Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 34

1943-05-27 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:34, Andra lagutskottets utlåtande nr 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i

förordningen om mödrahjälp.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagens andra kammare väckta, till lagutskott hänvisade motioner

angående vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp,

nämligen nr 35 av fru Johansson m. fl., nr 197 av herr Witzell m. fl. och

nr 198 likaledes av herr Witzell m. fl.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

nedan.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Detta yttrande finnes såsom

bilaga fogat till detta utlåtande.

Enligt mödrahjälpsförordningen må kvinna, som i anledning av havandeskap

eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, där ej i förordningen

annorlunda stadgas, tillerkännas mödrahjälp av statsmedel. Mödrahjälp

lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en

eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra kronor.

Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis lämnas

såsom räntefritt lån. Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex

månader efter nedkomsten. Dock må socialstyrelsen, när särskilda skäl därtill

äro, medgiva, att hjälpen må avse jämväl sådan tid (1 §). För behandling

av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde och i

varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en nämnd (mödrahjälpsnämnd),

bestående av en ordförande och två ledamöter (3 §). Ansökan örn

mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan

vistas. Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade

nedkomsten. Om ansökan ingives senare än å sextionde dagen efter

barnsbörden, må den icke upptagas till prövning (4 §). Det åligger barnavårdsnämnden

att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden i orten avgiva

yttrande över ansökningen samt därvid översända handlingarna i ärendet

och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet. Tillstyrkan

av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till lämpliga hjälpåtgärder (5 §).

Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden

i ärendet. I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka huvudsakliga

behov hjälpen avser att täcka. Mödrahjälpsnämndens beslut skall,

skriftligen avfattat, ofördröjligen i två exemplar översändas lill barnavårdsRihang

till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

nämndens ordförande, som har att snarast möjligt därefter tillställa sökanden

det ena exemplaret (6 §). Barnavårdsnämnden har att verkställa beslut,

varigenom mödrahjälp beviljats, samt att vaka över att hjälpen kommer

till användning i enlighet med givna föreskrifter (7 §). Socialstyrelsen har

att med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter öva tillsyn

över tillämpningen av förordningen och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter samt äger att i sådant avseende till ledning för vederbörande

mödrahjälps- och barnavårdsnämnder meddela nödiga råd och anvisningar

(10 §).

Kompletterande bestämmelser rörande mödrahjälpen hava meddelats i

instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna samt

i kungörelsen samma dag (nr 848) med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen.

Samtidigt med mödrahjälpsförordningen tillkom förordningen den 11 juni

1937 örn moderskapspenning. Moderskapspenning utgår av statsmedel med

ett belopp av sjuttiofem kronor till kvinna, som till lindrande av de med

barnsbörd förenade kostnaderna är i behov därav. Sådant behov skall i regel,

där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga, om för

kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna

tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst tvåtusenfemhundra

kronor. Från rätten till moderskapspenning stadgas vissa undantag.

Sålunda gäller bl. a. att rätt till denna förmån icke tillkommer kvinna vid

barnsbörd, som berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

Utskottet kommer i det följande att behandla de föreliggande motionerna

under särskilda avdelningar. I den mån redogörelse därvid icke kommer att

lämnas för de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet därutinnan hänvisa till motionerna.

Motionen II: 35,

1 § andra stycket i mödrahjälpsförordningen lyder på följande sätt:

»Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,

i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra

kronor.»

I motionen II: 35 har nu hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förevarande

lagrum ändras så, att det får följande lydelse: »Mödrahjälp lämnas

i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster,

dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra kronor. Föreligger

nödvändigheten av tandvård utöver andra hjälpformer, må dock mödrahjälp

lämnas till ett sammanlagt värde av högst trehundrafemtio kronor.»

Såsom stöd för detta yrkande har i motionen bland annat anförts följande:

De hjälpformer, som otvivelaktigt toge det största greppet i de medel, som

genom mödrahjälpen ställdes till förfogande, vore kostförbättring och tand
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

vård. Tandvårdskostnaderna bleve emellertid ofta ganska stora och utgjorde

många gånger ända till två tredjedelar av det maximibelopp, som kunde utgå.

