Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

1943-03-11 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Jir 13.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1943 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad.

Genom en den 5 februari 1943 dagtecknad proposition, nr 24, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 11 § andra stycket lagen den 12 maj 1917

örn fastighetsbildning i stad skall upphöra att gälla ävensom att 2 kap. 2 §,

6 kap. 12 §* samt 7 kap. 4 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

2 KAP.

2 §.

Tomtmätning skall---skäligt prövas.

Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den, som

inom riket avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen vid teknisk

högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad och därjämte minst två år

under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Konungen må på därom gjord ansökning medgiva den, som ej uppfyller

i andra stycket angivna fordringar, behörighet såsom mätningsman i stad.

6 KAP.

12 §.

Vad enligt detta kapitel gäller om ägoutbyte i sammanhang med laga skifte

gäde ock, då sådan förrättning eljest förekommer; dock skall, om ej särskilda

skäl till annat föranleda, förordnande att verkställa förrättningen

meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, ändå att

han icke är lantmätare.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 12 §, se 1931: 143.

Bihang till riksdagens protokoll 19t3. 9 sami. 2 avd. Nr. 13.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

Besväras fastighet---servitutet äventyras.

I avseende--- — motsvarande tillämpning.

7 KAP.

4 §•

Konungens befallningshavande — — — staden registerförare.

Med Konungens —---om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lagfaren ledamot av

magistraten, varde han därtill förordnad. Har annan person föreslagits, pröve

Konungens befallningshavande efter lantmäteristyrelsens hörande, örn registerföringen

kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret---sådant erfordras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Utan hinder av vad i 2 kap. 2 § andra stycket stadgas skall behörighet till

befattning såsom mätningsman i stad tillkomma den, som avlagt avgångsexamen

från fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska

institut och utövat praktisk verksamhet som i nämnda lagrum sägs.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juli 1939 har lantmäteristyrelsen föreslagit

vissa ändringar i fastighetsbildningslagens bestämmelser om kompetensvillkor

för mätningsman, rörande förrättningsman för ägoutbyte samt

beträffande kompetensvillkor för registerförare. I anledning därav har inom

justitiedepartementet upprättats en den 27 januari 1941 dagtecknad promemoria

med förslag till lag angående ändring i vissa delar av fastighetsbildningslagen.

Över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen,

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs,

örebro och Jämtlands län. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro

län ha vid sina utlåtanden fogat yttranden av överlantmätama i länen, varjämte

länsstyrelserna i örebro och Jämtlands län bifogat yttranden från

länsarkitekterna i länen. Härutöver ha svenska stadsförbundet, svenska

kommunaltekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening och svenska teknologföreningen

avgivit yttranden i ärendet.

Vidare har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 (nr 153) anhållit, att

Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående förenkling av förfarandet

vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

Den inom justitiedepartementet upprättade promemorian ävensom riksdagens

nyssnämnda skrivelse ligga till grund för förevarande proposition.

Kompetensvillkor tor mätningsman.

I 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen stadgas, att behörighet

till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den som avlagt lantmäteriexamen,

så ock den som avlagt fullständig examen från tekniska högskolans

fackskola för väg- och vattenbyggnad eller från motsvarande avdelning

vid Chalmers tekniska institut samt dessutom styrkt sig äga praktisk

duglighet i ägomätning. I lagen göres alltså den skillnaden mellan person

som avlagt lantmäteriexamen och person med annan där angiven examen,

att den senare jämväl skall styrka praktisk duglighet i ägomätning. Enligt

tredje stycket i nämnda paragraf äger Konungen på därom gjord ansökning

medgiva person, som ej avlagt examen som nyss sagts, behörighet såsom

mätningsman i stad.

Lantmäteristgrelsen har i sin förenämnda skrivelse hemställt, att stadgandet

i 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen örn praktisk duglighet

i ägomätning måtte utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under

minst två år lia under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet

inom fastighetsbildningsväsendet, och att sådan praktisk erfarenhet

måtte stadgas såsom villkor för utövande av mätningsmannaskap, oberoende

av örn examen avlagts som lantmätare eller som väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Till motivering av de föreslagna ändringarna har styrelsen anfört:

Lagens krav på praktisk duglighet såsom komplettering till ingenjörsutbildningen

var vid fastighetsbildningslagens tillkomst motiverat främst därav,

att för avläggandet av lantmäteriexamen vid sagda tidpunkt fordrades

väl vitsordad verksamhet eller elevtjänstgöring inom praktiskt lantmäteri

under minst ett år. Den som avlagt lantmäteriexamen beräknades således i

motsats till den nyutexaminerade ingenjören inneha viss praktisk duglighet

i ägomätning. Efter lantmäteriundervisningens omorganisation och dess förläggande

till tekniska högskolan är detta som regel ej längre fallet. Inträde

å högskolans fackavdelning för lantmäteri föregås icke av obligatorisk elevtjänstgöring.

