Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ytterligare utredning rörande löneplaceringen för de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek och museer.

1942-04-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ytterligare utredning rörande löneplaceringen för de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek och museer.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

21

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ytterligare

utredning rörande löneplaceringen för de vetenskapligt

utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek

och museer.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Å. Holmbäck m. fl. (1:166) och den andra inom andra kammaren av

fröken Kerstin Hesselgren m. fl. (II: 171), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa om förnyad utredning rörande

löneplaceringen för de vetenskapligt utbildade tjänstemännen (ordinarie

och extra ordinarie) vid statens arkiv, bibliotek och museer.

Till stöd för nämnda yrkande har anförts i huvudsak följande:

I sitt år 1941 avgivna betänkande hade 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

tillbakavisat de krav på en förbättrad löneställning, som framställts

från de lärda verken. Chefen för finansdepartementet hade också i

årets statsverksproposition (För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid.

8 resp. 12) lämnat här berörda befattningshavare åsido och sålunda inrangerat

dem bland de kategorier, för vilka läroverkslärarnas lönereglering icke

ansetts böra medföra några konsekvenser. Detta hade tydligen skett på

grundval av de sakkunnigas försäkran, att de vid sin behandling av framställda

förslag om förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare

vid de lärda verken »regelmässigt kunnat konstatera, att sakligt

bärande skäl för en som konsekvens av lärarlöneregleringen påyrkad jämställdhet

med läroverkslärarna vare sig det gällt adjunkter eller lektorer

icke förebragts».

De stora statliga arkiven, biblioteken och museerna, institutioner, inom

vilka själva tjänsten förutsatte och i sin utövning krävde en kontinuerlig

vetenskaplig utbildning, bildade emellertid en naturlig grupp för sig, och

deras tjänstemän hade bort behandlas som en fran andra klart avskild befattningshavargrupp.

De sakkunnigas framställning gåve vidare det intrycket,

att filosofie kandidat-examen vore den reguljära kompetensfordran

för de berörda tjänsterna. Vid arkiven och biblioteken vore emellertid filosofie

licentiat-examen normalt uppställd som kompetensfordran för samtliga

tjänster. Att inom biblioteken alternativt uppställts fordran på kandidat-examen

i två fakulteter och för arkivmän på juris kandidat-examen

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Statsutskottets utlåtande Nr 77.

hade i detta sammanhang intet att betyda, då dessa alternativ, som ytterst

sällan komme till användning, även innebure betydligt högre kompetenskrav

än enbart filosofie kandidat-examen. Genom de sakkunnigas framställning

hade salunda förhållandet mellan kompetensfordringarna för å ena

sidan adjunkterna vid de allmänna läroverken och å andra sidan vissa

tjänstemän vid: de lärda verken kommit att framstå i en skev dager, nämligen

snarast så att, under det att för läro verkst jänst som bekant krävdes

filosofisk.ämbetsexamen (filosofie magister), det för andre arkivarier och

andie bibliotekarier skulle vara tillfyllest med den lägre filosofie kandidatexamen.

Ställningen vore emellertid som nämnts den motsatta, i det att

de högre kompetensfordringarna läge på arkivens och bibliotekens sida.

För antikvarier och intendenter funnes icke föreskrivna liknande kompetensfordringar

som för arkivarier och bibliotekarier men sådana fordringar

upprätthölles i praktiken. Att de sakkunnigas utredning icke visade rätt i

fråga örn kompetensfordringarna vore anmärkningsvärt, då de i sin argumentering

och sina slutsatser fäste stor vikt vid kompetensen med bortseende

fran åtskilliga andra förhallanden, som jämväl vöre av natur att inverka

på löneplaceringen.

Allmänna lönenämnden hade i sitt yttrande i ärendet ansett frågan om

löneställningen för befattningshavarna vid de lärda verken böra göras till

föremål för ytterligare övervägande, innan slutlig ställning toges till de sakkunnigas

förslag. Kanslern för rikets universitet hade i yttranden den 11

juli 1941 framhållit, att spörsmålet örn de kompetensfordringar, som borde

ställas på universitetsbibliotekarierna, och dessa befattningshavares lönes

tänning syntes böra göras till föremål för särskild utredning.

Motionärerna anslöte sig till lönenämndens och kanslerns uppfattning,

att en ytterligare utredning av spörsmålet om löneställningen för befattningshavarne

vid de lärda verken borde ske. En löneställning, som bland

annat placerade vissa tjänstemän vid de lärda verken trots väsentligt högre

kompetenskrav och sämre befordringsmöjligheter två grader under närmast

motsvarande befattningshavare vid läroverken, syntes icke kunna vidhållas.

Utredningen borde emellertid även omfatta amanuenserna vid de lärda

verken, vilkas löneställning sammanhängde med de ordinarie tjänstemännens

och ävenledes vore otillfredsställande. Det hade framhållits, att de

lärda verkens amanuenser i väsentliga avseenden skilde sig från amanuenserna

inom civilförvaltningen i övrigt, i det att kompetensfordringarna genomgående

vöre högre (filosofie licentiat-examen) och befordringsmöjligheterna

avsevärt sämre: ännu efter 10 års tjänst vore cirka 25 procent

fortfarande obefordrade.

I sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande hava 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

framhållit, att några konsekvenser av läroverkslärarnas

lönereglering enligt de sakkunnigas mening i allmänhet icke kunde följa för

befattningshavare vid de s. k. lärda verken. Detta syntes de sakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

23

klart framgå vid ett studium av uttalanden i samband med statsmakternas

behandling av frågan örn läroverkslärarnas lönereglering. De förändringar

i lönehänseende, som av de sakkunniga föreslagits för vissa befattningshavare

vid de lärda verken, vore därför, framhålla de sakkunniga, baserade

på andra motiv än konsekvenser av lärarlöneregleringen. Allmänna lönenämnden

uttalade i sitt över betänkandet avgivna yttrande den 15 september

1941, att frågan om löneställningen för befattningshavare vid de

lärda verken borde göras till föremål för ytterligare övervägande, innan

slutlig ställning toges till de sakkunnigas förslag beträffande de lärda verkens

befattningshavare. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag till innevarande

års riksdag har riksdagen beslutat förbättrad löneställning för ett

mindre antal med här ifrågavarande kategori likställda befattningshavare.

I anslutning till den ståndpunkt lönenämnden sålunda intagit och med

anledning av vad i förevarande motioner 1:166 och II: 171 anförts får utskottet

framhålla, att utskottet icke kunnat undgå att finna vissa skäl tala

för att spörsmålet om löneställningen för befattningshavarna vid de lärda

verken upptages till en fristående undersökning. Tjänstemännen vid de

lärda verken intaga nämligen i viss mån en särställning inom den civila

statsförvaltningen på grund av arten av de dem åliggande arbetsuppgifterna,

vilka av tjänstinnehavarna kräva ett icke oväsentligt mått av vetenskaplig

kompetens. Samtidigt som på detta område kompetensfordringarna

äro högt ställda äro befordringsmöjligheterna för den vetenskapligt

utbildade personalen relativt begränsade, något som i stor utsträckning

torde hava sin grund i rent organisatoriska förhållanden.

Utskottet finner alltså för sin del befogat att en utredning kommer till

stånd, vid vilken såväl anställnings- och lönefrågorna som organisationsspörsmålen

böra göras till föremål för ett närmare bedömande. Därvid

synes även den av kanslern för rikets universitet berörda frågan örn en eventuell

minskning av kompetenskraven för amanuenser och andre bibliotekarier

vid universitetsbiblioteken böra ytterligare prövas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:166 och

II: 171, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa utredning i av utskottet ovan

angivna avseenden.

Stockholm den 21 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 74.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:187 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ytterligare utredning rörande löneplaceringen för de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid s s. 6 i texten