Nämnda maximibelopp hade därjämte vid mödrahjälpsförordningens tillkomst

representerat ett större värde än nu med hänsyn till levnadskostnadernas

stegring. Det vöre därför önskvärt, att under tiden tills tandvården utbyggts

på det sätt, som åsyftades i tandvårdsstadgan, maximibeloppet, där tandvårdsbehandling

vore nödvändig, kunde höjas, så att det i större utsträckning gåve

plats till andra hjälpbehov, som ansåges lika nödvändiga för den hjälpsökande.

Mödrahjälpsförordningen innehöll i sin ursprungliga lydelse ingen bestämmelse

om undantag från den i 1 § upptagna regeln, att mödrahjälp icke får

avse tid'', som infaller senare än sex månader efter nedkomsten. Möjligheten

för socialstyrelsen att meddela dispens från denna bestämmelse tillkom genom

lagändring den 31 augusti 1940. Föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, yttrade i den proposition, nr 5, varigenom förslaget till lagändringen

framlades för 1940 års urtima riksdag, att dispensrätten syntes

böra avse huvudsakligen sådana fall, då behövande mödrar på grund av

omständigheter, varöver de icke själva kunnat råda, ej varit i tillfälle att inom

föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp.

Vid sin granskning av statsverkets förvaltning för budgetåret 1938/39 uppehöllo

sig riksdagens revisorer vid frågan örn anslagen till mödrahjälp och

uttalade därvid, att tydliga och klara bestämmelser beträffande bidrag från

dessa anslag till tandvård syntes erforderliga för att förebygga missbruk och

åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet.

Sedermera hava hithörande spörsmål behandlats i en av besparingsberedningen

utarbetad promemoria angående folktandvården. Besparingsberedningen

framlade däri förslag om inskränkningar i omfattningen av mödrahjälpstandvården.

Beredningen föreslog, att mödrahjälpstandvården skulle begränsas

att till art och omfattning utgå i enlighet med de föreskrifter, som

meddelats i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) om lindring i obemedlades

och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m.Vid bifall till vad sålunda

föreslagits skulle — anförde beredningen — mödrahjälpstandvården komma

att inskränkas till en behandling, som motsvarade de ur hälsovårdssynpunkt

nödvändigaste ingreppen, alltså en sanering av munhålan.

över besparingsberedningens förslag inhämtades yttranden från medicinalstyrelsen

och socialstyrelsen, vilka båda avstyrkte förslaget.

Medicinalstyrelsen anmärkte, alt förslaget innebure, att mödrahjälpstandvården

som regel icke skulle komma att innefatta fullstifndig munsanering

samt att protesbehandling i stort sett icke skulle förekomma. Styrelsen anförde

därjämte bland annat:

Styrelsen ansåge sig böra betona, att ur medicinsk synpunkt särskilt stora

krav måste ställas på arten av den tandvård, som skulle ägnas kvinnan under

graviditeten och amningen, örn nämligen på grund av tandkaries och dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

följdtillstånd eller på grund av sjukdomar i de tanden omgivande vävnaderna

en nedsatt tuggningseffekt förelåge hos kvinnan under graviditets- eller amningsperioden,

uppkomme lättare än eljest ett bristtillstånd med åtföljande

ödesdigra allmänskador. Det dåliga närings- och hälsotillstånd, som sålunda

kunde uppstå, nedsatte kvinnans motståndskraft till exempel mot infektioner

och kunde i ogynnsam riktning påverka fostret och dess utveckling. Synnerligen

stor vore därjämte risken under dessa förhållanden, att kvinnan sedermera

icke kunde på tillfredsställande sätt genomföra amningen. Mödrahjälpstandvården

måste främst taga sikte på att ernå ett sunt, från alla infektionshärdar

befriat bett med hästa möjliga tuggningseffekt. Kravet på fullständig

munsanering och nödig bettrestilution finge här mindre än någonsin eftersättas.

