Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939
1942-04-17 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:66, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
5
Nr 66.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten
civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 154 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 6 mars 1942, föreslagit
riksdagen att godkänna följande
Förslag
till
kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila ''avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, att 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 skall hava nedanstående ändrade lydelse.
58 §.
3 mom. Statens järnvägar.
7. Tjänsteman, som---för år.
Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare,
erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.
Tjänsteman, som — — — helt dygn.
Tjänsteman, som---för tjänstgöringsdag.
Angående särskilda---förordnar Kungl. Majit.
Vidare har Kungl. Majit i nämnda proposition föreslagit riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad av departementschefen förordats
a)
ej mindre medgiva tjänsteman inom den civila eller militära statsförvaltningen,
som på grund av tidigare gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
rätt att den 1 juli 1942 övergå till civila avlöningsreglementet respektive militära
avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet än även utfärda
de särskilda övergångsbestämrtielser i löne- och pensionshänseende, som
för ändamålet kunna visa sig erforderliga,
b) meddela bestämmelser om avlöningsförmåner för rektorn vid statens
polisskola E. G. G. W. Biörklund, därest han den 1 juli 1942 övergår till
civila avlöningsreglementet,
c) besluta om löneklassplacering vid övergång till ordinarie befattning för
extra ordinarie tjänsteman, som fått sin löneklassplacering i den extra ordinarie
befattningen bestämd med tillämpning av 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet,
d) för budgetåret 1942/43 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell
övergång till krisadministration.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag behandlar utskottet
i nedan angiven del motionen II: 180 av herr K. E. Hansson i Skediga.
Rätt för vissa å äldre lönestat kvarstående tjänstemän att övergå
till civila avlöningsreglementets bestämmelser.
Den 1 juli 1939 genomfördes en allmän avlöningsrevision inom den civila
och militära statsförvaltningen. De nya avlöningsbestämmelserna innefattades
i civila och militära avlöningsreglementena samt i civila och militära ickeordinariereglementena.
Till nämnda reglementen ansluter sig det år 1940 antagna
manskapsavlöningsreglementet, vilket bland annat äger tillämpning å
vissa beställningshavare med pensionsrätt enligt 1935 års militära tjänstepension
sreglemente (nr 167) och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
(nr 542).
I fråga örn ordinarie tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet
vid dess ikraftträdande den 1 juli 1939 meddelades i 66 § 1 mom. av reglementet,
sådan denna paragraf avfattats enligt kungörelsen den 15 juni 1939
(nr 272), följande bestämmelser:
Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar
befattning, som i reglementet avses, skall, så vitt angår annan tjänsteman
än landshövding, såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla,
a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen
varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19
juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och
fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, den
15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket ävensom den 30 september
1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
i
b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan
tjänstgöringsskyldighet; samt
c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort
anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.
Beträffande landshövding skall såsom förutsättning för reglementets tilllämpning
gälla vad Kungl. Majit därom särskilt förordnar.
I anslutning till dessa bestämmelser föreskrevs under avd. IV i kungörelsen
den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser i fråga örn tjänstemäns övergång
till civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet
bl. a.,
att anmälan, som avsåges i 66 § 1 mom. c) civila avlöningsreglementet,
skulle ingivas till vederbörande myndighet senast den 15 juli 1939;
att tjänsteman, som ingivit sådan anmälan mell! som, räknat från och med
den 1 juli 1939 eller senare tidpunkt, tillträdde befattning, å vilken civila avlöningsreglementet
ägde tillämpning, därigenom skulle omedelbart bliva underkastad
nämnda reglementes villkor och bestämmelser; samt
att tjänsteman, som ingivit nyss nämnd anmälan, skulle äga, där ej Kungl.
Majit och riksdagen annorlunda beslöte, utöver honom enligt dittills gällande
avlöningsbestämmelser tillkommande lön och övriga förmåner, i vilka icke
finge ingå vare sig provisoriskt dyrortstillägg eller provisorisk avlöningsförstärkning,
åtnjuta dyrtids tillägg enligt de allmänna grunder, som dittills varit
för honom gällande, dock att förhöjning av dyrtidstillägg icke finge ske
beträffande barn, för vilket försörjningsplikt inträtt efter utgången av mars
1939.
I följd av dessa bestämmelser anmälde sedermera inom föreskriven tid ett
40-tal tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, däribland 10 provinsialläkare
och 22 lantbruksingenjörer, att de icke ville underkasta sig det
nya avlöningsreglementets bestämmelser.
I den mån ifrågavarande civila tjänstemän icke sedermera avgått från
tjänsten eller på grund av befordran eller dylikt övergått till annan befattning,
lyda de fortfarande under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, med undantag dock för provinsialläkarna, för
vilka gäller avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare
och provinsialläkare.
I tjänstepensionshänseende äro å dem tillämpliga bestämmelserna i 1934
års civila tjänstepensionsreglemente (nr 442), sådant detta reglemente lydde
före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15 juni 1939, nr
371, stadgade ändringarna, samt i familjepensionshänseende bestämmelserna
i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente (nr 542), sådant detta reglemente
lydde före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15
juni 1939, nr 374, stadgade ändringarna.
