Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

1942-04-17 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:66, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

5

Nr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten

civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)

m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 154 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 6 mars 1942, föreslagit

riksdagen att godkänna följande

Förslag

till

kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila ''avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 skall hava nedanstående ändrade lydelse.

58 §.

3 mom. Statens järnvägar.

7. Tjänsteman, som---för år.

Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare,

erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.

Tjänsteman, som — — — helt dygn.

Tjänsteman, som---för tjänstgöringsdag.

Angående särskilda---förordnar Kungl. Majit.

Vidare har Kungl. Majit i nämnda proposition föreslagit riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad av departementschefen förordats
a)

ej mindre medgiva tjänsteman inom den civila eller militära statsförvaltningen,

som på grund av tidigare gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

rätt att den 1 juli 1942 övergå till civila avlöningsreglementet respektive militära

avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet än även utfärda

de särskilda övergångsbestämrtielser i löne- och pensionshänseende, som

för ändamålet kunna visa sig erforderliga,

b) meddela bestämmelser om avlöningsförmåner för rektorn vid statens

polisskola E. G. G. W. Biörklund, därest han den 1 juli 1942 övergår till

civila avlöningsreglementet,

c) besluta om löneklassplacering vid övergång till ordinarie befattning för

extra ordinarie tjänsteman, som fått sin löneklassplacering i den extra ordinarie

befattningen bestämd med tillämpning av 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet,

d) för budgetåret 1942/43 meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell

övergång till krisadministration.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag behandlar utskottet

i nedan angiven del motionen II: 180 av herr K. E. Hansson i Skediga.

Rätt för vissa å äldre lönestat kvarstående tjänstemän att övergå

till civila avlöningsreglementets bestämmelser.

Den 1 juli 1939 genomfördes en allmän avlöningsrevision inom den civila

och militära statsförvaltningen. De nya avlöningsbestämmelserna innefattades

i civila och militära avlöningsreglementena samt i civila och militära ickeordinariereglementena.

Till nämnda reglementen ansluter sig det år 1940 antagna

manskapsavlöningsreglementet, vilket bland annat äger tillämpning å

vissa beställningshavare med pensionsrätt enligt 1935 års militära tjänstepension

sreglemente (nr 167) och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

(nr 542).

I fråga örn ordinarie tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet

vid dess ikraftträdande den 1 juli 1939 meddelades i 66 § 1 mom. av reglementet,

sådan denna paragraf avfattats enligt kungörelsen den 15 juni 1939

(nr 272), följande bestämmelser:

Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar

befattning, som i reglementet avses, skall, så vitt angår annan tjänsteman

än landshövding, såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen

varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, den

15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket ävensom den 30 september

1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

i

b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet; samt

c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort

anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

Beträffande landshövding skall såsom förutsättning för reglementets tilllämpning

gälla vad Kungl. Majit därom särskilt förordnar.

I anslutning till dessa bestämmelser föreskrevs under avd. IV i kungörelsen

den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser i fråga örn tjänstemäns övergång

till civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet

bl. a.,

att anmälan, som avsåges i 66 § 1 mom. c) civila avlöningsreglementet,

skulle ingivas till vederbörande myndighet senast den 15 juli 1939;

att tjänsteman, som ingivit sådan anmälan mell! som, räknat från och med

den 1 juli 1939 eller senare tidpunkt, tillträdde befattning, å vilken civila avlöningsreglementet

ägde tillämpning, därigenom skulle omedelbart bliva underkastad

nämnda reglementes villkor och bestämmelser; samt

att tjänsteman, som ingivit nyss nämnd anmälan, skulle äga, där ej Kungl.

Majit och riksdagen annorlunda beslöte, utöver honom enligt dittills gällande

avlöningsbestämmelser tillkommande lön och övriga förmåner, i vilka icke

finge ingå vare sig provisoriskt dyrortstillägg eller provisorisk avlöningsförstärkning,

åtnjuta dyrtids tillägg enligt de allmänna grunder, som dittills varit

för honom gällande, dock att förhöjning av dyrtidstillägg icke finge ske

beträffande barn, för vilket försörjningsplikt inträtt efter utgången av mars

1939.

I följd av dessa bestämmelser anmälde sedermera inom föreskriven tid ett

40-tal tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, däribland 10 provinsialläkare

och 22 lantbruksingenjörer, att de icke ville underkasta sig det

nya avlöningsreglementets bestämmelser.

I den mån ifrågavarande civila tjänstemän icke sedermera avgått från

tjänsten eller på grund av befordran eller dylikt övergått till annan befattning,

lyda de fortfarande under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, med undantag dock för provinsialläkarna, för

vilka gäller avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare

och provinsialläkare.

I tjänstepensionshänseende äro å dem tillämpliga bestämmelserna i 1934

års civila tjänstepensionsreglemente (nr 442), sådant detta reglemente lydde

före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15 juni 1939, nr

371, stadgade ändringarna, samt i familjepensionshänseende bestämmelserna

i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente (nr 542), sådant detta reglemente

lydde före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15

juni 1939, nr 374, stadgade ändringarna.