Medicinalstyrelsen tillfogade, att den vägledande principen vid fråga om

beredande av tandvård åt kvinna enligt mödrahjälpsförordningen borde vara

den, att kvinnan på tidigast möjliga stadium av graviditet bereddes tillgång

till bettkontroll och eventuell behandling. Idealet syntes vara, att den blivande

modern redan under andra eller tredje graviditetsmånaden, givetvis med

hänsyn tagen till hälsotillståndet i varje särskilt fall, bereddes tillfälle att påbörja

en fullständig tandbehandling.

Socialstyrelsen instämde i de synpunkter, som medicinalstyrelsen framfört.

I Kungl. Majlis proposition nr 308 till 1942 års riksdag angående anslag

till mödrahjälpsverksamheten m. m., yttrade föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, om detta beredningens förslag:

Vid bedömande av föreliggande fråga anser jag mig böra fästa ett mycket

stort avseende vid den ståndpunkt, som intagits av den för hälsovården i vårt

land närmast ansvariga centrala myndigheten. Denna myndighet har framhållit,

att hos kvinnan under graviditet kan inträda en tandförstöring, som

verkar nedsättande på hennes allmänna hälsotillstånd till skada icke blott för

henne själv utan även för hennes barn under anmingstiden.

Det måste därför vara ett betydelsefullt samhällsintresse, att mödrarnas

tänder ägnas en omsorgsfull vård. I synnerhet måste detta beaktas under

rådande befolkningspolitiska situation.

Besparingsberedningens förslag går bland annat ut på att den tandvård,

som bestrides av mödrahjälpsmedel, i regel icke skulle få avse fullständig

munsanering ävensom att vid sådan vård protesbehandling blott undantagsvis

skulle få äga rum. Förslaget har avstyrkts av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Enligt vad jag inhämtat har detsamma vidare varit föremål för

dryftande vid den av socialstyrelsen under hösten 1941 anordnade konferensen

med representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket, därvid förslaget enhälligt

avvisades.

Den besparing, som skulle vinnas vid ett bifall till beredningens förslag,

synes icke stå i rimlig proportion till de risker för folkhälsan, som förslagets

genomförande skulle föra med sig.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka beredningens

förslag. Jag utgår därför från att gällande författningsbestämmelser i ämnet

skola lämnas orubbade och vill icke heller i övrigt ifrågasätta någon principiell

ändring med avseende å ifrågavarande tandvårdsverksamhet.

Förevarande proposition behandlades av statsutskottet i dess av riksdagen

godkända utlåtande nr 170. Utskottet förklarade sig däri på de av depante
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

5

mentschefen anförda skälen icke kunna tillstyrka besparingsberedningens

förslag. Emellertid framhöll utskottet, att mödrahjälpsnämnderna borde tillse,

att här ifrågavarande klientel besökte folktandvårdspoliklinik i de distrikt,

där sådana kliniker funnes inrättade, och eljest övervaka, att behandlingskostnaderna

i görligaste mån nedbringades.

Vidare må erinras, att besparingsberedningen i en promemoria rörande

moderskapspenningen m. m. dryftat olika möjligheter till besparingar beträffande

denna hjälpform. Efter övervägande av olika alternativ stannade

beredningen därvid vid ett förslag, som innebar, att moderskapspenningen

skulle avskaffas samt att i stället mödrahjälpens maximibelopp skulle höjas

till 375 kronor.

Jämväl denna fråga behandlades i nyssnämnda proposition nr 308 vid 1942

års riksdag. Föredragande departementschefen anförde i denna punkt:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har besparingsberedningen beträffande

moderskapspenningen framlagt flera alternativa förslag, därvid beredningen

för sin del förordat ett alternativ, som innebär, att moderskapspenningen

skulle avskaffas, medan i stället mödrahjälpens maximibelopp

skulle höjas från 300 till 375 kronor. Med anledning härav vill jag framhålla,

att moderskapspenningen och mödrahjälpen äro två skilda hjälpformer, vilka

icke böra sammanblandas med varandra. Moderskapspenningen, som tillkommit

av befolkningspolitiska skäl, har till syfte att täcka de med barnsbörden

förenade kostnaderna och utgår i princip till samtliga mödrar, som

icke genom medlemskap i erkända sjukkassor tillförsäkrat sig ersättning för

dessa kostnader — låt vara att det av statsfinansiella skäl befunnits lämpligt

att från rätten till moderskapspenning utesluta vissa högre inkomstkategorier.

I motsats härtill avser mödrahjälpen att bereda understöd åt sådana

mödrar, som i anledning av barnsbörden äro i uppenbart behov därav, eller

med andra ord de ekonomiskt sämst ställda mödrarna. Här träder det socialpolitiska

motivet i förgrunden. Någon ekonomisk fördel av ett sammanförande

av hjälpformema synes mig icke möjlig att vinna. Jag vill under dessa

omständigheter tillstyrka, att de båda hjälpformema bibehållas åtskilda. —

Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens iåaximibelopp i samband

med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,

att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle

kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att

för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande

maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden

inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga

förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna

vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola

taga vederbörlig hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.

Även förevarande del av propositionen lämnades av riksdagen utan erinran.

För innevarande budgetår har till mödrahjälp i form av understöd utan

återbetalningsskyldighet m. m. beviljats ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor.

Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

punkt 13, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1913/44 för nämnda ändamål

beräkna ett till 9,500,000 kronor förhöjt förslagsanslag. I statsverkspropositionen

har i detta sammanhang redogjorts för ett av socialstyrelsen i

skrivelse den 31 augusti 1942 framlagt förslag till beräkning av medelsbehovet

för ifrågavarande budgetår till mödrahjälp i form av understöd utan

återbetalningsskyldighet m. m. Styrelsen har i denna skrivelse anfört bland

annat följande:

Antalet ansökningar om mödrahjälp utan återbetalningsskyldighet ävensom

antalet beviljade ansökningar om dylik hjälp hade under det sistförflutna

budgetåret stigit betydligt. Medan under budgetåret 1940/41 beviljats

45,994 ansökningar, hade motsvarande siffra under budgetåret 1941/42 varit

53,119. Detta hade främst sin grund däri, att antalet födda barn avsevärt

ökats, men sammanhängde ock med den allmänna prisstegringen och det

ekonomiska betryck, som under krisförhållandena drabbat vissa befolkningsgrupper,

särskilt genom inkallelserna till militärtjänstgöring. Sistnämnda

omständigheter hade också medfört en höjning av det genomsnittliga understödsbeloppet.

Detta belopp, som under budgetåret 1940/41 utgjort 167

kronor, hade under budgetåret 1941/42 stigit till 181 kronor.

I propositionen den 15 maj 1942, nr 308, angående anslag till mödrahjälpsverksamheten

m. m. hade föredragande departementschefen anfört, att han

räknade med att mödrahjälpsnämnderna vid bestämmande av understödsbeloppen

i de särskilda fallen skulle taga vederbörlig hänsyn till den ökning

i levnadskostnaderna som ägt rum. Socialstyrelsen hade fäst mödrahjälpsnämndernas

uppmärksamhet på detta yttrande.

I betraktande av levnadskostnadernas stegring syntes man kunna antaga,

att under nästa budgetår det genomsnittliga understödsbeloppet skulle komma

att stiga ytterligare.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i denna del

av propositionen:

Med hänsyn till de omständigheter, som åberopats av socialstyrelsen, är

jag i likhet med styrelsen av den uppfattningen, att förevarande anslag måste

för nästa budgetår höjas avsevärt. Anslagsbeloppet synes mig dock kunna

begränsas till 9,500,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att mödrahjälpsnämnderna

komma att underkasta föreliggande ansökningar en noggrann

behovsprövning. En dylik prövning är givetvis alltid påkallad, men dess

betydelse framträder i nuvarande ekonomiska situation med särskild styrka.

