Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn
1943-05-20 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1943:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1943 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn
(bidragsförskottslag).
Genom en den 19 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 183, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat
avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, där fadern underlåter att betala
förfallet belopp, i den utsträckning och under de villkor som nedan sägs
av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).
Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga om barn, vars moder
sammanbor med barnets fader, eller beträffande barn, som bor tillsammans
med sin fader.
2 §.
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning
av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga
örn tillämpning av denna lag å dess undersåtar.
Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med dagen före den,
då barnet fyller sexton år.
3 §.
Ansökning örn bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun,
där barnets moder är mantalsskriven vid den tidpunkt, då förskottet
sökes. Är modern död eller icke mantalsskriven för året i fråga, prövas ansökningen
av barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast varit
mantalsskriven. Finnes icke mantalsskrivningsort som ovan sagts, prövas ansökningen
av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet stadigvarande
vistas.
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 9 sami. 2 avd. Nr 28.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
4 §.
Ansökning om bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd
av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare
finnes, av denne. Ansökning må göras jämväl av bamavårdsman, därest sådan
förordnats för barnet.
Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga
upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av
sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna
äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att
själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av
två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom
i huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs,
därest dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.
Det åligger barnavårdsnämnd att på därom framställd begäran kostnadsfritt
tillhandahålla sökande erforderligt ansökningsformulär ävensom tillse,
att nödigt biträde lämnas sökande vid formulärets ifyllande.
5 §.
Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges postadress
är känd eller kan utrönas, omedelbart med posten till honom avsändas
meddelande om ansökningen med föreläggande att, där han har något
att anföra i anledning av densamma, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen
yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandet
i 6 §. Meddelande som nyss sagts vare dock ej erforderligt, om bidragsförskott
utgått för barnet under löpande kalenderår, ej heller örn den underhållsskyldige
vistas utom riket.
6 §•
Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna
underhållsbidrag för tiden från och med andra månaden före den, under
vilken förskottet sökts, samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden
godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid,
som barnavårdsnämnden finner skälig, eller ock visar sannolika skäl att han
skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.
7 §■
Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken
förskottet sökts, samt, där den underhållskyldige häftar i skuld för tidigare
förfallet bidrag, jämväl för tid, varå sådant bidrag belöper, dock längst
från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts, och utgår,
där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare, till och med utgången
av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
3
Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott kan innehållas under
del av tid, för vilken förskottet beviljats, eller rätten till beviljat bidragsförskott
helt upphöra före utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11 § 2 mom.
samt 12 § 1 och 2 mom.
8 §.
1 morn. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsförskottet
för år räknat med
252 kronor i ortsgrupp 1,
300 » » »2 och
360 » > 2 3
eller, därest modem har vårdnaden om två eller flera lill
rättigade barn, med belopp enligt följande tabell:
Antalet till bidragsförskott
berättigade barn
under moderns vårdnad.
Två................
Bidragsförskott (för barn
Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2.
228 kronor 276 kronor
bidragsförskott beräknat).
Ortsgrupp 3.
336 kronor
Tre.................. 204 » 252
Fyra eller flera....... 180 » 228
300 »
276
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet
med ett årligt belopp av 60 kronor.
2 mom. överstiger moderns årsinkomst
1,000 kronor i ortsgrupp 1,
1,250 » » »2 och
1,500 » k > 3
eller har modern, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt
denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en
årsinkomst överstigande
1,400 kronor i ortsgrupp 1,
1,700 » > » 2 och
2,000 > * »3
skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom. sägs, från bidragsförskottet
avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Har modern flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock förskottet
blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter
huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja
barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt
lagen örn barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för vederbörande
ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kronor
för varje sådant barn.
Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
3 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda
ortsgrupp, dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd enligt
3 § har att pröva ansökningen örn förskott.
Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än modems
mantalsskrivningsort, skall det enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom.
beräknade bidragsförskottet minskas med 48 kronor, därest de båda orterna
tillhöra ortsgrupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 96 kronor, därest de
tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.
4 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förordnat
om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, äger Konungen på därom
av vederbörande kommun gjord framställning förordna, att bidragsförskott,
som beräknas med hänsyn till moderns mantalsskrivning inom området eller,
där modern icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse inom området,
skall förhöjas med 24 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna
1 och 2 eller 2 och 3, samt med 48 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna
1 och 3.
5 mom. överstiger det enligt bestämmelserna i 1—4 mom. beräknade bidragsförskottet
det belopp, som barnets fader jämlikt rättens beslut eller avtal
är skyldig att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet nedsättas
till nämnda belopp.
Har moder under sin vårdnad två eller flera barn, som samtidigt beviljas
bidragsförskott, och sker nedsättning som i första stycket sagts för något
eller några av dem, skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas det
eller de barn, som ej behövt vidkännas sådan nedsättning, med fördelning,
därest de äro flera, efter huvudtalet. Därvid må dock icke något av sistnämnda
barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande underhållsbidrag eller
som enligt bestämmelserna i 1—4 mom. skulle hava utgått till barnet, därest
det icke stått under moderns vårdnad; skall på grund av vad sist sagts nedsättning
ske för något eller några barn, skall belopp, varmed nedsättning
skett, i sin tur tillgodoräknas övriga barn under tillämpning av ovan angivna
grunder.
6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet av detsamma eller,
där fråga är om flera barn under moderns vårdnad, förskottens sammanlagda
belopp icke skulle uppgå till minst 60 kronor för år räknat.
9 §•
1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 8 § 2 mom. första stycket skall läggas
till grund för beräknandet av bidragsförskott, anses det belopp, för vilket
vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid
den senaste taxeringen före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.
2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade inkomsten till sådant belopp,
att med tillämpning av bestämmelsen om avdrag i 8 § 2 mom. första stycket
ansökningen skulle avslås eller bidragsförskottet minskas till ett i förhållan
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
5
de till fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden, därest vederbörandes
ekonomiska förhållanden så avsevärt försämrats sedan beskattningsåret,
att ett sådant avgörande skulle vara uppenbart obilligt, på särskild
framställning besluta, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till
sagda bestämmelse. Sådant beslut skall för att bliva bindande underställas
länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beslutet skall, jämte till ärendet
hörande handlingar, av barnavårdsnämnden ofördröjligen översändas till
länsstyrelsen.
10 §.
Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest den underhållsskyldiges postadress
är känd eller kan utrönas, genom rekommenderat brev eller eljest bevisligen
tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse
tillika skall lämnas örn stadgandet i 16 §.
11 §•
1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas,
månadsvis till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare
finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas hos
annan än modern eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill äro, förordna,
att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas, eller
till annan lämplig person.
Belopp, som i första stycket sägs, vare förverkat, om det ej lyfts inom sex
månader efter den månad, under vilken detsamma förfallit till betalning.
2 morn. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna
för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt
bestridas av statsmedel.
Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla
lägst sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som
avses i 3 § förordningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, utbetalas
beviljat bidragsförskott icke till barn i angivna ålder, vilka äro från
förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken bidragsförskottet
skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd,
som beviljat bidragsförskottet, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter
utrymningshjälp. Sådan anmälan må ock göras hos ordföranden i
annan barnavårdsnämnd, och har denne att om han på grund av den gjorda
anmälan finnér bidragsförskottet böra utgå därom omedelbart underrätta ordföranden
i den barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.
3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är
omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad
vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall
minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ, som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad täckas,
varvid densamma skall beräknas efter de grunder, som angivas i 51 §
lagen örn fattigvården. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets
moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
4 mom. Har den underhållsskyldige, innan han erhållit meddelande som
i 10 § sägs, helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande å tid, för vilken
bidragsförskott beviljats, skall vid utbetalning av förskottet vad sålunda
erlagts först avräknas.
12 §.
1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barnet
upphört, skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. Har dessförinnan förskott
utbetalats för tid efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant belopp
icke återkrävas från mottagaren.
2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas
a) om sökanden åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka beslutet
om bidragsförskott, ehuru skäligen kunnat fordras, att uppgiften varit
riktig;
b) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap
upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;
c) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller
d) örn barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande
vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn
till omständigheterna prövas oskäligt.
Beslut örn indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårdsnämnd,
som beviljat förskottet, samt avser tiden från dagen för beslutet. Har
dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp
icke återkrävas från mottagaren.
3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej jämkas under den tid, för vilken
förskottet beviljats.
13 §.
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo.
14 §.
Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för
gäld.
15 §.
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.
16 §.
Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har
han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet
belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla
till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av
underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
7
17 §.
Det åligger barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige efter
förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.
När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten
skall eftergivas.
18 §.
Barnavårdsnämnden åge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens
biträde för efterforskande av underhållsskyldig, hos vilken
nämnden har fordran på grund av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande
av utredning rörande den underhållsskyldiges förmåga att återgälda
förskottet. %
19 §.
Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan
för barnet, tillfälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva
den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets
belopp.
20 §.
Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas
av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel
av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
21 §.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader för
förskott som belöpa å visst budgetår (den 1 juli—den 30 juni), skall göras
före utgången av därnäst följande budgetår. Konungen må dock, när skäl
därtill äro, förordna, att ansökning skall av länsstyrelsen upptagas till prövning,
ändå att den göres senare. Ansökning avfattas enligt fastställt formulär.
Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat
eller själv låtit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara behövlig,
har länsstyrelsen att, i den mån bidragsförskotten befunnits beviljade
och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag samt barnavårdsnämnden
skäligen får anses hava fullgjort vad densamma ålegat i fråga
örn åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja gottgörelse och utanordna
beviljat belopp.
22 §.
Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket
för visst bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning för
förskottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökning örn gott
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
görelse för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket
redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden
uppburit i gottgörelse av statsverket för förskottet.
23 §.
Har barnets moder ingått äktenskap med annan än barnets fader, skall,
därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs örn fader gälla maken.
Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av
denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.
24 §.
över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen
inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.
25 §.
Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen
i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.
26 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, då lagen den 18 juni 1937 (nr
383) örn förskottering av underhållsbidrag till barn skall upphöra att gälla.
Beträffande ansökning örn gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds
kostnader för bidragsförskott, som utgivits under år 1942, skola dock bestämmelserna
i 21 § sistnämnda lag fortfarande äga tillämpning.
Ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader
för bidragsförskott, som utgivits under tiden den 1 januari—den 30 juni 1943
eller som belöper å nämnda tid, skall, där ej Konungen medgiver undantag,
ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.
Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits
men ej hunnit slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas
enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad
med erforderliga uppgifter.
Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats
för tid efter den 30 juni 1943, skall sådant förskott utan hinder av sagda lags
upphävande utgå med belopp och för period, som genom beslutet fastställts,
men skola i övrigt den nya lagens bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.
Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
9
att, medan bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut
enligt den upphävda lagen, pröva enligt den nya lagen gjord ansökning om
bidragsförskott för samma barn. Befinnes därvid, att bidragsförskott skulle
enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp än det redan utgående
bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla
lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på
grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda
tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av annan barnavårdsnämnd
än den, vilken träffar avgörande som nu sagts, skall den senare
nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden om att det gamla beslutet
förklarats förfallet.
Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda
lagen, skall hänvisningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett
till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda
bestämmelse i stället tillämpas.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 232 i första kammaren
av fru Sjöström-Bengtsson, nr 338 i andra kammaren av herr Persson
i Stockholm m. fl. odh nr 339 i andra kammaren av herr Hoppe m. fl.
För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
i det följande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas i den följande framställningen, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Gällande lag den 18 juni 1937 (nr 383) om förskottering av underhållsbidrag
till barn trädde i kraft den 1 januari 1938. Ändringar i densamma hava
därefter vidtagits dels genom lag den 17 mars 1939 (nr 67) beträffande
17 § och dels genom lag den 7 mars 1941 (nr 107) i fråga om 4, 6, 9 och 21 §§.
Den 5 november 1937 utfärdades kungörelse (nr 924) med vissa bestämmelser
angående tillämpningen av bidragsförskottslagen. Genom kungörelser
samma dag (nr 925—927) fastställdes formulär till prästbevis för ansökning
örn bidragsförskott, ansökning om bidragsförskott samt ansökning om gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott m. m.
Utgifterna för bidragsförskotten bestridas, i den mån ersättning icke kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och
till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
Av följande sammanställning framgår de under budgetåren 1938—1943 beviljade
anslagen samt det för budgetåret 1943/44 beräknade anslaget till ersättning
åt barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ävensom, för budgetåren
1938—1942, beloppen av i anspråk tagna anslagsmedel:
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1938/39................................. 2,500,000 92,422
1939/40................................. 4,800,000 2,490,101
1940/41................................. 4,500,000 2,674,140
1941/42................................. 3,000,000 3,011,396
1942/43............................... 3,000,000
1943/44................................. 3,000,000
Riksdagens revisorer hava i sin berättelse för tiden den 1 .juli 1939—den
30 juni 1940 (del I sid. 57 ff.) underkastat användningen av de anslag, som
av statsmedel beviljats för bidragsförskotten, granskning samt därvid framhållit,
bland annat, att barnavårdsnämnderna i en del kommuner syntes vara
alltför släpphänta mot försumliga barnafäder, att en påfallande ojämnhet
konstaterats i tillämpningen av reglerna om barnavårdsnämnds möjlighet
att eftergiva utgivna bidragsförskott samt att en del länsstyrelser varit
väl släpphänta i sina krav på att vederbörande barnavårdsnämnd verkligen
försökt att av den försumlige barnafadern återkräva förskotterade belopp.
Revisorerna uttalade som slutomdöme, bland annat, att det kunde antagas,
att statsverkets kostnader för bidragsförskott, som dittills utgått i betydligt
mindre omfattning än vad som beräknats vid tillskapandet av denna
hjälpform, skulle komma att stiga. På grund därav funne revisorerna det
vara särskilt önskvärt, att regler utformades, vilka åstadkomme en riktig och
ändamålsenlig användning av denna värdefulla sociala hjälpform. Vidare
anfördes:
Av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår vidare att brister vidlåda
handläggningen från både länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas sida av
ärenden angående bidragsförskott. Att så är fallet torde i första hand bero
därpå, att närmare föreskrifter angående ifrågavarande myndigheters skyldigheter
och befogenheter i förevarande avseende saknas.
Vad länsstyrelserna beträffar torde till en början föreskrifter angående redovisningen
av bidragsförskotten vara erforderliga. Viktigare är emellertid
att en närmare reglering av länsstyrelsernas befogenheter och skyldigheter
beträffande övervakandet av barnavårdsnämndernas verksamhet inom detta
område kommer till stånd. Med den nuvarande bristen på föreskrifter synes
nämligen länsstyrelsernas befattning med bidragsförskott i många fall inskränka
sig till en rent formell granskning av inkomna ansökningar.
Vad därefter angår barnavårdsnämndernas befattning med bidragsförskotten,
så visar den av revisorerna förebragta utredningen att allvarliga brister
härutinnan på många håll föreligga. Särskilt då det gäller åtgärder för återkrävande
av utgivna bidragsförskott samt i fråga örn barnavårdsnämndernas
befogenhet att eftergiva återkravsrätten måste det betecknas såsom ofrånkomligt
att föreskrifter utfärdas för att åstadkomma en bättre ordning.
Sedan yttranden avgivits i anledning av revisorernas berättelse (del II, sid.
99 ff.), anförde riksdagen i skrivelse den 26 juni 1941, nr 405:
Den av revisorerna i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen,
att länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas handläggning av ärenden
rörande bidragsförskott icke sker på fullt tillfredsställande sätt. Anledningen
härtill torde närmast vara att söka däri, att 1937 års lag om förskot
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
11
tering av underhållsbidrag till barn är behäftad med vissa brister, vilket försvårat
tillämpningen av densamma. Det synes riksdagen därför angeläget,
att författningen i fråga förtydligas och kompletteras i syfte att åstadkomma
en riktig och ändamålsenlig användning av bidragsförskotten och reglering
av barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter
på förevarande område.
Riksdagen får anhålla, att Kungl. Majit ville i syfte att ernå klarare författningsföreskrifter
låta föranstalta örn översyn av 1937 års lag om förskottering
av underhållsbidrag till barn.
Den 11 juli 1941 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att verkställa den
översyn av bidragsförskottslagen, varom riksdagen sålunda hemställt, samt
att avgiva de förslag, vartill översynen kunde föranleda. Sedan socialstyrelsen
i skrivelse den 30 september 1941 anhållit om befrielse från nämnda uppdrag,
blev socialvdrdskommittén den 17 oktober 1941 anbefalld att verkställa
berörda översyn.
Till kommittén har sedermera — för att tagas i övervägande vid uppdragets
fullgörande — från socialdepartementet överlämnats, bland annat,
en av besparingsberedningen upprättad promemoria (ingiven till departementet
i september 1941) med yttrande och förslag angående kostnaderna för
bidragsförskott. I promemorian har beredningen sammanfattningsvis föreslagit,
att följande åtgärder måtte tagas under övervägande:
»1. Genomförande av 1936 års uppbördskommittés förslag i vad det avser
skyldighet för arbetsgivare, som anställer annan i sin tjänst, och envar, som
till annan upplåter bostad, att därom göra anmälan till utmätningsmannen i
orten.
2. Effektivisering av den efterlysningsverksamhet, som för närvarande bedrives
genom socialstyrelsens försorg.
3. Klargörande på lämpligt sätt för polismyndigheterna av vikten av att
utredningarna rörande underhållsskyldigas inkomst- och anställningsförhållanden
bedrivas med all möjlig skyndsamhet ävensom att de icke inskränkas
till ett inhämtande av den underhållsskyldiges egna uppgifter örn sina förhållanden.
4. Meddelande av uttrycklig föreskrift örn barnavårdsnämnds rätt att kostnadsfritt
erhålla biträde av polismyndighet.
5. Åläggande för barnavårdsnämnd i kommun, där underhållsskyldig
vistas, att tillhandagå annan barnavårdsnämnd, som förskotterat underhållsbidrag,
med upplysningar örn den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden
odh arbetsanställningar.
6. Ändring av lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta på det
sätt, att införsel må kunna beviljas jämväl för bidragsbelopp, som förfallit
tidigare än ett år —- dock ej tidigare än tre år — innan beslutet örn införsel
meddelas.
7. Beredande av möjlighet för barnavårdsnämnderna att till vederbörande
uppbördsman för kronoutskylder i orten överlämna indrivning av förskotterade
underhållsbidrag.
8. Förenkling av förfarandet vid intagning å arbetshem.
9. Meddelande av skärpta föreskrifter rörande barnavårdsnämndernas
skyldighet att verkställa indrivning av förskotterade underhållsbidrag.
10. Ändring av lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn på det
sätt, att barnavårdsnämndernas befogenhet att eftergiva återkravsrätt helt indrages
eller anförtros länsstyrelserna.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
11. Meddelande av föreskrifter till ledning för länsstyrelsernas prövning av
barnavårdsnämndernas statsbidragsansökningar, vari även länsstyrelsernas
befogenheter gentemot nämnderna klart angivas.
12. Omreglering av kommunernas andel i bidragsförskotten i syfte att förhindra
efterlåtenhet mot den enskilde försumlige försörjningspliktige.
13. Meddelande av bestämmelse alt vid införsel barnavårdsnämnds fordran
för bidragsförskott skall utgå med förmånsrätt framför annan andel av
det totala underhållsbidraget.»
Social vårdskommittén anhöll i skrivelse den 14 november 1941 till samtliga
länsstyrelser att få del av den erfarenhet om bidragsförskottslagens verkningar
och brister, som framträtt vid behandlingen av bidragsförskottsärenden
inom länsstyrelserna. Svarsskrivelser inkommo från i det närmaste samtliga
länsstyrelser. Upplysningar i ämnet inhämtades vidare av kommittén
från bamavårdsdirektörerna i Göteborg och Malmö, sekreteraren i Gävleborgs
läns bamavårdsförbund samt direktören i svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet.
Socialvårdskommittén har därefter den 26 maj 1942 avlämnat betänkande
IV med förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. (statens offentl. utredn.
1942: 29). Betänkandet upptager utom förslag till ny bidragsförskottslag förslag
till tillämpningskungörelse, till kungörelse örn viss ändring av kungörelsen
den 24 oktober 1932 (nr 553) angående vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagareväsendet m. m. samt till formulär. I betänkandet
ha behandlats även vissa frågor om möjligheten att främja återkravsrättens
effektivitet, rörande vilka förslag för närvarande ej framlagts.
