Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

1943-04-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1943 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 14,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa »skyndsam utredning rörande sådan ändring av förordningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

att ersättning må kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband

med militärtjänstgöring, även om det kan anses, att sjukdomen eller dödsfallet

föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som av utredningen föranledes».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 1 § ovannämnda förordning, den s. k. militärersättningsförordningen,

äro värnpliktiga och vissa vid försvarsväsendet fast anställda, som under

militärtjänstgöring i fredstid skadas till följd av olycksfall eller annorledes

under dylik tjänstgöring ådraga sig sjukdom, berättigade till ersättning enligt

i förordningen stadgade grunder. Förutsättningarna för rätt till ersättning

i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, regleras

närmare i 19 § 1., som har följande lydelse:

Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under

militärtjänstgöring,

därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej

finnes att antaga, alt sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt

därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men denna

skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.

Vid 1942 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 150,

med samma yrkande som i den nu ifrågavarande, över nämnda motion, vilken

hänvisades till bankoutskottet, inhämtade utskottet utlåtande från riksförsäkringsanstalten,

som anförde:

Enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. i 1927 års militärersätlningsförordning

gälla olika regler beträffande sjukdomar, som yppats under, respektive

efter tjänstgöringen. Innebörden av bestämmelserna kan beträffande sjukdom,

som yppats under tjänstgöringen, anses vara, att samband mellan tjänstgöringen

och sjukdomen presumeras föreligga, för såvitt icke starka skäl tala

mot eli dylikt samband. För rätt till ersättning i anledning av sjukdom, yp

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 24. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

pad under tjänstgöringen, kräves förty icke, att samband med tjänstgöringen

ådagalägges eller göres i övervägande grad sannolikt.

En uttömmande redogörelse för den praxis, som utvecklats vid tillämpningen

av bestämmelserna i 19 § i förordningen, skulle här föra för långt.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening måste emellertid på grundval av de

vid tillämpningen vunna erfarenheterna starkt ifrågasättas, om tillräckliga

skäl för en uppmjukning av bestämmelserna föreligga. I detta sammanhang

må erinras örn vad anstalten i detta avseende anfört i sitt den 27 februari

1941 avgivna underdåniga utlåtande över sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag till bestämmelser för krig och beredskapstillstånd. Kommittén

hade med avseende på sjukdom, som yppades under krigstjänstgöring senare

än trettio dagar efter tjänstgöringens början, föreslagit, att ersättning skulle

utgivas utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Med anledning härav framhöll riksförsäkringsanstalten, att det enligt anstaltens

mening icke kunde anses försvarligt att införa en sådan ersättningsprincip.

Därvid underströk anstalten de avsevärda ekonomiska konsekvenser,

som skulle uppkomma, därest rätt till ersättning utan prövning av sambandsfrågan

medgåves för vissa omsättnings- och blodsjukdomar, vissa sinnessjukdomar,

lues, kräftsjukdomar, kroniska ledsjukdomar med flera sjukdomar,

vilka icke berodde på yttre orsaker eller vilkas samband med sådana

kunde vara ovisst. Anstalten yrkade med bestämdhet sådan ändring av de

föreslagna bestämmelserna, att sjukdom, yppad under tjänstgöringen, skulle

oavsett tidpunkten för dess framträdande bedömas efter samma grunder,

som enligt 1927 års militärersättningsförordning gällde för under militärtjänstgöring

yppad sjukdom.

Behov av särskilda regler för det i motionen berörda fall, att värnpliktig,

som under tjänstgöringen ådragit sig sjukdom, under vården för denna drabbas

av annan sjukdom, anser riksförsäkringsanstalten icke förefinnas. Såsom

exempel på ej sällan uppkommande ersättningsfrågar av hithörande

slag må nämnas sådana fall, att skadad eller insjuknad värnpliktig intages

på sjukhus och där drabbas av infektionssjukdom. Dylika ersättningsfrågor

synas riksförsäkringsanstalten kunna tillfredsställande regleras enligt gällande

föreskrifter.

Den i motionen föreslagna utredningen bör enligt riksförsäkringsanstaltens

mening i vart fall anslå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande

beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

I utlåtande, nr 42, över motionen II: 150 jämte tre andra motioner örn

ändringar i militärersättningsförordningen anförde bankoutskottet bland

annat:

Förslag till definitiva bestämmelser om ersättning för kroppsskador, som

under krig och vissa beredskapstillstånd drabba krigsmaktens personal, har

framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén. Det torde kunna förväntas,

att förslaget inom en nära framtid lägges till grund för framställning

i ämnet till riksdagen. Enligt vad utskottet inhämtat har vidare riksförsäkringsanstalten

nyligen till Kungl. Maj:t avgivit förslag angående ändring

i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning. Detta förslag

är för närvarande föremål för remissbehandling inom försvarsdepartementet.

Det under utarbetande varande förslaget till bestämmelser för krigs- och beredskapstillstånd

kan förväntas förutsätta ståndpunktstaganden från statsmakternas

sida av väsentlig betydelse jämväl för en revision av fredstidsbes

tämmelserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24. J

Vad det i motionen II: 150 väckta förslaget beträffar, åsyftar detsamma,

att utredning skulle verkställas rörande sadan ändring av bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning må kunna utgå, da

sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring, även om

sjukdomen eller dödsfallet kan anses ha föranletts av annan orsak än tjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten har i anledning härav uttalat, att det

på grundval av vunna erfarenheter kunde starkt ifragasättas, om tillräckliga

skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna på förevarande område.

Med hänsyn till svårigheterna att överblicka de konsekvenser — bland annat

av ekonomisk art — som skulle uppkomma, därest kravet pa samband mellan

sjukdomen eller dödsfallet och tjänstgöringen eftergives, finner sig utskottet

svårligen kunna intaga annan ståndpunkt än riksförsäkringsanstalten,

även om givetvis fall kunna inträffa, där ett avsteg från huvudregeln kan förefalla

behjärtansvärt. I förevarande motion har även berörts frågan örn ersättning

för det fall. att värnpliktig, som under tjänstgöring ådragit sig sjukdom,

under vården för denna drabbas av annan sjukdom. Då dylika ersättningsfrågor

torde kunna tillfredsställande regleras enligt nu gällande föreskrifter,

synes någon ändring på denna punkt knappast vara av behovet pakallad.

I anslutning till vad utskottet nu anfört vill utskottet i likhet med

riksförsäkringsanstalten uttala, att den i motionen II: 150 föreslagna utredningen

i allt fall synes böra anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande

beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstand.

Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att motionen II: 150

ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Första kammaren godkände utan debatt utskottets hemställan, medan andra

kammaren (18: 53) biföll ett under överläggningen framställt yrkande örn

bifall till motionen. Sedan bankoutskottet i utlåtande nr 51 funnit, att någon

sammanjämkning mellan kamrarnas beslut ej läte sig göra, förföll frågan.

Med det förslag till bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada

ådragen under krig eller beredskapstillstånd, som omnämnts i riksförsäkringsanstaltens

och bankoutskottets här ovan atergivna utlåtanden,

åsyftas sociala försvarsberedskapskommitténs den 10 januari 1941 avgivna

betänkande med förslag till krigspensionsförordning m. m. (statens off. utreda

1941: 1). Enligt detta skulle ersättning i anledning av sjukdom, som

yppades under tjänstgöring senare än trettio dagar efter tjänstgöringens början,

utgå utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Med avseende å sjukdom, som yppades tidigare under tjänstgöring

eller efter tjänstgöringens slut, skulle gälla samma regler som i militärersättningsförordningen.

Till stöd för sitt ståndpunktstagande i förevarande avseende yttrade sociala

försvarsbercdskapskommittén: Enligt 1939 års militära sjukvårdsreglemente

medförde all under tjänstgöring uppkommen sjukdom rätt till fri

sjukvård. Denna i förhållande till militärersättningsförordningen liberala

ståndpunkt torde motiveras av intresset att sjukskriven personal snarast möjligt

skulle kunna återgå i tjänst. Då det gällde rätten till kontanta ersättningsbelopp,

vilka kunde utgå för ersättningstagarens eller hans efterlevande

anhörigas livstid, torde man emellertid icke kunna belt släppa kravet på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

V tskoltel.

ett visst samband mellan skadan eller sjukdomen och tjänstgöringen. Beträffande

sjukdom, som yppades under den första tiden av tjänstgöringen,

borde på sätt generellt stadgades i militärersättningsförordningen gälla, att

sjukdomen presumerades vara förorsakad av tjänsten, låt vara att presumtionen

kunde motbevisas. Sjukdom, som yppades senare än trettio dagar från

tjänstgöringens början, torde alltid böra medföra rätt till ersättning (frånsett

skada eller sjukdom, som uppsåtligen framkallats av den skadade eller

sjuke själv, och liknande fall).

För att verkställa utredning angående en i sociala försvarsberedskapskommitténs

betänkande berörd fråga rörande arbetsvärd åt krigsskadade ha

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1942 tillkallats särskilda

sakkunniga. I direktiven för denna utredning har chefen för socialdepartementet

anfört bland annat:

I sitt betänkande med förslag till krigspensionsförordning m. m. har sociala

försvarsberedskapskommittén framhållit, att hjälpen till de krigsskadade i

största möjliga utsträckning borde gå ut på att inlemma dem såsom arbetande

medborgare i samhället och att det vore av vikt, att invaliderna redan från

början genom en på medicinsk och yrkespedagogisk sakkunskap grundad arbetsterapi

inriktades på att kunna försörja sig själva.----—----

I fråga örn många krigsskadade äro skadorna av den omfattning och

beskaffenhet att arbetsträning och yrkesutbildning, som kan beredas i samband

med sjukhusvården, icke är tillräcklig för att möjliggöra för den

skadade att återgå till arbete. Ytterligare åtgärder för arbetsträning och

yrkesutbildning bliva i sådana fall erforderliga. Ehuru åtskilliga av de praktiska

frågor, som uppkomma i samband med en dylik fortsatt arbetsvärd,

icke torde kunna i detalj överblickas på förhand, torde det dock vara ur beredskapssynpunkt

av synnerligt värde, att en inventering sker av de härvid

uppkommande problemen och att med ledning av erfarenheter från krigförande

länder vissa riktlinjer uppdragas och förberedande åtgärder vidtagas

såväl för själva yrkesutbildningen som för den arbetsförmedlande verksamhet,

som torde bliva nödvändig för att bispringa invaliderna vid sökande

av arbetsanställning. Vid sidan av arbetsvärden måste givetvis, såsom sociala

försvarsberedskapskommittén föreslagit, i flertalet fall utgå penningersättningar

till de krigsskadade. Undersökas bör emellertid i vad mån dessa ersättningar

kunna så avpassas, att den skadade för sin del bemödar sig om

att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig sin arbetsförmåga.

Genom skrivelse den 26 februari 1943 har Kungl. Majit uppdragit åt riksförsäkringsanstalten

att, med beaktande av vissa till Kungl. Majit inkomna

framställningar, verkställa en översyn av militärersättningsförordningen,

särskilt i vad avser förordningens tillämpningsområde samt grunderna för

beräkning av värnpliktigas arbetsförtjänst. Frågan om revision av bestämmelserna

i 19 § 1. militärersättningsförordningen har icke berörts i skrivelsen.

Enligt 19 § 1. militärersättningsförordningen skall annorledes än genom

olycksfall förorsakad sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring, anses

ådragen under tjänstgöringen och medföra rätt till ersättning, om skälig an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

5

ledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan

orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Innebörden av detta stadgande kan anses vara, att samband mellan tjänstgöringen

och sjukdomen presumeras föreligga och att starka skäl måste förebringas

mot ett dylikt samband för att ersättning skall förvägras. För rätt till

ersättning kräves alltså icke, att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen

ådagalägges eller göres i övervägande grad sannolikt. Då fråga är om

sjukdom, som yppats först efter tjänstgöringens avslutande, kräves däremot

för rätt till ersättning, att tjänstgöringen skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

Av en inför utskottet lämnad redogörelse för praxis på hithörande område

har utskottet bibragts den uppfattningen, att nämnda bestämmelser rörande

krav på orsakssammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpas på

ett för de insjuknade gynnsamt sätt. Uppenbarligen kan kravet på dylikt orsakssammanhang

ej helt eftergivas. Även om skäl kunna anföras för en uppmjukning

av de nuvarande bestämmelserna, torde dock, med hänsyn till

vad som anförts om tillämpningen av desamma, behovet av en utredning i

sådant avseende ej vara trängande. Då de för krig föreslagna ersättningsreglerna,

vilka äro föremål för översyn vid den pågående utredningen rörande

arbetsvärd åt krigsskadade, kunna tänkas utöva inverkan även beträffande

frågan om utformningen av de i fredstid tillämpliga bestämmelserna,

anser utskottet i likhet med bankoutskottet vid 1942 års riksdag, att

den motionsvis föreslagna utredningen i varje fall bör anstå i avvaktan på

statsmakternas ståndpunktstagande beträffande bestämmelser för krig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 april 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander, Olof Carlsson*,

Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson och Holmbäck*-,

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Cruse, fru Johansson, herrar Larsson

i Östersund, Johnsson i Kastanjegården*, Jansson i Hällefors*, Håstad* och Hedlund i

Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.