Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till folktandvården jämte i ämnet väckta motioner.

1942-04-28 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:90, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till folktandvården jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående

anslag för budgetåret 1942/43 till folktandvården

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna

159—161 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den

3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels till Bidrag till utrustning av polikliniker

för folktandvård ett reservationsanslag av 135,000 kronor, dels till

Bidrag till avlöningar åt distriktstandläkare och distriktstandsköterskor m. m.

ett förslagsanslag av 750,000 kronor, dels ock till Lindring i obemedlades

och mindre bemedlades tandvårdskostnader ett förslagsanslag av 50,000

kronor.

Sedermera bär Kungl. Majit i propositionen nr 116, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för anordnande

av folktandvård;

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

1) till Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård ett reservationsanslag

av 100,000 kronor,

2) till Bidrag till avlöningar åt distriktstandläkare och distriktstandsköterskor

m. m. ett förslagsanslag av 750,000 kronor, samt

3) till Lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

I samband med. Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta- den ena inom första

kammaren (1:34) av herr E. Näsström m. fl. och den andra inom andra

kammaren (II: 50) av herr K. J. Andersson i Alfredshem m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse

nr 358 av den 3 juni 1938, angående statsbidrag till folktandvården,

att kommun, som ordnat skol- eller folktandvården, måtte i likhet med stad

som ej deltager i landsting erhålla statsbidrag med 4 kronor per behandlat

barn i den ålder som avses i kungörelsen, till dess vederbörande landsting

har ordnat folktandvården.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. ti sami. Nr 90—92.

992 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen II: 50.

I propositionen nr 116 lämnas inledningsvis en översiktlig redogörelse

för gällande bestämmelser örn folktandvård, till vilken utskottet hänvisar

(propositionen sid. 2—4). Här må endast erinras örn att ifrågavarande bestämmelser

återfinnas dels i kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358) angående

statsbidrag till folktandvård (ändrad genom kungörelser nr 351/1940 och

1058/1940), dels i taxan den 3 juni 1938 (nr 359) för folktandvård (ändrad

genom kungörelsen nr 664/1941), dels och i förordningen den 3 juni 1938 (nr

360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

m. m.

Vid folktandvårdens införande år 1938 beräknades folktandvården vara

fullt genomförd inom en period av 10 år. På grund av tidsförhållandena

ha dessa beräkningar rubbats. Detta tog sig uttryck redan vid bestämmandet

av anslagen till folktandvården för budgetåret 1940/41. I 1940 års

statsverksproposition föreslogs anslaget till utrustning av polikliniker skola

nedsättas, därvid hänvisades till att man på grund av rådande förhållanden

torde få räkna med en något långsammare utbyggnadstakt än ursprungligen

avsetts, varjämte förordades, att vid bidragets fördelande företräde borde

lämnas för polikliniker i distrikt, där särskilda svårigheter mötte att erhålla

erforderlig tandvård. Av medicinalstyrelsen uppgjordes i anledning härav

en plan för fördelning av anslaget för nämnda budgetår, därvid möjligheten

att erhålla statsbidrag som regel begränsades till att för varje landstihg

avse allenast de fem polikliniker, vilkas inrättande enligt uppgift av landstinget

med hänsyn till tandvårdsbehovet vore mest påkallat. I 1941 års

statsverksproposition förutsattes, att jämväl för innevarande budgetår föreskrifter

skulle meddelas i syfte att i första hand tillgodose behovet av

folktandvårdspolikliniker i distrikt, där särskilda svårigheter mötte att eljest

erhålla erforderlig tandvård.

Den 9 september 1941 har besparingsberedningen överlämnat en inom beredningen

utarbetad promemoria med yttrande och förslag angående folktandvården,

däri beredningen föreslagit ett flertal åtgärder, avsedda att nedbringa

kostnaderna för sagda vård.

Besparingsbemlniiigeiis förslag.

I sin promemoria uppehåller sig besparingsberedningen till en början

vid orsakerna till att brist råder på sökande till distriktständläkar tjänster. Beredningen

anser för sin del, att orsakerna härtill endast i ringa grad vore

att söka i pågående beredskapstjänstgöring och åberopar därvid, att högst

120 tandläkare dåmera tagits i anspråk för militärtjänstgöring samt att många

av de inkallade fått tjänstgöringen förlagd till sin bostadsort och därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

kunde utöva praktik på fritid. Däremot finner beredningen orsaken till

bristen på sökande i första liand ligga i det förhållandet, att den privata

tandläkarverksamheten fortfarande vore så inkomstbringande, att distriktstandläkar

t jan s ter n a icke bleve efterfrågade. Efter att lia anfört vissa siffror

till belysning av tillgången inom landet av tandläkare uttalar beredningen,

att det vore uppenbart, att den planerade folktandvården på grund av otillfredsställande