I fråga örn ordinarie beställningshavares övergång till militära avlöningsreglementet

meddelades i 58 § av detta reglemente ävensom under avd. IV i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 277) med bestämmelser i fråga örn övergång

till militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet liknande

föreskrifter, som enligt vad nyss anförts stadgats för civila ordinarie

tjänstemän. Häremot svarande föreskrifter hava ock meddelats i manskapsavlöningsreglementet

med därtill hörande övergångsbestämmelser. Såvitt kunnat

inhämtas, torde numera icke finnas någon beställningshavare, som på

grund av gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat.

I proposition, nr 339, framlade Kungl. Maj:t för 1941 års riksdag förslag

till nya tjänste- och familjepensionsreglementen m. m. Propositionen var i

väsentliga delar grundad på ett av 1938 års pensionssakkunniga den 14 mars

1941 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1941: 10). Syftet med de i propositionen

framlagda förslagen var, bland annat, att åstadkomma en avvägning

av pensionsförmånerna mot bakgrunden av den år 1939 genomförda löneregleringen.

Propositionen blev i allt väsentligt av riksdagen bifallen. Därefter har

Kungl. Maj:t den 30 december 1941 utfärdat dels reglemente (nr 1008) angående

tjänstepension för befattningshavare i statens tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet),

dels ock reglemente (nr 1009) angående familjepension

för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).

Ifrågavarande reglementen skola träda i kraft den 1

juli 1942.

Enligt huvudregeln i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet skall detta

reglemente äga tillämpning å, bland andra, ordinarie tjänstemän, som äro

underkastade civila avlöningsreglementet. Beträffande befattningshavare,

som vid allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande redan är innehavare

av ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall emellertid enligt

stadgande i 37 § 1 mom. såsom förutsättning för reglementets tillämpning

gälla, att befattningshavaren ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt

gjort anmälan, att han ej vill underkasta sig reglementets villkor och

bestämmelser.

Vidare må nämnas, att enligt 1 § allmänna familjepensionsreglementet detta

reglemente skall tillämpas bl. a. å befattningshavare, som äro underkastade

allmänna tjänstepensionsreglementet.

I avseende å innehållet i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet framhöllo

1938 drs pensionssakkunniga bl. a. (sid. 220 i bet.), hurusom med den

föreslagna lydelsen från reglementets tillämpning komme att vara uteslutna

sådana ordinarie tjänstemän vid de genom de nya avlöningsförfattningarna

reglerade verken, vilka i enlighet med vad därom vore föreskrivet icke blivit

underkastade nämnda avlöningsförfattningar. Vidare anförde de sakkunniga:

Detta innebure bland annat, att sådan tjänsteman, vilken i föreskriven

ordning gjort anmälan, att han icke ville underkasta sig avlöningsförfattningens

villkor och bestämmelser, ej komme under allmänna tjänstepensionsreglementets

bestämmelser med mindre han före pensionsreglementets ikraftträdande

vunnit eller sedermera vunne befordran eller transport till annan

tjänst än den, som han innehade vid avlöningsförfattningens ikraftträdande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

9

De sakkunniga ansåge det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke dylika

tjänstemän av billighetsskäl borde sättas i tillfälle att i samband med

tillkomsten av ett nytt pensionsreglemente övergå på den nya avlöningsförfattningen

från och med den tidpunkt, vid vilken pensionsförfattningen

trädde i kraft, varav i så fall givetvis borde följa, att de även bleve underkastade

sistnämnda författning utan den valfrihet, som avsåges i 37 § 1

mom. Det förefölle nämligen icke uteslutet, att tjänstemans önskan att kvarstå

å de äldre avlöningsbestämmelserna i vissa fall kunde hava föranletts

av ovisshet om innebörden av en blivande pensionsreglering. För ett sådant

förfaringssätt talade jämväl det skälet, att det ur administrativ synpunkt måste

anses önskvärt, att de äldre avlönings- och pensionsbestämmelserna icke

kvarstode i tillämpning alltför lång tid efter tillkomsten av nya bestämmelser

i ämnet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

I likhet med 1938 års pensionssakkunniga hyser även jag den uppfattningen,

att vissa billighetsskäl tala för att i samband med ikraftträdandet den 1

juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet

de befattningshavare, som, ehuru tidigare berättigade att

övergå till de nya avlöningsförfattningarna, på grund av gjord anmälan fortfarande

kvarstå å äldre lönestat, ånyo beredes möjlighet att, örn de så önska,

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna och därigenom komma i åtnjutande

av den förbättring i pensionsförmånerna, som följer av den år 1941

genomförda pensionslagstiftningen. Såsom de sakkunniga anfört måste det

även ur administrativ synpunkt anses fördelaktigt, att befattnigshavarna i

största möjliga utsträckning bliva inordnade under de nya avlönings- och

pensionsbestämmelserna. Jag anser mig därför böra förorda, att åtgärder

vidtagas i sådan riktning. Då härför torde erfordras riksdagens medverkan,

förordar jag, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande dels att

medgiva tjänsteman inom den civila statsförvaltningen, som på grund av

tidigare gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942 övergå

till civila avlöningsreglementet, dels ock att utfärda de särskilda övergångsbestämmelser

i löne- och pensionshänseende, som för ändamålet kunna

visa sig erforderliga.

