Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om krigsansvarigliet för livoch invaliditetsförsäkring.
1943-05-20 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1943:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om krigsansvarigliet för livoch invaliditetsförsäkring.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1943 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om krigsansvarigliet för liv- och invaliditetsförsäkring.
Genom en den 9 april 1943 dagtecknad proposition, nr 202, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal, varigenom inländskt försäkringsbolag
å svensk medborgare eller å utlänning med hemvist här i riket
meddelat
1. livförsäkring (kapital- eller livränteförsäkring) för dödsfall eller
2. invaliditetsförsäkring, där denna avser premiebefrielse för livförsäkring
eller förenats med livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen
upphör, örn livränteförsäkringen upphör, eller där bolagets
rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.
Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen
tillämplig efter ty därom stadgas i 17 §. Lagen har ej avseende å återförsäkring
eller å försäkring hos anstalt, som utom återförsäkring endast
meddelar kollektiv försäkring eller som avses i 264 § lagen om försäkringsrörelse.
Vad här stadgats örn lagens tillämpning å försäkring hos inländskt försäkringsbolag
gäller ock i fråga örn försäkring, som meddelats av utländsk
försäkringsanstalt med verksamhet här i riket, där ej Konungen annorlunda
förordnar.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 30.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
2 §•
I denna lag förstås med
risksumma, vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv skillnaden
mellan försäkringssumman och återköpsvärdet samt vid annan försäkring
ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp,
krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som av
Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant krig,
krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller
fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd eller, där det föranletts
av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter
krigstillståndets upphörande, samt
krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigsansvarighet.
Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan ansvarighet.
3 §•
Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, förutom
återköpsvärdet, tvåhundratusen kronor av risksumman för dödsfall och samma
belopp av risksumman för invaliditet (krigsskgddad risksumma). Hava å
samma person flera livförsäkringar eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats
av en eller flera försäkringsgivare, skall, där ej Konungen annorlunda
förordnar, vad nu sagts gälla den sammanlagda risksumman för dödsfall
eller för invaliditet samt tidigare meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd
framför senare meddelad.
Förbehåll som strider mot första stycket eller som eljest innebär, att någon
med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren
medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet av den omfattning,
som i första stycket sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock
att Konungen äger medgiva, att sådant förbehåll må åberopas beträffande
försäkring, som meddelats efter krigstillståndets inträdande eller inom tre
månader dessförinnan.
4 §•
Vid dödsfall eller fall av invaliditet, för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren,
skall denne, där ej Konungen annorlunda förordnar, i vanlig
ordning utgiva ett belopp motsvarande återköpsvärdet, ökat med hälften
av risksumman dock högst med femtiotusen kronor. Hava å samma person
flera livförsäkringar eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller
flera försäkringsgivare, skall vad nu sagts gälla sammanlagda risksumman
för dödsfall eller för invaliditet; och skall vad av sammanlagda risksumman
utgives fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade
risksummor.
Återstoden av krigsskyddad risksumma må ej utgivas förrän krigspremie
fastställts enligt 12 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas; och
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
3
må, om så erfordras, betalningen uppskjutas ytterligare högst ett år. Å ogulden
del skall, från det avgörande om krigspremien träffats, gäldas ränta efter
räntefot, som Konungen bestämmer.
5 §•
Örn de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade försäkringsfall,
för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar
försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande
riskpremierna för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars
krigsskyddade risksummor, må skillnaden (överkostnaden) till
hälften täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan
återstoden skall täckas genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den
mån ej annat föranledes av vad i 6—9 §§ stadgas.
6 §.
Krigspremie må icke överstiga en tjugondei av den högsta krigsskyddade
risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.
7 §•
Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens täckande
tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal
äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i
anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av
Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens
rörelse dels ock genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder,
säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv. I överskotts- och fondmedlen
inräknas icke vad som belöper å försäkring eller försäkringsdel, vars
risksumma icke är krigsskyddad.
Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tillskottsplikt skall äga
motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
8 §•
Där sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 6 § må uttagas,
ej förslår till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas genom
att, med iakttagande av begränsningarna i 7 §, försäkringsgivarens tillskott
höjes. På motsvarande sätt må, örn det belopp, varmed försäkringsgivaren
är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av halva överkostnaden,
återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen i 6 §, krigspremiema
höjas.
9 §.
Kan hela överkostnaden icke täckas i den ordning, som i 8 § sägs, må
bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4 §, nedsättas i
förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
10 §.
Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad
olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock
meddelas med avseende allenast å tillämpning av 9 §.
11 §•
Skall enligt 10 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd,
må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan
bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd
hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.
Krigspremies fastställande och uttagande.
12 §.
Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet
upphört och senast inom två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tilllämpning
av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att
det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier,
fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta
krigsskyddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet.
Örn försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant försäkringsfall,
för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder
av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens
upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av
Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet
avse allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.
13 §.
Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under
ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring
för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas
av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till
försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.
I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,
provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas örn bestämmande
av tid för krigspremies erläggande och om den högsta årliga betalning,
som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk
krigspremie.
Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid
utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning av
annan anledning än i 14 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd
krigspremie.
Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 5
14 §.
Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen, må
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser
nedsättas under förutsättning,
1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren
avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om
påföljden av underlåten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare
än en månad före förfallodagen, ej må åberopas, samt
2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att
han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse
tillika örn villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter
enligt avtalet.
Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det
sistnämnda meddelandets avlåtande.
