Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937

1943-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1948 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och

3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Genom en den 5 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 84, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §•

Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig

arbetsförtjänst skall, örn arbetsförtjänsten överstiger sextusentvåhundrafyrtio

kronor, det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten

understiger tretusensexhundra kronor, densamma beräknas till

detta belopp.

3§-

Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

Sjuk-

penningens

belopp

uppgår till

kronor

men ej till

kronor

kronor

öro

3,600

3,645

6

50

3,645

3,915

7

—

3,915

4,185

7

50

4,185

4,455

8

—

4,455

4,725

8

50

4,725

4,995

9

—

4.995

5,265

9

50

5,265

5,535

10

—

5,535

5,805

10

50

5,805

6,075

11

—

6,075

—

11

50

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 854.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 20.

SIS 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1943 men äger icke tillämpning å

olycksfall, som inträffat före nämnda dag.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

Där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd av

krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma —

drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i nämnda

lag stadgas (med undantag av vissa stadganden i 27 §), i fråga örn sådant

olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser. Dessa finnas intagna i lagen

den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

■personer (ändrad genom lagar den 15 december 1939, nr 854, den 28 juni 1941,

nr 540, samt den 30 april 1942, nr 216). Nyss återgivna stadgande finnes i

1 § första stycket i 1937 års lag. Enligt andra stycket i samma paragraf skall

vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under utövande

av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg. Har inom område och

under tid, som avses i 1 § första stycket, person som angives i första eller andra

stycket blivit borta samt all underrättelse örn honom upphört, skall han (enligt

1 § tredje stycket) anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,

där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller

andra omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

I 2 § av 1937 års lag givas föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst

för bestämmande av sjukpenning eller livränta. Överstiger arbetsförtjänsten

4,800 kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger

arbetsförtjänsten 3,600 kronor, skall densamma dock beräknas till detta

belopp (minimigränsen höjdes från 2,900 till 3,600 kronor genom lagändringen

år 1939). — 3 § innehåller en tabell, utvisande beloppet av hel sjukpenning

vid olika storlek å årlig arbetsförtjänst. Sjukpenningen utgör 6 kronor 50 öre

vid en arbetsförtjänst, som uppgår till 3,600 kronor men ej till 3,645 kronor.

Därefter stiger sjukpenningen med intervaller i fråga örn arbetsförtjänst å

270 kronor och beträffande sjukpenning å 50 öre. Högsta sjukpenning är 9

kronor, som utgår om arbetsförtjänsten är 4,725 kronor eller däröver. — Har

olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust

av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en ''tiondel,

vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva bestående för framtiden,

skall enligt 4 § första stycket, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan

till den skadade utgivas, örn han var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta

månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9,000

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

och högst 13,000 kronor, och eljest ett belopp av 9,000 kronor (dessa belopp,

som tidigare varit lägre, höjdes avsevärt genom 1939 års lagändring). Vid nedsättning

av arbetsförmågan skall det lägre belopp utgivas, som svarar mot

nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den skadades tillstånd kan jämlikt

4 § andra stycket jämkning i förut bestämd ersättning äga rum. — Har olycksfallet

medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande

utgivas ett belopp, motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå vid förlust

av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp, dels

ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. — De ökade försäkringsavgifter, som

betingas av förevarande försäkring, skola enligt 6 § bestridas av arbetsgivarna.

— Jämlikt 8 § avse bestämmelserna i lagen ej personer, som tjänstgöra ombord

å krigsfartyg; de äga ej heller tillämpning i fråga om skada, som kan

uppkomma därav att Sverige råkat i krig.

I kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tillämpning av lagell om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har Kungl. Majit

förordnat, att nämnda lag från och med den 1 juli 1941 skall äga tillämpning

tills vidare inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort

där fartyget befinner sig.

I förevarande sammanhang må erinras därom, att maximibeloppet för den

arbetsförtjänst, som enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag skall läggas till

grund för beräkning av ersättningsbelopp enligt lagen genom lag den 19 december

1941, nr 940, från och med den 1 januari 1942 höjts från 3,000 till 3,900

kronor.

Framställning om författningsändringar.

I skrivelse till Kungl. Majit den 19 november 1942 har Sveriges fartygsbefälsförening

hemställt, att det högsta belopp, varå livränta skall beräknas

enligt krigsförsäkringslagen, måtte höjas på sätt som skett med motsvarande

belopp i 1916 års olycksfallsförsäkringslag, d. v. s. med 30 procent, till 6,240

kronor. Till stöd för denna hemställan har bland annat anförts, att de i krigsförsäkringslagen

tillmätta ersättningarnas realvärde undergått en väsentlig

minskning till följd av den under tiden efter krigsutbrottet inträffade och alltjämt

pågående levnadskostnadsstegringen och att sjöfolkets löner under de

år, som förflutit sedan krigsförsäkringslagens tillkomst, höjts, för befälet med

40 å 45 procent.

I anledning av fartygsbefälsföreningens framställning hava yttranden avgivits

av riksförsäkringsanstalten, statskontoret, kommerskollegium, försäkringsrådet,

socialvårdskommittén, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening,

Sveriges redareförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjö1''olksförbuudet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till sid. 0—8 i pro

positionen.

Föredragande departementschef en, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

»Genom den år 1941 vidtagna ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag

har från och med den 1 januari 1942 höjning vidtagits från 3,000 till 3,900

kronor av maximigränsen för den arbetsinkomst, som skall ligga till grund

för beräkningen av skadeersättningar enligt lagen. Ändringen var föranledd

av den stegring av löneinkomsterna, som ägt rum sedan år 1926, då

3,000-kronorsgränsen bestämdes. Då det gällde att fastställa maximigränsens

läge ansågs emellertid viss återhållsamhet böra iakttagas, bland annat med

hänsyn till den ökade belastning för näringslivet, som en höjning medförde.

Hänsyn togs även därtill, att de livräntor, som komme att fastställas med tilllämpning

av den nya maximigränsen, oförändrade komme att utgå för framtiden

även örn prisnivån skulle sjunka.

Maximigränsen för arbetsinkomst i krigsförsäkringslagen har alltsedan

lagens tillkomst år 1937 varit 4,800 kronor. Ändring därav vidtogs sålunda

icke i samband med den nyss omnämnda ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

I den nu föreliggande framställningen från Sveriges fartygsbefälsförening

har påvisats, att en avsevärd stegring i avlöningsförmånerna för sjöfolket, närmast

befälet, ägt rum sedan år 1937. Vad som då kunde betraktas såsom ett

tillfredsställande maximibelopp för årsinkomst vid bestämmandet av förmåner

enligt krigsförsäkringslagen vore numera otillräckligt. En höjning av maximibeloppet

med 30 procent — vilket dock vore mindre än löneökningen — yrkades

därför. I det stora flertalet yttranden har tillstyrkts, att maximigränsen

flyttas uppåt. Endast Sveriges redareförening har ansett den nuvarande

gränsen icke böra höjas. I de tillstyrkande yttrandena hava emellertid olika

uppfattningar kommit till uttryck rörande var den nya gränsen skall dragas,

därvid ifrågasatts gränsdragning vid 6,000, 6,240 eller 6,300 kronor.

Med hänsyn såväl till den risk, som sjömännen måste taga, då de under

nuvarande förhållanden gå till sjöss, som till vikten av att sjöfarten i största

möjliga utsträckning upprätthålles, synes mig den kompensation vid ett på

grund av krigsåtgärd inträffat olycksfall, som försäkringsbeloppen äro avsedda

att giva, böra sättas relativt högt. Med beaktande härav och under hänsynstagande

särskilt till den avsevärda inkomststegring för sjömän, som ägt rum,

finner jag för egen del övervägande skäl tala för att en höjning av maximibeloppet

för beräkning av årsinkomsten nu vidtages i krigsförsäkringslagen.

Mot en höjning av det nuvarande beloppet, 4,800 kronor, med 30 procent — i

överensstämmelse med 1941 års ändring i allmänna olycksfallsförsäkringslagen

— synas mig vägande invändningar icke kunna framställas. Gränsen skulle således

sättas vid 6,240 kronor. Ur praktisk synpunkt torde hinder häremot icke

möta; beloppet är jämnt delbart med 3, 4 och 6.

Förslaget föranleder ändringar i 2 och 3 §§ krigsförsäkringslagen. Då anledning

saknas att rubba de grunder, enligt vilka den i sistnämnda paragraf

intagna tabellen är uppbyggd, kommer densamma att utökas med fem nya inkomst-

och sjukpenninggrupper; högsta sjukpenning blir 11 kronor 50 öre.

De nya bestämmelserna torde böra tillämpas från och med den 1 maj 1943

men synas, i överensstämmelse med tidigare praxis i liknande fall, icke böra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 5

gälla i fråga om olycksfall, som inträffat dessförinnan. Uttryckligt stadgande

härom har upptagits såsom övergångsbestämmelse.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

I skrivelsen den 19 november 1942 har Sveriges fartygsbefälsförening dessutom

hemställt, att »ersättningar och livräntor», som utginge enligt krigsförsäkringslagen,

måtte undergå dyrtidsreglering på sätt som 1941 skett beträffande

»ersättningar och livräntor» enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Föreningen syftar härvidlag på förordningen den 19 december 1941 (nr 942)

angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m. Enligt 1 § i nämnda förordning skall den som i anledning

av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1

januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon av de lagar eller författningar,

som uppräknas i 2 § — bland andra 1916 års olycksfallsförsäkringslag

och 1927 års militärersättningsförordning — erhålla dyrtidstillägg därå motsvarande

15 procent av livräntans belopp. Dyrtidstillägg utgår dock icke till

livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30 procent.

I den proposition (nr 316/1941), som låg till grund för ifrågavarande förordning,

uttalade föredragande departementschefen bland annat, att anledning

icke syntes föreligga att utgiva dyrtidstillägg såvitt anginge livräntor enligt

krigsförsäkringslagen. Enligt vad departementschefen anfört i den till behandling

föreliggande propositionen finnas icke tillräckliga skäl att nu intaga

en annan ståndpunkt.

Vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

KERSTIN HESSELGREN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar NÖrman*, Wistrand, Forslund, Löfvander,

Olof Carlsson, Nils Elowsson*, Carl Eric Ericsson* och Holmbäck;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson, herrar

Hallagård*, Cruse*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund*, Johnsson i

Kastanjegården* och Jansson i Hällefors.

Utskottet.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 a1 i texten