I avseende å innehållet i dessa övergångsbestämmelser må följande anföras.

Beträffande till en början reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet

synas föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser

i fråga örn tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet kunna i huvudsak givas motsvarande

tillämpning. I den mån tjänsteman omedelbart före övergången uppbär förhöjning

av dyrtidstillägg på grund av försörjningsplikt mot barn, torde efter

övergången barntillägg böra få utgå enligt i huvudsak samma grunder, som

enligt kungörelsen den 15 juni 1939, nr 428, äro gällande för de befattningshavare,

som den 1 juli nämnda år övergingo till civila avlöningsreglementet.

Detta skulle innebära, att barntillägg finge efter den 1 juli 1942 uppbäras

för barn, för vilket försörjningsplikt inträtt före utgången av mars 1939.

Vidare torde böra föreskrivas, alt den, som den 1 juli 1942 övergår till civila

avlöningsreglementet, är skyldig att räknat från och med samma dag underkasta

sig de nya tjänste- och familjepensionsreglementenas villkor och bestämmelser.

Stadgandet i 37 8 1 morn. allmänna tjänstepensionsreglementet

skulle sålunda bär icke äga tillämpning. För övergången till dessa pensionsreglementen

torde även för de tjänstemän, varom nu är fråga, kunna tillämpas

de i reglementena meddelade övergångsbestämmelserna, möjligen med

komplettering på en eller annan punkt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

Såsom förut nämnts torde för närvarande inom den militära statsförvaltningen

icke finnas någon beställningshavare, som efter därom gjord anmälan

kvarstår å förut gällande avlöningsbestämmelser. Skulle så emellertid mot

förmodan vara fallet, bör även sådana beställningshavare nu beredas möjlighet

att den 1 juli 1942 övergå till militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att därtill

lämna medgivande samt att meddela därav betingade övergångsbestämmelser.

Jämväl i detta hänseende bör bemyndigande av riksdagen utverkas.

Avlöningsförstärkning till nuvarande innehavaren av rektorsbefattningen

vid statens polisskola.

I proposition den 3 mars 1938, nr 219, föreläde Kungl. Majit 1938 års riksdag

förslag om ett fullständigt förstatligande av den redan dessförinnan av

statsmedel bekostade polisskolan i Stockholm. I organisatoriskt hänseende

innehöll förslaget bl. a., att vid denna skola, som efter övertagandet skulle

benämnas statens polisskola, skulle nyinrättas en befattning såsom rektor,

avsedd för skolans föreståndare. Rektorn skulle utnämnas av Kungl. Majit

och i lönehänseende tillhöra 30 lönegraden. Emellertid anfördes tillika i propositionen,

att det vid jämförelse med de löneförmåner, som utginge till rektorerna

vid de allmänna läroverken och realskolorna, syntes skäligt, att

rektorn utöver lönen komrne i åtnjutande av avlöningsförstärkning med ett

belopp av 1,000 kronor för år räknat. Vidare anfördes att, därest den dittillsvarande

föreståndaren överginge i statstjänst, det finge anses skäligt, att han

berättigades »uppbära ett personligt lönetillägg till sådant belopp, att ersättningen

å tjänsten i huvudsak bibehålies oförändrad».

Kungl. Majits förslag blev av riksdagen i allt väsentligt godtaget. I fråga

örn avlöningsförmånerna för skolans rektor framställde riksdagen ingen erinran.

Genom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 425) förordnade sedermera Kungl.

Majit, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925: 270) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning å, bland andra, tjänstemän

vid statens polisskola. Tillika föreskrevs i kungörelsen, att rektorn vid polisskolan

skulle utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande avlöning

uppbära avlöningsförstärkning med 1,000 kronor för år räknat.

Vidare fastställde Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1938 personalförteckning,

upptagande en rektor med placering i dåvarande lönegrad B 30,

ävensom avlöningsstat för polisskolan, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1938/1939.

Till innehavare av den nya rektorsbefattningen utnämnde och förordnade

Kungl. Majit genom beslut sistnämnda dag fjärde polisintendenten i Stockholm

E. G. G. W. Biörklund, vilken alltsedan juli månad 1931 tjänstgjort

såsom polisskolans föreståndare. Genom beslut samma dag förklarade Kungl.

Majit Sig framdeles efter förslag i ämnet från styrelsen för statens polisskola

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

11

vilja meddela de föreskrifter beträffande personligt lönetillägg bland annat för

skolans rektor, vilka kunde befinnas erforderliga.

I skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1938 hemställde därefter styrelsen

för polisskolan dels att Biörklund måtte förklaras berättigad att för

löneklassplacering tillgodoräkna den tid han varit anställd som fjärde polisintendent

i Stockholm, såsom om han uppehållit befattning som statens

tjänsteman i dåvarande lönegrad B 30, dels ock att han, intill tidpunkten för

uppflyttning i högre löneklass, måtte berättigas att från och med den 1 juli

1938 uppbära samma avlöningsförmåner, som han skulle hava erhållit, därest

han kvarstått såsom polisintendent.

