Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m.

1943-06-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1943:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger

m. m.

Genom en den 28 maj 1943 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 312, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

1) Lag

om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger.

Härigenom förordnas som följer.

Ränte- eller utdelningskupong som avses i 25 § lagen örn skuldebrev skall,

ändå att den ej företes till inlösen inom där angiven tid, icke upphöra att

gälla före den 1 juli 1944.

Vad nu sagts äger ej tillämpning, där den i nämnda lagrum angivna tiden

gått till ända före denna lags ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) Lag

om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning

i konkurs.

Härigenom förordnas som följer.

Där på grund av förhållanden, som föranletts av krig, svårighet föreligger

för borgenärer i konkurs att inom tid som angives i 148 a § konkurslagen

anmäla sig att lyfta utdelning i konkursen, äger Konungen meddela förordnande

om förlängning av nämnda tid för borgenärerna i konkursen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1944.

Bihang till riksdagens protokoll 19A3. 9 sami. 1 avd. Nr 39.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

Förordnande som meddelats med stöd av lagen äger icke giltighet längre

än denna är gällande.

I 25 § lagen örn skuldebrev stadgas en särskild preskriptionstid för förfallna

kuponger till vissa värdepapper. Bestämmelsen avser räntekuponger

till obligationer och andra skuldebrev, som äro utgivna i större antal och

uppenbarligen avsedda för den allmänna rörelsen, samt utdelningskuponger

till aktiebrev. Om sådan kupong ej företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen,

skall den ej vidare vara gällande. Avtal om kortare tid är utan

verkan.

En särskild preskriptionstid gäller även beträffande utdelning i konkurs

enligt 148 a § konkurslagen. Om borgenär icke inom två år från det förslag

till slututdelning eller beslut i anledning av klander mot förslaget vunnit laga

kraft eller, om han först senare blivit berättigad att utan borgen lyfta honom

tillagda medel, inom två år därefter anmält sig att lyfta dem, går han förlustig

utdelningen. Medlen skola fördelas mellan de borgenärer, som bevarat

sin rätt, eller överlämnas till gäldenären.

Med hänsyn till alt krigsförhållandena medfört särskilda svårigheter att

iakttaga de sålunda stadgade tidsfristerna ha framställningar gjorts örn förlängning

av dessa frister för vissa fall.

Sålunda har den franska sammanslutningen association nationale des porteurs

francois de valeurs mobiliéres i en den 13 maj 1943 dagtecknad skrivelse

till chefen för justitiedepartementet framhållit, att efter krigsutbrottet

i september 1939 för många franska innehavare av värdepapper — mobiliserade,

krigsfångar, flyktingar, innevånare i kolonier m. fl. — mött de största

svårigheter att få utländska kuponger inlösta. Sedan juni månad 1940 hade

det för sådana franska rättsinnehavare i de allra flesta fall varit fullständigt

omöjligt att få svenska kuponger inlösta, eftersom ingen betalningsöverenskommelse

träffats mellan svenska regeringen och franska regeringen i fråga

örn transfereringen i dylika fall. Under dessa förhållanden skulle det vara

mycket önskvärt, örn den i Sverige för aktie- och obligationskuponger gällande

preskriptionstiden bleve förlängd för franska medborgare, intill dess

fredstillstånd inträtt i Europa.

Vidare har aktiebolaget Kreuger & Tolh konkursbo i skrivelse till chefen

för justitiedepartementet den 4 maj 1943 hemställt om förlängning av den

tid, inom vilken borgenärerna i nämnda konkurs, i vilken förslag till slututdelning

framlagts den 11 juni 1941, hade att anmäla sig för lyftande av

dem tillkommande utdelning. Som skäl för denna hemställan har i skrivelsen

anförts att utdelning å fordringar, som grunda sig på av bolaget utgivna obligationer,

s. k. secured debentures, fortfarande innestå i betydande omfattning.

Enär sådan utdelning finge lyftas endast mot att obligationerna företeddes

för förvaltarna eller för en bank i New York samt obligationerna i

fråga i stor utsträckning placerats utomlands, vore det sannolikt, att ett ej

obetydligt antal obligationsinnehavare i utlandet på grund av nu rådande förhållanden

varit ur stånd att förete obligationerna för lyftande av utdelning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

3

Skandinaviska banken aktiebolag, som medverkat vid emitteringen av

nämnda secured debentures på den svenska marknaden, har i en den 10

maj 1943 dagtecknad skrivelse tillstyrkt bifall till konkursboets hemställan.

