Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
1943-04-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1943:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1943 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 14,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta verkställa »skyndsam utredning rörande sådan ändring av förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
att ersättning må kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband
med militärtjänstgöring, även om det kan anses, att sjukdomen eller dödsfallet
föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen, samt för riksdagen
framlägga det förslag, som av utredningen föranledes».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt 1 § ovannämnda förordning, den s. k. militärersättningsförordningen,
äro värnpliktiga och vissa vid försvarsväsendet fast anställda, som under
militärtjänstgöring i fredstid skadas till följd av olycksfall eller annorledes
under dylik tjänstgöring ådraga sig sjukdom, berättigade till ersättning enligt
i förordningen stadgade grunder. Förutsättningarna för rätt till ersättning
i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, regleras
närmare i 19 § 1., som har följande lydelse:
Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under
militärtjänstgöring,
därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej
finnes att antaga, alt sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak
än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt
därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men denna
skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.
Vid 1942 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 150,
med samma yrkande som i den nu ifrågavarande, över nämnda motion, vilken
hänvisades till bankoutskottet, inhämtade utskottet utlåtande från riksförsäkringsanstalten,
som anförde:
Enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. i 1927 års militärersätlningsförordning
gälla olika regler beträffande sjukdomar, som yppats under, respektive
efter tjänstgöringen. Innebörden av bestämmelserna kan beträffande sjukdom,
som yppats under tjänstgöringen, anses vara, att samband mellan tjänstgöringen
och sjukdomen presumeras föreligga, för såvitt icke starka skäl tala
mot eli dylikt samband. För rätt till ersättning i anledning av sjukdom, yp
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 24. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
pad under tjänstgöringen, kräves förty icke, att samband med tjänstgöringen
ådagalägges eller göres i övervägande grad sannolikt.
En uttömmande redogörelse för den praxis, som utvecklats vid tillämpningen
av bestämmelserna i 19 § i förordningen, skulle här föra för långt.
Enligt riksförsäkringsanstaltens mening måste emellertid på grundval av de
vid tillämpningen vunna erfarenheterna starkt ifrågasättas, om tillräckliga
skäl för en uppmjukning av bestämmelserna föreligga. I detta sammanhang
må erinras örn vad anstalten i detta avseende anfört i sitt den 27 februari
1941 avgivna underdåniga utlåtande över sociala försvarsberedskapskommitténs
förslag till bestämmelser för krig och beredskapstillstånd. Kommittén
hade med avseende på sjukdom, som yppades under krigstjänstgöring senare
än trettio dagar efter tjänstgöringens början, föreslagit, att ersättning skulle
utgivas utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.
Med anledning härav framhöll riksförsäkringsanstalten, att det enligt anstaltens
mening icke kunde anses försvarligt att införa en sådan ersättningsprincip.
Därvid underströk anstalten de avsevärda ekonomiska konsekvenser,
som skulle uppkomma, därest rätt till ersättning utan prövning av sambandsfrågan
medgåves för vissa omsättnings- och blodsjukdomar, vissa sinnessjukdomar,
lues, kräftsjukdomar, kroniska ledsjukdomar med flera sjukdomar,
vilka icke berodde på yttre orsaker eller vilkas samband med sådana
kunde vara ovisst. Anstalten yrkade med bestämdhet sådan ändring av de
föreslagna bestämmelserna, att sjukdom, yppad under tjänstgöringen, skulle
oavsett tidpunkten för dess framträdande bedömas efter samma grunder,
som enligt 1927 års militärersättningsförordning gällde för under militärtjänstgöring
yppad sjukdom.
Behov av särskilda regler för det i motionen berörda fall, att värnpliktig,
som under tjänstgöringen ådragit sig sjukdom, under vården för denna drabbas
av annan sjukdom, anser riksförsäkringsanstalten icke förefinnas. Såsom
exempel på ej sällan uppkommande ersättningsfrågar av hithörande
slag må nämnas sådana fall, att skadad eller insjuknad värnpliktig intages
på sjukhus och där drabbas av infektionssjukdom. Dylika ersättningsfrågor
synas riksförsäkringsanstalten kunna tillfredsställande regleras enligt gällande
föreskrifter.
Den i motionen föreslagna utredningen bör enligt riksförsäkringsanstaltens
mening i vart fall anslå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande
beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.
I utlåtande, nr 42, över motionen II: 150 jämte tre andra motioner örn
ändringar i militärersättningsförordningen anförde bankoutskottet bland
annat:
Förslag till definitiva bestämmelser om ersättning för kroppsskador, som
under krig och vissa beredskapstillstånd drabba krigsmaktens personal, har
framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén. Det torde kunna förväntas,
att förslaget inom en nära framtid lägges till grund för framställning
i ämnet till riksdagen. Enligt vad utskottet inhämtat har vidare riksförsäkringsanstalten
nyligen till Kungl. Maj:t avgivit förslag angående ändring
i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning. Detta förslag
är för närvarande föremål för remissbehandling inom försvarsdepartementet.
Det under utarbetande varande förslaget till bestämmelser för krigs- och beredskapstillstånd
kan förväntas förutsätta ståndpunktstaganden från statsmakternas
sida av väsentlig betydelse jämväl för en revision av fredstidsbes
tämmelserna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 24. J
Vad det i motionen II: 150 väckta förslaget beträffar, åsyftar detsamma,
att utredning skulle verkställas rörande sadan ändring av bestämmelserna
i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning må kunna utgå, da
sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring, även om
sjukdomen eller dödsfallet kan anses ha föranletts av annan orsak än tjänstgöringen.
Riksförsäkringsanstalten har i anledning härav uttalat, att det
på grundval av vunna erfarenheter kunde starkt ifragasättas, om tillräckliga
skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna på förevarande område.
Med hänsyn till svårigheterna att överblicka de konsekvenser — bland annat
av ekonomisk art — som skulle uppkomma, därest kravet pa samband mellan
sjukdomen eller dödsfallet och tjänstgöringen eftergives, finner sig utskottet
svårligen kunna intaga annan ståndpunkt än riksförsäkringsanstalten,
även om givetvis fall kunna inträffa, där ett avsteg från huvudregeln kan förefalla
behjärtansvärt. I förevarande motion har även berörts frågan örn ersättning
för det fall. att värnpliktig, som under tjänstgöring ådragit sig sjukdom,
under vården för denna drabbas av annan sjukdom. Då dylika ersättningsfrågor
torde kunna tillfredsställande regleras enligt nu gällande föreskrifter,
synes någon ändring på denna punkt knappast vara av behovet pakallad.
I anslutning till vad utskottet nu anfört vill utskottet i likhet med
riksförsäkringsanstalten uttala, att den i motionen II: 150 föreslagna utredningen
i allt fall synes böra anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande
beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstand.
Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att motionen II: 150
ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Första kammaren godkände utan debatt utskottets hemställan, medan andra
kammaren (18: 53) biföll ett under överläggningen framställt yrkande örn
bifall till motionen. Sedan bankoutskottet i utlåtande nr 51 funnit, att någon
sammanjämkning mellan kamrarnas beslut ej läte sig göra, förföll frågan.
Med det förslag till bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada
ådragen under krig eller beredskapstillstånd, som omnämnts i riksförsäkringsanstaltens
och bankoutskottets här ovan atergivna utlåtanden,
åsyftas sociala försvarsberedskapskommitténs den 10 januari 1941 avgivna
betänkande med förslag till krigspensionsförordning m. m. (statens off. utreda
1941: 1). Enligt detta skulle ersättning i anledning av sjukdom, som
yppades under tjänstgöring senare än trettio dagar efter tjänstgöringens början,
utgå utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.
Med avseende å sjukdom, som yppades tidigare under tjänstgöring
eller efter tjänstgöringens slut, skulle gälla samma regler som i militärersättningsförordningen.
Till stöd för sitt ståndpunktstagande i förevarande avseende yttrade sociala
försvarsbercdskapskommittén: Enligt 1939 års militära sjukvårdsreglemente
medförde all under tjänstgöring uppkommen sjukdom rätt till fri
sjukvård. Denna i förhållande till militärersättningsförordningen liberala
ståndpunkt torde motiveras av intresset att sjukskriven personal snarast möjligt
skulle kunna återgå i tjänst. Då det gällde rätten till kontanta ersättningsbelopp,
vilka kunde utgå för ersättningstagarens eller hans efterlevande
anhörigas livstid, torde man emellertid icke kunna belt släppa kravet på
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
V tskoltel.
ett visst samband mellan skadan eller sjukdomen och tjänstgöringen. Beträffande
sjukdom, som yppades under den första tiden av tjänstgöringen,
borde på sätt generellt stadgades i militärersättningsförordningen gälla, att
sjukdomen presumerades vara förorsakad av tjänsten, låt vara att presumtionen
kunde motbevisas. Sjukdom, som yppades senare än trettio dagar från
tjänstgöringens början, torde alltid böra medföra rätt till ersättning (frånsett
skada eller sjukdom, som uppsåtligen framkallats av den skadade eller
sjuke själv, och liknande fall).
För att verkställa utredning angående en i sociala försvarsberedskapskommitténs
betänkande berörd fråga rörande arbetsvärd åt krigsskadade ha
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1942 tillkallats särskilda
sakkunniga. I direktiven för denna utredning har chefen för socialdepartementet
anfört bland annat:
I sitt betänkande med förslag till krigspensionsförordning m. m. har sociala
försvarsberedskapskommittén framhållit, att hjälpen till de krigsskadade i
största möjliga utsträckning borde gå ut på att inlemma dem såsom arbetande
medborgare i samhället och att det vore av vikt, att invaliderna redan från
början genom en på medicinsk och yrkespedagogisk sakkunskap grundad arbetsterapi
inriktades på att kunna försörja sig själva.----—----
I fråga örn många krigsskadade äro skadorna av den omfattning och
beskaffenhet att arbetsträning och yrkesutbildning, som kan beredas i samband
med sjukhusvården, icke är tillräcklig för att möjliggöra för den
skadade att återgå till arbete. Ytterligare åtgärder för arbetsträning och
yrkesutbildning bliva i sådana fall erforderliga. Ehuru åtskilliga av de praktiska
frågor, som uppkomma i samband med en dylik fortsatt arbetsvärd,
icke torde kunna i detalj överblickas på förhand, torde det dock vara ur beredskapssynpunkt
av synnerligt värde, att en inventering sker av de härvid
uppkommande problemen och att med ledning av erfarenheter från krigförande
länder vissa riktlinjer uppdragas och förberedande åtgärder vidtagas
såväl för själva yrkesutbildningen som för den arbetsförmedlande verksamhet,
som torde bliva nödvändig för att bispringa invaliderna vid sökande
av arbetsanställning. Vid sidan av arbetsvärden måste givetvis, såsom sociala
försvarsberedskapskommittén föreslagit, i flertalet fall utgå penningersättningar
till de krigsskadade. Undersökas bör emellertid i vad mån dessa ersättningar
kunna så avpassas, att den skadade för sin del bemödar sig om
att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig sin arbetsförmåga.
Genom skrivelse den 26 februari 1943 har Kungl. Majit uppdragit åt riksförsäkringsanstalten
att, med beaktande av vissa till Kungl. Majit inkomna
framställningar, verkställa en översyn av militärersättningsförordningen,
särskilt i vad avser förordningens tillämpningsområde samt grunderna för
beräkning av värnpliktigas arbetsförtjänst. Frågan om revision av bestämmelserna
i 19 § 1. militärersättningsförordningen har icke berörts i skrivelsen.
Enligt 19 § 1. militärersättningsförordningen skall annorledes än genom
olycksfall förorsakad sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring, anses
ådragen under tjänstgöringen och medföra rätt till ersättning, om skälig an
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
5
ledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan
orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.
Innebörden av detta stadgande kan anses vara, att samband mellan tjänstgöringen
och sjukdomen presumeras föreligga och att starka skäl måste förebringas
mot ett dylikt samband för att ersättning skall förvägras. För rätt till
ersättning kräves alltså icke, att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen
ådagalägges eller göres i övervägande grad sannolikt. Då fråga är om
sjukdom, som yppats först efter tjänstgöringens avslutande, kräves däremot
för rätt till ersättning, att tjänstgöringen skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.
Av en inför utskottet lämnad redogörelse för praxis på hithörande område
har utskottet bibragts den uppfattningen, att nämnda bestämmelser rörande
krav på orsakssammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpas på
ett för de insjuknade gynnsamt sätt. Uppenbarligen kan kravet på dylikt orsakssammanhang
ej helt eftergivas. Även om skäl kunna anföras för en uppmjukning
av de nuvarande bestämmelserna, torde dock, med hänsyn till
vad som anförts om tillämpningen av desamma, behovet av en utredning i
sådant avseende ej vara trängande. Då de för krig föreslagna ersättningsreglerna,
vilka äro föremål för översyn vid den pågående utredningen rörande
arbetsvärd åt krigsskadade, kunna tänkas utöva inverkan även beträffande
frågan om utformningen av de i fredstid tillämpliga bestämmelserna,
anser utskottet i likhet med bankoutskottet vid 1942 års riksdag, att
den motionsvis föreslagna utredningen i varje fall bör anstå i avvaktan på
statsmakternas ståndpunktstagande beträffande bestämmelser för krig.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 13 april 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander, Olof Carlsson*,
Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson och Holmbäck*-,
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Cruse, fru Johansson, herrar Larsson
i Östersund, Johnsson i Kastanjegården*, Jansson i Hällefors*, Håstad* och Hedlund i
Rådom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.