Genom beslut den 24 februari 1939 förklarade Kungl. Majit Biörklund berättigad

att för placering i löneklass vid innehavande befattning tillgodoräkna

tiden 1 juli 1931—30 juni 1938, varunder han såsom fjärde polisintendent i

Stockholm förestått polisskolan. Vidare förordnade Kungl. Majit, att Biörklund

finge såsom rektor vid statens polisskola, räknat från och med den 1

juli 1938 tills vidare så länge det då gällande allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente vöre å honom tillämpligt, uppbära personligt lönetillägg

med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den avlöning, beräknad

efter 1,313 kronor 48 öre för månad, som han före sistnämnda dag

åtnjutit å sin befattning såsom fjärde polisintendent, och å andra sidan den

sammanlagda mindre avlöning, som han enligt gällande bestämmelser ägde

uppbära å rektorsbefattningen.

Vid genomförandet den 1 juli 1939 av lönereglering för den civila statsförvaltningens

befattningshavare uppfördes befattningen såsom rektor vid

statens polisskola i 30 lönegraden av den i civila avlöningsreglementet intagna

löneplanen A. Däremot upptogs i reglementet icke någon bestämmelse

örn särskild avlöningsförstärkning å rektorsbefattningen. I enlighet med stadgandet

i 66 § 1 moni. c) civila avlöningsreglementet anmälde därefter Biörklund,

att han icke ville underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor

och bestämmelser. Han är sålunda fortfarande underkastad bestämmelserna

i 1921 års avlöningsreglemente. I följd härav och på grund av Kungl. Majits

förenämnda beslut rörande rätt för Biörklund att uppbära personligt lönetillägg

har Biörklunds avlöningsförmåner sedan den 1 juli 1938 utgått med

oförändrat belopp av 1,313 kronor 48 öre för månad räknat, däri inberäknat

avlöningsförstärkning och personligt lönetillägg.

I en till styrelsen för statens polisskola den 16 juni 1940 gjord ansökning

hemställde Biörklund, att styrelsen måtte hos Kungl. Majit föreslå, att han

från och med den 1 juli 1940 finge uppbära samma avlöningsförmåner, som

han skulle hava erhållit, därest han kvarstått såsom polisintendent i Stockholm

ävensom att i beslutet härom måtte innefattas rätt för honom att från

och med den 1 augusti 1940 uppbära en särskild ersättning av 480 kronor

motsvarande det ålderstillägg, vartill han nämnda dag skulle hava blivit berättigad,

därest han kvarstått såsom polisintendent. I skrivelse till Kungl.

Majit den 19 juni 1940 tillstyrkte styrelsen — med överlämnande av ansökningen

— att Biörklund måtte tillerkännas ett ålderstillägg av 480 kronor för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

år. Tillika förklarade styrelsen sig finna, att Biörklund borde beredas skälig

ersättning för den avsevärda ökning i levnadskostnader, som inträtt till följd

av rådande dyrtid.

Sedan statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet, förklarade Kungl.

Majit genom beslut den 26 juli 1940 sig finna styrelsens framställning icke

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I skrivelse den 15 september 1941 har styrelsen för statens polisskola ånyo

gjort framställning angående förhöjning av Biörklunds löneförmåner såsom

rektor vid polisskolan. Styrelsen har därvid i frågan örn kompensation för

inträdd'' dyrtid anfört, att Biörklund skulle, därest han kvarstått såsom fjärde

polisintendent i Stockholm, ha varit berättigad att uppbära en månatlig avlöning

av 1,695 kx-onor 94 öre samt hemställt, att Biörklund måtte berättigas

att från tidpunkt, som Kungl. Majit ville bestämma, erhålla dels ett ålderstillägg

av 480 kronor om året dels ock kompensation för inträdd dyrtid med

skäligt belopp.

Över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna

lönenämnden.

I ärendet har departementschefen anfört följande:

Vad först angår den formella sidan av förevarande ärende, nämligen frågan

huruvida Biörklund kan anses vara berättigad att komma i åtnjutande

av förhöjning av sina nuvarande löneförmåner på grund av vad i 1938 års

proposition anförts angående beredande åt honom av kompensation för uppkommen

löneminskning till följd av övergången i statens tjänst, delar jag den

av allmänna lönenämnden uttalade uppfattningen, att någon sådan rätt icke

föreligger. Denna ståndpunkt har ock tidigare av Kungl. Majit intagits vid

meddelande av förenämnda beslut den 26 juli 1940 på av styrelsen för statens

polisskola gjord framställning i ämnet.

Enligt 1938^ års riksdags beslut skulle å rektorsbefattningen vid statens

polisskola utgå avlöningsförstärkning av 1,000 kronor för år, vilken särskilda

löneförmån ansågs motiverad med hänsyn till rektorernas vid de allmänna

läroverken och realskolorna löneställning. Någon motsvarande avlöningsförstärkning

har icke upptagits i civila avlöningsreglementet. Under förutsättning

att vad jag under nästföregående punkt hemställt vinner Kungl.

