mjölkpriset kunna leda till en sådan ökning i efterfrågan på konsumtionsmjölk,

att i vissa fall svårigheter kunde uppstå att tillgodose denna. Därtill

kommer den tekniska svårigheten, att vissa arbetargrupper nu tillhandahållas

mjölk till ett pris, som är lägre än 20 öre per liter. Örn rabatten fastställdes

till 20 öre per liter, skulle dessa grupper icke kunna utnyttja rabattens

hela värde.

Kommissionen har därefter gått in på frågan om kostnaderna för mjölkrabatteringen

samt därvid anfört bland annat:

Kostnaderna för den nuvarande mjölkrabatteringen utgöra i runt tal 26

miljoner kronor. Med oförändrat antal rabattkort skulle en höjning av rabattbeloppet

till 15 öre medföra, att kostnaderna stege till 39 miljoner kronor.

Om de i det föregående diskuterade förändringarna i inkomst- och förmögenhetsgränserna

genomföras, kommer emellertid antalet rabattkortsinnehavare

att inskränkas något, enligt beräkning från nuvarande 1 400 000 till 1 200 000.

Med ett rabattbelopp av 15 öre per liter skulle kostnaderna följaktligen

komma att utgöra 33 miljoner kronor per år.

Vidare har kommissionen till behandling upptagit ett pär detaljspörsmål

samt framhållit:

Enligt nu gällande bestämmelser kunna mjölkrabattkort ej erhållas av

lantarbetare för den mjölkkvantitet, som ingår i deras stat. Kommissionen

har från Svenska lantarbetareförbundet mottagit en skrivelse, vari bland

annat framhålles, att de statavlönade lantarbetarna odisputabelt tillhöra

de lägst stående inkomstgrupperna i landet. Det vore därför i hög grad motiverat

att lämna lantarbetarna en kompensation motsvarande rabatten på

mjölk. Liknande synpunkter lia också framkommit i kristidsstyrelsernas och

kristidsnämndernas yttranden.

Jämväl kommissionen anser det skäligt, att lantarbetarna erhålla den begärda

kompensationen. Detta kan lämpligen ske på det sätt, att lantarbetare,

som erhålla en del av sin lön i form av statmjölk, få utnyttja sina rabattkort

för mjölk vid inköp av andra mejeriprodukter. Såsom villkor härför torde

emellertid, för kontrollens skull, böra uppställas, att inköpen företagas vid

det mejeri, till vilket arbetsgivaren levererar mjölk.

Antalet barn inom rabattberättigade lantarbetarhushåll torde kunna uppskattas

till i runt tal 50 000, varför en utsträckning av rabatteringen till

denna kategori kan beräknas komma att medföra en årskostnad av 1,5 miljoner

kronor, under förutsättning att mjölkrabatten utgör 15 öre per liter.

Rabattkort för mjölk lia hittills icke utdelats till havande kvinnor. Däremot

ha ammande mödrar kommit i åtnjutande av mjölkrabatt (rabattkort

ha nämligen utdelats till barn i första levnadsåret). Anledningen till att havande

kvinnor icke erhållit del av samma förmån har närmast varit, att dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

9

kvinnors behov av skyddsfödoämnen i viss utsträckning kan tillgodoses genom

mödrahjälpen. Under framhållande av den stora betydelsen av att havande

kvinnor redan på tidigt stadium av havandeskapet erhålla en ur näringssynpunkt

tillfredsställande kost, lia näringssakkunniga hos kommissio

nen tillstyrkt, att även dessa kvinnor beviljas mjölkrabattkort. Kommissionen

anser sig för sin del kunna biträda detta förslag. Rabatten synes böra utgå

under samma villkor beträffande inkomst och förmögenhet, som gälla för

utdelningen av mjölkrabattkort till barn. Antalet rabattberättigade havande

kvinnor torde då kunna uppskattas till årligen 60 000, vilka i genomsnitt

kunna beräknas komma att åtnjuta rabatten i sex månader. Kostnaderna för

denna utsträckning av mjölkrabatteringen kunna följaktligen uppskattas till

i runt tal 800 000 kronor under förutsättning att rabatten utgör 15 öre per

liter mjölk.

I fråga örn matfett bär kommissionen funnit det nuvarande rabattbeloppet

1 krona 50 öre per kilogram, böra bibehållas oförändrat, men bar

föreslagit följande ändrade tilldelningsgrunder:

Under förutsättning att förslaget att utvidga rabattsystemet till att omfatta

även kött bifalles, föreslår kommissionen, att grunderna för tilldelning av

rabattkort för matfett förändras såtillvida, att andra personer än barn och

åldringar kunna erhålla sådant kort endast om det beskattningsbara beloppet

uppgår till högst 500 kronor. Barn och åldringar böra däremot erhålla

rabattkort upp till den för samtliga rabatteringar fastställda högsta inkomstgränsen.

De nuvarande reglerna om eget hushåll föreslås skola bibehållas

oförändrade, ehuru med den uppmjukningen, att hemmavarande vuxna barn

efter behovsprövning kunna berättigas att erhålla rabattkort, då de ha försörjningsplikt

gentemot föräldrarna.

Med de föreslagna begränsningarna i rätten att erhålla matfettsrabattkort

skulle antalet rabattkortinnehavare minska från nuvarande 2 600 000 till

i runt tal 2 100 000. Eftersom varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av

19 kronor 50 öre, skulle årskostnaderna följaktligen minska från 51 miljoner

kronor till 41 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter berört förslaget om införande av prisrabattering

å köttvaror:

Näringssakkunniga ha i sitt yttrande anfört, att socialstyrelsens konsumtionsundersökningar

icke syntes ge belägg för att någon brist på äggvita i

kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma. Särskilt med hänsyn

till köttvarornas relativt höga pris ansågo sig näringssakkunniga likväl böra

tillstyrka, att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträcktes till att gälla

även kött och fläsk.

Kommissionen delar denna uppfattning och vill särskilt påpeka, att det

förhållandet, att en del av köttransonen måste uttagas i form av de i förhållande

till andra köttvaror dyrbara köttkonserverna, gör en rabatt på köttvaror

av behovet påkallad.

Kommissionen har ingående diskuterat möjligheterna att anordna rabatterna

på matfett och kött med ett gemensamt rabattkort, varvid det vid behov

skulle finnas möjlighet att inom oförändrad kostnadsram utsträcka rabattsystemet

till alt gälla även andra varor, såsom exempelvis fisk. Det Ilar emel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

lertid befunnits omöjligt att anordna ett ur administrativ synpunkt tillräckligt

enkelt dylikt system, varigenom rabattkortens konsumtionsdirigerande verkan

kan bibehållas. Eftersom kommissionen betraktar det såsom ett primärt

önskemål, att rabattkorten icke komma att av allmänheten betraktas och

nyttjas såsom kontanta medel, har kommissionen därför sett sig nödsakad

att trots önskemålen örn ett gemensamt rabattkort föreslå, att rabatten på

kött och fläsk lämnas på ett särskilt rabattkort, anslutet till inköpskortet för

kött på samma sätt som matfettsrabattkortet är anslutet till inköpskortet

för matfett. I detta sammanhang önskar kommissionen framhålla, att arbetsbördan

med rabatteringen för handelns vidkommande synes bliva endast

obetydligt större, örn man väljer ett gemensamt rabattkort för matfett och

kött eller går in för särskilda rabattkort för dessa varuslag. Det är nämligen

den samlade kupongvolymens storlek, som i huvudsak är avgörande för

arbetsbördan. Denna volym blir lika stor, vilket av nyssnämnda system man

än väljer.

Med anledning av det i vissa yttranden framförda förslaget, att man i

stället för att utvidga rabatteringen till köttvaror skulle kunna höja rabatten

på exempelvis matfett, vill kommissionen understryka, att den av kommissionen

förordade utvidgningen av rabatteringen till köttvaror avser att möjliggöra

för de mindre bemedlade att inköpa just dessa varor till ett billigare

pris.

Rabattbeloppet på köttvaror föreslås skola utgöra 1 krona 50 öre per

1 000 poäng. Ransonen utgör för närvarande 320 poäng per vecka, varför

rabattens värde med nuvarande ranson skulle komma att utgöra 48 öre per

vecka eller med oförändrad ranson 24 kronor 90 öre per år. Det är emellertid

riktigare att vid uppskattning av kostnaderna räkna med att köttransonen

kommer att bliva lägre än för närvarande, i vilket fall också rabattens

värde kommer att bliva lägre. Örn man räknar med att ransonen i genomsnitt

kommer att uppgå till 250 poäng per vecka, kommer köttrabattkortets årsvärde

att bliva 19 kronor 50 öre.

Köttrabattkortet föreslås skola utdelas enligt samma grunder som matfettsrabattkortet,

vilket bl. a. innebär att producenter av kött skola äga alternativt

utnyttja kupongerna vid inköp av fodermedel, utsäde eller konstgödselmedel.

Antalet till köttrabatt enligt dessa grunder berättigade personer skulle

bliva 2 100 000, varibland i runt tal 200 000 barn, födda år 1937 eller senare,

vilka erhålla halv köttranson och följaktligen endast skulle erhålla halvt köttrabattkort.

