Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om höjning av inträdesåldern för medlemskap i erkända sjukkassor.

1943-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om höjning av inträdesåldern för medlemskap i erkända sjukkassor.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

höjning av inträdesåldern för medlemskap i erkända

sjukkassor.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 202,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Skediga hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära skyndsam

utredning om sådana ändringar i nu gällande bestämmelser för medlemskap

i erkända sjukkassor att inträdesåldern höjes till 50 år särskilt med

avseende på småbrukare och lantarbetare».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Nu gällande förordning örn erkända sjukkassor är utfärdad den 26 juni

1931. Enligt 1 § i förordningen må registrerad understödsförening, vilken

enligt sina stadgar meddelar sjukhjälp och moderskapshjälp i enlighet med

vad i förordningen föreskrives, antagas till erkänd sjukkassa. Med antagandet

följer rätt till statsbidrag i enlighet med därför fastställda grunder

(2 §). De erkända sjukkassorna äro av tvenne slag, lokalsjukkassor och

centralsjukkassor. För att kunna antagas till lokalsjukkassa skall understödsförening

— i regel — till verksamhetsområde hava en eller flera närgränsande

kommuner och hava minst 100 medlemmar. Centralsjukkassa

skall till verksamhetsområde hava ett eller flera landstingsområden eller

stad, som icke deltager i landsting. Annan stad, i vilken sjukkasseverksamheten

nått större omfattning och har en mera enhetlig organisation, kan

med tillsynsmyndighetens medgivande utgöra eget centralsjukkasseområde

(4 §). I lokalsjukkassa skall rätt till inträde tillkomma varje inom

kassans verksamhetsområde bosatt man eller kvinna i åldern 15—40 år, som

har god hälsa och icke är behäftad med lyte, som medför eller kan antagas

medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i

större utsträckning. Inom tolv månader efter föreningens antagande till

erkänd sjukkassa föreligger dock rätt till inträde även för personer i åldern

40—45 år. Rätt till inträde i centralsjukkassa skall tillkomma dels en var

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

7

medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans verksamhetsområde

(indirekt ansluten medlem), dels ock — med ovan anförda förbehåll med

avseende å ålder och hälsotillstånd — en var person, bosatt å ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes (direkt ansluten medlem)

. Den, som icke enligt förordningen har rätt till inträde i sjukkassa, får

icke heller medgivas sådan rätt, dock kan genom bestämmelse i stadgarna

inträdesåldern höjas till 50 år (9—11 §§). Medlem av lokalsjukkassa är pliktig

att som medlem tillhöra centralsjukkassa för den ort, där han är bosatt,

och medlem av centralsjukkassa är på samma sätt pliktig att tillhöra

lokalsjukkassa — förutsatt att sådan finnes -— där han är bosatt (13 §).

Före genomförandet av nu gällande sjukkasseförordning innefattades

den rättsliga regleringen av sjukkasseverksamheten i lagen den 4 juli 1910

om sjukkassor. I denna lag funnos med avseende å ålder eller hälsotillstånd

inga begränsningar i fråga om inträdesrätten.

Redan kort tid efter utfärdandet av 1910 års sjukkasselag påyrkades från

ett flertal håll en genomgripande omläggning av sjukförsäkringen. Sakkunnigförslag

angående reformering av sjukkasselagstiftningen avgåvos,

av socialförsäkringskommittén i betänkande den 14 oktober 1919 angående

allmän sjukförsäkring, av statens besparingskommitté i betänkande den 19

februari 1925 angående socialförsäkringens organisation, av särskilda sakkunniga

i betänkande den 15 december 1926 angående omorganisation av

det statsunderstödda sjukkasseväsendet m. m. samt av särskilda sakkunniga

i betänkande den 11 oktober 1929 angående en reformerad sjukförsäkring

m. m.