Majits och riksdagens bifall, skulle Biörklund bliva i tillfälle ett ånyo välja,

huruvida han vill underkasta sig bestämmelserna i civila avlöningsreglementet.

Det synes mig skäligt att Biörklund får efter övergången bibehålla nämnda

avlöningsförstärkning av 1,000 kronor för år. Under angivna förutsättning

skulle Biörklund efter övergången komma att uppbära en sammanlagd

löneinkomst — efter verkställda pensionsavdrag — av 1,395 kronor 58 öre

för månad, däri inräknat kristillägg enligt för första kvartalet 1942 gällande

grunder, eller ungefär samma löneförmåner, som för närvarande tillkomma

rektor vid högre allmänt läroverk, tillhörande avlöningsgrupp II

(lönegrad E 12). Även örn Biörklund övergår till civila avlöningsreglementets

villkor och bestämmelser, bör han enligt min mening vara garanterad minst

den avlöning, som för närvarande utgår till honom.

Kungl. Majit torde böra utverka riksdagens bemyndigande att i enlighet

med vad här angivits meddela bestämmelser om Biörklunds avlöningsförmåner,

därest han den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementets

villkor och bestämmelser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

13

Särskild ersättning till tjänsteman vid statens järnvägar, som på

grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare.

I skrivelse den 20 oktober 1941 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

angående särskild ersättning till den personal vid statens järnvägar, som vid

sidan av den ordinarie tjänstgöringen bestrider göromål såsom lokledare.

Till stöd härför anför järnvägsstyrelsen till en början:

Jämlikt 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet utgår till de

tjänstemän, som på grund av förordnande bestrida göromål såsom tågledare,

särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för år. I tilläggsbestämmelse

till avlöningsreglementet har styrelsen — i anslutning till uttalande av

1928 års lönekommitté om differentiering av ersättningsbeloppen efter skiftande

förhållanden — verkställt uppdelning av tågledartjänsterna i tre grupper

alltefter göromålens omfattning, svårighetsgrad och ansvar samt för de

olika grupperna fastställt skilda ersättningsbelopp.

De tjänstemän, som tjänstgöra såsom lokledare, hava däremot hittills icke

varit tillerkända någon särskild ersättning.

Såsom lokledare fungera i regel underingenjörer och lokmästare. Det förekommer

emellertid även, att tjänstemän i lägre lönegrad, såsom lokförare,

stallförmän och kontorister, få inträda som lokledare. Lokledningen utövas

även under icke expeditionstid och på sina håll dygnet runt, varför vederbörande

tjänsteman de dygn, då han omhänderhar lokledningen, måste efter

expeditionstidens slut hava passning i hemmet eller på annat sätt vara omedelbart

anträffbar.

Lokledarens huvudsakliga uppgifter bestå i att träffa anstalter i fråga örn

dragkraftens disponering närmast i följande fall, nämligen

då ändringar påkallas på grund av att använd dragkraft blivit otjänstbar

eller befunnits otillräcklig,

då till följd av missöden dragkraftens planenliga användning rubbas, samt

då på grund av ändringar i trafikens omfattning nya tåg måste anordnas

eller redan anordnade tåg inställas.

I regel måste jämsides med åtgärder i fråga örn dragkraftens användning

även dispositioner vidtagas beträffande vederbörande lokpersonals tjänstgöring.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

intagande i 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet av en bestämmelse,

innebärande att tjänsteman, som erhållit i uppdrag att bestrida med

lokledning förenade göromål, må tilldelas särskild ersättning beräknad efter

högst 420 kronor för år.

över järnvägsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av allmänna

lönenämndcn.

Departementschefen har anfört följande:

I likhet med allmänna lönenämndcn finner jag mig kunna tillstyrka, att

tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnas såsom lokledare, erhåller

särskild ersättning för fullgörande av därmed förenade göromål. Mot det av

järnvägsstyrelsen föreslagna och av allmänna lönenämnden tillstyrkta ersättningsbeloppet

— högst 420 kronor för år — synes någon erinran icke vara

att framställa. Det torde få ankomma på styrelsen att meddela närmare före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

skrifter beträffande såväl ersättningens differentiering inom ramen för angivna

belopp med hänsyn till göromålens art och omfattning som grunderna

i övrigt för ersättningens beräknande. Ett stadgande rörande ifrågavarande

ersättning torde böra intagas i civila avlöningsreglementet. Jag föreslår

alltså, att framställning göres till riksdagen om införande i 58 § 3 mom. 7

punkten nämnda reglemente av ett tillägg av innehåll, att tjänsteman, som

på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare, må erhålla

särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.

Löneklassplacering i vissa fall vid befordran från extra ordinarie

till ordinarie tjänst.

I 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 stadgas följande:
Ordinarie

tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, skall

placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten

senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning

i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre

år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava

tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda

föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller

extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så

ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön,

varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning

eller förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst

inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen

eller under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass

än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie

tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen

eller förordnandet.

