Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

1943-04-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:18, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande

av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl.

lagar.

Genom en den 12 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 156, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt

allmänna förfogandelagen m. il. lagar.

Härigenom förordnas som följer.

Konungen äger, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, i den mån det

finnes erforderligt förordna, att, där kronan jämlikt

a) lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

b) allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),

c) rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), eller

d) beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584)

tager i anspråk förnödenhet av något slag, som angives i förordnandet,

vad kronan har att utgiva i ersättning härför skall, i fall där beloppet överstiger

1,000 kronor, utan hinder av vad eljest finnes stadgat insättas å kapitalräkning

i riksbanken eller å särskilt konto i postgirorörelsen för den ersättningsberättigades

räkning att mot ränta innestå intill dess viss i förordnandet

bestämd tid, högst sex månader, förflutit efter insättningen.

I fråga om ersättningsbelopp, som kronan enligt någon av ovannämnda lagar

har att gälda för annat än förnödenheter, som omfattas av förordnande

jämlikt första stycket, äger Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat,

där det med hänsyn till beloppets storlek finnes erforderligt, efter prövning

i varje särskilt fall föreskriva, att beloppet skall erläggas på sätt i första

stycket sägs.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr IS—19.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943 och gäller till och med den 30

juni 1944. Bestämmelse, som meddelats med stöd av denna lag, skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet; dock må Konungen förordna, att sålunda meddelad

bestämmelse skall även efter utgången av lagens giltighetstid tillämpas

i fråga om ersättningsbelopp, som dessförinnan insatts å räkning eller konto

som i lagen avses.

Genom lagen den 20 oktober 1939 (nr 73i) med särskilda bestämmelser

angående gäldande au ersättning enligt fartggsuttagningslagen m. fl. lagar

har Konungen erhållit befogenhet att för vissa fall förordna om uppskov

under högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp,

som det åligger kronan att utgiva. De i fullmaktslagen angivna författningarna

äro fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66), häst- och fordonsanskaffningslagen

den 27 april 1934 (nr 84), rekvisitionslagen den 31 mars

1938 (nr 87), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets

behov, allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) och beredskapsförfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 297). Ifrågavarande fullmaktslag,

som ursprungligen gällde till och med den 31 mars 1940, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 30 juni 1942 (nr 448) enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1943. Den ingår som

ett led i den penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats

med önskemålet att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften,

som kan befaras få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen.

Genom rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), som trätt i kraft i huvudsakliga

delar den 1 oktober 1942 och i övrigt den 1 januari 1943, ha bl. a.

fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen samt 1938 års

rekvisitionslag upphävts, varvid tillika stadgats, att där i särskild författning

eller eljest förekomme hänvisning till författning, vilken sålunda upphörde

att gälla, hänvisningen i stället skulle avse den nya lagen eller författning som

utfärdats med stöd därav. Vidare har 1939 års beredskapsförfogandelag ersatts

av en ny lag av den 30 juni 1942 (nr 584), vilken trätt i kraft den 1 oktober

1942.

Förordnande, som avses i fullmaktslagen den 20 oktober 1939, har av

Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 30 december 1939 (nr 954).

I likhet med lagen ägde kungörelsen ursprungligen giltighet till och med den

31 mars 1940 men har därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom kungörelse

den 30 juni 1942 (nr 449), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till

och med den 30 juni 1943. Kungörelsen den 30 december 1939 ägde i sin ursprungliga

lydelse tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande 1,000 kronor,

som kronan hade att gälda för följande slag av förnödenheter, vilka foges

i anspråk jämlikt fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen

eller 1938 års rekvisitionslag, nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med

erforderlig utrustning och bemanning, hästar och hästfordon ävensom motor
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

3

fordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Genom

särskilda kungörelser den 2 juli 1940 (nr 662) och den 21 november 1941 (nr

879) har förordnandet emellertid begränsats alt avse ersättningsbelopp, överstigande

1,000 kronor, som kronan har att gälda för följande slag av förnödenheter,

vilka med äganderätt tagas i anspråk jämlikt sistnämnda tre lagar,

nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt

motorfordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. —

Ersättningsbelopp, varå kungörelsen den 30 december 1939 äger tillämpning,

skall av den utbetalande myndigheten insättas å särskilt konto i postgirot

för den ersättningsberättigades räkning att innestå intill dess sex månader

förflutit efter insättningen. Från insättning må emellertid, när den ersättningsberättigade

det begär, undantagas högst 1,000 kronor. Å insatta medel

skall gottgöras ränta enligt grunder, som bestämmas av riksbanken.

1 skrivelse den 4 februari 1943 lia fullmäktige i riksbanken anfört:

Under nuvarande förhållanden bör ifrågavarande lagstiftning, vilken ingår

som ett led i de penningpolitiska beredskapsåtgärderna, erhålla fortsatt giltighet.

Med hänsyn till att vissa i fullmaktslagen åberopade författningar upphört

att gälla och ersatts av andra författningar, bör emellertid, såsom i

Kungl. Maj:ts proposition nr 312 till 1942 års riksdag förutsatts, fullmaktslagen

omarbetas. Jämväl kungörelsen den 30 december 1939 bör i anslutning

härtill ersättas med en ny kungörelse i ämnet. Giltighetstiden för den

nya fullmaktslagen, respektive kungörelsen torde böra begränsas till förslagsvis

ett år eller alltså till utgången av juni 1944.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den 25 februari 1943 dagtecknat,

efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade

något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen

anfört:

»Såvitt nu kan bedömas torde det jämväl för tiden efter den 30 juni 1943

föreligga behov av sådant bemyndigande, som avses med fullmaktslagen den

20 oktober 1939. Jag tillstyrker därför bankofullmäktiges framställning, att

ifrågavarande lagstiftning erhåller fortsatt giltighet under ytterligare ett år

eller alltså till och med den 30 juni 1944.

Av de i fullmaktslagen den 20 oktober 1939 särskilt angivna författningarna

ha, såsom förut omnämnts, fartygsultagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen

samt 1938 års rekvisitionslag upphävts genom rekvisitionslagen

den 30 juni 1942, och beredskapsförfogandelagen samma dag har ersatt

1939 års beredskapsförfogandelag. Dessa nya lagar, vilka numera trätt i kraft,

föranleda visserligen icke någon saklig ändring av ifrågavarande fullmaktslag

men torde likväl böra medföra, att denna ersättes med en ny lag i ämnet.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

VttketUl.

Vid granskning av det föreliggande förslaget har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 1 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Nils Elowsson,

Carl Eric Ericsson*, Holmbäck* och Näsström;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson,

herrar Hallagård, Cruse, Holm*, fru Johansson* samt herr Larsson i Östersund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:128 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående rätt att företaga sjösänkning till förmån för gruva. s. 14 i texten