Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens bosättningslån jämte en i ämnet väckt motion.
1942-04-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens bosättningslån jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statens bosättningslån jämte en i ämnet väckt
motion.
(3:e avd.)
1 propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna
dels under femte huvudtiteln, punkterna 24 och 25, till Statens bosättningslån:
Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 27,000 kronor och till Statens
bosättningslån: Ersättning åt riksbanken ett förslagsanslag av 50,000
kronor,
dels ock under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, punkten 5, till
Statens bosättningslånefond ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 180, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 6 mars 1942,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statliga
bosättningslån;
dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa
a) under femte huvudtiteln
1) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag
av 27,000 kronor;
2) till Statens bosättningslån: Ersättning åt riksbanken ett förslagsanslag
av 60,000 kronor;
3) till Statens bosättningslån: Viss upplysningsverksamhet ett anslag av
15,000 kronor; samt
b) under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder, till Statens bosättningslånefond
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr E. Håstad m. fl. väckt
motion (II: 285), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande
proposition i anslutning till vad i motionen anförts ville uttala, att
förslagsvis en fjärdedel av beviljat bosättningslån avskrives för varje barn
från och med det andra, som under lånetiden fötts inom låntagarens äktenskap,
såframt ej låntagarnas ekonomiska förhållanden äro sådana, att amorteringen
för dem icke erbjuder några svårigheter.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 64.
848 4K
2
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Sedan 1937 års riksdag beslutat inrättandet av en statens utlåningsfond,
benämnd statens bosättningslånefond, har Kungl. Majit den 30 september
1937 utfärdat kungörelse (nr-809) om statliga bosättningslån. Denna kungörelse
har sedermera undergått smärre ändringar genom kungörelserna den
27 maj 1938 (nr 204), den 10 mars 1939 (nr 94) och den 16 maj 1941 (nr 281).
Enligt gällande bestämmelser, för vilka en redogörelse lämnas i propositionen
å sid. 2-—4, kunna trolovade eller äkta makar på ansökan erhålla bosättningslån
för inköp av möbler eller andra bosättningsföremål, vilkas anskaffande
föranledas av äktenskapets ingående.
Bosättningslånen utgå av statens bosättningslånefond, som förvaltas av
riksbanken.
Till nämnda fond ha för budgetåren 1937/38—1941/42 å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisats reservationsanslag å respektive
2,000,000, 6,000,000, 5,000,000, 4,000,000 och 3,000,000 kronor. De för låne,
verksamheten anvisade anslagen uppgå alltså sammanlagt till 20,000,000
kronor.
De under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslagen till ersättning åt
ortsombud och till ersättning åt riksbanken ha för löpande budgetår upptagits
till 27,000, respektive 50,000 kronor.
Under hösten 1941 har besparingsberedningen framlagt förslag till vissa
ändringar beträffande den statliga bosättningslåneverksamheten. Beredningen
föreslår sålunda åtgärder till vinnande av ökad kontroll beträffande
lånens användning. Med avseende å ortsombuden ifrågasätter beredningen
vidare, att de i fortsättningen skola utses av statlig och icke som för närvarande
är fallet av kommunal myndighet. Slutligen har beredningen uttalat
sig för en effektiviserad indrivning av till betalning förfallna räntor och amorteringar
gentemot låntagare, som utan giltig anledning försumma att fullgöra
sina förpliktelser (propositionen, sid. 6—8).
Hos Kungl. Majit fia vidare svenska slöjdföreningen, samverkande bildningsförbunden,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Fredrika-Bremerförbundet,
svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, svenska landsbygdens
kvinnoförbund, förbundet av Sveriges kristliga förening för unga
kvinnor, statens inspektris för lanthusliållsskolorna och statens instruktör i
hemslöjd gjort framställning örn sådan ändring av bestämmelserna för bosättningslånens
amortering, att varje inom äktenskapet fött barn skulle medföra
en viss nedsättning av lånesumman.
Svenska slöjdföreningen har slutligen — med instämmande av ett antal
organisationer m. fl. — i särskild framställning hemställt dels örn uppdrag
åt föreningen att på statens bekostnad ordna en konferens med två av ortsombuden
från vart och ett av landets tjugusex bosättningslånedistrikt, dels
örn ett anslag av 15,000 kronor för utarbetande och tryckning av en lämplig
broschyr rörande bosättningslånen samt för en i Stockholm på försök anordnad
rådgivningsverksamhet i samband med dessa lån, därvid 10,000 kronor
beräknats för broschyren och 5,000 kronor skulle användas till rådgivningsverksamheten.
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
3
Yttranden ha avgivits i anledning av besparingsberedningens förslag av
fullmäktige i riksbanken och över besparingsberedningens förslag ävensom
fullmäktiges i riksbanken yttrande av statskontoret, socialstyrelsen och 1941
års befolkningsutredning. Sistnämnda utredning har tillika avgivit yttrande
över förenämnda framställningar av svenska slöjdföreningen m. fl.
1941 års befolkningsutredning har i sitt yttrande till en början erinrat, att
Kungl. Majit genom brev den 26 september 1941 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa vissa undersökningar rörande verkningarna av samhällets
familjevärnande och barnavårdande verksamhet samt i anslutning därtill
anfört följande.
Enligt den undersökningsplan, som utarbetats inom socialstyrelsen i samråd
med befolkningsutredningen, skulle studiet av de familjevärnande och
barnavårdande reformernas verkningar bland annat avse den statliga bosättningslåneverksamhet,
som riksbanken utövade. För detta ändamål hade
socialstyrelsen i samråd med befolkningsutredningen företagit en specialundersökning
av låntagarklientelets sammansättning och av bosättningslånens
betydelse för de nybildade familjernas ekonomi. Dessa undersökningar
torde lämna underlag för ett säkrare bedömande av resultaten av ifrågavarande
verksamhet.
Då resultatet av dessa undersökningar, som ännu icke slutförts, förelåge,
komme befolkningsutredningen att under sitt fortsatta arbete taga upp bosättningslåneverksamhetens
utformning och ställning i förhållande till andra åtgärder
till stöd för hemmen och barnen till omprövning. De i de till utredningen
remitterade handlingarna berörda frågorna komme därvid att övervägas
i ett . sammanhang. I avvaktan på resultatet av dessa fortsatta överväganden
ville utredningen förorda, att bestämmelserna för bosättningslåneverksamheten
tills vidare måtte bibehållas i huvudsak oförändrade. Enligt
utredningens uppfattning borde för närvarande endast sådana mindre modifikationer
ifrågakomma, som icke rubbade grundvalarna för den dittills bedrivna
bosättningslåneverksamheten.
Utredningen förklarar härefter, att såväl besparingsberedningens förslag
rörande bosättningslåneverksamheten som den av svenska slöjdföreningen
m. fl. gjorda framställningen om nedsättningen av lånesumman för varje inom
äktenskapet fött barn enligt utredningens uppfattning vore av den natur, att
de borde göras till föremål för ytterligare överväganden i samband med utredningens
fortsatta arbete. Utredningen, som nu icke ansett sig kunna taga
slutgiltig ställning till de i nämnda framställningar gjorda förslagen, har därför
hemställt, att dessa i avvaktan på resultatet av utredningens fortsatta
arbete för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd.
Med anledning av den av svenska slöjdföreningen gjorda framställningen
om anslag för viss rådgivnings- och upplysningsverksamhet i samband med
bosättningslåneverksamheten har utredningen meddelat, att dess delegation
för hem- och familjefrågor för närvarande behandlade frågan örn organisationen
av en upplysnings- och undersökningsverksamhet i hushållningsfrågor
överhuvud. Därvid hade uppkommit tanken på tillskapandet av ett organ,
vilket som huvuduppgift skulle hava att tillgodose hemmens och familjernas
intressen och där en allsidig sakkunskap rörande samtliga hushållningsfrågor
skulle finnas representerad. Innan övervägandena slutförts i fråga örn dels
4
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
den fortsatta bosättningslåneverksamhetens utformning, dels inrättandet av
ett dylikt organ, som naturligen skulle medverka i en upplysningsverksamhet
av den art, slöjdföreningen föreslagit, har utredningen icke funnit sig kunna
taga ställning till sagda framställning. Utredningen har därför icke ansett sig
nu kunna tillstyrka ett anslag till svenska slöjdföreningen för rådgivningsverksamhet
i bosättningsfrågor. Icke heller har utredningen ansett det vara lämpligt
att på nuvarande stadium anordna en konferens med ortsombud från
olika delar av landet.
Utredningen finner det emellertid i hög grad önskvärt, att viss rådgivning
i samband med bosättningslåneverksamheten försöksvis anordnas. Härom
anför utredningen.
Enligt utredningens uppfattning borde lämplig sakkunnig få i uppdrag att
inom socialdepartementet följa bosättningslåneverksamheten och lägga upp
viss rådgivningsverksamhet i samband därmed. Rådgivningen skulle kunna
bedrivas av lämpliga personer, vilka på ett fåtal platser anställdes som biträdande
ortsombud eller konsulenter vid sidan av ortsombuden. Över denna
försöksverksamhet skulle noggranna journaler föras, så att man därav kunde
dra slutsatser rörande densammas effektivitet. Utredningen förutsatte, att
densamma och särskilt dess delegation för hem- och familjefrågor finge tillfälle
att deltaga i uppläggningen av denna försöksverksamhet. Angående
uppläggningen av denna verksamhet hade inom sistnämnda delegation utarbetats
en promemoria med vissa ytterligare synpunkter, vilken komme att
senare överlämnas. För denna försöksverksamhet syntes ett särskilt anslag
på förslagsvis 15,000 kronor böra anvisas.
Utredningen har därjämte förordat viss jämkning i bestämmelserna rörande
avskrivning av bosättningslån.
I sistnämnda avseende har utredningen hemställt, att i bosättningslånekungörelsen
intagas bestämmelser av innebörd att, då på grund av efter lånets
beviljande inträffade omständigheter låntagares försörjningsmöjligheter genom
ökat antal barn eller underhåll av föräldrar så ökat, att ett fullföljande av den
ursprungliga amorteringsplanen icke utan synnerliga svårigheter skulle kunna
genomföras, lånet finge efterskänkas. Ifrågavarande syfte förefölle att kunna
vinnas, om till förordningens 14 § i dess nuvarande lydelse lades ett andra
stycke av följande lydelse: »Sådan befrielse kan också medgivas, örn efter
lånets beviljande låntagarnas försörjningsbörda (genom försörjningsskyldighet
mot barn eller föräldrar) så ökat, att lånets återbetalning skulle bereda
dem synnerlig svårighet.»
Till sist har befolkningsutredningen föreslagit att bosättningslån i fortsättningen
skulle få användas även för inköp av vissa slag av föremål, som
tidigare icke räknats såsom bosättningsföremål. Härutinnan har utredningen
anfört, bland annat, följande:
Inga tvingande skäl syntes kunna åberopas för en sådan tolkning
av bestämmelsernas nuvarande formulering, att lånemedlen uteslutande
borde användas till inköp av möbler, husgeråd och dylika till ett hushålls
lösa inredning hörande föremål. Även annan erforderlig hushållsutrustning
torde få anses falla in under begreppet bosättningsföremål. Sålunda borde
dit kunna hänföras sådan teknisk hushållsutrustning av mera varaktig beskaffenhet
som underlättade husmoderns arbete i hemmet såsom exempelvis
spisar, fasta diskbänkar, tvättmaskiner och andra dylika mera nödvändiga
redskap och inventarier.
Statsutskottets utlåtande Nr 64. 5
Beträffande övriga yttranden får utskottet hänvisa till propositionen, sid.
8—15.
I skrivelse den 27 november 1941 ha fullmäktige i riksbanken framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Till en början anser jag mig böra framhålla, att den av staten år 1937
igångsatta och sedan dess bedrivna låneverksamheten för underlättande av bosättning
utan tvivel fyller ett verkligt behov och att de principer, som av statsmakterna
godtagits beträffande verksamheten, i sina huvuddrag visat sig ändamålsenliga.
Härmed vill jag dock icke hava sagt, att icke en viss omläggning
av verksamheten kan vara motiverad eller att ej kompletterande bestämmelser
kunna befinnas önskvärda. Med hänsyn till de undersökningar i ämnet, som
för närvarande pågå inom socialstyrelsen och 1941 års befolkningsutredning,
finner jag det emellertid icke lämpligt att nu framlägga något ändringsförslag
på basis av de förslag, som framställts av besparingsberedningen eller av fullmäktige
i riksbanken. Jag är alltså ej beredd att nu förorda ändrade bestämmelser
i syfte att vinna ökad kontroll rörande lånemedlens användning eller
någon ny ordning för utseende av ortsombuden och vill ej heller tillstyrka någon
ändrad praxis med avseende å förfarandet vid indrivning av till betalning förfallna
ränte- och amorteringsbelopp. Likaledes anser jag mig böra uppskjuta
ställningstagandet till den ifrågasatta ändringen av bestämmelserna för bosättningslåns
amortering därhän, att varje inom äktenskapet fött barn skulle medföra
en viss nedsättning av lånesumman. Samtliga dessa frågor böra i första
hand bliva föremål för övervägande inom 1941 års befolkningsutredning.
Däremot vill jag tillstyrka sådan jämkning i gällande grunder att Kungl. Majit
får möjlighet att helt eller delvis medge befrielse från skyldighet att återbetala
bosättningslån, örn efter lånets beviljande låntagarnas försörjningsplikt ökat
så att återbetalningen skulle bereda dem synnerliga svårigheter. En sådan åtgärd
torde vara av billighetsskäl påkallad och kunna vidtagas utan att resultatet
av det på förevarande område pågående utredningsarbetet föregripes.
Lika med utredningen anser jag också att uttrycket »bosättningsföremål» i
gällande författning bör kunna tolkas så vidsträckt att lån bör kunna, där
så befinnes av omständigheterna motiverat, utlämnas även för anskaffande av
spisar, fasta diskbänkar eller andra likartade hushållsföremål, som äro att hänföra
till fast inredning.
Jag övergår härefter till en beräkning av föreliggande medelsbehov för
nästa budgetår.
Därvid förordar jag i enlighet med vad fullmäktige i riksbanken föreslagit
att anslaget till statens bosättningslånefond upptages till samma
belopp, som för ändamålet anvisats för löpande budgetår, eller alltså till
3,000,000 kronor.
Icke heller med avseende å anslaget till statens bosättningslån:
ersättning åt ortsombud ifrågasätter jag någon ändring. Jag beräknar
alltså medelsbehovet till 27,000 kronor.
Anslaget till statens bosättningslån: ersättning åt riksbanken
har för vart och ett av budgetåren 1940/41 och 1941/42 varit upptaget till 50,000
kronor, medan de verkliga utgifterna för förstnämnda budgetår uppgått till
omkring 63,200 kronor. Då man knappast kan räkna med någon större nedgång
i utgifterna för berörda ändamål under nästa budgetår, hemställer jag
att anslaget nu upptages till 60,000 kronor.
Något anslag för anordnande av en konferens med ortsombuden finner jag
6
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Utskottet.
mig i nuvarande läge icke böra föreslå. Däremot tillstyrker jag, att för rådgivningsverksamhet
med avseende å bosättningslånen anvisas ett anslag av
15,000 kronor, att av Kungl. Maj:t disponeras i huvudsak enligt de riktlinjer,
som förordats av 1941 års befolkningsutredning. Anslaget, som bör vara obetecknat,
torde kunna rubriceras statens bosättningslån: viss upplysningsverksamhet.
Utskottet tillstyrker av departementschefen förordad jämkning i bestämmelserna
rörande statens bosättningslån, varigenom Kungl. Majit skulle erhålla
möjlighet att helt eller delvis medge befrielse från skyldighet att återbetala
bosättningslån, örn efter lånets beviljande låntagarnas försörjningsplikt
ökat så att återbetalningen skulle bereda dem synnerliga svårigheter.
Likaså anser utskottet hinder icke böra möta mot att lån, där så av omständigheterna
befinnes motiverat, utlämnas för anskaffande av jämväl spisar,
fasta diskbänkar eller andra likartade hushållsföremål, som äro att hänföra till
fast inredning.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att övriga i ärendet framkomna
förslag till ändringar beträffande låneverksamheten böra i första hand
bli föremål för övervägande inom 1941 års befolkningsutredning och att ställningstagandet
till dem bör uppskjutas i avbidan på slutförandet av de nu pågående
undersökningarna. Utskottet är alltså icke berett att taga ställning
till det i motionen II: 285 framförda förslaget om gradvis avskrivning av
lånen i den mån barn födas inom låntagarnas äktenskap.
Kungl. Maj:ts förslag örn särskild medelsanvisning för rådgivningsverksamhet
med avseende å bosättningslånen finner utskottet välbetänkt. Icke
heller anslagsberäkningarna i övrigt ha givit utskottet anledning till erinran.
Enligt vad utskottet inhämtat ha militärinkallelsema föranlett dröjsmål
med inbetalningar av annuiteter, vilket förorsakat en icke förutsedd belastning
å de medel, som för låneverksamheten stå till riksbankens förfogande.
I den mån medelsbrist av sådan anledning uppkommer under återstående
delen av innevarande budgetår synes riksbanken böra vara oförhindrad att
förskottsvis utlämna bosättningslån med anlitande av tillgängliga medel.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Majlis förslag och nied avslag å motionen
II: 285 godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 6 mars 1942 förordade ändrade grunder för statliga
bosättningslån;
II. med bifall till Kungl. Majits förslag för budgetåret 1942/43
anvisa
a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln
1) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud ett
.. förslagsanslag av 27,000 kronor;
2) till Statens bosättningslån: ''Ersättning åt riksbanken ett
•: förslagsanslag av 60,000 kronor; . i :
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
7
3) till Statens bosättningslån: Viss upplysningsverksamhet ett
anslag av 15,000 kronor;
b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Statens
bosättningslånefond ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
Stockholm den 14 april 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Sven Larsson, Andrén, Bäcklund, Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf
Karlsson, Björkman, Boman, Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i
Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Lindberg i Umeå, Hansson i Rubbestad,
Persson i Tidaholm, Holmdahl, Andersson i Södergård, Staxäng och fru Alvén.
Reservation
av herr Staxäng, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:
»Den uppmjukning av lånevillkoren, som departementschefen föreslår, utgör
enligt utskottets mening ett steg i rätt riktning. Utskottet vill dock ifrågasätta,
örn vad som föreslås är tillräckligt för att ge bosättningslånen den
positivt familjestödjande karaktär, som denna låneverksamhet borde kunna få.
Även örn riksdagen enligt sedvänja sällan på egen hand fattar av Kungl.
Maj:t icke påkallade beslut, så länge utredning i ärendet pågår, synes i förevarande
fall någon egentlig risk icke behöva vara förbunden med att riksdagen
både närmare preciserar och utvidgar den av Kungl. Maj:t begärda
befogenheten, för så vitt riksdagen därvid inte går utöver ramen för vad man
kan vänta såsom befolkningsutredningens blivande förslag. Enligt utskottets
mening bör sålunda riksdagen särskilt med hänsyn till de svårigheter, som
krisen framkallat för dem, vilka åtagit sig en stor försörjningsbörda, redan
nu uttala, att partiell återbetalningsbefrielse skall på särskild ansökan medges
för varje inom äktenskapet fött barn från och med det andra. Befrielsen bör
härvid avse en fjärdedel av lånesumman, d. v. s. högst 250 kronor. Denna
lättnad bör dock icke -— åtminstone ej för närvarande, innan befolkningsutredningen
avgivit sitt definitiva förslag — gälla för sådana låntagare, vilkas ekonomiska
förhållanden äro sådana att amorteringen icke för dem erbjuder
8
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
några svårigheter. Eftersom lånen tillkommit för att stödja familjebildningen
och därmed nativiteten, synes det utskottet däremot — på sätt befolkningsutredningen
ifrågasatt — knappast vara följdriktigt att låta försörjningsskyldighet
mot föräldrar påverka avskrivnings villkoren, hur behjärtansvärd denna
utvidgning av möjligheten till amorteringsbefrielse än kan te sig; utan någon
närmare utredning och utan att hela problemet örn barns försörjning av föräldrar
klarlagts kan det nämligen icke anses riktigt, att de, som fått förmånen
av bosättningslån och som försörja föräldrar, i jämförelse med andra skola
erhålla den statliga hjälp, som ligger i en avskrivning av bosättningslånet.
Över huvud synes för denna låneverksamhet den naturliga principen böra
gälla, att avskrivning — utom vid absolut oförmåga eller dödsfall eller lik
nande — blott bör ske för något som har sammanhang med lånets enda syfte,
nämligen stödjandet av låntagarnas familjebildning och främjandet av den
inomäktenskapliga nativiteten; i andra fall av betalningssvårigheter bör upp
skov vara den riktiga linjen.
Nödiga tillämpningsföreskrifter torde Kungl. Majit utan något riksdagens
särskilda uttalande nu liksom 1937 kunna fastställa och införa i kungörelsen
om statliga bosättningslån.
I likhet med---nu pågående undersökningarna.
Kungl. Maj:ts förslag---anledning till erinran.
Enligt vad utskottet---av tillgängliga medel.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. i anledning av motionen II: 285 besluta, att en fjärdedel av
beviljat bosättningslån må avskrivas för varje barn från och med
det andra, som under lånetiden fötts inom låntagarens äktenskap,
såframt ej låntagarnas ekonomiska förhållanden äro sådana, att
amorteringen för dem icke erbjuder några svårigheter;
II. med bifall till----av 3,000,000 kronor.»
►Stockholm K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens bosättningslån. ‘ s. 1 i texten