Vidare äro i 8 § 1, 2 och 4 mom. civila icke-ordinariereglementet den 15

juni 1939 meddelade följande bestämmelser:

1 mom. Extra ordinarie tjänsteman, som befordras till extra ordinarie

tjänst inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över

den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande

av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i

beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre

tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,

till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 §

1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, där

ordinarie tjänsteman eller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnas

att innehava extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad, så ock där extra

tjänsteman vinner befordran till extra ordinarie tjänst inom samma eller

högre lönegrad.

2 morn. Där tjänsteman omedelbart före tillträdandet av extra ordinarie

befattning innehade anställning i statens tjänst med avlöning enligt kollek
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

15

tivavtal, skall han i den extra ordinarie befattningen hänföras lägst till den

löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare

anställningen ägt uppbära.

Rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen

gäller, vad beträffande ordinarie tjänsteman härutinnan föreskrivits i tillläggsbestämmelserna

till civila avlöningsreglementet.

4 mom. Har den, som tillträder extra ordinarie befattning inom högst 6

lönegraden, dessförinnan under minst sex år i följd innehaft fast anställning

såsom manskap vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning,

skall han i den extra ordinarie befattningen placeras en löneklass

högre än den, till vilken han enligt stadgandet i 7 § 1 mom. eljest skolat

hänföras; dock att den, vilkens militära anställning varat minst nio år, skall,

där han tillträder extra ordinarie befattning inom högst 5 lönegraden, placeras

två löneklasser högre än den, till vilken han enligt nyssnämnda stadgande

eljest skolat hänföras.

Såsom förutsättning för löneklassplacering enligt bestämmelserna i nästföregående

stycke skall gälla, att högst åtta månader förflutit från avgången

från den militära anställningen till tillträdandet av den extra ordinarie befattningen

eller annan omedelbart före denna befattning innehavd fortlöpande

statlig anställning. Den militära anställningen skall anses hava innehafts i

följd även örn avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan

olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i

anställningstiden.

Där bestämmelserna i detta moment komma i tillämpning, må icke samtidigt

tillämpas föreskrifterna i 1 mom. här ovan.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1941 har svenska järnvägsmannaförbundet

anfört i huvudsak följande:

Tvenne stationskarlar vid statens järnvägar, vilka den 1 juli 1939 antagits

såsom extra ordinarie med placering i 5 lönegraden och därvid på grund av

tidigare innehavd fast manskapsanställning vid försvarsväsendet hänförts till

6 respektive 5 löneklassen, hade den 1 juli 1941 befordrats till ordinarie stationskarlar

i samma lönegrad och därvid av vederbörande distriktschef placerats

i löneklassen närmast över den, de vid befordringstillfället tillhört,

med rätt för dem tillika att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna den tid,

de tillhört den lägre löneklassen. Järnvägsstyrelsen hade emellertid ändrat

detta distriktschefens beslut därhän, att båda placerats i 5 löneklassen med

tillgodoräkning för löneklassuppflyttning av tiden från och med den 1 juli

1939. Såsom stöd för denna åtgärd hade åberopats 8 § 1 mom. andra stycket

andra meningen civila avlöningsreglementet. Den princip, som fått sitt uttryck

i 8 § 1 mom. av reglementet och som ginge under benämningen »suddning»,

åsyftade emellertid, att befordran alltid skulle medföra avlöningsförbättring.

Det vore •endast i sådana fall, då sneddningsregeln skulle leda till alltför

gynnsam löneklassplacering, som bestämmelsen i nämnda moments andra

.stycke andra meningen skulle komma till användning. På grund härav hemställde

förbundet, att Kungl. Majit måtte förklara ifrågavarande stationskarlar

berättigade att från tidpunkten för deras befordran till ordinarie befattning

uppbära lön enligt löneklassen närmast över den, som de omedelbart

dessförinnan tillhört, ävensom för framtida löneklassuppflyttning tillgodoräkna

tiden i den lägre löneklassen.

över nämnda framställning ha utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen

och allmänna lönenämnden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

Lönenämnden har därvid anfört, att de konsekvenser, som framginge av

de av järnvägsmannaförbundet anförda fallen, enligt nämndens mening

icke vore tillfredsställande samt föreslagit, att åtgärder vidtoges för ernående

av en rättvis och skälig löneklassplacering i dylika fall. I sistnämnda

avseende har lönenämnden anfört följande:

Den härvid närmast till hands liggande utvägen syntes vara att vidtaga

sådan ändring av spärregeln, att densamma icke skulle komma att inverka

på fall av nu föreliggande art. Vid övervägande av denna fråga hade emellertid

lönenämnden funnit, att jämväl ur andra synpunkter jämkning av spärrregeln

kunde vara erforderlig. På grund härav hade lönenämnden kommit

till den uppfattningen, att förslag om ändring av avlöningsreglementet icke

borde framläggas, innan närmare kännedom inhämtats om verkens erfarenheter

rörande verkningarna av ifrågavarande stadgande överhuvud taget.