Med ett kortvärde av 19 kronor 50 öre skulle årskostnaderna

således kunna uppskattas till i runt tal 39 miljoner kronor.

Kommissionen har funnit det önskvärt, att utvidgningen av rabattsystemet

till att omfatta även köttvaror genomföres snarast möjligt. I fråga om övriga

rabatter har kommissionen, såsom redan tidigare berörts, ansett de föreslagna

ändringarna böra genomföras först i samband med en ny utdelning

av rabattkort i november 1942.

De regler, enligt vilka rabattkort med tillämpning av livsmedelskommissionens

förslag skulle komma att utdelas, framgå av följande tablå:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

11

Beskattnings- bart belopp

Rabattkort på nedanstående

varuslag utlämnas till

barn och åld- ^ ™

ringar hushåll

Den skattepliktiga

iörmögenheten eller

taxeringsvärdet för

brukad jordbruks- fastighet uppgår

till högst

0—250 kronor .

. .. mjölk, matfett

matfett

och kött

och kött

20 000 kronor

250—500 » ..

D:o

D:o

10 000 »

500—750 » ..

D:o

—

10 000 »

De i tablån upptagna beskattningsbara beloppen motsvara emellertid betydligt

större taxerade belopp. I följande sammanställningar har upptagits

det taxerade belopp, som inom olika familjetyper motsvarar ett beskattningsbart

belopp av 250, 500 och 750 kronor:

Beskattningsbart belopp au 250 kronor.

Ort

s g r

upp

I

II

III

IV

v

Ensamstående...........

....... 1 ilo

1 190

1 280

1 360

1 440

Makar

utan barn.........

....... 1 700

1 780

1 860

1 940

2 020

Makar

med 1 barn........

....... 2 160

2 280

2 400

2 520

2 640

))

» 2 » .......

....... 2 620

2 780

2 940

3 100

3 260

»

» 3 » .......

....... 3 320

3 540

3 760

3 980

4 200

»

» 4 » ........

....... 4 020

4 300

4 580

4 860

5 140

Beskattningsbart belopp au 500 kronor.

Ort

s g r

upp

I

II

III

IV

V

Ensamstående ...........

....... 1 440

1 530

1 630

1 700

1 790

Makar

utan barn.........

....... 2 200

2 280

2 360

2 440

2 520

»

med

1 barn.......

....... 2 660

2 780

2 900

3 020

3 140

))

»

2 » ........

....... 3 120

3 280

3 440

3 600

3 760

»

3 » ........

....... 3 820

4 040

4 260

4 480

4 700

»

))

4 » ........

....... 4 520

4 800

5 080

5 360

5 640

Beskattningsbart belopp

au 750

kronor.

Ort

s g r

upp

I

II

III

IV

v

Ensamstående............

....... 1 670

1 780

1 880

1 980

2 070

Makar

utan barn.........

....... 2 550

2 670

2 790

2 910

3 020

))

))

1 barn.......

....... 3 160

3 280

3 400

3 520

3 640

))

2 » .......

....... 3 620

3 780

3 940

4 100

4 260

»

3 » .......

....... 4 320

4 540

4 760

4 980

5 200

»

»

4 » .......

....... 5 020

5 300

5 580

5 860

6 140

Det beräknade antalet utlämnade kort samt de med ledning därav beräknade

årskostnaderna framgå av följande tablå:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

Rabattkort

För närvarande

Antal

rabattkort

Årskostnad

Enligt

Antal

rabattkort

förslaget

Årskostnad

mjölk .... 1 400 000 26 miljoner kronor 1 200 0001 33 miljoner kronor

matfett---- 2 600 000 51 » » 2 100 000 41 » »

köttvaror.. — — 2 100 0002 39 » »

Summa 4 000 000 77 miljoner kronor 5 400 000 113 miljoner kronor

Livsmedelskommissionen bär gjort följande sammanfattande beräkningar

av medelsbehovet för prisrabatteringar för nästkommande

budgetår:

Under beaktande av vad förut anförts angående ikraftträdandet av de nu

föreslagna åtgärderna, torde medelsbehovet för prisrabattering under budgetåret

1942/43 kunna uppskattas till i runt tal 115 (113+1,5+0,8) miljoner

kronor. Härvid har antagits, att matfettsrabatten under hela budgetåret

skall utgöra 1 krona 50 öre per kilogram. För den händelse det skulle befinnas

lämpligt att utfärda förbud mot tillverkning av margarin även under

instundande sommar — en fråga som ännu icke kan med säkerhet bedömas

— synes, såsom förut framhållits, viss kompensation böra utgå till de

mindre bemedlade befolkningsgrupperna för den härigenom uppkommande

fördyringen av matfettet. Av skäl, som anförts i skrivelsen angående prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, bör sagda kompensation erhålla

formen av en med 50 öre per kilogram förhöjd rabatt på matfett. Kostnaden

härför har i nämnda skrivelse uppskattats till 6 miljoner kronor,

varav hälften eller 3 miljoner kronor kan beräknas belöpa på nästa budgetår.

Medelsbehovet för prisrabattering under samma år ökas härigenom till

118 miljoner kronor. Då emellertid å innevarande års anslag torde uppstå

en reservation av cirka 18 miljoner kronor, synes för nu ifrågavarande prisrabatteringar

100 miljoner kronor behöva anvisas på budgeten för 1942/43,

d. v. s. samma belopp, som i riksstaten för nämnda år beräknats för prisrabattering

(å matfett och mjölk).

Livsmedelskommissionen har vidare gått in på frågan om förmalningsersättningar

samt därom anfört:

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t utbetalas för närvarande s. k. förmalningsersättning

till kvarnarna med 8 kronor 15 öre per deciton förmald

spannmål. Med denna anordning har man velat förhindra att de höjda

producentpriserna å brödsäd medföra en stegring av mjölpriserna. Förmalningsersättningen

utgår såväl för handelsförmalning som vid förmälning

mot lön. I sistnämnda fall utgår ersättningen dock icke med högre belopp

än två kronor per deciton.

För nedbringande av mjölpriserna utgå dessutom bidrag i annan ordning.

Sålunda betalar spannmålsaktiebolaget vissa handels- och fraktkostnader

för den inhemska brödspannmålen, varjämte importspannmålen tillhandahålles

av bolaget till samma pris som den inhemska. Under innevarande

1 Lantarbetare och havande kvinnor ej inräknade.

2 Därav 200 000 halva rabattkort.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

13

konsumtionsår har bolaget vidare åsamkats förluster å de potatisflingor och

det potatismjöl, som inblandas i mjölet.

Av kommissionens omförmälda skrivelse angående prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område framgår, att de sammanlagda subventionerna

för brödsäd motsvara cirka 22 öre per kilogram siktat mjöl och omkring

18 öre per kilogram sammalet mjöl.

Kommissionen har i nämnda skrivelse givit uttryck åt den meningen, att

det icke bör ifrågakomma att helt slopa de nu utgående subventionerna.

Med hänsyn till att dessa numera nått upp till ett avsevärt belopp och då

kommissionen ovan föreslagit en utvidgning av prisrabatteringen för de

mindre bemedlade befolkningsgrupperna, anser kommissionen det böra

övervägas att något sänka sagda subventioner. Denna sänkning bör av

praktiska skäl läggas på förmalningsersättningen. Med vilket belopp denna

ersättning bör minskas, synes åter böra bliva beroende av den förhöjning,

som därav föranledes å mjöl- och brödpriserna. Enligt kommissionens mening

synes intet böra vara att erinra mot att, i syfte att minska statens subventionskostnader,

dessa priser stiga med några öre per kilogram. Därest

mjölpriserna tillatas stiga exempelvis med 2 å 3 öre per kilogram (2 öre för

sammalet mjöl och cirka 3 öre för siktat mjöl), kan förmalningsersättningen

nedbringas med 2 kronor per deciton. Härigenom skulle för statsverket uppkomma

en besparing av i runt tal 10 å 11 miljoner kronor.

Om kommissionens nu relaterade uppfattning biträdes av Kungl. Maj:t,

torde anslaget till förmalningsersättningar för nästa budgetår böra upptagas

med 34 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta belopp har hänsyn

tagits till att kommissionen i sin skrivelse angående prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område föreslagit viss höjning av priset på råg- och

vetekli, varigenom behovet av förmalningsersättning något minskas.

• Livsmedelskommissionen har slutligen uttalat sig örn de föreslagna åtgärdernas

inverkan på levnadskostnaderna m. m. samt därvid beräknat att

de föreslagna ändringarna i fråga om prisrabatteringen skola medföra en sänkning

av levnadskostnadsindex med 0,39 enheter. Förslaget rörande förmalningsersättningen

föranleder en höjning av samma index med 0,25 enheter.

Sammanlagda resultatet i indexhänseende av samtliga åtgärder blir alltså,

att index endast obetydligt påverkas.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende

ha deltagit kommissionens ordförande och samtliga ledamöter. Av dessa

lia herr Cederlund och fru Nordgren på vissa punkter reserverat sig

mot de framlagda förslagen.

