Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om krigsansvarigliet för livoch invaliditetsförsäkring.

1943-05-20 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om krigsansvarigliet för livoch invaliditetsförsäkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om krigsansvarigliet för liv- och invaliditetsförsäkring.

Genom en den 9 april 1943 dagtecknad proposition, nr 202, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal, varigenom inländskt försäkringsbolag

å svensk medborgare eller å utlänning med hemvist här i riket

meddelat

1. livförsäkring (kapital- eller livränteförsäkring) för dödsfall eller

2. invaliditetsförsäkring, där denna avser premiebefrielse för livförsäkring

eller förenats med livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen

upphör, örn livränteförsäkringen upphör, eller där bolagets

rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.

Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen

tillämplig efter ty därom stadgas i 17 §. Lagen har ej avseende å återförsäkring

eller å försäkring hos anstalt, som utom återförsäkring endast

meddelar kollektiv försäkring eller som avses i 264 § lagen om försäkringsrörelse.

Vad här stadgats örn lagens tillämpning å försäkring hos inländskt försäkringsbolag

gäller ock i fråga örn försäkring, som meddelats av utländsk

försäkringsanstalt med verksamhet här i riket, där ej Konungen annorlunda

förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

2 §•

I denna lag förstås med

risksumma, vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv skillnaden

mellan försäkringssumman och återköpsvärdet samt vid annan försäkring

ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp,

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som av

Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant krig,

krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller

fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd eller, där det föranletts

av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter

krigstillståndets upphörande, samt

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigsansvarighet.

Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan ansvarighet.

3 §•

Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, förutom

återköpsvärdet, tvåhundratusen kronor av risksumman för dödsfall och samma

belopp av risksumman för invaliditet (krigsskgddad risksumma). Hava å

samma person flera livförsäkringar eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats

av en eller flera försäkringsgivare, skall, där ej Konungen annorlunda

förordnar, vad nu sagts gälla den sammanlagda risksumman för dödsfall

eller för invaliditet samt tidigare meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd

framför senare meddelad.

Förbehåll som strider mot första stycket eller som eljest innebär, att någon

med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren

medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet av den omfattning,

som i första stycket sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock

att Konungen äger medgiva, att sådant förbehåll må åberopas beträffande

försäkring, som meddelats efter krigstillståndets inträdande eller inom tre

månader dessförinnan.

4 §•

Vid dödsfall eller fall av invaliditet, för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren,

skall denne, där ej Konungen annorlunda förordnar, i vanlig

ordning utgiva ett belopp motsvarande återköpsvärdet, ökat med hälften

av risksumman dock högst med femtiotusen kronor. Hava å samma person

flera livförsäkringar eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller

flera försäkringsgivare, skall vad nu sagts gälla sammanlagda risksumman

för dödsfall eller för invaliditet; och skall vad av sammanlagda risksumman

utgives fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade

risksummor.

Återstoden av krigsskyddad risksumma må ej utgivas förrän krigspremie

fastställts enligt 12 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas; och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

3

må, om så erfordras, betalningen uppskjutas ytterligare högst ett år. Å ogulden

del skall, från det avgörande om krigspremien träffats, gäldas ränta efter

räntefot, som Konungen bestämmer.

5 §•

Örn de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade försäkringsfall,

för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar

försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande

riskpremierna för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars

krigsskyddade risksummor, må skillnaden (överkostnaden) till

hälften täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan

återstoden skall täckas genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den

mån ej annat föranledes av vad i 6—9 §§ stadgas.

6 §.

Krigspremie må icke överstiga en tjugondei av den högsta krigsskyddade

risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.

7 §•

Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens täckande

tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal

äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i

anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av

Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens

rörelse dels ock genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder,

säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv. I överskotts- och fondmedlen

inräknas icke vad som belöper å försäkring eller försäkringsdel, vars

risksumma icke är krigsskyddad.

Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tillskottsplikt skall äga

motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

8 §•

Där sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 6 § må uttagas,

ej förslår till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas genom

att, med iakttagande av begränsningarna i 7 §, försäkringsgivarens tillskott

höjes. På motsvarande sätt må, örn det belopp, varmed försäkringsgivaren

är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av halva överkostnaden,

återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen i 6 §, krigspremiema

höjas.

9 §.

Kan hela överkostnaden icke täckas i den ordning, som i 8 § sägs, må

bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4 §, nedsättas i

förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

10 §.

Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad

olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock

meddelas med avseende allenast å tillämpning av 9 §.

11 §•

Skall enligt 10 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd,

må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan

bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd

hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.

Krigspremies fastställande och uttagande.

12 §.

Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet

upphört och senast inom två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tilllämpning

av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att

det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier,

fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta

krigsskyddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet.

Örn försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant försäkringsfall,

för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder

av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens

upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av

Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet

avse allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.

13 §.

Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under

ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring

för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas

av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till

försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,

provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas örn bestämmande

av tid för krigspremies erläggande och om den högsta årliga betalning,

som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk

krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid

utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning av

annan anledning än i 14 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd

krigspremie.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 5

14 §.

Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen, må

enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser

nedsättas under förutsättning,

1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren

avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om

påföljden av underlåten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare

än en månad före förfallodagen, ej må åberopas, samt

2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att

han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse

tillika örn villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter

enligt avtalet.

Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det

sistnämnda meddelandets avlåtande.

15 §.

Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra

sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning,

må ej uttagas.

Särskilda bestämmelser.

16 §.

Konungen eller, där fråga är örn försäkring som meddelats av utländsk

anstalt, försäkringsinspektionen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse

från vad i 3—15 §§ stadgas beträffande

1. livförsäkring, som meddelats av anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar

livränteförsäkring,

2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med

lägre premie under vissa år, vilka vid krigstillstånds inträdande ännu ej

gått till ända,

3. annan livförsäkring, vilken vid krigstillstånds inträdande icke varit i

kraft fem år, och

4. invaliditetsförsäkring.

17 §.

Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med

invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande

av försäkringsgivarens tillskott till täckande av överkostnad samt

vid nedsättning enligt 9 eller 14 § skola betraktas såsom en enda försäkring.

Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,

hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan försäkringsgivarna,

vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas att vad i första

stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

18 §.

Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av överkostnad,

skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk

före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller

för täckande av förlust.

19 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må till belopp, motsvarande

försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts, vad försäkringsgivaren

beräknas skola tillskjuta på grund av krigsansvarigheten, redovisas

jämväl i tillgångar av annan art än i 215 § lagen örn försäkringsrörelse

sägs.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 7 §, må i försäkringsgivarens

balansräkning uppföras såsom tillgång.

20 §.

Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 12 § första

stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, örn ej Konungen för särskilt

fall annorlunda förordnar, beslut icke fattas om utdelning av vinst eller ränta,

härrörande från livförsäkringsrörelse.

Varder utdelning beslutad och verkställd i strid med vad i första stycket

stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära den;

och skola de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en ansvara för

brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

21 §.

För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas.

Vad i lagen örn försäkringsrörelse stadgas om grunder skall i tillämpliga

delar gälla inländskt bolags grunder enligt denna lag.

I fråga om utländsk anstalt skall fastställelse å grunderna sökas hos försäkringsinspektionen.

Inspektionen prövar grundernas överensstämmelse med

denna lag samt örn och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver må erfordras,

bland annat rörande skyldighet för anstalten att här i riket nedsätta

tillgångar till säkerhet för fullgörandet av anstaltens förbindelser enligt grunderna.

Å beslut om ändring av fastställda grunder skall ock sökas inspektionens

fastställelse. Då fastställelse å grunder eller å ändring i grunderna

meddelats, skall inspektionen låta i allmänna tidningarna införa tillkännagivande

därom.

22 §.

Sker i fråga om inländskt bolag avvikelse från denna lag eller från vad Konungen

med stöd av lagen förordnat, skall vad i 113, 208 och 228 §§ lagen

om försäkringsrörelse stadgas beträffande avvikelse, som där sägs, äga motsvarande

tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. •

Vad i 10 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket stadgas i fråga om där angiven avvikelse skall beträffande

utländsk anstalt gälla jämväl avvikelse från denna lag eller från däri avsedda

grunder.

23 §.

Styrelseledamot eller likvidator, som låter verkställa utdelning i strid med

bestämmelsen i 20 § första stycket, straffes på sätt i 258 § lagen om försäkringsrörelse

sägs.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, vare försäkringsgivaren,

såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd enligt 3 §,

ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna

örn uppskov med utbetalningen.

Genom denna lag upphäves lagen den 4 oktober 1940 (nr 851) med vissa

bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig; dock att vad i 11 § andra

stycket nämnda lag stadgas alltjämt skall äga tillämpning.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke kommer att lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Inledning.

Med skrivelse den 28 januari 1942 har Svenska livförsäkringsbolags

förening till Kungl. Majit överlämnat ett förslag till lag om krigsansvarighet

för liv- och invaliditetsförsäkring, avsedd att ersätta lagen den 4 oktober

1940 med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig (SFS

1940:851). I skrivelsen upplyses att förslaget på föreningens uppdrag utarbetats

av särskilda kommitterade samt att i ärendets behandling deltagit,

förutom föreningens medlemmar, representanter för Livförsäkringsanstalten

Folket och Svenska Personal-Pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening

(SPP).

Försäkringsinspektionen har efter remiss avgivit yttrande över förslaget.

Från Svenska livförsäkringsbolags förening, som beretts tillfälle att yttra sig

över vad inspektionen anfört, har därefter inkommit ytterligare en skrivelse

i ärendet.

Frågan har därefter underkastats beredning inom handelsdepartementet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Bakgrunden till kommitterades förslag.

Om de förhållanden, som föranlett utarbetandet av det föreliggande förslaget,

hava förenämnda kommitterade anfört:

Genom stormaktskrigets utbrott hösten 1939 aktualiserades kravet på en

utbyggnad av försäkringsavtalen i syfte att giva försäkringstagarna skydd

i större omfattning än som följde av dittills tillämpade försäkringsvillkor.

Därvid valdes två vägar, en för nytillkommande försäkringar och en för

redan tecknade försäkringsavtal.

För nytillkommande försäkringar fastställde Kungl. Maj:t den 29 september

1939 grunder, som därefter tillämpats till och med den 30 juni

1941; se bilaga 2 i 1939 års livförsäkringskommittés betänkande SOU

1940: 7. Under samma tid tillämpades de krigsvillkor, vilka återfinnas som

bilaga 3 i samma betänkande.

Beträffande redan gällande försäkringar genomfördes en reglering i lagstiftningsväg

genom lagen den 4 oktober 1940, sedermera ändrad genom lag

den 9 april 1941 (nr 195). Denna lagstiftning innebar i flera hänseenden

tvingande ändringar i fråga om »äldre försäkringar», varmed förstods sådana

liv- eller invaliditetsförsäkringar, som meddelats före lagens ikraftträdande

eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft, dock ej livförsäkring

enligt 1939 års villkor. 1940 års lag trädde i kraft den 5 oktober

1940.

Vissa bestämmelser i lagen ha avseende även å försäkringar, som tecknats

efter lagens ikraftträdande, men hela den väsentliga delen, som innehåller

en närmare reglering av försäkringsgivarens ansvarighet och tillskottsplikt

samt av krigspremien, avser allenast äldre försäkringar. Beträffande

försäkringsavtal, ingångna senare än tre månader från lagens ikraftträdande,

innehåller emellertid 15 §, att försäkringsavtalen ej utan Konungens

eller, beträffande utländsk anstalt, försäkringsinspektionens medgivande

må innehålla förbehåll för krigstillstånd av sådan innebörd,

att försäkringsgivaren helt eller delvis fritager sig från ansvarighet.

Då arbetet med utformandet av villkor och bestämmelser för försäkringar,

som komme att meddelas senare än tre månader efter lagens

ikraftträdande, icke kunde slutföras före den 5 januari 1941, medgav

Kungl. Maj:t den 3 januari 1941, att livförsäkringsavtal, som avslutades

efter den 4 januari men före den 1 juli 1941, finge innehålla de förbehåll

för krigstillstånd, som sedan den 1 oktober 1939 enligt försäkringsvillkoren

tillämpats i anslutning till de den 29 september 1939 stadfästa grunderna.

På grund härav kunde som nämnts försäkringar intill den 1 juli 1941 tecknas

enligt 1939 års villkor.

Genom beslut den 20 juni 1941 har Kungl. Maj:t i ett sammanhang fastställt

grunder och särskilda föreskrifter för tillämpning av 1940 års lagstiftning

dels för livförsäkringar, som meddelats före den 1 oktober 1939 (äldre

försäkringar), dels för livförsäkringar enligt 1939 års villkor, dels ock för

livförsäkringar, som meddelats efter den 30 juni 1941 (försäkringar enligt

1941 års villkor). *

Vad nu sagts har närmast gällt kapital- och livränteförsäkringar för dödsfall

(livförsäkringar). I fråga om invaliditetsförsäkringar äro förhållandena

delvis annorlunda, i det att man endast har att räkna med två grupper,

nämligen försäkringar tecknade före den 5 januari 1941 och försäkringar

tecknade under tiden från och med denna dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. ■''

Kommitterade framhålla, att del till följd av de olika vägar, på vilka fräsan

om krigsskydd fått sin lösning för äldre och nytillkommande försäkringar,

för närvarande råder ett mycket komplicerat system. Särskilt olikheterna

mellan de tre grupperna av livförsäkringar äro mycket betydande.

Bland skiljaktigheterna framhålla kommitterade, att begreppet krigsdödsfall

är olika bestämt i försäkringar enligt 1939 års villkor och i övriga försäkringar,

att högsta krigsskyddet enligt 1939 års villkor är 50,000 kronors

försäkringssumma och i fråga om övriga försäkringar 200,000 kronors

risksumma utöver återköpsvärdet, att försäkringsgivarens tillskottsplikt är

olika för olika försäkringsbestånd samt att för »äldre försäkringar» stadgas

en kategoriklyvning mellan krigsdeltagare och andra, vdken saknar

motsvarighet vid övriga försäkringar. Kommitterade fortsätta:

Detta system kan icke undgå att vålla stora administrativa svårigheter.

Då försäkringsbolagen måste räkna med en synnerligen begränsad tillgång

på personal under krig och det även i övrigt genom förstörelse av maskiner,

register och andra handlingar kan uppkomma allvarliga störningar, är

den stora administrationsbördan ägnad att väcka allvarliga farhågor. De

olika materiella reglerna för försäkringsbestånd från olika tider måste vidare

för allmänheten komma att framstå såsom godtyckliga eller i allt fall

synnerligen svårförklarliga.

För att åstadkomma en ändring till det bättre i denna del är till en början

angeläget, att försäkringar enligt 1939 års villkor bringas att i förevarande

hänseende såvitt möjligt överensstämma med övriga försäkringar.

1939 års krigsvillkor torde få anses vara för försäkringstagarna väsentligt

ogynnsammare än 1941 års krigsvillkor. En likriktning av krigsvillkoren

mellan försäkringar enligt 1939 års grunder och övriga försäkringar låter

sig icke göra utan lagstiftning. En utvidgning av 1940 års lag till försäkringar

enligt 1939 års villkor skulle emellertid med bibehållande av lagens

uppställning i övrigt bliva mycket otymplig. Kommitterade ha därför letts

in på tanken, att åt lagen borde givas en mera principiell utformning i

syfte att såvitt möjligt vinna överensstämmelse i krigsvillkoren för alla

grupper av försäkringar. För denna lösning talar även, att vissa av de

bestämmelser i lagen som gälla »äldre försäkringar» synas vara i behov

av jämkning. Bland annat må nämnas att kategoriklyvningen mellan »krigsdeltagare»

och andra, som ursprungligen ansågs nödvändig på grund av

vissa rättsliga överväganden, efter den omarbetning, som i vederbörande departement

verkställdes av livförsäkringskommitténs förslag, icke längre är

principiellt genomförd. Enligt kommitterades uppfattning torde numera allmän

förståelse kunna påräknas för det berättigade i att upphäva den åtskillnad,

som lagen alltjämt gör mellan »krigsdeltagare» och andra. Aven

vissa andra ändringar synas påkallade.

Den föreslagna lagen syftar, enligt vad de kommitterade uttalat, till att

åstadkomma en väsentlig förenkling och att skipa rättvisa mellan olika försäkringstagare.

För alt den önskvärda enkelheten skulle kunna vinnas hade

försäkringsbolagen ansetts höra åtaga sig vissa nya förpliktelser. I redaktionellt

hänseende hade eftersträvats att göra lagen mera lättläst och överskådlig
I

det följande lämnas en redogörelse för de viktigaste nyheter, som kommitterades

förslag i olika avseenden innebär i förhållande till nu gällande

bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Krigsskyddets storlek. Fördelning av krigsskyddet på

flera försäkringar.

För »äldre försäkringar» regleras krigsskyddet i 4 § 1940 års lag. Detta

lagrum sätter ur kraft villkor, enligt vilket försäkringsgivaren kan bliva fri

från ansvarighet på den grund, att den försäkrade under krigstillstånd tjänstgjort

vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten, eller emedan försäkringsfallet

har samband med krigstillstånd. Sådant förbehåll får alltså icke åberopas.

Den begränsningen stadgas emellertid i lagen, att det belopp, för vilket

förbehållet icke må åberopas, ej får överstiga återköpsvärdet med mer än

200,000 kronor av risksumman. Överstiger risksumman 200,000 kronor, kan

förbehållet alltjämt åberopas i fråga om den överskjutande delen. För denna

del är alltså försäkringsgivaren alltjämt fri från ansvar, i den mån nämnda

förbehåll innebär ett dylikt fritagande. Om t. ex. den, å vilken försäkringen

tagits, stupar i fält, gäller förbehållet för vad som av risksumman överstiger

200,000 kronor, örn däremot försäkringsfallet inträffar under andra omständigheter

än som avses med förbehållet, skall även den del av risksumman,

som överskjuter 200,000 kronor, utgå i sin helhet.

Enligt de krigsvillkor, som infördes hösten 1939, omfattar försäkringsgivarens

ansvar för s. k. krigsdödsfall högst 50,000 kronor av försäkringssumman

— utan hänsyn till eventuellt förefintliga »äldre försäkringar» å samma

person — jämte återköpsvärdet för överskjutande försäkringssumman.

Detta innebär å ena sidan, att den som tecknat försäkring till avsevärt större

belopp enligt 1939 års villkor icke erhåller krigsskydd för större del än nyss

nämnts, samt å andra sidan att, om å samma person tecknats såväl »äldre

försäkring» som försäkring enligt 1939 års villkor, krigsskydd kan åtnjutas

till högre belopp än 200,000 kronor.

Enligt 1941 års villkor gäller samma belopp för krigsskyddet som enligt

1940 års lag. Vid bestämmande av beloppet skall i princip avräknas det belopp,

som å samma person tecknats genom »äldre försäkring» eller genom

försäkring enligt 1939 års villkor. Härav framgår, att 1941 års villkor i princip

icke stadga högre krigsskyddad risksumma än 200,000 kronor.

Kommitterade hava funnit det synnerligen angeläget att åstadkomma enhetlig

behandling av krigsansvarigheten, vare sig försäkringsavtalet utgör

»äldre försäkring» eller slutits enligt 1939 års eller 1941 års villkor. För allmänheten

måste det — framhålla kommitterade — te sig mycket egendomligt,

om den ena försäkringstagaren vore krigsskyddad för allenast 50,000

kronor, oaktat försäkringssumman vore betydligt större, medan den andre

vore krigsskyddad för det reguljära maximibeloppet 200,000 kronor. För att

krigsförsäkringen skulle kunna omfattas med förtroende måste enkla och

lättfattliga linjer följas, som allmänheten kunde kontrollera utan att vara

insatt i ett större antal detaljerade bestämmelser, som med endast korta mellanrum

ersatt varandra. Olikheter i nyssnämnda hänseende vållade dessutom

försäkringsgivarna betydande administrativa svårigheter. Kommitterade hava

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

därför föreslagit en principiellt hållen bestämmelse, som icke är inskränkt till

»äldre försäkringar». Den omfattar sålunda även försäkringar enligt 1939 ars

och 1941 års villkor liksom försäkringar enligt framtida villkor. För samtliga

fall skall enligt kommitterades förslag gälla, att försäkringsgivarens krigsansvarighet

skall omfatta, förutom återköpsvärdet, högst 200,000 kronor av

risksumman för dödsfall eller invaliditet (krigsslcyddad risksumma). Risksumman

räknas särskilt för dödsfall och särskilt för invaliditet.

För det fall, att å samma person meddelats flera »äldre livförsäkringar» av

en eller flera försäkringsgivare, stadgas i 4 § 1940 års lag att, om ej Konungen

annorlunda förordnar, för bestämmandet av försäkringarnas krigsskyddade

del deras risksummor skola sammanläggas. Hava flera försäkringar enligt

1941 års villkor meddelats å samma person, gäller likaledes i princip, att

för bestämmandet av deras krigsskyddade del risksummorna skola sammanläggas.

Krigsskyddets begränsning enligt 1939 års villkor hänför sig till sammanlagda

försäkringssumman för försäkringar, som enligt dessa villkor meddelats

å samma person.

Enligt kommitterades förslag, vilket även i nu berörda hänseende bär

enhetliga regler för de olika grupperna av livförsäkringar, skall krigsskyddet,

liksom enligt 1940 års lag, i princip bestämmas med hänsyn till försäkringarnas

sammanlagda risksummor. Principen har i förslaget utsträckts att

gälla jämväl invaliditetsförsäkringar, dock att risksummorna för sådana försäkringar

skola sammanläggas för sig.

I 1940 års lag stadgas vidare, att sammanlagda krigsskyddade risksumman

för flera försäkringar, där ej annat avtalats, skall fördelas på de olika försäkringarna

i förhållande till dessas risksummor. Enligt 1939 års villkor gäller

åter, att tidigare meddelad försäkring åtnjuter krigsskydd framför senare

meddelad. 1941 års villkor bestämma, att totala krigsskyddade risksumman

för försäkringar å en person skall fördelas å försäkringarna i förhållande till

risksummorna, där ej annat avtalats. Vidare stadgas att, om jämväl »äldre

livförsäkring» eller livförsäkring enligt 1939 års villkor finnes å samma person,

den krigsskyddade risksumman för försäkring enligt 1941 års villkor

begränsas ytterligare så, att den jämte den krigsskyddade risksumman å sådan

tidigare meddelad livförsäkring icke överstiger 200,000 kronor.

Kommitterade hava framhållit, att sålunda för närvarande ej mindre än

tre principer vore för olika fall i kraft, när det gällde att bestämma, vilka

försäkringar som vore krigsskyddade, då sammanlagda risksumman överstege

maximibeloppet för krigsskydd. Vad särskilt anginge pro-rata-regeln

medförde den bland annat den olägenheten, att en omräkning måste ske för

varje gång någon försäkring upphörde eller förändrades till beloppet. En

förenkling vore behövlig. Kommitterade hava i sådant syfte föreslagit en för

alla hithörande grupper av försäkringar gemensam regel av innehåll, att tidigare

meddelad försäkring skall åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad.

En sådan regel stöde — yttra kommitterade vidare — säkerligen bäst

i överensstämmelse med vad allmänheten funne naturligt och riktigt. Därmed

underlättades också kontrollen över att misstag vid utbetalning ej ägde rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Emellertid borde möjlighet till avvikelse finnas. Sådan avvikelse kunde beträffande

nu gällande bestämmelser ske genom avtal, varmed torde åsyftas

avtal mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Det kunde ifrågasättas,

om en så enkel regel vore tillfyllest. Man syntes här vara nödsakad

att räkna nied ett flertal kombinationer, som icke lämpligen borde upptagas i

lag. Kommitterade hava därför föreslagit, att det skall ankomma på Konungen

att medgiva avvikelse och att bestämmelser härom skola intagas i grunder

för tillämpning av den nu föreslagna lagen. I dessa grunder borde —

framhålla kommitterade — medgivas, att frågan i lämplig omfattning finge

regleras genom avtal.

Bestämmelserna örn försäkringsgivares krigsansvarighet skola vara tvingande

i det hänseendet, att förbehåll med avseende å krigstillstånd, enligt

vilket försäkringsgivaren kan — under annan förutsättning än i fredstid —

helt eller delvis bliva fri från ansvarighet i angiven omfattning, skall vara

utan verkan.

Försåkringsinspektionen har förklarat sig finna de föreslagna förenklingarna

välbetänkta och värda allt beaktande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, har icke framställt

någon erinran mot vad de kommitterade enligt vad ovan anförts föreslagit.

Utbetalning av krigsskyddat försäkringsbelopp.

Beträffande »äldre försäkring» stadgas i 7 § av 1940 års lag, att vid krigsdödsfall

eller fall av krigsinvaliditet å försäkringen i vanlig ordning skall

betalas — därest Konungen ej medgivit förhöjning — ett belopp motsvarande

återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman, dock högst med 50,000

kronor. Enligt 1939 års villkor skall av den krigsskyddade försäkringssumman

— högst 50,000 kronor jämte återköpsvärdet för eventuellt överskjutande

försäkringssumma — i vanlig ordning utbetalas hälften, dock lägst

återköpsvärdet. Enligt 1941 års villkor gäller en särskild bestämmelse för

försäkringar enligt s. k. svaga tariffer1 av innebörd, att å dem skall i vanlig

ordning betalas, förutom återköpsvärdet, en fjärdedel, dock högst 25,000

kronor, av den krigsskyddade risksumman. För andra försäkringar enligt

1941 års villkor gäller, att i vanlig ordning skall betalas återköpsvärdet samt

hälften, dock högst 50,000 kronor, av den krigsskyddade risksumman. Med

avseende å utgivande av försäkringsbelopp, som ej utbetalats i vanlig ordning,

gäller i fråga om »äldre försäkringar» och försäkringar enligt 1941

års villkor, att beloppet ej må utgivas förrän krigspremien fastställts och

att, om så erfordras, betalningen må uppskjutas ytterligare högst ett år. I

1 Under denna beteckning brukar nian sammanföra vissa slag av livförsäkringar, som utmärkas

av att de icke alls eller endast i ringa mån föranleda fondbildning, nämligen a) korttidsförsäkring,

b) försäkring med naturlig premie och c) försäkring med lägre premie under vissa år,

för vilken den högre premien icke börjat erläggas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

13

1939 års villkor stadgas, att betalning av det belopp av försäkringssumman,

som kan komma att utgå utöver vad som utbetalats i vanlig ordning, skall

verkställas senast två år efter det krigstillståndet upphört.

Kommitterades förslag upptager i förevarande hänseende för samtliga försäkringsgrupper

enhetliga regler av i huvudsak samma innehåll som de, vilka

nu enligt 1940 års lag gälla för »äldre försäkringar». Möjligheten till avvikelse

från lagens föreskrifter har dock utvidgats genom att uttrycket »därest

Konungen ej medgivit förhöjning» utbytts mot »därest Konungen ej annorlunda

förordnar». Av kommitterades motiv framgår, att avsikten med

ändringen är att möjliggöra ej blott en höjning utan även en sänkning av

det belopp, som skall utbetalas i vanlig ordning. Kommitterade hava såsom

sin mening uttalat, att en sänkning vore erforderlig beträffande försäkringar

enligt svaga tariffer; för dem borde — i överensstämmelse med vad 1941 års

villkor innehålla beträffande sådana försäkringar — i grunderna stadgas

att, utöver återköpsvärdet, en fjärdedel av krigsskyddade risksumman, dock

högst 25,000 kronor, skulle utbetalas i vanlig ordning.

För det fall, att flera »äldre livförsäkringar» tagits å samma person, gäller

enligt 7 § 1940 års lag, att det belopp, som skall betalas i vanlig ordning,

skall bestämmas med hänsyn till sammanlagda risksumman. Vad som av

denna utbetalas i vanlig ordning skall fördelas på försäkringarna i förhållande

till de krigsskyddade risksummorna. Enligt 1939 års villkor skall det

belopp, som skall utbetalas i vanlig ordning, bestämmas med hänsyn till

sammanlagda krigsskyddade försäkringssumman för försäkringar, som tecknats

enligt dessa villkor. Någon särskild föreskrift för det fall, att krigsskyddet

— som enligt ifrågavarande villkor tillkommer tidigare meddelad

försäkring framför senare meddelad — omfattar flera försäkringar, finnes

icke, men det torde vara avsett att det belopp, som utöver återköpsvärdena

skall utbetalas i vanlig ordning, skall fördelas på försäkringarna i förhållande

till de krigsskyddade försäkringssummorna i den mån dessa icke ingå i

återköpsvärdena. Enligt 1941 års villkor gäller som nämnts, att vid krigsdödsfall

skall i vanlig ordning utom återköpsvärdet betalas hälften eller i

vissa fall en fjärdedel av den krigsskyddade risksumman, dock högst 50,000

resp. 25,000 kronor. Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats

enligt 1941 års eller tidigare villkor, av en eller flera försäkringsgivare, begränsas

utbetalningen ytterligare så, att alla utbetalningar i vanlig ordning

av risksumma sammanlagda uppgå till högst 50,000 kronor. Vad i vanlig

ordning betalas för försäkringar enligt 1941 års villkor fördelas på de olika

försäkringarna i förhållande till det belopp, som skulle hava betalats, därest

sistnämnda begränsningsregler ej behövt tillämpas.

Även i nu berörda hänseende ansluter sig kommitterades förslag lill 1940

års lag, i det att förslaget upptager för samtliga försäkringsgrupper avsedda

bestämmelser av innebörd att, örn flera försäkringar meddelats ä

samma person, det belopp, som skall betalas i vanlig ordning, skall bestämmas

nied hänsyn till sammanlagda risksumman samt att vad som i vanlig

ordning utbetalas av denna skall fördelas efter försäkringarnas krigsskyd
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

dadé risksummor. Bestämmelserna skola gälla även invaliditetsförsäkringar,

dock att risksummorna för sådana försäkringar skola sammanläggas för

sig. Kommittérade hava i detta sammanhang uttalat, att de administrativa

svårigheter, som det nu bestående systemet skulle medföra, så gott som

helt undvekes genom vad kommitterade föreslagit därom, att tidigare meddelad

försäkring skall åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad, vadan

bestämmelserna örn betalning i vanlig ordning i de nya grunderna kunde

bliva mycket enkla.

Försäkringsinspektionen har uttalat sin anslutning till de förenklingar,

som kommitterades förslag i förevarande del innebär.

Föredragande departementschefen har funnit förslaget i denna del icke

föranleda någon saklig erinran.

Krigsansvarighetens finansiering.

För »äldre försäkringar» gälla enligt 13 § 1940 års lag med avseende å täckning

av överkostnaden — det belopp, varmed de sammanlagda krigsskyddade

risksummoma för inträffade försäkringsfall, som omfattas av krigsansvarigheten,

överstiga summan av de på tiden för krigstillståndet belöpande

riskpremierna — följande regler. I första hand skall överkostnaden täckas

till hälften genom krigspremier och till hälften genom tillskott från

försäkringsgivaren. Såväl krigspremierna som tillskottet äro emellertid på

visst sätt maximerade. Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier,

som kunna uttagas, till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden

täckas genom att, med iakttagande av i lagen stadgade begränsningar, försäkringsgivarens

tillskott höjes. På motsvarande sätt skall, om det högsta

belopp, varmed försäkringsgivaren må bidraga, icke förslår till täckande av

halva överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande av i

lagen stadgad begränsning, krigspremierna höjas. Förslår icke sammanlagda

beloppet av de krigspremier, som må uttagas, och det tillskott, varmed försäkringsgivaren

må bidraga, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden

täckas genom att sådana från utbetalning i vanlig ordning undantagna

belopp inom försäkringarnas krigsskyddade del, som avse försäkrade,

för vilka försäkringsfallet inträffat under tid, då de varit krigsdeltagare,

eller föranletts av krigshandling under dylik tid, nedsättas med belopp, som

stå i förhållande till de krigsskyddade risksummorna.

För försäkringar enligt 1939 års villkor gäller såsom huvudregel, att överkostnaden

— liksom i fråga om »äldre försäkringar» — i första hand skall

täckas till hälften genom krigspremier och till hälften genom tillskott från

försäkringsgivaren. Därest brist i någotdera hänseendet uppstår, skall höjning

av tillskottet respektive krigspremierna ske, likaledes enligt de för »äldre försäkringar»

gällande reglerna. Förslår icke sammanlagda beloppet av de

krigspremier och det tillskott, som med tillämpning av nämnda regler kunna

uttagas, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden täckas genom

proportionell ökning av krigspremierna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ,30.

15

De i förevarande avseende för försäkringar enligt 1941 års villkor gällande

huvudreglerna skilja sig från reglerna för »äldre försäkringar» däri, att den

nedsättning av innehållna försäkringsbelopp, som i sista hand skall tillgripas,

skall drabba krigsdeltagare och andra försäkrade lika.

Kommitterades förslag överensstämmer med avseende på huvudreglerna

för överkostnadens täckning -— vilka enligt förslaget äro gemensamma för

de olika försäkringsgrupperna — med vad som för närvarande gäller för

försäkringar enligt 1941 års villkor. Den i 1940 års lag i visst avseende bibehållna

kategoriklyvningen mellan krigsdeltagare och andra försäkrade

bär alltså helt övergivits. Kommitterade hava härutinnan hänvisat till vad

de anfört örn de förhållanden, som föranlett lagförslagets utarbetande, varjämte

de till ytterligare motivering av sin ståndpunkt yttrat:

Kostnaden för krigsansvarigheten kan i vad rör försäkringstagarens bidrag

täckas antingen genom krigspremier eller genom nedsättning av försäkringarna

eller genom bådadera. Gällande lag medger, att den del av kostnaden,

som kan uttagas genom krigspremier, må fördelas lika på krigsdeltagare

och andra. Lagrådet framhöll vid sin granskning av 1940 års förslag,

att den ledande synpunkten borde vara, alt en ordning skapades som

under rådande förhållanden bäst överensstämde med rättvisa och billighet.

Därest det därvid funnes lämpligt att i anslutning till vad försäkringsinspektionen

föreslagit i större eller mindre utsträckning likställa alla försäkringsavtal,

syntes en sådan behandling enligt lagrådets mening icke möta större

betänkligheter av rättslig natur än en kategoriklyvning i enlighet med livförsäkringskommitténs

förslag. Härav framgår, att något rättsligt hinder icke

torde föreligga mot alt den kostnad, som bör bestridas av försäkringstagarna

på annat sätt än genom krigspremier, genom nedsättning slås ut lika på

krigsdeltagare och andra.

Kommitterade vilja också något närmare beröra innebörden av den i lagen

stadgade kategoriklyvningen. Till en början är det självklart, att den nedsättning

av risksummorna, som kan behövas, blir väsentligt större för de

enskilda försäkringstagarna, örn all nedsättning skall drabba krigsdeltagare,

än örn nedsättningen drabbar alla lika. Att krigsdeltagarnas börda lättas är,

synes det, ett humanitärt och socialt trängande önskemål. Vidare bör framhållas,

att örn än icke alla så dock det stora flertalet av försäkringstagarna

äro potentiella »krigsdeltagare». Det är ofta endast en tillfällighet, att en

försäkringstagare icke blir krigsdeltagare i lagens mening. Man behöver endast

tänka på dem, som på grund av en viktig befattning erhålla uppskov

med krigstjänst. Dessa vapenföra lia ju haft och kunna alltjämt lia att räkna

nied krigstjänst. Alltså innebär 1940 års lag även för dem ett trygghetstillskott,

låt vara att den risk, som lagen täcker, kanske icke under kriget

blir aktuell för deni. De böra rimligen bidraga till kostnaden för detta trygghetstillskott

på samma sätt som de, för vilka det blivit aktuellt att gå ut i

kriget. Dessa uppskovsberättigade stanna flir övrigt ofta kvar i arbete inom

fabriker, där dödsrisken är särskilt stor genom fara för bombning. Örn de

dödas vid bombanfall, iir dödsfallet enligt lagens distinktion civilt och de

bliva bättre ställda än de, som stupat i den egentliga stridslinjen. I övrigt

böra även liemvärnsmän och lollor liksom andra frivilliga vid krigsmakten

särskilt ihagkommas i detta sammanhang. Inom industrien uttagas t. cx.

verksliemvärnsmän till skydd för anläggningen. Om dessa utvalda komma

att i sin tjänst, mill ibland kamraterna vid företaget, dödas t. ex. genom en

bomb, äro de nu sämre ställda än de, som icke behövt utlagas eller icke ansetts

lämpade att uttagas till hemvärnst jäns!. Bombrisken var dock den
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

samma för alla. Det skulle kunna verka menligt på rekryteringen av hemvärnsmän

och andra frivilliga, om det bleve bekant att lagen intager denna

ståndpunkt.

Krigspremie för »äldre försäkring» må enligt 8 § 1940 års lag icke överstiga

en tjugondei av den högsta krigsskyddade risksumma som gällt under krigstillståndet.

Samma begränsning gäller för krigspremie för försäkring enligt

1941 års villkor, under det att däremot — såsom framgår av vad förut anförts

— huvudreglerna för krigsansvarighetens finansiering i fråga om försäkringar

enligt 1939 års villkor icke innefatta någon begränsning av krigspremiens

storlek. Kommitterades förslag överensstämmer i detta hänseende

med 1940 års lag.

I fråga om försäkringsgivares tillskottsplikt vid »äldre försäkringar» stadgas

i 6 § 1940 års lag den begränsningen, att försäkringsgivaren ej är skyldig att

tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal

äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas

i anspråk genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av

Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens

rörelse samt frigöras genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder,

säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv. Med sålunda angivna

överskotts- och fondmedel avses endast vad som av dessa medel belöper på

krigsskyddad del av ifrågavarande försäkringar. Huvudreglerna rörande

krigsansvarighetens finansiering vid försäkringar enligt 1939 års och 1941

års villkor hänvisa beträffande försäkringsgivarens tillskottsplikt till 1940

års lag. I kommitterades förslag hava lagens bestämmelser i denna del upptagits

utan någon ändring i sak.

De i det föregående återgivna reglerna för krigsansvarighetens finansiering

vid »äldre försäkringar» äro gemensamma för alla försäkringar, tillhörande

denna kategori. (Här avses endast livförsäkringar, meddelade av de egentliga

livförsäkringsbolagen, och bortses sålunda från livförsäkringar, meddelade

av bolag, vilkas rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring — SPP

m. fl. — ävensom från invaliditetsförsäkringar.) Beträffande vissa försäkringar

enligt 1939 års och 1941 års villkor gälla däremot i detta hänseende

bestämmelser, som avvika från de huvudregler, för vilka redogörelse lämnats

i det föregående.

Beträffande försäkringar enligt 1939 års villkor gälla sålunda särskilda bestämmelser

för försäkringar, som vid krigstillståndets inträdande varit i kraft

kortare tid än fem år. Enligt 1941 års villkor gälla särskilda bestämmelser

om krigsansvarighetens finansiering för försäkringar enligt svaga tariffer

samt andra försäkringar, vilka vid krigstillståndets inträdande varit i kraft

kortare tid än fem år.

Kommitterades förslag upptager i förevarande hänseende särskilda bestämmelser

för försäkringar enligt svaga tariffer och försäkringar, som vid

krigstillstånds inträdande icke varit i kraft fem år. Bestämmelserna skola

tillämpas på försäkringar av ifrågavarande kategorier, meddelade enligt 1939

års eller 1941 års villkor, men däremot icke på »äldre försäkringar».

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

17

Försäkringsinspektionen har — med erinran om att inspektionen under

förarbetena till 1940 års lag vid flera tillfällen kraftigt förordat borttagandet

av all kategoriklyvning mellan krigsdeltagare och andra försäkrade — förklarat

sig utan tvekan tillstyrka den ändring, kommitterade härutinnan föreslagit.

Jämväl till de övriga förenklingar, som förslaget i nu berörda avseenden

innebär, har inspektionen uttalat sin anslutning.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört:

»övertygande skäl hava enligt min mening förebragts för att kategoriklyvningen

mellan krigsdeltagare och andra försäkrade bör helt avskaffas. Även

de övriga ändringar i fråga örn krigsansvarighetens finansiering, som förslaget

innebär i förhållande till vad som för närvarande gäller, synas vara väl

motiverade. Jag anser mig dock böra föreslå, att de särskilda bestämmelserna

om försäkringar enligt svaga tariffer och försäkringar, som vid krigstillstånds

inträdande varit i kraft kortare tid än fem år, skola utgå ur lagen

för att i stället införas i de nya grunder, som bliva erforderliga.»

Beträffande förslagets detaljer får utskottet hänvisa till sid. 23—47 i propositionen.

Lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade förslaget föreslagit

vissa ändringar. Vad lagrådet sålunda föreslagit har beaktats i propositionen.

Därjämte har lagrådet, vad angår 7 § i förslaget, ifrågasatt, huruvida icke

även aktie- eller garantikapitalet samt i förekommande fall reservfonden och

utjämningsfonden borde få tagas i anspråk för att undvika nedsättning i sådana

fall där försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet är skyldig att utgiva

full försäkringssumma. Då ej oväsentliga svårigheter torde möta att närmare

angiva, under vilka förutsättningar och i vilken omfattning försäkringsgivarens

ifrågavarande tillgångar borde kunna tagas i anspråk samt spörsmålet

icke torde vara av den vikt, att lagförslagets godtagande vore beroende

av om det löstes i den ena eller andra riktningen, fann sig lagrådet — i saknad

av närmare utredning på denna punkt — emellertid kunna stanna vid

allenast det uttalandet, att frågan syntes böra göras till föremål för ytterligare

undersökning.

Föredragande departementschefen ansåg sig icke böra förorda någon ändring

i förslaget med anledning av lagrådets yttrande i denna del.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 20 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

2

U Iskotta.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 30.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson, Roos*, Sten,

Holstenson och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken*,

Cruse, Holm, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

43805S. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsansvarighet för lirock invaliditetsförsäkring. a1 i texten