Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till försäkringsrådet m. m.

1942-04-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:78, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till försäkringsrådet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

1

Nr 78.

.Vilkom till riksdagens kansli den 22 april 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1942/43 till försäkringsrådet m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

29 och 30, av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för

den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag beräkna till Försäkringsrådet:

Avlöningar 265,500 kronor och till Försäkringsrådet: Omkostnader

11,500 kronor. *

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 126, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari

1942, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad

avlöningsstat för försäkringsrådet, att tillämpas lills vidare från och

med budgetåret 1942/43, dels ock för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag

anvisa till Försäkringsrådet: Avlöningar 271,500 kronor och till Försäkringsrådet:

Omkostnader 11,600 kronor.

1 :o) Försäkringsrådet: Avlöningar. Anslaget är å gällande riksstat uppfört

med 265,500 kronor.

Med skrivelse den 13 januari 1942 har besparingsberedningen överlämnat

förslag till vissa ändringar med avseende å försäkringsrådets organisation

och verksamhetsformer.

Beredningen ifrågasätter sålunda, huruvida icke sådan ändring borde på

lämpligt sätt vidtagas i vad som för närvarande ansåges gälla att försäkringsrådet

i vissa fall finge möjlighet att taga ett sitt

tidigare beslut under förnyad omprövning. Beredningen

framhåller bland annat, att rådet med en sådan anordning skulle erhålla

något större möjlighet att lämpa kravet på utredning i vissa bagatellmål

efter praktiska hänsyn.

Beredningen framhåller, att en begränsning av antal et besvärsmål

hos försäkringsrådet givetvis skulle uppkomma, därest de skadade eller

andra parter i större utsträckning än som för närvarande ägde rum hänvände

sig direkt till vederbörande försäkringsinrättning för erhållande av rättelse

i dess beslut. Örn beslut av försäkringsinrättning icke finge överklagas

hos rådet, innan ändring sökts hos inrättningen, skulle denna begränsning

icke bliva obetydlig. Man vunne även, att utredningen i besvärsmålen bleve

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 78—80. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

fullständigare redan då de inkomme till rådet och därmed en begränsning

jämväl i rådets utredande verksamhet. Beredningen har därför ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke för det stora antalet mindre betydelsefulla fall en

bestämmelse borde införas därom, att ändring i försäkringsinrättnings beslut

i första hand borde sökas hos inrättningen.

Beredningen erinrar vidare hurusom i samband med år 1939 genomförd

omorganisation av rådet införts en ordning medförande minskning i arbetet

vid vissa helger ävensom i viss mån under sommaren. Beredningen

ifrågasätter, om denna ordning, som bland annat innebure, att under

två veckor vid påsk och tre veckor vid jul åstadkommes endast ungefär en

tiondel så mycket arbete som eljest under full arbetsvecka, kunde anses tillräckligt

motiverad.

Med avseende å arvodena till de ledamöter av rådet, som representera

arbetsgivarna eller arbetarna, uttalar beredningen, att de borde ställas i beroende

av omfattningen av ledamöternas tjänstgöring. Beredningen föreslår,

att ersättningen till dylik ledamot — liksom även till suppleant för sådan

ledamot — bestämmes till 30 kronor för varje arbetsvecka.

Rörande de besparingar, som skulle vinnas vid genomförande av beredningens

förslag, anför beredningen bland annat.

Ett genomförande av förslaget rörande regleringen av ledamotsarvodena

kunde beräknas medföra en besparing av lägst 8,240 kronor för år räknat.

Den besparing, som i övrigt skulle uppkomma, vore det synnerligen vanskligt

att yttra sig om. Med hänsyn till den häftiga stegring i antalet mål, som

gjort sig märkbar sedan ett år tillbaka och som torde i hög grad hänföra sig

till kristidsförhållandena, ansåge sig dock beredningen icke för närvarande

kunna föreslå någon ^knäppning i rådets organisation. Om de av beredningen

angivna möjligheterna för åstadkommande av arbetsbesparing tillvaratoges,

torde emellertid, i varje fall efter en återgång till normala förhållanden,

en icke oväsentlig begränsning i organisationen te sig möjlig att

genomföra.

I anledning av besparingsberedningens förslag hava yttranden avgivits av

försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret, svenska arbetsgivarföreningen,

landssekretariatet och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening.

Beträffande den närmare innebörden av beredningens förslag och innehållet

av berörda yttranden hänvisas till propositionen sid. 5—16.

