Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående ändrade grunder för långtidstillägg ät vissa värnpliktiga.

1942-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående ändrade grunder för långtidstillägg ät vissa värnpliktiga.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 55.

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående

ändrade grunder för långtidstillägg ät vissa

värnpliktiga.

(l:a avd.)

I propositionen nr 79 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 6 februari

1942, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att fastställa ändrade

grunder för långtidstillägg åt vissa värnpliktiga i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll anförts.

Med bifall till Kungl. Majits i propositionen 1941: 270 i ämnet framlagda

förslag godkände riksdagen (skrivelse nr 366) de grunder för långtidstillägg

för vissa värnpliktiga, vilka innefattades i ett vid det propositionen bilagda

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 maj 1941 fogat kungörelseförslag.

Kungl. Majit utfärdade den 28 juni 1941, med giltighet från och med

den 1 juli samma år, kungörelse i ämnet (Sv. förf.-saml. 1941:506) av i allt

väsentligt samma lydelse som nämnda kungörelseförslag.

Enligt 1 § i nämnda kungörelse äger värnpliktig, som uppbär krigsavlöning

och som efter den 2 september 1939 mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner

fullgjort sammanlagt 360 dagars tjänstgöring enligt § 28 mom 1

eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, för tjänstgöringstid därutöver, som infaller

efter den 1 juli 1941, åtnjuta långtidstillägg med 30 kronor i månaden eller,

för kortare tjänstgöringstid än en månad, en krona örn dagen (i stället för

nämnda lagrum i 1936 års värnpliktslag gäller nu 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen,

vartill i det följande hänvisas). Från rätten till långtidstillägg äro

undantagna samvetsömma värnpliktiga. Därjämte är beträffande värnpliktiga,

tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) eller yngre årsklass (-grupp),

sådana föreskrifter meddelade att de först sedan de tjänstgjort en tid, motsvarande

dem åliggande fredstjänstgöring, få börja tillgodoräkna tjänstgöring

såsom kvalifikationstid för långtidstillägg. I 2 § stadgas, att värnpliktig, som

blivit berättigad till långtidstillägg och därefter vinner anställning såsom frivillig,

skall vara bibehållen vid sin rätt till tillägg. Närmare bestämmelser angående

tillämpningen av kungörelsen ha med stöd av 5 § de centrala förvaltningsmyndigheterna

utfärdat var för sitt verksamhetsområde.

I skrivelse den 9 oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet har

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter anmält, att det hos myndigheter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 55.

21

som ha att handlägga ärenden angående långtidstillägg, rådde osäkerhet i

fråga om rätt till dylik förmån för viss frivilligt tjänstgörande personal, samt

hemställt, att i anledning därav förtydligande bestämmelser måtte utfärdas.

Den frivilliga personal, som överbefälhavaren därvid åsyftat, är värnpliktiga,

som efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

värnpliktiga, som frivilligt tjänstgöra vid luftbevakningen men tillhöra

annat förband, samt personer, som, sedan de upphört att vara värnpliktiga, taga

anställning såsom krigsfrivilliga.

I fråga örn nämnda värnpliktiga gäller spörsmålet, huruvida den frivilliga

tjänstgöringen må tillgodoräknas såsom kvalifikationstid för erhållande av

långtidstillägg. För egen del anser överbefälhavaren att sådant tillgodoräknande

bör få ske beträffande båda de nämnda kategorierna värnpliktiga.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av försvarsväsendets lönenämnd den 20

november 1941 samt av arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen

och flygförvaltningen gemensamt den 23 januari 1942.

Efter att hava redogjort för innehållet i nämnda utlåtanden har departementschefen

för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom av det anförda framgår har det vid tillämpningen av de av riksdagen

godkända grunderna för långtidstillägg visat sig råda viss tvekan örn i

vad mån desamma äga avseende å frivilligt tjänstgörande personal. Sålunda

har fråga uppkommit, huruvida tjänstgöring, som värnpliktig efter eget

åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå, eller vid

luftbevakningen, oaktat han tillhör annat förband, ina räknas såsom kvalifikationstid

för erhållande av långtidstillägg. Vidare råder ovisshet huruvida

långtidstillägg bör utgå till person, som, sedan han upphört att vara värnpliktig,

vunnit anställning såsom krigsfrivillig. Därjämte har ifrågasatts, huruvida

det för att frivillig skall kunna komma i åtnjutande av långtidstillägg

erfordras, att han efter den 1 juli 1941, från och med vilken dag långtidstillägg

tidigast börjat löpa, haft rätt att uppbära tillägg. Härutöver ha arméförvaltningens

civila departement och marinförvaltningen i sitt i ärendet avgivna

utlåtande pekat på ytterligare en personalgrupp, vars rätt till tillägg kunde

ifrågasättas, nämligen officers- och reservofficersaspiranter samt kadetter vid

marinen.