Lönenämnden hade ock för avsikt att inhämta dylika uppgifter, avsedda att

läggas till grund för ett eventuellt förslag i ämnet. Med hänsyn härtill hade

lönenämnden stannat vid att föreslå, att Kungl. Maj :t nu —i likhet med vad

som skedde genom proposition nr 159 till 1932 års riksdag — inhämtade

riksdagens bemyndigande att meddela provisoriska föreskrifter i ämnet.

Vad innehållet i de ifrågasatta föreskrifterna anginge, ville lönenämnden

förorda, att bemyndigandet begränsades att avse löneklassplacering vid ordinarieblivande

för befattningshavare, vilken i egenskap av extra ordinarie

tjänsteman fått sin löneklassplacering bestämd med tillämpning av 8 §

4 mom. civila icke-ordinariereglementet. Lönenämnden ville vidare föreslå,

att föreskrifterna gåves den innebörden, att sådan befattningshavare finge

vid ordinarieblivande i samma lönegrad, som han innehaft såsom extra ordinarie,

placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den extra

ordinarie tjänsten senast tillhört, och att han därjämte finge för framtida

löneklassuppflyttning tillgodoföras den tid, dock högst tre år, varunder han

tillhört eller beräknades hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken

han vid ordinarieblivandet hänfördes. I sak innebure denna föreskrift,

att spärregeln sattes ur kraft i vad anginge fall av föreliggande art.

Departementschefen har anfört följande:

Såsom framgår av det anförda har i de omförmälda befordringsfallen det

inskränkande stadgandet i 8 § 1 mom. andra stycket andra meningen civila

avlöningsreglementet — den s. k. spärregeln — kommit att verka på ett sätt,

som knappast kan hava varit avsett vid stadgandets tillkomst. Jag är ense

med de hörda myndigheterna därom, att en jämkning av nämnda stadgande

bör i en eller annan form komma till stånd till förhindrande av att i fall,

där vederbörande tjänsteman på grund av tidigare anställning vid försvarsväsendet

intjänat en viss lönetursrätt i den extra ordinarie anställningen, han

går miste örn denna rätt vid sedermera inträffande övergång till ordinarie

befattning.

Emellertid har allmänna lönenämnden framhållit, att jämväl ur andra

synpunkter en jämkning av spärregeln kunde vara befogad samt att lönenämnden

efter närmare utredning eventuellt komme att framlägga förslag

härutinnan. Vid sådant förhållande finner jag i likhet med lönenämnden lämpligast

vara, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela

provisoriska föreskrifter i ämnet. Beträffande det blivande innehållet i

dylika föreskrifter har jag intet att erinra mot vad lönenämnden härutinnan

föreslagit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

17

Förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag hemställde Kungl. Majit

bl. a. om riksdagens bemyndigande att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,

som sammanhängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet

skulle avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild

temporär krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, örn och i den mån så befunnes lämpligt,

föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles

i tjänstgöring.

Riksdagen biföll propositionen men fann sig därvid böra i princip begränsa

fullmakten till att gälla ett budgetår i sänder. Bemyndigandet, som därefter

av 1941 års riksdag förlängts att gälla under innevarande budgetår, föreslås

nu skola förlängas jämväl för nästa budgetår.

Ändrade bestämmelser för beräkning av rörligt tillägg.

I en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt motion

(II: 180) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att rörligt tillägg och

kristillägg icke må utgå å högre belopp på lön än 5,500 kronor.

Nämnda motion behandlar utskottet i detta sammanhang i den del motionen

avser rörligt tillägg. Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd

för sitt förslag, hänvisas till motionen.

Utskottets yttrande och hemställan.

I likhet med departementschefen anser utskottet billighetsskäl tala för att

i samband med ikraftträdandet den 1 juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet de befattningshavare,

som på grund av gjord anmälan fortfarande kvarstå å äldre lönestat, ånyo

beredes möjlighet att övergå till de nya avlöningsbestämmelserna och därigenom

komma i åtnjutande av den förbättring i pensionsförmånerna, som följer

av nämnda pensionsreglementen. Utskottet har icke funnit anledning lill

erinran mot vad departementschefen anfört rörande de särskilda övergångsbestämmelser

i löne- och pensionshänseende, som för vinnande av nämnda

syftemål kunna visa sig erforderliga.

Icke heller har utskottet funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag beträffande avlöningsförstärkning till nuvarande innehavaren av rektorsbefattningen

vid statens polisskola, särskild ersättning till tjänsteman vid

statens järnvägar, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom

lokledare, löneklassplacering i vissa fall vid befordran från extra ordinarie

till ordinarie tjänst samt förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att mcd
Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 6 sami. Nr 65—67.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

dela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till ^^administration.

I samband med antagandet år 1938 av civila avlöningsreglementet blevo

grunderna för bestämmande av rörligt lönetillägg fastställda. Nämnda grunder

innebära i huvudsak, att löntagarna erhålla tre fjärdedels kompensation

för stegring i levnadskostnaderna i förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå. Denna förmån blev emellertid begränsad på två sätt.