Förslag örn ny sjukkasselagstiftning framlades för riksdagen åren 1926

(prop. nr 113 och 117), 1927 (prop. nr 113 och 114), 1930 (prop. nr 154)

samt 1931 (prop. nr 75).

Det sista regeringsförslaget, som i väsentliga delar byggde på ovannämnda,

år 1929 avgivna betänkande, antogs i huvudsak av 1931 års riksdag, varefter

Kungl. Maj:t den 26 juni samma år utfärdade gällande förordning i ämnet.

I utkast, som på grundval av statens besparingskommittés betänkande

av den 19 februari 1925 utarbetades inom socialdepartementet, föreslogs

såsom lägsta tillåtna maximiålder för inträde i sjukkassa alternativt 40 och

45 år och såsom högsta tillåtna maximiålder 50 år.

Socialstyrelsen, som avgav yttrande över utkasten, gjorde icke någon erinran

mot förslaget på denna punkt. Av sociala rådets sjukkassesektion uttalade

sig två medlemmar för en lägsta tillåten maximiålder för inträde

av 40 år, därvid en av dem anförde, att högre maximiålder kunde sättas,

därest avgifterna graderades efter inträdesåldern, exempelvis efter 5-årsgrupper.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Särskilda sakkunniga, som tillkallats inom socialdepartementet för granskning

av förenämnda utkast, yttrade i denna del:

Beträffande högsta åldern för rätt till inträde i statsunderstödd sjukkassa

vilja de sakkunniga förorda fyrtiofem år. Någon större sjukrisk för

kassorna synes därigenom icke föreligga.

Att stadga förbud för statsunderstödd kassa att till medlem antaga person

över femtio års ålder synes de sakkunniga icke lämpligt. Kassorna böra

icke förhindras att såsom medlem antaga person även av högre ålder, därest

i förhållande till åldern sjukkasseavgiften avpassas, men för att erhålla

en garanti för att avgiften i förekommande fall rätt avväges, synes det böra

överlåtas åt tillsynsmyndigheten att i varje särskilt fall vid registrering av

statsunderstödd sjukkassas stadgar eller ändring av desamma pröva och

fastställa den högsta medgivna inträdesåldern.

Propositionerna nr 113 och 117 vid 1926 års riksdag innehöllo förslag

dels till lag om vissa ändringar i 1910 års lag, dels ock till bestämmelser angående

statsbidrag åt registrerade sjukkassor. I bestämmelserna stadgades

till en början, att registrerad sjukkassa till erhållande av statsunderstöd

skulle antagas av tillsynsmyndigheten för sådana kassor. Vidare föreskrevs

bl. a., att rätt till inträde i statsunderstödd kassa skulle tilkomma envar

inom kassans verksamhetsområde mantalsskriven person i åldern 15—45

år, som ej vid tiden för inträdesansökningen led av sjukdom eller var av

kroppsbeskaffenhet, som medförde eller kunde väntas medföra väsentlig nedsättning

av arbetsförmågan. Dock finge särskilda villkor uppställas för inträde

i klass med högre sjukhjälp. Till medlem av kassa finge icke antagas

person över 50 års ålder, dock att efter tillsynsmyndighetens prövning och

på av tillsynsmyndigheten fastställda villkor rätt till inträde finge tillerkännas

även personer över 50 års ålder.

I propositionen nr 117 framhöll departementschefen, att, även örn det fastsloges,

att inträde i statsunderstödd sjukkassa i princip skulle vara tillgängligt

för var och en, det dock torde böra fastställas vissa inskränkningar i

denna rätt dels av tvingande natur och dels beroende på kassornas eget bestämmande.

