Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen örn krigsskadeersättning. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 61 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. samt nr 24 i andra kammaren av herr Holmgren.

1943-05-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen örn krigsskadeersättning. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 61 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. samt nr 24 i andra kammaren av herr Holmgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i

lagen örn krigsskadeersättning.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 61 i första

kammaren av herr Lindblom m. fl. samt nr 24 i andra kammaren av herr

Holmgren.

I motionerna, vilka äro i huvudsak likalydande, har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit »måtte göra framställning om att lagen

örn krigsskadeersättning av den 21 juni 1940 kompletteras i så måtto, att

dels moratorium automatiskt inträder för all krigsskadad egendom, åtminstone

i den utsträckningen att exekutiv åtgärd mot sådan egendom icke kan vidtagas

förr än krigsskadeersättningen utfallit, dels ränta å ersättningsbelopp

skall utgå från tiden, då skadan inträffade, till tiden för utbetalningen av

ersättningsbeloppet, i den mån denna tid överstiger sex månader».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt

yttrande över motionerna av kommerskollegium, bank- och fondinspektionen

samt sparbanlcsinspektionen, varjämte utskottet berett styrelsen över Sveriges

allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen och Sveriges

fastighetsägareförbund tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava

inkommit från samtliga dessa myndigheter och korporationer utom från

styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Kommerskollegium

har vid sitt yttrande bifogat yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation samt Stockholms, Göteborgs

och Skånes handelskammare. Vid det remissvar, som avgivits av styrelsen

över Sveriges allmänna hypoteksbank, hava fogats yttranden från sju hypoteksföreningar.

De av utskottet begärda yttrandena finnas såsom bilagor fogade

till detta utlåtande.

Frågan om ersättning för krigsskador och sättet för deras finansiering behandlas

i lagen örn krigsskadeersättning den 21 juni 19U0 med däri den 6

december samma år vidtagna ändringar. För skada å egendom i följd av

krig, vari riket kommit, skall, i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan

ordning, beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den omfattning

och på de villkor, som i lagen angivas (1 §). För handläggning av

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 9 sami. 2 avd. Nr 27. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

frågor rörande sådan krigsförsäkring skall finnas en för riket gemensam

nämnd, statens krigsskadenämnd (3 §).

Av olika anledningar har det ansetts lämpligt att uppställa skilda regler

för skaderegleringen allt efter arten av den skadade egendomen. Lagen skiljer

sålunda mellan tre olika huvudslag av krigsskador, nämligen dels krigsskador

å fastigheter ävensom vissa inventarier och produkter inom jordbruk

och trädgårdsskötsel samt vissa skogsprodukter (2 kap.), dels krigsskador å

varor, avsedda för förädling eller försäljning, samt å maskiner inom industri

och hantverk (3 kap.), dels ock krigsskador å annan egendom (4 kap.).

Krigsskador å fastigheter ävensom vissa inventarier

och produkter inom jordbruk och trädgårdsskötsel

samt vissa skogsprodukter (2 kap.). Med fastighet förstås

i lagens andra kapitel egendom, som omedelbart på grund av lagen den 24

maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra skall betraktas såsom

sådan egendom, samt i regel byggnad, som icke enligt samma lag är hänförlig

till fast egendom (5 §). Från lagens tillämpning äro uteslutna, bland

annat, regelmässigt statens fasta egendom, kommun eller annan menighet

tillhöriga allmänna platser och offentliga byggnader samt egendom, som hör

till allmänna kommunikationsanläggningar (2 §).

Under förarbetena till lagen har starkt betonats, att den fasta egendomen

i fråga örn krigsskaderegleringen intager en särställning med hänsyn till dess

betydelse såsom kreditunderlag. Tillgångarna hos ett flertal för landets ekonomiska

liv viktiga institutioner såsom affärsbanker, sparbanker, hypoteksinrättningar

och försäkringsbolag utgjordes i stor utsträckning av fordringar

mot säkerhet av inteckning i fast egendom. Förstörelse under krig av dylik

pantsatt egendom kunde självfallet, örn ej särskilda åtgärder vidtoges, lätt

medföra ekonomisk katastrof för institutioner av denna art, vilket i sin ordning

kunde giva upphov till starka rubbningar av det ekonomiska livet i allt

vidare kretsar.

Medlen för gäldande av krigsskadeersättningarna jämte ränta och kostnader

skola åstadkommas genom särskilda krigsskadebidrag, som skola erläggas

efter krigets slut av ägare till fastigheter, varå lagen äger tillämpning.

Bidragen skola härvid utgå med en halv procent för år av taxeringsvärdet

och uttagas under så många år, som erfordras för skadeersättningarnas bestridande,

dock under högst tio år. Krigsskadebidragen maximeras sålunda

till fem procent av taxeringsvärdet (10 §). Skulle skadegörelsen bliva så stor,

att krigsskadebidragen icke förslå, skola ersättningarna nedsättas i den utsträckning,

som kräves (8 §).

Vid uppgörande av finansieringsplanen för täckande av skador av nu ifrågavarande

beskaffenhet har man utgått ifrån att återuppbyggandet som regel

icke kommer att äga rum förrän efter krigets slut. I 7 § föreskrives följaktligen,

att ersättning skall utbetalas efter krigets slut å tid, som Konung och

riksdag bestämma, krigsskadenämnden obetaget att av medel som för ändamålet

må komma att ställas till förfogande, när skäl därtill äro, helt eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

3

delvis utbetala ersättning tidigare. Ä ersättningsbelopp, som ej utbetalts sex

månader från krigets slut, äger ersättningsberättigad från utgången av nämnda

tid åtnjuta ränta efter räntefot, som Konungen bestämmer.

Av 7 § framgår, att det förutsättes, att staten i den utsträckning dess resurser

tillåta kan komma att förskjuta de belopp, varmed ersättning skall utgå.

Några bestämmelser om statens skyldighet härutinnan hava dock icke ansetts

böra upptagas i lagen.

Såsom fall, då ersättning bör utgå redan under pågående krig, framhölls i

det av den s. k. krigsskadeutredningen avgivna betänkandet med förslag till

lag örn krigsskadeersättning (statens off. utredn. 1940: 4) ersättning för skada

å inventarier och produkter inom jordbruk och trädgårdsskötsel. Utredningen

anförde härutinnan vidare följande:

Att ersättning för sådana skador snarast utbetalas kan ofta vara erforderligt

för upprätthållandet av en för landet nödvändig produktion av livsförnödenheter.

Samma skäl kunna jämväl föranleda utbetalning redan under

kriget av ersättning för skador å jordbruksfastighets åbyggnader. Utgivande

av ersättning före den allmänna skaderegleringen efter kriget kan även i vissa

andra fall ur det allmännas synpunkt vara av nöden. De fall, då ersättning

av nu nämnda eller liknande anledningar bör utgå redan under kriget, kunna

givetvis ej angivas på förhand, utan utredningen har föreslagit, att frågor av

denna art lämnas till krigsskadenämndens avgörande. Den ersättning, som

sålunda utgives före den allmänna skaderegleringen, torde under vissa förhållanden

—- därest så kan ske utan åsidosättande av syftet med den tidigare

utbetalningen — lämpligen böra utgöra mindre belopp än skadans fulla värde,

och vad efter eventuell nedsättning av ersättningsbeloppet återstår utbetalas

vid den allmänna skaderegleringen efter kriget. Då återbetalningsskyldighet

för redan utgivet belopp ej skall ifrågakomma, torde ett sådant förfaringssätt

vara ägnat att förhindra uppkomsten av olikhet i ersättningsavseende

mellan de i förtid utbetalda ersättningarna och övriga ersättningar.

Bestämmelsen örn rätt till ränta å ej utbetalat ersättningsbelopp fanns icke

upptagen i utredningens förslag utan tillkom först i det för riksdagen framlagda

förslaget. Såsom motivering för stadgandet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Domö, att med hänsyn till omfattningen av

de genom ett krig förorsakade skadorna i deras helhet det kunde bliva nödvändigt

att utsträcka skaderegleringen under en längre tid. Med ett system,

vilket byggde på principen örn samtliga fastighetsägares gemensamma ansvar

för krigsskador, måste följa, att likhet i ersättningshänseende såvitt möjligt

skulle iakttagas. För utjämnande av den olikhet härutinnan, som bleve följden

vid ersättningarnas utbetalande å skilda tider, syntes det oundgängligt

att skadelidande tillerkändes ränta å oguldna ersättningsbelopp från viss

angiven tidpunkt.

I fråga om rätt till utfallande ersättningsbelopp skall i regel i tillämpliga

delar lända till efterrättelse vad som enligt lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal

gäller beträffande brandförsäkring. Örn ersättningen avser

krigsskada å fast egendom, som besväras av sökt eller beviljad inteckning

för fordran, är dock egendomens ägare utan hinder av inteckningen berättigad

att själv uppbära ersättningen, där denna ej överstiger en tiondel av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

egendomens vid tidpunkten för skadans inträffande gällande taxeringsvärde

eller, därest sådant saknas, det värde krigsskadenämnden bestämmer. Är

ersättningen större, skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i lagen den

8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår

på grund av brandförsäkringsavtal (9 §). Enligt sistnämnda lag skall

ersättningsbelopp i första hand användas för gottgörelse till inteckningshavare.

Krigsskadeutredningen anförde i sitt betänkande, att den synpunkt, som

varit vägledande för utredningen, vore att samhällets beredskapsåtgärder av

den art, varom här vore fråga, borde begränsas till att tillgodose livsviktiga

allmänna intressen. Huvudsyftet med förslaget vore vad anginge den fasta

egendomen att i görligaste mån säkerställa det ekonomiska livets fortgång

under krig och att möjliggöra en återuppbyggnad efter krigets slut.

I samband med frågan örn principerna för regleringen av krigsskador å

fast egendom hade utredningen under övervägande, huruvida ägaren av en

skadad eller förstörd egendom borde beredas ersättning även för den inkomstförlust

han lede under tiden från skadans inträffande till dess den

blivit ersatt. Härutinnan anförde utredningen:

Några starkare skäl för lämnandet av sådan ersättning synas icke föreligga.

Under ett krig torde samhällsmedlemmarna i gemen få vidkännas mycket

långt gående rubbningar såväl i fråga örn inkomstförhållanden som i

andra avseenden. Att fastighetsägare härutinnan skulle beredas en privilegierad

ställning skulle möjligen kunna vara motiverat, örn det ur samma synpunkter

som legat till grund för utredningens förevarande förslag måste anses

nödvändigt att utfäst ränta å inteckningslån i avtalad ordning betalas

även under pågående krig jämväl för skadade eller förstörda fastigheter.

Såvitt utredningen kan bedöma är emellertid så icke fallet. För övrigt må

framhållas, att inkomsten från en hyresfastighet kan i större eller mindre

grad reduceras, utan att fastigheten blivit utsatt för någon krigsskada i egentlig

mening.

Föredragande departementschefen anförde, att han i likhet med utredningen

ansåge, att ersättning för inkomstminskning — i vidare mån än som

följde av förslaget om viss räntegottgörelse efter krigets slut å oguldet ersättningsbelopp

— ej borde beredas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen.

Departementschefen framhöll, att det måste anses förenat med stora

svårigheter att genom en lagstiftning på förhand tillskapa regler för ersättning

av all den indirekta skada, som ett krig måste föra med sig.

I sitt utlåtande, nr 43, i anledning av propositionen gjorde andra lagutskottet

ingen erinran på denna punkt.

Krigsskador å varor och maskiner (3 kap.). Krigsskadeförsäkringen

i fråga om varor och maskiner har i vissa avseenden utformats

efter andra linjer än beträffande fastigheter. Ersättning enligt 3 kap. utgår

för krigsskada å dels handelsvaror ävensom råämnen, materialier, under arbete

varande eller färdigt fabrikat jämte emballage i eller för fabrik, annan industriell

anläggning eller hantverk, beträffande fartyg under byggnad dock endast i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

5

vissa fall, dels ock maskiner, transmissioner, inventarier, ledningar, reservdelar

och förbrukningsartiklar i eller för fabrik, annan industriell anläggning eller

hantverk ävensom till enskild järnväg hörande rullande materiel och för

driften erforderliga förbrukningsartiklar. Ett villkor för ersättning är emellertid,

att egendomen är eller, beträffande egendom under transport, omedelbart

före transportens början varit brandförsäkrad (16 §). Vid bestämmandet

av ersättningsbeloppet samt i fråga örn rätten till nämnda belopp

skall så anses som örn ersättningen vore grundad på brandförsäkringsavtalet

för egendomen (17 §). Ersättning utbetalas å tid, som krigsskadenämnden

för varje särskilt fall bestämmer. Å ersättningsbelopp kan ränta komma att

utgå (18 §).

Avgift för försäkring av varor skall utgöra en för alla varor lika stor del

av brandförsäkringsbeloppet. Krigsskadenämnden skall fastställa avgiften

till belopp, som svarar mot den risk försäkringen är avsedd att täcka samt

med verksamheten förbundna kostnader (19 §). Likaså skall avgift för försäkringen

av maskiner utgöra en för alla maskiner lika stor del av brandförsäkringsbeloppet.

Avgiften skall ävenledes bestämmas av krigsskadenämnden

och utgå till dess nödiga medel influtit för täckande av ersättningar samt

med verksamheten förbundna kostnader. Den må dock för tid kriget varar

ej sättas till högre belopp än en procent för år av brandförsäkringsbeloppet

(20 §).

Under förarbetena till lagen har beträffande stadgandena om ersättning

för skador å varor och maskiner uttalats, att sådan ersättning i regel borde

utbetalas omedelbart eller snarast möjligt efter skadans inträffande. Då maskinerna

emellertid representerade stora och mera bestående värden än varorna,

ansågs det icke möjligt eller lämpligt att redan under kriget uttaga så

stora avgifter som krävdes för full täckning av krigsskador därå. Av denna

anledning tillkom stadgandet örn maximering så länge kriget varade av avgiften

för försäkring av maskinerna, önskvärt vore, anförde krigsskadeutredningen,

att staten förskotterade erforderliga medel till utbetalning av

ersättningar för skador å varor och maskiner, i den mån influtna försäkringsavgifter

icke försloge därtill. Statens förmåga att förskjuta medlen kunde

dock icke på förhand bedömas, varför någon ovillkorlig skyldighet i detta

hänseende icke kunde föreskrivas. Föredragande departementschefen framhöll,

att tidpunkten för utbetalningarna därför finge bliva beroende av medelstillgången.