--—

Lagens bestämmelse om »praktisk duglighet i ägomätning» gives ej sällan

den betydelsen, att därmed skulle avses endast duglighet i det rent tekniska

förfarandet eller vana att använda instrument och redskap och att tillämpa

brukliga mätningsmetoder. Lanlmäteristyrelsen kan för sin del icke finna

denna tolkning tillfredsställande. Den har uppenbarligen ej heller varit avsedd.

Den kompetens en sådan tolkning skulle medföra kunde måhända vara

tillräcklig för utförandet av en noggrann avbildning av marken (grundkarta)

men är icke tillfyllest för mätningsmannens uppgift att handlägga legala

förrättningar eller i övrigt förekommande spörsmål rörande fastighetsbildning.

Enligt styrelsens mening bör bestämmelsen örn »praktisk duglighet i

ägomätning» utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under viss tid

under sakkunnig ledning ha varit sysselsatt med praktisk fastighetsbildningsverksamhet

och därvid erhållit goda vitsord. Därigenom skulle åstadkommas

eif mera påtagligt uttryck för den av styrelsen antydda innebörden

av lagens mening. Slutligen anser styrelsen, att den praktiska tjänstgöringen

bör sättas till två år. Bestämmelse jämväl härom bör inflyta i lagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr lo.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian uttalas, att de

av lantmäteristyrelsen föreslagna ändringarna i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

syntes väl motiverade. Vidare anföres i promemorian:

Enligt sista stycket i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen äger Konungen

medgiva person, vilken ej avlagt sådan examen som avses i andra stycket,

behörighet såsom mätningsman. Efter genomförandet av den föreslagna ändringen

i andra stycket synes möjlighet böra finnas för Kungl. Majit att på

grund av särskilda skäl dispensera även från villkoret om minst två års

praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet. Sista stycket i paragrafen

torde därför böra kompletteras med ett stadgande härutinnan. Uppenbarligen

kommer dispens icke att meddelas utan att särskilda skäl därtill

föranleda. I fråga om den som icke avlagt i lagen föreskriven examen torde

i allmänhet för medgivande av behörighet såsom mätningsman böra krävas

en väsentligt mera omfattande praktisk verksamhet än som i lagen angles

såsom minimum.

Den i promemorian föreslagna lagändringen har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga hörda myndigheter ävensom av svenska stadsförbundet.

Sveriges lantmätareförening har anslutit sig till uppfattningen, att efter

lantmäteriundervisningens omorganisation viss tids praktisk verksamhet av

den mera vidsträckta innebörd, som i promemorian avsåges, borde fordras

jämväl av den som avlagt lantmäteriexamen. Föreningen har emellertid ansett,

att undantag från kravet på styrkt praktisk verksamhet borde uttryckligen

göras för den, som är eller varit lantmätare i statens tjänst.

Jämväl svenska kommunaltekniska föreningen har funnit de föreslagna

ändringarna önskvärda. Föreningen har emellertid ansett att med den, som

styrkt sig under minst två år ha under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad

praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet, borde jämställas

den som på annat sätt förvärvat däremot svarande kunskap.

Svenska teknologföreningen har uttalat sin anslutning till förslaget om likställighet

i fråga om kompetens i förevarande avseende mellan dem, som

avlagt lantmäteriexamen, och dem, som avlagt avgångsexamen från de högre

väg- och vattenbyggnadsfackskolorna. Däremot har föreningen icke funnit

bestämmelsen om den praktiska verksamheten vara tillräckligt motiverad och

på grund därav hemställt att förslaget i denna del måtte omarbetas. Föreningen

har bland annat anfört följande:

