Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den militära expeditionstjänstens rationalisering.

1942-03-06 · 1 sida


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den militära expeditionstjänstens rationalisering.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den

militära expeditionstjänstens rationalisering.

(lia avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. von Heland m. fl. (1:109) oell den andra inom andra kammaren av

herrar A. Gustafsson i Lekåsa och L. E. Andersson i Hedensbyn (II: 141) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta örn en utredning angående den militära

expeditionstjänstens rationalisering.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen II: 141.

Utskottet vill erinra därom, att överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1942 hemställt, att frågan

örn en förenkling av det militära expeditionsarbetet måtte göras till föremål

för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga. Överbefälhavaren har

i sin skrivelse framhållit, att behovet av en förenkling och rationalisering

av expeditionsväsendet inom de militära staterna, särskilt de lägre, kommit

att framstå allt tydligare, icke minst under rådande beredskapsförhållanden.

Likaledes hade det, framhåller överbefälhavaren, visat sig önskvärt att ernå

en snabbare handläggning av ärendena genom delegation av beslutanderätten

från högre till lägre myndighet.

Med anledning av överbefälhavarens ifrågavarande framställning har Kungl.

Maj:t den 23 januari 1942 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att

tillkalla vissa sakkunniga att inom nämnda departement biträda med utredning

rörande möjligheterna att förenkla och modernisera den militära expeditionstjänsten

samt att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Då, såsom av det ovan anförda framgår, anstalter redan vidtagits i enlighet

med det motionsvis gjorda yrkandet, torde de föreliggande motionerna

icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 109 och II: 141 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 40.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.