Herr Cederlund har framhållit, att han icke kunnat biträda kommissionsmajoritetens

förslag att införa ett särskilt rabattkort för kött och fläsk.

Däremot har herr Cederlund förordat,

att mjölkrabatten för åldringarna bibehålies vid nuvarande nivå (10 öre

per liter) men för de rabattberättigade barnen höjes till det belopp (20 öre

per liter), näringssakkunniga föreslagit;

samt att matfettsrabatten för rabattberättigade med 0 kronors beskattningsbart

belopp höjes till 2 kronor 50 öre jior kilogram samt för övriga

rabattberättigade bibehålies vid nuvarande storlek, 1 krona 50 öre för kilogram.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Fru Nordgren har i sin reservation icke kunnat ansluta sig till den av

kommissionens majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den

statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen

bör kunna företagas. Härom har fru Nordgren anfört:

Utan att vilja bestrida att det ur statsfinansiell synpunkt är angeläget att

statssubventionerna på här ifrågavarande område icke tillåtas stiga huru

mycket som helst, anser jag dock att mjöl och bröd utgöra så väsentliga beståndsdelar

i vårt folks kosthåll att det är ett allmänt intresse att priserna

på dessa grundläggande födoämnen hållas så låga som möjligt. Detta inte

minst under en kristid, som den nu rådande, då stora delar av folket till

väsentlig del måste basera sin kost på dessa födoämnen.

Mot den allmänna rabattering av mjöl och bröd, som nu utgående subventioner

å nämnda varor innebär, kan givetvis den invändningen resas, att

de grupper av vårt folk som ha råd att betala ett högre pris för brödet, böra

göra detta, och att mindre bemedlade folkgrupper kunna hållas skadeslösa

för en dylik prisförhöjning genom förhöjda rabatter på annan vara, exempelvis

matfett. Eller genom att rabatterna utsträckas att omfatta jämväl

kött och fläsk.

Enligt min mening komme emellertid knappast någondera av här nämnda

anordningar att — av de ekonomiskt sämst ställda — betraktas som en

kompensation för det höjda brödpriset utan närmast som ett ytterligare förbilligande

av matfettet eller som ett välbehövligt förbilligande av de dyrare

födoämnena kött och fläsk. Medan man komme att anse det som ett faktum

att de fattigas viktigaste födoämne, brödet, fördyrats. Detta även örn prisförhöjningen

icke bleve av någon betydande storleksordning. Den psykologiska

verkan, en prisförhöjning å brödet skulle komma att få på stora delar

av vårt folk, bör icke underskattas.

På anförda skäl anser jag, att nu utgående förmalningsersättning för bröd

bör bibehållas oförändrad.

Ledamöterna av livsmedelskommissionens råd lia beretts

tillfälle att inkomma med särskilda yttranden i anledning av förslagen.

Ledamöterna av rådet, herrar Carl Norenberg, Gustaf Borgström, Gösta Olin,

Hj. Degerstedt och Ernst Abramson samt fru Hildur Alvén ha ansett sig

icke kunna oförändrat godkänna kommissionens förslag.

Herrar Norenberg, Borgström och Olin ha yttrat bland annat:

Vi kunna för vår del icke biträda den av kommissionens majoritet förordade

ståndpunkten, att särskilda rabattkort på kött och fläsk snarast

skulle införas.

Vi kunna ej heller biträda förslaget från kommissionens majoritet om en

viss mindre sänkning av förmalningsersättningen. En dylik indirekt subvention

innebär vissa fördelar, bl. a. därigenom att ingen administrativ apparat

av betydelse kräves. I detta sammanhang bör det observeras, att kommissionens

majoritet vid beräkningen av kostnaderna för en rabattering på

kött och fläsk icke synes uppmärksammat de kostnader av olika slag, som

uppstå vid en sådan rabatterings genomförande.

Herr Degerstedt har förordat,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

15

att de i herr Cederlunds reservation yrkade förändringarna i fråga om

prisrabatteringen för mjölk och matfett genomföras;

att den övre inkomstgränsen för tillgodonjutande av såväl mjölk- som

matfettsrabatt fastställes till 750 kronor beskattningsbart belopp och att

»förmögenhetsstrecket» lägges vid en skattepliktig förmögenhet av högst

10 000 kronor resp. samma belopp i taxeringsvärde för brukad jordbruksfastighet;

samt

att kristidsnämnderna, om så anses erforderligt, givas ett något vidgat bemyndigande

att efter ansökan och behovsprövning lämna mjölk- och/eller

matfettsrabattkort till sådana personer, som ekonomiskt sett befinna sig

strax ovanför de nämnda inkomst- och förmögenhetsstrecken.

Herr Abramson har framhållit att han icke kan biträda kommissionens

förslag att höja mjölkrabatten för åldringar från nuvarande 10 till 15 öre per

liter. Härom har herr Abramson uttalat:

Kommissionen har icke ansett sig kunna förorda en höjning av rabatten

till 20 öre per liter bl. a. därför att man därefter kunde befara en sådan ökning

av efterfrågan av konsumtionsmjölk, att i vissa fall svårigheter kunde

uppstå att tillgodose densamma. På grund av mjölkens särskilda betydelse

i barnkosten skulle jag helst se, att rabatterna för barnen kunde höjas till

20 öre per liter. Därest detta icke är möjligt förordar jag en rabatt av 15 öre

per liter för barnen.

Då mjölk ur näringssynpunkt icke är av särskild betydelse för åldringar,

och då det i nuvarande försörjningsläge är av stor vikt, att konsumtionen

av mjölk icke ökas på ett sätt, som kan medföra svårigheter att tillgodose

behovet för de befolkningsgrupper, där en riklig mjölktillförsel är särskilt

betydelsefull, förordar jag, att mjölkrabatten för åldringar borttages, och att

denna befolkningsgrupp i lämplig form kompenseras för borttagna rabattens

ekonomiska värde.

Fru Alvén har uttalat, att hon icke kan ansluta sig till den av livsmedelskommissionens

majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den

statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen

bör kunna företagas. Fru Alvén har funnit en nedsättning av förmalningsersättningen,

som innebär en fördyring av brödet, föga lämplig just

nu. Ur flera synpunkter är det fördelaktigt örn brödet allt fortfarande får utgöra

en vara, som har lika rabatt för alla. Rabattkort för matfett och mjölk

bör enligt fru Alvéns åsikt allt fortfarande bestå, och rabattens storlek bör

vara lika för barn och åldringar. I fråga om rabatt på kött och fläsk framhåller

fru Alvén, att hon anser det mindre lämpligt att ge rabatt på en vara,

vars tilldelning blir allt mindre. Det ger föga hjälp åt dem, som ha det

verkligt svårt i ekonomiskt avseende. Däremot kan en ökad rabatt på redan

rabatterade varor med en mera konstant tilldelning verka utjämnande på

levnadskostnaderna. Såsom slutsats framhåller fru Alvén,

att förmalningsersättningen bör bibehållas oförändrad,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

att för matfett och mjölk bör rabatten vara lika stor för barn och åldringar,

och

att i stället för rabatt å kött och fläsk bör en ökad rabatt givas pa matfett

och mjölk.

Befolkningsutredningens förslag.

över livsmedelskommissionens förslag har 194-1 års befolkningsutredning

den 4 maj 1942 avgivit utlåtande. Utredningen har i sitt utlåtande inledningsvis

lämnat en sammanfattande redogörelse för de barnrika familjernas läge.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har befolknmgsutredningen

understrukit betydelsen av att särskilt det uppväxande släktets behov

av skilda näringsämnen i första hand tillgodoses samt framhållit, att

med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som vidlåda uppgörandet av tillförlitliga

normer för önskvärd tillförsel, det är av betydelse att barnen tillförsäkras

en sådan konsumtion, att man för deras vidkommande kan räkna

med en betryggande säkerhetsmarginal. En tillfällig minskning av vitamintillförseln

torde i allmänhet kunna bårås, men sannolikheten för att bristsymptom

mera allmänt skola uppträda växer i samma mån som tillförseln

fortsätter att vara otillräcklig.

Befolkningsutredningen har härefter gått in på livsmedelskommissionens

förslag om ändringar i rabattbestämmelserna och örn utvidgning av rabattsystemet

samt därvid funnit, att rabattsystemet av tekniska skäl icke bör

utsträckas till andra varuslag än de av kommissionen föreslagna, för vilka

utredningen alltså förordar rabatter. Däremot torde enligt utredningens

åsikt rabattbeloppen utan olägenheter för handeln kunna höjas, varvid höjningen

bör avpassas så, att densamma icke blott kompenserar de prishöjningar,

som sedan krigsutbrottet inträffat a mjölk, matfett och köttvaror,

utan även motväger den prisstegring, som andra livsmedel eller till och med

andra poster i livsmedelskostnaderna varit utsatta för. Utredningen har föiordat,

att mjölkrabatten för barn höjes från föreslagna 15 öre till 20 öre per

liter och att matf ettsrabatter na för barn höjas till 3 kronor per kilogram

från förordade en krona 50 öre. I fråga örn köttvaror har utredningen pa

grund av de höga priserna och de begränsade tilldelningskvantiteterna föreslagit,

att rabattbeloppet fastställes till 2 kronor per 1 000 poäng i stället

för av livsmedelskommissionen förordade en krona 50 öre.