Beträffande mindre samhällen, där stadsingenjörernas tjänsteåligganden

äro av mångskiftande natur och huvudvikten vid meritbedömningen lägges

på vederbörandes förmåga att styrka duglighet i rent tekniska arbetsuppgifter

såsom exempelvis byggandet av gator och andra tekniska kommunala

anläggningar samt skötseln därav, lärer det stundom vara förenat med svårigheter

att finna lämplig aspirant, som förutom erfarenhet inom rent tekniska

områden jämväl besitter praktisk erfarenhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Då inom mindre samhällen fastighetsbildningen är föga omfattande,

stundom begränsad till endast ett fåtal ärenden av enkel beskaffenhet

per år, ligger det nära till hands, att de kommunala myndigheterna tillmäta

sökandes meriter inom fastighetsbildningsverksamhet ringa betydelse.---

Mot den föreslagna lagändringen kunna sålunda invändningar göras. För

stadsingenjörsbefattningar inom mindre samhällen, där allmänna tekniska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

5

göromål och mätningsmannagöromål verkställas av en och samma befattningshavare,

kommer det att uppstå svårigheter att erhålla hågade kompetenta

sökande inom de yngre åldersklasserna, därest det av dem skall fordras

den föreslagna praktiska verksamheten av tvä år inom fastighetsbildningsväsendet.

Vidare är outrett, huruledes en obefordrad ingenjör skall kunna

erhålla ifrågavarande praktiska utbildning. Sannolikt kunna praktikanter

endast undantagsvis erhålla uppdrag av värde tor utbildningen på här förevarande

område.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i propositionen

anfört följande:

»I det yttrande som avgivits av svenska teknologföreningen har anmärkts,

att krav på ett visst kunskapsmått beträffande rättsliga frågor bättre motsvarade

föreliggande behov än kravet pa en till sin art tämligen obestämbar

praktisk verksamhet under en viss tidrymd. Föreningen har även uttalat,

att ingenjörsutbildningen borde kompletteras med undervisning i hithörande

frågor. Svenska kommunaltekniska föreningen har givit uttryck åt

samma önskemål. Sistnämnda förening har även gjort gällande, att kompetensbestämmelserna

borde utformas så, att en mera koncentrerad utbildning

kunde ersätta en längre tids praktik.

Frågan om komplettering av ingenjörsutbildningen genom ökad undervisning

i rättsliga frågor förtjänar otvivelaktigt beaktande men torde icke böra

upptagas i detta sammanhang. Vad angår önskemålet att behörighet som

mätningsman bör kunna vinnas även genom en mera koncentrerad utbildning,

vill jag framhålla, att detta önskemål kan tillgodoses genom den föreslagna

bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t att medgiva dispens från de

kompetenskrav som enligt förslaget i allmänhet skola gälla.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att, såsom Sveriges lantmätareförening

ansett, i lagtexten uttryckligen stadga, att den som är eller varit

lantmätare i statens tjänst icke skall behöva styrka utövning av praktisk

verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk högskola föranleder

vissa jämkningar i lagtexten.»

Förrätfiiinersman för iigoutbytc.

Vid laga skifte i stad skola enligt 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen, där

ej annat sägs i lagen, gällande bestämmelser om laga skifte av jord å landet

lända till efterrättelse i tillämpliga delar. Enligt 2 kap. 1 § jorddelningslagen

förrättas laga skifte efter därtill erhållet förordnande av lantmätare. Förordnande

att verkställa laga skifte å stadsjord skall emellertid enligt 6 kap.

2 § fastighetsbildningslagen meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman,

om denne är lantmätare eller — där han icke är lantmätare — samtliga

delägare i jorden i ansökningen om skiftet föreslagit honom till förrättningsman.

Enligt jorddelningslagen 3 kap. 14 § och 8 kap. skall den som förordnats

att verkställa laga skifte också verkställa i .samband därmed förekommande

ägoutbyte. Undantag härifrån är icke stadgat för laga skifte i

stad. Vad som gäller örn ägoutbyte i sammanhang med laga skifte äger järn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

likt 6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen också tillämpning, då ägoutbyte i

stad eljest förekommer.

Av de anförda bestämmelserna följer, att vad i 6 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

stadgas om förordnande av förrättningsman vid laga skifte jämväl

äger tillämpning, när det gäller förordnande att verkställa ägoutbyte i stad

såsom särskild förrättning.