Kassorna borde sålunda exempelvis icke vara skyldiga eller —- med hänsyn till övriga medlemmars intressen — ens berättigade att emottaga

personer, som på grund av ålder eller hälsotillstånd måste anses medföra

alltför betungande risk för kassan. Vidare anförde departementschefen

(sid- 74 f. i prop. nr 117):

En allmän erfarenhet är, att sjukligheten, särskilt vad avser de längre

sjukdomsfallen, ökas vid mera framskriden ålder. En försäkringsteknisk

beräkning av premier för sjukförsäkring medför också, att premien ökas

vid högre inträdesålder. Sjukkasselagen 20 § 1 mom. giver även möjlighet

för en sådan gradering av medlemsavgifterna. Emellertid begagna sig sjukkassorna

i allmänhet ej av denna möjlighet utan använda genomsnittsavgifter

lika för alla inträdesåldrar och beräknade efter kassans hela medlemsbestånd.

Vid sådant förhållande är det tydligen för undvikande av allt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr S.

9

för stora orättvisor nödvändigt, att en viss maximiålder för inträde fastställes.

Bestämmelser örn sådan maximiålder finnas också regelbundet i

kassornas stadgar. Vid fastställande av reglerna för de statsunderstödda

sjukkassornas verksamhet torde det gälla att finna en högsta inträdesålder,

som utan att kassans karaktär av öppen förryckes förebygger orättvisor

mot dem, som redan vid yngre år börjat att sörja för sin sjukförsäkring. —

Vid socialförsäkringskommitténs förslag till lag örn allmän sjukförsäkring

fanns fogad en på uppgifter från sjukkassorna grundad utredning om sjuklighetsförhållandena

inom kassorna. I denna utredning fanns uträknad

sjukfallsfrekvensen inom olika åldersgrupper, vardera om 5 år, med början

vid 14,5 års ålder, ävensom i viss omfattning sjukdomarnas varaktighet inom

olika åldersgrupper, vardera örn 10 år, med början vid 15 års ålder. Av

denna utredning framgår, att sjukfallsfrekvensen, som till en början är

sjunkande, för män når sitt minimum inom åldersgruppen 34,5—39,5 år,

varefter den är jämnt stigande. För kvinnor åter uppnår frekvensen sitt

minimum först i åldersgruppen 44,5—49,5 år, varefter den emellertid till

nästa åldersgrupp företer en synnerligen stark ökning — t. o. m. överstigande

hela ökningen för män från åldersgruppen 34,5—39,5 år ända till

åldersgruppen 49,5—54,5 år. Sjukdomsfallens varaktighet företer en fortgående

ökning för de högre åldersgrupperna.

Av dessa uppgifter torde framgå, att den lämpliga maximiåldern för inträde

ligger viel 40—50 års ålder. Detta torde ock i stort sett överensstämma

med sjukkassornas — på erfarenheten grundade — stadgebestämmelser

i fråga om inträdesålder.------------------------

Vad de sakkunniga anfört synes mig förtjänt av beaktande. — — — —

I fråga om den lägsta tillåtna maximiåldern, d. v. s. den lägsta åldersgränsen

uppåt, som kassorna skola äga fastställa för den allmänna rätten

till inträde, anser jag lika med de sakkunniga övervägande skäl tala för

gränsens fastställande till 45 år.

I proposition nr 154 vid 1930 års riksdag upptogs ett förslag till förordning

om erkända sjukkassor, i vilket förslag 9—11 §§ hade samma lydelse,

som de erhöllo i 1931 års förordning.

Sammansatt stats- och andra lagutskott yttrade i sitt utlåtande (nr 6) vid

behandlingen av nämnda paragrafer:

Det kan måhända ifrågasättas, om det är lämpligt att i författningen uppställa

så många olika åldersgränser. Att höja den åldersgräns, som föreslås

beträffande erkänd sjukkassas plikt att mottaga medlemmar, synes emellertid

icke tillrådligt. Med hänsyn till den ökade sjukdomsrisk, som i allt

fall beträffande män gör sig gällande vid fyrtioårsåldern, torde en sådan

höjning icke böra företagas utan att samtidigt sörjes för en gradering av avgifterna