Därvid borde givetvis beaktas, att ersättning i främsta rummet

lämnades för sådan skada, vars snabba reglerande ur det allmännas

synpunkt framstode såsom nödvändigt. Stadgandet om viss rätt till ränta tillkom

på tillskyndan av departementschefen. Avsikten därmed angavs vara

att i görligaste mån åstadkomma rättvisa i ersättningshänseende.

Krigsskada å annan egendom. (4 kap.) 4 kap. äger tillämpning

på egendom, som icke omfattas av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. Förutsättningen

för försäkringsskydd är att egendomen är brandförsäkrad eller

i vissa fall sjöförsäkrad. Skyddet för krigsskada förefinnes såvida icke ägaren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

före krigsutbrottet hos sitt försäkringsbolag anmäler, att han vill, att egendomen

skall vara undantagen från försäkringen eller beträffande efter krigets

utbrott förvärvad egendom gör sådan anmälan till bolaget samtidigt

med försäkringsavtalets ingående (25 §). Från försäkringen finnes en del

undantag, bl. a. för penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis,

smycken, ädla stenar och äkta pärlor.

De medel, som erfordras för ersättningarna, skola åstadkommas genom försäkringsavgifter,

vilka skola uttagas efter krigets slut. Avgiften är emellertid

på visst sätt maximerad. Försäkringstagare skall vid inträffad skada stå

självrisk med 5 % av försäkringsbeloppet. Bisättning utbetalas efter krigets

slut å tid, som krigsskadenämnden bestämmer för varje särskilt fall, nämnden

likväl obetaget att av medel, som för ändamålet må komma att ställas

till förfogande, när skäl därtill äro, helt eller delvis utbetala ersättning före

krigets slut. Beträffande rätt till ränta gälla samma bestämmelser som vid

ersättning för krigsskador å fast egendom (27 §). I fråga om rätt till utfallande

ersättningsbelopp skall så anses som örn ersättningen vore grundad på

på brand- eller sjöförsäkringsavtalet för egendomen (29 §).

Lagen den 3 maj 1940 angående förordnande om anstånd med betalning

av gäld m. m. (moratorielag), vilken ersatte moratorielagen den 18 september

1914, innehåller i 1 § följande bestämmelser. Befinner sig Sverige i krig eller

krigsfara eller råda här eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

eller vidtages i utlandet åtgärd, varigenom betalning till borgenär i Sverige

hindras eller synnerligen försvåras, äger Konungen, när riksdagen ej är

samlad, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

meddela förordnande, för viss tid eller tills vidare, örn anstånd med betalning

av gäld, örn särskilda inskränkningar i borgenärs rätt att utsöka sin

fordran, att söka att gäldenärens egendom avträdes till konkurs och att i

övrigt göra gällande rättsliga verkningar av dröjsmål i avseende å betalningen,

om uppskov med försäljning av utmätt eller konkursbo tillhörig

egendom, eller örn förbud för borgenär att genom försäljning eller annorledes

skaffa sig betalning ur lös pant. Förordnande som nu sagts må ej gälla

längre än till dess trettio dagar förflutit från det nästa riksdag sammanträtt.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen som

avses i första stycket, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande

som där sägs. Finnes under sådan tid oundgängligen nödigt, att förordnande

genast meddelas, må Konungen utfärda förordnande efter hörande

av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dock ej för längre tid än

trettio dagar. I 2 § moratorielagen stadgas, att förordnande jämlikt 1 § må

begränsas att avse viss gäld eller ock gäldenär, som kan antagas hava råkat i

särskilda betalningssvårigheter. Konungen äger uppdraga åt domstol eller

annan myndighet att pröva, huruvida villkor, som må hava uppställts för åtnjutande

av förmån enligt moratorielagen, är uppfyllt i fråga om viss gäldenär.

I den proposition, nr 213, varigenom förslaget till moratorielag framlades

för 1940 års riksdag, framhöll föredragande departementschefen, statsrådet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

7

Westman, efter en redogörelse för 1914 års lag i ämnet, att sistnämnda lag

utginge från att förordnande om moratorium skulle avse gäld i allmänhet

eller åtminstone viss grupp av gäldenärer och sålunda innebära vad man

plägat kalla generalmoralorium. Det vöre angeläget att avhjälpa denna brist

i lagen icke minst med hänsyn till kravet, att det moratorium, som prövades

nödigt, borde såvitt möjligt begränsas. Av samma skäl borde möjlighet införas

att snabbt meddela enbart exekutivmoratorium. Genom åtgärder av

denna art kunde verkningarna av en uppkommen kris mildras för den enskilde

utan att återverkningarna av ingripandet behövde bliva av större omfattning.

—- Såsom exempel på i 2 § avsedda gäldenärer, som kunde antagas

hava råkat i särskilda betalningssvårigheter, nämnde departementschefen

värnpliktiga, personer, som fått lämna sina hem vid evakuering, eller luftskyddspersonal.

Med stöd av moratorielagen har den 14 juni 1940 utfärdats en förordning

om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods m. m.

I fråga örn behovet av moratorium för gäld, som är intecknad i krigsskadad

egendom, vill utskottet erinra örn att jämlikt 7 § i lagen örn krigsskadeersättning

ersättning för krigsskada å fast egendom visserligen skall utbetalas

principiellt först efter krigets slut men att krigsskadenämnden, när skäl

därtill äro, må utbetala ersättning helt eller delvis tidigare av medel, som må

komma att ställas till förfogande. Vad angår krigsskada å förlagsintecknad

egendom är det avsett, att ersättning därför skall komma att i stor utsträckning

utbetalas så fort som möjligt efter skadegörelsen. Därest emellertid

skaderegleringen beträffande intecknad egendom kommer att äga rum först

sedan avsevärd tid förflutit från det skadan inträffat, vilket särskilt torde

komma att bliva fallet beträffande skada å fast egendom, är det uppenbart,

att ägaren till sådan egendom ofta kan genom skadegörelsen komma i den

ställningen, att han behöver det skydd, som ett betalningsanstånd för intecknad

gäld eller en inskränkning i borgenärs rätt att utsöka den intecknade

fordringen innebär. Ett sådant skydd kan emellertid beredas med stöd av gällande

moratorielag. Den i sistnämnda lag föreskrivna befogenheten för

Kungl. Maj:t att under angivna förutsättningar förordna örn betalningsanstånd

eller örn inskränkningar i rätten att vidtaga exekutiva åtgärder

kan enligt lagen tillämpas så att förordnandet begränsas till att avse

viss gäld eller ock gäldenär, som kan antagas hava råkat i särskilda betalningssvårigheter.

Uppenbarligen bör detta stadgande kunna tillämpas å

ägare till intecknad egendom, som genom krigsskada å fastigheten fått svårt

att erlägga förfallna amorteringar och räntor å gälden. Ett förordnande jämlikt

moratorielagen torde vara ett mera effektivt och smidigt medel för lösningen

av här förevarande spörsmål än upptagandet av en speciell regel örn

moratorium i krigsskadeersättningslagen. Då några bärande skäl i övrigt enligt

utskottets mening icke förebragts till stöd för den av motionärerna föreslagna

lagändringen i förevarande hänseende, kan utskottet icke tillstyrka

motionerna i denna del.

Vad motionärerna anfört till stöd för den av dem förordade ändringen av

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

krigsskadeersättningslagen i så måtto, att ränta å icke utbetalat ersättningsbelopp

skall utgå från det skadan inträffar tills beloppet utbetalas, i den mån

denna tid överstiger sex månader, är enligt utskottets mening värt beaktande.

Givetvis är det ur rättvisesynpunkt önskvärt, att ägare till krigsskadad egendom

erhåller ersättning för all den förlust han lidit genom skadegörelsen.

Under förarbetena till lagen hava emellertid ur andra synpunkter betänkligheter

anförts mot en sådan utvidgad ersättningsrätt. Det framhölls därvid,

att samhällsmedlemmarna i gemen under ett krig finge vidkännas mycket

långt gående rubbningar såväl i fråga örn inkomstförhållanden som i

andra avseenden. Att ägare till krigsskadad egendom härvidlag skulle beredas

en privilegierad ställning ansågs icke berättigat. Det anfördes även, att

inkomsten från exempelvis en hyresfastighet kunde i större eller mindre grad

reduceras utan att fastigheten blivit utsatt för någon krigsskada i egentlig

mening. Stora svårigheter uppkomme, därest man genom lagstiftning på förhand

ville tillskapa regler för ersättning av all den indirekta skada, som föranleddes

av ett krig. Utskottet anser sig i stort sett kunna ansluta sig till de

under lagens förarbeten sålunda framförda synpunkterna. En ersättningsrätt

av den art, som motionärerna föreslagit, måste givetvis rättvisligen medföra,

att rätt stadgas till gottgörelse även åt ägare av sådan egendom, som genom

andra av kriget föranledda förhållanden än skadegörelse å egendomen lämnat

ingen eller förminskad avkastning under kriget. Det skulle vidare under

sådana förhållanden kunna ifrågasättas, huruvida icke konsekvensen fordrade,

att ersättning skulle utgå för all inkomstförlust, som bleve en följd av

kriget. En dylik vidsträckt ersättningsrätt kan visserligen ur vissa synpunkter

anses principiellt önskvärd, men mycket stora svårigheter torde vara

förenade med att på detta område åstadkomma en tillfredsställande rättslig

reglering. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka en utredning beträffande

det i motionerna behandlade spörsmålet om utvidgad ersättningsrätt.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit ägnar detta och andra

närliggande spörsmål den uppmärksamhet, som dessa betydelsefulla frågor

förtjäna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz*,

Roos, Sten och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Hermansson*, Holm, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Johnsson i Kastanjegården*, fru Västberg* samt herr

Hedlund i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

9

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium att

till Eder avgiva yttrande över vid innevarande års riksdag väckta motioner,

nr 61 i första kammaren och nr 24 i andra kammaren, angående vissa ändringar

i lagen om krigsskadeersättning.

Kollegium har berett Sveriges Industriförbund, Sveriges Hantverks- och

Småindustriorganisation samt handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö tillfälle att yttra sig över motionerna. Samtliga ifrågavarande organisationer

ha till kollegium inkommit med yttranden, vilka överlämnas.1

De remitterade motionerna gå ut på att lagen om krigsskadeersättning den

21 juni 1940, nr 540, måtte ändras i två hänseenden, dels så att moratorium

automatiskt skulle inträda för all krigsskadad egendom, åtminstone i den utsträckning

att exekutiv åtgärd mot sådan egendom icke skulle kunna vidtagas,

förrän krigsskadeersättning utfallit, och dels att ränta å ej utbetalade

ersättningsbelopp skulle utgå från tiden, då skadan inträffade, till tiden för

utbetalningen av ersättningsbeloppet, i den mån denna tid överstiger sex månader.

Industriförbundet och Stockholms handelskammare ha för sin del avstyrkt

motionerna i båda hänseendena. Vad angår frågan om moratorium erinra

de båda organisationerna om den allmänna moratorielagen, som bemyndigar

Kungl. Majit att utfärda moratorium, och organisationerna anse det

mindre lämpligt att i förevarande lagstiftning intaga en specialbestämmelse

angående moratorium i visst fall. Det är enligt organisationernas uppfattning

att förvänta, att Kungl. Majit vid krigstillfälle kommer att utfärda erforderliga

moratoriebestämmelser. Beträffande frågan om ränteersättningen

avstyrkes den likaledes av de båda nämnda organisationerna under erinran

om att enligt grunderna för krigsskadeersättningslagen avkastning av krigsskadad

egendom i princip icke utgör föremål för.ersättning. Handelskammaren

i Göteborg har tillstyrkt motionernas båda yrkanden, och Skånes handelskammare

har vad moratoriefrågan beträffar erinrat örn förhandenvaron

av den allmänna moratorielagstiftningen men har såväl i avseende å denna

fråga som i räntefrågan förklarat sig icke ha någon erinran mot motionärernas

hemställan.

I likhet med en del av de hörda organisationerna håller kollegium före, att

något behov knappast torde föreligga att i krigsskadeersättningslagen införa

föreskrifter örn moratorium i den omfattning, som motionärerna ifrågasatt.

Moratorielagen den 3 maj 1940 bereder nämligen Kungl. Majit möjlighet

att under vissa förutsättningar förordna även angående s. k. exekutivmoratorium,

och det torde icke vara ur lagteknisk synpunkt ändamålsenligt att

splittra de eventuella framtida moratorieföreskriftcrna i ett flertal speciallagar.

Det av motionärerna likaledes upptagna spörsmålet örn ränteberäkning på

krigsskadeersättningen sammanhänger — såsom i en del av utlåtandena ock
-

Dessa yttranden här uteslutna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

så framhållits — onekligen med spörsmålet om eventuel! ^^skadeersättning

för inkomstförlust. I betänkandet med förslag till krigsskadeersättningslag

(S.^O. U. 1940: 4, sid. 56) ha de sakkunniga, som utarbetade lagförslaget,

framhållit, att några starkare skäl för lämnande av sådan ersättning icke syntes

föreligga. Under ett krig syntes nämligen samhällsmedlemmarna i gemen

få vidkännas mycket långt gående rubbningar såväl i fråga om inkomstförhållanden

som i andra avseenden. Att fastighetsägarna härutinnan skulle beredas

en privilegierad ställning — framhålla de sakkunniga — skulle möjligen

kunna vara motiverat, örn det ur samma synpunkter, som legat till

grund för utredningens förevarande förslag, måste anses nödvändigt att utfäst

ränta å inteckningslån i avtalad ordning betalats även under pågående

krig jämväl för skadade eller förstörda fastigheter. Såvitt utredningen kunde

bedöma vore emellertid så icke fallet. För övrigt ville utredningen framhålla,

att inkomst från en hyresfastighet i större eller mindre grad kunde reduceras

utan att fastigheten blivit utsatt för någon krigsskada i egentlig mening.

Det mycket invecklade spörsmålet örn eventuell ^^skadeersättning för

utebliven avkastning av krigsskadade fastigheter lärer knappast kunna anses

uttömmande besvarat genom vad krigsskadeutredningen sålunda anfört.

Kollegium finner önskemålet att såvitt möjligt rättvisa må skipas mellan de

olika intressen, som här göra sig gällande, kräva, att denna fråga tages upp

till en mera ingående behandling och att därvid även de synpunkter, som i

motionerna framförts och som onekligen äro av betydelse i detta sammanhang,

matte bliva beaktade.

• f Kollegium finnér sig alltså böra förorda, att dels den första punkten i de

ifrågavarande motionerna, nämligen örn moratorium för all krigsskadad egendom,

icke måtte föranleda någon åtgärd samt dels den andra punkten i motionerna,

nämligen i fråga om räntebetalning för icke utbetalade krigsskadeersattmngsbelopp,

mätte göras till föremål för utredning i samband med det

allmänna spörsmålet om möjlighet till krigsskadeersättning för utebliven avkastning

fran fastighet, som blivit föremål för krigsskada.

Stockholm den 10 april 1943.

STIG SAHLIN.

Siegfried Matz. Alli Johanson.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan till utskottets förberedande behandling hänvisats två inom riksdagen

väckta motioner, nr 61 inom första kammaren och nr 24 inom andra

kammaren, angående vissa ändringar i lagen örn krigsskadeersättning, har

utskottet i föreskriven ordning anhållit om föreläggande för bank- och fondinspektionen

att avgiva yttrande över motionerna.

Genom remiss den 12 innevarande februari har Kungl. Maj:t därefter anbefallt

inspektionen att avgiva och till utskottet inkomma med det av utskottet

begärda yttrande.

På grund av berörda remiss får inspektionen härigenom anföra följande.

Inspektionen vill till en början framhålla, att den i motionerna uttalade

uppfattningen, att rätten till krigsskadeersättning vid fast egendoms försälj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

11

ning å exekutiv auktion skulle övergå till ny ägare, icke torde vara riktig.

Uppgår skadan till mindre än Vio av egendomens värde, är egendomens ägare

enligt 9 § i lagen om ^^skadeersättning utan vidare berättigad uppbära

beloppet. Med ägare måste här förstås den som var ägare till egendomen,

då densamma skadades. Är skadan större, än nyss sagts, innehålles ersättningen

till skydd för inteckningshavares rätt. Skulle, sedan inteckningshavare

fått fullt, överskott uppstå, skall detsamma utbetalas till ägaren, varmed

torde böra förstås den ursprunglige ägaren.

Oavsett om krigsskadeersättningen skall tillfalla den gamle eller den

nye ägaren, är det emellertid uppenbart, att en tvångsvis genomförd övergång

av äganderätten till krigsskadad egendom lätt skulle kunna medföra

obilligt resultat och besvärliga rättstvister. Hänsyn härtill har i någon mån

redan tagits av lagstiftaren, då i 7 § föreskrivits, att ersättning må i vissa

fall utbetalas tidigare än efter krigets slut. Av förarbetena till lagen framgår,

att det särskilt är avsett, att förtidsutbetalning skall ske för möjliggörande

av fortsatt produktion inom jordbruk och trädgårdsskötsel. Sker dylik

förtidsutbetalning, är moratorium uppenbarligen icke påkallat. Detsamma

gäller självfallet, ifall skadorna å egendomen icke äro av större omfattning.

Inspektionen anser sålunda, att förslaget örn att moratorium automatiskt

skall inträda för all krigsskadad egendom går för långt. En rimlig reglering

av förhållandena borde kunna ske jämlikt moratorielagen den 3 maj

1940. Däremot torde det kanske vara påkallat, att statsmakterna redan nu

göra ett uttalande av innebörd, att moratorielagen kommer att tillämpas i erforderlig

omfattning i syfte att bereda fastighetsägare rimligt skydd i fall

av krigsskada.

Vad motionärerna anfört om ränta å ej utbetalat ersättningsbelopp finner

inspektionen värt beaktande, och tillstyrker inspektionen därför att lagändring

vidtages på sätt som härutinnan föreslagits av motionärerna.

I behandlingen av detta ärende hava, förutom undertecknade Lindeberg

och Tondén, den förstnämnde föredragande, deltagit biträdande ledamoten

Carlborg och förste byråinspektören för bankärenden Melin.

Stockholm den 20 februari 1943.

SVEN J. LINDEBERG.

Albert Tondén.

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 februari 1943 har sparbanksinspektionen

anbefallts att till utskottet inkomma med av utskottet begärt yttrande

över två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 61 inom första

och nr 24 inom andra kammaren, angående vissa ändringar i lagen örn krigsskadeersättning.

I anledning härav får sparbanksinspektionen anföra följande.

Enligt 9 § förberörda lag är ägare av fast egendom — varmed här torde

förstås ägaren av egendomen, då den skadas — som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, utan hinder av inteckningen berättigad uppbära

^^skadeersättning, där denna ej överstiger en tiondel av egendomens

vid tidpunkten för skadans inträffande gällande taxeringsvärde eller,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

därest sådant saknas, av krigsskadenämnden åsatt värde. Är ersättningen

större, skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i lagen den 8 april

1927 örn inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på

grund av brandförsäkringsavtal. Av anförda bestämmelser torde framgå, att

en kreditgivare icke på sätt motionärerna förutsatt skulle genom inrop av

krigsskadad fastighet på exekutiv auktion kunna utan vidare få å sig överflyttad

rätten till utfallande krigsskadeersättning.

Att i lagen örn krigsskadeersättning intaga bestämmelser om automatiskt

inträdande moratorium synes icke lämpligt, då man icke med tillräcklig säkerhet

torde kunna bedöma återverkningarna på kreditväsendets område av

en dylik åtgärd i synnerhet för institut av lokal karaktär. Vid i 7 § sistnämnda

lag förutsätta fall av förtidsutbetalningar liksom då fråga är örn

ersättning för mindre omfattande krigsskador, torde moratorium icke vara

av behovet påkallat. I övrigt torde vederbörande fastighetsägare kunna beredas

önskvärt skydd genom gällande moratorielag.

Ehuru av förarbetena till lagen om krigsskadeersättning synes framgå,

att man icke ansett, att ersättning för inkomstminskning bör beredas inom

ramen för ifrågavarande lagstiftning i vidare mån än att skadelidande fastighetsägare

borde tillerkännas ränta å oguldna ersättningsbelopp från viss

angiven tidpunkt efter krigets slut, anser sparbanksinspektionen vad motionärerna

anfört i fråga örn ändrade räntebestämmelser å oguldna ersättningsbelopp

motivera vidtagande av en lagändring på av dem föreslaget sätt.

I behandlingen av detta ärende ha deltagit undertecknad Edsman samt

biträdande ledamoten Tondén.

Stockholm den 25 februari 1943.

OLOF EDSMAN.

V. Schwartz.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 8 februari 1943 har utskottet velat bereda styrelsen

över Sveriges allmänna hypoteksbank tillfälle avgiva yttrande över inom

riksdagen väckta motioner I: 61 och II: 24 angående ändring i vissa avseenden

av lagen om krigsskadeersättning. Med anledning härav har bankstyrelsen

inhämtat utlåtanden i ämnet från vissa hypoteksföreningar, vilka utlåtanden

härjämte överlämnas.1 För egen del får bankstyrelsen anföra följande.

För hypoteksinstitutionens vidkommande knyter sig största intresset till

den del av motionärernas förslag, som torde åsyfta moratorium för gäld mot

realsäkerhet, när panten undergår krigsskada, ett förslag, som i andra hand

begränsas till att avse förbud mot exekutiva åtgärder med avseende å krigsskadad

egendom, vilken utgör pant för lån.

Bankstyrelsen vill till en början förutskicka, att styrelsen begränsar sitt bedömande

av föreliggande ämne till att gälla endast sådan kreditgivning, som

ombesörjes inom hypoteksinstitutionen, nämligen kredit mot säkerhet av

inteckning i fast egendom. Såsom motionärerna även erinrat, ger gällande

beredskapslagstiftning angående moratorium Kungl. Maj:t rätt att under vis
1

Dessa utlåtanden här uteslutna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

13

sa förutsättningar förordna om betalningsanstånd. Därest Kungl. Majit i

förutsatt läge gör bruk av denna sin rätt, synas av motionärerna antydda

olägenheter icke behöva befaras. Om emellertid denna beredskapslagstiftning

skulle anses icke vara tillfyllest, utan bestämmelser örn automatiskt moratorium

vid fall av krigsskada å intecknad egendom anses påkallade, synas i

varje fall förutsättningarna för moratoriets inträdande böra mera noggrant

angivas. Det kan ifrågasättas, huruvida varje slag av krigsskada, oavsett dess

omfattning, bör medföra den verkan, att gäldenären befrias från betalningsskyldighet

under krigstidens återstod. Skadan kan vara av den ringa omfattning,

att den på intet sätt påverkar gäldenärens betalningsförmåga. Men även

örn skadan är total — samtliga byggnader och inventarier bliva förstörda —■

är därmed icke sagt att gäldenären är oförmögen att betala gäld, för vilken

den krigsskadade egendomen häftar som pant. En person, vilken innehar betydande

tillgångar synes ej utan vidare böra få undandraga sig betalningsskyldighet

enbart under hänvisning till att viss hans egendom, kanske endast

i obetydlig omfattning, blivit krigsskadad.

Vad därefter särskilt angår motionärernas alternativa yrkande om förbud

mot exekutiva åtgärder med avseende å krigsskadad egendom, måste anmärkas,

att ett dylikt förbud blir mer eller mindre verkningslöst flir den händelse

det icke tillika förhindrar fordringsägaren att på exekutiv väg uttaga sin fordran

i annan gäldenärens egendom, än den krigsskadade pantegendomen.

Med vad i det föregående anförts har bankstyrelsen endast velat bidraga

till belysande av de svårigheter, som möta vid försöken att effektivt realisera

motionärernas förslag. För inteckningshavarnas del kommer åtgärder av angivna

art under alla förhållanden att betyda ett men. I första hand bör därvid

uppmärksammas bestämmelsen i 18 § 1 mom. inteckningsförordningen,

enligt vilken å exekutiv väg icke kan uttagas ränta å intecknad fordran för

mer än två år före utmätning eller konkurs. På grund av denna bestämmelse

medför ett betalningsanstånd för gäldenären eller ett förbud mot exekution i

pantsatt fast egendom en direkt förlustrisk för borgenären. Motionärernas förslag

synes alltså under inga förhållanden böra genomföras, med mindre samtidigt"

inteckningsförordningen ändras därhän, att inteckningshavares förmånsrätt

till räntebetalning ur den intecknade egendomen bevaras i en utsträckning,

som motsvarar moratorietiden.

Motionärerna torde med sitt förslag ha åsyftat att skapa vissa trygghetsgarantier

för innehavare av krigsskadad egendom, vilka äro beroende av

dennas avkastning för sin utkomst och för fullgörandet av sina betalningsförpliktelser.

Örn detta syfte är intet annat än gott att säga. Men det kan i betraktande

av ovan anförda synpunkter ifrågasättas, huruvida den av motionärerna

anvisade vägen är framkomlig. Fråga är örn icke samma syfte skulle

kunna tillfredsställande tillgodoses på en annan, enklare väg. Bankstyrelsen

har närmast i tankarna möjligheten att ordna förskoUsutbetalningar å konto

av krigsskadeersättning, varom för övrigt 7 § i 1940 års lag örn ^^skadeersättning

innehåller vissa bestämmelser. Sådana förskoUsutbetalningar borde

kunna ifrågakomma på grundval av ansökningar i varje särskilt fall, däri

de aktuella, med den krigsskadade egendomen sammanhängande betalningsförpliktelserna

klart dokumenterades och sökanden i övrigt ådagalade behovet

av ekonomiskt bistånd genom förskottslikvid i avräkning på framdeles

utfallande krigsskadeersättning. Dessa förskottslikvider borde kunna direkt

utbetalas till förmånsberättigade fordringsägare. Utan att närmare utforma

detta uppslag, anser sig bankstyrelsen dock böra häntyda därpå såsom en

möjlig och tämligen enkel utväg att komma till rätta med de av motionärerna

upptagna problemen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

I fråga om det andra av motionärerna upptagna spörsmålet, frågan om

utsträckt rätt för innehavare av krigsskadad egendom att tillgodoräkna sig

ränta å ej utbetalat ersättningsbelopp, har bankstyrelsen icke någon erinran

i och för sig, ehuru vissa betänkligheter mot förslaget i denna del kunde anföras

med hänsyn till den eventuella vådan av att lagfästa en rätt till framtida

räntegottgörelse, vars omfattning och betydelse ur statsfinansiell synpunkt

icke kan på förhand bedömas.

Stockholm den 8 mars 1943.

För styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank.

NILS EDÉN. ERIK V. HOFSTEN.

Torsten Stjernberg.

Bilaga E.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 8 februari 1943 har riksdagens andra lagutskott berett

Svenska Bankföreningen tillfälle att före den 15 nästkommande mars avgiva

yttrande över de inom riksdagen väckta, utskottet tilldelade motionerna n:r

61 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och n:r 24 i andra kammaren

av herr Holmgren, angående ändring i vissa avseenden av lagen örn krigsskadeersättning.

I anledning härav får styrelsen för Svenska Bankföreningen

å föreningens vägnar anföra följande.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit göra framställning

om komplettering i två hänseenden av lagen den 21 juni 1940 örn

krigsskadeersättning, nämligen dels så hilvida, att moratorium skall automatiskt

inträda för all krigsskadad egendom, åtminstone i sådan utsträckning,

att exekutiv åtgärd mot sådan egendom icke kan vidtagas förrän krigsskadeersättning

utfallit, och dels i så måtto, att ränta å ej utbetalat ersättningsbelopp

skall utgå från tiden för skadans inträffande till tiden för utbetalningen,

i den mån denna tid överstiger sex månader.