Lantmäteristyreisen Ilar i sin skrivelse hemställt om sådan ändring av

6 kap. fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom

särskild förrättning d. v. s. utan sammanhang med laga skifte alltid

skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, även

då denne icke är lantmätare. Jämlikt 6 kap. 15 § fastighetsbildningslagen

skulle den ifrågasatta ändringen komma att gälla jämväl fastighetsregistersamhällen

som i sin tjänst lia fast anställda mätningsmän. Häremot vore enligt

styrelsens mening icke något att erinra. Beträffande styrelsens motivering

av detta förslag får utskottet hänvisa till sid. 11—12 i propositionen.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har uttalats, att

de skäl, som lantmäteristyrelsen anfört för den föreslagna lagändringen,

syntes övertygande. En dylik ändring i lagstiftningen syntes kunna bliva av

stor praktisk betydelse för det fall att ägoutbyte utnyttjades för stadsplans

eller tomtindelnings genomförande. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit

torde det nämligen ur flera synpunkter vara olägligt att i ett visst skede av

pågående fastighetsbildningsverksamhet nödgas avkoppla den ordinarie förrättningsmannen

för att för ägoutbyte anlita en utomstående och för arbetet

i övrigt främmande förrättningsman. I anslutning härtill har i promemorian

erinrats om att det enligt 5 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ankommer på

mätningsman, oavsett om han är lantmätare eller ej, att verkställa avstyckningar.

På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits att

i 6 kap. 12 § första stycket fastighetsbildningslagen upptages ett stadgande, att

förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild förrättning skall meddelas

i stadens tjänst anställd mätningsman, örn sådan finnes, ändå att han icke

är lantmätare.

Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de i ärendet

hörda myndigheterna och sammanslutningarna med undantag av länsstyrelsen

och överlantmätaren i Älvsborgs län samt Sveriges lantmätareförening.

Beträffande de erinringar, som sålunda framställts, får utskottet hänvisa till

sid. 12—15 i propositionen.

Föredragande departementschefen har angående den föreslagna ändringen

i 6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen anfört:

»I promemorian har upptagits förslag till sådan ändring av 6 kap. 12 §

fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild

förrättning alltid skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman,

även örn han icke är lantmätare. Detta förslag har föranlett invändningar i

vissa yttranden, därvid bland annat yrkats att kravet på att förrättningsman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

i

nen skall vara lantmätare skulle bibehållas för vissa fall, främst sådana då

fråga vöre om ägoutbyten inom stadsområden av ren landsbygdskaraktär.

Med hänsyn till vad i dessa yttranden anförts synes förordnande av mätningsman

att verkställa ägoutbyte utan sammanhang med laga skifte icke böra

uppställas såsom undantagslös regel. Jag vill därför förorda, att det i promemorian

framlagda förslaget jämkas så att möjlighet öppnas att, då särskilda

skäl därtill föranleda, upprätthålla kravet på att förrättningsmannen skall

vara lantmätare.»

Kompetensvillkor för registerförare.

Enligt 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen tillkommer det Konungens befallningshavande

att på framställning av staden förordna registerförare. Örn

staden därvid till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman

eller ledamot av magistraten, skall denne förordnas därtill. Har annan person

föreslagits, ankommer på Konungens befallningshavande att pröva, om

registerföringen kan anförtros åt honom. Föres fastighetsregistret av annan

än i ägomätning kunnig person, är staden skyldig bereda registerföraren tekniskt

biträde vid de göromål, där sådant erfordras.

Enligt 14 § i nämnda kapitel står arbetet med fastighetsregistrets uppläggande

och förande under överinseende av lantmäteristyrelsen. Den närmare

tillsynen åligger för varje stad dess magistrat.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse hemställt om vissa ändringar i 7

kap. 4 § fastighetbildningslagen. Enligt styrelsens mening borde mätningsman

efter framställning av staden utan vidare förordnas till registerförare

endast om han hade styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering. Beträffande

ledamot av magistrat borde ändring i gällande föreskrift däremot ej ske.

Då lantmäteristyrelsen hade överinseendet över fastighetsregistreringen, borde

styrelsen alltid höras, innan Konungens befallningshavande till registerförare

förordnade annan än mätningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering

eller ledamot av magistrat. Beträffande de skäl styrelsen

anfört för de sålunda förordade ändringarna hänvisas till sid. 15 i propositionen.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har upptagits

förslag till ändring av 7 kap. 4 § tredje stycket fastighetsbildningslagen i

enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt.

Det i promemorian framlagda förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats

ulan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar med

undantag av Sveriges lantmätareförening.