Även från association nationale des porteurs francois de valeurs mobiliéres

har framställning gjorts örn förlängning av preskriptionstiden för lyftande av

utdelning i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs. I en den 27 april 1943

dagtecknad skrivelse har nämnda franska sammanslutning bland annat framhållit,

att ett betydande antal utländska innehavare av secured debentures

på grund av rådande exceptionella förhållanden icke vore i stånd att förete

dessa i Stockholm för lyftande av utdelning. En framställning med samma

yrkande har den 11 maj i år gjorts av association helge pour la défense des

détenteurs de fonds publics.

Med anledning av de förut återgivna framställningarna har inom justitiedepartementet

upprättats en promemoria angående förlängning av vissa

preskriptionstider vid krig eller krigsfara m. m.

Efter en redogörelse för gällande rätt och de i ämnet gjorda framställningarna

har i promemorian först behandlats frågan örn förlängning av

den treåriga preskriptionstiden för kuponger till aktier

och obligationer m. m.

Därvid har i promemorian framhållits, att obligationer, som utgivits av

olika svenska rättssubjekt, och aktier i svenska bolag givetvis i viss utsträckning

funnes på utländska händer. De av kriget orsakade avspärrningsåtgärderna

hade försvårat eller omöjliggjort kommunikationerna med

de flesta främmande länder, och dessutom kunde det antagas, att åtskilliga

rättsinnehavare till följd av krigsfångenskap eller andra orsaker vore förhindrade

att överhuvud taget vidtaga rättsliga dispositioner. Det skulle vara

obilligt, örn den korta preskriptionstiden i sådana fall medförde förlust av

rätten till ränta eller utdelning. Enligt inhämtade upplysningar hade detta

förhållande även varit föremål för uppmärksamhet i svenska bankföreningen.

Ett flertal svenska företag hade på föreningens förfrågan frivilligt utfäst

sig att icke åberopa preskriptionsbestämmelsen, när svensk bank som

presenterade kupongen uppgåve att hinder för kupongens presenterande

mött på grund av de av kriget orsakade utomordentliga förhållandena på

det internationella området. Det syntes emellertid påkallat, att en allmän

undantagsbestämmelse infördes genom lagstiftning för att vinna en mera betryggande

reglering.

Vidare har i promemorian erinrats därom, att svenska värdehandlingar

på utländska händer kunde lia blivit förstörda under kriget. Billigheten syntes

kräva, att innehavarna av sådana handlingar finge rimlig tid på sig

för att låta döda dem jämte därtill hörande kuponger, innan all rätt på grund

av kupongerna upphörde. Genom att handlingarna och kupongerna dödades

bleve rättsinneliavarna berättigade att erhålla nya i deras ställe, och skulle

sålunda, om preskriptionstiden utsträcktes, kunna göra gällande sin rätt

till innestående ränta eller utdelning.

Därefter har i promemorian framhållits, att den undantagsregel, som av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

nu angivna skäl syntes önskvärd, kunde utformas enligt olika alternativ.

Därom har vidare anförts följande.

Det för tillämpningen enklaste sättet att lösa frågan vöre att generellt

utsträcka den i 25 § skuldebrevslagen angivna tiden för alla kuponger som

där avses. Härvid åsyftas dock icke kuponger, beträffande vilka preskriptionstiden

vid lagens ikraftträdande redan gått till ända. I alla andra fall

kunde tiden utsträckas förslagsvis i första hand t. o. m. den 30 juni 1944

för att i mån av behov framdeles ytterligare förlängas. En bestämmelse av

denna art skulle visserligen gå längre än som påkallades av de skäl vilka

anförts för ett ingripande genom lagstiftning, i det att även de som ej haft

giltig orsak för underlåtenhet att förete sina kuponger komme att bevaras

vid sin rätt. Å andra sidan bör framhållas, att kupongerna äro av löpande

natur och bruka företes till inlösen vid olika penninginstitut såväl här i

landet som utomlands. Därest det skall utgöra ett villkor att giltig orsak

till dröjsmål förelegat, kan det icke gärna sättas i fråga, att — frånsett domstol

— någon annan än gäldenären (bolaget) skall äga att pröva villkorets

förhandenvaro med bindande verkan. Härav skulle möjligen kunna föranledas,

att kupongerna måste av innehavaren sändas direkt till gäldenären

(bolaget) för inlösen och att den mera praktiska utvägen att vända sig till

bank icke skulle komma att stå till buds. Örn återigen gäldenären (bolaget)

vägrar att godkänna uppgiven orsak, skulle kravet prövas av domstol, vilket

självfallet innebär omgång och tidsutdräkt.