15 §.
Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra
sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning,
må ej uttagas.
Särskilda bestämmelser.
16 §.
Konungen eller, där fråga är örn försäkring som meddelats av utländsk
anstalt, försäkringsinspektionen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse
från vad i 3—15 §§ stadgas beträffande
1. livförsäkring, som meddelats av anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar
livränteförsäkring,
2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med
lägre premie under vissa år, vilka vid krigstillstånds inträdande ännu ej
gått till ända,
3. annan livförsäkring, vilken vid krigstillstånds inträdande icke varit i
kraft fem år, och
4. invaliditetsförsäkring.
17 §.
Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med
invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande
av försäkringsgivarens tillskott till täckande av överkostnad samt
vid nedsättning enligt 9 eller 14 § skola betraktas såsom en enda försäkring.
Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,
hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan försäkringsgivarna,
vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas att vad i första
stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
18 §.
Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av överkostnad,
skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk
före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller
för täckande av förlust.
19 §.
Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må till belopp, motsvarande
försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts, vad försäkringsgivaren
beräknas skola tillskjuta på grund av krigsansvarigheten, redovisas
jämväl i tillgångar av annan art än i 215 § lagen örn försäkringsrörelse
sägs.
Sådant förutberäknat överskott, som avses i 7 §, må i försäkringsgivarens
balansräkning uppföras såsom tillgång.
20 §.
Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 12 § första
stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, örn ej Konungen för särskilt
fall annorlunda förordnar, beslut icke fattas om utdelning av vinst eller ränta,
härrörande från livförsäkringsrörelse.
Varder utdelning beslutad och verkställd i strid med vad i första stycket
stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära den;
och skola de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en ansvara för
brist, som vid återbäringen kan uppkomma.
21 §.
För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas.
Vad i lagen örn försäkringsrörelse stadgas om grunder skall i tillämpliga
delar gälla inländskt bolags grunder enligt denna lag.
I fråga om utländsk anstalt skall fastställelse å grunderna sökas hos försäkringsinspektionen.
Inspektionen prövar grundernas överensstämmelse med
denna lag samt örn och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver må erfordras,
bland annat rörande skyldighet för anstalten att här i riket nedsätta
tillgångar till säkerhet för fullgörandet av anstaltens förbindelser enligt grunderna.
Å beslut om ändring av fastställda grunder skall ock sökas inspektionens
fastställelse. Då fastställelse å grunder eller å ändring i grunderna
meddelats, skall inspektionen låta i allmänna tidningarna införa tillkännagivande
därom.
22 §.
Sker i fråga om inländskt bolag avvikelse från denna lag eller från vad Konungen
med stöd av lagen förordnat, skall vad i 113, 208 och 228 §§ lagen
om försäkringsrörelse stadgas beträffande avvikelse, som där sägs, äga motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 30. •
Vad i 10 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket stadgas i fråga om där angiven avvikelse skall beträffande
utländsk anstalt gälla jämväl avvikelse från denna lag eller från däri avsedda
grunder.
23 §.
Styrelseledamot eller likvidator, som låter verkställa utdelning i strid med
bestämmelsen i 20 § första stycket, straffes på sätt i 258 § lagen om försäkringsrörelse
sägs.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, vare försäkringsgivaren,
såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd enligt 3 §,
ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna
örn uppskov med utbetalningen.
Genom denna lag upphäves lagen den 4 oktober 1940 (nr 851) med vissa
bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig; dock att vad i 11 § andra
stycket nämnda lag stadgas alltjämt skall äga tillämpning.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke kommer att lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Inledning.
Med skrivelse den 28 januari 1942 har Svenska livförsäkringsbolags
förening till Kungl. Majit överlämnat ett förslag till lag om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring, avsedd att ersätta lagen den 4 oktober
1940 med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig (SFS
1940:851). I skrivelsen upplyses att förslaget på föreningens uppdrag utarbetats
av särskilda kommitterade samt att i ärendets behandling deltagit,
förutom föreningens medlemmar, representanter för Livförsäkringsanstalten
Folket och Svenska Personal-Pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening
(SPP).
Försäkringsinspektionen har efter remiss avgivit yttrande över förslaget.
Från Svenska livförsäkringsbolags förening, som beretts tillfälle att yttra sig
över vad inspektionen anfört, har därefter inkommit ytterligare en skrivelse
i ärendet.
Frågan har därefter underkastats beredning inom handelsdepartementet.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Bakgrunden till kommitterades förslag.
Om de förhållanden, som föranlett utarbetandet av det föreliggande förslaget,
hava förenämnda kommitterade anfört:
Genom stormaktskrigets utbrott hösten 1939 aktualiserades kravet på en
utbyggnad av försäkringsavtalen i syfte att giva försäkringstagarna skydd
i större omfattning än som följde av dittills tillämpade försäkringsvillkor.
Därvid valdes två vägar, en för nytillkommande försäkringar och en för
redan tecknade försäkringsavtal.
För nytillkommande försäkringar fastställde Kungl. Maj:t den 29 september
1939 grunder, som därefter tillämpats till och med den 30 juni
1941; se bilaga 2 i 1939 års livförsäkringskommittés betänkande SOU
1940: 7. Under samma tid tillämpades de krigsvillkor, vilka återfinnas som
bilaga 3 i samma betänkande.