Yttranden över socialvårdskommitténs betänkande hava, efter remiss, avgivits
av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet ävensom av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, vilka bifogat yttranden av ett stort antal barnavårdsnämnder
och barnavårdssammanslutningar.
Allmänna synpunkter rörande frågan om revision av
bidragsförskottslagen.
Socialvårdskommittén.
Kommittén framhåller, att såsom allmänt omdöme örn bidragsförskottslagen
kunde uttalas, att den haft många goda verkningar. Till dessa hörde
framförallt, att ogifta och frånskilda mödrar i knappa ekonomiska omständigheter
i stor utsträckning erhållit möjlighet att utan anlitande av fattigvården
försörja sina barn. Lagen uppgåves även hava haft den verkan, att
faderskap till barn utom äktenskap numera fastställdes i större omfattning
än tidigare varit fallet. Frågan huruvida lagen haft till följd en ökad inbetalning
av underhållsbidrag vore svårare att med bestämdhet besvara, enär
tillförlitligt jämförelsematerial saknades och väl icke heller stöde att få. Det
förefölle dock sannolikt, att indrivningen numera lämnade ett icke oväsentligt
bättre resultat än tillförne. Till sist finge framhållas, att bidragsförskot
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
13
ten, vilka till större delen utginge av statsmedel, medfört en viss lättnad i
kommunernas fattigvårdskostnader.
Socialvårdskommittén påpekar emellertid, att lagen icke kunde anses helt
tillfredsställande och anför:
Erfarenheten av lagens tillämpning har visat, att den i såväl materiellt
som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några
av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konstruktion
såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här
syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå
med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts lill ett
lågt belopp, inträffar därför — även under normala tider — att bidragsförskottet
icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav. Ett
väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av densamma
omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås
sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och
besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp åt ett och
samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste
tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu
rådande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda
håll uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så
låga belopp, som förut stundom skett. I viss mån har nog bidragsförskottslagens
tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande utveckling.
De flesta ansökningar om bidragsförskott bygga likväl alltjämt
på domar och avtal av äldre datum.
Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten
kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, örn
man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.
Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska
skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta — givetvis
efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda eller
därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på detta
sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke förorda
denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor del av
de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke äro sämre
ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna äro arbetsföra.
En understödslag av den omfattning som nyss antytts bör i varje
fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av sistnämnda
kategori.
Det har även föreslagits, att man skulle, eventuellt genom en särskild författning
vid sidan av bidragsförskottslagen, skapa möjlighet för barnavårdsnämnderna
att av medel utan fattigvårdskaraktär fylla i det belopp, varmed
bidragsförskott i vissa fall måste nedsättas med hänsyn till det låga underhållsbidraget.
Härigenom skulle emellertid barn, vars fader försummar sin
underhållsskyldighet, kunna komma i bättre ställning än barn, vars fader
ordentligt betalar honom åvilande underhållsbidrag. Ett sådant förhållande
kan icke anses lyckligt. — Man kommer här in på ett område, som i viss
mån omfattas även av lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstillskott
m. m. Denna lag torde i flera avseenden vara i behov av omarbetning.
Kommittén har dock icke ansett sig kunna upptaga frågan härom i förevarande
sammanhang.
Trots att bidragslörskottslagcn sålunda till följd av sin konstruktion måste
få en i viss mån begränsad räckvidd, har den dock enligt socialvårdskommitténs
mening så pass stora förtjänster, att den bör bibehållas i sina grund
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
drag, åtminstone tills vidare. En omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt
hänseende, lärer emellertid bli nödvändig i samband med en reformering
av socialvårdens organisation i allmänhet. Därvid bör bland annat
övervägas, om icke vissa grupper barn, för vilka bidragsförskott nu utgår,
lämpligen böra överföras till annan hjälpform, närmast då till barnbidragsverksamheten.
Här åsyftas framförallt förskottsberättigade barn med invalida
fäder, av vilka de flesta icke kunna tänkas någonsin bli i stånd att återbetala
ens någon del av utgivet förskott. Beträffande sådana barn blir bidragsförskottet
i själva verket ett år efter år fortlöpande understöd. Det kan
i dessa fall med allt fog sägas vara ganska meningslöst att varje år upprepa
hela proceduren med konstaterande av betalningsförsummelse, ansökan om
bidragsförskott, underrättelser till den underhållsskyldige, åtgärder för återkrav
eller i varje fall undersökning örn förutsättningarna härför, ansökan
till länsstyrelsen om gottgörelse av statsverket och slutligen prövning av
länsstyrelsen. Ett överflyttande av denna grupp redan i samband med förevarande
revision av bidragsförskottslagen har övervägts av socialvårdskommittén.
Emellertid möta härvidlag en del svårigheter av organisatorisk art,
vilka lämpligast kunna lösas i samband med socialvårdens allmänna omorganisation.
Frågan torde därför tills vidare böra anstå.
Socialvårdskommittén har emellertid ansett sig nu böra föreslå åtskilliga
ändringar i lagen, sammanfattade i det av kommittén framlagda lagförslaget.
Kommittén framhåller, att de erinringar, som framkommit i de till kommittén
avgivna yttrandena, beaktats och föranlett ändringar och förtydliganden
av mera formell art. Kommittén hade särskilt sökt tillmötesgå det från
många håll framförda önskemålet att lagen måtte göras mera överskådlig
och enklare att tillämpa, särskilt i fråga om uträkningen av bidragsförskotten.
Det hade icke kunnat undvikas, att lagtexten i några fall måst givas en
annan utformning än motsvarande stadganden i den samtidigt med bidragsförskottslagen
tillkomna och i viss mån närbesläktade lagen örn barnbidrag.
Kommittén hade emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida
sistnämnda stadganden i vissa avseenden borde underkastas liknande ändringar
eller jämkningar. Förutom den mera formella revisionen hade vissa
ändringar av materiell betydelse ansetts böra framläggas inom lagstiftningens
ram.
Yttranden över kommitténs förslag.
Kommittéförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i princip i det stora flertalet yttranden. I åtskilliga yttranden uttalas stor
tillfredsställelse med förslaget, varvid framhålles, att svårigheterna beträffande
tolkningen och tillämpningen av gällande lag kunde anses hava blivit
undanröjda. Socialstyrelsen anför sålunda, att föreslagna ändringar vore —
så långt det vore möjligt inom ramen för ett provisorium — ägnade att främja
det syfte, som avsetts med den av riksdagen begärda översynen. Genom
denna skulle man söka ernå klarare författningsföreskrifter; styrelsen gåre
sin anslutning till föreslagna formella ändringar och åtgärder. Att socialvårdskommittén
icke stannat vid en rent formell revision av författningen
utan även framlagt vissa betydelsefulla ändringar av materiell art funne socialstyrelsen
riktigt. Det läge också i sakens natur, att förslaget med hänsyn
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
15
till kommitténs pågående utredningsarbete på angränsande områden för barnhjälp
icke kunnat göras mera genomgripande än det vore. I den form, i
vilken förslaget förelåge, innebure det dock ökade möjligheter för beredande
av stöd åt en kategori av barn och mödrar, som utan tvivel hörde till de i
högsta grad hjälpbehövande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, alt förslaget
visserligen icke helt och hållet avhjälpte de bristfälligheter, som vidlådde
gällande lag, ehuruväl det måste anses innebära en påtaglig förbättring.
På grund härav och med hänsyn till att en omprövning av lagen i allt
fall bleve nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens organisation
i allmänhet, ansåge sig länsstyrelsen kunna biträda förslaget. Länsstyrelsen
i Västmanlands län, som påpekar, att de frågor det här gällde i
princip måhända borde upptagas till omprövning i ett större sammanhang,
anser dock, att så pass mycket torde vara att vinna på den inslagna, de partiella
reformernas väg, att övervägande skäl kunde anses föreligga alt beträda
densamma.
I ett antal yttranden tillstyrkes förslaget i prino ip men
vissa invändningar göras. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller,
att syftet att bestämma bidragsförskottets belopp på ett matematiskt
riktigt sätt i lagen tillgodosetts väl mycket på bekostnad av lagreglernas enkelhet.
Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden i Borgholm. Svenska
stadsförbundet anför:
Förbundet har i olika sammanhang gång efter annan givit uttryck åt den
meningen, att med justeringar i lagstiftningen på detta område borde i görligaste
mån anstå, till dess socialvårdskommittén blivit färdig med själva
grundritningen till den framtida socialvårdsorganisationen. Olägenheterna av
ett motsatt förfarande belysas skarpt också i det föreliggande betänkandet.
Gång efter annan nödgas kommittén på olika punkter konstatera, att en i
och för sig önskvärd reform måste skjutas på framtiden. Det gäller därvid
så viktiga frågor som hänförandet av visst klientel till andra hjälpformer än
de nu praktiserade eller tillskapande av organ för en mera effektiv prövning
än den som nu kan företagas.