I fråga örn ordinarie beställningshavares övergång till militära avlöningsreglementet
meddelades i 58 § av detta reglemente ävensom under avd. IV i
8
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 277) med bestämmelser i fråga örn övergång
till militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet liknande
föreskrifter, som enligt vad nyss anförts stadgats för civila ordinarie
tjänstemän. Häremot svarande föreskrifter hava ock meddelats i manskapsavlöningsreglementet
med därtill hörande övergångsbestämmelser. Såvitt kunnat
inhämtas, torde numera icke finnas någon beställningshavare, som på
grund av gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat.
I proposition, nr 339, framlade Kungl. Maj:t för 1941 års riksdag förslag
till nya tjänste- och familjepensionsreglementen m. m. Propositionen var i
väsentliga delar grundad på ett av 1938 års pensionssakkunniga den 14 mars
1941 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1941: 10). Syftet med de i propositionen
framlagda förslagen var, bland annat, att åstadkomma en avvägning
av pensionsförmånerna mot bakgrunden av den år 1939 genomförda löneregleringen.
Propositionen blev i allt väsentligt av riksdagen bifallen. Därefter har
Kungl. Maj:t den 30 december 1941 utfärdat dels reglemente (nr 1008) angående
tjänstepension för befattningshavare i statens tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet),
dels ock reglemente (nr 1009) angående familjepension
för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).
Ifrågavarande reglementen skola träda i kraft den 1
juli 1942.
Enligt huvudregeln i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet skall detta
reglemente äga tillämpning å, bland andra, ordinarie tjänstemän, som äro
underkastade civila avlöningsreglementet. Beträffande befattningshavare,
som vid allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande redan är innehavare
av ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall emellertid enligt
stadgande i 37 § 1 mom. såsom förutsättning för reglementets tillämpning
gälla, att befattningshavaren ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt
gjort anmälan, att han ej vill underkasta sig reglementets villkor och
bestämmelser.
Vidare må nämnas, att enligt 1 § allmänna familjepensionsreglementet detta
reglemente skall tillämpas bl. a. å befattningshavare, som äro underkastade
allmänna tjänstepensionsreglementet.
I avseende å innehållet i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet framhöllo
1938 drs pensionssakkunniga bl. a. (sid. 220 i bet.), hurusom med den
föreslagna lydelsen från reglementets tillämpning komme att vara uteslutna
sådana ordinarie tjänstemän vid de genom de nya avlöningsförfattningarna
reglerade verken, vilka i enlighet med vad därom vore föreskrivet icke blivit
underkastade nämnda avlöningsförfattningar. Vidare anförde de sakkunniga:
Detta innebure bland annat, att sådan tjänsteman, vilken i föreskriven
ordning gjort anmälan, att han icke ville underkasta sig avlöningsförfattningens
villkor och bestämmelser, ej komme under allmänna tjänstepensionsreglementets
bestämmelser med mindre han före pensionsreglementets ikraftträdande
vunnit eller sedermera vunne befordran eller transport till annan
tjänst än den, som han innehade vid avlöningsförfattningens ikraftträdande.
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
9
De sakkunniga ansåge det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke dylika
tjänstemän av billighetsskäl borde sättas i tillfälle att i samband med
tillkomsten av ett nytt pensionsreglemente övergå på den nya avlöningsförfattningen
från och med den tidpunkt, vid vilken pensionsförfattningen
trädde i kraft, varav i så fall givetvis borde följa, att de även bleve underkastade
sistnämnda författning utan den valfrihet, som avsåges i 37 § 1
mom. Det förefölle nämligen icke uteslutet, att tjänstemans önskan att kvarstå
å de äldre avlöningsbestämmelserna i vissa fall kunde hava föranletts
av ovisshet om innebörden av en blivande pensionsreglering. För ett sådant
förfaringssätt talade jämväl det skälet, att det ur administrativ synpunkt måste
anses önskvärt, att de äldre avlönings- och pensionsbestämmelserna icke
kvarstode i tillämpning alltför lång tid efter tillkomsten av nya bestämmelser
i ämnet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
I likhet med 1938 års pensionssakkunniga hyser även jag den uppfattningen,
att vissa billighetsskäl tala för att i samband med ikraftträdandet den 1
juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet
de befattningshavare, som, ehuru tidigare berättigade att
övergå till de nya avlöningsförfattningarna, på grund av gjord anmälan fortfarande
kvarstå å äldre lönestat, ånyo beredes möjlighet att, örn de så önska,
övergå till de nya avlöningsbestämmelserna och därigenom komma i åtnjutande
av den förbättring i pensionsförmånerna, som följer av den år 1941
genomförda pensionslagstiftningen. Såsom de sakkunniga anfört måste det
även ur administrativ synpunkt anses fördelaktigt, att befattnigshavarna i
största möjliga utsträckning bliva inordnade under de nya avlönings- och
pensionsbestämmelserna. Jag anser mig därför böra förorda, att åtgärder
vidtagas i sådan riktning. Då härför torde erfordras riksdagens medverkan,
förordar jag, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande dels att
medgiva tjänsteman inom den civila statsförvaltningen, som på grund av
tidigare gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942 övergå
till civila avlöningsreglementet, dels ock att utfärda de särskilda övergångsbestämmelser
i löne- och pensionshänseende, som för ändamålet kunna
visa sig erforderliga.
I avseende å innehållet i dessa övergångsbestämmelser må följande anföras.
Beträffande till en början reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet
synas föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser
i fråga örn tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet kunna i huvudsak givas motsvarande
tillämpning. I den mån tjänsteman omedelbart före övergången uppbär förhöjning
av dyrtidstillägg på grund av försörjningsplikt mot barn, torde efter
övergången barntillägg böra få utgå enligt i huvudsak samma grunder, som
enligt kungörelsen den 15 juni 1939, nr 428, äro gällande för de befattningshavare,
som den 1 juli nämnda år övergingo till civila avlöningsreglementet.
Detta skulle innebära, att barntillägg finge efter den 1 juli 1942 uppbäras
för barn, för vilket försörjningsplikt inträtt före utgången av mars 1939.
Vidare torde böra föreskrivas, alt den, som den 1 juli 1942 övergår till civila
avlöningsreglementet, är skyldig att räknat från och med samma dag underkasta
sig de nya tjänste- och familjepensionsreglementenas villkor och bestämmelser.
Stadgandet i 37 8 1 morn. allmänna tjänstepensionsreglementet
skulle sålunda bär icke äga tillämpning. För övergången till dessa pensionsreglementen
torde även för de tjänstemän, varom nu är fråga, kunna tillämpas
de i reglementena meddelade övergångsbestämmelserna, möjligen med
komplettering på en eller annan punkt.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
Såsom förut nämnts torde för närvarande inom den militära statsförvaltningen
icke finnas någon beställningshavare, som efter därom gjord anmälan
kvarstår å förut gällande avlöningsbestämmelser. Skulle så emellertid mot
förmodan vara fallet, bör även sådana beställningshavare nu beredas möjlighet
att den 1 juli 1942 övergå till militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att därtill
lämna medgivande samt att meddela därav betingade övergångsbestämmelser.
Jämväl i detta hänseende bör bemyndigande av riksdagen utverkas.
Avlöningsförstärkning till nuvarande innehavaren av rektorsbefattningen
vid statens polisskola.
I proposition den 3 mars 1938, nr 219, föreläde Kungl. Majit 1938 års riksdag
förslag om ett fullständigt förstatligande av den redan dessförinnan av
statsmedel bekostade polisskolan i Stockholm. I organisatoriskt hänseende
innehöll förslaget bl. a., att vid denna skola, som efter övertagandet skulle
benämnas statens polisskola, skulle nyinrättas en befattning såsom rektor,
avsedd för skolans föreståndare. Rektorn skulle utnämnas av Kungl. Majit
och i lönehänseende tillhöra 30 lönegraden. Emellertid anfördes tillika i propositionen,
att det vid jämförelse med de löneförmåner, som utginge till rektorerna
vid de allmänna läroverken och realskolorna, syntes skäligt, att
rektorn utöver lönen komrne i åtnjutande av avlöningsförstärkning med ett
belopp av 1,000 kronor för år räknat. Vidare anfördes att, därest den dittillsvarande
föreståndaren överginge i statstjänst, det finge anses skäligt, att han
berättigades »uppbära ett personligt lönetillägg till sådant belopp, att ersättningen
å tjänsten i huvudsak bibehålies oförändrad».
Kungl. Majits förslag blev av riksdagen i allt väsentligt godtaget. I fråga
örn avlöningsförmånerna för skolans rektor framställde riksdagen ingen erinran.
Genom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 425) förordnade sedermera Kungl.
Majit, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925: 270) för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning å, bland andra, tjänstemän
vid statens polisskola. Tillika föreskrevs i kungörelsen, att rektorn vid polisskolan
skulle utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande avlöning
uppbära avlöningsförstärkning med 1,000 kronor för år räknat.
Vidare fastställde Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1938 personalförteckning,
upptagande en rektor med placering i dåvarande lönegrad B 30,
ävensom avlöningsstat för polisskolan, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1938/1939.
Till innehavare av den nya rektorsbefattningen utnämnde och förordnade
Kungl. Majit genom beslut sistnämnda dag fjärde polisintendenten i Stockholm
E. G. G. W. Biörklund, vilken alltsedan juli månad 1931 tjänstgjort
såsom polisskolans föreståndare. Genom beslut samma dag förklarade Kungl.
Majit Sig framdeles efter förslag i ämnet från styrelsen för statens polisskola
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
11
vilja meddela de föreskrifter beträffande personligt lönetillägg bland annat för
skolans rektor, vilka kunde befinnas erforderliga.
I skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1938 hemställde därefter styrelsen
för polisskolan dels att Biörklund måtte förklaras berättigad att för
löneklassplacering tillgodoräkna den tid han varit anställd som fjärde polisintendent
i Stockholm, såsom om han uppehållit befattning som statens
tjänsteman i dåvarande lönegrad B 30, dels ock att han, intill tidpunkten för
uppflyttning i högre löneklass, måtte berättigas att från och med den 1 juli
1938 uppbära samma avlöningsförmåner, som han skulle hava erhållit, därest
han kvarstått såsom polisintendent.