I skrivelse den 29 augusti 1941 har försäkringsrådet beräknat medelsbehovet

för nästa budgetår. Anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t och till avlöningar till icke-ordinarie

personal ha därvid uppräknats med respektive 3,000 kronor och 2.800

kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Vad först angår de olika av besparingsberedningen ifrågasatta åtgärderna

anser jag mig icke kunna ansluta mig till förslaget om införande

av rätt för försäkringsrådet att till förnyad prövning

upptaga av rådet meddelade beslut. Ett bifall till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

3

detta förslag skulle enligt min mening innebära ett betänkligt avsteg från regeln

att domstolarnas avgöranden skola vara slutgiltiga — en regel som måste

gälla ej blott de allmänna domstolarna utan även en domstol av försäkringsrådets

mera speciella karaktär. Därest försäkringsrådet skulle få möjlighet

att ändra sina beslut, kan det för övrigt antagas, att till rådet skulle komma

att ingivas ett betydande antal framställningar avseende ändring av dessa

beslut. Det är därför långt ifrån uteslutet, att ett genomförande av beredningens

förslag skulle — i stället för att minska rådets arbetsbörda — komma

att verka i rakt motsatt riktning.

Vidkommande härefter förslaget att den som är missnöjd

med beslut, som meddelats av riksförsäk ringsanstalten

eller ömsesidigt försäkringsbolag, i vissa fall

skulle hava att — i stället för att överklaga beslutet hos försäkringsrådet

— i första hand söka ändring hos den försäkringsinrättning,

som meddelat beslutet, är det givetvis

möjligt, att ett genomförande av detta förslag skulle medföra en viss minskning

av rådets arbete. Åtskilliga omständigheter tala emellertid mot ett realiserande

av förslaget. Sålunda kan det tänkas, att försäkringsinrättning kunde

förledas att eftersätta kraven på utredningens fullständighet, därest möjlighet

förelåge för vederbörande att, efter det inrättningen meddelat sitt beslut,

göra förnyad framställning i ämnet. Vidare är det uppenbart, att det föreslagna

förfarandet •— för det fall att försäkringsinrättning icke ändrar sitt

beslut, så att den klagande blir nöjd med detsamma — skulle bliva mera

omständligt och tidsödande än det nuvarande besvärsförfarandet. Jag vill

också fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att de av beredningen

åberopade procentsiffrorna rörande de beslut, som överklagats hos försäkringsrådet,

knappast äro rättvisande. Sålunda har beredningen framhållit,

att under år 1939 de beslut, som meddelats av de ömsesidiga försäkringsbolagen

och som överklagats hos försäkringsrådet, i 18 fall av 100 ändrats av

bolagen under remissbehandlingen på sådant sätt, som sedermera godtagits

av rådet, medan rådet i 13 fall av 100 ändrat de beslut, som slutligen meddelats

av bolagen. Av handlingarna i ärendet framgår, att örn man i stället

utgår från tidsperioden 1935—1937 motsvarande procenttal bliva 17 och 19.

På grund av det anförda och med hänsyn till vad i försäkringsrådets yttrande

framhållits anser jag, att, liksom hittills, besvär böra i samtliga fall få

anföras direkt hos försäkringsrådet. Därest det nuvarande besvärsförfarandet

bibehålies, bör det givetvis icke ifrågakomma, att beslut, som meddelats

i första instans, automatiskt underställas rådets prövning.

Beredningen har vidare beträffande arbetets omfattning under

vissa helger lii. m. i stort sett förordat en återgång till den ordning,

som gällde tills för några år sedan. Med hänsyn till vad rådet anfört i detta

ämne, anser jag mig icke kunna biträda beredningens förslag utan utgår

från att den nuvarande ordningen alltjämt skall tillämpas.

Vad angår arvodena till de efter förslag ulsedda ledamöterna av rådet

synes det mig lämpligt, att dessa ledamöter även i fortsättningen komma i

åtnjutande av för år bestämda arvoden. Någon anledning att ifrågasätta en

nedsättning av arvodesbeloppen synes icke föreligga. Jag grundar min ståndpunkt

i dessa frågor på de skäl, som åberopats av försäkringsrådet, arbetsgivareföreningen

och landssekretariatet. Ej heller anser jag mig böra förorda

någon ändring med avseende å de till suppleanterna för nämnda ledamöter utgående

arvodena.

Jag övergår härefter till en beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår

för avlöningar till försäkringsrådet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Utskottet.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänst em ä n,

vilken post av försäkringsrådet föreslagits höjd från 96,000 kronor till 96,200

kronor, torde kunna bibehållas vid förstnämnda belopp.