rekryteringsförhållanden löpte fara att äventyras. En utbyggnad

av densamma vore under rådande knapphet å tandläkare tänkbar endast

under förutsättning, att distriktstandläkarnas löneförmåner avvägdes på ett

skäligt sätt i förhållande till de privatpraktiserande tandläkarnas genomsnittliga

inkomster. Beredningen ansåge emellertid, att storleken av den lön,

som kunde anses skälig för en distriktstandläkare, i första hand borde fastställas

med utgångspunkt från kostnaderna för hans utbildning och en jämförelse

med andra likställda yrkesgrupper. Härvid syntes, örn man jämväl

beaktade den omständigheten, att distriktstandläkaren sluppe de ekonomiska

riskerna i samband med rörelsens bedrivande samt utgifter för egen pensionering,

statsbidragskungörelsens för folktandvård minimibestämmelser i

detta avsende kunna anses tillförsäkra en fullt tillräcklig ersättning. Någon

anledning för folktandvårdens huvudmän att medverka till en högre lönestandard

än den nuvarande beträffande ifrågavarande befattningshavare förelåge

sålunda enligt beredningens åsikt icke. I stället borde statsmakterna

vidtaga åtgärder för att utöka antalet nyutexaminerade tandläkare i den

utsträckning, som erfordrades för att säkerställa tillgången på distriktstandläkare.

Därvid vore ett visst överskott av tandläkare nödvändigt för att

kunna erhålla befattningshavare även till de perifert liggande och eljest

svårbesatta tandvårdsdistrikten, för så vitt man icke ville välja den utvägen

att införa viss tids tvångstjänstgöring å dessa platser som villkor för att

erhålla transport till mera centralt liggande distrikt. Beredningen förordar

därför utredning örn åtgärder för att öka tillgängen pa tandläkare för folktandvården.

I samband med en sådan utredning borde enligt beredningen

även frågan örn utbildande av enklare tandläkarkrafter upptagas till övervägande.

En ej obetydlig del av arbetet särskilt inom skoltandvården kunde

enligt beredningen utföras av mindre kvalificerade arbetskrafter under en

kvalificerad tandläkares direkta ledning och ansvar. En sådan anordning

skulle medföra väsentliga besparingar för folktandvårdens huvudmän.

Besparingsberedningen ingår härefter på frågan örn möjligheterna till besparingar

i fråga örn folktandvården. Med hänsyn till att huvudmännens

utgifter blivit väsentligt högre än vad som beräknats i den utredning, som

låg till grund för förslaget om inrättande av folktandvård, kan enligt beredningens

mening någon nedprutning av statsbidraget till utrustnings- och

driftkostnaderna för distriktstandpoliklinikerna icke ifrågasättas.

Vid undersökningen av övriga besparingsmöjligheter uppehåller sig beredningen

först vid arten av den tandvård, som bör bekostas av allmänna

medel, varefter frågan örn beskaffenheten av polikliniklokalerna

beröres. Beredningen är av den uppfattningen, att fordringarna på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

lokalerna för en folktandvård spoliklinik oell på dessas inredning kunna

minskas. Särskilt torde enligt beredningen under vissa förhållanden, såsom

då en privatpraktiserande tandläkare överginge till folktandvården, långt

gående dispens böra meddelas beträffande användande av lians förutvarande

praktiklokal, därest annan lämpligare lokal icke stöde att erhålla,

I fortsättningen’ upptar beredningen frågan örn möjligheten till besparingar

genom inskränkning i journalföringen till undersökning, varefter

beredningen fäster uppmärksamheten på behovet av vissa kompletteringar av

bestämmelserna om distriktstandläkarnas anställningsförhållanden.

I sistnämnda avseende föreslår beredningen, att i kungörelsen angående

statsbidrag till folktandvård meddelas bestämmelse örn att huvudmannen

har möjlighet att då skäl därtill föreligga föreskriva viss tids provtjänstgöring

för distriktstandläkare. Vidare anmärker beredningen, att bestämmelser

icke funnes i statsbidragskungörelsen örn entledigande av distriktstandläkare

och ej heller örn skyldighet för denne att gentemot huvudmannen

iakttaga uppsägningstid. Det hade förekommit, att en utnämnd distriktstandläkare

begärt och erhållit entledigande av medicinalstyrelsen, innan han

hunnit tillträda sin befattning. Reglerande bestämmelser i nu nämnda avseenden

borde därför införas i statsbidragskungörelsen.

I fortsättningen av besparingsberedningens promemoria behandlas frågan

örn besparingsmöjligheterna i fråga örn utgifterna för den tandvård, som

bekostas med mödrahjälpsmedel. Hithörande spörsmål lia emellertid

ansetts böra behandlas i samband med frågan om äskande av anslag för

budgetåret 1942/43 till mödrahjälp.