Betänkandet visar i eminent grad svårigheterna med ett fortsatt beträdande
av de partiella reformernas väg. Ur allmännare synpunkter kunde goda skäl
föreligga för ett uppskov. Vad bidragsförskotten speciellt beträffar, stå emellertid
bakom reformkraven så vitala samhälleliga intressen, att förbundet
måste finna det angeläget, att reformer genomföras för att göra denna verksamhet
så effektiv som möjligt. Upphovet till det föreliggande förslaget är
också att söka i ett konstaterande av den relativt ringa användning anslagen
till bidragsförskott fått. Det må vara att den relativa högkonjunkturen under
de år verksamheten pågått gjort intresset för hjälpen mindre och att måhända
också bristfällig upplysning verkat i samma riktning. Nalivitetsproblemct
står emellertid i vårt land just nu i förgrunden på ett skrämmande
sätt och de närmaste åren torde hjälpbehovet för de mödrar det här gäller
också bli betydligt mera framträdande. Under sådana förhållanden vill förbundet
— sina nyss anförda betänkligheter till trots -—- tillstyrka, att lagstiftningen
örn bidragsförskotten undergår en överarbetning i syfte att göra
densamma effektivare. Självfallet vitt förbundet dock förutsätta, att därvid
i största möjliga mån tillses, att den blivande socialvårdsorganisationen så
litet som möjligt föregripes.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar till en början, att
kommitténs förslag vore förtjänstfullt och att stora förbättringar utan tvivel
skulle åstadkommas i många avseenden med förslagets antagande. Förbundet
konstaterade även med tillfredsställelse, alt en hel del spörsmål, som i praktiken
visat sig svåra att bemästra, även om desamma icke föranlett förslag
om ändringar eller förtydliganden i lagen, dock genom uttalanden i betänkandet
i många fall nu erhållit en sådan belysning, att oklarhet icke längre
behövde råda i dessa avseenden. Av betänkandet kunde man emellertid utläsa,
att kommittén icke vore helt tillfredsställd med utformningen, särskilt i
organisatoriskt hänseende, av den hjälpverksamhet, som bidragsförskotten
utgjorde, samt att kommittén i ett blivande förslag till ordnandet av landets
socialvård vore beredd att komma med nya och måhända väsentligt
ändrade bestämmelser beträffande samhällets hjälp till de barn, som berördes
av bidragsförskottslagen. I avvaktan på socialvårdskommitténs ställningstagande
till berörda spörsmål, syntes den frågan med visst berättigande
kunna ställas, örn det vore lämpligt att överhuvud taget nu företaga stora
ändringar i gällande lag om bidragsförskott. Härefter anföres:
Man måste alltid hålla i minnet, att det kräver ganska avsevärd tid innan
lagändringar på socialvårdens område kunna smältas och vinna tilllämpning
av de kommunala socialvårdsorganen, fattigvårdsstyrelser och
barnavårdsnämnder landet runt. Förbundet, som under sin 35-åriga
tillvaro bedrivit upplysningsverksamhet inom socialvårdens område, kan
med stöd av sin erfarenhet intyga, att det förflyter rundlig tid, innan
insikten om innebörden av nya författningar inom detta område tränger
ut till kommunernas organ. Dessutom bör i detta avseende icke förbises,
att varje författning, hur väl den än är skriven, alltid lämnar en del betydelsefulla
problem olösta. Sådana spörsmål komma först så småningom
att besvaras genom utslag i högsta instans. Rätt avsevärd tid från en lags
antagande förflyter innan dessa prejudikat kunna vinnas.
Även om förbundet av anförda skäl i princip vore motståndare till tätt
återkommande, genomgripande ändringar i gällande socialvårdslagar, hade förbundet
klart för sig, att nuvarande kristid måste föranleda betydande justering
i den gällande lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Då
justering sålunda ändock nu måste företagas samt föreslagna ändringar i
många avseenden skulle medföra förbättringar av bestämmelserna, tillstyrkte
förbundet i princip kommitténs förslag.
I några andra yttranden ifrågasättes mera bestämt lämpligheten
av att nu vidtaga ändringar i gällande lag. Barnavårdsnämnden
i Gävle framhåller, att tillämpningen av olika stadganden i
gällande lag till en början mötte svårigheter, enär en viss osäkerhet rådde
angående lagstiftarens mening i en del fall. Sedan emellertid praxis löst
de flesta av dessa tolkningsfrågor, syntes det nämnden som om lagen skulle
kunna utan våda få stå kvar oförändrad åtminstone ännu några år, till
dess ytterligare erfarenhet angående dess verkningar vunnits. Barnavårdsnämnderna
i Borås, Häverö och Ekeberga påpeka, att kommittén lämnat åtskilliga
viktiga frågor olösta, samt ifrågasätta, om det icke ur praktiska syn
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
17
punkter vore lämpligast att låta hela frågan örn ändringar i lagen vila. Skulle
åtgärder nu vidtagas, borde enligt barnavårdsnämndens i Borås mening alla
erforderliga åtgärder genomföras nu.
Barnavårdsnämnden i Simrishamn ger den allmänna karakteristiken åt
lagförslaget, att det innebure fördelar för de bidragssökande men ett tungrott
arbete för barnavårdsnämnderna, vilkas rörelsefrihet och befogenheter
inskränktes och vilkas arbetsbörda bleve ökad. Länsstyrelsen i Kristianstads
län genmäler emellertid häremot, att nämnda olägenheter mer än väl uppvägdes
av den större tydlighet och stadga, som bestämmelserna erhållit i
förslaget.
I några yttranden anföres, att socialvårdskom mitten bort gå
in för en radikalare lösning av problemen. Svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Skellefteå
socken och Billeberga framhålla sålunda, att det varit önskvärt att till annan
hjälpverksamhet — närmast barnbidragsverlcsamheten — överförts de
permanenta bidragsförskottsfallen, där på grund av vederbörande faders invaliditet
eller sjukdom icke något underhållsbidrag kunde erhållas och där
bidragsförskottet i själva verket vore ett år efter år fortlöpande understöd.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:
»Den översyn av lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, som
socialvårdskommittén företagit, har tillkommit för att råda bot på vissa
brister såväl i materiellt som formellt hänseende, med vilka lagen för närvarande
är behäftad. Under sitt arbete har kommittén emellertid diskuterat
åtskilliga spörsmål av större räckvidd, bland andra frågorna om att utvidga
gränserna för lagens tillämplighetsområde, att genom särskilda bestämmelser
skapa möjligheter för barnavårdsnämnderna att vid sidan av bidragsförskotten
lämna understöd utan fattigvårds karaktär samt att rent utav ersätta
bidragsförskottslagen med en understödslag. Kommittén har emellertid
funnit, att sådana grundväsentliga ändringar nu icke borde vidtagas, därvid
kommittén påpekat, att en omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt
hänseende, i varje fall sedermera torde bliva nödvändig i samband med en
reformering av socialvårdens organisation i allmänhet. Kommittén har därför
inskränkt sig till att föreslå vissa mindre genomgripande ändringar i lagen,
vilka ändringar dock icke äro enbart av formell utan även i åtskilliga
hänseenden av materiell natur.
I några yttranden har uttalats, att det måste anses tveksamt, om det icke
vore lämpligast att nu ställa sig avvaktande och först senare, då tiden därför
kunde anses vara inne, göra alla erforderliga ändringar på nu ifrågavarande
lagstiftningsområde i ett sammanhang. Det överväldigande flertalet
remissmyndigheter tillstyrker emellertid i princip kommitténs förslag, vilket
i allmänhet ansetts böra genomföras.
För egen del kan jag i det hela ansluta mig till de synpunkter, åt vilka socialvårdskommittén
givit uttryck, samt tillstyrker fördenskull, att kommitBihang
till riksdagens protokoll 19i3. 0 sami. 2 avd. Nr 28. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
Utskottet.
téns förslag i huvudsak genomföres. De ändringar i lagstiftningen, vilka jag
i enlighet därmed föreslår, synas mig av värde ur den synpunkten, att de
göra lagen mera effektiv och lättillämplig än hittills. De synas icke heller
behöva föregripa de ändringar, vilka i sinom tid kunna komma att genomföras
i anledning av de förslag, som socialvårdskommittén kan väntas framlägga
under sitt fortsatta arbete.
Det synes icke erforderligt att i förevarande sammanhang genomföra ändringar
i lagen om barnbidrag för att vinna överensstämmelse i formellt hänseende
mellan denna lag och bidragsförskottslagen.»
Det genom propositionen framlagda lagförslaget har, såsom framgår av
den ovan lämnade redogörelsen, föranletts av riksdagens i skrivelse den 26
juni 1941, nr 405, gjorda anhållan om översyn av 1937 års bidragsförskottslag.
Enligt nämnda skrivelse syntes det riksdagen angeläget, att författningen förtydligades
och kompletterades i syfte att åstadkomma en riktig och ändamålsenlig
användning av bidragsförskotten och reglering av barnavårdsnämndernas
och länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter på förevarande
område.
Under ärendets beredning har diskuterats behovet och lämpligheten av
mera genomgripande ändringar i lagstiftningen på förevarande område än
som varit påkallade av riksdagens nämnda framställning. Frågan härom
har emellertid ställts på framtiden i avvaktan på resultaten av socialvårdskommitténs
fortsatta arbete. Därför hava principerna i den nu gällande
lagen lämnats orörda och ändringarna huvudsakligen begränsats till att avse
förtydliganden och kompletteringar i syfte att göra lagen mera lättillämplig
och effektiv än hittills. Förslaget innefattar emellertid även vissa betydelsefulla
ändringar av materiell natur.
Med hänsyn till vikten av att en framtida omreglering av socialvården i
allmänhet ej föregripes anser jämväl utskottet, att reformerna på förevarande
område för närvarande böra hållas inom den gällande lagstiftningens ram.
Då de i propositionen föreslagna ändringarna synas ägnade att främja det
syfte, som avsetts med den av riksdagen begärda översynen, tillstyrker utskottet,
att lagförslaget genomföres. Till vissa av bestämmelserna däri återkommer
utskottet i det följande.
Socialvårdskommittén har i sitt betänkande med förslag till den genom propositionen
framlagda lagen behandlat vissa bl. a. av besparingsberedningen
väckta förslag med syfte att främja återkravsrättens effektivitet, vilka förslag
ansetts böra göras till föremål för ytterligare utredningar och därför ej föranlett
några ändringar av gällande bestämmelser. Utskottet vill såsom angeläget
framhålla, att nämnda utredningar fullföljas.
De särskilda bestämmelserna i lagförslaget.
De särskilda bestämmelserna föranleda ej till yttranden från utskottet annat
än i nedan nämnda avseenden.
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
19
8 § 1 mom.
(Gällande lag.)
4 §.
1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej nedan
annorlunda stadgas, med ett årligt belopp
av 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor
i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3
eller, där moder har vårdnaden om två eller
flera till bidragsförskott berättigade barn,
med följande årliga belopp i nedan angivna
ortsgrupper:
Orts-
Orts-
Orts-
grupp 1
grupp 2.
grupp 3.
för två barn.......
420 kr.
525 kr.
630 kr.
för tre barn .......
600 >
750 »
900 »
och för varje barn
däröver ytterligare
120 >
150 >
180 »
(Kommittéförslaget.)
8 §.
