Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/43 till bidrag till Ijusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken m. m.
1942-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/43 till bidrag till Ijusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 43.
7
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1943/43 till bidrag till Ijusoch
vedkassorna vid de allmänna läroverken m. m.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt
121 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1942/43 till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m.
ett förslagsanslag av 500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 50, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6
februari 1942, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att det belopp å högst
45,000 kronor av det för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslaget till
Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m., vilket, efter
Kungl. Maj:ts beprövande, må användas såsom bidrag till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då
berörda avgifter kunna anses alltför tyngande, må, med iakttagande av
vad departementschefen anfört, i erforderlig män överskridas; dels ock till
Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor.
Enligt gällande läroverksstadga, § 217, skall varje allmänt läroverk äga
en ljus- och vedkassa, varur skola bestridas, bland annat, kostnaderna för
belysning, uppvärmning och renhållning av läroverkets lokaler. Dessa kassors
huvudsakliga inkomst är en terminsavgift, som av lokalstyrelsen på rektors
förslag fastställes i mån av behov till lika belopp för varje lärjunge. Beloppet
må dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande fastställas till högre belopp
än 25 kronor.
Sedan läsåret 1928/1929 kunna obemedlade och mindre bemedlade lärjungar
befrias från, respektive erhålla nedsättning i avgifterna till ljus- och
vedkassorna. De belopp, som till följd härav frångå dessa kassor, ersättas av
8
Statsutskottets utlåtande Nr J^3.
statsmedel. Ifrågavarande ersättningar utbetalas av vederbörande länsstyrelse
respektive statskontoret på rekvisition av rektor.
Sedan år 1918 har riksdagen vidare varje år anslagit medel till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassor i sådana
fall, då berörda avgifter kunna anses alltför tyngande. Sedan år 1921 har
denna övre gräns för avgifternas storlek ansetts böra ligga vid 25 kronor.
Sistnämnda del av anslaget har de senaste budgetåren successivt höjts från
7.000 kronor för budgetåret 1931/32 till 45,000 kronor för innevarande budgetår.
Anslaget i dess helhet är för innevarande budgetår uppfört med
500.000 kronor. Anslagsbelastningen utgjorde under budgetåret 1931/32 omkring
288,000 kronor och har därefter oavbrutet stegrats till omkring 461,000
kronor för budgetåret 1939/40 och omkring 613,000 kronor för budgetåret
1940/41.
Kungl. Maj:ts förslag innebär dels, att den del av anslaget för innevarande
budgetår, som avsetts för nedbringande av terminsavgifterna i de
fall då dessa kunna anses alltför höga, skulle få överskridas med erforderligt
belopp, varvid dock förordats en höjning av den övre gränsen från
25 till 30 kronor, dels ock vidtagande i besparingssyfte av en omläggning
för nästa budgetår av statens bidrag till förevarande ändamål.
Den av departementschefen förordade omläggningen av statsbidraget innebär,
förutom höjning av den högsta avgiftsgränsen till 30 kronor, att det
särskilda bidraget till befrielse från eller nedsättning i terminsavgifterna
skulle slopas. Innan statsbidrag utginge, borde i första hand uttagas full
terminsavgift av de fullt betalande lärjungarna. Förslag härom har framställts
av besfaringsberedningen men avstyrkts av skolöverstyrelsen, som
anfört, bland annat:
Det syntes kunna hävdas, att endast de nuvarande krisförhållandena
hindrat ett förverkligande av tanken på att slopa terminsavgifterna vid
de allmänna läroverken. Icke minst med tanke härpå hyste överstyrelsen
en viss tveksamhet inför den nu uppkomna frågan om att ytterligare
höja terminsavgifterna. Denna tvekan gällde dock mindre höjningen av
terminsavgifterna i och för sig — då det ju finge anses rimligt, att den
enskilde medborgaren i kristider finge vidkännas relativt större uppoffringar
— än omläggningen av en mångårig praxis därhän, att vissa bättre
situerade föräldrar och målsmän i realiteten skulle komma att åläggas
extra utgifter till förmån för vissa andra ekonomiskt något sämre rustade
— utgifter som tidigare bestritts av samtliga skattebetalare. Besparingsberedningens
förslag innebure ju, att den lindring, som mindre bemedlade
elever nu erhölle, skulle vinnas på de mer eller mindre välsituerade
kamraternas bekostnad, icke genom att staten trädde hjälpande
emellan.
Enligt överstyrelsens mening torde det redan med hänsyn till utgifternas
mera rättvisa fördelning vara lämpligast, a!tt tillskottet för de
mindre bemedlade elevernas räkning utginge av statsmedel och icke av
enskilda medel. Bestämmandet av vilka lärjungar som skulle åtnjuta nedsättning
i eller befrielse från avgifter vore en ofta ytterst vansklig och
9
Statsutskottets utlåtande Nr43.
grannlaga uppgift, varför de ökade utgifterna kunde befaras drabba de
berörda målsmännen i någon mån godtyckligt. Gränsen mellan mindre
bemedlade elever och andra vore ofta flytande. Komme avgifterna för
helt eller delvis betalande elever att höjas, kunde man också förutse,
att lokalstyrelserna komme att i större utsträckning än förut bevilja befrielser
och nedsättningar, varför statsverkets besparing kunde bli tämligen
illusorisk. Spörsmålet hade även en socialpolitisk sida, vilken knappast
torde kunna förbises och vilken kraftigt underströkes i åtskilliga
av de yttranden över besparingsberedningens förslag, som inkommit till
överstyrelsen.
Av anförda skäl och med särskilt framhävande av att det här icke
gällde en verklig besparing — vilken ju endast kunde vinnas genom en
utgiftsminskning — utan endast en ur samhällsekonomisk synpunkt knappast
önskvärd överflyttning av utgifter från en kategori av målsmän till
en annan, avstyrkte överstyrelsen det av besparingsberedningen framförda
förslaget om slopande av det statsbidrag, som för närvarande utginge
för befrielserna från och nedsättningarna i terminsavgifterna till
ljus- och vedkassan.
Departementschefen, som tillstyrkt en höjning av den övre gränsen för
terminsavgifterna till ljus- och vedkassan till 30 kronor, har beträffande
besparingsberedningens förslag anfört bland annat:
Vid bestämmandet av terminsavgifterna till ljus- och vedkassan vid
ett allmänt läroverk tillgår det för närvarande så, att lokalstyrelsen räknar
ut hur stor avgift som skulle falla på envar av lärjungarna under förutsättning,
att alla kunde betala lika mycket. Därefter beviljas nedsättning
i eller befrielse från den sålunda bestämda avgiften för mindre bemedlade
och obemedlade lärjungar. De avgifter, respektive delar därav, som
till följd härav frångå ljus- och vedkassan, betalas av statsverket. Besparingsberedningens
förslag innebär, att i stället de betalande eleverna skulle
svara för de belopp, varmed staten sålunda bidrager, varvid dock staten
skulle garantera, att de fullt betalandes avgifter icke skulle behöva överstiga
ett visst belopp. För närvarande går denna maximigräns vid 25 kronor.
I de fall, då denna gräns måst överskridas, har staten hittills svarat för det
överskjutande beloppet. Under åren 1918—1922, då bränslekostnaderna voro
onormalt höga, bidrog staten till sänkande av avgifterna med ansenliga belopp.
Under åren 1923—1939 erfordrades för ändamålet endast relativt
obetydliga belopp. Det nuvarande krisläget synes emellertid framtvinga ett
statsingripande av ungefär samma omfattning som för 20 år sedan.
Vid tillämpande av 30-kronorsgränsen, på sätt jag förordat, men utan
accepterande av besparingsberedningens förslag om slopande av det särskilda
statsbidraget till kassorna för avgiftsbefrielser eller -nedsättningar,
skulle anslagsbehovet för nästa budgetår enligt överstyrelsens beräkning
kunna uppskattas till 868,000 kronor eller i runt tal 870,000 kronor, vilket
skulle innebära en anslagshöjning med 370,000 kronor. Med 25-kronorsgränsen
bibehållen skulle anslagsbehovet ha uppgått till 950,000 kronor.
Ett med 80,000 kronor minskat anslagsbehov vinnes alltså på denna
väg. Därest tillika besparingsberedningens förslag godtages, skulle enligt
skolöverstyrelsens beräkning vinnas en minskning av anslagsbelastningen
med ytterligare omkring 300,000 kronor; anslaget för nästa budgetår beräknas
sålunda vid bifall till besparingsberedningens förslag till 570,000
10
Statsutskottets utlåtande Nr J+3.
kronor. Skolöverstyrelsen har likväl av principiella skäl motsatt sig detta
förslag, bland annat enär överstyrelsen icke ansett skäligt att målsmännen
skulle betungas med utgifter, vilka enligt hittills tillämpad praxis åvilat statsverket.
Jag kan för min del icke i nuvarande statsfinansiella läge tillmäta
denna synpunkt avgörande betydelse. Den av besparingsberedningen förordade
utvägen synes mig även ägnad att i viss grad utjämna den orättvisa,
som kan sägas ligga däri, att terminsavgifterna vid de allmänna
läroverken på skilda orter utgå med olika belopp. Vid bifall till besparingsberedningens
förslag torde nämligen med nuvarande höga bränslekostnader
avgifterna till ljus- och vedkassan näppeligen komma att i
allmänhet nämnvärt understiga 25 kronor för termin utan torde snarare
komma att närma sig 30 kronor.
En förutsättning för biträdande av besparingsberedningens förslag är dock,
att staten ikläder sig garanti för att avgifterna icke skola behöva överstiga
ett visst maximum, eller i enlighet med vad jag förut förordat 30 kronor.
Vad som skulle behöva uttagas av de fullt betalande eleverna utöver detta
belopp torde alltså böra bestridas av statsmedel liksom sedan år 1921 varit
fallet med vad som överskjutit en maximigräns av 25 kronor.
Till stöd för besparingsberedningens förslag kan även anföras den omständigheten
att det sedan länge ansetts önskvärt att beträffande de allmänna
läroverken övergå till det vid statsinstitutioner i allmänhet tillämpade
systemet med särskilda omkostnadsanslag, från vilket samtliga
expensutgifter bestridas. Tillämpat på de allmänna läroverken skulle detta
system i princip innebära ljus- och vedkassornas upphörande och statens
övertagande av dessas utgifter. Härvid komme lärjungarnas avgifter att
inlevereras direkt till statsverket och fastställas till lika belopp för alla
läroverk, oavsett expenskostnadernas storlek vid de skilda läroverken.
Med ett dylikt system komme givetvis de av överstyrelsen anförda invändningarna
att förfalla. Systemet torde även ur budgetär synpunkt
vara att förorda framför det nu tillämpade. Jag anser därför önskvärt, att
en utredning kommer till stånd rörande möjligheterna för och verkningarna
av en övergång för de allmänna läroverkens vidkommande till ett dylikt
system för bestridande av expenskostnaderna. Jag har för avsikt att föranstalta
om en dylik utredning, vilken torde böra bedrivas så skyndsamt,
att dess resultat kan föreligga till övervägande i samband med anslagsäskandena
för de allmänna läroverken för budgetåret 1943/44.
Jag förordar alltså för egen del besparingsberedningens förslag, kombinerat
med en höjning av terminsavgifternas maximigräns till 30 kronor.
Denna förändring kan av praktiska skäl icke genomföras förrän från och
med nästa budgetår. I enlighet med överstyrelsens kalkyler, varemot jag
icke funnit anledning till erinran, torde vid bifall härtill såsom bidrag
till ljus- och vedkassorna vid de allmänna läroverken för nästa budgetår
böra anvisas ett förslagsanslag av 570,000 kronor, vilket i förhållande till
det tidigare i statsverkspropositionen beräknade beloppet innebär en anslagshöjning
med 70,000 kronor. Härvid förutsättes, att anslaget i dess
helhet skall disponeras till nedbringande på sätt jag förordat av terminsavgifterna
till ljus- och vedkassorna för fullt betalande lärjungar till
högst 30 kronor. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att besluta
angående det belopp, som i enlighet härmed må utgå till varje ifrågakommande
läroverk. Läroverkens byggnadsfonder torde från och med
nästa budgetår icke böra anlitas för bestridande av utgifter, som ankomma
på ljus- och vedkassorna.
Statsutskottets utlåtande Nr 43. 11
Utskottet har icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, vilket betingats av de för närvarande rådande krisförhållandena.
I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet önskvärt,
att en utredning kommer till stånd rörande möjligheterna för och
verkningarna av en övergång för de allmänna läroverkens del till ett system
med ett särskilt omkostnadsanslag, från vilket samtliga expensutgifter
skulle bestridas. Med ett dylikt system skulle — såsom departementschefen
framhållit — de av skolöverstyrelsen anförda principiella erinringarna mott
Kungl. Majlis nu föreliggande förslag bortfalla. I detta sammanhang får
utskottet dock framhålla, att det synts utskottet böra ifrågasättas om det
kan befinnas lämpligt att reglera de nu genom biblioteks- och materielkassorna
bestridda utgifterna över riksstaten. Den hittillsvarande anordningen
med ett visst mått av rörelsefrihet på detta område har på sätt utskottet
har sig bekant nämligen medfört icke oväsentliga fördelar för läroverken.
Vid den i utsikt ställda utredningen torde därför detta förhållande böra
ägnas särskild uppmärksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att det belopp å högst 45,000 kronor av det
för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslaget till Allmänna
läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m.,
vilket, efter Kungl. Maj:ts beprövande, må användas såsom
bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna
till nämnda kassor i sådana fall, då berörda avgifter
kunna anses alltför tyngande, må, med iakttagande av vad
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 6 februari 1942 anfört, i erforderlig mån
överskridas;
b) till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna
för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor.
Stockholm den 10 mars 1942.
På statsutskottets vägnar:
CONRAD JONSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 42.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna lär a1 i texten