Sveriges lant mätare förening har funnit förslaget, att i stads tjänst anställd

mätningsman skall styrka erfarenhet i fastighetsregistrering, innan han kan

förordnas att vara registerförare, vara synnerligen välbetänkt. Enligt föreningens

mening borde emellertid ändringen avse jämväl ledamot av magistrat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

Föredragande departementschefen har i denna del av förslaget anfört:

»I fråga om kompetensvillkor för registerförare har i promemorian föreslagits,

att i stads tjänst anställd mätningsman skall styrka erfarenhet i

fastighetsregistrering innan han kan förordnas att vara registerförare. Detta

förslag, vilket upptagits i 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen, torde böra

genomföras. Det synes ej erforderligt att, såsom Sveriges lantmätareförening

föreslagit, uppställa liknande krav för att ledamot av magistraten skall förordnas

till registerförare. Emellertid torde böra angivas, att stadgandet endast

avser lagfaren magistratsledamot.

Vad angår sättet för styrkande av erfarenhet i fastighetsregistrering har

lantmäteristyrelsen i sin framställning uttalat, att om mätningsman i stad

föreslås till registerförare, han utan vidare borde förordnas därtill, om han

företedde intyg från registerförare eller annan på området behörig ''att han

ägde praktik och erfarenhet inom fastighetsregisterväsendet. Sveriges lantmätareförening

har i anledning härav gjort gällande, att det borde krävas

att vederbörande företer intyg från lantmäteristyrelsen om erforderliga kvalifikationer.

Det torde dock ej föreligga tillräcklig anledning att i nu förevarande

hänseende uppställa strängare krav än lantmäteristyrelsen förordat.

Länsstyrelsen har givetvis att granska beskaffenheten av de intyg om praktisk

verksamhet som företes i ärendet. Kan det ej anses styrkt, att mätningsmannen

har erfarenhet i fastighetsregistrering, åligger det enligt förslaget

länsstyrelsen att inhämta yttrande från lantmäteristyrelsen.»

Förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad.

De grundläggande bestämmelserna örn fastighetsregister för stad äro upptagna

i 7 kap. fastighetsbildningslagen.

Enligt 1 § i kapitlet skall för varje stad finnas ett fastighetsregister, bestående

av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter

inom staden. Med tomt förstås i kapitlet såväl av ålder bestående tomt som

tomt, vilken ingår i fastställd tomtindelning. Annan fastighet i stad kallas

stadsäga.

Fastighet skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.

Sådan beteckning åsättes enligt 11 § andra stycket av magistraten.

Även förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar skola införas

i fastighetsregistret.

Vad om magistrat sägs i kapitlet skall, enligt 15 §, i Stockholm gälla Överståthållarämbetet

och i stad, som lyder under landsrätt, länsstyrelsen eller

den Konungen särskilt förordnar.

Vidare föreskrives, att vad i kapitlet stadgas angående stad, som lyder under

landsrätt, skall, såframt Konungen därom förordnar, äga motsvarande

tillämpning i avseende å samhälle på landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas. För samhälle på landet skall överlantmätaren

vara registerförare, såframt ej samhället förklarat sig vilja bekosta

registerföringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

9

Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregistret

meddelas i förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare

föreskrifter om fastighetsregister för stad.

Enligt förordningen skall registerbeteckningen för tomt vanligen utgöras

av byggnadskvarters namn samt tomtens nummer, i visst särskilt fall åtföljt

av bokstav. I stället för kvartersnamnet kan användas namn å församling,

rote eller dylikt. Numrering kan även ske i löpande följd för staden i dess

helhet. För stadsäga är registerbeteckningen nummer med tillägg i vissa fall

av littera.

Såsom förut nämnts har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 anhållit

om utredning angående förenkling av förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar

å fastigheter i stad. Riksdagens skrivelse var föranledd av en

inom riksdagen väckt motion (I: 174) av herr Holmbäck. I motionen hemställdes,

att riksdagen måtte dels för sin del antaga ett förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 kap. 11 § fastighetsbildningslagen av innebörd att bestämmelsen

örn att magistraten skall åsätta registerbeteckning skulle utgå

ur paragrafen, dels ock hos Kungl. Maj:t anhålla om sådana förändringar

i fastighetsregisterförordningen, att registerbeteckningar för stadsägor, som

tillkomma efter fastighetsregisters uppläggande, åsättas av registerföraren.

över motionen, som behandlades av andra lagutskottet, avgåvos yttranden

av lantmäteristyrelsen och svenska stadsförbundet. Beträffande innehållet i

nämnda yttranden får utskottet hänvisa till sitt utlåtande nr 19 vid 1942

års riksdag, sid. 5—8.

Andra lagutskottet anförde i nämnda utlåtande, som godkändes av riksdagen,

att enligt utskottets mening den ordning, som för närvarande tillämpas

beträffande städer och vissa stadsliknande samhällen för fastställande

av fastighets registerbeteckning, ofta kunde föranleda onödig omgång. Att

åsätta dylik beteckning syntes — åtminstone i de av motionären åsyftade

fallen — vara en åtgärd av så enkel och rutinmässig beskaffenhet, att det

knappast kunde möta några betänkligheter att för dessa fall tillerkänna registerföraren

behörighet att själv verkställa densamma. Utskottet funne därför

skäl tala för en ändring av ifrågavarande bestämmelser i nu antydd

riktning.

Föredragande departementschefen har i denna del av propositionen bland

annat anfört:

Det nu föreskrivna förfaringssättet vid åsättande av registerbeteckningar å

fastigheter i stad eller annat samhälle, där fastighetsregister såsom för stad

föres, innebure otvivelaktigt i vissa fall en onödig omgång. Den tidsförlust

som härigenom uppkomme medförde även ett osäkerhetsmoment för inskrivningsväsendet.

Gm nämligen lagfart eller inteckning söktes under den

närmaste tiden efter en ny stadsägas tillkomst, kunde det inträffa att inskrivningsdomaren

ännu ej fått meddelande örn den nya fastighetsindelningen

och de ändrade registerbeteckningar denna medförde. Åtgärder i syfte

alt inskrivningsdomaren snabbare än nu skedde skulle erhålla underrättelse

om förändringar i fastighetsindelningen och fastighetsregistreringen kunde

Hiliana till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr. 13. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

i viss utsträckning vidtagas i administrativ ordning. Bestämmelse om den

myndighet som skulle åsätta registerbeteckning funnes emellertid upptagen

i fastighetsbildningslagen. I 7 kap. 11 § andra stycket nämnda lag stadgades

nämligen, att sådan beteckning skulle åsättas av magistraten. Någon ändring

i detta avseende torde icke vara påkallad för de fall då åsättande av registerbeteckning

skedde i samband med uppläggande av fastighetsregister. I

andra fall kunde emellertid stadgandet i andra stycket av nämnda paragraf

medföia tidsutdräkt och besvär. För att öppna möjlighet att på mest praktiska

sätt ordna åsättandet av registerbeteckningar torde sagda bestämmelse böra

upphävas. I stället borde i fastighetsregisterförordningen upptagas närmare

föreskrifter örn vem åsättandet i olika fall skulle åvila. I samband med utfärdandet

av sådana föreskrifter torde böra upptagas till övervägande jämväl

vissa andra förenklingar i förfarandet beträffande registerbeteckningarnas

åsättande ävensom frågan om åtgärder i övrigt till påskyndande av att

inskrivningsdomaren erhölle underrättelse om skedda förändringar i fastighetsindelningen.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet. Genom propositionen har framlagts förslag till lag angående ändring i

vissa delar av lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad. I förslaget

har upptagits bl. a. sådan ändring av 2 kap. 2 § andra stycket i lagen,

att behörighet till befattning såsom mätningsman i stad skall tillkomma den,

som jämte det han inom riket avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen

vid teknisk högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad —

minst två år under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet

inom fastighetsbildningsväsendet. Mot uppställandet av nämnda krav

på praktisk verksamhet har Svenska teknologföreningen anmärkt, att därigenom

svårigheter kunde komma att uppsta att inom de yngre åldersklasserna

erhålla hagade kompetenta sökande till stadsingenjörsbefattningar inom mindre

samhällen, där allmänna tekniska göromål och mätningsmannagöromål

verkställas av en och samma befattningshavare. Enligt utskottets mening saknas

icke fog för denna anmärkning. Då emellertid utskottet förväntar, att de

svårigheter, som i nämnda avseende kunna uppstå för mindre samhällen,

komma att avhjälpas genom den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl.

Majit att medgiva dispens från förevarande kompetenskrav, har utskottet på

denna punkt icke ansett sig böra föreslå någon ändring av lagförslaget.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 11 mars 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

11

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz, Sten,

Holstenson, Nils Elowsson och Holmbäck;

från andra kammaren, fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*, Hallagård,

Hermansson*, Holm*, fru Johansson*, herrar Håstad* och Andersson i Eskilstuna.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten