Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

1943-04-06 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående ändring i vissa

delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor, m. m., dels ock

väckta motioner örn viss ändring av samma förordning.

Genom en den 26 februari 1943 dagtecknad proposition, nr 66, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 7, 11 och 18 §§, 21 § 1, 2, 3 och 5 mom. samt

26 och 28 §§ förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor

1 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7§-

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

såsom medlem skall uteslutas

1) den som---angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan

överenskommelse träffats, som avses i 13 §, eller beträffande vilken Konungen

särskilt förordnat, att medborgare i den staten må kunna erhålla medlemskap.

Utan hinder---såsom medlemmar.

11 §■

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av

åttonde veckan eller, för kassa med månadsavgifter, andra månaden efter

den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan

1 Senaste lydelse av 7, 11 och 18 §§ samt 21 § 1 och 3 morn. se SFS 1941: 494, av 21 §

2 och 5 mom. so SFS 1937: 227 samt av 26 § se SFS 1938: 99.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. ,9 sami. 2 avd. Nr 21. 828

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande,

varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, skall anses hava

utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse äger med

hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som

underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet, varå avgiftsbefrielse

kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva,

att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,

bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan eller, för kassa med

månadsavgifter, sjätte månaden.

Tillsynsmyndigheten må — — — av tillsynsmyndigheten.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp

utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående

eller efterföljande vardag, eller för dag, då han med helt eller delvis

bibehållen avlöning åtnjuter ledighet från arbete, som utförts för annans

räkning annorstädes än i medlemmens hem.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd

endast därest han till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv

månadsavgifter eller ock till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre

månadsavgifter och därefter fullgjort värnpliktstjänstgöring under så lång

tid, att densamma jämte den tid, för vilken avgifter erlagts till kassan, motsvarar

minst femtiotvå veckor eller tolv månader. Såsom ytterligare villkor

för utgivande av understöd skall gälla, att medlemmen för tid under de

närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna erlagt

minst tjugu veckoavgifter eller fem månadsavgifter.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit

inskränkning i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet

avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu

för kassa med veckoavgifter eller fem för kassa med månadsavgifter, dock

ej lägre än sexton för kassa med veckoavgifter eller fyra för kassa med

månadsavgifter.

Villkoret att---örn daghjälp.

I den — — — sex månader.

Med avseende--— avstängningstidens slut.

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med

större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

3

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången

erlagt minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter. Övergår medlem

däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner,

skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas å honom.

2 mom. Har någon---till godo.

Erkänd arbetslöshetskassa---av Konungen.

Tillsynsmyndigheten må---nämnda sammanslutning.

Tillsynsmyndigheten må jämväl medgiva, att medlem, som omedelbart

före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa tillhört annan sammanslutning än

i första, andra eller tredje stycket av detta moment sägs, vid tillämpningen

av det i 1 mom. första stycket första punkten angivna villkoret må tillgodoräknas

avgifter, som han före kassans bildande erlagt till nämnda sammanslutning.

3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt

vad i 2 mom. första, andra eller tredje stycket sägs, skall vid tillämpning

av denna förordning med understöd, som utgives av kassan, likställas understöd,

vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen

eller medgivandet avser.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas

avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,

eller för tid, då han med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet

av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter dels för

tid, då medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som

utföres annorstädes än i medlemmens hem, dels ock för tid, då han med

helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjuter ledighet av annan anledning

än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

Örn de---örn understödsföreningar.

Föreskrives i--— anses skäligt.

28 §.

Av erkänd--— för honom.

Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets

fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som bestämmes av

tillsynsmyndigheten. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934

(nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934 om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

5§-

Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till

antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),

dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot,

som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår till kassa, som enligt stadgarna upptager veckoavgifter,

med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som

icke överstiger 3,000, med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3,000 men icke 25,000, och med två kronor per

årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25,000. Till kassa,

som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, utgår medlemsbidrag

med två tredjedelar av nu angivna belopp; på framställning av kassa

äger dock Konungen medgiva, att medlemsbidraget må höjas intill belopp,

beräknat enligt bestämmelserna i första punkten.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag,

som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda skäl därtill

äro må efter tillsynsmyndighetens beprövande efter varje kvartals slut till

kassa utbetalas intill hela beloppet av det statsbidrag, som belöper å

kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg under kvartalet, samt intill

nio tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna

antagas belöpa å kvartalet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket andra punkten skola i fråga örn statsbidrag,

som belöper å tiden intill den 31 december 1947, icke äga tillämpning

i fråga örn erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats såsom understödsförening

eller erkänd arbetslöshetskassa före den 1 juli 1943.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de

före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta motionerna 1:132 av

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1937: 228.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

herr Velander oell II: 205 av herr Hagård. I motionerna, vilka äro likalydande,

hemställes, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring

i 28 § första stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor att orden

»efter förslag av kassan» utgå.

Eftersom det i motionerna gjorda ändringsförslaget ej har direkt samband

med någon i propositionen berörd fråga, komma propositionen och

motionerna att i det följande behandlas för sig.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionen.

Inledning.

De i propositionen framlagda ändringsförslagen hava tillkommit efter

framställningar från socialstyrelsen.

I skrivelse den 9 juni 1942 har socialstyrelsen framhållit, att ändringar

visat sig erforderliga i fråga örn vissa av de författningsbestämmelser, som

reglera de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet. Förslag till sådana

ändringar i förordningarna örn erkända arbetslöshetskassor och örn statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor hava framlagts i skrivelsen.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av stats

kontoret, statens arbetsmarknadskommission, försäkringsinspektionen, socialvårdskommittén,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige

och de anställdas centralorganisation (Daco). Försäkringsinspektionen yttrar

sig dock allenast rörande det under IA i det följande omförmälda spörsmålet.

Socialstyrelsen har vidare i anslutning till framlagt förslag till anslagsäskanden

inom styrelsens förvaltningsområde för budgetåret 1943/44 ifrågasatt

viss omläggning av gällande system för revision i fråga örn de erkända

arbetslöshetskassorna.

Yttrande över socialstyrelsens förslag i denna del har avgivits av statskontoret.

Slutligen har socialstyrelsen i skrivelse den 28 december 1942 föreslagit

ändring av 7 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor i syfte att bereda

utlänningar ökade möjligheter att erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.

Över detta förslag hava yttranden avgivits av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission,

socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet, i den mån detsamma

ej beröres här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 < Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfort:

»Erfarenheterna vid tillämpningen av gällande bestämmelser rörande den

statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen hava föranlett socialstyrelsen att

— trots att endast relativt kort tid förflutit sedan nämnda bestämmelser

undergingo förändringar i ett flertal hänseenden — framlägga förslag örn

vissa ytterligare jämkningar däri. Ehuru det bör eftersträvas att under

nu rådande förhållanden i så ringa utsträckning som möjligt ändra försäkringens

bestämmelser, särskilt med hänsyn därtill att ökade kostnader

böra undvikas, finner jag mig dock med hänsyn till de skäl, som socialstyrelsen

anfört till stöd för sina ändringsförslag, beredd att på en del

punkter förorda jämkningar i gällande författningar.»

Föreslagna författningsändringar.

I. Vissa ändringar av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 1 mom. första stycket arbetslöshetskasseförordningen må erkänd

arbetslöshetskassa utgiva understöd till medlem endast därest han till

kassan överhuvud erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter (det

s. k. icke tidsbestämda avgiftsvillkoret), och under villkor tillika att avgifter,

motsvarande minst 20 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före

arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna (det s. k. tidsbestämda

avgiftsvillkoret). Nämnda tolvmånadersperiod kan i vissa fall förlängas enligt

föreskrifter i fjärde stycket av samma moment; sålunda skall, bland annat,

icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring. Erlagda avgifter

få tillgodoräknas medlem endast för tid, då han haft arbete.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i två olika hänseenden föreslagit ändringar med avseende

å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, därvid styrelsen emellertid inledningsvis

framhållit, att ändringarna icke syftade till att öka den risk, som

försäkringen vore avsedd att täcka. De avsåge närmast att möjliggöra en

anpassning efter vissa förhållanden, som aktualiserats först under den senare

tiden.

A. Rätt för medlem att tillgodoräkna värnpliktsvecka såsom avgiftsvecka

1 det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har beträffande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret framhållit,

att värnpliktstid kunde förhindra en medlem i arbetslöshetskassa att uppbygga

understödsrätt. Det kunde sålunda, i synnerhet under nuvarande

förhållanden, inträffa, att åtskilliga år hunne förflyta, innan en medlem, som

varit inkallad till värnpliktstjänstgöring, fullgjort inbetalningen av de i detta

villkor stipulerade femtiotvå veckoavgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. •

Styrelsen Ilar vidare anfört bl. a.:

Det icke tidsbestämda villkoret har icke i någon högre grad karaktären

av ett försäkringsobjektskriterium utan har huvudsakligen uppställts för

att säkra kassornas ekonomi och samtidigt knyta medlemmarna fastare till

kassan. Ur dessa synpunkter synes det knappast föreligga något hinder

att företaga en ändring i lagstiftningen av innebörd, att värnpliktsvecka

får tillgodoräknas såsom betalad vecka. Syftet att knyta medlemmarna

fastare till kassan torde nämligen i tillräcklig grad kunna tillgodoses

genom en bestämmelse, att ett visst mindre antal veckoavgifter skall ha

erlagts före värnpliktstidens början. Likaså torde den av ändringen föranledda

kostnadsökningen komma att stanna vid ett, per kassemedlem

räknat, skäligen obetydligt belopp. En inom socialstyrelsen företagen undersökning

har givit vid handen, att ökningen av understödsbeloppet icke

kommer att överstiga en procent och sannolikt kommer att stanna vid

mindre än en halv procent. De ekonomiska konsekvenserna av ändringen

skulle i så fall inskränka sig till en ökning av i genomsnitt Vr—Va_ öre per

veckoavgift och en ökning av det statliga understödsbidraget av mindre an

en procent. En kostnadsökning av denna storleksordning har ingen som

helst praktisk betydelse för avgiftssättningen i de olika kassorna.

Socialstyrelsen har, under hänvisning till det sålunda anförda, föreslagit,

att värnpliktsvecka skall få tillgodoräknas medlem såsom betalad vecka vid

tillämpning av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, under förutsättning

att minst 12 veckoavgifter eller — beträffande kassor med månadsbetalning —

minst tre månadsavgifter erlagts till kassan före värnpliktstjänstgöringens

böljan.

Socialstyrelsen har även berört spörsmålet, huruvida icke värnpliktsvecka

skiiligen borde få räknas medlem tillgodo såsom arbetad och avgiftsbetalad

vecka jämväl vid tillämpningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Styrelsen

har emellertid på anförda skäl ej funnit lämpligt föreslå någon författningsändring

härutinnan.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag såvitt angår det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret tillstyrkes i samtliga remissvar med undantag av svenska

arbetsgivareföreningens. Jämväl tre reservanter inom statens arbetsmarknadskommission

*) avstyrka förslaget.

En reservant inom arbetsmarknadskommissionen1 2) förklarar sig tillstyrka förslaget

endast i vad det avsåge beredskapstjänstgöring.

En reservant inom sociälvårdskommittén3), som framhåller att genomförandet

av förslaget icke vore förenligt med strävandena att i görligaste mån trygga

kassornas ekonomi, anser att detsamma i varje fall borde begränsas att avse

andra till värnpliktstjänstgöring inkallade kassemedlemmar lin sådana, som

fullgöra sin första tjänstgöring.

Svenska arbetsgivareföreningen anför:

År 1941 genomfördes vissa förändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,

varigenom nya hjälpformer tillskapades och nya grunder för

1) Herrar Andersson, Brodén och Carell.

a) Herr Thomson.

8) Herr Hagård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

daghjälpsbidrag infördes, vilket allt medförde, att statsverket belastades med

betydligt ökade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Nu föreliggande

förslag innebär vissa ytterligare ökningar i statsverkets kostnader för nämnda

försäkring, hedda i sammanhang med de av 1941 års lagstiftning betingade

kostnadsökningarna, föreligger anledning till betänksamhet även mot dessa

till synes ej alltför betydande utgiftsökningar. Det statsfinansiella läget

nödvändiggör, att största möjliga sparsamhet iakttages, och att till följd

därav för närvarande ej absolut nödvändiga reformer, vilka medföra ökade

kostnader, ställas på framtiden.

Förslaget örn rätt för medlem att i viss utsträckning tillgodoräkna värnpliktsvecka

som avgiftsvecka innebär ett fortskridande på den av lagstiftaren

vid den senaste lagändringen inslagna vägen att på försäkringsprincipens

bekostnad utöka understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen. Föreningen

finner varje sådant steg betänkligt. De nuvarande reglerna örn fullgjorda

avgiftsveckor kunna icke rubbas i inskränkande riktning utan att garantierna

för att medlemmen tillhör försäkringens naturliga verksamhetsområde minskas.

Redan i den nuvarande lagstiftningen är sörjt för att den inkallade icke i

försäkringsh än seen de är sämre ställd efter militärtjänstgöringens slut än

före densamma.

Den aktuella situationen på arbetsmarknaden låter det knappast framstå

såsom särskilt önskvärt, att uppluckring sker i bestämmelserna örn viss tids

avgiftsbetalning. Yad speciellt de inkallades intressen beträffar, vill föreningen

erinra örn att genom lag örn förbud mot arbetstagares avskedande

1 anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. är sörjt för att inkallad arbetare

kort efter utryckningen må återfå sitt civila arbete.

Därest lagändring trots de skäl, som sålunda tala däremot skulle komma

till stånd, anser föreningen, att den ej bör ha avseende å den första värnpliktstjänstgöringen.

Det av socialstyrelsen diskuterade spörsmålet, huruvida kassemedlem

borde få tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom avgift svecka

även vid uppfyllande av det tidsbestämda avgiftsvillkoret har föranlett

uttalanden i flera yttranden.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört:

»Det i det föregående berörda spörsmålet örn rätt för medlem av erkänd

arbetslöshetskassa att räkna sig värnpliktsvecka till godo såsom betalad

vecka har avseende å såväl det tidsbestämda som det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret. Såvitt angår förstnämnda villkor har socialstyrelsen icke

ansett sig kunna tillstyrka att värnpliktsvecka får tillgodoräknas, då ett

sådant förfarande enligt styrelsens mening skulle innebära ett avsteg från

försäkringens grundläggande principer. En motsatt ståndpunkt har styrelsen

däremot intagit i fråga örn tillgodoräknandet med avseende å det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret. Såsom villkor för sådant tillgodoräknande har

styrelsen dock ansett sig böra föreslå, att ett visst antal avgifter — 12 veckoavgifter

eller tre månadsavgifter — skall hava erlagts före värnpliktstidens

början. Därmed syntes önskemålet att ersättningsrätt skulle förbehållas

medlemmar, som vore något så när fast knutna till kassan, bliva tillgodosett.

Ändring av arbetslöshetskasseförordningen i enlighet med socialstyrelsens

förslag skulle enligt styrelsens åsikt icke hava någon praktisk betydelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

för avgiftssättningen i kassorna och komme icke att föranleda ökning av

det statliga understödsbidraget av någon nämnvärd betydelse — mindre

än en procent.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i flertalet yttranden. Några röster hava

dock höjts för att endast sådan militärtjänst skulle få tillgodoräknas, som

icke utgjorde s. k. första tjänstgöring. I ett yttrande — det av svenska

arbetsgivareföreningen avgivna — avstyrkes förslaget.

För egen del kan jag icke finna, att de i viss mån ökade möjligheter att

uppfylla det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, vilka innefattas i socialstyrelsens

förslag, skulle få de betänkliga konsekvenser, som svenska arbetsgivareföreningen

velat göra gällande. Även efter ett genomförande av de

föreslagna ändringarna skulle tillräckliga garantier finnas, att medlemmarna

tillhöra försäkringens naturliga verksamhetsområde, och de ökade kostnaderna

äro, såsom socialstyrelsen påvisat, relativt obetydliga. Att vid ett

genomförande av socialstyrelsens förslag göra undantag för den s. k. första

tjänstgöringen synes mig knappast tillräckligt motiverat.

I yttrandena har även diskuterats det av socialstyrelsen avvisade förslaget

örn rätt att tillgodoräkna värnplikts vecka såsom betalad vecka jämväl med

avseende å det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Även örn, på sätt försäkringsinspektionen,

landsorganisationen och Daco anfört, vissa skäl tala för att

de båda avgiftsvillkoren böra jämställas i det hänseende, varom nu är fråga,

finner jag mig, i varje fall för närvarande, icke böra framlägga något förslag

i sådan riktning. Ett genomförande av de ifrågasatta bestämmelserna även

beträffande det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle nämligen med säkerhet

föranleda ökade kostnader. Härtill kommer, att en så ingripande ändring

av försäkringen icke torde böra genomföras, innan resultatet av socialvårdskommitténs

pågående arbete blivit framlagt.

Yad som anförts i det föregående har föranlett förslag till ändring av

första stycket i 21 § 1 mom.»

B. Särskilda bestämmelser för tillämpningen av det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

21 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor innehåller i

sitt tredje stycke den bestämmelsen, att tillsynsmyndigheten äger medgiva,

att medlem, vilken omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit

medlem i sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke

antagits till erkänd arbetslöshetskassa, skall få vid tillämpning av 21 § tillgodoräknas

avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det icke tidsbestämda villkoret uppfyllde

bland annat ändamålet att knyta medlemmarna fastare till kassan. Det erforderliga

antalet avgifter måste därför sättas så högt, att medlemmens

möjlighet att lämna kassan under god arbetstillgång och att därefter åter
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

inträda först då en försämring i hans sysselsättningssituation syntes sannolik

praktiskt taget bleve utesluten. Ur denna synpunkt kunde det nu gällande

antalet av 52 veckoavgifter icke anses för stort.

Styrelsen Ilar därefter anfört följande:

Vad sålunda anförts rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets syfte

att upprätthålla ett kontinuerligt medlemskap äger givetvis icke giltighet

vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa. I dylika fall fullföljer det icke

tidsbestämda avgiftsvillkoret huvudsakligen syftet att säkra kassans ekonomi.

I någon mån tjänar det även såsom ett kriterium på att medlemmen tillhör

arbetslöshetsförsäkringens naturliga verksamhetsområde. Ur sistnämnda synpunkt

synes kravet på avgiftsbetalning under viss tid väl kunna ersättas

med ett ådagaläggande, att medlemmen före kassans bildande haft försäkringsbart

arbete under ett visst antal veckor. Yad åter kassans ekonomi

beträffar, är det uppenbart, att denna kan tillgodoses lika väl genom en

begynnelsefond som genom kravet på ett visst antal verkställda veckoinbetalningar

per medlem.

Vid kassans start synes man sålunda, därest åtgärder av nyss angiven

art vidtagas, kunna avstå från det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets krav

på 52 veckoinbetalningar, utan att syftet med detta villkor därför åsidosättes.

De medlemmar, som kollektivt ansluta sig till en nybildad erkänd kassa,

hava i regel bakom sig ett långvarigt medlemskap i det förbund, som

bildat kassan ifråga. Nuvarande bestämmelser medgiva, att en medlem

av ett förbund, som stadgeenligt utbetalat arbetslöshetsunderstöd, vid

prövning av båda avgiftsvillkoren för erhållande av understöd i en senare

tillkommen erkänd arbetslöshetskassa äger tillgodoräkna sig till förbundet

erlagda kontingenter. I sådant fall gäller sålunda medlemsavgiften till förbundet

jämväl såsom godkänd avgift vid det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Förhållandet är alltså, att en medlem, som under minst ett års

tid tillhört ett förbund, som haft egen arbetslöshetskassa, omedelbart efter

den erkända arbetslöshetskassans start kan uppbära understöd från denna

kassa, under det att en medlem, som tillhört ett förbund, vilket icke haft

egen arbetslöshetskassa, måste inbetala minst 52 veckoavgifter till den erkända

kassan, innan han blir understödsberiittigad. Då avgiftsskyldigheten

i förbund utan arbetslöshetskassa endast i ringa mån skiljer sig från avgiftsskyldigheten

i förbund med dylik kassa, synes denna stora skillnad i understödshänseende

knappast motiverad. Kontingenter, erlagda till det stiftande

förbundet, böra tillerkännas samma vitsord, vare sig detta förbund haft egen

arbetslöshetskassa eller icke.

Socialstyrelsen har betonat, att det sålunda anförda hade avseende endast

å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Av flera skäl borde gällande bestämmelser

rörande det tidsbestämda villkoret bibehållas. Vid prövning av

sistnämnda villkor borde alltså hänsyn tagas endast till kontingenter, som

erlagts till förbund med egen arbetslöshetskassa. Medlemmar, som tidigare

tillhört förbund utan egen arbetslöshetskassa, borde sålunda aldrig bliva

understödsberättigade i den erkända kassan, förrän de efter inträdet fullgjort

de prestationer, som stadgades i det tidsbestämda villkoret.

Vad den förut omförmälda begynnelsefonden anginge måste vid dess beräknande

hänsyn tagas därtill, att understödsrätt i nu ifrågavarande fall

uppkomme först sedan medlemmen efter inträdet i den erkända kassan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

uppfyllt det tidsbestämda villkorets fordringar. Med hänsyn därtill borde

ifrågavarande fond uppgå till ett belopp, som per medlem i genomsnitt

minst motsvarade ett antal avgifter, som vore lika med 52, minskat med

det antal avgifter, som erfordrades enligt det tidsbestämda villkoret. Örn

det sistnämnda antalet vore 20, skulle sålunda kassans begynnelsefond behöva

uppgå till lägst ett belopp, motsvarande 32 veckoavgifter per medlem.

Ytterligare syntes man böra kräva obligatorisk anslutning till kassan av

samtliga försäkringsbara medlemmar av det stiftande förbundet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att

styrelsen skulle erhålla befogenhet att medgiva, att medlem, som omedelbart

före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit medlem i den fackliga organisation,

som tagit initiativet till bildande av kassan, vid tillämpning av det

icke tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle få räkna sig tillgodo såsom erlagda

avgifter de kontingenter, som han före den erkända arbetslöshetskassans

bildande erlagt till organisationen. Styrelsen hade för avsikt att vid utövandet

av denna befogenhet uppställa de villkor, som förut angivits.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes av arbetsmarknadskommissionen, statskontoret,

socialvårdskommittén, landsorganisationen och Dåvö men avstyrkes

av svenska arbetsgivareföreningen och två reservanter inom arbetsmarknadskommissionen

1).

Föredragande departementschefen har anfört:

»Socialstyrelsens nu ifrågavarande förslag rörande tillgodoräknande—vid

nybildning av erkänd arbetslöshetskassa — i fråga örn det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret av avgifter, vilka under den närmast föregående tiden erlagts

till den fackliga organisation, som tagit initiativet till kassans bildande,

synes mig lämpligt och jag vill därför tillstyrka detsamma. Krav torde

därvid böra uppställas på obligatorisk anslutning till den erkända kassan

av samtliga försäkringsbara medlemmar i det stiftande förbundet samt därpå

att kassans ekonomi tryggas genom en begynnelsefond, beräknad på sätt

socialstyrelsen föreslagit.

Såsom socialstyrelsen framhållit torde däremot gällande bestämmelser —

enligt vilka endast sådana avgifter få tillgodoräknas, vilka omedelbart före

inträdet i den erkända kassan erlagts till sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp — böra bibehållas såvitt angår det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

De nya bestämmelserna i ämnet torde böra införas i ett nytt fjärde stycke

i 21 § 2 mom. Vid tillämpning av desamma synes vad nu i ärendet förekommit

böra gälla såsom direktiv för socialstyrelsen. Av de nya bestämmelserna

föranledes formell jämkning av 21 § 3 mom.»

'') Horrar Andersson och Brodén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

II. Jämkning beträffande reglerna för tillgodoräknandet av

erlagd avgift.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 5 mom. förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må

medlem av sådan kassa vid prövning av avgiftsvillkoren tillgodoräknas allenast

avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,

eller för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har till en början anfört, att omfattningen av det arbete, som

borde krävas för att medlemmen skulle anses vara försäkringsbar, icke reglerades

enbart av det tidsbestämda avgiftsvillkorets utformning. Därvidlag

ingrepe nämligen de i kassornas stadgar intagna bestämmelserna rörande

det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som krävdes för att

veckoavgift skulle få tillgodoräknas. Denna bestämmelse hade utformats

olika inom de skilda kassorna. För att avgift skulle kunna tillgodoräknas

medlem krävdes nämligen icke, att han arbetat samtliga arbetsdagar i veckan.

Styrelsen hade beträffande en kassas stadgar godtagit till och med den bestämmelsen,

att veckoavgift skulle få tillgodoräknas medlem för vecka, under

vilken han icke arbetat längre tid än en dag, d. v. s. minst åtta timmar.

Utformningen av bestämmelserna örn den arbetstid, som erfordrades för

att avgiftsvecka skulle få tillgodoräknas, vore av icke oväsentlig betydelse

för kassornas ekonomi. Genom lagändring år 1941 hade minimiantalet

veckoavgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret nedsatts från 26 till 20 (respektive

från 20 till 16 för säsongfack). Denna ändring hade medfört en betydande

ökning av utgifterna för daghjälpen. Kassornas möjligheter att

nedsätta den arbetstid per vecka, som fordrades för att avgiftsvecka skulle

få tillgodoräknas, borde med hänsyn härtill beskäras.

Det syntes lämpligt att ställa bestämmelserna örn antalet avgiftsveckor

och antalet arbetstimmar per vecka i viss relation till varandra. Därest

stadgarna innehölle bestämmelse örn minst 26 veckoavgifter, syntes man ej

böra vidtaga någon begränsning av här ifrågavarande slag. Den arbetstid

per vecka, som i andra fall borde krävas för att avgiftsvecka skulle få tillgodoräknas,

borde i anslutning till vad förut anförts bestämmas till minst 16

timmar.

I anslutning till det sålunda anförda har socialstyrelsen föreslagit, att

erkänd arbetslöshetskassa vid tillämpningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret

icke skall få tillåtas räkna med lägre antal avgiftsveckor än tjugusex,

såvida icke kassan i stadgarna intagit föreskrift örn att avgiftsbetalad

vecka endast får tillgodoräknas medlem, som under veckan arbetat minst

sexton timmar för annans räkning eller som trots sin arbetslöshet åtnjutit

avlöning för minst sexton timmar under veckan.

De sålunda föreslagna reglerna syntes socialstyrelsen icke behöva föranleda

någon ändring av gällande lagbestämmelser, eftersom ifrågavarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

förhållanden hitintills endast reglerats genom bestämmelser i kassornas

stadgar. Det vore tillfyllest med ett tillrättaläggande uttalande av departementschefen

till statsrådsprotokollet.

Såsom övergångsbestämmelse torde böra gälla, att de kassor, vilka i sina

stadgar intagit bestämmelser, som strede mot de angivna riktlinjerna, skulle

senast vid det ordinarie sammanträde, som ägde rum närmast efter den

1 januari 1943, fatta beslut örn ändring av stadgarna i enlighet med de nya

reglerna.

I förevarande sammanhang har socialstyrelsen omnämnt, att vid bildandet

av erkända arbetslöshetskassor för personer, tillhörande sådana yrkeskategorier

där i allmänhet månadslön komme till användning, under senare år

fråga uppstått, vilken arbetstid som skulle erfordras för att erlagd avgift

skulle få tillgodoräknas medlem i dylik kassa. Lagstiftningen hade nämligen

tagit sikte på kassor med veckoavgifter och icke uttryckligt berört rätten

att tillgodoräkna månadsavgifter.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att författningstexten skall uttryckligen

omnämna månadsavgift och att för rätt att tillgodoräkna sådan skall gälla,

att avlöning uppburits för minst 10 dagar under månaden.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag hava tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remisssvaren.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som kräves för att

erlagd veckoavgift skall få tillgodoräknas medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

regleras icke genom något stadgande i gällande författning utan allenast

genom bestämmelser därom i kassornas stadgar. Yad dylika bestämmelser

innehålla utövar ett visst inflytande på kassornas ekonomi. En kort

kvalificerande arbetstid per vecka föranleder nämligen därtill, att det tidsbestämda

avgiftsvillkoret blir lättare att uppfylla, varigenom antalet understödsberättigade

medlemmar ökas. Den merutgift, som föranledes därav,

täckes icke av den ökning av antalet erlagda avgifter, som givetvis uppstår.

Socialstyrelsens med hänsyn till anförda förhållanden framlagda förslag, att

antalet avgiftsveckor i det tidsbestämda avgiftsvillkoret och antalet arbetstimmar

per vecka, som erfordras för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas,

skola ställas i viss relation till varandra synes mig lämpligt. Enligt förslaget

skall en kassa icke få räkna med lägre antal avgiftsveckor vid ti 11- lämpning av det tidsbestämda avgiftsvillkoret än 26, därest ej i kassans

stadgar intagits föreskrift därom, att såsom avgiftsbetalad vecka skall anses

allenast sådan vecka, under vilken arbete utförts eller avlöning eljest åtnjutits

under minst 16 timmar. Såsom socialstyrelsen framhållit torde ändring av

gällande författningsbestämmelser emellertid icke erfordras för genomförande

av regler av nu angivet innehåll.

Finnas för närvarande i en kassas stadgar bestämmelser, vilka strida mot

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

vad sålunda föreslagits, synes beslut så snart det låter sig göra böra fattas

av vederbörande kassa rörande ändring av stadgarna. Föreskrift härom i

författningen torde emellertid icke erfordras.

Vad i det föregående anförts örn veckoavgifter synes, på sätt socialstyrelsen

föreslagit, i fråga om kassor, vilkas medlemmar i allmänhet avlönas

med månadslön, böra ersättas med bestämmelser örn att arbete skall hava

utförts under eller avlöning eljest uppburits för minst 10 dagar under månaden.

Detta dagantal motsvarar närmast 16 timmar per vecka.

I anslutning härtill torde, i enlighet med vad socialstyrelsen jämväl föreslagit,

bestämmelserna i 11 § samt 21 § 1 mom. första, andra och sjätte

styckena förordningen örn erkända arbetslöshetskassor böra ändras så, att

månadsavgifter däri uttryckligen omnämnas.»

lil. Vissa ändringar av 18 § och 21 § 5 moni. förordningen om

erkända arbetslöshetskassor.

Gällande bestämmelser.

Enligt 18 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må daghjälp

icke utgivas till medlem för »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter

avlöning».

I 21 § 5 mom. samma förordning stadgas, såsom förut nämnts, att medlem

av erkänd arbetslöshetskassa vid prövning av de olika avgiftsvillkoren

må tillgodoräkna sig, bland annat, »tid, för vilken han trots sin arbetslöshet

åtnjutit avlöning».

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har beträffande bestämmelsen i 21 § 5 mom. anfört, att en

bokstavlig tolkning därav gåve vid handen, att även sådan tid, då medlem

med bibehållande av viss del av lön åtnjöte ledighet på grund av sjukdom,

värnplikt eller barnsbörd, finge tillgodoräknas honom. Denna tolkning kunde

givetvis icke godtagas, bland annat på grund av att den icke överensstämde

med bestämmelsens huvudsyfte att utgöra ett kriterium på att medlemmen

vore ett lämpligt försäkringsobjekt. Det syntes med anledning härav erforderligt

att i angivna lagrum direkt utsäga, att bestämmelsen icke hade avseende

å sådan tid, som nyss nämnts. I detta sammanhang torde även det

mindre lyckliga uttrycket »trots sin arbetslöshet» böra utbytas mot en lämpligare

formulering. Det syntes nämligen oegentligt att såsom arbetslös beteckna

en person, som innehade anställning, såsom fallet vore exempelvis

då en person åtnjöte semester.

I samband med den föreslagna ändringen av 21 § 5 mom. syntes även

uttrycket »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning» i

18 § böra omformuleras.

Yttrandena.

I yttrandena har ej framställts någon saklig erinran mot socialstyrelsens

förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 15

Föredragande departementschefen har ansett socialstyrelsens förslag böra

genomföras.

I samband med ändringen av 21 § 5 mom. har företagits en formell

ändring i 26 § första stycket.

IT. Tillsättande av gemensam revisor för de erkända

arbetslöshetskassorna.

På sätt framgår av årets statsverksproposition (V huvudtiteln, punkten

3) har departementschefen, i anledning av hemställan från sqcialstyrelsen,

föreslagit nyinrättande av en revisorsbefattning, placerad i lönegrad Ex 21,

för handhavandet av den ekonomiska kontrollen över de erkända arbetslöshetskassorna.

En gemensam revisor, utsedd av tillsynsmyndigheten, skall

sålunda ersätta de revisorer — för varje kassa en revisor jämte suppleant —

vilka jämlikt föreskrifter i 28 § arbetslöshetskasseförordningen skola utses

av tillsynsmyndigheten.

Förslaget i statsverkspropositionen föranleder jämkningar dels i 28 § förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor och dels i 5 § första stycket

förordningen örn statsbidrag till sådana kassor.

T. Ökade möjligheter för utlänningar att erhålla medlemskap i erkänd

arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

I 13 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas, att Konungen

under förutsättning av ömsesidighet äger ingå överenskommelse med främmande

stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av förordningen

likställas med svensk medborgare. I 7 § 5) samma förordning föreskrives,

att utländsk medborgare icke äger rätt till medlemskap i svensk erkänd

arbetslöshetskassa med mindre han tillhör stat, med vilken sådan överenskommelse

träffats, som avses i 13 §. Tillhör utlänningen stat, med vilken

dylik överenskommelse föreligger, äger han emellertid samma rätt som svensk

medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa. Han kan sålunda i dylika

fall icke förvägras inträde på grund av att han är utländsk medborgare.

Socialstyrelsens förslag.

I arbetslöshetskasseförordningen borde enligt socialstyrelsens mening införas

bestämmelser av sådan innebörd, att kassorna berättigades att såsom

medlemmar antaga även utländska medborgare i stat, som Konungen bestämde,

utan att särskild överenskommelse med angivna stat träffats. Meningen

därmed vore således icke, att kassorna i förekommande fall skulle

vara skyldiga att tillerkänna sådana utlänningar medlemskap. En sådan

ordning finner socialstyrelsen för sin del icke lämplig eller påkallad. Å andra

sidan läge det i sakens natur, att den ifrågasatta anordningen icke borde få

föranleda rubbning av de nuvarande reglerna, som uppenbarligen grundade

skyldighet för svensk erkänd kassa att såsom medlem godkänna därtill kvali
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

ficerad medborgare i stat, med vilken slutits ömsesidighetsöverenskommelse

enligt 13 §.

Enligt socialstyrelsens åsikt kunde erforderlig författningsändring lämpligast

ske genom ändring av 7 § första stycket 5) i förordningen.

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag har erinran i princip ej framställts.

*

Föredragande departementschefen har ansett förslaget böra genomföras.

i

TI. Ändrade grunder för förvaltningsbidraget (medlemsbidraget) till

kassor med månadsavgifter.

Gällande bestämmelser.

Enligt 5 § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

utgår statligt förvaltningsbidrag med ett belopp, som, bortsett från det till

omfattningen obetydliga så kallade arvodesbidraget, uteslutande bestämmes

av antalet årsmedlemmar i kassan. Ifrågavarande bidrag, som benämnes

medlemsbidrag, utgår med fyra kronor per årsmedlem för de 3,000 första

medlemmarna, med tre kronor per årsmedlem för de 22,000 följande och

med två kronor per årsmedlem för det antal medlemmar, som överstiger

25,000.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i sin skrivelse den 9 juni 1942 framhållit, att i sådana

kassor, där uppbörd med hänsyn till medlemmarnas avlöningsförhållanden

företoges varje vecka, en vidlyftig förvaltningsorganisation erfordrades med

redogörare på de platser, där kassans medlemmar vore bosatta, och med

redogörarna underordnade uppbördsmän å olika arbetsplatser eller olika avdelningar

av större företag. Vid en dylik relativt kostsam organisation

medförde de gällande beräkningsgrunderna för medlemsbidraget, att detsamma

såsom regel väsentligt understege de faktiska kostnaderna för förvaltningen.

Av de hittills registrerade kassorna vore samtliga, utom två, av

denna karaktär. Under den senaste tiden hade emellertid flera sammanslutningar

av i viss mån annan karaktär än de, som hittills rekryterat de

erkända arbetslöshetskassorna, beslutat bilda sådana kassor. Inom dessa

sammanslutningar, som omfattade andra förvärvsgrupper än industriarbetare,

torde arbetslösheten i allmänhet vara av relativt ringa omfattning. Medlemmarnas

avlöningsförhållanden vore också sådana, att uppbörd av medlemsavgifterna

borde kunna företagas månadsvis. Under dylika omständigheter

borde redogörarnas och uppbördsmännens arbete som regel bliva mindre

omfattande än vid kassor med veckoavgiftsuppbörd. För kassor av denna

karaktär borde därför förvaltningskostnaderna bliva väsentligt lägre än för

övriga kassor. I något fall skulle det till och med kunna förekomma, att

kostnaderna understege medlemsbidraget.

Det syntes med anledning därav påkallat att i 5 § statsbidragsförord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

17

ningen intaga en kompletterande bestämmelse, som möjliggjorde, att medlemsbidraget

i dylika fall bättre anpassades efter de verkliga förvaltningskostnaderna.

Vid utformningen av kompletteringsbestämmelsen borde hänsyn

alltfort tagas till kassans medlemsantal, så att en liten kassa finge

högre bidrag per medlem än en större. Detta åstadkommes enklast genom

att fastställa medlemsbidraget för ifrågavarande kassor till viss kvotdel av

vad som skulle utgå enligt gällande bestämmelser. Socialstyrelsen ansåge

skäligt, att denna kvotdel i normala fall sattes till två tredjedelar.

Omständigheterna i det särskilda fallet kunde emellertid föranleda, att

medlemsbidrag skäligen borde utgå med högre belopp, trots att kassan använde

sig av månadsuppbörd. Så vore exempelvis förhållandet beträffande

hotell-, kafé- och restauranganställdas kassa, där uppbörden och understödsverksamheten

i hög grad komplicerades genom drickspenningssystemet och

genom att medlemmarna vore utspridda på ett stort antal arbetsplatser med

ett fåtal medlemmar på varje plats. Det syntes sålunda erforderligt att

hålla vissa möjligheter öppna till avvikelser från den ifrågasatta bestämmelsen.

Detta kunde lämpligen ske genom en bestämmelse, att Konungen på

därom gjord framställning skulle få medgiva, att medlemsbidrag jämväl i

här avsedda fall finge utgå med högre belopp än två tredjedelar av det sedvanliga

medlemsbidraget.

Då avgifterna i kassor, som redan påbörjat eller som inom den närmaste

framtiden bomme att påbörja sin verksamhet, fastställts med utgångspunkt

från nuvarande grunder för medlemsbidraget, vore det enligt socialstyrelsens

åsikt icke skäligt att omedelbart tillämpa de nya bestämmelserna

på dessa kassor. En viss icke alltför kort övergångstid syntes sålunda böra

stadgas för sådana kassor, som redan registrerats som understödsförening

eller erkänd arbetslöshetskassa före ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen.

För dylika kassor syntes bestämmelsen lämpligen böra tilllämpas

först beträffande statsbidrag för det kalenderår, som följde närmast

efter det år, under vilket bestämmelsen varit i kraft under fem år.

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag hava statskontoret, socialvård skommittén och

landsorganisationen icke haft något att erinra.

Arbetsmarknadskommissionen finner det föreliggande materialet vara alltför

knapphändigt för att kommissionen därpå skulle kunna grunda ett bestämt

omdöme. Två reservanter*) ville tillstyrka under det att en reservant* 2)

ville avstyrka förslaget.

Daco avstyrker på anförda skäl förslaget.

Förslaget har icke föranlett något yttrande av svenska arbetsgivareföreningen.

Föredragande departementschefen har anfört:

»En arbetslöshetskassa, i vilken uppbörd av avgifter sker månadsvis, torde

otvivelaktigt som regel hava lägre förvaltningskostnader än kassor med vecko
*)

Herrar Andersson och Brodén.

2) Herr Malmström.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 21.

828 43 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

uppbörd. Socialstyrelsens förslag rörande minskning av statsbidragets storlek

i fråga om kassor av förstnämnda slag finner jag därför rättvist och

lämpligt. Enär emellertid, på sätt såväl socialstyrelsen som Daco påpekat,

fall kunna förekomma, då omkostnaderna, trots att månadsuppbörd tillämpas,

äro av ungefär samma storleksordning som lios kassor med veckouppbörd,

är en dispensregel på sin plats. Kungl. Majit bör därför hava befogenhet att,

efter därom gjord framställning, medgiva, att medlemsbidraget beträffande

kassa, som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, skall höjas

intill belopp, beräknat enligt de för kassor med veckouppbörd gällande bestämmelserna.

—

Nu ifrågavarande förslag föranleder ändring av 5 § andra stycket förordningen

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. En icke alltfort kort

övergångstid synes emellertid, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

socialstyrelsen föreslagit, böra fastställas beträffande arbetslöshetskassor,

som påbörjat sin verksamhet innan de i det föregående föreslagna nya bestämmelserna

trätt i kraft.»

TII. Ändrade grunder för förskott å statsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 7 § statsbidragsförordningen äger kassa efter varje kvartals slut

utbekomma högst tre fjärdedelar av det statsbidrag, som skäligen kan antagas

belöpa å kvartalet. En fjärdedel av det beräknade statsbidraget innehålles

sålunda för att utbetalas först sedan den slutgiltiga ansökningen örn statsbidrag

för året blivit i vederbörlig ordning behandlad.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det, sedan medlemmarna i en del kassor på

grund av det rådande krisläget drabbats av arbetslöshet i stor omfattning,

visat sig, att kassornas behov av likvida medel icke kunnat helt tillgodoses

med tillämpning av gällande bestämmelser. Det syntes därför styrelsen

erforderligt, att den därstädes angivna förskottsmarginalen i viss mån vidgades.

Det syntes emellertid icke lämpligt, att de enskilda kassorna skulle äga

ovillkorlig rätt att erhålla högre förskott. De hittills gällande bestämmelserna

rörande förskott å statsbidrag borde därför fortfarande gälla som

huvudregel. Därutöver borde till 7 § göras sådant tillägg, att tillsynsmyndigheten

tillerkändes rätt att, då särskilda skäl därtill förefunnes, vid varje

kvartals slut till erkänd arbetslöshetskassa utbetala intill hela beloppet av

det statsbidrag, som belöpte å kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg,

samt intill nittio procent av det medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,

som skäligen kunde antagas belöpa å kvartalet.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran i remissvaren.

Svenska arbetsgivareföreningen har dock icke gjort något uttalande i nu föreliggande

hänseende.

Föredragande departementschefen har funnit förslaget tillfredsställande och

ansett det böra genomföras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 19

Mot socialstyrelsens förslag, att medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall

under viss förutsättning få tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom betalad

vecka vid tillämpningen av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, hava vissa

betänkligheter yppats i de över förslaget avgivna yttrandena. Det har sålunda

bland annat gjorts gällande, att ett genomförande av förslaget skulle medföra,

att understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen skulle utökas på bekostnad

av försäkringsprincipen, och att förslaget ej vore förenligt med strävandena

att i görligaste mån trygga kassornas ekonomi. Fastän kostnadsökningarna för

staten ej komme att bliva alltför betydande, förelåge även ur statsfinansiell

synpunkt anledning till betänkligheter mot den föreslagna ändringen. I några

yttranden har den åsikten uttalats, att ändringen i varje fall ej borde avse den

första värnpliktstj änstgöringen.

Under nuvarande förhållanden kan det inträffa, att åtskilliga år hinna förflyta,

innan en medlem, som varit inkallad till värnpliktstjänstgöring, fullgjort

det såsom förutsättning för understödsrätt stipulerade avgiftsvillkoret att han

erlagt 52 veckoavgifter. Eftersom detta arbetsförhinder varken är beroende av

medlemmen själv eller av läget på arbetsmarknaden, finner utskottet det skäligt,

att viss lättnad beredes beträffande kravet på avgiftsbetalning såvitt angår det

icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Den av socialstyrelsen föreslagna förutsättningen för att medlem skall få rätt

att tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom betalad vecka, nämligen att han

före värnpliktstjänstgöringens början erlagt minst 12 veckoavgifter (eller 3

månadsavgifter), torde i erforderlig grad tillgodose kravet på att medlemmen

är någorlunda fast knuten till kassan. Även efter ett genomförande av den föreslagna

ändringen finnas tillräckliga garantier för att medlem, som kommit i

åtnjutande av lättnaden i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, tillhör arbetslöshetsförsäkringens

naturliga verksamhetsområde. Den relativt obetydliga

kostnadsökningen synes ej böra föranleda, att en eljest lämplig författningsändring

icke kommer till stånd.

Yad särskilt beträffar spörsmålet, huruvida ändringen bör avse även den

s. k. första tjänstgöringen, kan ifrågasättas, örn icke den föreslagna lättnaden

skulle komma att få den största betydelsen för sådana kassamedlemmar, som

fullgöra sin första tjänstgöring. Medlemmar i äldre åldersklasser torde nämligen

oftare redan hava fullgjort det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Med

hänsyn härtill finner utskottet skäl ej föreligga för en begränsning av den

föreslagna lättnadens tillämpningsområde med avseende å värnpliktstjänstgöringens

art.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka det i propositionen

framlagda förslaget beträffande rätt för medlem i arbetslöshetskassa att till

godoräkna värnpliktsvecka såsom avgiftsvecka i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Övriga genom propositionen framlagda förslag föranleda ej till någon erinran

av utskottet.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Motionerna.

Enligt 28 § första stycket förordningen om erkända arbetslöshetskassor

skall en ledamot i styrelsen för sådan kassa jämte suppleant för honom »efter

förslag av kassan» utses av tillsynsmyndigheten. I förevarande motioner har,

såsom förut nämnts, hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta den

ändringen att de citerade orden utgå ur författningstexten.

Under förarbetena till förordningen yttrades i ett i januari 1933 avgivet

sakkunnigförslag, som lades till grund för proposition i ämnet (nr 209/1933,

till vilken sakkunnigförslaget fogats såsom bilaga), att det redan med hänsyn

till sättet för beräkning av statsbidraget till arbetslöshetskassorna torde vara

lämpligt, att det allmänna i styrelsen ägde en representant, som kunde direkt

följa utvecklingen av kassornas verksamhet. Alldeles bortsett från det sätt,

varpå statsbidraget beräknades, torde det emellertid med tanke på det betydande

allmänna intresse, som vore förenat med den verksamhet för avhjälpande

av arbetslöshetens följder, varom här vore fråga, vara önskvärt, att

varje tillgänglig möjlighet till effektiv tillsyn tillvaratoges. Beträffande ifrågavarande

styrelseledamots befogenheter borde det vara tillräckligt, örn tillsynsmyndigheten

genom honom kunde få sina synpunkter framförda örn hur

olika ärenden borde principiellt behandlas. I särskilt anmärkningsvärda fall

kunde tillsynsmyndigheten också på denna väg erhålla kännedom om styrelsens

beslut, och tillsynsmyndigheten hade då på grund av sina allmänna befogenheter

möjlighet att inskrida och påfordra rättelse.

De sakkunniga föreslogo, att styrelseledamoten skulle utses av tillsynsmyndigheten

efter förslag av kassan.

I yttrande över de sakkunnigas förslag anförde socialstyrelsen, att tillsynsmyndigheten

vid val av styrelseledamot borde frigöras från beroende av

något av kassan uppgjort förslag. Liknande synpunkter uttalades av Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Norrbottens län samt svenska arbetsgivareföreningen.

Svenska byggnadsträarbetareförbundet hemställde däremot,

att kassorna borde erhålla rätt att själva utse samtliga ledamöter i sina styrelser.

— Departementschefen ansåg det vara ur många synpunkter synnerligen

lämpligt, att tillsynsmyndigheten finge rätt att utse en ledamot i varje

kassas styrelse. Den omständigheten att nämnda ledamot skulle utses efter

förslag av kassan föranledde ej att tillsynsmyndigheten skulle vara bunden

av att välja inom förslaget, utan tillsynsmyndigheten hade full frihet att utse

annan person, örn så ansåges lämpligt.

Till stöd för sitt ändringsyrkande hava motionärerna i huvudsak anfört

följande: Tillsynsmyndighetens representant borde alltid låta sig angeläget

vara att med kraft tillvarataga det allmännas synpunkter och borde städse

känna sig företräda tillsynsmyndigheten. Han borde utöva en sträng kontroll

över att kassans styrelse noga följde vederbörande författningar och att

slöseri med allmänna medel icke förekomme. Vid sådant förhållande tedde

det sig onekligen mycket egendomligt att den styrelse, vars verksamhet skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21. 21

kontrolleras, skulle äga upprätta förslag vid val av kontrollanten. — Visserligen

vore tillsynsmyndigheten icke bunden av det av kassan framlagda förslaget

utan ägde gå utanför detsamma. Emellertid vore det uppenbart, att ett

sådant avsteg från kassans förslag lätteligen tolkades som en prickning av den

föreslagne och att tillsynsmyndigheten därför icke utan synnerligen starka

skäl avveke från förslaget. Redan härigenom bleve myndigheten i viss mån

bunden, vilket finge anses vara synnerligen olämpligt. Man kunde i detta sammanhang

icke heller underlåta att konstatera, att tillsättandet av tillsynsmyndighetens

representanter i de olika kassorna hittills hade ett markant

drag av ensidighet i avseende å personvalet. Det vore uppenbart att styrelsernas

egna förslag fått utöva ett avgörande inflytande. — Den föreslagna

centraliseringen av revisionen av arbetslöshetskassornas verksamhet torde

vara fullkomligt berättigad med hänsyn till den erfarenhet man haft av

kassornas hittillsvarande verksamhet. Emellertid kunde det ifrågasättas, örn

denna åtgärd vore tillfyllest. Kassornas styrelser hade att under sin verksamhet

ständig fatta ståndpunkt till frågor, i vilka det allmänna hade ett betydande

intresse utav att handläggningen skedde i enlighet med författningen

och dess anda, och i sådant hänseende torde en centraliserad revision näppeligen

kunna utöva tillräckligt inflytande. I stället vore det av vikt att tillsynsmyndighetens

representant i kassans styrelse finge en sådan ställning,

att han med betryggande självständighet kunde företräda det allmännas synpunkter.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande från socialstyrelsen, varjämte svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle att yttra sig

över desamma. Socialstyrelsen och nämnda sammanslutningar hava inkommit

med yttranden, vilka — med uteslutande av socialstyrelsens yttrande

bilagda yttranden från 20 arbetslöshetskassor — såsom bilagor A—C finnas

fogade vid detta utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Av berörda 20 arbetslöshetskassor avstyrka samtliga utom en bifall till

motionärernas hemställan.

Anordningen med en statlig representant i styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa

utgör ett led i tillsynsmyndighetens övervakning av kassornas verksamhet.

Uppenbarligen är det av vikt, att denne representant besitter praktisk

erfarenhet inom verksamhetsområdet för den kassa, i vars styrelse han

skall ingå såsom ledamot. Kassans förslagsrätt med avseende å personvalet

synes ägnad att få fram ur denna synpunkt lämpliga kandidater. Erforderliga

garantier mot missbruk av förslagsrätten torde ligga i tillsynsmyndighetens

befogenhet att vid sitt val av representant gå utom kassans förslag. På grund

härav och då vid tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna icke, såvitt

visats, yppats några menliga följder för kontrollen över arbetslöshetskasserörelsen,

finner utskottet ej påkallat, att ändring vidtages i bestämmelsen, att det allmännas

representant i styrelsen för arbetslöshetskassa skall utses efter förslag

av kassan.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Utskottets hemställan.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:132 och II: 205 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Olof

Carlsson, Mannerskantz, Hage och Holmbäck;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,

Holm, fru Johansson, herrar Lundgren, Hagård och Jansson i Hällefors.

Reservation

beträffande 21 § 1 mom. och 28 § i förslaget till förordning angående

ändring i vissa delar av förordningen örn erkända arbetslöshetskassor av

herrar Wistrand, Löfvander, Mannerskantz, Hallagård och Hagård, vilka

anfört:

Förslaget örn rätt för medlem av arbetslöshetskassa att räkna sig värnpliktsvecka

till godo såsom betalad vecka innebär, att man på försäkringsprincipens

bekostnad utökar understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen.

Ett sådant förfarande är icke förenligt med strävandena att i görligaste

mån trygga kassornas ekonomi. Det kan icke heller anses som rättvist,

då därigenom en viss grupp av värnpliktiga beredes en förmån, till vilken

någon motsvarighet ej finns för övriga värnpliktiga. Kostnadsökningen

medför dessutom höjning av statsbidraget. Skäl kunna emellertid anföras

för att medlem under beredskapstjänstgöring medgives sådan rätt, men

denna bör ej ha avseende å den första värnpliktstjänstgöringen. Såsom

förutsättning för rätt för medlem att tillgodoräkna värnpliktsvecka såsom

betalad vecka bör därför föreskrivas, att medlemmen tidigare fullgjort så

lång tids värnpliktstjänstgöring, som genomsnittligen motsvarar första tjänstgöring.

I fall då medlem varit helt eller delvis befriad från första tjänstgöring

bör dock denna befrielse skäligen räknas honom tillgodo även i förevarande

avseende,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

23

I anslutning till den skärpta kontroll över arbetslöshetskassorna, som

chefen för socialdepartementet ansett nödvändig och som givit anledning

till förslaget örn fullständig omläggning av kassornas revision, ha motionerna

I: 132 och II: 205 tillkommit. Motionärerna ha föreslagit, att

kassornas rätt att föreslå statens representanter i kassastyrelserna skulle

borttagas. I konsekvens med sitt enhälliga tillstyrkande av departementschefens

förslag rörande den skärpta kontrollen över kassorna hade utskottet

enligt vårt förmenande bort tillstyrka ifrågavarande motioner.

Vi få på grund av det anförda hemställa, att 21 § 1 mom. och 28 §

förordningen örn erkända arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse:

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd endast

därest han till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv månadsavgifter

eller ock till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre månadsavgifter

och därefter enligt vad i andra stycket sägs fullgjort värnpliktstjänstgöring

under så lång tid, att densamma jämte den tid, för vilken

avgifter erlagts till kassan, motsvarar minst femtiotvå veckor eller tolv

månader. Såsom ytterligare villkor för utgivande av understöd skall gälla,

att medlemmen för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande

förflutna tolv månaderna erlagt minst tjugu veckoavgifter eller fem månadsavgifter.

Vid tillämpning av det i första stycket första punkten angivna villkoret

må medlem tillgodoräknas värnpliktstjänstgöring endast därest han tidigare

fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, örn

han är född 1920 eller senare, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio

dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med etthundratjugu

dagar för vapenfri värnpliktig. Tjänstgöring som nu sagts

anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige

tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från

dylik tjänstgöring eller frikallad från värnpliktens fullgörande eller ock

enligt för honom gällande bestämmelser haft att fullgöra tjänstgöring under

kortare tid än i första punkten sägs.

Därest tillsynsmyndigheten -— — — (lika med det i propositionen

framlagda förslaget) — — — å honom.

28 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten utse

en ledamot jämte suppleant för honom.

Styrelseledamot, som -— — — (lika med det i propositionen framlagda

förslaget) — — — av tillsynsmyndigheten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motionerna

nr 1:132 och nr II: 205 angående viss ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

samt att till socialdepartementet insända avskrift av yttrandet.

Socialstyrelsen har berett samtliga erkända arbetslöshetskassor tillfälle

att yttra sig i ärendet. Sådana yttranden ha inkommit från inalles 20 kassor

och biläggas här i avskrift.1) För egen del får styrelsen anföra följande.

Motionärerna framhålla, att tillsynsmyndighetens representant i arbetslöshetskassas

styrelse alltid bör låta sig angeläget vara att med kraft tillvarataga

det allmännas synpunkter och städse bör känna sig företräda tillsynsmyndigheten.

Han bör utöva en sträng kontroll över att kassans styrelse noga följer

vederbörande författningar och att slöseri med allmänna medel icke förekommer.

Vid sådant förhållande finna motionärerna det mycket egendomligt att

en styrelse, vars verksamhet skall kontrolleras, skall äga upprätta förslag

vid val av kontrollanter. _

Den omständigheten, att socialstyrelsen vid utseende av ledamot i kassastyrelse

äger frångå kassans förslag, anse motionärerna likväl icke hindra, att

ämbetsverket på skäl, som utvecklas i motionerna, i verkligheten måste bil

i viss mån bunden av sådant förslag. Tillsättandet av tillsynsmyndighetens

representanter i de olika kassorna har, framhålles det vidare, hittills ett markant

drag av ensidighet i avseende å personvalet.

Mot de sålunda framställda anmärkningarna må till en början invändas, att

tillsynsmyndigheten vid tillsättandet av sina representanter i kassornas styrelser

begagnat sin rätt att gå utom kassornas förslag i väsentligt större omfattning

än vad motionärerna synas förutsätta. I själva verket har detta sedan

år 1935, då den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen igångsattes, förekommit

i ett ganska stort antal fall.

I vilken utsträckning sådana avvikelser i den praktiska tillämpningen skett

eller icke anser socialstyrelsen emellertid vid sitt ställningstagande till motionärernas

förslag vara av underordnad betydelse. Utslagsgivande i förevarande

sammanhang måste i stället vara de erfarenheter, som efterhand vunnits av

den hittillsvarande ordningen. Frågan gäller alltså, örn denna fungerat på

ett tillfredsställande sätt eller örn den visat sig vara förenad med olägenheter

i ett eller annat avseende. För egen del vill socialstyrelsen redan nu understryka,

att styrelsen funnit anordningen lämplig och ändamålsenlig. Styrelsen

finner det också anmärkningsvärt, att motionärerna till stöd för sin närmast

motsatta uppfattning icke påvisat något fall, där tillämpningen av det nuvarande

systemet kunnat föranleda sakliga erinringar. Deras påstående örn

förekommande ensidighet i avseende å personvalet finner styrelsen ej anledning

att bemöta, eftersom det ej ens antytts, på vilket sätt sådan ensidighet

skulle ha kommit till uttryck.

Styrelsen kan ej värja sig för intrycket, att motionärerna icke gjort klart

för sig det verklighetsunderlag, som skulle kunna finnas bakom deras farhågor.

De synas delvis föranledda av en icke fullt riktig bedömning från

motionärernas sida av de uppgifter, som ankomma på de av tillsynsmyndigheten

utsedda representanterna, samt av de möjligheter, som stå dessa senare

b Dessa yttranden bär uteslutna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ur 21; bilagor. 25

till buds vid fullgörandet av sitt uppdrag. Det sistnämnda gäller särskilt

arten och omfattningen av den tillsyn och kontroll över kassornas ekonomiska

skötsel, som dessa ledamöter lia att utöva i egenskap av företrädare för det

allmännas intressen. Uppenbart är, att ifrågavarande representanter som en

mycket viktig sida av sin uppgift lia att vaka över, att kassastyrelserna i sin

verksamhet noga följa gällande lagbestämmelser och ålägga sig vederbörlig

återhållsamhet vid förvaltningen av statens bidrag till kasserörelsen. Lika

klart är emellertid, att den speciella kontrollen från dessa ledamöters sida

med nödvändighet måste lia sin begränsning bland annat i det hänseendet, att

den av naturliga skäl icke kan få karaktären av en i egentlig mening fortlöpande

tillsyn. I huvudsak fullgöres uppgiften genom deltagande i styrelsernas

sammanträden och i därvid fattade beslut.

Det bör understrykas, att anordningen med en statlig representant i kassastyrelserna

endast utgör ett led, och knappast det viktigaste, i tillsynsmyndighetens

övervakning i olika hänseenden av de erkända arbetslöshetskassorna.

Beträffande den speciellt ekonomiska kontrollen fylla givetvis de statliga

revisorerna en än betydelsefullare uppgift. En ytterligare effektivisering av

denna revision kan, såsom även motionärerna framhålla, förväntas vid ett

förverkligande av det i proposition till riksdagen framlagda förslaget örn en

centralisering hos socialstyrelsen av den nuvarande revisionen.

Den viktigaste kontrolluppgiften åvilar dock tillsynsmyndigheten själv,

närmast genom dess arbetsmarknadsbyrå. Denna kontroll är i första hand

inriktad på den verksamhet, som utövas av kassornas centrala organ men utsträckes

också i mån av möjligheter till de lokala avdelningarna. Den full

göres i olika former. Erinras må örn kassornas skyldighet att till tillsynsmyndigheten

ingiva fortlöpande ekonomiska och andra rapporter samt protokollen

vid alla styrelsesammanträden. Av särskild betydelse äro besluten i alla förekommande

fall av ai''betsvägran från kassemedlemmars sida. Härutöver till

kommer den mera personliga tillsyn över kassorna, som utövas av styrelsens

tjänstemän å arbetsmarknadsbyrån. Den sker bland annat genom deltagande

i kassornas årssammanträden samt, där så befinnes lämpligt, i viktigare styrelsesammanträden

inom kassorna. Framhållas må, att de senaste årens kraftiga

utveckling på detta område nödvändiggjort en förstärkning av arbetsmarknadsbyråns

personal, icke minst för att möjliggöra en fortsatt effektivisering

av den fortlöpande personliga tillsynen över kassorna. Detta önskemål torde

på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodoses genom inrättandet av en särskild

inspektörstjänst å byrån, varom förslag likaledes förelagts årets riksdag.

Denne inspektör kommer enligt sakens natur att stå i livligaste kontakt

både med kassornas huvudkontor och lokalavdelningarna.

Med det sagda har socialstyrelsen velat framhålla, att den nödvändiga kon

trollen från tillsynsmyndighetens sida över arbetslöshetskassorna knappast

kan förväntas röna något märkbart inflytande av att denna myndighet i enlighet

med motionärernas förslag skulle erhålla en friare ställning vid valet av

representant i kassornas styrelser. Denna styrelsens uppfattning grundar sig

i ingen mån på någon underskattning av dessa representanters insatser. Dessa

finner socialstyrelsen värdefulla. Just med hänsyn härtill anser styrelsen

det vara av vikt, att för uppdraget alltid utses personer, som genom särskilda

insikter rörande arbetslöshetsförsäkringen och praktiska erfarenheter inom

de olika kassornas verksamhetsområden äro speciellt skickade för uppgiften.

Denna synpunkt synas motionärerna i hög grad underskatta. Den kassorna

förbehållna förslagsrätten har emellertid tillkommit delvis för att tillgodose

detta önskemål. Styrelsen kan för sin del icke finna något bärande skäl för

att denna befogenhet för kassorna avskaffas.

I detta sammanhang må erinras därom, att på ett liknande område, näm
Bihang

tilt riksdagens protokoll Wilt. 9 sami. 2 avd. Sr 21. "u n 8

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagor.

ligen den frivilliga sjukförsäkringen, finnes motsvarande anordning som inom

arbetslöshetsförsäkringen. Enligt vad socialstyrelsen har sig bekant, ha

erfarenheterna även där varit goda av detta system, som för övrigt har mångårig

hävd inom sjukkasseväsendet. Veterligen har det heller icke vid något

tillfälle satts ifråga att beröva styrelserna för de erkända sjukkassorna deras

förslagsrätt vid utseende av tillsynsmyndighetens representanter i dessa organ.

Under hänvisning till det anförda avstyrker socialstyrelsen bifall till det

i motionen framlagda förslaget.

Stockholm den 13 mars 1943.

KARL J. HÖJER.

Tor Jerneman.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan genom remiss den 8 februari 1943 tillfälle beretts Svenska Arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, nr 132 i första kammaren av herr Velander och nr 205 i

andra kammaren av herr Hagård, angående viss ändring i förordningen örn

erkända arbetslöshetskassor, får förenmgen i anledning härav anföra följande.

Motionärerna avse att åstadkomma sådan ändring ifråga örn tillsättandet

av erkänd arbetslöshetskassas styrelse, att tillsynsmyndigheten skall utse en

ledamot jämte suppleant för denne utan att — såsom för närvarande gäller

— tidigare ha inhämtat förslag från kassan. Föreningen har, såsom ock i

motionerna antydes, redan i ett yttrande den 14 februari 1933 till statsrådet

och chefen för socialdepartementet över en inom departementet utarbetad

promemoria angående frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m. uttalat, att det

sätt, på vilket den ifrågavarande ledamoten tillsättes, icke erbjuder garanti

för nöjaktig objektivitet vid det bedömande av arbetsmarknadens lönefrågor,

som företagas inom kassans styrelse. Denna synpunkt äger enligt föreningens

mening alltjämt aktualitet. Då arbetslöshetskassorna i huvudsak upprättas

och drivas av fackförbund, komma kassornas funktionärer och de av kassorna

utsedda styrelseledamöterna regelmässigt att stå fackföreningsrörelsen nära.

Det synes då nödvändigt med hänsyn till det stora ekonomiska intresse, som

det allmänna har i kassornas skötsel, att det allmännas representant i kassornas

styrelser utses på sådant sätt, att han kan antagas utöva motvikt till de övriga

ledamöternas eller funktionärernas förutbestämda inställning till arbetsmarknadens

lönefrågor.

Under åberopande av vad ovan anförts får föreningen tillstyrka motionerna.

Stockholm den 18 mars 1943.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

IVAR O. LARSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21; bilagur.

27

Bilaga C.

Till Andra lagutskottet.

Genom remiss den 8 februari 1943 har Landsorganisationen i Sverige bereus

tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande

motioner av herr Velander (F. K. nr 132) och herr Hagård (A. K. nr 205) angående

viss ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

I motionerna hemställes att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring

i 28 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor att tillsynsmyndighetens

representant i arbetslöshetskassas styrelse skall utses utan förslag av

kassan.

Då de synpunkter, motionärerna utveckla, framfördes redan i samband med

arbetslöshetsförsäkringens införande och sålunda varit föremål för lagstiftarens

övervägande, borde ett förslag örn lagändring ha motiverats med att

erfarenheterna av den nu gällande ordningen utvisat behovet av en omläggning.

Motionärerna åberopa emellertid icke några dylika erfarenheter utan

inskränka sig i denna del till ett allmänt uttalande att tillsättandet av tillsynsmyndighetens

representant i de olika kassorna hittills haft ett markant

drag av ensidighet i avseende å personvalet. Vad härmed åsyftas angives

emellertid icke närmare.

För sin del har Landsorganisationen ingen erfarenhet av att den nuvarande

ordningen i något fall visat sig ur det allmännas synpunkt olämplig. Men väl

har det å andra sidan visat sig vara av värde att till representanter utsetts

personer, som besitta kännedom örn kassornas verksamhetsområde, såsom

särskilt varit fallet vid behandling av ärenden rörande arbetsvägran.

Tillsynsmyndighetens obundenhet av kassornas förslag söka motionärerna

förringa med en antydan att myndigheten kan förutsättas vara obenägen att

utan synnerligen starka skäl frångå förslaget. Ett dylikt argument kan i och

för sig icke tillmätas något värde. Tillsynsmyndigheten har för övrigt betryggade

möjligheter att, oavsett styrelserepresentanten, utöva fortlöpande

kontroll över kassastyrelsens förvaltning i och med den författningsenliga

skyldigheten för styrelsen att så snart ske kan tillställa myndigheten avskrift

av styrelsens protokoll, vartill kommer att den av tillsynsmyndigheten utsedde

revisorn utses utan förslag av kassan.

Landsorganisationen får för sin del avstyrka motionen.

Stockholm den 8 mars 1943.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE.

GUNNAR ANDERSSON.

/ Arnold Sölvén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:188 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten