Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande förekomsten av alkohol påverkan vid olycksfall i arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 28 i första kammaren av herr Bondeson och nr 34 i andra kammaren av herr Hagård.

1943-05-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande förekomsten av alkohol påverkan vid olycksfall i arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 28 i första kammaren av herr Bondeson och nr 34 i andra kammaren av herr Hagård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

förekomsten av alkohol påverkan vid olycksfall i arbete

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 28 i första kammaren av

herr Bondeson och nr 34 i andra kammaren av herr Hagård.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit »föreslå, att utredning verkställes rörande förekomsten

av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete och de åtgärder, som

påkallas för att motverka sådan företeelse».

I motiveringen till motionerna har den begärda utredningen angivits böra

avse, förutom frågan i vad mån alkoholpåverkan förekommer vid olycksfall

i arbete, dels lämpligheten av speciella åtgärder för fastställande av sådan

påverkan och dels behovet av särskilda bestämmelser avsedda att motverka

företeelsen. I sistnämnda hänseendet bär såsom exempel nämnts, att skadad

själv bör få vidkännas en viss del av kostnaderna för olycksfall.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttranden från riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen,

varjämte svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige

och motorförarnas helnykterhetsförbund bereus tillfälle att yttra sig över

desamma. Inkomna yttranden finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

Vad först beträffar spörsmålet örn behovet av särskilda bestämmelser avsedda

att motverka förekomsten av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete

bör erinras om stadgandet i 25 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

enligt vilket lagrum ersättning för olycksfall, som icke medfört arbetarens

död, må skäligen nedsättas, örn olycksfallet föranletts därav, att den

skadade varit av starka drycker berusad. Beträffande tolkningen av denna

bestämmelse och beträffande dess tillämpning får utskottet hänvisa till den

redogörelse, som lämnats i riksförsäkringsanstaltens yttrande över motionerna.

Riksförsäkringsanstalten har ansett, att bestämmelsen i 25 § olycksfallsförsäkringslagen

huvudsakligen torde motsvara vad motionärerna avsett angående

påföljder vid fall av berusning bland arbetare, sorn skadats på grund

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. 9 sami. 2 avd. Nr 26.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

av olycksfall i arbete. Medicinalstyrelsen har ställt sig synnerligen tveksam

till tanken att genom nya bestämmelser sätta invaliditetsersättningens storlek

i samband med alkoholförtäring. I de fall där en inskränkning av ersättningen

kunde anses berättigad torde enligt medicinalstyrelsens mening

redan gällande bestämmelser lämna möjlighet därtill. Arbetsgivareföreningen

har uttalat, alt det torde böra övervägas, huruvida icke förutsättningarna

för nedsättning av ersättning vid alkoholpåverkan äro väl stränga, medan

landsorganisationen motsatt sig en ändring av gällande bestämmelser. Motorförarnas

helnykterhetsförbund har ej direkt uttalat sig på denna punkt.

Beträffande frågan örn lämpligheten av speciella åtgärder för fastställande

av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete har arbetsgivareföreningen ansett

skäl tala för att blodprov finge tagas tvångsvis vid sådant olycksfall,

så snart anledning förelåge att antaga alkoholpåverkan. Enligt vad landsorganisationen

anfört kunde åtgärder för fastställande av alkoholpåverkan

icke bliva fullt effektiva med mindre samtliga olycksfallsskadade underkastades

undersökning. Inskränkte man undersökningen till fall, där anledning

funnes att misstänka alkoholpåverkan, utan att denna vore påtaglig,

skulle därmed givas utrymme för ali sköns godtycke och trakasseri.

Vidare skulle undersökningen ej kunna inskränkas till olycksfall på arbetsplatsen

utan måste omfatta även olycksfall på väg till eller från arbetet.

En anordning i linje med motionärernas önskemål skulle således leda till

orimliga konsekvenser. — I de övriga yttrandena har förevarande fråga ej

särskilt berörts.

Vad slutligen angår frågan örn utredning i vad mån alkoholpåverkan

förekommer vid olycksfall i arbete bär riksförsäkringsanstalten framhållit,

att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att erhålla tillförlitliga

uppgifter för en sådan utredning, men dock ansett sig icke böra motsätta

sig, att densamma kommer till stånd. Det måste nämligen enligt

anstaltens mening vara av stort allmänt intresse, att de av motionärerna

framförda synpunkterna bleve närmare prövade. Medicinalstyrelsen har ansett,

att den föreslagna utredningen otvivelaktigt skulle kunna lämna material,

som vore av betydelse för nykterhetsupplysningen samt såsom en

preliminär orientering i föreliggande fråga. Det syntes vara möjligt, att utredningen

ej behövde göras mera omfattande än att den — även i nuvarande

finansiella situation —- kunde anses försvarlig. På grund härav har

medicinalstyrelsen tillstyrkt den begärda utredningen. Arbetsgivareföreningen

har funnit det angeläget, att det närmare utredes, i vilken utsträckning

olycksfall i arbete föranledes av alkoholpåverkan, och sålunda tillstyrkt

motionerna. Jämväl motorförarnas helnykterhetsförbund har tillstyrkt desamma.

Landsorganisationen däremot har bestämt avstyrkt motionerna,

eftersom motionärerna enligt landsorganisationens åsikt icke på något sätt

ens gjort sannolikt, att en omreglering av åtgärderna för motverkande av

alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete vore påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26. *

Spörsmålet, om den av motionärerna begärda utredningen bör komma till

stånd, torde i första hand vara beroende av ett ställningstagande till frågan,

huruvida gällande bestämmelser örn nedsättning av ersättning för skada

till följd av olycksfall, föranlett av alkoholpåverkan, böra ändras i skärpande

riktning. Enligt utskottets uppfattning hava ej förebragts skäl, som

böra föranleda till en sådan ändring. I de fall där en nedsättning av ersättningen

kan anses berättigad, torde de nu gällande bestämmelserna vara tillfyllest.

En föreskrift örn skyldighet för olycksfallsskadad arbetare att underkasta

sig blodprovstagning, så snart anledning finnes att antaga, att den skadade

varit påverkad av alkohol vid olycksfallet, synes ej vara lämplig. I fall då

alkoholpåverkan ej varit påtaglig skulle tillämpningen av en sadan föreskrift

kunna framkalla en onödig irritation på arbetsplatsen. För konstaterande

av den grad av alkoholpåverkan, som kan medföra nedsättning av

olycksfallsersättning, torde vanligen ej erfordras blodprov.

Eftersom enligt utskottets åsikt tillräckliga skäl ej heller i övrigt förebragts

för den av motionärerna föreslagna utredningen, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

KERSTIN HESSELGREN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Linder, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson, Sten,

Nils Elowsson*, Carl Eric Ericsson och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Hallagård, Holm,

Larsson i Östersund, Lundgren*, fru Västberg* samt herr Andersson i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Maj:t har den 12 februari 1943 anbefallt riksförsäkringsanstalten

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en av herr Lennart

Bondeson i första kammaren väckt motion nr 28 och av herr Alarik Hagård

i andra kammaren väckt likalydande motion nr 34 angående utredning om

förekomsten av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete m. m.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra föjande.

Lagen om försäkring för olycksfall i arbete innehåller i 25 paragrafen bestämmelser,

som hava avseende å det av motionärerna berörda ämnet. Däri

stadgas nämligen bl. a.: »Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade

ej ställt sig lill efterrättelse gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder

för undvikande av olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom

måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har

olycksfallet föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad^

må ersättning enligt 6 § skäligen nedsättas.»

Såsom av stadgandet framgår kan i vissa fall av berusning ersättning till

den skadade nedsättas, däremot ej vid dödsfall ersättningen till den skadades

efterlevande. För att nedsättning skall kunna komma i fråga fordras enligt

stadgandets ordalydelse, att den skadade vid olyckstillfället varit av starka

drycker berusad och att olycksfallet föranletts av det berusade tillståndet. En

lindrigare påverkan är sålunda icke tillfyllest, även örn i vissa fall en dylik

lindrig påverkan kan hava varit tillräcklig för att orsaka ett olycksfall. Det

måste vidare vara konstaterat, att olycksfallet föranletts av det berusade tillslåndet.

Nedsättning kan sålunda icke äga rum, om t. ex. en person i berusat

tillstånd genom annans förvållande eller genom en yttre tilldragelse drabbats

av olycksfall, som skulle hava inträffat även om han icke varit berusad. Den

skadade måste genom något sitt eget handlande på grund av det berusade

tillståndet hava ådragit sig skadan.

I de fall där förutsättningarna föreligga för nedsättning på grund av alkoholpåverkan

»må» ersättningen »skäligen» nedsättas, d. v. s. graden av nedsättning

skall ställas i relation till förseelsens svårighetsgrad utan hänsyn till

olycksfallets följder. Enligt praxis har berusning i och för sig ansetts såsom

en så svår förseelse, att en jämförelsevis betydande nedsättning i regel ansetts

böra göras. Den så att säga normala nedsättningen har i allmänhet utgjort

33 Vs procent, vilken nedsättning i svårare fall ökats till 50 och i särskilt lindriga

fall minskats till 25 procent. Såsom jämförelse må nämnas, att i de fall

nedsättning förekommit på grund av att den skadade icke ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av

olycksfall, nedsättning vanligen gjorts med 25 procent, i vilken procentsats

höjning eller sänkning förekommit, om förseelsen ansetts vara av särskilt

svår, respektive lindrig beskaffenhet.

Riksförsäkringsanstaltens beslut om nedsättning har antingen gällt ersättning

— i form av sjukpenning och livränta — som skall utgivas för viss bestämd

tid efter olycksfallet eller också all dylik ersättning, oberoende av den

tid, för vilken densamma kan komma att utgå. Enligt under senare år tillämpad

praxis har nedsättningen i allmänhet begränsats till att avse viss fixerad

tid, vanligen tre år, räknat från dagen efter olycksfallet. Nedsättning av annat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor. 5

slag av ersättning till den skadade än sjukpenning och livränta har icke förekommit.

Dessa bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen torde huvudsakligen motsvara

vad motionärerna avsett angående påföljder vid fall av berusning bland

arbetare, som skadats på grund av olycksfall i arbete.

Vad beträffar motionärernas förslag om utredning rörande förekomsten

av alkoholpåverkan överhuvudtaget vid olycksfall i arbete får riksförsäkringsanstalten

framhålla, att det på grund av sakens natur måste bliva en

mycket vansklig uppgift att införskaffa tillförlitligt material för en sådan utredning.

Utredningen skulle nämligen uppenbarligen icke endast avse de jämförelsevis

fåtaliga fall, där det framkommit, att den skadade i arbetet varit berusad

i vanlig mening och att berusningen varit att anse såsom orsak till olycksfallet.

Dessa fall böra redan nu i allmänhet komma till vederbörande försäkringsinrättnings

kännedom och hos denna bliva föremål för prövning. Utredningen

skulle väl därjämte åsyfta de fall, där alkoholpåverkan — utan

att berusning föreligger — föranleder ökning av risken för olycksfall. Även

en måttlig förtäring av alkohol medför som bekant stegring av denna risk.

Detta gäller såväl beträffande alkoholens omedelbara verkningar som i fråga

örn efterverkningarna. Det torde icke heller föreligga något tvivel örn att även

en lindrig påverkan är orsak till ett mycket stort antal olycksfall. I dylika

fall är det emellertid i regel icke möjligt för försäkringsinrättningen att få

detta förhållande konstaterat, då ju påverkan av alkohol icke ens behöver

vara för omgivningen märkbar och bevisningsfrågan därför måste bliva synnerligen

svår. Arbetsgivarens eller arbetsföreståndarens anmälan örn olycksfallet

— som enligt det fastställda formuläret skall innehålla uppgift om,

huruvida olycksfallet förorsakats därav, att den skadade varit av starka drycker

berusad — kan sålunda beträffande nu avsedda fall i regel icke tjäna till

ledning för försäkringsinrättningen vid bedömande av frågan om alkoholpåverkan

varit orsak till olycksfallet eller icke.

En nära till hands liggande åtgärd skulle vara att den läkare, som först behandlar

den skadade, skulle verkställa undersökning även i vad avser frågan

örn den skadade vid olyckstillfället kan anses hava varit påverkad av alkohol.

Erfarenheten har dock visat, att ett jämförelsevis ringa antal av genom

olycksfall i arbete skadade arbetare komma under läkarbehandling i så nära

anslutning till olycksfallet, att resultatet av en dylik undersökning skulle

kunna läggas till grund för ett bedömande av frågan. Enligt en mycket

approximativ uppskattning torde icke ens hälften av de skadade söka läkare

samma dag som olycksfallet inträffat.

Ehuru det sålunda förefaller, som om det skulle vara förenat med betydande

svårigheter att erhålla tillförlitliga uppgifter för den föreslagna utredningen,

anser sig riksförsäkringsanstalten emellertid icke höra motsätta sig,

att densamma kommer till stånd. Det måste nämligen enligt anstaltens mening

vara av stort allmänt intresse, att de av motionärerna framförda synpunkterna

bliva närmare prövade.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade, byrådirektören

S. Sidvall.

Stockholm den 2 mars 1943.

SAM LARSSON.

Gustaf Silén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 12 februari 1943 har Eders Kungl. Majit anbefallt

medicinalstyrelsen att senast den 15 mars 1943 till Riksdagens andra lagutskott

avgiva yttrande över motion nr 28 i första kammaren av herr Bondeson

om utredning rörande förekomsten av alkoholpåverkan vid olycksfall

i arbete m. m.

I anledning härav får medicinalstyrelsen härigenom anföra följande.

Styrelsen finner den föreslagna undersökningen värd beaktande. Otvivelaktigt

skulle en sådan undersökning kunna lämna material, som vore av

betydelse för nykterhetsupplysningen samt såsom en preliminär orientering

i föreliggande fråga. Självfallet måste emellertid en sådan undersökning göras

som en stickprovsundersökning, nied hänsyn till det stora totalantalet

olycksfall, som av praktiska skäl icke göra det möjligt att i varje fall genomföra

alkoholanalys, och möjligt synes vara, att den ej behöver göras mera

omfattande än att den — även i nuvarande finansiella situation — kan anses

försvarlig.

Medicinalstyrelsen får sålunda tillstyrka en begärd utredning med hänsynstagande

till vad här anförts.

Däremot ställer sig styrelsen synnerligen tveksam till den framförda tanken

att genom utfärdande av nya bestämmelser sätta invaliditetsersättningens

storlek i samband med alkoholförtäring. I de fall där en inskränkning

av ersättningen kan anses berättigad torde redan gällande bestämmelser

lämna möjlighet därtill.

Stockholm den 10 mars 1943.

J. AXEL HÖJER.

John Byttner. C. B. v. Mentzer.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan genom remiss den 8 februari 1943 tillfälle beretts Svenska Arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, nr 28 i första kammaren av herr Bondeson och nr 34 i

andra kammaren av herr Hagård, angående utredning rörande förekomsten

av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete och de åtgärder, som påkallas

för att motverka sådan företeelse, får föreningen anföra följande.

Frågan om säkerhet och sundhet i arbetet har på senare tid i den offentliga

diskussionen ådragit sig mycket stort intresse. Det må erinras om alt

även huvudorganisationerna på arbetsmarknaden nu införlivat arbetarskyddsfrågorna

bland sina verksamhetsuppgifter, och att de i avsikt att bidraga

till en effektivisering av arbetarskyddet föregående år slöto en överenskommelse

örn allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation,

vilken nu tillämpas inom flertalet till vår förening anslutna fack.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

7

Den av motionärerna berörda frågan synes vara av betydelse som ett led

i strävandena för ett förbättrat arbetarskydd. Att olycksfall i arbete stundom

förorsakas av alkoholpåverkan hos arbetaren, är en känd företeelse, och

det vöre enligt föreningens mening angeläget, att det närmare utreddes, i

vilken utsträckning olycksfall föranledas av sådan påverkan. I ett anförande

vid Skyddstekniska Föreningens tredje konferens den 27—28 april 1942 meddelade

en läkare, att vid en storstadspoliklinik varje skadad — både när

det gällde olycksfall i arbete och andra olycksfall — under en viss tidpunkt

blev undersökt med hänsyn till förekomsten av alkohol i blodet. Av 505

fall hade 41 °/o av männen och 10 % av kvinnorna förtärt alkohol och 2/3

av samtliga dessa hade en spritkoncentration på över 1 °/00. Mer än hälften

av dem, som skadats genom omkullkörning eller som fallit ur fordon

eller vilka såsom fotgängare kommit till skada, voro »blodpositiva». Det

torde enligt föreningens mening vid en blivande undersökning komma att

visa sig, att det främst är sådana olycksfall, som ske under färd till och

från arbetet, som i viss utsträckning orsakas av alkoholpåverkan.

I 25 § lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete stadgas,

att örn olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till

efterrättelse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande

av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom mäste

anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, ersättningen enligt

lagen må skäligen nedsättas. Det torde böra övervägas, huruvida icke förutsättningarna

för nedsättning av ersättning vid alkoholpåverkan äro väl

stränga, då det för sådan nedsättning kräves, att den skadade skall hava

varit av starka drycker »berusad». Vidare är att märka, att bevismöjligheterna

för att alkoholpåverkan föreligger i samband med ett olycksfall i arbete

äro ringa, enär möjlighet att mot patientens bestridande taga blodprov

förefinnes endast beträffande den, som med skäl är misstänkt för brott vartefter

enligt lag kan följa straffarbete, och beträffande den, som med skäl

kan misstänkas för brott mot 1 § lagen den 7 juni 1934 örn straff för vissa

brott vid förande av motorfordon. Skäl synas tala för att blodprov finge

tågås tvångsvis även vid olycksfall i arbete, sa snart anledning att antaga

alkoholpåverkan föreligger.

Under åberopande av vad ovan anförts tillstyrker föreningen motionerna.

Stockholm den 18 mars 1943.

Svenska Arbetsgivareföreningen.

IVAR O. LARSON.

Bilaga D.

Till Andra lagutskottet.

Genom remiss den 8 februari 1943 har Landsorganisationen i Sverige bereus

tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen vackta likalydande

motioner av herr Bondeson (F. K. nr 28) och herr Hagård (A. K. nr 34)

angående utredning rörande förekomsten av alkoholpaverkan vid olycks
-

fall i arbete m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

Motionärerna hemställa också om utredning rörande speciella bestämmelser,

avsedda att motverka alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete, därvid

ifrågasättes att den skadade själv skall få vidkännas en viss del av kostnaderna

för olycksfallet.

Motionärerna omnämna icke men få väl förutsättas äga kännedom om

bestämmelsen i 25 § olycksfallsförsäkringslagen om nedsättning av olycksfallsersättning

åt skadad, vars olycksfall förorsakats av att han varit av

starka drycker berusad. Denna bestämmelse har tydligen en mycket stark

preventiv funktion, vartill kommer den motsvarande funktion, som kollektivavtalens

ordningsregler och risken för avskedande eller andra påföljder

utöva. Nedsättningen i förevarande fall av olycksfallsersättningar varierar

i praxis mellan 25 och 50 procent.

Enligt auktoritativ tolkning av nedsättningsregeln erfordras icke att spritpåverkan

skall hava tagit sig objektivt påvisbara uttryck i den skadades

uppträdande vid olyckstillfället eller kort före eller efter detsamma; »den

alkoholpåverkan, som lagen avser, kan vara ådagalagd även på annat sätt,

t. ex. genom den efter olycksfallet följande läkarundersökningen eller rentav

genom själva händelseförloppet vid olycksfallet i förening med erkänd

eller eljest ådagalagd förutgången förtäring av alkohol» (försäkringsrådet

Geijer vid sjunde nordiska arbetarförsäkringsmötet i Oslo 1930).

Däremot är nedsättningsregelns tillämpning ovillkorligen beroende av att

direkt orsakssammanhang kan påvisas mellan spritpåverkan och olycksfallet.

Det kan självklart icke ifrågasättas att uppgiva detta krav. Motionärernas

ståndpunkt härutinnan är emellertid oklar. Det vill närmast synas, som

örn de ifrågasatte att nedsättning skulle ske, så snart över huvud genom

blodprov eller annan medicinsk metod viss alkoholhalt i den skadades blod

kunde fastställas.

Den jämförelse <ned trafikolycksfallen, som motionärerna göra, är föga

välbetänkt: de särskilt stränga regler, som gälla beträffande dylika olycksfall,

äro motiverade av den allmänfara, som är förenad med alkoholpåverkan

i dessa fall, men vartill regelmässigt motsvarighet saknas i fråga om

olycksfall i arbete.

Motionärernas praktiska motivering för förslaget örn utredning är synnerligen

svag; den inskränker sig till återgivande av en siffra ur en medicinsk

utredning örn alkoholpåverkan i vissa undersökta fall av skallskador,

en utredning, som, såvitt av motionen framgår, icke givit vid handen att

orsakssammanhang förelegat.

En anordning i linje med motionärernas önskemål skulle leda till orimliga

konsekvenser. Fullt effektiv kunde den inte bli med mindre samtliga

olycksfallsskadade underkastades undersökning. Inskränkte man undersökningen

till fall, där anledning förefunnes att misstänka alkoholpåverkan,

utan att denna varit påtaglig, skulle därmed givas utrymme för all sköns

godtycke och trakasseri. Vidare skulle undersökningen inte kunna inskränkas

till olycksfall på arbetsplatsen utan måste omfatta även olycksfall på

väg till eller från arbetet.

Då motionärerna icke på något sätt ens gjort sannolikt att en reglering av

denna art är påkallad, får Landsorganisationen bestämt avstyrka deras

hemställan.

Stockholm den 8 mars 1943.

Landsorganisationen i Sverige.

GUNNAR ANDERSSON.

Arnold Sölvén.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

9

Bilaga E.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse har Motorförarnas Helnykterhetsförbund bereus tillfälle

att avgiva yttrande rörande en av herr Bondeson väckt motion örn utredning

rörande förekomsten av alkoholpåverkan vid olycksfall i arbete m. m.

I anledning härav får förbundet anföra följande.

Sambandet mellan alkoholbruk och olycksfall bl. a. olycksfall i arbete

har länge varit föremål för uppmärksamhet. Tidigare forskningar, som icke

ägt tillgång till det widmarkska blodprovet för fastställandet av alkoholhalten

i blodet hos den som vållat olyckan eller drabbats av den, ha emellertid

endast gett begränsade och i vissa hänseenden icke helt övertygande resultat.

(Jämför översikt av Vooinmaa i Tirfing nr 6—7 1925.) Genom en

omfattande tysk undersökning från tiden kring sekelskiftet har man lyckats

fastställa, att drinkare drabbas av olycksfall i arbete väsentligt oftare

än övriga arbetare och att den genomsnittliga svårighetsgraden i deras

olycksfall är större. Man har också funnit, att en industriledning genom

åtgärder, som minskat eller helt eliminerat tidigare ölförtäring på arbetsplatsen,

kunnat i hög grad minska olycksfallsfrekvensen. Vidare har man

sökt draga slutsatser av olycksfallens fördelning på veckodagar. Fritidsdrickandet

på söndagarna och efter löneutbetalning på fredagarna har ansetts

böra spegla sig i stegrade olycksfall på måndagar och lördagar, fritidsdrickandet

före nattskift i ett större antal olycksfall under dettas första timmar.