De olägenheter som skulle följa av en generell utsträckning av preskriptionstiden

synas icke vara alltför betydande. Gäldenären (bolaget) blir nödsakad

att hålla rättsförhållandet öppet under längre tid men detta måste

anses vara en lindrig pålaga. Att det skulle vara obilligt mot gäldenären

att han ej kan tillgodogöra sig ett belopp som i alla fall obestridligen intill

preskriptionstidens utgång tillkommer annan, lärer icke med fog kunna

göras gällande. En praktisk olägenhet av den utsträckta preskriptionstiden

är emellertid, att den som enligt 25 § andra stycket skuldebrevslagen inom

kupongs giltighetstid anmält att kupongen förstörts eller eljest förkommit

ej kan påräkna att få lyfta ränta eller utdelning efter tre år från förfallodagen,

om han gör sin rätt sannolik. Han måste vänta tills den längre preskriptionstiden

gått till ända, såvida ej gäldenären (bolaget) frivilligt utbetalar

beloppet. Även detta synes vara en sådan olägenhet som en rättsägare

under nu rådande förhållanden får finna sig i. Dessutom må framhållas,

att även om preskriptionstiden skulle utsträckas allenast för den som visat

giltig orsak för dröjsmål, samma påföljd sannolikt skulle inträda med avseende

å tillämpningen av 25 § andra stycket skuldebrevslagen.

Då den som innehar värdepapper givetvis är angelägen att lyfta sin utdelning

när den är tillgänglig, är det sannolikt att de olika alternativen ekonomiskt

skulle bliva av ungefär samma verkan för gäldenären (bolaget).

I nästan alla fall, då en kupong företes efter treårstidens utgång, skulle säkerligen

någon orsak kunna påvisas som har samband med kriget.

Därest en generell utsträckning av tiden i 25 § första stycket skuldebrevslagen

skulle anses alltför vittomfattande, kunde det tänkas att Kungl. Maj:t

tillerkännes befogenhet att bestämma, för vilka gäldenärer (bolag) den utsträckta

preskriptionstiden skulle gälla. Härvid skulle tillses, att förordnande

om en sådan utsträckning skulle komma att gälla i fråga om sådana obligationer

eller aktier som vunnit internationell spridning. Det är dock svårt

att med säkerhet bedöma denna fråga och förordnande skulle antagligen

behövas i ett stort antal fall.

Örn en mera restriktiv väg anses böra väljas, skulle den ifrågasatta undan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

5

tagsregeln förslagsvis kunna gälla i sådana fall, då en kuponginnehavare på

grund av förhållanden som föranletts av krig haft skälig ursäkt för underlåtenhet

att förete kupongen inom den stadgade tiden. Då verklig bevisning

härom icke alltid kan förebringas, bör det vara tillräckligt med att förhållandet

göres sannolikt, något som ofta torde ligga i öppen dag. Väljes

detta alternativ, torde det vara nödvändigt att även stadga viss frist från

det hindret upphört. En sådan regel skulle emellertid ytterligare försvåra

tillämpningen, eftersom fristen bleve olika för olika rättsägare.

I promemorian uttalas, att vid övervägande av de olika möjligheterna

förefölle de bästa skälen tala för det alternativ som innebure en generell

utsträckning av preskriptionstiden.

I fråga om behovet av en förlängning av den tvååriga preskriptionstiden

för rätt att lyfta utdelning i konkurs

har i promemorian framhållits, att denna preskriptionstid i allmänhet icke

medförde några risker för rättsförluster till följd av krigsförhållandena.

Emellertid förelåge speciella omständigheter i aktiebolaget Kreuger & Tolls

konkurs. En avsevärd del av fordringarna i konkursen funnes på utländska

händer. Ehuru snart två år förflutit efter slututdelningen, funnes alltjämt

ett icke obetydligt belopp, som tilldelats innehavare av s. k. secured debentures

men icke lyfts. Det vore troligt, att en del av dessa rättsinnehavare på

grund av krigsförhållandena blivit hindrade från att iakttaga anmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes det önskvärt, att

det öppnades en möjlighet att medgiva förlängning även av denna preskriptionstid,

då behov härav förelåge. Det borde lämpligen ankomma på Kungl.

Majit att meddela föreskrift härom.

Slutligen har i promemorian anförts, att det i övrigt icke gjorts gällande

något praktiskt behov av utsträckta preskriptionstider.

Vid promemorian hade fogats två i enlighet med nu angivna riktlinjer

utarbetade förslag till lag om förlängning av preskriptionstid för rånte- och

utdelningskuponger samt till lag om förlängning för särskilda fall av

preskriptionstid för rätt till utdelning i konkurs.

Över promemorian och därvid fogade lagförslag ha yttranden avgivits av

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, Sveriges industriförbund

och svenska bankföreningen.

I samtliga yttranden ha de föreslagna lagstiftningsåtgärderna i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Beträffande yttrandenas innehåll i övrigt

lämnas en översiktlig redogörelse å sid. 8—10 i propositionen, vartill utskottet

hänvisar.

I propositionen anför t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

följande:

»Enligt 25 § skuldebrevslagen skola kuponger till aktier och obligationer

m. m. företes till inlösen inom tre år från förfallodagen. Därefter förlora

de sin giltighet. I 148 a § konkurslagen stadgas en tvåårig frist, inom vilken

borgenärer i konkurs måste anmäla sig för att få lyfta utdelning i konkur
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

Utskottet.

sen. Dessa korta frister kunna under nuvarande onormala förhållanden medföra

vissa särskilda risker för rättsförlust. Såsom påpekats i de förut återgivna

framställningarna från vissa utländska sammanslutningar, torde det i

många fall vara omöjligt för utomlands bosatta rättsägare att här i landet

vidtaga föreskrivna åtgärder inom stadgad tid. Kommunikationerna med flertalet

länder äro avbrutna eller försvårade, och åtskilliga rättsägare kunna

antagas vara urståndsätta att bevaka sina intressen. Under sådana förhållanden

synes billigheten tala för att en tillfällig förlängning sker av sagda tider.

Vad först angår den i 25 § skuldebrevslagen stadgade giltighetstiden för

kuponger kan en utsträckning av denna tid göras mer eller mindre generell,

såsom framhållits i den inom departementet upprättade promemorian.

Den där förordade utvägen att stadga en allmän förlängning av tiden har

godtagits i de avgivna yttrandena. Detta är självfallet också den enklaste metoden

och några mera beaktansvärdä olägenheter torde den icke medföra. I

anslutning till vad som föreslagits i promemorian vill jag alltså förorda en

bestämmelse, enligt vilken giltigheten av ränte- eller utdelningskupong som

avses i 25 § lagen örn skuldebrev, ändå att kupongen ej företes till inlösen

inom där stadgad tid, icke skall upphöra före den 1 juli 1944. I den mån

så visar sig erforderligt, bör denna slutdag sedermera framflyttas. Däremot

kan jag av principiella skäl icke förorda det av svenska bankföreningen

framförda förslaget att återuppliva en rättighet som redan utslocknat genom

att giltighetstiden gått till ända före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Den i 148 a § konkurslagen bestämda preskriptionstiden för rätt att lyfta

utdelning i konkurs kan, såsom framhållits i promemorian, i allmänhet icke

antagas medföra någon särskild risk för rättsförluster under nuvarande förhållanden.

En generell regel om utsträckning av denna preskriptionstid är

alltså icke påkallad. Med hänsyn särskilt till det mycket stora antalet utländska

borgenärer i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs synes emellertid

behov föreligga av en möjlighet att utsträcka den stadgade fristen. Enligt

vad i promemorian föreslagits skall därför Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande

att, då så erfordras på grund av krigsförhållandena, för särskilt fall

förordna om utsträckning av denna frist. Detta förslag, som ävenledes tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i remissyttrandena, torde böra genomföras.

»

Lagrådet har lämnat de upprättade lagförslagen utan erinran.

Utskottet har vid sin granskning av de framlagda lagförslagen icke funnit

anledning till erinran mot desamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 312, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 juni 1943.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39.

7

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Karl Emil Johanson, Branting,

Eskhult, Karl Johan Olsson och Linnér;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Gezelius, Hedlund i Östersund, Ryberg, Olsson

i Mellerud och Lindberg i Stockholm, fru Gustafson samt herr Nilson i Eskilstuna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m. a1 i texten