Styrelsen finner sig kunna utgå ifrån att remissen till bankföreningen i

främsta rummet avsett frågan om införande av moratorium för krigsskadad

egendom och kommer därför i det följande att närmare uppehålla sig allenast

vid nämnda del av motionerna. Dock vill styrelsen icke underlåta att i fråga

om motionärernas yrkanden beträffande ränteberäkningen framhålla, att

ett bifall till motionerna i denna del skulle innebära ett avståndstagande från

den av krigsskadeutredningen i dess den 7 februari 1940 avgivna betänkande

hävdade uppfattningen, att ägaren av skadad eller förstörd egendom icke bör

beredas ersättning för den inkomstförlust han lider från skadans inträffande

till dess den blivit ersatt. Att den på nämnda betänkande grundade lagen

om krigsskadeersättning medgiver en rätt till ränta från viss tid efter krigets

slut synes icke innebära något principiellt avsteg från utredningens uppfattning,

då nämligen denna rätt enligt vad av propositionen i ämnet framgår

tillkommit för utjämnande av den olikhet som uppstår därigenom, att själva

utbetalningarna av krigsskadeersättningarna kunna komma att ske å skilda

tider.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

15

Vad beträffar framställningen om automatiskt moratorium för all krigsskadad

egendom synes av den i motionerna förebragta motiveringen framgå,

att därmed avsetts moratorium allenast för sådan gäld som är intecknad i fast

egendom eller för vilken lös egendom på grund av förlagsinteckning häftar.

Härvid torde till en början böra framhållas, att riktigheten av motionärernas

utgångspunkt för yrkandet i fråga, nämligen att en kreditgivare som inropar

en intecknad fastighet på exekutiv auktion därigenom erhåller rätt att såsom

ny ägare av fastigheten tillgodogöra sig den utfallande krigsskadeersättningen,

synes kunna starkt ifrågasättas. Detta skulle innebära, att rätten till ersättningsbeloppet

vöre knuten till fastigheten såsom sådan, något som icke

lärer stå i överensstämmelse med gällande rätt. En annan sak är att intcckningshavaren

äger ur érsättningsbeloppet erhålla betalning för sin fordran

enligt motsvarande bestämmelser som de, vilka innefattas i lagen den 8 april

1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på

grund av brandförsäkringsavtal. Detta synes heller icke vara annat än i sin

ordning. Av förarbetena till lagen om krigsskadeersättning framgår också, att

ett av huvudmotiven för denna lagstiftning just varit att skydda kredilinslitutionerna

mot risken av tvångslikvidation på grund av krigsskador å fastigheter,

som utgöra säkerhet för lämnade krediter.

Emellertid är det uppenbart, att den situationen lätt kan uppkomma, alt

ägare av krigsskadad egendom kan behöva det skydd mot ekonomisk ruin

som ett moratorium för i egendomen intecknad gäld eller för exekutiva åtgärder

i anledning av sådan gäld i sin mån innebär. Detta synes också vara

förutsett i den gällande moratorielagen, som stadgar rätt för Konungen att

under angivna förutsättningar meddela förordnande om anstånd med betalning

av gäld, om särskilda inskränkningar i borgenärs rätt att utsöka sin

fordran m. m. I lagens 2 § stadgas, att dylikt förordnande må begränsas att

avse viss gäld eller ock gäldenär som kan antagas hava råkat i särskilda

betalningssvårigheter. Såsom exempel på gäldenärer, som avses med sistberörda

stadgande, angivas i förarbetena till lagen värnpliktiga, personer

som fått lämna sina hem vid evakuering samt luftskyddspersonal. Det synes

styrelsen uppenbart, att till det slag av gäldenärer som här avses även böra

räknas sådana personer som på grund av krigsskada å egendom råkat i betalningssvårigheter.

Av det anförda framgår, att redan gällande moratorielagstiftning inrymmer

en rätt för Kungl. Majit att, därest i moratorielagen angivna förutsättningar

föreligga, förordna om moratorium med avseende å sådan gäld som

i motionerna avses, antingen helt och hållet eller i form av s. k. exekutivmoratorium.

Att på sätt motionärerna ifrågasätta moratorium skulle automatiskt

inträda beträffande gäld av ifrågavarande slag, synes enligt styrelsens

mening icke böra ifrågakomma. Man måste nämligen förutsätta, att

icke all krigsskada kan vara av beskaffenhet att böra medföra moratorieverkningar,

utan härför bör uppenbarligen fordras skadelall av icke alltför

obetydlig beskaffenhet. Den gradering av skadefallens kvalitet som sålunda

erfordras för tillämpningen av et) eventuellt moratorieförordnande synes näppeligen

vara möjlig att åstadkomma inom ramen av den ifrågavarande lagstiftningen,

utan lärer det vara nödvändigt att på sätt också moratorielagen

förutsätter överlämna till Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter som härutinnan

bliva erforderliga. En bestämmelse sådan som den av motionärerna

ifrågasatta skulle onekligen vara ägnad att inkräkta på den rätt för Kungl.

Majit att alltefter omständigheterna reglera tillämpningen av ett moratorieförordnande,

vilken lärer vara ur allmän synpunkt synnerligen befogad och

för kreditgivarnas del framstår såsom nödvändig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

Under åberopande av det anförda får styrelsen för Svenska Bankföreningen

avstyrka bifall till motionerna i vad de avse automatiskt inträdande moratorium

för i krigsskadad egendom intecknad gäld.

Stockholm den 26 februari 1943.

För Svenska Bankföreningen

dess styrelse:

G. LAGERCRANTZ.

Tage Wärn.

Bilaga F.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Svenska sparbanksföreningen beretts tillfälle att avgiva yttrande

över två inom riksdagen väckta, likalydande motioner nr 61 i första kammaren

och nr 24 i andra kammaren angående ändring i vissa avseenden av lagen

om ^^skadeersättning, får föreningens styrelse anföra följande.

Beträffande motionärernas hemställan örn lagens komplettering med bestämmelse

om moratorium för all krigsskadad egendom, åtminstone i den utsträckning

att exekutiv åtgärd icke skulle kunna vidtagas mot sådan egendom

förrän krigsskadeersättning utfallit, vill styrelsen giva sin fulla anslutning

till det med motionerna avsedda syftet att ernå ett effektivt skydd för ägaren

till krigsskadad egendom mot skadebringande exekutiva åtgärder.

Styrelsen ifrågasätter emellertid, om den föreslagna lagändringen är nödvändig.

Styrelsen tillåter sig erinra att enligt gällande lag den institution, som

skall fastställa och reglera krigsskador, krigsskadenämnden, äger besluta örn

provisorisk reglering, helt eller delvis, av inträdd skada samt, när skäl därtill

äro, utbetala ersättning innan den slutliga regleringen verkställes efter

krigets slut. Den rätt till provisorisk reglering och förtidsutbetalning, som sålunda

föreligger, synes styrelsen möjliggöra för krigsskadenämnden att i förekommande

fall förebygga uppkomsten av sådana förluster för ägare till

krigsskadad egendom som motionärerna önska förhindra. Styrelsen erinrar

vidare om den möjlighet, som i förevarande avseende föreligger genom den

rätt moratorielagen giver Kungl. Majit att för fall, som i motionerna avses,

meddela förordnande om moratorium. Moratorielagstiftningen torde här utgöra

ett smidigare och effektivare medel till äganderättens skydd än en i förväg

fastslagen lagbestämmelse om automatiskt inträdande moratorium. Förordnanden

enligt moratorielagen kunna anpassas och avvägas efter ett aktuellt

läge och stundens krav, vilket icke är fallet med en i förväg i lag fixerad

regel. Styrelsen, som av anförda skäl icke känner sig övertygad om den

föreslagna lagändringens nödvändighet, vill framhålla, att fastställandet av

en lagbestämmelse som den ifrågasatta förutsätter en ingående utredning av

de svårbedömliga spörsmål å utsökningsrättens område, som äro förenade

med en dylik lagändring. Styrelsen har givetvis ej något att erinra mot att

detta frågekomplex göres till föremål för utredning.

Skulle en lagändring i enlighet med motionärernas förslag anses lämplig,

vill styrelsen för sin del framhålla, att en ny lagbestämmelse — som av motionen

att döma synes vara avsedd att omfatta all krigsskadad intecknad

egendom — dels icke bör gälla annan egendom än för vilken ersättning skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

17

utgå enligt gällande lag dels icke heller bör avse all sådan egendom utan

blott egendom som skadats i viss icke alltför obetydlig omfattning, så att en

mot egendomen riktad exekutiv åtgärd kan antagas allvarligt äventyra ägarens

rätt. Skadans omfattning bör därvid fastställas, i varje fall provisoriskt,

av krigsskadenämnden efter anmälan inom viss tid av ägaren eller inteckningsborgenär.

Vad angår förslaget örn sådan ändring i lagen om ^^skadeersättning., att

ränta å ej utbetalat ersättningsbelopp skall utgå från tiden, då skadan inträffade,

till tiden för utbetalningen av ersättningsbeloppet i den mån denna

tid överstiger sex månader, synes en sådan bestämmelse önskvärd. Principen

bör vara att alla få likvärdig ersättning, oberoende av tidpunkten för

skadans inträffande. Rätten för krigsskadenämnden till provisorisk reglering

och förtidsutbetalning synes styrelsen ej tillräcklig för undvikande av de

orättvisor, som här kunna uppstå. Styrelsen, som förvisso icke är blind för

de betänkligheter ur finansieringssynpunkt som kunna resas mot en så vittgående

rätt till ränteersättning, vill förty förorda att frågan örn införande av

den föreslagna bestämmelsen blir föremål för övervägande.

Stockholm den 20 februari 1943.

För styrelsen för Svenska sparbanksföreningen.

GUSTAF STENMARCK.

Gustaf Carlsson.

Bilaga G.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan utskottet berett Sveriges Fastighetsägareförbund tillfälle att avgiva

yttrande över de inom riksdagen väckta motionerna nr 61 i första kammaren

av herr Lindblom m. fl. och nr 24 i andra kammaren av herr Holmgren angående

ändring i vissa avseenden av lagen om krigsskadeersättning, får förbundet

härmed anföra följande.

Den ifrågavarande lagstiftningen, som tillkom mot bakgrunden av 1939—

1940 års krig mellan Ryssland och Finland och genomfördes med stor skyndsamhet,

erhöll icke sådant innehåll att den kunde anses på ett skäligt sätt tillgodose

fastighetsägarnas berättigade intressen. Motionärerna ha framhållit

brister i tvenne viktiga hänseenden.

Vad beträffar moratorium vågar förbundet utgå ifrån såsom givet att om

landet kommer i krig och betalningssvårigheter uppkomma på grund av

skadegörelse genom krigshandlingar. Konungen kommer att i enlighet med

den gällande moratorielagstiftningen förordna om anstånd med betalning av

sådan gäld, för vilken den fasta egendomen direkt eller indirekt utgör säkerhet.

Det lider dock icke tvivel att det skulle verka lugnande, örn speciella

regler infördes angående sådant betalningsanstånd som motionärerna avse.

Några vägande skäl mot införande av dylika synas icke heller kunna åberopas.

Vid sådant förhållande tillstyrker förbundet motionärernas förslag i

denna del.

Vad beträffar motionärernas förslag örn ränteberäkning redan från skadefallet

vill förbundet begagna tillfället erinra därom, alt vid förbundets kongress

är 1940 antogs en resolution av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 0 sami. 2 avd. Nr 27. 53

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 27; bilagor.

»Sveriges Fastighetsägareförbunds ordinarie kongress 1940, som till behandling

förehaft frågan om ^^skadeförsäkring å fast egendom med inledningsföredrag

av krigsskadeutredningens ordförande fil. doktor O. A.

Åkesson, uttalar härmed, att den i år antagna lagen om krigsskadeersättning

måste betraktas såsom ett provisorium och som sådant undergå ändringar i

syfte att bereda ägare av fast egendom ett mer tillfredsställande skydd än som

nu är fallet.

Lagen stadgar visserligen, att fastigheterna skola vara statligt försäkrade

för skada till följd av krig, vari riket kommit. Men i lagen har icke angivits

när efter krigets slut skadeersättning skall utbetalas, blott att den skadelidande

är berättigad till ränta å oguldet ersättningsbelopp från sex månader

efter krigets slut. Beträffande tidpunkten för skaderegleringens påbörjande

skall fattas särskilt beslut av Konung och riksdag.

Ehuru man självfallet måste räkna med att det kan möta utomordentliga

svårigheter för det allmänna att efter ett genomkämpat krig snabbt uppbringa

nödigt kapital för återuppbyggandet, synes det krigsskadebidrag som ålägges

fastighetsägarna, nämligen maximalt 5 % av taxeringsvärdet att amorteras

under så kort tid som 10 år, vara alltför betungande. En ytterligare utredning

av möjligheterna att på en längre tidsperiod fördela krigsskadebidraget, är

oundgängligen påkallad.

Enligt lagen skola krigsskadebidragen bestridas allenast av fastighetsägarna,

under det att frågan örn inteckningshavarnas skyldighet att deltaga icke

blivit rationellt löst. Detta innebär en iögonenfallande orättvisa, örn vars undanröjande

förnyad utredning är erforderlig.

En allvarlig brist i lagstiftningen är att den som får sin fastighet helt eller

delvis skadad, kanske redan vid krigets början, och icke kan uppbringa medel

för dess återställande, icke erhåller ersättning för hyresförlust, ehuru

han alltjämt är skyldig att svara bl. a. för inteckningsgäld och skatter. Den

som får sin fastighet skadad kommer således, trots att han i likhet med andra

är skyldig erlägga krigsskadebidrag, i en ojämförligt sämre ställning än den

som undgår skadegörelse. Rätten till ränta å ersättningsbeloppet bör därför

avse tiden från skadefallet. Fastighetsägaren skulle trots dylik ränteförmån

dock i allmänhet icke få något överskott för egen räkning men sannolikt

möjlighet att fullgöra sina förpliktelser mot långivare och samhälle. Möjligheten

att genomföra en dylik anordning bör oeftergivligen ägnas en noggrann

omprövning.

Kongressen anmodar förbundsstyrelsen att påkalla statsmakternas uppmärksamhet

för här berörda förhållanden.»

Vad motionärerna föreslå sammanfaller sålunda helt med en redan på ett

tidigt stadium konstaterad stark opinion bland landets fastighetsägare. De

skäl som i resolutionen åberopades lia alltjämt giltighet. Förbundet vill därför

livligt tillstyrka, att lagstiftningsåtgärder i enlighet med motionärernas

förslag komma till stånd.

Stockholm den 13 mars 1943.

Sveriges Fastighetsägareförbund.

I. FAGRAEUS.

Sigurd Ahlmark.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431590

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.