Över besparingsberedningens förslag lia yttranden infordrats från medicinal

styrelsen och socialstyrelsen. Socialstyrelsens yttrande berör dock endast

frågan örn den med mödrahjälpsmedel bekostade tandvården. Med medicinalstyrelsens

utlåtande lia överlämnats yttranden dels av svenska landstingsförbundet,

dels ock av svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkareförbund

gemensamt samt promemorior av medlemmarna av styrelsens vetenskapliga

råd, professorn Nanna Svartz och övertandläkaren B. Östman.

I fråga örn innehållet i berörda yttranden hänvisas till propositionen

sid. 9—18. Här må dock omnämnas, att svenska landstingsförbundet i sitt

remissyttrande framkommit med förslag, att årliga antalet obligatoriska tandvårdsinspektioner,

som enligt av medicinalstyrelsen fastställda instruktioner

utgjorde två, begränsades till en. Enligt förbundets mening skulle därigenom

några allvarliga olägenheter icke behöva befaras, enär regelbundna

månadsrapporter angående verksamheten vid varje tandpoliklinik skulle avgivas,

och tandvårdsinspektören med ledning av dessa borde kunna bedöma,

om extra inspektion vore erforderlig.

Medicinalstyrelsen Ilar härtill genmält, att erfarenheten från folktandvårdens

tre första organisationsår gåve vid handen, att två obligatoriska inspektioner

årligen dittills varit av behovet synnerligen påkallade. Styrelsen ville emellertid

icke bestrida, att man under nuvarande krisläge skulle i fråga örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

tandläkare, som innehaft befattning inom folktandvården under förslagsvis

två år, kunna åtnöjas med en obligatorisk inspektion örn året.

Departementschefen Ilar i fråga örn besparingsberedningens förslag yttrat

följande:

I besparingsberedningens promemoria rörande folktandvården bär beredningen

till att börja med fäst uppmärksamheten vid att vissa svårigheter

förekommit att erhålla sökande till lediga distriktstandläkartjänster. Vid övervägande

av vilka medel som böra tillgripas för att råda bot härpå avvisar

beredningen för egen del den utvägen att höja de minimilöner, som i statsbidragskungörelsen

tillförsäkras tandläkarna. I stället föreslås, att åtgärder

vidtagas för att utöka antalet studerande vid tandläkarinstitutet.

Tidpunkten synes knappast lämplig att nu revidera de löneförmåner, som

författningsenligt tillkomma distriktstandläkarna.

Vad frågan örn ökning av antalet tandläkare angår vill jag erinra örn att

Kungl. Majit på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet den

28 november 1941 uppdragit åt lärarrådet vid tandläkarinstitutet att i samråd

med besparingsberedningen verkställa utredning och avgiva förslag rörande

de förändringar i tandläkarinstitutets organisation m. m., som kunde

befinnas påkallade med hänsyn till behovet av tandläkare för den statliga

och statsunderstödda tandvården. Utredningsuppdraget har numera fullgjorts

och den 16 februari 1942 har avlämnats förslag angående sådan omorganisation

av tandläkarinstitutet, att dess examination av tandläkare ökas

från för närvarande högst 90 till 120 örn året. Omorganisationen är avsedd

att successivt genomföras från och med den 1 juli 1942.

Med anledning av vad i remissvaren anförts beträffande besparingsberedningens

förslag örn utbildning av mindre kvalificerade tandläkarkrafter finner

jag icke anledning föreslå några åtgärder i nämnda syfte.

Besparingsberedningen ingår därefter i sin promemoria på en undersökning

av möjligheterna till besparingar inom folktandvården.

Beredningen har därvid till att börja med uppehållit sig vid frågan om

omfattningen av den tandvård, vartill staten lämnar bidrag jämlikt bestämmelserna

i förordningen örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades

tandvårdskostnader m. m. Härutinnan anmärkes av beredningen, att —

ehuru folktandvårdssakkunniga förutsatt, att medicinalstyrelsen komme att

fastställa förteckning å de sjukdomsformer, som borde berättiga till tandvård

på medicinska grunder enligt 2 § andra stycket under 7) nyssnämnda

förordning — styrelsen dock icke fastställt sådan förteckning, varför tjänsteläkarna

icke ägde någon ledning vid bedömandet av de medicinska indikationerna

i detta hänseende. Såsom en följd därav hade den begränsning,

som avsåges med bestämmelsen om tandvård på medicinska grunder, i regel

icke tillämpats. Sedan medicinalstyrelsen emellertid numera föranstaltat örn

utredning att läggas till grund för bestämmandet av vilka sjukdomsformer,

som i detta sammanhang böra komma i betraktande, kan den efterfrågade

förteckningen snart väntas föreligga färdig. Jag utgår från att de ökade

kontrollmöjligheter, som därigenom skapas, skola leda till att den avsedda

begränsningen i fråga örn meddelande av tandvård på medicinska grunder

skall komma att iakttagas.

Beredningen har därefter — under hänvisning till att statsmakterna i

fråga om bidrag till tandvårdskostnaderna för obemedlade och mindre bemedlade

ansett sig av ekonomiska skäl ej kunna gå med på att den tandvård,

till vilken bidrag utginge av statsmedel, finge omfatta fullständig munsanering,

även där denna ej vore ur hälsofaresynpunkt påkallad — ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

satt, huruvida man i fråga om annan social tandvård för vuxna kunde under

nuvarande ekonomiskt svåra förhållanden vidmakthålla fordran på fullständig

munsanering i större omfattning än då fråga vore om bidragsberättigad tandvård

till obemedlade eller mindre bemedlade. Enär avgifterna enligt folktandvårdstaxan

äro så avpassade, att de skola förslå att täcka kostnaderna folden

tandvård, som lämnas de vuxna, synes det vara av underordnad betydelse

för det allmännas kostnader för folktandvården, i vilken utsträckning tandvårdsbehandlingen

omfattar fullständig munsanering. Därmed är ej sagt,

att spörsmålet över huvud icke är av betydelse ur besparingssynpunkt.

Frågan har nämligen en betydande ekonomisk räckvidd, alldenstund elen tandvård,

som meddelas inom folktandvårdens ram, i stor utsträckning bekostas

med mödrahjälpsmedel. Den av beredningen ifrågasatta begränsningen skulle

sålunda medföra besparingar å mödralijälpsanslaget. Såsom jag tidigare

anfört avser jag att i samband med anmälan av mödralijälpsanslaget för nästa

budgetår till behandling upptaga vissa av besparingsberedningen väckta frågor

rörande den s. k. mödrahjälpstandvården. Till dessa synes mig av nu

anförda skäl vara att räkna jämväl den bär berörda frågan.

Besparingsberedningen har vidare påpekat möjligheterna till besparingar

dels genom sänkning av fordringarna på lokaler för folktandvårdspoliklinikerna

och deras inredning, dels ock genom begränsningar i journalföringen

inom folktandvården. Närmast torde det ankomma på medicinalstyrelsen

att utfärda föreskrifter och vidtaga åtgärder för vinnande av önskvärda besparingar.

I viss mån torde ock syftemålet kunna vinnas genom rationaliseringsåtgärder

inom landstingen, exempelvis utökat användande av utvägen

med central upphandling för landstingens räkning. De av besparingsberedningen

i dessa hänseenden framförda synpunkterna synas därför icke behöva

påkalla några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Jag utgår därvid från att medicinalstyrelsen

vid meddelande av tillämpningsföreskrifter och anvisningar

tager nödig hänsyn till den inträdda krissituationen.

Besparingsberedningen har ytterligare föreslagit, att huvudmannen för

folktandvård skall, då skäl därtill föreligga, äga möjlighet att föreskriva viss

tids provtjänstgöring för distriktstandläkare.

Såsom motiv för förslaget kunna, icke utan visst fog, åberopas dels den

bristande rekryteringen till distriktstandläkartjänsterna, vilken ej sällan ger

sig till känna genom att endast en sökande anmäler sig till ledigförklarad

tjänst, dels ock att sökande ofta kan såsom merit åberopa allenast sin legitimation

men ej någon föregående praktisk tjänstgöring. Häremot kan

emellertid invändas, att lockelsen att söka anställning inom folktandvården

måste minska, örn vederbörande måste räkna med viss tids provtjänstgöring,

innan fast anställning kan erhållas. När de planerade åtgärderna

för att öka tillgången på tandläkare inom folktandvården hunnit verka, bolman

kunna räkna med att endast i undantagsfall tvekan skall behöva råda.

huruvida någon av de sökande till ledigförklarad tjänst kan betros med

tjänsten. Jag har därför vid övervägande av frågan funnit tillräckliga skäl

icke föreligga att vidtaga några ändringar i de nuvarande bestämmelserna

örn tillsättningsförfarandet i fråga örn distriktstandläkartjänsterna.

Av besparingsberedningen har vidare anmärkts, att distriktstandläkare

icke vore skyldig iakttaga uppsägningstid gentemot huvudmannen. Det hade

förekommit, att distriktstandläkare begärt och erhållit entledigande, innan

han hunnit tillträda befattningen.

Det är ett i och för sig rimligt krav, att den; som utnämnts till distriktstandläkare,

icke skall kunna med hur kort varsel som helst lösgöra sig från

de förpliktelser, som uppkommit genom anställningsförhållandet. Jag förordar

därför, att bestämmelse örn skyldighet för distriktstandläkare att iakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. t

taga fyra månaders uppsägningstid införes i kungörelsen angående statsbidrag

till folktandvård.

Yad slutligen angår den av svenska landstingsförbundet väckta frågan

om begränsning av antalet obligatoriska inspektioner har medicinalstyrelsen,

som instruktionsledes meddelar bestämmelser härom, uttalat, att två inspektioner

örn året hittills visat sig vara av behovet synnerligen påkallade men

att styrelsen icke ville bestrida, att man under nuvarande krisläge skulle

kunna åtnöjas med en obligatorisk inspektion örn året och eljest vid behov

i fråga örn tandläkare, som innehaft befattning inom folktandvården under

förslagsvis två år. Mot denna medicinalstyrelsens ståndpunkt synes anledning

till invändning ej föreligga.

Tandvård åt barn från annat tandvårdsområde.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 4 november 1940 har hälsovårdsnämnden

i Gävle underställt medicinalstyrelsen frågan, huruvida barn, som

undervisas i stadens olika skolor men äga hemvist i omkringliggande kommuner,

skola, i likhet med barn från staden, åtnjuta tandvård vid stadens

poliklinik eller örn de skola erhålla tandvård i hemortskommunen. Därest

tandvården skulle lämnas vid stadens poliklinik, uppstode enligt nämnden

frågan, huruvida det författningsenligt kunde åligga hemortskommunen att

svara för de kostnader, som icke bestredes genom statsbidrag eller örn

hemortskommunens medgivande till tandvården först skulle inhämtas. Nämnden

framhåller, att hänsyn till nämnda klientel icke tagits vid beräkningen

av antalet tandläkare vid klinikerna. Antalet barn med hemortsrätt utanför

staden kunde icke exakt angivas men överstege för det dåvarande icke 200.

Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 16 januari 1941 till Kungl. Maj:t

överlämnat hälsovårdsnämndens skrivelse. För egen del har styrelsen till

en början hänvisat till ett uttalande i statens sjukvårdskommittés år 1935

avgivna betänkande angående folktandvård, enligt vilket barnen i läroverk

och likartade skolor avsåges skola erhålla sin tandvård på den ort, där

skolan vore belägen. Styrelsen ansåge det synnerligen önskvärt, att ifrågavarande

barn erliölle vård genom den av staden anordnade folktandvården

och att statsbidrag finge utgå jämväl för dessa barn. Medicinalstyrelsen

hade från skolöverstyrelsen erhållit uppgift örn antalet i städerna utom

landsting undervisade barn under 16 år, som vore från annat skoldistrikt.

Enligt denna uppgift, som avsåge år 1940, utgjorde nämnda antal, i Stockholm

1,242, i Göteborg 847, i Malmö 143, i Norrköping 117, i Hälsingborg

161 och i Gävle 197 eller tillsammans 2,707. Vidare utgjorde, enligt uppgift

från socialstyrelsen, antalet i nämnda städer hemmahörande barn, vilka

vore inackorderade ä andra orter, 3,909. Sistnämnda barn borde enligt

medicinalstyrelsen behandlas å de orter, där de vore inackorderade, varför

något statsbidrag för dem icke komme att utgå till respektive städer. Medi

cinalstyrelsen anser av dessa uppgifter framgå, att den av styrelsen förordade

ordningen icke kunde förväntas medföra ökade kostnader för statsverket.

Den del av kostnaderna för meddelad tandbehandling, vilken icke

täcktes av de i 5 § 3 mom. statsbidragskungörelsen omförmälda helland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

linga avgifterna samt av statsbidrag, torde, framhåller styrelsen slutligen,

enligt överenskommelse mellan staden och det landsting, inom vars område

barnets hemortskommun vore belägen, böra erläggas av ifrågavarande landsting

såsom i sista hand ansvarigt för de med folktandvårdens tillgodoseende

inom ett landstingsområde förenade kostnaderna.

I ärendet lia yttranden avgivits av svenska stadsförbundet och svenska

landstingsförbundet (propositionen sid. 21 och 22).

Departementschefen har i denna del anfört följande:

För tandvård till barn, som anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård

erlägges en avgift av 5 kronor för barn och år. Äro två eller flera

barn tillhörande samma familj samtidigt anmälda till tandvård, erlägges Klandra

barnet 3 kronor och för tredje barnet 2 kronor. För ytterligare barn

behöver någon avgift icke erläggas. Kommun, inom vilken folktandvård

anordnats, har att till landsting, som anordnat folktandvården, erlägga de

årliga behandlingsavgifter, som belöpa å de i folktandvården deltagande

barnen inom kommunen. Kommunen äger att av vederbörande målsmän

uttaga nämnda avgifter, i den mån de icke belöpa å obemedlade eller mindre

bemedlade barn.

Statsbidraget till folktandvård är bestämt på skilda sätt beträffande folktandvård,

som anordnats av landsting, och tandvård, meddelad av stad, som

ej deltager i landsting. I förra fallet utgår statsbidraget med dels ett engångsbelopp

för anskaffande av erforderlig utrustning av distriktspoliklinikerna,

dels ock ett årligt belopp för avlönande av distriktstandläkare och

distriktstandsköterska. Till stad, som ej deltager i landsting, utgår statsbidraget

däremot med 4 kronor örn året för varje behandlat barn i åldern

4—15 år.

Omförmälda avgifter och statsbidrag avse att för barntandvårdens del

täcka allenast en del av kostnaderna. Återstoden av kostnaderna bestrides

av huvudmannen för folktandvården, alltså landsting eller i landsting ej

deltagande stad.

Då den förut omnämnda skyldigheten för kommun att till landstinget

erlägga behandlingsavgifterna för i folktandvården deltagande barn angivits

omfatta allenast barn inom kommunen, torde därav följa, att kommunen ej

är skyldig betala dylika avgifter i sådana fall, då å poliklinik inom visst

tandvårdsdistrikt behandlats barn, som är hemmahörande i kommun utanför

distriktet. Ej heller hemortskommunen torde i sådant fall vara skyldig

erlägga avgifterna. Enligt folktandvårdsförfattningarna torde endast de barn

förutsättas skola deltaga i folktandvården inom visst distrikt, som äro hemmahörande

inom distriktet.

De flesta barn, som erhålla tandvård å distriktstandpoliklinik, befinna

sig i skolåldern, och organiserandet av deras deltagande i tandvården sker

genom skolan. Döt vore under sådana, förhållanden uppenbarligen den

mest praktiska utvägen, att denna tandvård finge omfatta även de skolbarn,

vilka äro hemmahörande å annan ort. I motsatt fall förminskas starkt möjligheten

för dessa barn att erhålla tandvård på samma villkor som gälla

för övriga barn.

I de remissyttranden, som avgivits i förevarande ärende, har också tillstyrkts,

att barn, som fullgöra sin skolgång, skola erhålla tandvård på den

ort, där skolan är belägen. Förutsättningarna för att få till stånd en sådan

anordning synas mig därför böra närmare undersökas.

För det första böra bestämmelserna i 5 § 2 mom. statsbidragskungörelsen

så ändras, att de bliva tillämpliga å barn, som anmälts till regelbun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

9

det deltagande i folktandvård inom den kommun, där barnet är mantalsskrivet

eller fullgör skolgång.

Vidare bör skyldighet stadgas för mantalsskrivningskommunen att till

landstinget erlägga de årliga behandlingsavgifterna för dylika barn. Förslag

till härför erforderliga ändringar i förordningen örn lindring i obemedlades

och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m. torde jag senare i dag få

anmäla.

Av svenska landstingsförbundet har framförts frågan hur stor avgift, som

bör erläggas, därest en familj har två eller flera barn, som erhålla tandvård

å olika orter. Av praktiska skäl synes mig den nedsättning i avgifterna,

som gäller för fall, där två eller flera barn tillhörande samma familj

samtidigt äro anmälda till tandvård, böra tillämpas endast då barnen behandlas

å klinik inom samma tandvårdsdistrikt.

Vad slutligen angår frågan örn bestridandet av de kostnader tandvården

för barn från annat område drager utöver behandlingsavgift och statsbidrag

synes mig dessa böra slutligt stanna å huvudmannen för den klinik, där

behandlingen ägt rum. Svenska landstingsförbundet har ansett sig böra

förorda en sådan lösning, därvid anförts, bland annat, att de särskilda sjukvårdsområdena

emellan viss utjämning av kostnaderna torde komma att

ske. Ehuru de av medicinalstyrelsen anförda sifferuppgifterna, enligt, vad

jag inhämtat, äro så till vida ofullständiga, att uppgiften örn antalet i ickelandstingsstäder

hemmahörande barn, vilka vore inackorderade å annan ort,

avsåge endast de barn, som inackorderats genom barnavårdsnämnds försorg,

tror jag, att eventuella ojämnheter i kostnadsbelastningen de särskilda

sjukvårdsområdena emellan skola bliva skäligen obetydliga, och jag är därför

beredd förorda ifrågavarande alternativ.

Anslagsäskandeu för budgetåret 1942/43.

1. Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård.

För vartdera av budgetåren 1940/41 och 1941/42 har till bidrag till utrustning

av polikliniker för folktandvård anvisats ett reservationsanslag av

100,000 kronor.

Vid de båda senaste budgetårsskiftena har å anslaget funnits en reservation

av, vid ingången av budgetåret 1940/41 286,400 kronor och vid in - gången*av nu löpande budgetår 353,200 kronor.

I de brev till medicinalstyrelsen, genom vilka anslagen för budgetåret

1940/41 och nu löpande budgetår ställts till medicinalstyrelsens förfogande,

har den föreskriften meddelats, att, därest anslaget skulle visa sig icke vara

tillfyllest för tillgodoseende av inkomna ansökningar, företräde borde lämnas

för anordnande av polikliniker i distrikt, där särskilda svårigheter mötte

för befolkningen att erhålla erforderlig tandvård.

Av Kungl. Hajd föreslås för nästa budgetår anvisande av 100,000 kronor

för ifrågavarande ändamål. Rörande de härutinnan gjorda beräkningarna

anför departementschefen följande:

Under tiden den 1 juli 1941—den 31 januari 1942 utbetalades av medicinalstyrelsen

i statsbidrag 42,900 kronor. Under återstoden av löpande

budgetår torde statsbidrag komma att begäras till ett belopp av 284,100

kronor. Dessutom hava inom ett flertal landsting polikliniker börjat iordningställas,

till vilkas utrustning statsbidrag emellertid icke torde komma

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande .Nr 90.

att begäras förrän under budgetåret 1942/43. Storleken av sistnämnda statsbidrag

beräknas till 68,500 kronor. Summan av nu nämnda tre belopp

utgör 395,500 kronor. Då de vid början av nu löpande budgetår tillgängliga

medlen uppgingo till ett belopp av 453,200 kronor, skulle för den utbyggnad,

av folktandvården, som kan befinnas böra äga rum under nästa budgetår,

vara tillgängligt ett belopp av (453,200 — 395,500) 57,700 kronor.

Medicinalstyrelsen Ilar föreslagit, att medel borde beräknas för en utbyggnad

av folktandvården under nästa budgetår med tre entandläkarpolikliniker

inom varje landstingsområde. Jag biträder styrelsens förslag, därvid

jag dock ej vill göra något uttalande örn den form av polikliniker, sorn bör

väljas i varje särskilt fall, utan endast åsyftar storleken av medelsåtgången

för ändamålet. Denna har av medicinalstyrelsen beräknats till 225,000 kronor.

Då härför finnes tillgängligt ett belopp av 57,700 kronor, skulle sålunda

för nästa budgetår erfordras ett anslag av (225,000 — 57,700) 167,300

kronor. Det är dock ej troligt, att iordningställandet av alla de nya poliklinikerna

hinner fortskrida så långt, att statsbidrag för dem behöva utbetalas

under budgetåret. Jag finner det därför antagligt, att ett belopp av 100,000

kronor skall visa sig vara tillräckligt.

2. Bidrag till avlöningar åt dis trik ts tan dl akare och, distriktstand
sköterskor

m. m.

Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört

med 550,000 kronor.

Vid sin beräkning av anslagsbehovet för nästa budgetår har medicinalstyrelsen

— under erinran att för nämnda budgetår eventuellt beviljat anslag

avsåge verksamheten under kalenderåret 1942 — räknat med utgivande

av statsbidrag till förslagsvis 170 distriktstandläkare och lika många distriktstandsköterskor.

På grund därav skulle för detta ändamål erfordras [170 X

(3,000 + 1,000)] 680,000 kronor.

Vidare beräknar styrelsen, att till ålderstillägg åt distriktstandläkare och

distriktstandsköterskor samt till kostnader av det slag, som omnämnes i

punkt 4 av övergångsbestämmelserna till statsbidragskungörelsen, samma

belopp skola vara erforderliga som de för innevarande budgetår härför beräknade

beloppen, eller 15,000 respektive 40,000 kronor.

Enligt styrelsens uppfattning behöver statsbidrag under nästa budgetår

icke beräknas utgå till annan stad utanför landsting än Gävle. Styrelsen

beräknar storleken av statsbidraget till Gävle för nästa budgetår till 16,000

kronor.

Medicinalstyrelsen uppskattar därför medelsbehovet för nästa budgetår i

fråga örn förevarande anslag till (680,000 + 15,000 + 40,000 + 16,000) 751,000

kronor eller i avrundat tal 750,000 kronor.

Departementschefen anför i anslagsfrågan följande:

Enligt vad jag under hand inhämtat uppgår antalet distriktstandläkartjänster

som ledigförklarats men icke kunnat tillsättas med ordinarie innehavare,

för närvarande till 32. Antalet tandläkartjänster, som uppehållas av

vikarie under vakans, utgör tre.

Den mest osäkra faktorn i den av medicinalstyrelsen gjorda anslagsberäkningen

är, i vad mån rekryteringssvårigheterna komma att utöva inverkan

på tandläkarantalet. Vid de reduktioner styrelsen företagit i det efter de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

11

upprättade planerna beräknade tandläkarantalet torde hänsyn hava tagits,

förutom till rekryteringssvårigheterna, till den erfarenlietsmässiga eftersläpningen

från landstingens sida vid folktandvårdens utbyggande. Sannolikt

torde rekryteringssvårigheterna och nyssnämnda eftersläpning göra, att

anslagsbehovet kommer att visa sig något mindre än vad medicinalstyrelsen

beräknat. Å andra sidan lia enligt vad jag inhämtat numera vissa

icke-landstingsstäder utarbetat planer på genomförande av folktandvård och

komma med anledning därav att begära anslag till densamma. I statsverkspropositionen

till 1940 års riksdag under femte huvudtiteln, punkt 154, anförde

jag, att av städerna utanför landsting hittills allenast Gävle anordnat

folktandvård. För övriga icke-landstingsstäder torde som regel en tids uppskov

med anordnande av folktandvård icke medföra alltför betydande olägenheter.

Jag föreslog vidare, att Kungl. Majit i fortsättningen skulle äga att

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall bifalla eller avslå

framställningar om statsbidrag till icke-landstingsstäderna, vilket uttalande

icke föranledde någon erinran från riksdagens sida.

För nästföljande budgetår har medicinalstyrelsen beräknat, att statsbidrag

skulle utgå allenast till Gävle. Försiktigheten synes mig bjuda att räkna

med möjligheten att även andra icke-landstingsstäder efter provning av

Kungl. Majit erhålla rätt till bidrag. Då, såsom jag tidigare framhållit,

medicinalstyrelsens uppskattning av medelsbehovet för av landsting anordnad

tandvård synes mig något för hög, torde en ökning av bidraget till ickelandstingsstäderna

kunna ske inom det av medicinalstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet.

3. Bidrag till lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårds
Tcostnader.

Departementschefen anför rörande förevarande anslag följande:

Anslaget till bidrag till lindring i obemedlades och mindre bemedlades

tandvårdskostnader har under vart och ett av de senaste åren utgjort 50,000

kronor. Medelsåtgången har emellertid icke något av budgetåren överstigit

7,000 kronor. Yäl är en successivt ökad medelsåtgång att förvänta såväl till

följd av utbyggnaden av folktandvården som på grund av att en mera allmän

kännedom bland kommunerna av förevarande understödsform så småningom

kan förväntas vinna insteg. Ett förslagsanslag för nästa budgetår å 10,000

kronor kan dock beräknas förslå. Jag föreslår därför, att anslaget för nästa

budgetår fastställes till sistnämnda belopp.

Såsom departementschefen framhållit kunna vissa av besparingsberedniugens

förslag inom här ifrågavarande område genomföras utan särskilt

beslut från statsmakternas sida. Åtgärder för utökning av antalet studerande

vid tandläkare sti tu te t och för åstadkommande av besparingar inom

mödrahjälpstandvården bliva i annat sammanhang underställda riksdagens

provning. Yad angår övriga förslag ansluter sig utskottet till vad departementschefen

anfört. Sålunda anser utskottet välbetänkt, att en uppsägningstid

örn fyra månader stipuleras för distriktstandläkare.

Kungl. Maj:ts förslag till sådana ändringar, som avse att bereda barn,

som fullgöra sin skolgång, tandvård på den ort, där skolan är belägen, har

icke givit utskottet anledning till erinran.

Vidkommande det i motionerna I: 34 och II: 50 framställda förslaget örn

statsbidrag till vissa kommuner för av dem ordnad tandvård vill utskottet

Utskott

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

framhålla, att enligt nu gällande grunder landstingen och städerna utanför

landsting skola vara huvudmän för folktandvården. Ett avsteg från nämnda

princip är utskottet icke berett att förorda.

Vad departementschefen anfört ifråga om folktandvårdens utbyggnad under

nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande härav, och då jämväl Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar

torde böra godtagas, får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) godkänna de ändrade grunder för anordnande av folktandvård,

vilka förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 27 februari 1942;

b) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa

1) till Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård

ett reservationsanslag av 100,000 kronor;

2) till Bidrag till avlöningar åt distriktstandläkare och distriktstandsköterskor

m. m. ett förslagsanslag av 750,000 kronor;

3) till Lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

ett förslagsanslag av 10,000 kronor;

II. att motionerna I: 34 och II: 50 icke må vinna riksdagens

bifall.

Stockholm den 28 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

CONRAD JONSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström,

Bäckström, Sven Larsson, Gustaf Karlsson, Björkman, Gustaf hvar Anderson, Ekströmer,

Nisser och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Ward, Lindberg i Umeå, Isacsson, Andersson i Södergård, Mårtensson, Åqvist, Lundberg

i Hälsingborg, Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.