Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den militära expeditionstjänstens rationalisering.
1942-03-06 · 1 sida
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den militära expeditionstjänstens rationalisering.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande Nr 41.
Utskottet.
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1942 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den
militära expeditionstjänstens rationalisering.
(lia avd.)
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. von Heland m. fl. (1:109) oell den andra inom andra kammaren av
herrar A. Gustafsson i Lekåsa och L. E. Andersson i Hedensbyn (II: 141) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta örn en utredning angående den militära
expeditionstjänstens rationalisering.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen II: 141.
Utskottet vill erinra därom, att överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1942 hemställt, att frågan
örn en förenkling av det militära expeditionsarbetet måtte göras till föremål
för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga. Överbefälhavaren har
i sin skrivelse framhållit, att behovet av en förenkling och rationalisering
av expeditionsväsendet inom de militära staterna, särskilt de lägre, kommit
att framstå allt tydligare, icke minst under rådande beredskapsförhållanden.
Likaledes hade det, framhåller överbefälhavaren, visat sig önskvärt att ernå
en snabbare handläggning av ärendena genom delegation av beslutanderätten
från högre till lägre myndighet.
Med anledning av överbefälhavarens ifrågavarande framställning har Kungl.
Maj:t den 23 januari 1942 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att
tillkalla vissa sakkunniga att inom nämnda departement biträda med utredning
rörande möjligheterna att förenkla och modernisera den militära expeditionstjänsten
samt att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Då, såsom av det ovan anförda framgår, anstalter redan vidtagits i enlighet
med det motionsvis gjorda yrkandet, torde de föreliggande motionerna
icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 109 och II: 141 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 40.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.