Av vad jag vid framläggandet av propositionen 1941: 270 anförde till statsrådsprotokollet

framgår, att syftet med långtidstillägget varit att genom förbättrade

ekonomiska förmåner bereda de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra

beredskapstjänstgöring under mera avsevärd tid, en viss kompensation för de

olägenheter och uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Därav

följer, att avsikten icke varit, att någon form av frivillig tjänstgöring skulle

få inräknas i de 360 dagars beredskapstjänstgöring, som skall hava fullgjorts,

innan tillägg kan börja utgå. Med det sålunda angivna syftet låter sig heller

icke förena, att långtidstillägg skulle kunna utgå till officers- och reservofficersaspiranter

samt kadetter vid marinen; någon anledning att kompensera

dessa personalkategorier för den längre tjänstgöringstid de i utbildningssyfte

underkasta sig förefinnes uppenbarligen icke..

Vad vidare beträffar de av överbefälhåvaren angivna fallen av tveksamhet

vid tolkningen av kungörelsens 2 § torde, vid det förhållandet, att kungörelsen

allenast har avseende å värnpliktiga, en person, som sedan han upphört att

vara värnpliktig vunnit anställning såsom frivillig, icke kunna åberopa

nämnda paragraf till stöd för något anspråk på långtidstillägg. — Någon an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 55.

ledning att i uttrycket »blivit berättigad» i kungörelsens 2 § inlägga större

krav än att villkoren i 1 § skola vara uppfyllda föreligger enligt min mening

icke.

Emellertid finner jag anledning föreligga att i vissa hänseenden tillmötesgå

de enligt det föregående av överbefälhavaren framställda förslagen.

överbefälhavaren har ansett starka skäl tala för att värnpliktiga, vilka

efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

skola få räkna denna tjänstgöring såsom kvalifikationstid. Särskilt har härvid

framhållits, att tjänstgöringen, även där dess frivilliga karaktär verkligen

kan otvivelaktigt konstateras, endast är skenbart frivillig, enär den värnpliktige,

därest han icke anmält sig till viss tjänstgöringstid, i regel skulle

senare blivit inbeordrad. På grund av vad sålunda och i övrigt i denna del

i ärendet anförts vill jag icke motsätta mig, att tjänstgöring, som värnpliktig

efter eget åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

får räknas den värnpliktige till godo såsom kvalifikationstid för erhållande

av långtidstillägg. Detta medgivande torde böra gälla all tjänstgöring, som

värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid förband, som han tillhör. Därest

vad nu föreslagits i fråga örn rätt till tillgodoräknande av tjänstgöringstid

vinner bifall, torde jämväl böra stadgas, att tillägg, vartill någon med tillämpning

av dessa ändrade grunder bliver berättigad, må utgå jämväl för tid

före de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande.

I fråga örn den andra kategorien värnpliktiga, som överbefälhavaren i

sin framställning omnämnt: de som, ehuru tillhörande annat förband, frivilligt

tjänstgöra vid luftbevakningen -— med dessa torde för övrigt böra jämställas

alla värnpliktiga, som efter eget åtagande tjänstgöra vid annat förband

än det de tillhöra — föreligga icke de skäl att låta räkna fullgjord

tjänstgöring såsom kvalifikationstid för långtidstillägg som, enligt vad i det

föregående anförts, kunna åberopas beträffande värnpliktiga, vilka frivilligt

tjänstgöra vid eget förband. Icke heller förefinnes ur militär synpunkt anledning

att genom utfästande av höjda löneförmåner stimulera värnpliktiga

att taga frivillig anställning vid ett främmande förband. Här ifrågavarande

tjänstgöring bör därför icke få räknas den frivilligt tjänstgörande till godo

såsom kvalifikationstid för erhållande av tillägg. Skulle emellertid vid beräkning

av kvalifikationstid i något fall hänsyn redan lia tagits till frivillig

tjänstgöring av nu ifrågavarande slag och långtidstillägg i anledning därav

redan ha börjat utgå, bör rätten till dylikt tillägg icke fråntagas vederbörande.

Att värnpliktig, som frivilligt tjänstgör vid annat förband än sitt eget, är

berättigad att för denna tjänstgöring uppbära långtidstillägg, därest han

före anställningen såsom frivillig i vederbörlig ordning blivit berättigad till

tillägg, följer av 2 § kungörelsen.

Den princip, som kan sägas ligga till grund för stadgandet i 2 § kungörelsen,

att personal, som redan gjort sig berättigad till långtidstillägg, icke skall

fråntagas denna förmån vid fortsatt tjänstgöring, synes mig böra föranleda ett

tillmötesgående av överbefälhavarens önskemål, att person, som, sedan han

upphört att vara värnpliktig, tagit anställning såsom krigsfrivillig, skall vara

bibehållen vid den rätt till långtidstillägg, han såsom värnpliktig förvärvat.

Därest riksdagen ej har något att erinra mot vad av mig nu anförts, torde

bestämmelser böra meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med vad nedan

angives:

a) Vid beräkning av den i 1 § kungörelsen omnämnda tjänstgöringstiden

om 360 dagar tages hänsyn jämväl till tjänstgöring, som värnpliktig efter

eget åtagande fullgjort vid det förband han tillhör.

b) Långtidstillägg, vartill någon med tillämpning av bestämmelsen under

a) bliver berättigad, utgår jämväl för tid före bestämmelsens ikraftträdande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 55.

23

c) Tjänstgöring, som värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid annat

förband än det han tillhör, må icke räknas honom tillgodo såsom kvalifikationstid

för erhållande av tillägg. Därest vid tidpunkten för de ändrade bestämmelsernas

ikraftträdande sådant tillgodoräknande redan i något fall

skett, skall dock vederbörande äga att jämväl i fortsättningen uppbära det

tillägg, han med tillämpning av sådan beräkningsgrund redan börjat uppbära.

d) Nu gällande bestämmelser bliva icke tillämpliga på sådana värnpliktiga,

som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten, såsom officersoch

reservofficersaspiranter samt kadetter vid marinen,

e) Bestämmelserna i 2 § kungörelsen bliva tillämpliga jämväl på krigsfrivilliga,

som upphört att vara värnpliktiga.

I samband med meddelandet av ifrågavarande bestämmelser torde självfallet

få vidtagas de jämkningar i övrigt i gällande föreskrifter, som härav

föranledas, och meddelas de närmare anvisningar, som kunna finnas påkallade.

Enligt vad jag under hand inhämtat är det antagligt, att den genom särskilda

sakkunniga pågående översynen av gällande bestämmelser örn krigsfamiljebidrag

kan komma att utmynna i förslag örn ersättande av långtidstillläggen

med annan form av kompensation från statens sida för förlängd tjänstgöring

inom försvarsväsendet. Härvid torde även frågan örn den frivilliga

tjänstgöringens tillgodoräknande upptagas till prövning. Med hänsyn härtill

torde vad av mig nu föreslagits få betraktas som en provisorisk reglering på

detta område i avbidan på den mer allmänna bedömning, som i nyssnämnda

sammanhang torde komma att ske. Att låta med frågans prövning i sin helhet

anstå tills ifrågavarande översyn slutförts har icke synts mig lämpligt. Ur

olika synpunkter är det av vikt, att en klarare avgränsning av de nuvarande

bestämmelsernas giltighetsområde så snart som möjligt kommer till stånd.

På av departementschefen anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka,

att såsom kvalifikationstid för erhållande av långtidstillägg bör få räknas

värnpliktig till godo tjänstgöring, som han efter eget åtagande fullgör vid eget

förband, ävensom att personer, som, sedan de upphört att vara värnpliktiga,

tagit anställning såsom krigsfrivilliga, böra få bibehållas vid den rätt till långtidstillägg,

de såsom värnpliktiga förvärvat. Däremot anser utskottet i likhet

med departementschefen, att tjänstgöring, som värnpliktig efter eget åtagande

fu%j01’t vid annat förband än det han tillhör, icke bör få räknas honom till

godo såsom kvalifikationstid för erhållande av tillägg.

Då utskottet lämnat utan erinran vad departementschefen jämväl i övrigt

föreslagit och anfört hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att fastställa ändrade

grunder för långtidstillägg åt vissa värnpliktiga i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 6 februari 1942 anförts.

Stockholm den 20 mars 1942.

På statsutskottets vägnar:

•T. B. JOHANSSON.

Utskottet.

''Närvarande: se under utlåtandet nr 50.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för långtidst Magg åt vissa värnpliktiga. a1 i texten