Utredningen har förklarat sig knappast ha anledning att i och för sig

taga ställning till storleken av rabatterna åt andra grupper i samhället än

barnen, men då rabatteringssystemet måste betraktas i ett sammanhang

har utredningen även vidrört frågan örn rabatterna för andra än barnen

samt därvid funnit, att även för åldringar mjölkrabatten bör utgå med samma

belopp som för barn, enär det av praktiska anledningar måste anses

olämpligt med rabattkort av olika värde för barn och åldringar. Beträffan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

17

de matfett är situationen enligt utredningens uppfattning i viss mån en

annan, varför utredningen anslutit sig till livsmedelskommissionens förslag

örn en oförändrad rabatt av en krona 50 öre per kilogram för andra än

barn. Vad slutligen köttet angår har utredningen framhållit, att rabatterna

härå böra begränsas till barnen, då det ur näringshygienisk synpunkt är av

stor vikt, att just det uppväxande släktet tillföres äggviterik föda. Åldringar

torde, enligt vad utredningen framhållit, vanligen konsumera relativt litet

kött och kunna enligt näringsfysiologernas uppfattning bättre undvara sådan

föda. Någon anledning att uppmuntra åldringarnas köttkonsumtion

under en tid av stark köttbrist föreligger alltså icke.

Rörande de nuvarande rabattbeloppen och de föreslagna ändringarna har

utredningen gjort följande sammanställning:

1. Rabattens storlek för olika varuslag.

Nuvarande

Livsmedelskom-

Befolkningsutred-

system

missionens förslag

ningens förslag

Mjölk, öre pr liter

10

15

20

Matfett, öre pr kilogram . .

150

150

(Barn) 300

(Övriga) 150

Köttvaror, öre pr

1 000

poäng ........

—

150

(Barn) 200

2. Rabattkortens

årsvärde

för olika varuslag.

Nuvarande

Livsmedelskom-

Befolkningsutred-

system

missionens förslag

ningens förslag

Mjölk, kronor ....

18: 25

27: 37

36: 50

Matfett, kronor . .

19: 50

19: 50

39: —

Köttvaror, kronor

—

19: 501

26:—1

3. Summa rabatter pr år

för olika grupper.

a) barn

Mjölk ..........

18: 25

27: 37

36: 50

Matfett..........

19: 50

19: 50

39: —

Köttvaror........

—

19: 501

26: —i

Summa

37:75

6G: 37

101:50

b) åldringar

Mjölk ..........

18:25

27: 37

36: 50

Matfett ........ !

19: 50

19: 50

19: 50

Köttvaror........

—

19: 50

—

Summa

37:75

GG: 37

5G: —

c) övriga vuxna

Mjölk ..........

—

—

—

Matfett..........

19: 50

19: 50

19: 50

Köttvaror........

—

19: 50

—

Summa

19:50

39: —

19:50

1 Barn födda 1937 och senare halva beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 6 sami. Nr 228. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

Utredningen har vidare tillstyrkt förslagen om utdelning av mjölkrabattkort

till statavlönade lantarbetare för inköp av andra mejeriprodukter än

mjölk och om utsträckning av mjölkrabatteringen även till havande kvinnor,

samt föreslagit att rabatten jämväl för de senare skall utgå med 20 öre per

liter mjölk.

Beträffande frågan örn gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke

rabattberättigade har befolkningsutredningen lämnat livsmedelskommissionens

förslag i fråga örn reglerna för utdelningen av rabattkort till andra

än barn utan erinran. Utredningen, som framhållit att gränsdragningen för

barnfamiljernas del bör ske på ett sådant sätt, att en mjukare övergång vinnes

mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade, har vidare erinrat örn

det i annat sammanhang framlagda förslaget örn höjning av gällande barnavdrag

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emellertid,

enligt vad utredningen inhämtat, detta förslag icke torde komma till genomförande,

har utredningen sökt skissera ett system, som tager större hänsyn

till de verkliga barnkostnaderna. I detta syfte har utredningen förordat, att

ett system med flera inkomstgränser införes. Enligt detta system skola familjer

med ett beskattningsbart belopp understigande 750 kronor erhålla

rabattkort för samtliga barn, familjer med ett beskattningsbart belopp mellan

750 och 1 000 kronor för alla barn utom ett, familjer med ett beskattningsbart

belopp mellan 1 000 och 1 250 kronor för alla barn utom två

och så vidare, så att rabatträtten på detta sätt successivt bortfaller för ett

barn vid envar av gränserna 1 500, 1 750 och 2 000 kronors beskattningsbart

belopp. Utredningen har vidare uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens

förslag om att rabatteringsrätten skall anknytas även till familjernas

taxerade förmögenhet eller taxeringsvärdet av jordbruksfastighet, som de

bruka, varvid emellertid utredningens förslag med differentierade inkomstgränser

bör anknytas till kommissionens förslag. Härom har utredningen

anfört:

Rabatteringsrätten för barnens vidkommande torde böra gälla familjer,

vilkas förmögenhet icke överstiger 10 000 kronor eller där den av vederbörande

brukade jordbruksfastigheten icke är taxerad för ett belopp överstigande

10 000 kronor. Där förmögenheten resp. jordbruksfastighetens taxeringsvärde

överstiger 10 000 kronor men ej 20 000 kronor, synas rabattkort

för barnen likväl böra utgå såvida det beskattningsbara beloppet icke överstiger

ovan angivna gränser, minskade med 500 kronor. För dessa familjers

vidkommande skulle sålunda rabattkort utgå för alla barn inom familjer

med ett beskattningsbart belopp av intill 250 kronor, för alla barn utom ett

inom familjer med ett beskattningsbart belopp mellan 250 och 500 kronor

etc.

Till ytterligare belysning av förslagets innebörd ha i följande tablå angivits

antal rabattberättigade inom familjer med olika barnantal.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

19

Antal rabaltberättigade barn inom olika familjestorlekar och inkomstgrupper.

Beskattningsbart belopp vid förmögenhet

resp. jordbruksfastighet

taxerad till

högst 10 000 kr.

— 750

750—1 000

1 000—1 250

1 250—1 500

1 500—1 750

1 750—2 000

10 000—20 000 kr.

— 250 . .

250— 500 . .

500— 750 . .

750—1 000 . .

1 000—1 250 . .

1 250—1 500 . .

Familjer med

1 2 3 4 5 6 barn

1 2 3 4 5 6

— 1 2 3 4 5

— —1234

— — —123

— — — — 1 2

Rabatten bortfaller sålunda helt för hushåll med olika barnantal vid olika

gränser. För enbarnsfamiljer upphör den vid ett beskattningsbart belopp

av 750 kronor, för tvåbarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 000

kronor, för trebarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 250 kronor

o. s. v.

Utredningen har såsom fördelar av detta system framhållit, att förändringen

i rabattförmånerna vid passerandet av någon inkomstgräns aldrig

blir större än den för ett barn utgående rabattens storlek, att differensen i

förmåner för familjer på ömse sidor av en sådan gräns nedbringas väsentligt

samt att familjer med större barnantal erhålla viss rabattering även vid högre

inkomster än vad livsmedelskommissionens förslag innebär.

Utredningen har vidare kommit in på frågan örn de praktiska svårigheter,

som kunna vara förenade med genomförande av det föreslagna systemet.

1 detta hänseende har utredningen anfört:

Såvitt utredningen kan bedöma böra större praktiska svårigheter icke behöva

uppstå för genomförandet av här framställt förslag. För handelns vidkommande

spelar uppenbarligen gränsdragningen mellan rabattberättigade

och icke rabattberättigade i och för sig ingen roll. Det totala antalet rabattkort

kommer enligt utredningens förslag att bli mindre än enligt livsmedelskommissionens,

därigenom att rabattkort för köttvaror endast skulle utgå

för barnen. För kristidsnämnderna kunna de av utredningen föreslagna reglerna

vid första påseendet förefalla komplicerade. Ett genomförande av utredningens

förslag medför emellertid ett hänsynstagande till endast obetydligt

flera omständigheter än kommissionens förslag. För varje sökande skulle

kristidsnämnden sålunda behöva fastställa dels vederbörandes taxerade belopp,

dels den taxerade förmögenheten resp. brukad jordbruksfastighets

taxeringsvärde, dels den sökandes barnantal. Kännedom örn det taxerade

beloppet förutsätta redan nu gällande regler. Beträffande den taxerade förmögenheten

och brukad jordbruksfastighets taxeringvärde förutsätter utredningens

förslag icke annan kännedom än kommissionens förslag. Antalet

rabattberättigade barn torde icke behöva förorsaka kristidsnämnderna större

svårigheter alt fastställa. Med ledning av dessa uppgifter böra kristidsnämnderna

lätt kunna utlämna rabattkorten i enlighet med utredningens förslag.