Vidkommande posten till arvoden och särskilda ersättningar

torde den böra beräknas på av rådet föreslaget sätt och alltså upptagas

till 37,800 kronor.

Även med avseende å posten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal biträder jag rådets förslag. I enlighet härmed

upptages posten till 108,500 kronor.

För rörligt tillägg torde få avses ett belopp av 29,200 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till försäkringsrådet för

nästa budgetår skulle enligt dessa beräkningar bliva (96,000 + 37,800 +

108,500 + 29,200) 271,500 kronor.

I en till utskottet under hand ingiven, inom socialdepartementet upprättad

promemoria har anförts bland annat följande.

I sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser allmänna civilförvaltningen Del I, lönegraderna

A 1—A 29 (SOU 1941: 17) hava 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uttalat,

att de kommit till den uppfattningen, att ställningen såsom ensam expeditionsvakt

respektive ensam ordinarie expeditionsvakt kunde giva ett sådant

innehåll åt arbetsuppgifterna, att en förbättrad löneställning i vissa fall vore

befogad beträffande icke alltför små ämbetsverk. I enlighet härmed hava de

sakkunniga föreslagit en uppflyttning av ett flertal expeditionsvaktbefattningar

från lönegraden A 5 till lönegraden A 6. Bland annat föreslås sådan uppflyttning

beträffande befattningen såsom ordinarie expeditionsvakt hos försäkringsrådet.

Vid behandling i 19A2 års statsverksproposition under utgifter å driftbudgeten,

för flera huvudtitlar gemensamma frågor, av spörsmålet om revision

av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har chefen

för finansdepartementet anfört, att vad nyssnämnda sakkunniga förordat i

fråga om vaktmästarpersonalens lönegradsplacering som regel ansetts böra

genomföras. Chefen för finansdepartementet har icke heller haft något att

erinra mot förslaget om uppflyttning av expeditionsvaktbefattningen hos försäkringsrådet

från lönegraden A 5 till lönegraden A 6.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde riksdagen böra i samband

med beviljande av anslag till försäkringsrådet för budgetåret 1942/43 besluta

om sådan ändring av personalförteckningen för rådet att den ordinarie

expeditionsvakttjänsten hos rådet upptages i lönegraden A 6.

Besparingsberedningen har föreslagit vissa åtgärder i syfte att nedbringa

arbetsbördan vid försäkringsrådet. Sålunda skulle rådet erhålla möjlighet

att till förnyad prövning upptaga av rådet meddelade beslut. Vidare skulle

viss ändring införas i besvärsordningen vid sökande av ändring i försäkringsinrättnings

beslut. Därutöver har beredningen beträffade den vid 1939 års

omorganisation genomförda minskningen i arbetet vid vissa helger m. m. förordat

en återgång i viss utsträckning till den tidigare i detta hänseende gällande

ordningen och beträffande arvodena till efter förslag utsedda ledamöter

föreslagit, att de skulle bestämmas att utgå med visst belopp per arbetsvecka

i stället för per kalenderår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

5

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i dessa hänseenden,

vilket icke innebär ändring i nu rådande förhållanden.

Kungl. Maj :ts förslag har ej heller i övrigt givit utskottet anledning till

erinran.

Den i ovanberörda departementspromemoria omnämnda uppflyttningen av

den ordinarie expeditionsvakttjänsten från lönegraden A 5 till lönegraden A 6

torde i detta sammanhang böra vidtagas. Någon ändring i förslaget till avlöningsstat

på grund av nämnda uppflyttning synes icke pakallad.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t vidtaga sådan ändring i den för

försäkringsrådet gällande personalförteckningen, att den ordinarie

expeditionsvakttjänsten hos rådet från och med budgetåret

1942/43 upptages i lönegraden A 6;

b) godkänna följande avlöningsstat för försäkringsrådet, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 96,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis . . » 37,800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
■

sonal .............................. * 108,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... » 29,200

Summa förslagsanslag kronor 271,500;

c) till Försäkringsrådet: Avlöningar för budgetåret 1942/43

å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 271,500 kronor.

2:o) Försäkringsrådet: Omkostnader. Med tillstyrkande av bifall till

Kungl. Maj :ts förslag (punkt 2), som innebär en anslagsökning med 100 kronor,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Försäkringsrådet: Omkostnader för

budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 11,600 kronor.

Stockholm den 21 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. 13. JOHANSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 78.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson,

Heiding, Andrén och Gustaf Iwar Anderson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,

Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i Umeå,

Isacsson, Andersson i Södergård, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till för säkring srådet m. m. s. 4 i texten