1 mom. Där ej efterföljande stadganden
till annat föranleda, utgår bidragsförskottet
för år räknat med
240 kronor i ortsgrupp 1,
300 > > » 2 och
360 > * > 3
eller, därest modern har vårdnaden om såväl
barnet i fråga som ett eller flera andra till
bidragsförskott berättigade barn, med belopp
enligt följande tabell:
Antal till bidrags- Bidragsförskott (för barn
förskott berättigade räknat),
barn under moderns Orts- Orts- Orts
vårdnad.
grupp 1. grupp 2. grupp 3.
Två............. 220 kr. 275 kr. 330 kr.
Tre............. 200 » 250 > 300 >
Fyra elter flera .. 180 > 225 > 270 >
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet
med ett årligt belopp av 60 kronor.
Socialvårdskommittén.
Vad som i icke oväsentlig grad bidragit till uppkomsten av svårigheter
vid uträkningen av bidragsförskott hade enligt kommitténs åsikt varit det
förhållandet, att bidragsförskottet, då det gällde flera barn under moderns
vårdnad, bestämdes till ett gemensamt belopp för dem. Härigenom finge
man i lagen att göra med tre olika begrepp, nämligen bidragsförskott för
ensamt barn (varmed i detta avseende kunde likställas bidragsförskott för
ett vart av flera barn, som icke stöde under moderns vårdnad), gemensamt
bidragsförskott för flera barn under moderns vårdnad samt slutligen den
på det enskilda barnet belöpande andelen av nämnda gemensamma bidragsförskott.
Det hade visat sig svårt att i lagtexten konsekvent hålla isär dessa
begrepp, vilket i sin tur vållat svårigheter i tillämpningen. Kommittén föresloge
nu, att bidragsförskottet alltid skulle bestämmas till visst
belopp för varje enskilt barn. Något för flera barn gemensamt
bidragsförskott förekomme sålunda ej. Ett dylikt förfaringssätt förefölle även
principiellt riktigare, eftersom det vore det enskilda barnets underhållsbidrag,
som skulle förskotteras, helt eller delvis. Den reducering av förskottet, för
barn räknat, som ansetts motiverad då modem hade vårdnaden om flera
barn, kunde naturligtvis lika väl verkställas enligt det av kommittén föreslagna
systemet.
Kommittén anför vidare, att det från flera håll anmärkts, att normalbeloppen
för ett barn under rådande dyrtid visat sig vara alltför
knappt tillmätta, samt yttrar härom:
Utan tvivel förhåller det sig också så, att prisnivåns allmänna höjning medfört
ökade svårigheter även för en moder, vilkens barn åtnjuter bidragsför
-
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
skott med normalbeloppet — och sålunda icke behöver vidkännas nedsättning
på grund av lågt underhållsbidrag — att med hjälp av förskottet försörja
barnet. Någon höjning av normalbeloppen i en eller annan form såsom kompensation
för de fördyrade levnadskostnaderna vore sålunda i och för sig
önskvärd. Emellertid möter detta för närvarande svårigheter, delvis beroende
på lagens konstruktion. Beträffande barnbidragen, vilkas normalbelopp äro
desamma som bidragsförskottens, har man valt utvägen med särskilda dyrtidstillägg.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle ha ganska ringa och framför
allt ojämn verkan i fråga örn bidragsförskotten med hänsyn till dessas begränsning
uppåt genom det fastställda underhållsbidragets storlek. Samma
olägenhet, ehuru icke lika framträdande, uppkommer vid en allmän höjning
av normalbeloppen. I många fall skulle det låga underhållsbidraget förhindra
ett tillgodogörande av höjningen. Särskilt betänkligt är, att just de, som redan
förut äro sämst ställda, icke finge någon fördel av höjningen. Redan det anförda
gör, att kommittén icke anser sig böra förorda någon allmän höjning
av normalbeloppen. Härtill kommer emellertid dessutom, att det knappast
kan vara lämpligt att, innan en något så när stabiliserad prisnivå föreligger,
lagfästa ändrade normalbelopp på grundval av det för tillfället rådande prisläget.
Kommittén har även övervägt, huruvida man icke skulle kunna bryta
ut bestämmelserna om normalbeloppen ur själva lagen och låta dem ingå i en
särskild författning, som lättare kunde ändras tid efter annan, men funnit ett
sådant förfaringssätt mindre lämpligt. Ofta förekommande ändringar av beloppen
skulle för övrigt medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen
av lagen.
Vad beträffar gällande regel att normalbeloppet för barn, som
vore under moderns vårdnad, bleve lägre för barn räknat ju större
barnantalet vöre, upplyser kommittén, att förslag framställts om regelns
slopande samt anför härom:
I 1937 års proposition förklarade departementschefen, att det av kostnadsskäl
knappast läte tänka sig, att det för ett barn föreslagna normalbeloppet
skulle utgå för varje barn, samt att ett slopande av regeln därför
måste föra med sig en sänkning av det föreslagna normalbeloppet för ett
barn, något som vore mindre önskvärt. Att även under nuvarande förhållanden
regelns bibehållande är att föredraga framför en sänkning av normalbidraget
för ett barn är uppenbart. Det förefaller emellertid som om
den kostnadsökning regelns slopande skulle medföra knappast behövde bli
så stor, att den under normala förhållanden skulle behöva kompenseras
med en sänkning av det gällande normalbidraget för ett barn. — Kommittén
har övervägt ett från flera håll framfört förslag, att regeln i varje fall skulle
slopas beträffande barn, som väl stöde under moderns rättsliga vårdnad men
stadigvarande vistades hos annan. Det är onekligen riktigt, att vissa sakliga
skäl tala för detta förslag. Emellertid torde det ofta ställa sig svårt att i
praktiken avgöra, örn ett barn stadigvarande vistas hos annan än modern.
Det vore även risk för att modern skulle föranledas att skilja barnet från sig
för att få högre bidragsförskott. Kommittén finner sig därför icke böra upptaga
förslaget. — Å andra sidan har föreslagits, att reduktionsregeln skulle
tillämpas även beträffande de barn, som icke stå under moderns rättsliga
vårdnad. Såsom skäl härför har uppgivits, att det förekommer att modern,
stundom påverkad av vederbörande kommuns förtroendemän, söker fa
vårdnaden örn sina barn överflyttad på annan person för att få högre bidragsförskott
för barnen. Kommittén känner sig dock icke övertygad om att ett
dylikt förfarande, vilket för sitt fullföljande kräver domstols medverkan,
Andru lagutskottets utlåtande nr 28.
21
förekommer i sådan utsträckning, att det utgör tillräckligt motiv för den
föreslagna ändringen, vilken säkerligen i de flesta fall skulle helt opåkallat
verka försämrande för de berörda barnen.
Kommittén framhåller härefter, att kommittén emellertid, i anslutning till
förut omförmälda principiella ändring i fråga örn bestämmandet av förskottsbelopp
i fall, där modern har vårdnaden om flera förskottsberättigade barn,
föreslagit viss ändring av normalbeloppens storlek i två olika
avseenden. Härom anföres:
Den ena ändringen innebär en höjning av normalbeloppet för barn räknat
i de fall, där modern bar vårdnaden örn två barn, från nu gällande 210 kronor,
262 kronor 50 öre och 315 kronor (= hälften av resp. 420 kronor, 525
kronor och 630 kronor) till resp. 220 kronor, 275 kronor och 330 kronor. Såsom
skäl för denna ändring kan åberopas önskemålet att få en jämnare skala
för nedsättningen av normalbeloppet allt efter ökat barnantal. I t. ex. ortsgrupp
1 utgör i ifrågavarande fall normalbeloppet enligt gällande lag, för
barn räknat, 240 kronor då barnet är ensamt, 210 kronor då barnantalet är
två, 200 kronor då antalet är tre och 180 kronor då antalet är fyra. Den ökning
av de utgivna förskottsbeloppens summa, som föranledes av den föreslagna
höjningen, blir mycket obetydlig. Den andra föreslagna ändringen beträffande
normalbeloppens storlek innebär, att minimigräns införes i fråga
om barn under moderns vårdnad. Denna gräns har satts vid ett belopp av 180
kronor i ortsgrupp 1, 225 kronor i ortsgrupp 2 och 270 kronor i ortsgrupp 3
samt medför sålunda — eftersom dessa belopp utgöra normalbelopp i de fall
där antalet barn är fyra — att någon ytterligare reducering icke sker då barnantalet
överstiger fyra. Den av kommittén valda utformningen av ifrågavarande
bestämmelser nödvändiggör på sätt och vis en minimigräns. Däremot
kan det ju diskuteras, var denna skall sättas. Det synes emellertid kommittén,
som om starka materiella skäl tala för att ej underskrida de nyss angivna
beloppen. I själva verket torde den föreslagna ändringen få jämförelsevis liten
praktisk betydelse. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att ogift moder
eller frånskild (eller därmed i förevarande hänseende likställd) hustru har
flera än fyra förskottsberättigade barn.
Med uttrycket »till bidragsförskott berättigade barn» omfattas även sådana
till förskott berättigade barn, för vilka ansökan om förskott icke gjorts.
Yttrandena.
Kommitténs förslag att bidragsförskott skall bestämmas
till visst belopp för varje särskilt barn har hälsats med
tillfredsställelse i yttrandena.
Beträffande storleken av normalbeloppet för ett barn hava
pensionsstgrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län, samma läns barnavårdsförbund,
svenska stadsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Stockholm,
Härnösand, Umeå, Sundbyberg och Billeberga ifrågasatt höjning därav.
Pcnsionsslyrclscn framhåller, att en måttlig höjning av normalbeloppen
torde komma alt medföra en höjning av storleksnivån för de underhållsbidrag,
som fastställdes efter lagändringens genomförande. På della sätt
skulle en höjning av normalbeloppen kunna komma att utnyttjas beträffande
barn, som framdeles föddes. Vidare syntes det uppenbart, alt redan fastställda
underhållsbidrag i många fall vöre av sådan storlek, att en allmän
22 Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
höjning av normalbeloppen skulle medföra högre bidragsförskott även för
ifrågavarande barn, särskilt i de fall då modern i sin vårdnad hade mer
än ett till bidragsförskott berättigat barn. Pensionsstyrelsen anför vidare:
En jämförelse mellan normalbeloppen för bidragsförskott och de ursprungligen
lika men nu genom dyrtidstillägg höjda barnbidragsbeloppen
visar, att skillnaden numera är ganska stor. För exempelvis ett utomäktenskapligt
barn i ortsgrupp 1, vars fader lever men icke förmår utgiva fastställt
underhållsbidrag, ulgår i bidragsförskott högst 240 kronor för år räknat,
och detta även om fadern utfäst sig eller ålagts att betala mer än 20
kronor i månaden. Dör fadern, erhåller barnet däremot under budgetåret
1942/43 i högsta barnbidrag jämte dyrtidstillägg 330 kronor eller, om även
modern avlidit, 400 kronor. Då inom överskådlig tid icke torde kunna förutses
någon väsentlig allmän sänkning av levnadskostnadsnivån men väl
fortsatt stegring av densamma så länge det nuvarande kriget pågår, synes
det knappast rimligt att en så betydande och ur materiell synpunkt omotiverad
skillnad nu tillåtes bestå, i synnerhet som bidragsförskottslagens konstruktion
icke torde lägga hinder i vägen för en sänkning av normalbeloppen,
örn en sådan åtgärd framdeles skulle befinnas önskvärd.
Stockholms stads barnavårdsnämnd betonar, att erfarenheten visat, att
nuvarande normalbelopp i ett mycket stort antal fall ej varit tillräckliga för
barnens försörjning utan att fattigvård eller samhällsvård måst beredas barnen
eller tidigare beviljad samhällsvård måst bibehållas. Vidare yttrar
nämnden:
För Stockholms vidkommande är antalet ansökningar om bidragsförskott
för barn i äktenskap i stadigt stigande. Beträffande en mycket stor del av
dessa barn ligger det utdömda underhållsbidragets storlek betydligt över
bidragsförskottets normalbelopp. I de under år 1941 till barnavårdsnämnden
i Stockholm inkomna 3,782 ansökningarna gällde 2,343 barn i ortsgrupp
3. I dessa senare ärenden utgjorde det fastställda underhållsbidraget
i ej mindre än 937 fall 35 kronor i månaden och däröver. Även beträffande
barn, som stadigvarande vistas i ortsgrupperna 2 och 1, måste normalbeloppet
anses vara alltför lågt under nuvarande kristid. Fosterlönerna på landsbygden
för omhändertagna utackorderade barn ha också under senare år
höjts avsevärt. På grund av det anförda synes det önskvärt, att de nuvarande
normalbeloppen något höjas.
Barnavårdsnämnden i Umeå anser, att normalbeloppens höjande med förslagsvis
5 kronor per månad skulle kunna försvaras även vid en återgång
till 1937 års penningvärde och ökningen av statens kostnader skulle helt
uppvägas av en minskning i kommunernas. Barnavårdsnämnden i Billeberga
finner det önskvärt, att bestämmelserna örn normalbeloppen utbrytas ur
lagen och intagas i särskild författning. Svenska stadsförbundet uttalar den
meningen, att det ville förefalla som om huvudsakligen tekniska svårigheter
fått förhindra en höjning, vilken kommittén själv funnit motiverad
och som i och för sig torde vara betydelsefullare än vissa justeringar i
andra delar av lagen.
Kommitténs förslag i vad det avser ett bibehållande av regeln
att normalbeloppet för barn minskas, örn barnen äro
flera, kritiseras av länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län,
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
23
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet och
Stockholms stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser,
att reduktionsregelns slopande icke skulle komma att medföra någon betydande
kostnadsökning. Stockholms stads barnavårdsnämnd finner det både
naturligt och riktigt, att hänsyn i reducerande syfte ej längre toges till om
det vöre flera barn i samma familj, särskilt med hänsyn till kommitténs förslag
att något för flera syskon gemensamt bidragsförskott ej längre skulle
förekomma. På denna väg skulle man även undgå risken att modern sökte
skilja något av barnen från sig för att få högre bidragsförskott. Svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller, att socialvårdskommittén
syntes anse, att den kostnadsökning, som reduktionsregelns slopande skulle
medföra, knappast behövde bliva så stor, att den under normala förhållanden
behövde kompenseras med en sänkning av normalbeloppet för ett barn.
Någon beräkning av kostnadsökningens storlek syntes kommittén icke hava
verkställt. Med hänsyn därtill vore det svårt att bilda sig någon uppfattning
om huruvida ett frångående av regeln vöre möjligt eller ej. Utan att bortse
från det aktuella kravet på att i nuvarande tid hålla statens och kommunernas
kostnader nere ville förbundet, därest det här rörde sig om en icke
alltför stor kostnadsökning, ifrågasätta, om det icke borde övervägas att
fastställa normalbeloppet till lika belopp för varje barn, oberoende av antalet
barn, som vore under moderns vårdnad. Det förhållandet att bidragsunderhållet
till beloppet fastställdes utan hänsyn till antalet barn, talade
utan tvivel rent principiellt för en sådan ändring. De låga belopp, med
vilka normalbeloppen fortfarande komme att utgå, syntes i dessa tider med
stigande levnadskostnader göra den omförmälda reduktionen allt mindre berättigad.
Ett slopande av ifrågavarande regel skulle slutligen medföra förenklingar
i lagen, vilka säkerligen av barnavårdsnämnderna skulle ses med
tillfredsställelse.
Barnavårdsnämnden i Malmö förklarar, att de för varje barn föreslagna
bidragsförskottsbeloppen tede av den svagheten, att de icke vöre jämnt delbara
med 12. Vore så förhållandet skulle utbetalningsförfarandet i icke oväsentlig
grad underlättas. Då de av kommittén valda beloppen, enligt kommitténs
eget uttalande, vore mer eller mindre godtyckligt satta, förefölle
hinder icke böra möta för att tillmötesgå krav på delbarhet. De för ortsgrupp
2 föreslagna beloppen för två eller flera barn, 275, 250 respektive
225 kronor, kunde ju sålunda med lika stor rättvisa sättas till exempelvis
276, 252 och 228 kronor, vilka alla belopp bleve jämnt delbara med 12. En
dylik jämkning skulle även ur avdragssynpunkt medföra fördelar.
Föredragande departementschefen har i propositionen anfört följande:
»Vad beträffar förslaget, att bidragsförskott i princip skall bestämmas till
visst belopp för varje barn, synes detsamma väl motiverat. I fråga örn normalbeloppens
storlek har kommittén framhållit, att någon höjning därav
i en eller annan form såsom kompensation för levnadskostnadsökningen
i och för sig kunde anses önskvärd. Mot en sådan höjning talade emeller
-
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
tid i huvudsak, att de sämst ställda dock icke därigenom skulle få någon
bättring samt att det, med hänsyn till det rådande labila prisläget, icke
vöre lämpligt att nu fastställa nya normalbelopp. Kommittén har med hänsyn
därtill icke i sitt förslag ändrat på normalbeloppen för ett barn; däremot
har kommittén föreslagit vissa mindre jämkningar i fråga om de belopp
som utgå, om de bidragsförskottsberättigade barnen äro två eller flera. För
egen del kan jag, med vissa mindre avvikelser, som närmare angivas i det
följande, ansluta mig till vad kommittén föreslagit. Med anledning av vissa i
yttrandena gjorda jämförelser med barnbidragen, vilka på grund av de å
dem nu utgående dyrtidstilläggen äro högre än bidragsförskotten, må erinras,
att bidragsförskotten med hänsyn till denna hjälpforms konstruktion principiellt
icke utan vidare kunna jämställas med barnbidragen. En allmän höjning
av bidragsförskottsbeloppen skulle dessutom föranleda avsevärda kostnader
för statsverket. Även om detta i och för sig med hänsyn till det sociala syftet
med bidragsförskotten icke bör förhindra en höjning, torde därmed böra
anstå till dess prisläget blivit mera stabiliserat, eftersom det knappast låter sig
göra att såsom beträffande barnbidragen giva vissa procent i dyrtidstillägg.
Den nu gällande principen, enligt vilken viss minskning äger rum beträffande
bidragsförskottets storlek för barn räknat i det fall, då modern har
vårdnaden örn två eller flera barn, synes mig fortfarande kunna accepteras. I
anledning av vad som anförts i åtskilliga yttranden föreslår jag mindre
jämkningar i de av socialvårdskommittén föreslagna beloppen i syfte att desamma
skola bliva jämnt delbara med 12, vilket ur praktiska synpunkter
är lämpligt. Mitt förslag härutinnan innefattar även en höjning med 12 kronor
av normalbeloppet för ett barn i lägsta ortsgruppen. Förslaget på denna
punkt, som närmast föranletts av önskemålet att erhålla lämpliga intervaller
mellan bidragsförskottsbeloppen för olika antal barn, innebär jämväl ett tillmötesgående
i någon mån av önskemålet om en utjämning mellan dyrortsgrupperna.
Den kostnadsökning, som kan föranledas av sistnämnda förslag,
synes kunna uppskattas till inemot 100,000 kronor. De av mig föreslagna
bidragsförskottsbeloppen framgå av följande tabell:
Antal till bidragsförskott
berättigade barn
under moderns vårdnad.
Ett ............
Två ...........
Tre ............
Fyra eller flera .
Bidragsförskott (för barn räknat).
Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2.
Ortsgrupp 3.
252 300 360
228 276 336
204 252 300
180 228 276»
I motionen 1: 232 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att storleken
av bidragsförskottsbeloppen ökas, därvid som utgångspunkt tages en höjning
av beloppen för ett barn med 60 kronor».
I motionen II: 338 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta, att
8 § 1 mom. skall erhålla följande lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
25
8 §■
1 mom. Där ej efterföljande stadganden till annat föranleda, utgår bidragsförskottet
för år räknat med
360 kronor i ortsgrupp 1,
420 » » » 2 och
480 > » » 3
eller, därest modern har vårdnaden om såväl barnet i fråga som ett eller flera
andra till bidragsförskott berättigade barn, med belopp enligt följande tabell:
Antal till bidragsförskott
berättigade barn under
moderns vårdnad
Bidragsförskott (för barn räknat)
Ortsgrupp 1
Ortsgrupp 2
Ortsgrupp 3
Två.........................
336 kr.
396 kr.
456 kr.
Tre..........................
312 »
372 »
432 .
Fyra eller flera..............
288 »
358 »
408 »
För tiden till och med den månad, under vilken barnet fyller två år, ökas
bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.
