Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om folkpensionering.

1943-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:2, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om folkpensionering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

lagen om folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 263,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Cruse hemställt, att riksdagen

»ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

till förbättring av bestämmelserna i lag örn folkpensionering rörande rätt

till tilläggspension».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår

jämte grundpension tilläggspension med 250, 350 och 450 kronor i resp.

första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av fem tiondelar av den

pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 200 kronor.

7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all

den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen

åtnjuta. Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon

på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i

den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig

försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente

eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband

med olyckfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande

arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt

icke överstiger

i ortsgrupp 1 ...................... 300 kronor,

» » 2 ...................... 350 » ,

» » 3 ...................... 400 » .

I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra

hälften av deras sammanlagda årsinkomst oell värdet av fastighet eller

kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas

fastighetsinnehav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsslyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare

böra ske såsom för ogift person.

liihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 2—4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

6 § 2 mom. erhöll sin nuvarande lydelse genom lag den 30 juni 1942. Dessförinnan

utgjorde det i nämnda moment omförmälda avdraget sju tiondelar

av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den översteg 100 kronor.

Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skulle pension,

som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill

ett belopp av 300 kronor om året vara undantagen från inkomstuppskattningen

vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur räkningen

vid inkomstuppskattningen.

1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande

av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension

eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,

2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,

skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter

ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering

m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt.

Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1 över propositionen:

Den av föredragande departementschefen i propositionen lämnade motiveringen

för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad

ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet bärande. Då

en mera betydande allmän höjning av det avdragsfria inkomstbeloppet av

kostnadsskäl är ogenomförbar, torde det endast genom ett inslående på den

väg propositionen anvisar vara möjligt att med rimliga kostnader undanröja

det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina regler

om ekonomisk behovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda

genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan av

arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad

inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen

såsom privilegierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets

mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda

behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat

slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt

utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda

rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall ha

åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp

från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen

av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner

utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den

inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler

för dyrorter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

3

Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp

av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna

infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin nuvarande lydelse

i de delar, som ovan intagits.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsåg chefen för socialdepartementet

den 3 januari 1938 en kommitté, den s. k. socialvårdskommittén, vilken enligt

direktiven för sitt arbete har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen

rörande socialförsäkringen till föremål för en granskning, varigenom avses

att utröna bl. a. huruvida denna försäkring bör underkastas förändringar i

syfte att bättre tillgodose föreliggande uppgifter.

Vid 1939 års riksdag väcktes en motion av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,

i vilken yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att

Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av 7 § i

folkpensioneringslagen, att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat

slag skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen, höjdes med 300

kronor i samtliga ortsgrupper.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, hemställde i sitt utlåtande

över densamma (nr 8) — under hänvisning till vad 1935 års särskilda

utskott anfört i denna fråga och till det utredningsarbete, som utfördes av socialvårdskommittén

— att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Här må erinras örn lagen den 7 februari 1941 om dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag, enligt vilken lag dyrtidstillägg

under år 1941 skulle utgå till den, som åtnjöt någon av nämnda förmåner.

I samband med behandlingen under hösten 1941 av spörsmålet örn ytterligare

dyrtidstillägg för nämnda år å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag

och blindhetsersättningar upptog socialvårdskommittén, med hänsyn

till nödvändigheten att även under år 1942 bereda dem, som komma i åtnjutande

av nyssnämnda förmåner, ekonomisk lättnad under rådande dyrtid,

till övervägande vissa frågor rörande förbättringar av bland annat folkpensioneringslagen

annorledes än genom dyrtidstillägg, vilka förbättringar kunde

anses påkallade av krisförhållandena eller eljest önskvärda. Kommittén diskuterade

därvid ingående möjligheten av förhöjning av pensionerna för ensamstående

pensionärer, frågan huruvida åtgärder kunde vidtagas för att

åstadkomma en mera vidsträckt användning av de kommunala pensionstill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

skotten samt spörsmålet, huruvida kommunala pensionstillskott och kommunala

hyrsebidrag med statsbidrag till folkpensionärer kunde införas. Det

hade dock visat sig, att betydande organisatoriska svårigheter vörö förenade

med genomförande av förslag i sådant syfte. Även i fortsättningen

syntes därför dyrtidstillägg böra anlitas för att bringa folkpensionärer m. fl.

den nödvändiga hjälpen. Vissa olägenheter voro emellertid förenade med utvägen

att giva procentuella dyrtidstillägg och enligt kommitténs mening var

det icke lämpligt att utan vidare fortsätta därmed. Vissa lagändringar borde

vidtagas, som förminskade berörda olägenheter.

I anslutning till vad sålunda anförts fann sig kommittén böra föreslå följande

författningsändringar, nämligen dels ändring av den s. k. 7/io-regeln,

dels förhöjning av den avdragsfria inkomsten och dels ändring av bestämmelserna

om beräkning av inkomst av fastighet och kapital.

Kommittén framhöll, att dess förslag endast avsåge att mildra vissa under

nuvarande förhållanden särskilt starkt framträdande olägenheter hos den

gällande lagstiftningen utan att ändringar av principiell natur därigenom vidtoges

i densamma. Kommitténs förslag var därför närmast att betrakta såsom

ett provisorium i avbidan på det mera omfattande förslag, vilket kommittén

komme att framlägga i sinom tid.

Socialvårdskommitténs förslag låg till grund för lagen den 30 juni 1942

angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen örn folkpensionering.

Samma dag utfärdades även lag om dyrtidstillägg under budgetåret

1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Enligt 6 § 2 mom. folkpensioneringslagen i dess ursprungliga lydelse skulle

från tilläggspensionen avdragas sju tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den översteg 100 kronor. Genom lagen den 30 juni 1942

ändrades lagrummet på så sätt att avdraget skulle utgöra fem tiondelar av

inkomsten i vad den översteg 200 kronor. Lagändringen trädde i kraft den

1 januari 1943. Den av motionären ifrågasatta höjningen av nämnda inkomstbelopp

är sålunda redan genomförd.

Vad åter angår den i motionen ifrågasatta ändringen av 7 § i lagen, avseende

höjning av de i nämnda paragraf omförmälda belopp, intill vilka inkomst

av privilegierat slag icke skall tagas i betraktande vid bestämmandet

av den pensionsberättigades årsinkomst, vill utskottet till en början erinra

om vad som enligt vad ovan anförts yttrats i denna fråga, vid 1935 års riksdag

av särskilt utskott och vid 1939 års riksdag av andra lagutskottet. Vid

båda dessa tillfällen framhölls av vederbörande utskott, att det borde fastas

vikt vid att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat slag skulle vara

undantagen från inkomstuppskattningen, tilltoges någorlunda rundiigt, örn

reglerna om privilegierad inkomst skulle hava den åsyftade effekten att undanröja

det hinder, som 1913 års lag visat sig utgöra för pensionering av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

5

anställda genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Å

andra sidan påpekades, att ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp

kunde medföra stötande olikhet i behandlingen av skilda inkomsttagare.

Enligt utskottets mening är syftet med motionärens yrkande i denna del

behjärtansvärt. Visserligen synes vad 1935 års särskilda utskott och andra

lagutskottet år 1939 uttalat i förevarande avseende principiellt fortfarande

äga sin giltighet. Emellertid torde frågan, huruvida särskilt med hänsyn till

rådande dyrtid en förbättring av folkpensionärernas villkor kan vinnas på

den av motionären anvisade vägen, alltjämt vara förtjänt av stort beaktande.

Här må erinras om att den år 1938 tillsatta socialvårdskommittén såsom en

huvuduppgift har att granska lagstiftningen rörande socialförsäkringen.

Kommittén har visserligen redan framlagt ett förslag till vissa ändringar i

folkpensioneringslagen, vilket förslag låg till grund för 1942 års ändringar i

lagen, därvid förevarande spörsmål icke närmare berördes. Emellertid betonade

kommittén, att dess förslag närmast vore att betrakta såsom ett provisorium

i avbidan på det mera omfattande förslag, vilket kommittén senare

komme att framlägga. Utskottet förutsätter, att nu behandlade spörsmål

av kommittén tages under noga övervägande. Med anledning av vad sålunda

anförts har utskottet ej funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av

motionen göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Foi, md, Löfvander, Olof

Carlsson, Mannerskantz, Roos*) och Sten;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård*),

Cruse, Holm*), fru Johansson*), herrar Larsson i Östersund och Hagård*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.