Genom beslut den 24 februari 1939 förklarade Kungl. Majit Biörklund berättigad
att för placering i löneklass vid innehavande befattning tillgodoräkna
tiden 1 juli 1931—30 juni 1938, varunder han såsom fjärde polisintendent i
Stockholm förestått polisskolan. Vidare förordnade Kungl. Majit, att Biörklund
finge såsom rektor vid statens polisskola, räknat från och med den 1
juli 1938 tills vidare så länge det då gällande allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente vöre å honom tillämpligt, uppbära personligt lönetillägg
med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den avlöning, beräknad
efter 1,313 kronor 48 öre för månad, som han före sistnämnda dag
åtnjutit å sin befattning såsom fjärde polisintendent, och å andra sidan den
sammanlagda mindre avlöning, som han enligt gällande bestämmelser ägde
uppbära å rektorsbefattningen.
Vid genomförandet den 1 juli 1939 av lönereglering för den civila statsförvaltningens
befattningshavare uppfördes befattningen såsom rektor vid
statens polisskola i 30 lönegraden av den i civila avlöningsreglementet intagna
löneplanen A. Däremot upptogs i reglementet icke någon bestämmelse
örn särskild avlöningsförstärkning å rektorsbefattningen. I enlighet med stadgandet
i 66 § 1 moni. c) civila avlöningsreglementet anmälde därefter Biörklund,
att han icke ville underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor
och bestämmelser. Han är sålunda fortfarande underkastad bestämmelserna
i 1921 års avlöningsreglemente. I följd härav och på grund av Kungl. Majits
förenämnda beslut rörande rätt för Biörklund att uppbära personligt lönetillägg
har Biörklunds avlöningsförmåner sedan den 1 juli 1938 utgått med
oförändrat belopp av 1,313 kronor 48 öre för månad räknat, däri inberäknat
avlöningsförstärkning och personligt lönetillägg.
I en till styrelsen för statens polisskola den 16 juni 1940 gjord ansökning
hemställde Biörklund, att styrelsen måtte hos Kungl. Majit föreslå, att han
från och med den 1 juli 1940 finge uppbära samma avlöningsförmåner, som
han skulle hava erhållit, därest han kvarstått såsom polisintendent i Stockholm
ävensom att i beslutet härom måtte innefattas rätt för honom att från
och med den 1 augusti 1940 uppbära en särskild ersättning av 480 kronor
motsvarande det ålderstillägg, vartill han nämnda dag skulle hava blivit berättigad,
därest han kvarstått såsom polisintendent. I skrivelse till Kungl.
Majit den 19 juni 1940 tillstyrkte styrelsen — med överlämnande av ansökningen
— att Biörklund måtte tillerkännas ett ålderstillägg av 480 kronor för
12
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
år. Tillika förklarade styrelsen sig finna, att Biörklund borde beredas skälig
ersättning för den avsevärda ökning i levnadskostnader, som inträtt till följd
av rådande dyrtid.
Sedan statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet, förklarade Kungl.
Majit genom beslut den 26 juli 1940 sig finna styrelsens framställning icke
föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I skrivelse den 15 september 1941 har styrelsen för statens polisskola ånyo
gjort framställning angående förhöjning av Biörklunds löneförmåner såsom
rektor vid polisskolan. Styrelsen har därvid i frågan örn kompensation för
inträdd'' dyrtid anfört, att Biörklund skulle, därest han kvarstått såsom fjärde
polisintendent i Stockholm, ha varit berättigad att uppbära en månatlig avlöning
av 1,695 kx-onor 94 öre samt hemställt, att Biörklund måtte berättigas
att från tidpunkt, som Kungl. Majit ville bestämma, erhålla dels ett ålderstillägg
av 480 kronor om året dels ock kompensation för inträdd dyrtid med
skäligt belopp.
Över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna
lönenämnden.
I ärendet har departementschefen anfört följande:
Vad först angår den formella sidan av förevarande ärende, nämligen frågan
huruvida Biörklund kan anses vara berättigad att komma i åtnjutande
av förhöjning av sina nuvarande löneförmåner på grund av vad i 1938 års
proposition anförts angående beredande åt honom av kompensation för uppkommen
löneminskning till följd av övergången i statens tjänst, delar jag den
av allmänna lönenämnden uttalade uppfattningen, att någon sådan rätt icke
föreligger. Denna ståndpunkt har ock tidigare av Kungl. Majit intagits vid
meddelande av förenämnda beslut den 26 juli 1940 på av styrelsen för statens
polisskola gjord framställning i ämnet.
Enligt 1938^ års riksdags beslut skulle å rektorsbefattningen vid statens
polisskola utgå avlöningsförstärkning av 1,000 kronor för år, vilken särskilda
löneförmån ansågs motiverad med hänsyn till rektorernas vid de allmänna
läroverken och realskolorna löneställning. Någon motsvarande avlöningsförstärkning
har icke upptagits i civila avlöningsreglementet. Under förutsättning
att vad jag under nästföregående punkt hemställt vinner Kungl.
Majits och riksdagens bifall, skulle Biörklund bliva i tillfälle ett ånyo välja,
huruvida han vill underkasta sig bestämmelserna i civila avlöningsreglementet.
Det synes mig skäligt att Biörklund får efter övergången bibehålla nämnda
avlöningsförstärkning av 1,000 kronor för år. Under angivna förutsättning
skulle Biörklund efter övergången komma att uppbära en sammanlagd
löneinkomst — efter verkställda pensionsavdrag — av 1,395 kronor 58 öre
för månad, däri inräknat kristillägg enligt för första kvartalet 1942 gällande
grunder, eller ungefär samma löneförmåner, som för närvarande tillkomma
rektor vid högre allmänt läroverk, tillhörande avlöningsgrupp II
(lönegrad E 12). Även örn Biörklund övergår till civila avlöningsreglementets
villkor och bestämmelser, bör han enligt min mening vara garanterad minst
den avlöning, som för närvarande utgår till honom.
Kungl. Majit torde böra utverka riksdagens bemyndigande att i enlighet
med vad här angivits meddela bestämmelser om Biörklunds avlöningsförmåner,
därest han den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementets
villkor och bestämmelser.
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
13
Särskild ersättning till tjänsteman vid statens järnvägar, som på
grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare.
I skrivelse den 20 oktober 1941 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
angående särskild ersättning till den personal vid statens järnvägar, som vid
sidan av den ordinarie tjänstgöringen bestrider göromål såsom lokledare.
Till stöd härför anför järnvägsstyrelsen till en början:
Jämlikt 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet utgår till de
tjänstemän, som på grund av förordnande bestrida göromål såsom tågledare,
särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för år. I tilläggsbestämmelse
till avlöningsreglementet har styrelsen — i anslutning till uttalande av
1928 års lönekommitté om differentiering av ersättningsbeloppen efter skiftande
förhållanden — verkställt uppdelning av tågledartjänsterna i tre grupper
alltefter göromålens omfattning, svårighetsgrad och ansvar samt för de
olika grupperna fastställt skilda ersättningsbelopp.
De tjänstemän, som tjänstgöra såsom lokledare, hava däremot hittills icke
varit tillerkända någon särskild ersättning.
Såsom lokledare fungera i regel underingenjörer och lokmästare. Det förekommer
emellertid även, att tjänstemän i lägre lönegrad, såsom lokförare,
stallförmän och kontorister, få inträda som lokledare. Lokledningen utövas
även under icke expeditionstid och på sina håll dygnet runt, varför vederbörande
tjänsteman de dygn, då han omhänderhar lokledningen, måste efter
expeditionstidens slut hava passning i hemmet eller på annat sätt vara omedelbart
anträffbar.
Lokledarens huvudsakliga uppgifter bestå i att träffa anstalter i fråga örn
dragkraftens disponering närmast i följande fall, nämligen
då ändringar påkallas på grund av att använd dragkraft blivit otjänstbar
eller befunnits otillräcklig,
då till följd av missöden dragkraftens planenliga användning rubbas, samt
då på grund av ändringar i trafikens omfattning nya tåg måste anordnas
eller redan anordnade tåg inställas.
I regel måste jämsides med åtgärder i fråga örn dragkraftens användning
även dispositioner vidtagas beträffande vederbörande lokpersonals tjänstgöring.
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
intagande i 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet av en bestämmelse,
innebärande att tjänsteman, som erhållit i uppdrag att bestrida med
lokledning förenade göromål, må tilldelas särskild ersättning beräknad efter
högst 420 kronor för år.
över järnvägsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av allmänna
lönenämndcn.
Departementschefen har anfört följande:
I likhet med allmänna lönenämndcn finner jag mig kunna tillstyrka, att
tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnas såsom lokledare, erhåller
särskild ersättning för fullgörande av därmed förenade göromål. Mot det av
järnvägsstyrelsen föreslagna och av allmänna lönenämnden tillstyrkta ersättningsbeloppet
— högst 420 kronor för år — synes någon erinran icke vara
att framställa. Det torde få ankomma på styrelsen att meddela närmare före
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
skrifter beträffande såväl ersättningens differentiering inom ramen för angivna
belopp med hänsyn till göromålens art och omfattning som grunderna
i övrigt för ersättningens beräknande. Ett stadgande rörande ifrågavarande
ersättning torde böra intagas i civila avlöningsreglementet. Jag föreslår
alltså, att framställning göres till riksdagen om införande i 58 § 3 mom. 7
punkten nämnda reglemente av ett tillägg av innehåll, att tjänsteman, som
på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare, må erhålla
särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.
Löneklassplacering i vissa fall vid befordran från extra ordinarie
till ordinarie tjänst.
I 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 stadgas följande:
Ordinarie
tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, skall
placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten
senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning
i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre
år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava
tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda
föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller
extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så
ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön,
varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning
eller förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst
inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen
eller under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass
än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie
tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen
eller förordnandet.
Vidare äro i 8 § 1, 2 och 4 mom. civila icke-ordinariereglementet den 15
juni 1939 meddelade följande bestämmelser:
1 mom. Extra ordinarie tjänsteman, som befordras till extra ordinarie
tjänst inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över
den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande
av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i
beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre
tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,
till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 §
1 mom. skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, där
ordinarie tjänsteman eller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnas
att innehava extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad, så ock där extra
tjänsteman vinner befordran till extra ordinarie tjänst inom samma eller
högre lönegrad.
2 morn. Där tjänsteman omedelbart före tillträdandet av extra ordinarie
befattning innehade anställning i statens tjänst med avlöning enligt kollek
-
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
15
tivavtal, skall han i den extra ordinarie befattningen hänföras lägst till den
löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare
anställningen ägt uppbära.
Rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen
gäller, vad beträffande ordinarie tjänsteman härutinnan föreskrivits i tillläggsbestämmelserna
till civila avlöningsreglementet.
4 mom. Har den, som tillträder extra ordinarie befattning inom högst 6
lönegraden, dessförinnan under minst sex år i följd innehaft fast anställning
såsom manskap vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning,
skall han i den extra ordinarie befattningen placeras en löneklass
högre än den, till vilken han enligt stadgandet i 7 § 1 mom. eljest skolat
hänföras; dock att den, vilkens militära anställning varat minst nio år, skall,
där han tillträder extra ordinarie befattning inom högst 5 lönegraden, placeras
två löneklasser högre än den, till vilken han enligt nyssnämnda stadgande
eljest skolat hänföras.
Såsom förutsättning för löneklassplacering enligt bestämmelserna i nästföregående
stycke skall gälla, att högst åtta månader förflutit från avgången
från den militära anställningen till tillträdandet av den extra ordinarie befattningen
eller annan omedelbart före denna befattning innehavd fortlöpande
statlig anställning. Den militära anställningen skall anses hava innehafts i
följd även örn avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan
olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i
anställningstiden.
Där bestämmelserna i detta moment komma i tillämpning, må icke samtidigt
tillämpas föreskrifterna i 1 mom. här ovan.
I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1941 har svenska järnvägsmannaförbundet
anfört i huvudsak följande:
Tvenne stationskarlar vid statens järnvägar, vilka den 1 juli 1939 antagits
såsom extra ordinarie med placering i 5 lönegraden och därvid på grund av
tidigare innehavd fast manskapsanställning vid försvarsväsendet hänförts till
6 respektive 5 löneklassen, hade den 1 juli 1941 befordrats till ordinarie stationskarlar
i samma lönegrad och därvid av vederbörande distriktschef placerats
i löneklassen närmast över den, de vid befordringstillfället tillhört,
med rätt för dem tillika att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna den tid,
de tillhört den lägre löneklassen. Järnvägsstyrelsen hade emellertid ändrat
detta distriktschefens beslut därhän, att båda placerats i 5 löneklassen med
tillgodoräkning för löneklassuppflyttning av tiden från och med den 1 juli
1939. Såsom stöd för denna åtgärd hade åberopats 8 § 1 mom. andra stycket
andra meningen civila avlöningsreglementet. Den princip, som fått sitt uttryck
i 8 § 1 mom. av reglementet och som ginge under benämningen »suddning»,
åsyftade emellertid, att befordran alltid skulle medföra avlöningsförbättring.
Det vore •endast i sådana fall, då sneddningsregeln skulle leda till alltför
gynnsam löneklassplacering, som bestämmelsen i nämnda moments andra
.stycke andra meningen skulle komma till användning. På grund härav hemställde
förbundet, att Kungl. Majit måtte förklara ifrågavarande stationskarlar
berättigade att från tidpunkten för deras befordran till ordinarie befattning
uppbära lön enligt löneklassen närmast över den, som de omedelbart
dessförinnan tillhört, ävensom för framtida löneklassuppflyttning tillgodoräkna
tiden i den lägre löneklassen.
över nämnda framställning ha utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen
och allmänna lönenämnden.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
Lönenämnden har därvid anfört, att de konsekvenser, som framginge av
de av järnvägsmannaförbundet anförda fallen, enligt nämndens mening
icke vore tillfredsställande samt föreslagit, att åtgärder vidtoges för ernående
av en rättvis och skälig löneklassplacering i dylika fall. I sistnämnda
avseende har lönenämnden anfört följande:
Den härvid närmast till hands liggande utvägen syntes vara att vidtaga
sådan ändring av spärregeln, att densamma icke skulle komma att inverka
på fall av nu föreliggande art. Vid övervägande av denna fråga hade emellertid
lönenämnden funnit, att jämväl ur andra synpunkter jämkning av spärrregeln
kunde vara erforderlig. På grund härav hade lönenämnden kommit
till den uppfattningen, att förslag om ändring av avlöningsreglementet icke
borde framläggas, innan närmare kännedom inhämtats om verkens erfarenheter
rörande verkningarna av ifrågavarande stadgande överhuvud taget.
Lönenämnden hade ock för avsikt att inhämta dylika uppgifter, avsedda att
läggas till grund för ett eventuellt förslag i ämnet. Med hänsyn härtill hade
lönenämnden stannat vid att föreslå, att Kungl. Maj :t nu —i likhet med vad
som skedde genom proposition nr 159 till 1932 års riksdag — inhämtade
riksdagens bemyndigande att meddela provisoriska föreskrifter i ämnet.
Vad innehållet i de ifrågasatta föreskrifterna anginge, ville lönenämnden
förorda, att bemyndigandet begränsades att avse löneklassplacering vid ordinarieblivande
för befattningshavare, vilken i egenskap av extra ordinarie
tjänsteman fått sin löneklassplacering bestämd med tillämpning av 8 §
4 mom. civila icke-ordinariereglementet. Lönenämnden ville vidare föreslå,
att föreskrifterna gåves den innebörden, att sådan befattningshavare finge
vid ordinarieblivande i samma lönegrad, som han innehaft såsom extra ordinarie,
placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den extra
ordinarie tjänsten senast tillhört, och att han därjämte finge för framtida
löneklassuppflyttning tillgodoföras den tid, dock högst tre år, varunder han
tillhört eller beräknades hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken
han vid ordinarieblivandet hänfördes. I sak innebure denna föreskrift,
att spärregeln sattes ur kraft i vad anginge fall av föreliggande art.
Departementschefen har anfört följande:
Såsom framgår av det anförda har i de omförmälda befordringsfallen det
inskränkande stadgandet i 8 § 1 mom. andra stycket andra meningen civila
avlöningsreglementet — den s. k. spärregeln — kommit att verka på ett sätt,
som knappast kan hava varit avsett vid stadgandets tillkomst. Jag är ense
med de hörda myndigheterna därom, att en jämkning av nämnda stadgande
bör i en eller annan form komma till stånd till förhindrande av att i fall,
där vederbörande tjänsteman på grund av tidigare anställning vid försvarsväsendet
intjänat en viss lönetursrätt i den extra ordinarie anställningen, han
går miste örn denna rätt vid sedermera inträffande övergång till ordinarie
befattning.
Emellertid har allmänna lönenämnden framhållit, att jämväl ur andra
synpunkter en jämkning av spärregeln kunde vara befogad samt att lönenämnden
efter närmare utredning eventuellt komme att framlägga förslag
härutinnan. Vid sådant förhållande finner jag i likhet med lönenämnden lämpligast
vara, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela
provisoriska föreskrifter i ämnet. Beträffande det blivande innehållet i
dylika föreskrifter har jag intet att erinra mot vad lönenämnden härutinnan
föreslagit.
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
17
Förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att meddela särskilda
avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.
I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag hemställde Kungl. Majit
bl. a. om riksdagens bemyndigande att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,
som sammanhängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet
skulle avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild
temporär krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
jämväl befogenhet att, örn och i den mån så befunnes lämpligt,
föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles
i tjänstgöring.
Riksdagen biföll propositionen men fann sig därvid böra i princip begränsa
fullmakten till att gälla ett budgetår i sänder. Bemyndigandet, som därefter
av 1941 års riksdag förlängts att gälla under innevarande budgetår, föreslås
nu skola förlängas jämväl för nästa budgetår.
Ändrade bestämmelser för beräkning av rörligt tillägg.
I en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt motion
(II: 180) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att rörligt tillägg och
kristillägg icke må utgå å högre belopp på lön än 5,500 kronor.
Nämnda motion behandlar utskottet i detta sammanhang i den del motionen
avser rörligt tillägg. Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd
för sitt förslag, hänvisas till motionen.
Utskottets yttrande och hemställan.
I likhet med departementschefen anser utskottet billighetsskäl tala för att
i samband med ikraftträdandet den 1 juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet de befattningshavare,
som på grund av gjord anmälan fortfarande kvarstå å äldre lönestat, ånyo
beredes möjlighet att övergå till de nya avlöningsbestämmelserna och därigenom
komma i åtnjutande av den förbättring i pensionsförmånerna, som följer
av nämnda pensionsreglementen. Utskottet har icke funnit anledning lill
erinran mot vad departementschefen anfört rörande de särskilda övergångsbestämmelser
i löne- och pensionshänseende, som för vinnande av nämnda
syftemål kunna visa sig erforderliga.
Icke heller har utskottet funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag beträffande avlöningsförstärkning till nuvarande innehavaren av rektorsbefattningen
vid statens polisskola, särskild ersättning till tjänsteman vid
statens järnvägar, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom
lokledare, löneklassplacering i vissa fall vid befordran från extra ordinarie
till ordinarie tjänst samt förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att mcd
Bihang
till riksdagens protokoll 19i2. 6 sami. Nr 65—67.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
dela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till ^^administration.
I samband med antagandet år 1938 av civila avlöningsreglementet blevo
grunderna för bestämmande av rörligt lönetillägg fastställda. Nämnda grunder
innebära i huvudsak, att löntagarna erhålla tre fjärdedels kompensation
för stegring i levnadskostnaderna i förhållande till 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå. Denna förmån blev emellertid begränsad på två sätt.