i förhållande till inträdesåldern. För närvarande arbeta emellertid

sjukkassorna allmänt med genomsnittsavgifter lika för alla inträdesåldrar

och beräknade efter kassans hela medlemsbestånd. Stora svårigheter torde

möta att på denna punkt genomdriva någon ändring. Det förtjänar att erinras,

att i Danmark med dess kraftigt utvecklade frivilliga sjukkasserörelse

samma åldersgräns, som här föreslagits, gäller i fråga örn kassornas plikt

att mottaga medlemmar. För »ivrigt gäller där denna gräns praktiskt taget

även i fråga örn kassas rätt alt mottaga medlemmar, i det att kassorna allenast

undantagsvis få mottaga personer, som överskridit fyrtioårsåldern.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Utskottet.

Å andra sidan synes det icke föreligga giltig anledning att hindra kassa,

som så önskar, att bevilja inträde för personer med något högre ålder än

40 år. Med hänsyn till de tvingande regler rörande överflyttning, som upptagas

i förslagets 15 §, bör emellertid denna rätt för kassorna icke göras

alltför vidsträckt. Den i förslaget upptagna gränsen av 50 år torde få anses

lämplig.

Vid anförda förhållanden har utskottet icke funnit sig böra förorda någon

ändring av Kungl. Majis förslag i dessa delar.

Chefen för socialdepartementet har den 3 januari 1938 enligt Kungl.

Majis bemyndigande utsett en kommitté, den s. k. socialvårdskommittén,

vilken enligt direktiven för sitt arbete har till uppgift att företaga en allmän

översyn av socialvården. Kommittén har för fullgörande av sitt uppdrag

funnit erforderligt att upptaga sjukkasseverksamheten till mera ingående

prövning. Särskilda sakkunniga hava även tillkallats att biträda kommittén

vid denna utredning. Enligt 1943 års riksdagsberättelse torde kommittén

under första hälften av året kunna framlägga förslag i frågan angående

obligatorisk sjukförsäkring.

Såsom ovan anförts har under förarbetena till 1931 års sjukkassereform

framhållits, att det med hänsyn till den vid högre levnadsålder

ökade sjukdomsrisken icke bör kunna åläggas sjukkassa att bevilja rätt till

inträde åt personer, som överskridit en viss ålder, åtminstone icke därest

sjukkasseväsendet ordnades efter de grundprinciper, som sedermera kommo

till uttryck i 1931 års förordning i ämnet. Det torde hava rått enighet

om att denna högsta åldersgräns för rätt till inträde skulle ligga mellan 40

och 50 år. Viss tveksamhet synes emellertid hava yppats beträffande frågan

var inom det sålunda angivna området åldersgränsen lämpligen borde

sättas. I det lagförslag, som förelädes 1926 års riksdag, sattes åldersgränsen

till i regel 45 år. Den gräns, som slutligen fastställdes, blev emellertid

för de normala fallen 40 år.

Spörsmålet, huruvida ifrågavarande åldersgräns i 1931 års förordning bör

bibehållas eller örn — särskilt med hänsyn till efter förordningens ikraftträdande

möjligen vunna erfarenheter — gränsen kan höjas, finner utskottet

vara förtjänt av uppmärksamhet.

Emellertid befinner sig såsom förut anförts frågan om en allmän reform

av sjukkasseväsendet under utredning. Den år 1938 tillsatta socialvårdskommittén

har till uppgift att företaga en allmän översyn av socialvården.

För fullgörande av sitt uppdrag har kommittén funnit erforderligt att upptaga

sjukkasseverksamheten till mera ingående prövning. Kommittén torde

komma att slutföra denna fråga och framlägga förslag i anledning därav

under första hälften av innevarande år. Med hänsyn härtill finner utskottet

ej skäl föreslå riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Maj:t i

den med motionen avsedda frågan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

11

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Olof

Carlsson, Mannerskantz, Roos*) och Sten;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård*),

Cruse, Holm*), fru Johansson*), herrar Larsson i Östersund och Hagård*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.