Beträffande redan gällande försäkringar genomfördes en reglering i lagstiftningsväg
genom lagen den 4 oktober 1940, sedermera ändrad genom lag
den 9 april 1941 (nr 195). Denna lagstiftning innebar i flera hänseenden
tvingande ändringar i fråga om »äldre försäkringar», varmed förstods sådana
liv- eller invaliditetsförsäkringar, som meddelats före lagens ikraftträdande
eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft, dock ej livförsäkring
enligt 1939 års villkor. 1940 års lag trädde i kraft den 5 oktober
1940.
Vissa bestämmelser i lagen ha avseende även å försäkringar, som tecknats
efter lagens ikraftträdande, men hela den väsentliga delen, som innehåller
en närmare reglering av försäkringsgivarens ansvarighet och tillskottsplikt
samt av krigspremien, avser allenast äldre försäkringar. Beträffande
försäkringsavtal, ingångna senare än tre månader från lagens ikraftträdande,
innehåller emellertid 15 §, att försäkringsavtalen ej utan Konungens
eller, beträffande utländsk anstalt, försäkringsinspektionens medgivande
må innehålla förbehåll för krigstillstånd av sådan innebörd,
att försäkringsgivaren helt eller delvis fritager sig från ansvarighet.
Då arbetet med utformandet av villkor och bestämmelser för försäkringar,
som komme att meddelas senare än tre månader efter lagens
ikraftträdande, icke kunde slutföras före den 5 januari 1941, medgav
Kungl. Maj:t den 3 januari 1941, att livförsäkringsavtal, som avslutades
efter den 4 januari men före den 1 juli 1941, finge innehålla de förbehåll
för krigstillstånd, som sedan den 1 oktober 1939 enligt försäkringsvillkoren
tillämpats i anslutning till de den 29 september 1939 stadfästa grunderna.
På grund härav kunde som nämnts försäkringar intill den 1 juli 1941 tecknas
enligt 1939 års villkor.
Genom beslut den 20 juni 1941 har Kungl. Maj:t i ett sammanhang fastställt
grunder och särskilda föreskrifter för tillämpning av 1940 års lagstiftning
dels för livförsäkringar, som meddelats före den 1 oktober 1939 (äldre
försäkringar), dels för livförsäkringar enligt 1939 års villkor, dels ock för
livförsäkringar, som meddelats efter den 30 juni 1941 (försäkringar enligt
1941 års villkor). *
Vad nu sagts har närmast gällt kapital- och livränteförsäkringar för dödsfall
(livförsäkringar). I fråga om invaliditetsförsäkringar äro förhållandena
delvis annorlunda, i det att man endast har att räkna med två grupper,
nämligen försäkringar tecknade före den 5 januari 1941 och försäkringar
tecknade under tiden från och med denna dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 30. ■''
Kommitterade framhålla, att del till följd av de olika vägar, på vilka fräsan
om krigsskydd fått sin lösning för äldre och nytillkommande försäkringar,
för närvarande råder ett mycket komplicerat system. Särskilt olikheterna
mellan de tre grupperna av livförsäkringar äro mycket betydande.
Bland skiljaktigheterna framhålla kommitterade, att begreppet krigsdödsfall
är olika bestämt i försäkringar enligt 1939 års villkor och i övriga försäkringar,
att högsta krigsskyddet enligt 1939 års villkor är 50,000 kronors
försäkringssumma och i fråga om övriga försäkringar 200,000 kronors
risksumma utöver återköpsvärdet, att försäkringsgivarens tillskottsplikt är
olika för olika försäkringsbestånd samt att för »äldre försäkringar» stadgas
en kategoriklyvning mellan krigsdeltagare och andra, vdken saknar
motsvarighet vid övriga försäkringar. Kommitterade fortsätta:
Detta system kan icke undgå att vålla stora administrativa svårigheter.
Då försäkringsbolagen måste räkna med en synnerligen begränsad tillgång
på personal under krig och det även i övrigt genom förstörelse av maskiner,
register och andra handlingar kan uppkomma allvarliga störningar, är
den stora administrationsbördan ägnad att väcka allvarliga farhågor. De
olika materiella reglerna för försäkringsbestånd från olika tider måste vidare
för allmänheten komma att framstå såsom godtyckliga eller i allt fall
synnerligen svårförklarliga.
För att åstadkomma en ändring till det bättre i denna del är till en början
angeläget, att försäkringar enligt 1939 års villkor bringas att i förevarande
hänseende såvitt möjligt överensstämma med övriga försäkringar.
1939 års krigsvillkor torde få anses vara för försäkringstagarna väsentligt
ogynnsammare än 1941 års krigsvillkor. En likriktning av krigsvillkoren
mellan försäkringar enligt 1939 års grunder och övriga försäkringar låter
sig icke göra utan lagstiftning. En utvidgning av 1940 års lag till försäkringar
enligt 1939 års villkor skulle emellertid med bibehållande av lagens
uppställning i övrigt bliva mycket otymplig. Kommitterade ha därför letts
in på tanken, att åt lagen borde givas en mera principiell utformning i
syfte att såvitt möjligt vinna överensstämmelse i krigsvillkoren för alla
grupper av försäkringar. För denna lösning talar även, att vissa av de
bestämmelser i lagen som gälla »äldre försäkringar» synas vara i behov
av jämkning. Bland annat må nämnas att kategoriklyvningen mellan »krigsdeltagare»
och andra, som ursprungligen ansågs nödvändig på grund av
vissa rättsliga överväganden, efter den omarbetning, som i vederbörande departement
verkställdes av livförsäkringskommitténs förslag, icke längre är
principiellt genomförd. Enligt kommitterades uppfattning torde numera allmän
förståelse kunna påräknas för det berättigade i att upphäva den åtskillnad,
som lagen alltjämt gör mellan »krigsdeltagare» och andra. Aven
vissa andra ändringar synas påkallade.
Den föreslagna lagen syftar, enligt vad de kommitterade uttalat, till att
åstadkomma en väsentlig förenkling och att skipa rättvisa mellan olika försäkringstagare.
För alt den önskvärda enkelheten skulle kunna vinnas hade
försäkringsbolagen ansetts höra åtaga sig vissa nya förpliktelser. I redaktionellt
hänseende hade eftersträvats att göra lagen mera lättläst och överskådlig
I
det följande lämnas en redogörelse för de viktigaste nyheter, som kommitterades
förslag i olika avseenden innebär i förhållande till nu gällande
bestämmelser.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Krigsskyddets storlek. Fördelning av krigsskyddet på
flera försäkringar.
För »äldre försäkringar» regleras krigsskyddet i 4 § 1940 års lag. Detta
lagrum sätter ur kraft villkor, enligt vilket försäkringsgivaren kan bliva fri
från ansvarighet på den grund, att den försäkrade under krigstillstånd tjänstgjort
vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten, eller emedan försäkringsfallet
har samband med krigstillstånd. Sådant förbehåll får alltså icke åberopas.
Den begränsningen stadgas emellertid i lagen, att det belopp, för vilket
förbehållet icke må åberopas, ej får överstiga återköpsvärdet med mer än
200,000 kronor av risksumman. Överstiger risksumman 200,000 kronor, kan
förbehållet alltjämt åberopas i fråga om den överskjutande delen. För denna
del är alltså försäkringsgivaren alltjämt fri från ansvar, i den mån nämnda
förbehåll innebär ett dylikt fritagande. Om t. ex. den, å vilken försäkringen
tagits, stupar i fält, gäller förbehållet för vad som av risksumman överstiger
200,000 kronor, örn däremot försäkringsfallet inträffar under andra omständigheter
än som avses med förbehållet, skall även den del av risksumman,
som överskjuter 200,000 kronor, utgå i sin helhet.
Enligt de krigsvillkor, som infördes hösten 1939, omfattar försäkringsgivarens
ansvar för s. k. krigsdödsfall högst 50,000 kronor av försäkringssumman
— utan hänsyn till eventuellt förefintliga »äldre försäkringar» å samma
person — jämte återköpsvärdet för överskjutande försäkringssumman.
Detta innebär å ena sidan, att den som tecknat försäkring till avsevärt större
belopp enligt 1939 års villkor icke erhåller krigsskydd för större del än nyss
nämnts, samt å andra sidan att, om å samma person tecknats såväl »äldre
försäkring» som försäkring enligt 1939 års villkor, krigsskydd kan åtnjutas
till högre belopp än 200,000 kronor.
Enligt 1941 års villkor gäller samma belopp för krigsskyddet som enligt
1940 års lag. Vid bestämmande av beloppet skall i princip avräknas det belopp,
som å samma person tecknats genom »äldre försäkring» eller genom
försäkring enligt 1939 års villkor. Härav framgår, att 1941 års villkor i princip
icke stadga högre krigsskyddad risksumma än 200,000 kronor.
Kommitterade hava funnit det synnerligen angeläget att åstadkomma enhetlig
behandling av krigsansvarigheten, vare sig försäkringsavtalet utgör
»äldre försäkring» eller slutits enligt 1939 års eller 1941 års villkor. För allmänheten
måste det — framhålla kommitterade — te sig mycket egendomligt,
om den ena försäkringstagaren vore krigsskyddad för allenast 50,000
kronor, oaktat försäkringssumman vore betydligt större, medan den andre
vore krigsskyddad för det reguljära maximibeloppet 200,000 kronor. För att
krigsförsäkringen skulle kunna omfattas med förtroende måste enkla och
lättfattliga linjer följas, som allmänheten kunde kontrollera utan att vara
insatt i ett större antal detaljerade bestämmelser, som med endast korta mellanrum
ersatt varandra. Olikheter i nyssnämnda hänseende vållade dessutom
försäkringsgivarna betydande administrativa svårigheter. Kommitterade hava
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
därför föreslagit en principiellt hållen bestämmelse, som icke är inskränkt till
»äldre försäkringar». Den omfattar sålunda även försäkringar enligt 1939 ars
och 1941 års villkor liksom försäkringar enligt framtida villkor. För samtliga
fall skall enligt kommitterades förslag gälla, att försäkringsgivarens krigsansvarighet
skall omfatta, förutom återköpsvärdet, högst 200,000 kronor av
risksumman för dödsfall eller invaliditet (krigsslcyddad risksumma). Risksumman
räknas särskilt för dödsfall och särskilt för invaliditet.
För det fall, att å samma person meddelats flera »äldre livförsäkringar» av
en eller flera försäkringsgivare, stadgas i 4 § 1940 års lag att, om ej Konungen
annorlunda förordnar, för bestämmandet av försäkringarnas krigsskyddade
del deras risksummor skola sammanläggas. Hava flera försäkringar enligt
1941 års villkor meddelats å samma person, gäller likaledes i princip, att
för bestämmandet av deras krigsskyddade del risksummorna skola sammanläggas.
Krigsskyddets begränsning enligt 1939 års villkor hänför sig till sammanlagda
försäkringssumman för försäkringar, som enligt dessa villkor meddelats
å samma person.
Enligt kommitterades förslag, vilket även i nu berörda hänseende bär
enhetliga regler för de olika grupperna av livförsäkringar, skall krigsskyddet,
liksom enligt 1940 års lag, i princip bestämmas med hänsyn till försäkringarnas
sammanlagda risksummor. Principen har i förslaget utsträckts att
gälla jämväl invaliditetsförsäkringar, dock att risksummorna för sådana försäkringar
skola sammanläggas för sig.
I 1940 års lag stadgas vidare, att sammanlagda krigsskyddade risksumman
för flera försäkringar, där ej annat avtalats, skall fördelas på de olika försäkringarna
i förhållande till dessas risksummor. Enligt 1939 års villkor gäller
åter, att tidigare meddelad försäkring åtnjuter krigsskydd framför senare
meddelad. 1941 års villkor bestämma, att totala krigsskyddade risksumman
för försäkringar å en person skall fördelas å försäkringarna i förhållande till
risksummorna, där ej annat avtalats. Vidare stadgas att, om jämväl »äldre
livförsäkring» eller livförsäkring enligt 1939 års villkor finnes å samma person,
den krigsskyddade risksumman för försäkring enligt 1941 års villkor
begränsas ytterligare så, att den jämte den krigsskyddade risksumman å sådan
tidigare meddelad livförsäkring icke överstiger 200,000 kronor.
Kommitterade hava framhållit, att sålunda för närvarande ej mindre än
tre principer vore för olika fall i kraft, när det gällde att bestämma, vilka
försäkringar som vore krigsskyddade, då sammanlagda risksumman överstege
maximibeloppet för krigsskydd. Vad särskilt anginge pro-rata-regeln
medförde den bland annat den olägenheten, att en omräkning måste ske för
varje gång någon försäkring upphörde eller förändrades till beloppet. En
förenkling vore behövlig. Kommitterade hava i sådant syfte föreslagit en för
alla hithörande grupper av försäkringar gemensam regel av innehåll, att tidigare
meddelad försäkring skall åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad.
En sådan regel stöde — yttra kommitterade vidare — säkerligen bäst
i överensstämmelse med vad allmänheten funne naturligt och riktigt. Därmed
underlättades också kontrollen över att misstag vid utbetalning ej ägde rum.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Emellertid borde möjlighet till avvikelse finnas. Sådan avvikelse kunde beträffande
nu gällande bestämmelser ske genom avtal, varmed torde åsyftas
avtal mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Det kunde ifrågasättas,
om en så enkel regel vore tillfyllest. Man syntes här vara nödsakad
att räkna nied ett flertal kombinationer, som icke lämpligen borde upptagas i
lag. Kommitterade hava därför föreslagit, att det skall ankomma på Konungen
att medgiva avvikelse och att bestämmelser härom skola intagas i grunder
för tillämpning av den nu föreslagna lagen. I dessa grunder borde —
framhålla kommitterade — medgivas, att frågan i lämplig omfattning finge
regleras genom avtal.
Bestämmelserna örn försäkringsgivares krigsansvarighet skola vara tvingande
i det hänseendet, att förbehåll med avseende å krigstillstånd, enligt
vilket försäkringsgivaren kan — under annan förutsättning än i fredstid —
helt eller delvis bliva fri från ansvarighet i angiven omfattning, skall vara
utan verkan.
Försåkringsinspektionen har förklarat sig finna de föreslagna förenklingarna
välbetänkta och värda allt beaktande.
Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, har icke framställt
någon erinran mot vad de kommitterade enligt vad ovan anförts föreslagit.
Utbetalning av krigsskyddat försäkringsbelopp.
Beträffande »äldre försäkring» stadgas i 7 § av 1940 års lag, att vid krigsdödsfall
eller fall av krigsinvaliditet å försäkringen i vanlig ordning skall
betalas — därest Konungen ej medgivit förhöjning — ett belopp motsvarande
återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman, dock högst med 50,000
kronor. Enligt 1939 års villkor skall av den krigsskyddade försäkringssumman
— högst 50,000 kronor jämte återköpsvärdet för eventuellt överskjutande
försäkringssumma — i vanlig ordning utbetalas hälften, dock lägst
återköpsvärdet. Enligt 1941 års villkor gäller en särskild bestämmelse för
försäkringar enligt s. k. svaga tariffer1 av innebörd, att å dem skall i vanlig
ordning betalas, förutom återköpsvärdet, en fjärdedel, dock högst 25,000
kronor, av den krigsskyddade risksumman. För andra försäkringar enligt
1941 års villkor gäller, att i vanlig ordning skall betalas återköpsvärdet samt
hälften, dock högst 50,000 kronor, av den krigsskyddade risksumman. Med
avseende å utgivande av försäkringsbelopp, som ej utbetalats i vanlig ordning,
gäller i fråga om »äldre försäkringar» och försäkringar enligt 1941
års villkor, att beloppet ej må utgivas förrän krigspremien fastställts och
att, om så erfordras, betalningen må uppskjutas ytterligare högst ett år. I
1 Under denna beteckning brukar nian sammanföra vissa slag av livförsäkringar, som utmärkas
av att de icke alls eller endast i ringa mån föranleda fondbildning, nämligen a) korttidsförsäkring,
b) försäkring med naturlig premie och c) försäkring med lägre premie under vissa år,
för vilken den högre premien icke börjat erläggas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
13
1939 års villkor stadgas, att betalning av det belopp av försäkringssumman,
som kan komma att utgå utöver vad som utbetalats i vanlig ordning, skall
verkställas senast två år efter det krigstillståndet upphört.
Kommitterades förslag upptager i förevarande hänseende för samtliga försäkringsgrupper
enhetliga regler av i huvudsak samma innehåll som de, vilka
nu enligt 1940 års lag gälla för »äldre försäkringar». Möjligheten till avvikelse
från lagens föreskrifter har dock utvidgats genom att uttrycket »därest
Konungen ej medgivit förhöjning» utbytts mot »därest Konungen ej annorlunda
förordnar». Av kommitterades motiv framgår, att avsikten med
ändringen är att möjliggöra ej blott en höjning utan även en sänkning av
det belopp, som skall utbetalas i vanlig ordning. Kommitterade hava såsom
sin mening uttalat, att en sänkning vore erforderlig beträffande försäkringar
enligt svaga tariffer; för dem borde — i överensstämmelse med vad 1941 års
villkor innehålla beträffande sådana försäkringar — i grunderna stadgas
att, utöver återköpsvärdet, en fjärdedel av krigsskyddade risksumman, dock
högst 25,000 kronor, skulle utbetalas i vanlig ordning.
För det fall, att flera »äldre livförsäkringar» tagits å samma person, gäller
enligt 7 § 1940 års lag, att det belopp, som skall betalas i vanlig ordning,
skall bestämmas med hänsyn till sammanlagda risksumman. Vad som av
denna utbetalas i vanlig ordning skall fördelas på försäkringarna i förhållande
till de krigsskyddade risksummorna. Enligt 1939 års villkor skall det
belopp, som skall utbetalas i vanlig ordning, bestämmas med hänsyn till
sammanlagda krigsskyddade försäkringssumman för försäkringar, som tecknats
enligt dessa villkor. Någon särskild föreskrift för det fall, att krigsskyddet
— som enligt ifrågavarande villkor tillkommer tidigare meddelad
försäkring framför senare meddelad — omfattar flera försäkringar, finnes
icke, men det torde vara avsett att det belopp, som utöver återköpsvärdena
skall utbetalas i vanlig ordning, skall fördelas på försäkringarna i förhållande
till de krigsskyddade försäkringssummorna i den mån dessa icke ingå i
återköpsvärdena. Enligt 1941 års villkor gäller som nämnts, att vid krigsdödsfall
skall i vanlig ordning utom återköpsvärdet betalas hälften eller i
vissa fall en fjärdedel av den krigsskyddade risksumman, dock högst 50,000
resp. 25,000 kronor. Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats
enligt 1941 års eller tidigare villkor, av en eller flera försäkringsgivare, begränsas
utbetalningen ytterligare så, att alla utbetalningar i vanlig ordning
av risksumma sammanlagda uppgå till högst 50,000 kronor. Vad i vanlig
ordning betalas för försäkringar enligt 1941 års villkor fördelas på de olika
försäkringarna i förhållande till det belopp, som skulle hava betalats, därest
sistnämnda begränsningsregler ej behövt tillämpas.
Även i nu berörda hänseende ansluter sig kommitterades förslag lill 1940
års lag, i det att förslaget upptager för samtliga försäkringsgrupper avsedda
bestämmelser av innebörd att, örn flera försäkringar meddelats ä
samma person, det belopp, som skall betalas i vanlig ordning, skall bestämmas
nied hänsyn till sammanlagda risksumman samt att vad som i vanlig
ordning utbetalas av denna skall fördelas efter försäkringarnas krigsskyd
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
dadé risksummor. Bestämmelserna skola gälla även invaliditetsförsäkringar,
dock att risksummorna för sådana försäkringar skola sammanläggas för
sig. Kommittérade hava i detta sammanhang uttalat, att de administrativa
svårigheter, som det nu bestående systemet skulle medföra, så gott som
helt undvekes genom vad kommitterade föreslagit därom, att tidigare meddelad
försäkring skall åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad, vadan
bestämmelserna örn betalning i vanlig ordning i de nya grunderna kunde
bliva mycket enkla.
Försäkringsinspektionen har uttalat sin anslutning till de förenklingar,
som kommitterades förslag i förevarande del innebär.
Föredragande departementschefen har funnit förslaget i denna del icke
föranleda någon saklig erinran.
Krigsansvarighetens finansiering.
För »äldre försäkringar» gälla enligt 13 § 1940 års lag med avseende å täckning
av överkostnaden — det belopp, varmed de sammanlagda krigsskyddade
risksummoma för inträffade försäkringsfall, som omfattas av krigsansvarigheten,
överstiga summan av de på tiden för krigstillståndet belöpande
riskpremierna — följande regler. I första hand skall överkostnaden täckas
till hälften genom krigspremier och till hälften genom tillskott från
försäkringsgivaren. Såväl krigspremierna som tillskottet äro emellertid på
visst sätt maximerade. Förslår icke sammanlagda beloppet av de krigspremier,
som kunna uttagas, till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden
täckas genom att, med iakttagande av i lagen stadgade begränsningar, försäkringsgivarens
tillskott höjes. På motsvarande sätt skall, om det högsta
belopp, varmed försäkringsgivaren må bidraga, icke förslår till täckande av
halva överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande av i
lagen stadgad begränsning, krigspremierna höjas. Förslår icke sammanlagda
beloppet av de krigspremier, som må uttagas, och det tillskott, varmed försäkringsgivaren
må bidraga, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden
täckas genom att sådana från utbetalning i vanlig ordning undantagna
belopp inom försäkringarnas krigsskyddade del, som avse försäkrade,
för vilka försäkringsfallet inträffat under tid, då de varit krigsdeltagare,
eller föranletts av krigshandling under dylik tid, nedsättas med belopp, som
stå i förhållande till de krigsskyddade risksummorna.
För försäkringar enligt 1939 års villkor gäller såsom huvudregel, att överkostnaden
— liksom i fråga om »äldre försäkringar» — i första hand skall
täckas till hälften genom krigspremier och till hälften genom tillskott från
försäkringsgivaren. Därest brist i någotdera hänseendet uppstår, skall höjning
av tillskottet respektive krigspremierna ske, likaledes enligt de för »äldre försäkringar»
gällande reglerna. Förslår icke sammanlagda beloppet av de
krigspremier och det tillskott, som med tillämpning av nämnda regler kunna
uttagas, till täckande av hela överkostnaden, skall återstoden täckas genom
proportionell ökning av krigspremierna.
Andra lagutskottets utlåtande nr ,30.
15
De i förevarande avseende för försäkringar enligt 1941 års villkor gällande
huvudreglerna skilja sig från reglerna för »äldre försäkringar» däri, att den
nedsättning av innehållna försäkringsbelopp, som i sista hand skall tillgripas,
skall drabba krigsdeltagare och andra försäkrade lika.
Kommitterades förslag överensstämmer med avseende på huvudreglerna
för överkostnadens täckning -— vilka enligt förslaget äro gemensamma för
de olika försäkringsgrupperna — med vad som för närvarande gäller för
försäkringar enligt 1941 års villkor. Den i 1940 års lag i visst avseende bibehållna
kategoriklyvningen mellan krigsdeltagare och andra försäkrade
bär alltså helt övergivits. Kommitterade hava härutinnan hänvisat till vad
de anfört örn de förhållanden, som föranlett lagförslagets utarbetande, varjämte
de till ytterligare motivering av sin ståndpunkt yttrat:
Kostnaden för krigsansvarigheten kan i vad rör försäkringstagarens bidrag
täckas antingen genom krigspremier eller genom nedsättning av försäkringarna
eller genom bådadera. Gällande lag medger, att den del av kostnaden,
som kan uttagas genom krigspremier, må fördelas lika på krigsdeltagare
och andra. Lagrådet framhöll vid sin granskning av 1940 års förslag,
att den ledande synpunkten borde vara, alt en ordning skapades som
under rådande förhållanden bäst överensstämde med rättvisa och billighet.
Därest det därvid funnes lämpligt att i anslutning till vad försäkringsinspektionen
föreslagit i större eller mindre utsträckning likställa alla försäkringsavtal,
syntes en sådan behandling enligt lagrådets mening icke möta större
betänkligheter av rättslig natur än en kategoriklyvning i enlighet med livförsäkringskommitténs
förslag. Härav framgår, att något rättsligt hinder icke
torde föreligga mot alt den kostnad, som bör bestridas av försäkringstagarna
på annat sätt än genom krigspremier, genom nedsättning slås ut lika på
krigsdeltagare och andra.
Kommitterade vilja också något närmare beröra innebörden av den i lagen
stadgade kategoriklyvningen. Till en början är det självklart, att den nedsättning
av risksummorna, som kan behövas, blir väsentligt större för de
enskilda försäkringstagarna, örn all nedsättning skall drabba krigsdeltagare,
än örn nedsättningen drabbar alla lika. Att krigsdeltagarnas börda lättas är,
synes det, ett humanitärt och socialt trängande önskemål. Vidare bör framhållas,
att örn än icke alla så dock det stora flertalet av försäkringstagarna
äro potentiella »krigsdeltagare». Det är ofta endast en tillfällighet, att en
försäkringstagare icke blir krigsdeltagare i lagens mening. Man behöver endast
tänka på dem, som på grund av en viktig befattning erhålla uppskov
med krigstjänst. Dessa vapenföra lia ju haft och kunna alltjämt lia att räkna
nied krigstjänst. Alltså innebär 1940 års lag även för dem ett trygghetstillskott,
låt vara att den risk, som lagen täcker, kanske icke under kriget
blir aktuell för deni. De böra rimligen bidraga till kostnaden för detta trygghetstillskott
på samma sätt som de, för vilka det blivit aktuellt att gå ut i
kriget. Dessa uppskovsberättigade stanna flir övrigt ofta kvar i arbete inom
fabriker, där dödsrisken är särskilt stor genom fara för bombning. Örn de
dödas vid bombanfall, iir dödsfallet enligt lagens distinktion civilt och de
bliva bättre ställda än de, som stupat i den egentliga stridslinjen. I övrigt
böra även liemvärnsmän och lollor liksom andra frivilliga vid krigsmakten
särskilt ihagkommas i detta sammanhang. Inom industrien uttagas t. cx.
verksliemvärnsmän till skydd för anläggningen. Om dessa utvalda komma
att i sin tjänst, mill ibland kamraterna vid företaget, dödas t. ex. genom en
bomb, äro de nu sämre ställda än de, som icke behövt utlagas eller icke ansetts
lämpade att uttagas till hemvärnst jäns!. Bombrisken var dock den
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
samma för alla. Det skulle kunna verka menligt på rekryteringen av hemvärnsmän
och andra frivilliga, om det bleve bekant att lagen intager denna
ståndpunkt.
Krigspremie för »äldre försäkring» må enligt 8 § 1940 års lag icke överstiga
en tjugondei av den högsta krigsskyddade risksumma som gällt under krigstillståndet.
Samma begränsning gäller för krigspremie för försäkring enligt
1941 års villkor, under det att däremot — såsom framgår av vad förut anförts
— huvudreglerna för krigsansvarighetens finansiering i fråga om försäkringar
enligt 1939 års villkor icke innefatta någon begränsning av krigspremiens
storlek. Kommitterades förslag överensstämmer i detta hänseende
med 1940 års lag.
I fråga om försäkringsgivares tillskottsplikt vid »äldre försäkringar» stadgas
i 6 § 1940 års lag den begränsningen, att försäkringsgivaren ej är skyldig att
tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal
äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas
i anspråk genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt av
Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens
rörelse samt frigöras genom nedsättning av utjämningsreserv, vinstfonder,
säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv. Med sålunda angivna
överskotts- och fondmedel avses endast vad som av dessa medel belöper på
krigsskyddad del av ifrågavarande försäkringar. Huvudreglerna rörande
krigsansvarighetens finansiering vid försäkringar enligt 1939 års och 1941
års villkor hänvisa beträffande försäkringsgivarens tillskottsplikt till 1940
års lag. I kommitterades förslag hava lagens bestämmelser i denna del upptagits
utan någon ändring i sak.
De i det föregående återgivna reglerna för krigsansvarighetens finansiering
vid »äldre försäkringar» äro gemensamma för alla försäkringar, tillhörande
denna kategori. (Här avses endast livförsäkringar, meddelade av de egentliga
livförsäkringsbolagen, och bortses sålunda från livförsäkringar, meddelade
av bolag, vilkas rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring — SPP
m. fl. — ävensom från invaliditetsförsäkringar.) Beträffande vissa försäkringar
enligt 1939 års och 1941 års villkor gälla däremot i detta hänseende
bestämmelser, som avvika från de huvudregler, för vilka redogörelse lämnats
i det föregående.
Beträffande försäkringar enligt 1939 års villkor gälla sålunda särskilda bestämmelser
för försäkringar, som vid krigstillståndets inträdande varit i kraft
kortare tid än fem år. Enligt 1941 års villkor gälla särskilda bestämmelser
om krigsansvarighetens finansiering för försäkringar enligt svaga tariffer
samt andra försäkringar, vilka vid krigstillståndets inträdande varit i kraft
kortare tid än fem år.
Kommitterades förslag upptager i förevarande hänseende särskilda bestämmelser
för försäkringar enligt svaga tariffer och försäkringar, som vid
krigstillstånds inträdande icke varit i kraft fem år. Bestämmelserna skola
tillämpas på försäkringar av ifrågavarande kategorier, meddelade enligt 1939
års eller 1941 års villkor, men däremot icke på »äldre försäkringar».
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
17
Försäkringsinspektionen har — med erinran om att inspektionen under
förarbetena till 1940 års lag vid flera tillfällen kraftigt förordat borttagandet
av all kategoriklyvning mellan krigsdeltagare och andra försäkrade — förklarat
sig utan tvekan tillstyrka den ändring, kommitterade härutinnan föreslagit.
Jämväl till de övriga förenklingar, som förslaget i nu berörda avseenden
innebär, har inspektionen uttalat sin anslutning.
Föredragande departementschefen har i denna del anfört:
»övertygande skäl hava enligt min mening förebragts för att kategoriklyvningen
mellan krigsdeltagare och andra försäkrade bör helt avskaffas. Även
de övriga ändringar i fråga örn krigsansvarighetens finansiering, som förslaget
innebär i förhållande till vad som för närvarande gäller, synas vara väl
motiverade. Jag anser mig dock böra föreslå, att de särskilda bestämmelserna
om försäkringar enligt svaga tariffer och försäkringar, som vid krigstillstånds
inträdande varit i kraft kortare tid än fem år, skola utgå ur lagen
för att i stället införas i de nya grunder, som bliva erforderliga.»
Beträffande förslagets detaljer får utskottet hänvisa till sid. 23—47 i propositionen.
Lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade förslaget föreslagit
vissa ändringar. Vad lagrådet sålunda föreslagit har beaktats i propositionen.
Därjämte har lagrådet, vad angår 7 § i förslaget, ifrågasatt, huruvida icke
även aktie- eller garantikapitalet samt i förekommande fall reservfonden och
utjämningsfonden borde få tagas i anspråk för att undvika nedsättning i sådana
fall där försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet är skyldig att utgiva
full försäkringssumma. Då ej oväsentliga svårigheter torde möta att närmare
angiva, under vilka förutsättningar och i vilken omfattning försäkringsgivarens
ifrågavarande tillgångar borde kunna tagas i anspråk samt spörsmålet
icke torde vara av den vikt, att lagförslagets godtagande vore beroende
av om det löstes i den ena eller andra riktningen, fann sig lagrådet — i saknad
av närmare utredning på denna punkt — emellertid kunna stanna vid
allenast det uttalandet, att frågan syntes böra göras till föremål för ytterligare
undersökning.
Föredragande departementschefen ansåg sig icke böra förorda någon ändring
i förslaget med anledning av lagrådets yttrande i denna del.
Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 20 maj 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
2
U Iskotta.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 30.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson, Roos*, Sten,
Holstenson och Carl Eric Ericsson*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken*,
Cruse, Holm, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Hedlund i Rådom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
43805S. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsansvarighet för lirock invaliditetsförsäkring. a1 i texten