I fråga örn kostnaderna för utredningens förslag har utredningen framhållit,

alt desamma endast kunna summariskt beräknas, men likväl fram
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

lagt vissa kalkyler om storleken av de medel som kunna bli erforderliga för

genomförande av förslaget. Dessa beräkningar innehålla huvudsakligen följande:
Livsmedelskommissionen

hai beräknat kostnaderna för av densamma

föreslagen mjölkrabattering med 15 öre per liter till 35 miljoner kronor per

år räknat. Om rabattbeloppet höjes till 20 öre per liter enligt utredningens

förslag, skulle detta vid oförändrade inkomstgränser i förhållande till kommissionens

förslag medföra en kostnadsstegring till 44 miljoner kronor. —

Kommissionens förslag beträffande rabatteringen av matfett har beräknats

draga en kostnad av 41 miljoner kronor. Utredningen har för sin del förordat

en förhöjning av rabatternas storlek från 1 krona 50 öre per kilogram till

3 kronor för barnens del. Räknar man med att omkring 900 000 barn

komma i åtnjutande av matfettrabattkort, skulle denna höjning av rabattens

storlek medföra en kostnadsökning av omkring 18 miljoner kronor per år,

och totalkostnaden för matfettrabatteringen stiga till omkring 59 miljoner

kronor. -— Kommissionens förslag beträffande köttrabatter har beräknats

draga en kostnad av 39 miljoner kronor. För utredningens förslag, enligt

vilket köttrabatterna skulle begränsas till barnen, kan man räkna med

omkring 900 000 rabattkort till ett årsvärde av 26 kronor eller totalt

omkring 24 miljoner kronor. — Härtill komma slutligen kostnaderna för

mjölkrabatterna för lantarbetare och havande kvinnor, som av livsmedelskommissionen

beräknats uppgå till 1,5 resp. 0,8 miljoner kronor och som

enligt utredningens förslag skulle komma att öka med en tredjedel till 2,0

resp. 1,1 miljoner kronor. Totalkostnaderna skulle sålunda enligt utredningens

förslag komma att uppgå till omkring 130 miljoner kronor mot omkring

115 miljoner kronor för livsmedelskommissionens förslag.

Utredningen har vidare framhållit, att den kostnadsökning, som uppkommer

genom de föreslagna förskjutningarna av inkomstgränserna för barnfamiljerna,

är svårare att någorlunda exakt beräkna. Kostnadsökningen härför

beräknas emellertid av utredningen enligt verkställda överslagskalkyler

uppgå till högst 5 miljoner kronor.

Vad slutligen angår den av livsmedelskommissionen behandlade frågan

örn en sänkning av de generella subventionerna på olika livsmedel har utredningen

framhållit, att varje sådan sänkning, som i nuvarande situation

kan komma att innebära en höjning av de på marknaden gällande livsmedelspriserna,

framstår såsom ogynnsam och ägnad att motverka även de

speciella rabatternas syften.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelse den 8 maj 1942 yttrat

sig i anledning av vad befolkningsutredningen anfört i sitt yttrande samt

därvid förklarat sig vidhålla sina tidigare avgivna förslag.

En höjning av rabatten per kilogram matfett för barn från 1 krona 50 öre

upp till ett så högt belopp som 3 kronor måste kommissionen avstyrka redan

av rabatteringstekniska skäl. Matfettsrabatteringen är nämligen så anordnad,

att rabatt utgår på den myckenhet, som kan inköpas mot ransoneringskort

och oberoende av huruvida ransonen uttages i form av smör, marga
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

21

rin, flott eller matnyttig talg. Örn matfettsrabatten skulle höjas till 3 kronor

per kilogram, skulle följden vid nuvarande rabatteringssystem bli, att

de som inköpte talg icke kunde utnyttja hela rabatten, eftersom lägsta priset

på denna vara utgör endast 2 kronor 70 öre per kilogram. För att undvika

denna konsekvens skulle man visserligen kunna tänka sig, att allt matfett

belädes med en viss avgift, varigenom priset komme att ökas i motsvarande

mån. Med hänsyn till att priset på matfett å den icke-rabatterade

marknaden redan nu måste anses högt anser sig kommissionen dock icke

kunna tillstyrka en sådan linje. På grund härav och då det icke synes böra

komma i fråga att ransonera det billigaste matfettet för sig, bör rabatten i

varje fall icke överstiga 2 kronor 70 öre per kilogram.

Vad sålunda anförts i fråga om matfettsrabatten har kommissionen funnit

i stort sett kunna gälla även för de föreslagna höjningarna av rabattbeloppen

för mjölk och köttvaror.

Livsmedelskommissionen har icke kunnat biträda utredningens förslag,

att rabatten på köttvaror skulle begränsas till barnen.

Statens priskontrollnämnd har i ett den 6 maj 1942 avgivet yttrande över

livsmedelskommissionens förslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område även behandlat frågan om avvägningen av de generella subventionerna

på mjöl och bröd samt på mjölk och matfett. Nämnden har därvid

upplyst, att nämnden tidigare ifrågasatt en avveckling av en större eller

mindre del av de generella subventionerna. I det nuvarande statsfinansiella

läget hade det icke synts nämnden försvarligt att med statsmedel förbilliga

viktiga livsmedel även för sådana befolkningsgrupper, som måste anses ha

råd att betala vad som svarar mot vad producenterna måst tillerkännas.

Under förutsättning att de mindre bemedlade familjerna erhölle en förhöjd

rabatt på mjölk syntes man enligt nämndens uppfattning icke böra draga

sig för en viss förhöjning av mjölkpriserna i allmänna handeln och en däremot

svarande avveckling av de generella subventionerna på detta område.

Även en sänkning av förmalningsersättningen i enlighet med kommissionens

förslag eller med än mera funne sig nämnden kunna tillstyrka. Nämnden

hoppades att inom kort kunna framlägga förslag till sådana prisreglerande

åtgärder för bagerinäringens vidkommande, att priset på mjukt matbröd

icke skulle behöva höjas i den utsträckning, som i och för sig skulle

svara mot den ifrågakommande prishöjningen på mjöl.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har för egen del anfört:

Huvudsyftet med prisrabatterna har hittills varit att mildra dyrtidens

verkningar för de mindre bemedlade och särskilt att underlätta för dessa

befolkningsgrupper att inköpa just de varuslag för vilka rabatt införts. Härigenom

har man velat vinna att de mindre bemedlades kost erhåller en såvitt

möjligt tillfredsställande sammansättning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Mot de nuvarande rabatteringsbestämmelserna lia emellertid åtskilliga

erinringar framställts. Sålunda anses i vissa fall rabatter utgå till grupper

med sä god ekonomisk ställning att rabatterna ej äro motiverade, medan

rabattbeloppen för de mindre bemedlade anses allt för knappa. Livsmedelskommissionen

har i anledning härav föreslagit dels att den nu gällande övre

gränsen för de rabattberättigades inkomst, uttryckt i beskattningsbart belopp,

skall sänkas, och att en uppdelning sker av de rabattberättigade i

familjer med barn samt åldringar, å ena sidan, och övriga vuxna personer,

å andra sidan, med olika beskattningsbara belopp såsom gräns för tilldelning

av rabattkort för matfett åt de båda grupperna, dels att mjölkrabatten

skall höjas, dels ock att rabatt skall åtnjutas icke endast å hittills rabatterade

varuslag utan även å köttvaror.

Livsmedelskommissionens förslag innebär i princip, att de nuvarande

gränserna för rätten att erhålla rabattkort, nämligen beskattningsbart belopp

och skattepliktig förmögenhet örn 900 kronor respektive 15 000 kronor,

sänkas till 750 kronor beskattningsbart belopp respektive 10 000 kronor

skattepliktig förmögenhet. För de hittills rabattberättigade vuxna, som

ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller invalider, föreslår kommissionen

en ytterligare sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart

belopp. Dessutom innebär kommissionens förslag jämkningar för

tillgodoseende av vissa särskilda önskemål. Sålunda förordar kommissionen,

att rabattkort skola tilldelas personer, som för sin utkomst äro beroende av

kapital, samt föreslår i detta avseende, att rätten till rabattkort skall bibehållas

för hushåll, som ha en förmögenhet överstigande 10 000 kronor men

ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet ej

överstiger 250 kronor. Vidare föreslår kommissionen att i fråga örn jordbrukarhushåll

komplettera förmögenhetsgränsen med föreskrift om viss begränsning

av rätten att erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet

är taxerad till högre belopp än 10 000 kronor. I anslutning

till nyss angivna regler beträffande förmögenhetsgränsen föreslår kommissionen

dock, att personer, som bruka jordbruksfastighet med taxeringsvärde

mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra kunna få rabattkort, om deras beskattningsbara

belopp ej överstiger 250 kronor.

Befolkningsutredningen ansluter sig beträffande gränsdragningen mellan

rabattberättigade och icke rabattberättigade till de av livsmedelskommissionen

angivna grunderna, såvitt angår andra än barn. Beträffande de senare

skisserar utredningen, i syfte att få en mjukare övergång mellan de rabattberättigade

och de icke rabattberättigade barnfamiljerna, en anordning med

flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor beskattningsbart belopp.

Detta system innebär, att rabatten bortfaller för hushåll med olika barnantal

vid olika gränser, nämligen så, att rabatten för enbarnsfamiljer bortfaller

vid 750 kronors beskattningsbart belopp, för tvåbarnsfamiljer vid

1 000 kronors beskattningsbart belopp, för trebarnsfamiljer vid 1 250 kronors

beskattningsbart belopp o. s. v. intill ett beskattningsbart belopp av

2 000 kronor.

För att ett rabattsystem, som icke grundar sig på individuell behovsprövning,

skall kunna handhavas utan alltför stora svårigheter vid tillämpningen

måste det vara uppbyggt efter tämligen enkla linjer. Det nuvarande systemet

har präglats av en sådan enkelhet. Ehuru befolkningsutredningens förslag

innehåller beaktansvärda synpunkter, torde det därför icke nu eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

23

utan närmare prövning kunna godtagas. Det torde icke kunna bestridas att

även de av kommissionen föreslagna bestämmelserna komma att öka arbetet

med utdelningen av rabattkorten, men med hänsyn till de skäl som anförts

för den föreslagna differentieringen anser jag mig med vissa jämkningar

kunna godtaga den.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har den föreslagna sänkningen

av inkomstgränserna, uttryckt i beskattningsbara belopp, motiverats av att

man genom en minskning av antalet rabattberättigade skulle kunna inom

huvudsakligen den nuvarande kostnadsramen öka rabatternas värde för de

minst bemedlade. Ökningen av rabatternas sammanlagda värde vill kommissionen

åstadkomma dels genom en höjning av rabatten å mjölk från

nuvarande 10 öre för liter till 15 öre för liter och dels genom införande av

köttrahatt. Med hänsyn till den stora betydelse mjölken för närvarande har

särskilt för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna synes en förhöjning

av mjölkrabatten vara att förorda. En höjning till 20 öre för liter

skulle i och för sig vara önskvärd, men med hänsyn till de betänkligheter

som häremot framförts vill jag för närvarande begränsa mig till att föreslå

en höjning av mjölkrabatten till 15 öre för liter. Tillräcklig anledning att

göra skillnad på barn och åldringar torde icke föreligga. Rabatten är avsedd

att liksom hittills utgå för en halv liter mjölk om dagen.

Vad den föreslagna köttrabatten angår förefaller det, som om denna vore

mindre påkallad under en period, då ransonerna äro så beskurna som för

närvarande. Därtill kommer att de ökade besvär, som genomförandet av en

ytterligare livsmedelsrabatt medför för handeln, icke kunna frånkännas betydelse

vid bedömandet av detta spörsmål. Den med förslaget örn införande

av köttrabatter åsyftade sänkningen av levnadskostnaderna kan enklare

vinnas genom en höjning av nu utgående rabatter på exempelvis matfett.

Den möjligheten bör dock övervägas att företaga viss justering av priset

på de enligt livsmedelskommissionens anvisningar lagrade köttkonserverna.

I fråga örn matfettrabatten föreligga skilda förslag: livsmedelskommissionens

majoritet förordar oförändrad rabatt av 1 krona 50 öre per kilogram

under det att en reservant föreslår 2 kronor 50 öre per kilogram för de

rabattberättigade personer, vilka icke hava något beskattningsbart belopp,

och 1 krona 50 öre per kilogram för övriga rabattberättigade. Befolkningsutredningen

föreslår ur sina synpunkter en rabatt av 3 kronor för barn men

oförändrad rabatt för vuxna. Ett bifall till befolkningsutredningens förslag

skulle medföra, att margarin skulle erhållas gratis och att rabatten på vissa

slags talg icke skulle kunna till fullo utnyttjas. För egen del föreslår jag en

förhöjning av matfettrabattens belopp till 2 kronor per kilogram.

Vad därefter angår antalet rabattberättigade belöper sig för närvarande

antalet rabattkort för mjölk och matfett till omkring 1 400 000 respektive

2 600 000, under det att enligt livsmedelskommissionens förslag antalet sådana

kort skulle nedgå till 1 200 000 respektive 2 100 000. En så långt gående

inskränkning i antalet rabattberättigade kan jag ej förorda. En preliminär

kalkyl över antalet rabattberättigade enligt ett system med den nuvarande

gränsen, 900 kronor beskattningsbart belopp, för familjer med

barn samt åldringar, pensionärer eller invalider, och en inkomstgräns av

600 kronor beskattningsbart belopp för vuxna, som ej äro att hänföra till

åldringar, pensionärer eller invalider, jämte en förmögenhetsgräns av

10 000 kronor skattepliktig förmögenhet, kombinerat med den av livsme
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

delskommissionen vid förmögenheter mellan 10 000 och 20 000 kronor angivna

inkomstgränsen av 250 kronor beskattningsbart belopp, giver till resultat,

att antalet rabattkort för mjölk och matfett skulle utgöra i runt tal

1 300 000 respektive 2 250 000. Jag finner mig böra tillstyrka genomförandet

av denna gränsdragning. Dessutom torde i enlighet med livsmedelskommissionens

förslag rabattkort för mjölk böra kunna tilldelas såväl lantarbetare

som havande kvinnor; rabattkorten för lantarbetare böra på sätt kommissionen

föreslagit få utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Vid sidan av här behandlade särskilda livsmedel srabatter, vilka utgå endast

till de mindre bemedlade, förekomma, såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår, anordningar, vilka åsyfta att hindra producentpriserna

för vissa jordbruksprodukter att i sin helhet belasta konsumenterna i

allmänhet. Hit böra de tidigare berörda förmalningsersättningarna, vilka

utbetalas till kvarnarna med visst belopp, för närvarande vid handelsförmalning

8 kronor 15 öre per deciton förmald spannmål. Med hänsyn till de

betydande kostnader som denna anordning åsamkar statsverket och de förslag

om höjda livsmedelsrabatter som livsmedelskommissionen framlagt har

kommissionen förordat en sådan sänkning av förmalningsersättningarna,

att mjölpriset skulle tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram. Detta skulle

betyda, att förmalningsersättningarna borde minskas med omkring 2 kronor

per deciton.

Mjöl och bröd ha i dessa tider för stora delar av vårt folk större betydelse

än vanligt. Det är därför angeläget att priserna därå hållas så låga

som möjligt. Då det stöter på stora praktiska svårigheter att genomföra

något slags rabattsystem för mjöl och bröd, lärer man knappast kunna

undgå att alltjämt bibehålla den nuvarande anordningen för att hålla nere

priserna å dessa varor. En av priskontrollnämnden verkställd undersökning

giver vid handen, att priset å mjukt bröd inom flertalet orter i landet kan

nedsättas. Priskontrollnämnden upplyser vidare, att möjligheter synas föreligga

att genom frivillig överenskommelse med bageriidkarna åstadkomma

viss prisnedsättning å sådant bröd. Det är därför möjligt att priserna på

mjukt matbröd skulle kunna hållas tämligen oförändrade även vid en

mindre prisstegring på mjöl, men för hårt bröd bleve en prisstegring i allmänhet

ofrånkomlig. Här anförda omständigheter föranleda mig att i likhet

med en reservant inom livsmedelskommissionen förorda, att förmalningsersättningarna

bibehållas oförändrade. Jag utgår från att vid oförändrat

pris å mjöl priset å mjukt matbröd inom stora delar av landet kommer att

nedsättas.

Kommissionen har föreslagit, att de ändrade grunderna för prisrabatteringarna

för mjölk och matfett skola genomföras efter utgången av giltighetstiden

för nu gällande rabattkort eller under december månad 1942. Vad

ikraftträdandet av de nya reglerna för rabatt å mjölk och matfett angår

synes det mig kunna ifrågasättas, om den föreslagna tidpunkten, med hänsyn

till att en ökad konsumtion av mjölk möjligen kan väntas bli följden

av den förhöjda mjölkrabatten, är särskilt lämpligt vald, då det i regel torde

vara vid denna tid mjölproduktionen är lägst. Jag vill förorda, att de nya

bestämmelserna skola börja tillämpas vid en tidpunkt, som med hänsyn till

mjölkproduktionen må befinnas lämplig.

Kostnaderna för statsverket för de nu gällande rabatterna å mjölk och

matfett, 10 öre för liter respektive 1 krona 50 öre per kilogram, beräknas

för mjölken uppgå till 26 miljoner kronor och för matfettet till 51 miljoner

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

25

kronor eller tillhopa 77 miljoner kronor. Härvid har man kalkylerat med

ett antal av 1 400 000 mjölkrabattkort och 2 G00 000 matfettrabattkort till

ett värde per år av 18 kronor 25 öre för varje mjölkrabattkort och av 19

kronor 50 öre för varje matfettrabattkort. Enligt de av mig i det föregående

förordade ändrade bestämmelserna kunna antalet personer, berättigade till

mjölkrabatt och matfettrabatt, beräknas utgöra i runt tal 1 300 000 respektive

2 250 000. Med en storlek å rabatterna av 15 öre för liter mjölk och

2 kronor per kilogram matfett kommer med nuvarande tilldelningsgrunder

det årliga värdet av mjölkrabatten och matfettrabatten att utgöra 27 kronor

30 öre respektive 26 kronor. Årskostnaden för mjölkrabatten kan således

uppskattas till omkring (27:30X1 300 000—) 35,5 miljoner kronor.

Därtill komma kostnaderna för rabatterna för lantarbetare och havande

kvinnor, som enligt livsmedelskommissionen kunna beräknas till 1,5 miljoner

kronor respektive 0,8 miljoner kronor. Totalt kan man alltså räkna med

en årskostnad för mjölkrabatten av (35,5+1,5+0,8 =) 37,8 miljoner kronor.

Årskostnaden för matfettrabatten kan beräknas uppgå till i runt tal

(26X2 250 000=) 58,5 miljoner kronor. Någon anledning att räkna med

särskild utgift för att hålla smörpriset nere under sommaren föreligger ej.

Sammanlagda årskostnaden för rabatterna å mjölk och matfett kunna alltså

uppskattas till (37,8+58,5 =) 96,3 miljoner kronor.

De nya reglerna torde, såsom av det anförda framgår, icke komma att

tillämpas förrän någon tid förflutit av budgetåret 1942/43. Kostnaderna för

rabattsystemet komma att utgå enligt hittillsvarande grunder, till dess de

nya bestämmelserna sättas i kraft. Då årskostnaderna enligt nu gällande

grunder äro lägre än dem som komma att utgå enligt de föreslagna nya

föreskrifterna, torde totalkostnaderna för budgetåret 1942/43 komma att

något understiga de årskostnader, som beräknats med tillämpning av de av

mig förordade grunderna. Då de gjorda beräkningarna emellertid lida av

betydande osäkerhet samt den framtida utvecklingen inom detta område

måste anses oviss, anser jag mig — även med hänsyn till den förut nämnda

möjligheten att förbilliga priset på vissa köttvaror — böra räkna med en

årskostnad av ungefär den storlek, som förutsättes i statsverkspropositionen.

Jag förordar därför, att ett till 100 miljoner kronor avrundat belopp anvisas

för ändamålet för nästa budgetår såsom reservationsanslag under benämningen

Prisrabattering å vissa livsmedel.

I enlighet med vad jag anfört vid anmälan av frågan om anslagen under

elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition synas kostnaderna för förmalningsersättningarna

böra utgå från förskottsstat. Något anslag å riksstaten

för budgetåret 1942/43 blir alltså icke erforderligt för detta ändamål.

Såsom jag förut antytt kunna på grund av växlande förhållanden ändringar

i här angivna riktlinjer för rabattsystemet visa sig påkallade. Kungl.

Maj:t bör därför äga att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar

i rabattsystemet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär livsmedelskom- utskottet.

missionens förslag, att de nuvarande gränserna för rätten att erhålla rabattkort,

nämligen beskattningsbart belopp och skattepliktig förmögenhet

örn 900 kronor, respektive 15 000 kronor skulle sänkas till 750 kronor

beskattningsbart belopp, respektive 10 000 kronor skattepliktig förmögenhet.

För de hittills rabattberättigade vuxna, som ej äro att hänföra lill

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

åldringar, pensionärer och invalider, har kommissionen föreslagit en ytterligare

sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart belopp.

Vidare har kommissionen förordat, att rätten till rabattkort skulle bibehållas

för hushåll, som hade en förmögenhet, överstigande 10 000 kronor

men ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet

ej överstege 250 kronor. I fråga örn jordbrukarhushåll skulle förmögenhetsgränsen

kompletteras med föreskrift örn viss begränsning av rätten att

erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet vore

taxerad till högre belopp än 10 000 kronor; personer, som brukade jordbruksfastighet

med taxeringsvärde mellan 10 000 och 20 000 kronor, borde

dock kunna få rabattkort om deras beskattningsbara belopp ej överstege

250 kronor.

Befolkningsutredningen har beträffande gränsdragningen mellan rabattberättigade

och icke rabattberättigade anslutit sig till de av livsmedelskommissionen

angivna grunderna, såvitt anginge andra ^än barn. Beträffande

de senare har utredningen ifrågasatt en anordning i syfte att få en

mjukare övergång mellan de rabattberättigade och de icke rabattberättigade

barnfamiljerna, med flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor

beskattningsbart belopp.

Departementschefen har för egen del tillstyrkt, att den nuvarande gränsen,

900 kronor beskattningsbart belopp för familjer med barn samt åldringar,

pensionärer och invalider skulle bibehållas, medan inkomstgränsen

för vuxna, som icke äro att hänföra till nyssnämnda kategorier, skulle bestämmas

till 600 kronor beskattningsbart belopp. I övrigt har departementschefen

anslutit sig till vad livsmedelskommissionen i ovannämnda avseenden

föreslagit.

Utskottet anser sig icke kunna biträda departementschefens ifrågavarande

förslag. Utskottet har nämligen i anslutning till vad i motionerna I: 287

och II: 422, II: 429 och II: 430 anförts funnit en sänkning av inkomstgränsen

kunna vidtagas utan att detta medför olägenheter för de mest behövande

medborgargrupperna. I sådant avseende vill utskottet förorda en

gränsdragning i enlighet med livsmedelskommissionens förslag, vilket innebär

att gränserna för erhållande av rabattkort komma att gå vid beskattningsbara

belopp å respektive 750 kronor och 500 kronor. Utskottet

får i detta sammanhang erinra örn att livsmedelskommissionen framhållit,

att då det vore svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid

böra tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa den inkomstgräns, som i

fortsättningen skulle gälla. Härvid syntes viss hänsyn även böra tagas

till rabattsystemets verkningar i penningpolitiskt hänseende. Emot detta

uttalande har utskottet icke funnit något att invända. Vad befolkningsutredningen

anfört beträffande gränsdragningen i fråga örn familjer med

barn har emellertid föranlett utskottet förorda, att ovannämnda huvudregel

kompletteras med bestämmelser i syfte att medgiva familjer med

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

27

större barnantal rabattering även vid högre belopp än de ovan angivna

Utskottet har härvid ansett sig böra tillstyrka, att familjer med två barn

och däröver med ett beskattningsbart belopp, överstigande 750 kronor,

men ej 1 000 kronor jämväl skulle komma i åtnjutande av rabattförmåner.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter livsmedelskommissionens

hörande utfärda de närmare bestämmelser i ämnet, som befinnas erforderliga.

Utskottet biträder departementschefens förslag om att rabattkort för

mjölk kunna tilldelas såväl lantarbetare som havande kvinnor; rabattkorten

för lantarbetare böra på sätt livsmedelskommissionen föreslagit få

utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Med anledning av vad i motionen II: 424 anförts och hemställts, får utskottet

framhålla, att ett biträdande av motionärens förslag förutsätter

en individuell behovsprövning, innefattande en undersökning av vederbörandes

ekonomiska ställning. Det nuvarande rabatteringssystemet är emellertid

icke uppbyggt efter ett dylikt system utan efter tämligen enkla och

i stort sett schematiskt verkande regler. Ehuru de i nämnda motion anförda

synpunkterna enligt utskottets mening i och för sig äro beaktansvärda

kan utskottet likväl ej förorda införande av en anordning, som

skulle medföra mycket betydande svårigheter vid tillämpningen. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionen II: 424.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag om höjning av mjölkrabatten

till 15 öre för liter och matfettrabatten till 2 kronor per kilogram.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att införande av köttrabatt

måste framstå såsom mindre påkallad under en period, då ransonerna

äro så beskurna som för närvarande. Härtill kommer att ett

genomförande av en ytterligare livsmedelsrabatt skulle för handeln medföra

ett ökat besvär. Sistnämnda synpunkt har departementschefen ansett

icke kunna frånkännas betydelse vid denna frågas bedömande. Utskottet

får i detta sammanhang erinra, att enligt livsmedelskommissionens cirkulär

nr 786 viss ej oväsentlig minskning från och med den 21 juni 1942 kommer

att vidtagas med avseende å detaljhandelspriserna på de köttkonserver,

som tillhandahållas genom statens försorg. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

och på grund av vad departementschefen anfört i fråga örn köttrabatten

har utskottet funnit sig böra ansluta sig till den mening i förevarande

fråga, som omfattats av departementschefen. Av den ståndpunkt utskottet

sålunda intagit följer, att utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till

de motionsvis gjorda yrkandena örn införande av prisrabatt på köttvaror.

Då en prisrabattering å fisk och fiskkonserver skulle i ännu högre grad

än beträffande köttvaror medföra betydande tekniska och administrativa

svårigheter, kan utskottet icke biträda de motionsvis framställda förslagen

om införande av en dylik anordning.

Vad angår förmalningsersättningarna, vilka nu utgå till kvarnarna vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

handelsförmalning med 8 kronor 15 öre per deci Lon förmald spannmål och

med 2 kronor per deciton vid förmälning mot lön, har livsmedelskommissionen

förordat en sådan sänkning av desamma, att mjölpriset skulle

tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram, vilket skulle innebära en minskning

av förmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton. Departementschefen

har på anförda skäl förordat att ifrågavarande ersättningar

bibehållas oförändrade. I motionerna 1:280 och 11:417 har framställts

yrkande av samma innebörd, som innefattas i livsmedelskommissionens

förslag. Med hänsyn till att såsom departementschefen upplyst en nedsättning

av förmalningsersättningarna skulle få till följd en prisstegring för

mjöl och hårt bröd och i betraktande av angelägenheten av att brödpriserna

hållas så låga som möjligt biträder utskottet departementschefens förslag

och avstyrker alltså bifall till det i nyssnämnda motioner gjorda

yrkandet. Utskottet anser, att marginalen mellan spannmålspriset och mjölpriset

är alltför stor, varför utskottet förutsätter, att priskontrollnämnden

har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. I anslutning till vad departementschefen

anfört i fråga om priset på mjukt matbröd vill utskottet

understryka betydelsen av att detta pris nedsättes så långt möjligt är.

Departementschefen har räknat med att de nya reglerna beträffande

prisrabatteringen icke skulle träda i kraft förrän en del av budgetåret

1942/43 förflutit och utgått ifrån att ett dylikt ikraftträdande skulle ske

vid en tidpunkt, som med hänsyn till mjölkproduktionen befinnes lämplig.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran häremot.

Vad beträffar kostnaderna för rabattsystemet har departementschefen

räknat med att antalet personer, berättigade till mjölkrabatt och matfettrabatt,

kunde uppskattas till i runt tal 1 300 000, respektive 2 250 000 och

beräknat årskostnaderna till sammanlagt 96,3 miljoner kronor. På grund

av de gjorda beräkningarnas osäkerhet har departementschefen likväl ansett

sig böra räkna med en årskostnad av 100 miljoner kronor. Vid ett

bifall till utskottets förslag med avseende å inkomstgränserna vid prisrabattering

torde de årliga kostnaderna kunna uppskattas till sammanlagt

omkring 90 miljoner kronor. Med hänsyn emellertid till svårigheten att

verkställa tillförlitliga beräkningar av anslagsbehovet och då utskottet under

hand inhämtat att de nya reglerna för prisrabatteringen möjligen kunna

tillämpas tidigare än ursprungligen tänkts vill utskottet icke motsätta sig,

att ifrågavarande anslag i enlighet med departementschefens förslag för

nästa budgetår uppföres med 100 miljoner kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot att kostnaderna för förmalningsersättningarna

i enlighet med departementschefens förslag bestridas från

förskottsstat.

Utskottet vill slutligen framhålla, att utskottet icke heller funnit anledning

till invändning mot att åt Kungl. Maj:t inrymmes befogenhet att, om

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

29

så befinnes påkallat, vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i

här ifrågavarande rabattsystem.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionerna I: 280 och II: 417, I: 286

och II: 423 samt II: 424, till Prisrabattering å vissa livsmedel

för budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 000 000 kronor;

2) att motionerna 1:287 och 11:422, 11:429, 11:430 och

II: 437, i den mån de icke kunna anses besvarade med vad utskottet

här ovan anfört och hemställt, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson,

Sven Larsson, Karl Magnusson, Bäcklund, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Boman,

Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer, Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Isacsson, Mårtensson, Viklund, Lindholm,

Pettersson i Dahl, Bergvall, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Reservationer:

l:o) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Ekströmer,

Persson i Falla och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

dels att utskottet bort i fråga om inkomstgränsen för rätten att erhålla

rabattkort föreslå generellt för matfett 500 kronor beskattningsbart belopp;

dels att utskottets yttrande beträffande förmalningsersättningarna bort

hava följande lydelse:

»Vad angår -—- —- — livsmedelskommissionens förslag. Såsom i motionerna

erinrats beräknas statens utgifter för förmalningsersättningar enligt

nuvarande grunder draga en kostnad av 44 å 45 miljoner kronor. En sänkning

av ifrågavarande subvention i enlighet med livsmedelskommissionens

förslag skulle medföra en besparing för statsverket av i runt tal 10 å 11

miljoner kronor, utan att livsmedelsindex annat än i mycket begränsad omfattning

härigenom skulle påverkas i stigande riktning. Staten påtager sig

nu genom utgivande av förmalningsersättningarna en avsevärd del av det

pris konsumenterna annars skulle betala för brödsäden. Ett sådant åtagande

från statens sida för alla landets inbyggare torde enligt utskottets mening

allenast kunna motiveras med att brödsäden kommit i ett orimligt högt

prisläge i jämförelse med andra varor och nyttigheter. Så synes emellertid

icke vara förhållandet, utan brödsäden står fastmer långt efter i prisutvecklingen.

Index på vetepriset, på de totala levnadskostnaderna och på arbetslönerna

inom industri, hantverk, handel, samfärdsel och allmän tjänst utvisar

vid jämförelse mellan tiden före förra världskriget, år 1925, som kan

betecknas som ett år med någorlunda gott jämviktsläge, och år 1940, det

senaste år från vilket säkra statistiska uppgifter föreligga, följande: priset

på vete steg från bassiffran 100 för åren 1907—1913 till 147 år 1925 och

till 159 vid 1940 års slut; levnadskostnadsindex steg från 100 till 176 under

åren 1913—1925 och till 192 under åren 1925—1940; löneindex steg för

ovannämnda kategorier från år 1913 till år 1925 från 100 till 216 och från

år 1925 till år 1940 från 100 till 280. Vetepriset har alltså stigit under tiden

1913—1940 med 59 enheter, de totala levnadskostnaderna med 92 enheter

och lönerna med 180 enheter. En jämförelse enbart mellan åren 1925 och

1940 visar samma utveckling eller för vetepriset en stegring med 12 enheter,

för de totala levnadskostnaderna med 16 enheter och för lönerna med 64

enheter. Av dessa siffror framgår, att brödsäden kommit långt efter i prisutvecklingen,

och alltså under en lång tidsföljd i förhållande till andra nyttigheter

alltmer förbilligats. Den subvention från statens sida, som på ifrågavarande

område för närvarande äger rum, måste alltså enligt utskottets mening

giva anledning till betänksamhet. Det torde likväl i nuvarande läge

vara utsiktslöst att helt slopa förmalningsersättningarna. Med hänsyn till

att dessa emellertid stigit till avsevärda belopp och då utskottet föreslagit

en utvidgning av prisrabatteringen för de mindre bemedlade befolknings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

31

grupperna anser utskottet, liksom livsmedelskommissionen och i enlighet

med vad i motionerna I: 280 och II: 417 gjorts gällande, att en sänkning av

sagda subvention bör kunna genomföras. I sådant avseende ansluter utskottet

sig till det i motionerna framställda förslaget örn en nedsättning av

fÖrmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton. Vid bifall härtill skulle

i anslutning till vad priskontrollnämnden anfört genom en viss standardisering

av brödsorterna brödpriserna kunna förbliva vid samma prisläge som

för närvarande.

Vad beträffar det i berörda motioner gjorda yrkandet om sänkning av det

av Kungl. Maj:t i propositionen 356 å beredskapsstat under elfte huvudtiteln

upptagna beloppet av 50 miljoner kronor till 40 miljoner kronor får

utskottet framhålla, att en dylik åtgärd icke synes erforderlig med hänsyn

till att de grunder, som fastställas för beloppets disponerande, bliva bestämmande

för storleken av de anslag, som framdeles måste anvisas för täckande

av de från förskottsstat utgående medlen. På grund härav kommer en nedsättning,

på sätt utskottet förordat, av fÖrmalningsersättningarna att i sinom

tid vid den slutliga regleringen av förskottsstaten för nästa budgetår göra

sig gällande i form av minskade anslagskrav för detta ändamål.»;

dels att utskottets yttrande beträffande kostnaderna för rabattsystemet

bort hava följande lydelse:

»Vad beträffar---90 miljoner kronor. Med hänsyn till att de ändra
de

grunderna för prisrabatteringen för mjölk och matfett icke skola genomföras

förrän en del av nästa budgetår förflutit och att årskostnaderna för

ifrågavarande rabattering enligt hittillsvarande grunder av livsmedelskommissionen

beräknats till 77 miljoner kronor torde anslaget för nästa budgetår

—- med beaktande jämväl av att å innevarande års anslag till ifrågavarande

ändamål synes uppstå en reservation av cirka 18 miljoner kronor ■—- kunna

nedsättas från det av departementschefen beräknade beloppet, 100 miljoner

kronor, till 75 miljoner kronor.»;

dels ock att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna 1:280 och 11:417 ävensom med avslag å

motionerna 1:286 och 11:423 samt 424 till — — —

75 000 000 kronor.

2) att motionerna 1:287 ---— åtgärd föranleda;

2:o) av herr Boman;

3:o) av herrar friherre De Geer, Persson i Skabersjö, Pettersson i Dahl och

Olsson i Kullenbergstorp;

4:o) av herrar Mårtensson och Lindholm;

5:o) av herr Bergvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:456 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten