Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäkring för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m. m.

1943-04-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäkring för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1943 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående

försäkring för olycksfall i arbete av vissa

tjänstepliktiga m. m.

Genom en den 19 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 178, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag med särskilda bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete av

vissa tjänstepliktiga m. m.,

2. förordning örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen

under fullgörande av tjänsteplikt, samt

3. förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor,

dels ock medgiva Kungl. Majit att bemyndiga statens arbetsmarknadskommission

att till ersättningsberättigad tjänstepliktig, varom nu är fråga, utbetala

familjetillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

tillämpas beträffande familj etillägg till tjänstepliktig under tiden för tjänstepliktens

fullgörande.

Författningsförslagen äro av följande lydelse:

1) Lag

med särskilda bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete

av vissa tjänstepliktiga m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bestämmande av ersättning enligt lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete eller lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar skall, där olycksfallet

inträffat eller yrkessjukdomen ådragits under fullgörande av tjänsteplikt,

varom förmäles i kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt

för män, födda år 1923, den försäkrades årliga arbetsförtjänst anses icke

understiga tvåtusentrehundra kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 22.

855 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

2 §•

Arbetsgivare är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos

honom anställda äro försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete, erlägga det tillägg till försäkringsavgift, som må föranledas av vad

i 1 § stadgats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men äger icke

tillämpning örn olycksfallet inträffat eller yrkessjukdomen yppats före lagens

ikraftträdande.

2) Förordning

om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada,

ådragen under fullgörande av tjänsteplikt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §‘

Där någon under fullgörande av tjänsteplikt, varom förmäles i kungörelsen

den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för män, födda år 1923,

skadas till följd av olycksfall eller annorledes ådrager sig sjukdom, skall,

med nedan i 2 § angivna undantag, ersättning utgivas av allmänna medel.

Fullgörande av tjänsteplikt skall anses vara för handen endast under tid,

då den tjänstepliktige för sådant ändamål uppehåller sig pa sin arbetsplats

eller därtill hörande förläggning eller då den tjänstepliktige är stadd på

färd till eller från arbetsplatsen eller förläggningen samt färden föranledes

av och står i omedelbart samband med tjänsteplikten.

I avseende å ersättning enligt denna förordning skola, där ej annat följer

av vad nedan stadgas, bestämmelserna i förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

2 §•

Denna förordning äger icke tillämpning å tjänstepliktig, vilken jämlikt

2 § andra stycket lagen örn försäkring för olycksfall i arbete icke är att anse

såsom arbetare.

Ersättning enligt denna förordning utgår ej, örn ersättning i anledning

av olycksfallet eller sjukdomen utgives enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Ersättning

skall ej heller utgå enligt denna förordning i den mån motsvarande ersättning

utgives enligt förordningen angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

3

3 §•

Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren må tillkalla.

4 §.

I 6 § första stycket 1) a) förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, angivna ersättningar utgivas från

tiden för olycksfallet eller sjukdomens yppande. Övriga i 6 § första stycket

nämnda förordning angivna ersättningar utgivas, under där omförmälda förutsättningar,

från och med dagen efter olycksfallet eller sjukdomens yppande.

5 §.

Den skadades eller sjukes årliga arbetsförtjänst beräknas efter de grunder,

som stadgas i 9 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete; dock skalig

där den årliga arbetsförtjänsten understiger tvåtusentrehundra kronor, densamma

beräknas till detta belopp.

T, 6 §•

Beredes den skadade eller sjuke vård å sjukvårdsanstalt, skall rörande

avdrag å sjukpenning gälla vad i 10 § förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas; där den

ersättningsberättigade icke har försörjningsplikt, som angives i sagda paragraf,

skall dock avdrag göras med hälften av sjukpenningen.

7 §•

Kan ej genast avgöras, huruvida ersättning av allmänna medel skall utgå

men sannolika skäl därtill finnas eller huruvida ersättning skall utgå från

riksförsäkringsanstalten eller från sådant bolag, som i 4 § lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete sägs, må riksförsäkringsanstalten kunna besluta

örn åtgärder för den skadades eller sjukes vård samt utgiva ersättningar;

skolande ersättningar i förstnämnda fall utgivas provisoriskt och utan återbetalmngsskyldighet,

därest sedermera ersättningen bestämmes till lägre

belopp eller ersättning finnes icke böra utgå.

8 §•

Gällande bestämmelser rörande tillämpning av lagen om försäkring för

olycksfall i arbete å arbetare, som användas till arbete för statens räkning,

skola lända till efterrättelse jämväl beträffande tillämpning av denna föroidning

å tjänstejoliktiga, vilka anställts hos staten som tjänstepliktberättigad

arbetsgivare.

9 §•

Korande skyldighet för den skadade eller sjuke att lämna arbetsgivare

eller arbetsföreståndare underrättelse örn skada eller sjukdom samt för arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren att göra anmälan därom till riksförsäkringsanstalten

ävensom beträffande påföljd för underlåtenhet att göra

sådan anmälan samt för lämnande av veterligen oriktigt meddelande däri

skola bestämmelserna i 20, 21 och 34 §§ lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete äga motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

10 §.

De närmare föreskrifter, vilka, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen

eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har olycksfall inträffat eller sjukdom yppats före förordningens ikraftträdande,

skall ersättning i anledning därav, efter därom hos riksförsäkringsanstalten

gjord ansökan, utgivas med tillämpning av stadgandena i

denna förordning, i den mån icke motsvarande ersättning skall utgå jämlikt

i 2 § omförmälda författningar.

3) Förordning

angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 31 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

31 §.

I erkänd---om invalidunderstöd.

Vid sjukdom, därför den sjuke är berättigad att erhålla ersättning jämlikt

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar eller enligt gällande bestämmelser örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (hemvärnstjänstgöring),

tjänstgöring vid luftskyddet, luftskyddsövning eller fullgörande

av tjänsteplikt, må sjukpenning från erkänd sjukkassa utgivas med högst

det belopp för dag räknat, varmed den sjukpenning han tillförsäkrat sig

från kassan överstiger den ersättning för dag räknat, vartill han sålunda

är berättigad. _

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning.

Enligt kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för

män, födda år 1923, åligger det varje svensk man, som är född nämnda år,

att i enlighet med de föreskrifter, vilka statens arbetsmarknadskommission

1 Senaste lydelse se SFS 1941:597.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

meddelar, antaga och utföra sådant arbete i skogsbruk eller torvhantering,

som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva, ävensom arbete, som erfordras

för inkvartering och utspisning av dem, som sysselsättas i skogsbruk

eller torvhantering.

Om tjänstepliktigs anställning hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare

skall jämlikt 22 § lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt, där

ej i lagen annat föreskrives, gälla vad som enligt lag, avtal eller sedvänja

gäller för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande slag. Härav följer att,

enär annat ej föreskrivits, lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för

olycksfall i arbete samt lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar äga tillämpning, örn någon under arbete enligt bestämmelserna

i kungörelsen drabbas av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom.

De genom propositionen framlagda förslagen till särskilda bestämmelser

beträffande ifrågavarande tjänstepliktiga hava föranletts av en framställning

från statens arbetsmarknadskommission, vid vilken framställning fogats en

inom kommissionens kansli utarbetad promemoria i ämnet-.

I anledning av arbetsmarknadskommissionens framställning hava yttranden

avgivits av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret, de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige.

Gällande författningsbestämmelser.

Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete är i huvudsak envar

arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet (1 §.) Någon

definition av begreppet olycksfall i arbete har emellertid icke intagits i

lagen. Enligt motiven till densamma ansågs en definition lätt komma att

alltför snävt begränsa lagens räckvidd, utan att de vid gränsfallens bedömande

mötande svårigheterna kunde väntas bliva undanröjda. Genom särskild föreskrift

har emellertid stadgats, att som olycksfall i arbete skall anses även

olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes av och

står i omedelbart samband med anställningen. Med skada genom olycksfall

jämställes i vissa fall skada genom inverkan under högst några få dagar.

Såsom arbetare enligt lagen anses, bland andra, ej den, som utför arbetet

i sitt hem eller å arbetsställe som av honom bestämmes, ej heller den, som

av tillfällig anledning användes till arbete av någon, som eljest ej använder

arbetare, ej heller, där arbetet utföres för allenast en arbetsgivares räkning,

dennes make och hemmavarande barn eller adoptivbarn i förhållande till

honom (2 § andra stycket).

Försäkringen bekostas, med bidrag av statsmedel till administrationen,

av arbetsgivarna (1 § sista stycket) och äger rum i riksförsäkringsanstalten

eller särskilda för ändamålet bildade ömsesidiga arbetsgivarebolag (4 §).

De viktigare ersättningarna enligt lagen äro vid sjukdomstillstånd sjukpenning

och behandlingsersättning, vid invaliditet livränta samt vid dödsfall

begravningshjälp och livräntor till efterlevande (6—9 §§). Sjukpenning

utgår under förutsättning att av olycksfallet föranledd sjukdom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

varat mer än tre dagar* efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan

nedsatts med minst en fjärdedel samt utgives från och med dagen efter

olycksfallet med ett i förhållande till den skadades tidigare arbetsförtjänst

bestämt belopp. Maximibeloppet, 7 kronor för dag, utgår då den årliga

arbetsförtjänsten uppgått till lägst 3,645 kronor. Lägsta sjukpenningen, som

utgår då arbetsförtjänsten understigit 675 kronor, utgör vid förlust av arbetsförmågan

1 krona 50 öre för dag. Invaliditetslivräntan utgör vid förlust

av arbetsförmågan i regel 2/s av den årliga arbetsförtjänsten, som beräknas

till högst 3,900 kronor och lägst 450 kronor. Är arbetsförmågan endast

nedsatt, dock med minst Vi», utgår livränta med motsvarande avkortade

belopp. Begravningshjälpen utgör 1/io av den årliga arbetsförtjänsten, dock

högst 390 och lägst 250 kronor. Efterlevandelivräntor tillkomma främst änka

med lU av den årliga arbetsförtjänsten och barn under 16 år med Va av arbetsförtjänsten

samt vidare föräldrar, som varit för sitt uppehälle väsentligen beroende

av den avlidnes arbete, med tillhopa högst 1U av arbetsförtjänsten. Tillsammans

må efterlevandelivräntorna utgöra högst 2/s av den årliga arbetsförtjänsten,

som även härutinnan beräknas till högst 3,900 och lägst 450

kronor. Nedsättning av ersättning till den skadade må äga rum bland annat

örn olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder för undvikande av olycksfall,

såvida omständigheterna äro sådana, att den skadade därigenom måste anses

hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller örn den skadade varit berusad

av starka drycker (25 §).

Beträffande tillämpningen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning under sådana förhållanden, att

staten är att anse såsom arbetsgivare enligt nämnda lag, gälla särskilda

bestämmelser i en kungörelse den 30 juni 1942 (nr 678). Däri föreskrives,

att ersättningarna skola utgivas direkt av statsmedel och att försäkringsavgifter

därför icke skola erläggas för sådana arbetare.

Enligt 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar skall den,

som jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag är försäkrad för skada till

följd av olycksfall i arbete, anses vara försäkrad jämväl för vissa uppräknade

eller eljest närmare angivna yrkessjukdomar.

För fiskare gäller förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en

särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Eiskarförsäkringen är frivillig.

Stadganden av betydelse i förevarande sammanhang finnas jämväl i förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, den s. k. militärersättningsförordningen.

Ersättning utgår enligt denna icke blott för skada till följd av

olycksfall under militärtjänstgöring (i fredstid) utan även i anledning av

sjukdom, som ådragits under tjänstgöringen annorledes än genom olycksfall

(1 §). Militärtjänstgöring anses hava varit för handen endast under

tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats

uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

7

eller annan färd eller då den skadade i annat fall än nyss nämnts varit stadd

på färd till eller från militärtjänstgöringen samt färden föranletts av ock

stått i omedelbart samband med tjänstgöringen (2 § 2 morn.). Sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under militärtjänstgöring,

därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning

ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen ock att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt därest

sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men denna skäligen

kan antagas kava väsentligen bidragit till sjukdomen (19 §).

Ersättningarna enligt förordningen bestämmas, frånsett vissa särregler i

fråga örn sjukdomar, efter samma grunder som ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen

(6 ock 7 §§). Den årliga arbetsförtjänst, som skall

läggas till grund för ersättningarnas storlek, kar dock för de värnpliktiga

bestämts till fixerade, av den civila arbetsinkomsten oberoende belopp, nämligen

för vissa mera kvalificerade kategorier till 2,160 kronor och för övriga

till 1,764 kronor (8 §). Sjukpenningen utgör för förstnämnda kategorier 4

kronor ock för de övriga 3 kronor 50 öre.

Enligt en förordning den 19 december 1941, nr 943, skall, örn i anledning av

olycksfall eller sjukdom, som efter ingången av år 1941 drabbat värnpliktig,

sjukpenning eller livränta utgår jämlikt militärersättningsförordningen, å

sådan förmån utgå dyrtidstillägg motsvarande 30 procent av förmånens belopp.

De förut omnämnda sjukpenningarna å 4 kronor och 3 kronor 50 öre äro därigenom

höjda till 5 kronor 20 öre, respektive 4 kronor 55 öre.

Ytterligare må nämnas, att enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591)

om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada4 familjebidrag

må utgå till enligt militärersättningsförordningen ersättningsberättigad

värnpliktig, å vilken krigsfamiljebidragsförordningen varit tillämplig under

tjänstgöringen, för tid, varunder kroppsskadan medför nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften.

Slutligen må erinras örn bestämmelserna i 31 § andra stycket* 2 förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor att vid sjukdom, därför den

sjuke är berättigad att erhålla ersättning jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete eller lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar eller

enligt gällande bestämmelser örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring (kemvärnstjänstgöring), tjänstgöring vid

luftskyddet eller luftskyddsövning, sjukpenning från erkänd sjukkassa må

utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed den sjukpenning kan tillförsäkrat

sig från kassan överstiger den ersättning för dag räknat, vartill han

sålunda är berättigad.

Arbetsmarknadskommissionens framställning.

I den inom arbetsmarknadskommissionens kansli utarbetade promemorian

har omnämnts, att, enligt av kommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter

'' Senaste lydelse se SFS 1942: 057, jfr SFS 1943: 22.

2 Senaste lydelse se SFS 1941: 597.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

till kungörelsen den 13 november 1942, den som ändock utförde skogsarbete

(huggning eller körning) skulle undantagas från uttagning till tjänsteplikt,

därest han på visst sätt styrkte, att han redan utfört huggning eller körning av

viss omfattning. Oavsett örn vana skogsarbetare komme att begagna sig av

denna möjlighet att undgå tjänsteplikten eller icke, stöde det klart, att det

stora flertalet av de tjänstepliktiga vore ovana vid det arbete, som det ålades

dem att utföra. Därigenom ökades givetvis risken för olycksfall. Vissa risker

för att de tjänstepliktiga under utförande av arbetet skulle ådraga sig sjukdomar

på annat sätt än genom olycksfall förelåge även. Efter erinran örn innebörden

av stadgandena i 22 § lagen örn tjänsteplikt anfördes, att särskilda bestämmelser

örn ersättning för kroppsskada och sjukdom, ådragen under arbete

enligt kungörelsen, syntes erforderliga.

Vidare har i promemorian omnämnts, att uttagning till tjänsteplikt komme

att äga rum våren 1943, sedan de tjänstepliktiga i samband med inskrivning till

värnpliktstjänstgöring registrerats för tjänsteplikt. Tjänsteplikten har emellertid

kunnat fullgöras frivilligt i förväg redan under vintern 1942—43 av den

som därom ingivit anmälan till vederbörande länsarbetsnämnd före den 1

januari 1943.

I detta sammanhang må lämnas följande uppgifter rörande frivilligt

anmälda.

Hela antalet frivilligt anmälda utgjorde 20,006, av vilka 11,885 själva anvisat

arbete för sig under det att 8,121 begärt anvisning av arbetsförmedlingen.

De anmälda fördelade sig på följande yrkesgrupper: I

jordbruk ........................

...... 6,800

handel och samfärdsel ........

..... 2,948

skogshushållning ............

...... 1,850

husligt arbete ....................

..... 164

industri och hantverk ......

...... 7,088

diverse arbeten .................

..... 536

sjöfart och fiske ...............

...... 218

utan särskild utbildning .....

..... 402

I promemorian har vidare påpekats, att de viktigaste skiljaktigheterna

mellan 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1927 års militärersättningsförordning

bestode däri, att enligt förordningen en vittgående ersättningsrätt

förelåge även beträffande sjukdomar och att ersättningarna till de värnpliktiga

icke stöde i relation till deras vanliga arbetsinkomst.

Vad först anginge ersättningsbeloppens storlek omnämndes i promemorian,

att det vid tillkomsten av 1927 års militärersättningsförordning

framhållits, att de värnpliktigas ersättningar icke utan betydande praktiska

svårigheter kunde göras beroende av deras förhållanden i det civila livet. Detta

och andra skäl hade föranlett, att den årliga arbetsförtjänsten för dem upptagits

till de förut omnämnda, fixerade beloppen. Även beträffande nu ifrågavarande

tjänstepliktiga gällde, att de ofta ej alls eller endast i ringa omfattning

sysslat med lönearbete och att en beräkning av deras tidigare arbetsförtjänst

därför måste bliva i hög grad vansklig. Ej heller borde arbetsförtjänsten i det

för dem oftast ovana arbete, till vilket de uttagits enligt tjänstepliktslagen,

vara ensamt utslagsgivande vid ersättningarnas bestämmande. Ersättningarna

borde — enligt promemorian — lägst utgå med belopp, som ungefärligen mot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

svarade de lägsta ersättningarna till värnpliktiga enligt militärersättningsförordningen

jämte därå utgående dyrtidstillägg. Detta resultat kunde lämpligen

åvägabringas genom föreskrift, att den årliga arbetsförtjänsten icke finge beräknas

till lägre belopp än 2,300 kronor. Vid denna arbetsförtjänst utginge

bel sjukpenning med 4 kronor 50 öre för dag och livräntan vid total invaliditet

med 1,533 kronor 34 öre för år. Motsvarande ersättningsbelopp till värnpliktiga

i den lägre av militärersättningsförordningens båda klasser vore, inklusive

dyrtidstillägg, 4 kronor 55 öre och 1,528 kronor 80 öre.

Beträffande ersättningsrättens omfattning har i promemorian framhållits,

att det kunde vara tveksamt, i vad mån andra bestämmelser borde gälla

för de tjänsteplikt;ga. än för övriga arbetare med samma sysselsättning. Dock

torde rätt till ersättning otvivelaktigt böra medgivas även med avseende på

olycksfall, som drabbade tjänstepliktig under resa till eller från den ort,

där tjänsteplikten skulle fullgöras. Särskild föreskrift i detta hänseende

erfordrades sålunda, försåvitt icke anställningens tvångskaraktär ansåges

kunna föranleda, att gällande bestämmelser tillämpades på sådant sätt. Emellertid

torde de särskilda förhållanden, under vilka nu ifrågavarande tjänsteplikt^

uttoges, kunna anses motivera, att ersättningsrätten utsträcktes till

att omfatta även sådana olycksfall, som kunde antagas äga orsakssamband med

förläggningsförhållandena. En tillfyllestgörande definition å här avsedda

olycksfall syntes knappast kunna uppställas. På grund härav torde bestämmelserna

böra — i anslutning till militärersättningsförordningen — givas en

sådan avfattning, att ersättning, därest ej särskilda omständigheter förelåge,

skulle utgå för samtliga olycksfall, som inträffade under vistelse å arbetseller

förläggningsstället.

Med hänsyn till att här avsedda tjänstepliktiga komme att i stor utsträckning

användas till ansträngande arbete under förhållanden, som väsentligt avveke

från deras tidigare livsföring, torde rätt till ersättning även böra medgivas

för sjukdomar, som de ådroge sig under arbetet på annat sätt än

genom olycksfall. Bland de sjukdomar, som kunde väntas förekomma, syntes

förutom de vanligare akuta infektionssjukdomarna böra nämnas sådana kroniska

sjukdomar som lung- och hjärt- samt reumatiska sjukdomar, vilkas framträdande

ej sällan finge sättas i samband med luftvägs- eller svalginflammationer.

Vad särskilt anginge de tuberkulösa sjukdomarna vore även att beakta, att de

tjänstepliktigas sammanförande i förläggningar, eventuellt tillsammans med

annan arbetskraft, i ogynnsamma fall kunde utsätta dem för betydande smittorisk.

Detta vore så mycket mera fallet, som lungtuberkulosen ofta förlöpte så

smygande, att den sjuke först tämligen sent iakttoge några sjukdomssymptom.

B-ätten till ersättning i anledning av sjukdom syntes böra regleras i anslutning

till stadgandena i 1927 års militärersättningsförordning. Såvitt anginge

sjukdom, som yppats under tjänstgöring, kunde dessa stadganden anses innebära,

att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen presumcrades föreligga,

varför mycket starka skäl krävdes för avvisandet av ersättningsanspråk.

För ersättning i anledning av annan sjukdom förutsattes däremot enligt sakens

natur, att skälig anledning till antagande av samband befunnes föreligga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Därest rätten till ersättning i anledning av skada eller sjukdom reglerades

på det sätt, som föreslagits i promemorian, bleve här avsedda tjänstepliktiga

i detta hänseende jämställda med värnpliktiga. Detta torde kunna anses vara

motiverat, enär tjänsteplikten för dem vore i väsentliga avseenden jämförlig

med värnpliktstjänstgöring. Det borde emellertid klart framhållas, att den

föreslagna utvidgningen av ersättningsrätten sålunda betingades av de speciella

förhållandena och icke kunde tagas till intäkt för att motsvarande bestämmelser

skulle böra gälla även beträffande andra fall av tjänsteplikt.

I promemorian har erinrats örn att familjebidrag i vissa fall utginge till

skadade värnpliktiga. Med hänsyn till nu ifrågavarande tjänstepliktigas ungdom

syntes — enligt promemorian — något egentligt behov av motsvarande

bestämmelser för dem icke förefinnas. Att märka vore även, att de tjänstepliktigas

årliga arbetsförtjänst kunde beräknas till högre belopp än 2,300

kronor och att de därför kunde komma i åtnjutande av väsentligt högre ersättningar

än motsvarande värnpliktiga. Emellertid syntes möjlighet för

utgivande av ersättningstillägg till tjänstepliktig med försörjningsskyldighet

böra hållas öppen. Med hänsyn till den ringa omfattning, vari tilläggen kunde

förväntas ifrågakomma, syntes det vara lämpligt, att arbetsmarknadskommissionen

finge bestämma tilläggen efter summarisk behovsprövning i anslutning

till de grunder, som komme att tillämpas beträffande familjetillläggen

under tiden för tjänstepliktens fullgörande. Kungl. Majit syntes böra

utverka riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter rörande tilläggen

ifråga.

Slutligen har i promemorian omnämnts, att en utvidgning av de förut återgivna

bestämmelserna i 31 § andra stycket sjukkasseförordningen till att avse

även ersättningar till tjänstepliktiga enligt promemorieförslaget icke torde

erhålla stor praktisk räckvidd. Därest emellertid full likformighet skulle anses

böra komma till stånd, syntes stadgandet i sjukkasseförordningen böra utvidgas

till att omfatta jämväl »ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under fullgörande av tjänsteplikt».

Två ledamöter av arbetsmarknadskommissionen1 hava reserverat sig mot

kommissionens framställning och anfört:

Det vore betänkligt, att det föreliggande förslaget förutsatte förmåner utöver

dem, som medgåves i gällande lag örn försäkring för olycksfall i arbete

och för yrkessjukdomar. Som motivering för dessa ytterligare förmåner hade

anförts — utom den omständigheten, att flertalet tjänstepliktiga vore ovana

vid skogsarbete — de speciella förhållanden med hänsyn till förläggning och

dylikt, under vilka tjänstepliktigt arbete i detta fall skulle utföras. Här vore

emellertid icke fråga om andra förhållanden än dem, som kännetecknade skogsarbete

i allmänhet. Enligt tjänstepliktslagen hade man, när det gällde tjänsteplikt^

förmåner, att hålla sig till vad som normalt gällde för vederbörande

arbetsområde. Örn man i detta fall tillförsäkrade de tjänstepliktiga nu föreslagna

förmåner utöver de i olycksfallsförsäkringslagen medgivna, skapade

man prejudikat även för andra fall av tjänsteplikt. Det kunde nämligen förut
-

1 Herrar Brodén och Carell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

sättas, att tjänstepliktig i många fall skulle, åtminstone till en början, vara

ovan vid honom ålagt arbete. Likaså torde det även vid annan tjänsteplikt

än den, som nu vore aktuell, kunna bli fråga örn kasernmässig förläggning,

när de normala bostadsförhållandena icke räckte till för behovet. En ändring

av förslaget i denna del till överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen

vore därför påkallad.

Yttrandena över arbetsmarknadskommissionens framställning hava delvis

återgivits i föredragande departementschefens här nedan intagna anförande.

Beträffande det närmare innehållet i desamma får utskottet hänvisa till

sid. 14—28 i propositionen.

k

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört bland annat följande:

»Situationen på bränsleförsörjningens område blev under sistlidna höst

sådan, att Kungl. Majit fann erforderligt att, med stöd av lagen örn tjänsteplikt,

föreskriva skyldighet för varje svensk man, som är född år 1923, att i

enlighet med de föreskrifter, som statens arbetsmarknadskommission meddelar,

antaga och utföra sådant arbete i skogsbruk eller torvhantering, som

hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Arbetsskyldigheten gällde

även sådant arbete, som erfordras för inkvartering och utspisning av dem,

vilka sysselsättas med arbete av nyss angivna beskaffenhet.

Enligt de regler för ordnandet av tjänstepliktsarbetet, vilka utformades i

samband med tillkomsten av nyssnämnda bestämmelser, skulle de tjänstepliktiga

registreras i sammanhang med att de under innevarande år inskrevos

till värnpliktstjänstgöring. Avsikten var, att huvuddelen av de tjänstepliktiga

skulle uttagas till skogsavverkning. Uttagningen skulle för det stora flertalet

av de tjänstepliktiga verkställas snarast efter registreringen. Undantagna från

aftagning till tjänsteplikt skulle endast de vara, som ändock sysselsattes i

skogsarbete och i av arbetsmarknadskommissionen bestämd ordning styrkte,

att de under viss tid utfört sådant arbete.

Möjlighet bereddes emellertid för män, som tillhörde förutnämnda årsklass,

att fullgöra sin tjänsteplikt i förväg. Det skulle ske genom skogsavverkning.

Anmälan till sådant frivilligt arbete skulle äga rum senast den 31 december

1942. Av förut lämnade uppgifter framgår, att ett mycket stort antal ynglingar

begagnat sig av berörda möjlighet. De frivilliga utgöra inemot hälften av hela

årsklassen. De flesta frivilliga förklarade sig vilja utföra avverkningsarbetet

hos av dem själva anvisade arbetsgivare, som hade produktionsplikt sig ålagd,

under det att endast omkring 40 procent av de frivilliga begärde att genom

den offentliga arbetsförmedlingens försorg få arbetsgivare och arbetsplatser

anvisade åt sig.

Enligt tjänstepliktslagens 22 § skall i fråga örn tjänstepliktigs anställning

hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare i princip gälla vad enligt lag, avtal

eller sedvänja gäller för frivillig anställning av ifrågavarande slag. Härmed

torde, såvitt angår ersättningar i anledning av olycksfall eller sjukdom, icke

hava avsetts annat än att tillförsäkra de tjänstepliktiga i varje fall vanligen ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

gående förmåner. Yad sålunda stadgats innebär i förevarande avseende, att

bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag och den därmed sammanhörande

1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar bliva tillämpliga.

Beträffande innehållet i dessa lagar hänvisar jag till den närmare redogörelse

därför, som lämnats i det föregående. Jag vill emellertid erinra därom,

att ersättning enligt dessa lagar icke utgår i anledning av sjukdom, som icke

förorsakats av olycksfall och som icke heller är att hänföra till i 1929 års lag

angivna yrkessjukdomar.

Arbetsmarknadskommissionen har i sin nu föreliggande framställning anfört,

att bestämmelserna i de nyssnämnda lagarna icke kunde anses bereda

tjänsteplikt^ med sådant arbete, varom i förevarande fall vore fråga, tillräckligt

försäkringsskydd, därest de skulle drabbas av olycksfall eller sjukdom.

Nu ifrågavarande tjänsteplikt^ vore — främst på grund av de förhållanden,

under vilka deras tjänstepliktsarbete skulle utföras, men därjämte med hänsyn

därtill, att de allra flesta av dem vore ovana vid arbetet — enligt kommissionens

åsikt nära jämförliga med värnpliktiga. I fråga örn de värnpliktiga gällde

enligt den s. k. militärersättningsförordningen betydligt fördelaktigare ersättningsregler,

särskilt såvitt anginge ersättning i anledning av iråkad sjukdom.

För de tjänstepliktiga borde därför genom särskild lagstiftning tillskapas

ersättningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med militärersättningsförordningens

regler. Därigenom skulle förhållandena för de tjänstepliktiga

förbättras med avseende å såväl försäkringsskyddets omfattning som storleken

av utgående ersättningar.

I de avgivna yttrandena i ärendet hava delade meningar yppats rörande

spörsmålet, huruvida nu ifrågavarande tjänstepliktiga kunna anses så

jämställda med värnpliktiga, att särregler överhuvud äro motiverade.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att så ingalunda är fallet. Bärande skäl

för undantag från vanlig lagstiftning i ämnet förefunnes enligt dess mening

icke. Föreningen avstyrker därför, att speciallagstiftning tillskapas. Samma

ståndpunkt intaga vissa reservanter inom arbetsmarknadskommissionen och

försäkringsrådet. Försäkringsrådets majoritet påpekar, att enligt dess åsikt full

överensstämmelse mellan tjänstepliktiga och värnpliktiga visserligen icke förelåge;

med hänsyn till de tjänstepliktigas ovana vid arbetet och den infektionsrisk,

som förefunnes, tillstyrktes dock, att utökade förmåner bereddes de

tjänstepliktiga. Försäkringsrådet framhåller emellertid, att man, om ökade

förmåner bereddes nu ifrågavarande tjänstepliktiga, måste vara beredd att

lämna enahanda förmåner åt andra grupper av tjänstepliktiga, som kunde

komma att uttagas för andra ändamål. Landsorganisationen tillstyrker särbestämmelser,

under det att statskontoret förklarar, att statskontoret icke

ville motsätta sig sådana. De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening

har icke yttrat sig örn detta spörsmål.

För egen del finner jag de tjänstepliktiga av 1943 års klass, med hänsyn

till ordningen för deras uttagning, beskaffenheten och omfattningen av deras

arbete samt sättet för deras förläggning å arbetsplatserna, i princip vara så

nära jämförliga med de värnpliktiga, att jag anser mig böra föreslå, att genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

särskild lagstiftning förmåner beredas dem vid olycksfallsskada eller sjukdom,

vilka nära överensstämma med dem, som tillkomma de värnpliktiga. En särlagstiftning

synes för övrigt nödvändig även med hänsyn därtill, att nu ifrågavarande

tjänstepliktiga i avsevärd utsträckning icke tidigare haft nämnvärd

arbetsinkomst eller i varje fall icke inkomst av sådan storleksordning, att en

på densamma grundad ersättning skulle bliva skälig. Att de förbättrade föimånerna

medföra viss fördyring av hithörande produktion synes mig, i motsats

till vad i ett yttrande anförts, icke innefatta tillräckliga skäl att förmena

de tjänstepliktiga ett tillfredsställande ekonomiskt skydd mot följderna av

olycksfall eller sjukdom.---Med anledning av vissa uttalanden i ärendet

vill jag i detta sammanhang framhålla, att det förhållandet, att nu ifrågavarande

tjänstepliktiga beredas ökade förmåner, icke får tagas till intäkt för att

andra tjänstepliktiga, som vid senare tillfällen kunna komma att uttagas till

arbete, skola äga åtnjuta motsvarande förmåner.

Frågan, huruvida de särskilda förmånerna för tjänstepliktiga

skola komma även dem till godo, vilka redan fullgjort eller fullgöra

tjänsteplikten i förväg efter frivillig anmälan, har åtskilligt

diskuterats under ärendets utredning. Därvid har av statskontoret uttalats,

att det borde övervägas, örn icke sjukersättning — som icke härrörde sig

från olycksfall och icke gällde yrkessjukdom — borde förbehållas sådana

vid skogsarbete ovana tjänstepliktiga, vilka under mindre gynnsamma förhållanden

måst av vederbörande myndighet sammanföras i större förläggningar.

Ojämnheter och orättvisor, som eventuellt skulle följa av en dylik

uppdelning, skulle kunna avhjälpas genom en dispensrätt för riksförsäkringsanstalten.

Vidare har statskontoret ifrågasatt en omkastning av bevisbördan

beträffande orsaken till iråkad sjukdom. Det skulle således för att ersättning

skulle utgå erfordras bevisning från den tjänstepliktiges sida örn att

sjukdomen verkligen blivit ådragen under fullgörandet av tjänsteplikten.

Otvivelaktigt kunna, såsom i vissa yttranden påpekats, de tjänstepliktigas

förhållanden i en del fall vara sådana, att de icke nämnvärt skilja sig från

dem, som råda i deras vanliga verksamhet och miljö. För sådana tjänstepliktiga

skulle särbestämmelser icke kunna anses befogade, i varje fall icke

i alla de hänseenden, som ifrågasatts. Att uppdraga tillförlitliga glänser

mellan olika fall är emellertid enligt min mening icke möjligt, och utvägen

att bemästra vissa svårigheter genom en dispensbestämmelse synes mig icke

tillfredsställande. Jag tillstyrker därför, att de särskilda bestämmelserna

rörande ersättning i anledning av olycksfallsskada eller sjukdom göras tilllämpliga

på samtliga tjänstepliktiga.

De särskilda ersättningsbestämmelser, som skola gälla för de

tjänstepliktiga, synas, i enlighet med vad under utredningen föreslagits,

böra innefatta utvidgningar — utöver stadgandena i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

och 1929 års lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

— därutinnan, att ersättning skall utgå dels för sjukdom, som ej förorsakats

av olycksfall eller utgör yrkessjukdom, och dels för vissa andra olycksfallsskador

än sådana, som gå in under 1916 års lag. Beträffande sjukdomar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

synas bestämmelserna i militärersättningsförordningen böra äga motsvarande

tillämpning. Yad olycksfallen angår torde såsom olycksfall i arbete böra

räknas även olycksfall, som inträffa under resa från hemorten till förläggningen

vid arbetets början och återresa vid dess slut, samt därjämte sådana

olycksfall inom förläggning, vilka (utan att hänföras under 1916 års lag)

kunna sägas hava samband med förläggningen och förhållandena därstädes.

Yad som med förläggning skall avses torde böra bedömas i enlighet med vad

försäkringsrådet anfört. Ersättningar i fråga om de fall, då olycksfalls- eller

yrkessjukdomsförsäkringslagen ej är tillämplig, synas böra utgå av allmänna

medel.

Frågan örn grunderna för bestämmandet av ersättningsbeloppens

storlek har ingående behandlats under ärendets utredning. Liksom

fallet är beträffande värnpliktiga synes det icke böra ifrågakomma att

utan ändringar tillämpa bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Åtskilliga av de tjänstepliktiga torde överhuvud icke tidigare hava sysslat

med lönearbete. Ej heller synes arbetsförtjänsten i skogsarbetet, som i de

flesta fall är för den tjänstepliktige ovant, böra bestämma ersättningarnas

storlek. Av redogörelsen för arbetsmarknadskommissionens förslag och de

däröver avgivna yttrandena framgår, att ett flertal olika utvägar anvisats i

fråga örn bestämmandet av särreglernas innehåll. För att dessa regler skola

bliva så enkla som möjligt och icke för de tjänstepliktiga framstå såsom godtyckliga

eller rent av oförklarliga har jag stannat för att föreslå, att samma

grunder skola gälla för beräkning av årlig arbetsförtjänst, vare sig det är fråga

örn ersättning i anledning av olycksfall eller för sjukdom. I båda fallen torde

såväl maximi- som minimibelopp böra fastställas i fråga om arbetsförtjänstens

storlek. Maximibeloppet synes böra vara det enligt olycksfallsförsäkringslagens

regler bestämda, d. v. s. 3,900 kronor. Minimibeloppet synes mig lämpligen

kunna fastställas till 2,300 kronor, motsvarande militärersättmngsförordningens

lägre fixa belopp, 1,764 kronor, jämte 30 procents dyrtidstillägg därå.

Det må erinras att---nu ifrågavarande minimigräns genom särskilt lag
stadgande

kommer att gälla även i fråga örn de genom premier från arbetsgivarna

bekostade ersättningar, vilka komma att utgå till tjänstepliktiga enligt

bestämmelserna i lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

På grund av denna lagbestämmelse komma de försäkringspremier, som

arbetsgivarna skola betala, att i viss mån ökas. ökningens storlek låter sig

knappast på förhand noggrant beräkna; den synes emellertid icke kunna bliva

av särskild betydenhet.»

Beträffande ikraftträdelsebestämmelserna i författningsförslagen har departementschefen

anfört, att författningarna syntes böra träda i kraft utan dröjsmål.

Lagen med särskilda bestämmelser om försäkring för olycksfall i arbete

av vissa tjänstepliktiga m. m. torde icke böra göras retroaktivt gällande.

Någon förhöjning av ersättningar, som bestämdes enligt olycksfalls- eller

yrkessjukdomsförsäkringslagen i anledning av olycksfall eller sjukdom, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22. 15

redan inträffat eller yppats, komme alltså icke till stånd genom ifrågavarande

lagförslag. Genom utformningen av ikraftträdelsebestämmelserna till förordningen

om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under

fullgörande av tjänsteplikt, hade emellertid ordnats så, att tillägg av statsmedel

skulle kunna utgå i dylika fall. Då ersättning enligt nämnda lagar beräknats

å en arbetsinkomst, understigande 2,300 kronor, avsåges ersättning

av statsmedel skola utgå med skillnaden mellan å ena sidan ersättning, beräknad

enligt förordningens bestämmelser, och å andra sidan ersättning enligt

den i det särskilda fallet tillämpade lagens stadgande^

Genom föreliggande proposition har beträffande tjänstepliktiga, som avses

i kungörelsen den 13 november 1942 örn tjänsteplikt för män, födda år 1923,

föreslagits vissa i förhållande till lagarna örn försäkring för olycksfall i arbete

och örn försäkring för vissa yrkessjukdomar fördelaktigare regler om ersättning

vid inträffade olycks- eller sjukdomsfall. Försäkringsskyddet för nämnda

tjänstepliktiga har föreslagits skola förbättras huvudsakligen i två avseenden.

Dels har ersättningsrätten utvidgats att omfatta vissa risker, för vilka olycksfalls-

och yrkessjukdomsförsäkringen ej gäller, nämligen sjukdom, som ej förorsakats

av olycksfall eller utgör yrkessjukdom, samt olycksfall under resa

till och från förläggning och inom förläggning. Dels har beträffande beräkningen

av den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund för bestämmande

av utgående ersättningar, minimibeloppet höjts från 450 till 2,300

kronor. Till förebild för dessa förbättringar har tjänat förordningen örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Yad

särskilt angår sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall eller utgör yrkessjukdom,

kommer ersättning att utgå under samma förutsättningar som stadgas

i nämnda förordning, alltså vid sjukdomsfall under tjänstepliktens fullgörande

så snart skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstepliktens fullgörande och att denna icke

väsentligen bidragit därtill, samt vid sjukdomsfall efter det tjänsteplikten

fullgjorts, om denna skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.

De särskilda förmånerna för tjänstepliktiga böra enligt propositionen

komma även dem till godo, vilka redan fullgjort eller fullgöra tjänsteplikten

efter frivillig anmälan.

Ersättningar i fall, då olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen ej

är tillämplig, har föreslagits skola utgå av allmänna medel, medan de kostnader

i form av ökade premier för försäkring enligt nämnda lagar, som föranledas

av förhöjningen av minimibeloppet för beräkning av årsförtjänst,

avsetts skola bäras av arbetsgivarna. Enligt av utskottet inhämtade upplysningar

hava totalkostnaderna ej kunnat beräknas; de ökade kostnaderna för

arbetsgivarna torde bliva relativt obetydliga.

Utskottet delar departementschefens åsikt, att ifrågavarande tjänstepliktiga

äro så nära jämförliga med värnpliktiga, att de vid olycksfallsskada eller

sjukdom böra beredas särskilda förmåner, vilka nära överensstämma med

dem som tillkomma värnpliktiga. Då de föreslagna utvidgningarna av ersätt
-

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

ningsrättens omfattning äro synnerligen befogade och höjningen av minimibeloppet

av den årsförtjänst, som skall ligga till grund för bestämmande av

ersättningsbelopp, synes väl avvägd, tillstyrker utskottet en lagstiftning i enlighet

med de i propositionen föreslagna grunderna. Utskottet vill emellertid

understryka departementschefens i propositionen gjorda uttalande, att

ifrågavarande reglering icke får tillerkännas prejudicerande betydelse för

andra tjänstepliktiga.

Beträffande utformningen av de särskilda bestämmelserna i författningsförslagen

och i fråga örn förslaget örn rätt för arbetsmarknadskommissionen att

utbetala familjetillägg till ersättningsberättigad tjänstepliktig har utskottet ej

funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 9 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

REES TEN HESSELGKEN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Wistrand, Forslund, Löfvander, Olof Carlsson,

Mannerskantz*, Mage, Holmbäck och Näsström;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Pettersson

i Hällbacken*, Hallagård, Hermansson*, Cruse*, fru Johansson* och herr

Andersson i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

beträffande 1 § i förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn försäkring

för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m. m. och 5 § i förslaget till

förordning örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen

under fullgörande av tjänsteplikt, av herrar Wistrand och Mannerskantz,

vilka ansett, att minimibeloppet vid beräkning av den årsförtjänst, som skall

ligga till grund för bestämmande av ersättningsbelopp vid sjukdom och olycksfall,

bör vara 2,100 kronor med hänsyn till vad som kan beräknas vanligen

förekomma i fråga örn icke tjänstepliktiga skogsarbetare.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäkring för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga to.to. a1 i texten