Beträffande bidragsförskottens maximibelopp har i propositionen föreslagits
endast obetydliga jämkningar uppåt. Ehuru med hänsyn till de ökade
levnadskostnaderna en ytterligare höjning av beloppen vore önskvärd, har
utskottet likväl ansett sig ej böra för närvarande tillstyrka en sådan. Utskottet
ansluter sig härutinnan till vad departementschefen anfört.
Starka skäl synas tala för ett slopande av regeln om nedsättning av beloppen
vid större barnantal beträffande barn, som väl står under moderns rättsliga
vårdnad men stadigvarande vistas hos annan. Eftersom en sådan anordning
endast med svårighet låter sig genomföras i praktiken och densamma
skulle kunna framkalla benägenhet för en moder med flera barn att skilja
ett eller flera barn ifrån sig för att få högre bidragsförskott, vill utskottet
emellertid ej förorda en dylik ändring.
8 § 2 mom.
(Gällande lag.)
4 §.
1 mom.---—-----—
Överstiger moderns årsinkomst 600 kronor
i ortsgrupp 1, 800 kronor i ortsgrupp 2
och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har
modern, därest hon är gift, tillsammans med
sin make en årsinkomst överstigande 900
kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp
2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3,
minskas bidragsförskottet med sju tiondelar
av årsinkomsten, i vad den överstiger
(Kommittéförslaget.)
8 §.
2 mom. överstiger moderns årsinkomst
1,000 kronor i ortsgrupp 1,
1,250 kronor i ortsgrupp 2 och
1,500 kronor i ortsgrupp 3,
eller har modern, därest hon är gift och
sammanlever med sin man samt denne är
underliällskijldig gentemot barnet, tillsammans
med mannen en årsinkomst överstigande
-
Utskottet.
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
(Gällande lag.)
sagda belopp. Hava makar som nyss sagts
att försörja barn under sexton år, som icke
är berättigat till vare sig barnbidrag enligt
vad därom särskilt stadgas eller bidragsförskott,
skall det för vederbörande ortsgrupp
sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100
kronor för varje sådant barn.
5 §.
2 mom. Har barn inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete, skall den på detta
barn belöpande andelen av bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst.
(Kommittéförslaget.)
1,400 kronor i ortsgrupp 1,
1,700 kronor i ortsgrupp 2, och
2,000 kronor i ortsgrupp 3,
skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom.
sägs, från bidragsförskottet avdragas sex tiondelar
av årsinkomsten, i vad den överstiger
sagda belopp. Har modern flera till bidragsförskott
berättigade barn, minskas dock förskottet
blott med sd stor del av nämnda avdrag,
som enligt fördelning efter huvudtalet
belöper på varje barn. Hava makar som
nyss sagts att försörja barn under sexton år,
som icke är berättigat vare sig till barnbidrag
enligt lagen örn barnbidrag eller till bidragsförskott,
skall det flör ovan för vederbörande
ortsgrupp angivna inkomstbeloppet
för makar ökas med 100 kronor för varje
sådant barn.
Har barn inkomst, som ej härrör från
dess eget arbete, skall bidragsförskottet minskas
med nämnda inkomst.
Socialvårdskommittén.
Enligt kommitténs åsikt vore det ofrånkomligt, att de i gällande lag angivna
beloppen för avdragsfri inkomst ganska väsentligt höjdes.
Även för mer normala ekonomiska förhållanden syntes de vara väl
knappt tilltagna. Redan av detta skäl vöre en förhöjning motiverad. De ökade
arbetslönerna, sedda i samband med de än mer höjda levnadskostnaderna,
utgjorde ytterligare ett skäl för att en revision av bestämmelserna härutinnan
nu komme till stånd.
Efter att hava erinrat om att kommittén hösten 1941 av samma skäl som
nyss anförts hemställt om höjning av motsvarande belopp enligt lagen om
barnbidrag, därvid föreslagits, att dessa belopp, som varit desamma som beloppen
för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen, måtte för ensamstående
försörjare höjas med 25 % eller till resp. 750, 1,000 och 1,250 kronor
och för gift försörjare bestämmas 20 % högre än sistnämnda belopp eller
sålunda till resp. 900, 1,200 och 1,500 kronor (förslagen hava sedermera genomförts
enligt lag den 30 juni 1942, nr 483), anför kommittén, att, när det
gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen,
man icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen om
barnbidrag upptagna. Härom yttrar kommittén:
Vad först beträffar ensamstående moder, måste hänsyn tagas till
att det här till stor del rör sig om kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakligen
i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker vid
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till ett relativt högt belopp,
utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet att
erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa ett
sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering av naturaförmåner.
Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat sig besvärlig
att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i förhållandet mellan
dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner. Det synes
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
27
därför lyckligast, om man kunde helt slopa denna regel och i stället göra en
ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten.
Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller därmed
jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga
enligt lagen om barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid
i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande sammanhänger
därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i lagen
örn folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst anses sålunda
vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.
Här finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt bidragsförskottslagen,
där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt avgörande
— i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de flesta fall
helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst
uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, att värderingen
av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter särskilt fastställda
regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis låga värden.
En högre avdragsfri inkomst i fråga om bidragsförskottslagen kan slutligen
motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga om understöd
i egentlig mening utan om förskott, som återkräves av den underhållsskyldige.
De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom förekomsten av
olika inkomstgränser i de båda lagarna, förefalla ej att vara så betydande,
att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av avdragsfria inkomsten
i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår kommittén, att
den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder höjes till resp.
1,000 kronor, 1,250 kronor och 1,500 kronor.
Även beträffande äkta makar syntes den avdragsfria inkomsten böra
sättas högre än i lagen örn barnbidrag, och höjningen torde böra göras relativt
sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skälen
härtill vore följande:
Det är att märka, att när det gäller lagen örn barnbidrag den inkomst,
som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsvarande
lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur befolkningspolitisk
synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är
jämförelsevis hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En
alltför låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig
önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bidragsförskottslagen
redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i angivna
hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskottsfallen mannen
icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de
fall, där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift med arbetsoförmögen
man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av en i
viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet. —
Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten
beträffande makar höjes till resp. 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000
kronor.
I anslutning till förslagen örn höjning av avdragsfria inkomsten föreslår
kommittén, ali den nu gällande bestämmelsen örn särskild värdering av naturaförmåner
helt slopas. Genomföras de föreslagna höjningarna, synes nämligen
taxeringen av naturaförmåner för ovan omtalade kategori kvinnor
icke längre utgöra hinder för dessa alt i erforderlig utsträckning kunna komma
i åtnjutande av bidragsförskott för sina barn.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
Kommittén erinrar vidare örn att den i sin framställning hösten 1941 föreslagit,
att i lagen örn barnbidrag — enligt vilken liksom i bidragsförskottslagen
avdrag skall verkställas från förmån enligt lagen med
Vict av årsinkomst, i vad den överstiger avdragsfri inkomst — avdragsregeln
borde mildras beträffande lägre inkomstbelopp sålunda, att avdrag skulle ske
med 6/io av överskjutande beloppet, i den mån det icke överstege 400 kronor,
med °ho i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med 7/io
i den mån det överstege 800 kronor.
Enligt den förut omförmälda lagen den 30 juni 1942, nr 483, har bestämts
en fast avdragsfaktor, nedsatt från Vio till 6/i0.
Kommittén förklarar sig visserligen vara av den uppfattningen, att det
materiellt sett bästa resultatet skulle kunna vinnas genom en regel, enligt vilken
avdragsfaktorn bestämdes relativt låg beträffande inkomstbelopp närmast
över avdragsfria inkomsten för att därefter på visst sätt höjas alltefter
inkomstbeloppets ökning. Därigenom skulle man möjliggöra större hjälp åt
de sämst ställda utan att samtidigt alltför mycket höja den inkomstgräns,
vars underskridande berättigade till bidragsförskott. Det vore dock otvivelaktigt,
att en varierande avdragsfaktor i fråga örn bidragsförskott skulle
vålla barnavårdsnämnderna svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn härtill
och då fast avdragsfaktor bestämts beträffande barnbidragen, föreslår kommittén,
att en fast avdragsfaktor — 6/io — väljes även beträffande bidragsförskotten.
Yttrandena.
Kommitténs förslag om höjning av beloppen för avdragsfri
inkomst och örn avskaffande av särskilda regler
för värdering av naturaförmåner avstyrkes allenast av statskontoret,
som icke blivit övertygat örn lämpligheten av att därutinnan avvika
från de grunder, som fastställts i lagen örn barnbidrag. Den överensstämmelse
med avseende å inkomstgränserna, som tidigare varit rådande
mellan barnbidrags- och bidragsförskottslagarna, syntes i stället
nu böra återställas. Detta syntes emellertid förutsätta, att den i 5 § gällande
bidragsförskottslag införda särskilda regeln om värdering av naturaförmåner
bibehölles, dock med en mot de förhöjda inkomstgränserna
svarande höjning av de belopp, till vilka värdet av fri kost och bostad högst
finge uppskattas inom olika ortsgrupper. Dessa värden syntes i enlighet därmed
böra bestämmas till 350 kronor i ortsgrupp 1, 500 kronor i ortsgrupp 2
och 650 kronor i ortsgrupp 3. Bestämmelse härom borde intagas såsom en
ny punkt under 9 § 1 mom. Fem barnavårdsnämnder yrka, att beloppen för
avdragsfri inkomst måtte höjas än ytterligare under det att barnavårdsnämnden
i Umeå anser, att beloppen borde höjas beträffande äkta makar. Barnavårdsnämnden
i Billeberga håller före, att inkomstbeloppen borde utbrytas
ur bidragsförskottslagen och intagas i särskild författning. Barnavårdsnämnden
i Svedvi framhåller, att olikheterna i bidrag mellan olika dyrortsgrupper
om möjligt borde minskas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
29
Beträffande avdragsfaktorns bestämmande anför länsstyrelsen
i Malmöhus län, att kommitténs förslag syntes innebära ett steg i rätt
riktning. Länsstyrelsen ville dock för sin del förorda införandet av ett rörligt
avdrag, relativt lågt beträffande belopp närmast över den avdragsfria
inkomsten samt därefter höjt alltefter inkomstens ökning. Genom denna
glidande avdragsskala skulle större rättvisa kunna ernås. Ett varierande
avdrag komme visserligen att medföra större svårigheter vid tillämpningen
än ett fast sådant, men detta skäl syntes ej så vägande, att det borde få hindra
en i övrigt önskvärd ändring. Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden
i Billeberga.
Bestämmelserna örn höjning av inkomstgränserna med hänsyn till barn,
som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller
bidragsförskott, föreslås av Överståthållarämbetet samt fem barnavårdsnämnder
skola ändras så, att höjning skall ske förslagsvis med 200 i
stället för 100 kronor. Länsstyrelsen i Kristianstads lån anser, att sådan höjning
skall få ske även i fråga om ensam moders inkomst.
Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Uppsala län ingående behandlar
önskemålet att icke alltför stora ojämnheter uppstå mellan olika slag av
bidrag, närmast barnbidrag och bidragsförskott.
Föredragande departementschefen har i propositionen anfört följande:
»Den i ärendet verkställda utredningen synes mig utvisa, att de nu gällande
beloppen för avdragsfri inkomst uppenbarligen äro för låga. Beträffande
beloppens storlek finner jag vad socialvårdskommittén anför bärande och
kan helt ansluta mig till kommitténs förslag. Jag tillstyrker i samband härmed
även förslaget, att särskilda regler för värdering av naturaförmåner icke
längre skola upptagas i bidragsförskottslagen. Mot anmärkningen att bidragsförskottslagen
skulle — med hänsyn till bestämmelserna om avdragsfri inkomst
— komma att bereda en moder eller hustru betydligt bättre ställning
än den en änka har enligt bestämmelserna i lagen om barnbidrag synes kunna
med fog invändas, att denna bättre ställning huvudsakligen är skenbar.
Att märka är nämligen, att uppskattningen av en änkas inkomster enligt barnbidragslagen
sker efter för henne relativt sett mycket förmanliga regler.
Några praktiska olägenheter av betydelse synas mig icke föranledas därav,
att olika inkomstgränser komma att bliva gällande i barnbidrags- och bidragsförskottslagarna.
Avdragsfaktorn synes, liksom i barnbidragslagen, böra vara enhetlig och
torde även i nu förevarande lag böra bestämmas till °/io- En varierande faktor
skulle säkerligen för barnavårdsnämnderna bliva svår att bemästra.
Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga för ändring av bestämmelserna
rörande ytterligare höjning av inkomstbeloppen med hänsyn till barn, som
icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott.»
I motionen II: 338 bär yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta höjning
av beloppen för avdragsfri inkomst till
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
för ensamstående moder
1,500 kronor i ortsgrupp 1,
1,750 » » » 2 och
2,000 » » » 3 samt
för äkta makar
2,000 kronor i ortsgrupp 1,
2,400 » » » 2 och
2,800 » » 3.
I motionen II: 339 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta höjning
av nämnda belopp till
för ensamstående moder
1,250 kronor i ortsgrupp 1,
1,500 » » » 2 och
1,700 » » » 3 samt
för äkta makar
1,650 kronor i ortsgrupp 1,
1,900 » » » 2 och
2,100 » » » 3.
*
Utskottet. Enligt de av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna i 8 § 1, 2 och 6 mom.
blir den högsta årsinkomst, vid vilken ensamstående moder kan komma i åtnjutande
av bidragsförskott, om hon har endast ett barn, som fyllt två år,
1,320 kronor i ortsgrupp 1, 1,650 kronor i ortsgrupp 2 och 2,000 kronor i ortsgrupp
3. Motsvarande siffror beträffande äkta makar bliva respektive 1,720,
2,100 och 2,500 kronor. Vid nu nämnda inkomster utgår bidragsförskottet
med 60 kronor för år räknat.
Det kan naturligtvis diskuteras, var gränsen för den avdragsfria inkomsten
skall sättas. De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebära en väsentlig
förbättring huvudsakligen för mödrar, i vilkas avlöning ej ingå naturaförmåner.
Därmed torde möjlighet till hjälp hava skapats för de mest
behjärtansvärda fallen. Att såsom föreslagits i motionerna II: 338 och II: 339
höja gränserna för avdragsfri inkomst än ytterligare synes för närvarande
ej vara motiverat. Därigenom skulle barn, vars moder eller moder och styvfader
hava relativt höga inkomster, i fråga örn bidragsförskottets belopp
kunna bliva jämställt med barn, vars moder eller moder och styvfader lida
brist på det nödvändigaste. Så länge hjälpen åt de sämst ställda är maximerad,
är det enligt utskottets åsikt ej riktigt att i en lag, vars ändamål är
att bereda möjlighet till hjälp i nödlägen, fastställa alltför vida gränser för
avdragsfri inkomst. På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionerna
örn ytterligare höjning av dessa gränser.
9 §■
Beträffande motiveringen för detta stadgande får utskottet hänvisa till
sid. 49—53 i propositionen. Socialvårdskommittén framhåller, att bestäm
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
31
melsén i 2 mom. skall tillämpas endast efter särskild framställning, och att
det läge i sakens natur, att den som ville åberopa densamma hade att förebringa
av nämnden begärd utredning om vederbörandes aktuella ekonomiska
förhållanden.
I motionen II: 339 har gjorts gällande, att stadgandet om särskild framställning
såsom förutsättning för tillämpning av 2 mom. kunde leda till onödig
tidsutdräkt. Detta skulle kunna undvikas, om formuläret till ansökan om
bidragsförskott avfattades så att framställning om tillämpning av 2 mom.
kunde göras i nämnda ansökan. I motionen har vidare framhållits vikten av
att ärenden rörande 2 mom. erhålla snabb behandling av länsstyrelserna.
Det av socialvårdskommittén föreslagna formuläret till ansökan om bidragsförskott
innehåller ej någon särskild kolumn avsedd för framställning
enligt 9 § 2 mom. Rum finnes emellertid för meddelande av upplysningar,
vilka ej angivits skola lämnas i formulärets andra avdelningar. Med hänsyn
till den relativa fåtaligheten av sådana framställningar, varom här är fråga,
kan det ifrågasättas, om det är lämpligt, att formuläret avfattas med särskild
hänsyn till dem. Detta kunde komma att onödigt tynga detsamma. Meddelanden
om aktuella ekonomiska förhållanden kunna lämnas på den plats
som är avsedd för speciella upplysningar. Tidsutdräkt torde i praktiken komma
att undvikas därigenom att sökanden under hand hör sig för hos någon
ledamot i eller tjänsteman hos barnavårdsnämnden. På grund härav anser sig
utskottet ej kunna bestämt yttra sig örn lämpligheten av den av motionärerna
föreslagna anordningen. Frågan torde böra tagas under övervägande, då formuläret
fastställes.
I likhet med departementschefen vill utskottet betona vikten av att ärenden
rörande 9 § 2 mom. erhålla en snabb behandling hos länsstyrelserna.
18 §.
Beträffande de utredningar, som genom polismyndigheternas försorg verkställas
rörande underhållsskyldigas inkomst- och anställningsförhållanden,
har anmärkts, att de ofta inskränka sig till ett återgivande av den underhållsskyldiges
egna uppgifter ävensom att de ofta icke bedrivas med önskvärd
skyndsamhet. Då det otvivelaktigt är av stor vikt för barnavårdsnämndernas
återkravsverksamhet såväl att utredningarna slutföras snarast möjligt som
att de lämna ett objektivt underlag för bedömandet av frågan om den underhållsskyldiges
betalningsförmåga, vill utskottet biträda ett av socialvårdskommittén
gjort uttalande örn lämpligheten av att ett cirkulär utfärdas till
polismyndigheterna med erinran härom.
Kostnaderna för bidragsförskotten.
Utskottet.
Utskottet.
På grundval huvudsakligen av beräkningar, som socialvårdskommittén låtit
verkställa, har ökningen av de årliga nettokostnaderna, d. v. s. efter av
-
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
drag av återbetalningar, för genomförande av Kungl. Maj:ts förslag antagits
komma att uppgå till cirka 1.36 miljoner kronor. Härav skulle statsverket
få vidkännas 3/4 eller omkring 1.02 miljoner kronor.
Utskottets hemställan.
Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
samt
B. att motionerna I: 232, II: 338 och II: 339 måtte anses
besvarade genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 20 maj 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendeis behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson,
Roos*, Holstenson och Carl Eric Ericsson*;
från andra kammaren: herrar Hallagård*, Hermansson, Cruse, Holm, fru Johansson,
herrar Larsson i Östersund, Johnsson i Kastanjegården* och Hagård*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Wistrand mot utskottets motivering under 8 § 1 morn.;
2) av herr Cruse och fru Johansson, vilka ansett, att i fall då moder har
den rättsliga vårdnaden om två eller flera barn, som stadigvarande vistas hos
annan än modern, bidragsförskott till vart och ett av dessa barn bör utgå
efter de för ett barn bestämda beloppen samt att 8 § 1 mom. på grund härav
bör erhålla följande lydelse:
8 §•
1 mom. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsförskottet
för år räknat med
252 kronor i ortsgrupp 1,
300 » » » 2 och
360 » » » 3
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
33
eller, därest modern har vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott berättigade
barn, vilka stadigvarande vistas hos modern, med belopp enligt följande
tabell:
Antalet till bidragsförskott
berättigade barn
under moderns vårdnad
Bidragsförskott (för barn räknat).
Ortsgrupp 1.
Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.
Två .............. 228 kronor 276 kronor 336 kronor
Tre ................ 204 » 252 » 300 »
Fyra eller flera .... 180 » 228 > 276 »
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas
bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.
3) av herrar Hermansson och Cruse samt fru Johansson, vilka i anslutning
till motionen II: 339 ansett, att 8 § 2 mom. bör erhålla följande lydelse:
8 §•
2 mom. överstiger moderns årsinkomst
1,250 kronor i ortsgrupp 1,
1,500 » » » 2 och
1,700 » > » 3
eller har modem, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt
denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en
årsinkomst överstigande
1,650 kronor i ortsgrupp 1,
1,900 » » » 2 och
2,100 » » » 3
skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom. sägs, från bidragsförskottet
avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Har modem flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock förskottet
blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter
huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja
barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt
lagen örn barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för vederbörande
ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kronor
för varje sådant barn.
Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 28.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om för skott ering av underhållsbidrag till barn s. 13 i texten