Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från ersättningsskyldighet m. m.

1942-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från ersättningsskyldighet m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

. Statsutskottets utlåtande Nr 88.

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1942 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från

ersättningsskyldighet m. m.

(lia avd.)

1 :o) I propositionen nr 35, som för förberedande behandling i vad den avser

Kungl. Maj:ts under punkterna l:o) och 2:o) gjorda framställningar remitterats

till statsutskottet och i övrigt till bankoutskottet, har Kungl. Majit, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 23 januari 1942, under punkt l:o) föreslagit riksdagen medgiva, att

Hans Gunnar Persson må, därest han inom tid, som av Kungl. Majit må

bestämmas, till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 150 kronor, befrias

från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens utslag

den 11 juli 1940.

Den 24 februari 1940 förde värnpliktige nr 276 8/1935 Hans Gunnar Persson

enligt order en för Wendes artilleriregemente inlejd lastbil under övningskörning.

Efter körningens slut parkerades bilen å regementets kaserngård.

Persson underlät emellertid att tömma kylaren, med påföljd att denna under

den följande natten frös sönder.

Vederbörande krigsfiskal yrkade att Persson måtte förpliktas ersätta kronan

kostnaderna för bilens reparation med 474 kronor 47 öre. Wendes artilleriregementes

krigsrätt fann genom utslag den 19 mars 1940 väl utrett, att Persson

ådagalagt vårdslöshet och försummelse. Enär denna vårdslöshet med hänsyn

till omständigheterna i målet skäligen icke borde medföra skyldighet för

honom att gälda de därigenom uppkomna skadorna, lämnades emellertid krigsfiskalens

talan utan bifall.

Krigshovrätten, där krigsfiskalen besvärat sig, prövade genom utslag den

11 juli 1940 rättvist att, med ändring av krigsrättens utslag, förplikta Persson

att till kronan utgiva ersättning med nämnda belopp. -— Jämlikt 30 kapitlet

6 § rättegångsbalken ägde Persson ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

I en av chefen för armén den 17 september 1940 överlämnad skrift har

Persson anhållit örn befrielse från skadeståndsskyldigheten. Persson har

framhållit, att han vore jordbruksarbetare och ej kunde anses vara en särskilt

van motorman. Utkrävandet av det honom ådömda skadeståndet skulle för

honom få svåra ekonomiska konsekvenser. Med allenast tre veckors uppehåll

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88. 9

hade han sedan mitten av februari 1940 varit inkallad till beredskapstjänst,

vilken medfört svårt ekonomiskt avbräck.

Chefen för Wendes artilleriregemente och militärområdesbefälhavaren i

södra militärområdet hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava icke velat motsätta sig,

att sökanden, därest han inom tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes, inbetalade

150 kronor, befriades från återstående betalningsskyldighet.

Statskontoret har på anförda skäl ansett, att sökanden borde inbetala omkring

hälften av det ådömda ersättningsbeloppet.

Departementschefen har i överensstämmelse med det av arméförvaltningens

tyg- och civila departement framställda förslaget förordat, att Persson mot

inbetalande till statsverket av 150 kronor befrias från därefter återstående

skadeståndsskyldighet. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma

den tidpunkt, inom vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara

fullgjord.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag

eller mot vad departementschefen i samband därmed anfört, får

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att Hans Gunnar Persson må,

därest han inom tid, som av Kungl. Majit må bestämmas, till

arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 150 kronor, befrias

från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt krigshovrättens

utslag den 11 juli 1940.

2:o) Under punkten 2:o) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att fjorton av departementschefen i förberörda statsrådsprotokoll uppgivna

personer må befrias från dem åliggande skyldighet att till kronan utgiva

dem var för sig ådömda skadestånd, tillhopa 3,418 kronor 79 öre.

Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse för dels de

intill den 1 juli 1939, dels ock de från och med samma dag gällande bestämmelserna

beträffande skadeståndsskyldighet för förare av motorfordon,

som tillhöra eller nyttjas av staten. Den nu gällande förordningen, som

av Kungl. Majit med riksdagen utfärdats den 22 juni 1939 (nr 286) innebär

i förhållande till den tidigare gällande avsevärda lättnader för förare av

militära fordon. Några övergångsbestämmelser, varigenom de nya föreskrifterna

förklarats skola vara tillämpliga även beträffande skador, som

inträffat före den 1 juli 1939, hava icke meddelats och ej heller vid riksdagens

behandling av detta ärende ifrågasatts.

I gemensam skrivelse den 12 december 1941 hava arméförvaltningens tyg- och

civila departement till Kungl. Majit överlämnat handlingarna i fjorton särskilda,

på tygdepartementets handläggning beroende ärenden, där förare av kronan tillhöriga

motorfordon före den 1 juli 1939 förpliktats att till kronan utgiva

ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon, samt anfört, att i

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 35—38.

Utskottet.

503 42 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr HS.

samtliga dessa fall omständigheterna finge anses hava varit sådana, att ersättningsanspråk

icke skulle hava från kronans sida framställts, därest vid

den föreliggande tidpunkten de nja bestämmelserna varit gällande. Ersättningsbeloppen

hade av olika anledningar icke uttagit® hos vederbörande

förare -—- ehuru i vissa fall smärre avbetalningar gjorts — varför förarna alltjämt

häftade i skuld till statsverket med vissa närmare angivna belopp, tillhopa

3,418 kronor 79 öre. Under åberopande av vad sålunda och i övrigt

anförts och då ämbetsverken funne billighetsskäl tala för att här ifrågavarande

personer icke försattes i sämre ställning än de, å vilka förenämnda

förordning den 22 juni 1939 vore tillämplig, hemställde ämbetsverken, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att med framställningen avsedda

personer finge befrias från skyldighet att till kronan gälda dem ännu

åvilande skadeståndsbelopp.

Statskontoret har funnit vad i ärendet anförts utgöra tillräckliga skäl för

efterskänkande av statsverkets ifrågavarande fordringar samt tillstyrkt, att

proposition i ämnet måtte avlåtas till riksdagen.

För de i framställningen avsedda ärendena har departementschefen lämnat

följande redogörelse:

1) Värnpliktige nr 388 53/193G F. E. Johansson, som vid framförande av

en kronan tillhörig lastbil den 15 juni 1937 i Stockholm sammanstött med

ett spårvägståg, varvid bland annat bilen skadats, dömdes den 17 augusti

1937 av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till

20 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

920 kronor 81 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Johansson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

2) Värnpliktige nr 394 2. komp. 12 G. O. Olsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig motorcykel den 13 augusti 1937 i Linköping sammanstött

med en automobil, varvid bland annat motorcykeln skadats, dömdes

den 18 november 1937 av rådhusrätten i Linköping för ovarsamt framförande

av motorfordon till 15 dagsböter om 1 krona samt förpliktades att till kronan

utgiva ej mindre skadestånd med 66 kronor 48 öre än även ersättning för

rättegångskostnaderna med 60 kronor. Utslaget har vunnit laga kraft. Olsson

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

3) Värnpliktige nr 660 60/1936 E. E. Eriksson, som vid framförande av

en kronan tillhörig personbil den 2 april 1937 å allmän väg i trakten av

Sollefteå kört av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes 27 april 1937 av

krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i tre dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

utgiva 187 kronor 79 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Eriksson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

4) Värnpliktige nr 83 29/1936 N. H. L. Nilsson, som vid framförande av

en kronan tillhörig motorcykel den 16 juli 1937 å allmän landsväg inom

Kyrkefalla socken i Skaraborgs län sammanstött med en mötande bil, varvid

motorcykeln skadats, dömdes den 8 oktober 1937 av Kåkinds häradsrätt för

ovarsamt framförande av motorfordon till 10 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades

att i skadestånd till kronan utgiva ett jämkat belopp av 51 kronor

60 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Nilsson har vid verkställd undersökning

befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

5) Värnpliktige nr 581 45/1935 O. E. J. Ohrberg, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 25 augusti 1937 å allmän landsväg inom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr o''S.

11

Kronobergs län kört av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes den 17 september

1937 av krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten

till disciplinstraff av vaktarrest i en dag samt förpliktades att i skadestånd till

kronan utgiva 95 kronor 60 öre. Sedan utslaget överklagats av vederbörande

åklagare, fastställdes detsamma av krigshovrätten den 9 november 1937.

Krigshovrättens utslag har vunnit laga kraft. Ohrberg har vid verkställd

undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

6) Värnpliktige nr 8 60/1934 E. Nylander, som vid framförande av en

kronan tillhörig motorcykel den 10 september 1937 kört av vägbanan, varvid

motorcykeln skadats, åtog sig skriftligen att såsom ersättning för reparationskostnaderna

till kronan inbetala ett belopp av 100 kronor. Genom beslut den

1 mars 1938 förpliktade lagsökningsdomaren i Gävle Nylander att till kronan

inbetala ifrågavarande belopp jämte sex procent ränta därå från den 1

december 1937 samt 10 kronor i ersättning för lagsökningskostnaden. Nylander

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

7) Värnpliktige nr 16 59/1937 G. Hedberg, som vid framförande av en

kronan tillhörig lastbil den 13 augusti 1938 å allmän väg i trakten av Sollefteå

kört av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes den 10 september 1938 av

krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

utgiva 870 kronor 50 öre. Utslaget överklagades icke. Hedberg, som å

beloppet avbetalat 2 kronor, har vid verkställd undersökning befunnits sakna

utmätningsbara tillgångar.