De resultat, som i sistnämnda hänseende vunnits, äro emellertid icke

entydiga. De äldre undersökningarna äro därjämte i det hänseendet föga belysande

för nutida svenska förhållanden, då alkoholförtäring under arbetstid

numera torde förekomma endast inom ett fåtal yrken och på ett begränsat

antal arbetsplatser. Den industriella utvecklingen har därjämte gjort de grova

missbrukarna arbetslösa eller flyttat dem till yrken där risken är lägre.

Å andra sidan ha tillkommit sysselsättningar med större risker där även

lägre grader av alkoholpåverkan eller s. k. postnarkotiska alkoholverkningar

kunna tänkas vara av betydelse.

Det widmarkska blodprovet eller till syftet likartade undersökningsmetoder

lia under det senaste decenniet ganska flitigt använts för att skaffa klarhet

om det inflytande på olycksfallen som utövas även av de nyss nämnda

lägre graderna av alkoholpåverkan. Undersökningarna synas därvid i allmänhet

ha begränsats till sådana som tvingats söka sjukhusvård och lia därjämte

i regel avsett olycksfall i allmänhet eller olycksfall i motortrafik. Endast i ett

fåtal fall synes uppmärksamheten inriktats på olycksfallen i arbete. Detta är

så mycket anmärkningsvärdare, som de flesta lagar om försäkring mot

olycksfall i arbete fritaga försäkringsgivaren från ersättningsplikt åtminstone

vid grövre former av alkoholpåverkan. De svenska försäkringsanstalterna synas

icke heller ha gjort några iakttagelser på detta område, som kommit

till uttryck i deras publikationer. Det kan emellertid antagas, att detta i

viss mån beror på bristfällig uppmärksamhet. Två svenska läkare, Hindmarsh

och Linde, lia vid en på det allmänna sambandet mellan alkohol

och olycksfall inriktad undersökning funnit, att av 85 patienter, som varit

försäkrade mot olycksfall i arbete, 15 vid olycksfallet haft alkohol i blodet

utan att detta i något fall kommit till försäkringsgivarens kännedom. (Se

Acta chirurgica scandinavica 1934 s. 213.)

Det fåtal undersökningar, som föreligga rörande sambandet mellan alko
Bihang

lill riksdagens protokoll W42. 9 sami. 2 avd. Nr 26. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 26; bilagor.

hol och arbete, synes visserligen giva vid handen, att akut alkoholpåverkan

spelar en procentuellt lägre roll vid sådana olycksfall än vid olycksfall i

trafik. Under det att det vid flera undersökningar på sjukhusmaterial vid

trafikolyckor kunnat konstateras, att de som drabbas av olycksfallen till

40 % eller mera varit alkoholpåverkade, har man funnit väsentligt lägre tai

för dem som drabbats av olycksfall i arbete. En norsk undersökning (Poppe,

Munchener Medizinische Wochenschrift 1936) har dock funnit ett åtskilligt

högre tal än det, som motionären i anslutning till professor Dahlberg uppgiver,

nämligen 9 %. Dessa undersökningar lia dessutom endast uppmärksammat

de skador, som stå i samband med akut alkoholpåverkan och ha

måst lämna utanför undersökningen de postnarkotiska verkningar, som

med hänsyn till vad som är känt från den medicinska alkoholforskningen

kunna befaras förekomma på måndagarna och framför allt på lördagarna

efter den relativt ymniga alkoholförtäring, som brukar förekomma på fredagarna

efter veckolönens utbetalande.

Även om en noggrannare undersökning skulle bekräfta dessa sporadiska

resultat och antalet alkoholbetingade olycksfall i arbete sålunda skulle kunna

visas utgöra endast en relativt låg procent av samtliga olycksfall, så är

dock det totala antalet olycksfall i arbete så stort, att betydande vinster

kunna göras genom att förebygga dem som skapats genom alkoholbruk. Motorförarnas

Helnykterhetsförbund får således för sin del förorda bifall till

den av herr Bondeson föreslagna utredningen.

Stockholm den 13 mars 1943.

Motorförarnas Helnykterhetsförbund.

MARTIN ANDERSSON.

W. Frank.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431250

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.