Dels bestämdes att det rörliga tillägget icke finge utgå efter högre procenttal
än 15 även örn levnadskostnadstalet ökade med mer än 20 enheter och dels
skulle tillägget ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstege 900 kronor
för månad. Den förra begränsningen har medfört, att det rörliga tillägget,
som under 1939 års tredje kvartal utgick efter sex procent, därefter icke kunnat
stiga med mer än nio enheter till femton procent. Beträffande den senare
begränsningen innebär det i motionen II: 180 framställda yrkandet, att det
högsta lönebelopp, varå rörligt tillägg må beräknas, sänkes från 900 kronor
till omkring 458 kronor per månad.
Utskottet vill erinra, att nämnda grunder för bestämmande av rörligt tilllägg
genom senare tillkomna löneförfattningar blivit gällande jämväl för militära
beställningshavare och ett flertal andra tjänstemannagrupper ävensom
att det rörliga tillägget kompletterats med ett kristillägg för kompensation av
levnadskostnadsstegring utöver indextalet 120.
Ehuru utskottet icke vill bestrida att skäl kunna anföras för åtgärd i det i
motionen 11:180 angivna syftet, anser sig utskottet likväl icke kunna tillstyrka,
att den av motionären ifrågasatta minskningen i utgående löneförmåner
genomföres under löpande löneregleringsperiod. Därvid vill utskottet
särskilt framhålla, att rörligt tillägg icke tillhör de förmåner, i vilka ordinarie
tjänstemän och beställningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat äro
skyldiga att underkasta sig sådan minskning, och att ändringen alltså skulle
kunna genomföras allenast beträffande den icke-ordinarie personalen samt
personer, vilka efter ändringen utses på ordinarie befattningar och beställningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) godkänna förberörda förslag till kungörelse,
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 6 mars 1942 förordats
1)
ej mindre medgiva tjänsteman inom den civila eller
militära statsförvaltningen, som på grund av tidigare gjord
anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942
övergå till civila avlöningsreglementet respektive militära
avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet än
även utfärda de särskilda övergångsbestämmelser i löne- och
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
19
pensionshänseende, som för ändamålet kunna visa sig erforderliga,
2) meddela bestämmelser örn avlöningsförmåner för rektorn
vid statens polisskola E. G. G. W. Biörklund, därest han
den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementet,
3) besluta örn löneklassplacering vid övergång till ordinarie
befattning för extra ordinarie tjänsteman, som fått sin
löneklassplacering i den extra ordinarie befattningen bestämd
med tillämpning av 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet,
4) för budgetåret 1942/43 meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration;
II. att motionen II: 180 i vad den avser rörligt tillägg icke
må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 17 april 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 65.
Res er vatio n
av herrar Hansson i Rubbestad, Andersson i Södergård och Åqvist, vilka
ansett, att utskottets utlåtande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I likhet med---visa sig erforderliga.
Icke heller har---övergång till krisadministration.
I samband med---kronor per månad.
Utskottet vill erinra---utöver indextalet 120.
Den ovan omnämnda maximeringen av det rörliga tilläggets underlag till
900 kronor för månad har grundat sig på den meningen, att rörligt tillägg
icke skulle få utgå med högre procenttal än 15. På grund av levnadskostnadsstegringen
och det i anledning därav införda särskilda kristillägget har
emellertid nu detta rörliga tillägg med hjälp av kristillägget kommit upp
20
Statsutskottets utlåtande Nr 66.
till procenttalet 29. Vid sådant förhållande finner utskottet starka skäl tala
för de i motionen II: 180 anförda synpunkterna. Vad utskottet i annat sammanhang
anför angående kristilläggen finner utskottet tillämpligt även på
det rörliga tillägget. Utskottet föreslår för den skull, att det rörliga tilläggets
maximiunderlag sänkes från nuvarande 900 kronor till 600 kronor för månad.
Utskottet anser sig desto hellre kunna föreslå, att denna ändring nu genomföres
även beträffande den ordinarie personalen, som någon minskning av
de i avlöningsreglementena garanterade lönevillkoren icke uppkommer i nuvarande
läge genom nämnda förslag. Skulle levnadskostnaderna åter sjunka,
bör tillses, att nuvarande innehavare av ordinarie tjänster och beställningar
icke lida intrång i dem nu tillförsäkrade förmåner.
Kungl. Maj:t torde bemyndigas att vidtaga de ändringar i avlöningsreglementena
och andra lönebestämmelser, som betingas av utskottets förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen — — — övergång till krisadministration;
II.
att riksdagen må i anledning av motionen II: 180 i vad
den avser rörligt tillägg bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga sådan
ändring av de i lönereglementen och andra lönebestämmelser
meddelade föreskrifterna örn beräkning av rörligt tilllägg,
att dylikt tillägg icke må beräknas å högre lönebelopp
än 600 kronor för månad under iakttagande på sätt utskottet
ovan anfört av att ordinarie befattnings- och beställningshavare
icke — med inräknande av till dem utgående kristilllägg
— lida minskning i de löneförmåner, som må vara dem
tillförsäkrade.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse örn ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet de s. 3 i texten