8) Värnpliktige nr 1 57/1937 C. J. I. Larsson dömdes den 21 juli 1938

av krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

för genom hans förvållande uppkommen skada å en kronan tillhörig bil

erlägga 48 kronor 40 öre. Larsson, som å nämnda belopp avbetalat 10 kronor,

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

9) Värnpliktige nr 581 28/1938 K. D. A. Nygren, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 26 april 1939 i Karlstad sammanstött med

ett under gång varande tågsätt, varvid bilen skadats, dömdes den 31 maj 1939

av rådhusrätten i Karlstad för ovarsamt framförande av motorfordon till 15

dagsböter om 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

375 kronor 5 öre. Utslaget har vunnit laga kraft.

10) Värnpliktige nr 680 46/1933 13. A. Andersson, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 2 januari 1934 i Stockholm sammanstött

med en omnibus, varvid bland annat bilen skadats, dömdes den 8 mars 1934

av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till 8

dagsböter om 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

37 kronor 90 öre. Av det utdömda beloppet lia 6 kronor 20 öre inbetalats.

Utslaget har vunnit laga kraft.

11) Korpralen vid Signalregementet E. T. Johnsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig personbil den 29 april 1938 i Stockholm sammanstött

med ett spårvägståg, varvid bilen skadats, dömdes den 26 september

1938 av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till

8 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades — delvis solidariskt med föraren

å spårvägståget att i skadestånd till kronan utgiva 199 kronor 33 öre.

Sedan utslaget överklagats av föraren å spårvägståget fann Svea hovrätt i

utslag den 20 april 1939 skäligt att, med ändring av överklagade utslaget,

befria spårvägsföraron från ansvar och ersättningsskyldighet i målet, vadan

således Johnsson ensam förpliktades erlägga skadeståndsbeloppet. Svea

hovrätts utslag har vunnit laga kraft.

12) Värnpliktige nr 317 12/1931 H. J. J. F. Sörensen, som vid fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

förande av en kronan tillhörig lastbil den 11 juni 1932 påkört en bensinpump,

som därvid blivit skadad, dömdes den 5 juli 1932 av krigsrätten vid Svea

trängkår för försummelse och vårdslöshet vid fullgörande av tjänsteplikt till

disciplinstraff av vaktarrest i två dagar samt att ersätta kronan kostnaderna

för pumpens iståndsättande med 71 kronor 30 öre. Utslaget har vunnit laga

kraft. Sörensen har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara

tillgångar.

13) Värnpliktige nr 598 1/1934 L. V. Cederholm, som vid framförande

av en lastbil den 17 september 1935 från Frösunda till Järvafältet under backning

påkört en annan, av kronan inlejd lastbil, som därvid erhållit vissa

skador, förpliktades genom utslag den 27 september 1935 av regementskrigsrätten

vid Fälttelegrafkåren att i skadestånd till kronan utgiva 205 kronor 23

öre. Utslaget har vunnit laga kraft.

14) Värnpliktige nr 334 27/1934 K. G. L. Jonsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig bil den 20 juli 1935 i trakten av Linköping kört av vägbanan,

varvid bilen skadats, dömdes den 18 oktober 1935 av krigsrätten vid

Svea trängkår dels för försummelse i tjänsten till disciplinstraff av vaktarrest

i tre dagar, dels ock för ovarsamt framförande av motorfordon till 10

dagsböter om 2 kronor samt förpliktades, bland annat, att i skadestånd till

kronan utgiva 137 kronor. Utslaget har vunnit laga kraft. Jonsson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört, bland annat, följande.

Av ovanstående summariska redogörelse för skadefallen framgår, att de

utdömda skadeståndsbeloppen i allmänhet äro tämligen obetydliga, att i de

fall, då överhuvudtaget ansvarstalan förts, de utmätta straffen — vare sig det

gällt dagsböter eller disciplinstraff — äro relativt låga, varför någon högre

grad av vårdslöshet knappast torde hava förelegat, samt att i flertalet fall

vederbörande förare konstaterats sakna utmätningsbara tillgångar.

Då departementschefen i likhet med arméförvaltningens tyg- och civila

departement och statskontoret funnit starka billighetsskäl tala för att skadeståndsskyldighet

ej vidare bör göras gällande mot de med framställningen

avsedda personerna, har han funnit sig böra förorda, att de befrias från

sin skadeståndsskyldighet.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, far utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att de fjorton i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 23 januari 1942 uppgivna personerna

må befrias från dem åliggande skyldighet att till kronan

utgiva skadestånd, tillhopa 3,418 kronor 79 öre.

Stockholm den 27 februari 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 35.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från ersättningsskyldighet m. m. a1 i texten