Dels bestämdes att det rörliga tillägget icke finge utgå efter högre procenttal

än 15 även örn levnadskostnadstalet ökade med mer än 20 enheter och dels

skulle tillägget ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstege 900 kronor

för månad. Den förra begränsningen har medfört, att det rörliga tillägget,

som under 1939 års tredje kvartal utgick efter sex procent, därefter icke kunnat

stiga med mer än nio enheter till femton procent. Beträffande den senare

begränsningen innebär det i motionen II: 180 framställda yrkandet, att det

högsta lönebelopp, varå rörligt tillägg må beräknas, sänkes från 900 kronor

till omkring 458 kronor per månad.

Utskottet vill erinra, att nämnda grunder för bestämmande av rörligt tilllägg

genom senare tillkomna löneförfattningar blivit gällande jämväl för militära

beställningshavare och ett flertal andra tjänstemannagrupper ävensom

att det rörliga tillägget kompletterats med ett kristillägg för kompensation av

levnadskostnadsstegring utöver indextalet 120.

Ehuru utskottet icke vill bestrida att skäl kunna anföras för åtgärd i det i

motionen 11:180 angivna syftet, anser sig utskottet likväl icke kunna tillstyrka,

att den av motionären ifrågasatta minskningen i utgående löneförmåner

genomföres under löpande löneregleringsperiod. Därvid vill utskottet

särskilt framhålla, att rörligt tillägg icke tillhör de förmåner, i vilka ordinarie

tjänstemän och beställningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat äro

skyldiga att underkasta sig sådan minskning, och att ändringen alltså skulle

kunna genomföras allenast beträffande den icke-ordinarie personalen samt

personer, vilka efter ändringen utses på ordinarie befattningar och beställningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) godkänna förberörda förslag till kungörelse,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 6 mars 1942 förordats
1)

ej mindre medgiva tjänsteman inom den civila eller

militära statsförvaltningen, som på grund av tidigare gjord

anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942

övergå till civila avlöningsreglementet respektive militära

avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet än

även utfärda de särskilda övergångsbestämmelser i löne- och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

19

pensionshänseende, som för ändamålet kunna visa sig erforderliga,

2) meddela bestämmelser örn avlöningsförmåner för rektorn

vid statens polisskola E. G. G. W. Biörklund, därest han

den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementet,

3) besluta örn löneklassplacering vid övergång till ordinarie

befattning för extra ordinarie tjänsteman, som fått sin

löneklassplacering i den extra ordinarie befattningen bestämd

med tillämpning av 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet,

4) för budgetåret 1942/43 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration;

II. att motionen II: 180 i vad den avser rörligt tillägg icke

må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 17 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 65.

Res er vatio n

av herrar Hansson i Rubbestad, Andersson i Södergård och Åqvist, vilka

ansett, att utskottets utlåtande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I likhet med---visa sig erforderliga.

Icke heller har---övergång till krisadministration.

I samband med---kronor per månad.

Utskottet vill erinra---utöver indextalet 120.

Den ovan omnämnda maximeringen av det rörliga tilläggets underlag till

900 kronor för månad har grundat sig på den meningen, att rörligt tillägg

icke skulle få utgå med högre procenttal än 15. På grund av levnadskostnadsstegringen

och det i anledning därav införda särskilda kristillägget har

emellertid nu detta rörliga tillägg med hjälp av kristillägget kommit upp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 66.

till procenttalet 29. Vid sådant förhållande finner utskottet starka skäl tala

för de i motionen II: 180 anförda synpunkterna. Vad utskottet i annat sammanhang

anför angående kristilläggen finner utskottet tillämpligt även på

det rörliga tillägget. Utskottet föreslår för den skull, att det rörliga tilläggets

maximiunderlag sänkes från nuvarande 900 kronor till 600 kronor för månad.

Utskottet anser sig desto hellre kunna föreslå, att denna ändring nu genomföres

även beträffande den ordinarie personalen, som någon minskning av

de i avlöningsreglementena garanterade lönevillkoren icke uppkommer i nuvarande

läge genom nämnda förslag. Skulle levnadskostnaderna åter sjunka,

bör tillses, att nuvarande innehavare av ordinarie tjänster och beställningar

icke lida intrång i dem nu tillförsäkrade förmåner.

Kungl. Maj:t torde bemyndigas att vidtaga de ändringar i avlöningsreglementena

och andra lönebestämmelser, som betingas av utskottets förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen — — — övergång till krisadministration;
II.

att riksdagen må i anledning av motionen II: 180 i vad

den avser rörligt tillägg bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga sådan

ändring av de i lönereglementen och andra lönebestämmelser

meddelade föreskrifterna örn beräkning av rörligt tilllägg,

att dylikt tillägg icke må beräknas å högre lönebelopp

än 600 kronor för månad under iakttagande på sätt utskottet

ovan anfört av att ordinarie befattnings- och beställningshavare

icke — med inräknande av till dem utgående kristilllägg

— lida minskning i de löneförmåner, som må vara dem

tillförsäkrade.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse örn ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet de s. 3 i texten