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande, nr 5, över statsverkspropositionen

i denna del betydelsen av att mödrahjälpsnämnderna underkastade föreliggande

ansökningar en noggrann behovsprövning. Mot anslagsberäkningen

hade utskottet intet att erinra. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I anledning av väckta motioner anhöll 1942 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Majit om utredning av frågan örn bidrag av statsmedel till vissa resor

inom den förebyggande mödra- och barnavården. Efter uppdrag har sedermera

medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 1 oktober 1942 framlagt

utredning och förslag i ämnet.

Vid fullgörande av sitt uppdrag har medicinalstyrelsen skilt mellan följande

tre huvudkategorier av resekostnader, till vilkas täckande statsbidrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

7

ifrågasatts, nämligen dels resekostnader för barnmorska eller barnaföderska

i samband med mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård,

dels resekostnader för klientelet vid den statsunderstödda mödra- och barnavården

och dels läkares resekostnader till filialmottagningar.

Förstnämnda huvudkategori av resekostnader har intresse i detta sammanhang.

Medicinalstyrelsen har därom anfört följande:

Statsmedel till resekostnader i samband med barnsbörd utgår för närvarande

genom moderskapspenning och moderskapshjälp samt i viss utsträckning

även genom mödrahjälpen. I befolkningskommissionens betänkande

angående moderskapspenning och mödrahjälp (statens off. utredn. 1936: 15)

ingår i beräkningen av moderskapspenningens storlek ett belopp av 10 å 20

kronor, som avsetts till resekostnader antingen för barnaföderska till och från

förlossningsanstalt eller för barnmorska till och från barnaföderska. Beträffande

moderskapspenningen och moderskapshjälpen äro dessa hjälpformer

så konstruerade, att man icke kan skaffa sig någon uppfattning om, i vilken

utsträckning dessa bidrag åtgå för resekostnader. I den mån moderskapspenningen

eller moderskapshjälpen räcka till att bestrida kostnaderna för

barnmorskas eller barnaföderskas resa i samband med förlossning, skola de

givetvis också användas därtill. I många fall behövas dock dessa bidrag nästan

helt för att täcka andra behov, eller också kunna resekostnaderna vara relativt

stora. Då grunderna för ett ytterligare bidrag från statens sida till resekostnader

behandlas, bör man i princip dock fasthålla vid nuvarande bestämmelser,

att moderskapspenningen och moderskapshjälpen skola användas

bland annat till ifrågavarande resekostnader. Man bör enligt styrelsens mening

sålunda fastslå, att särskilt bidrag till resekostnader icke skall utgå,

förrän dessa överstiga ett visst belopp, förslagsvis 10 kronor. Detta är också

en praktisk åtgärd av stor betydelse, då hänsyn härigenom icke behöver

tagas till alla mindre reseutgifter.

I de fall, då särskilt bidrag lill resekostnader skall ifrågakomma, synes det

medicinalstyrelsen vara lämpligt, att den andra ekonomiska hjälpformen,

mödrahjälpen, anlitas. Mödrahjälpsmedel användes redan nu i viss utsträckning

till resekostnader i samband med förlossning. Mödrahjälpen lämnas

efter behovsutredning av barnavårdsnämnden i den ort, där kvinnan vistas,

och utan svårighet kunna även resekostnader för mindre bemedlad barnaföderska

å landsbygden inbegripas i utredningen.

Medicinalstyrelsen hänvisade i detta sammanhang till en inom socialstyrelsen

den 29 september 1942 upprättad promemoria rörande förekomsten av

bidrag med mödrahjälpsmedel till resor i samband med förlossning. Av denna

promemoria framgick bl. a. att under budgetåret 1941/42 mödrahjälp beviljades

åt 53,513 barnaföderskor, motsvarande 49 procent av samtliga.

I anslutning till den i promemorian gjorda utredningen framhöll styrelsen,

alt det vore uppenbart, att talrika fall funnes, i vilka hela mödrahjälpsbeloppet

redan utnyttjats för andra ändamål än resebidrag. För att möjliggöra

utvidgning av mödrahjälpen att i större utsträckning än som tidigare

varit fallet omfatta även resekostnader syntes det styrelsen nödvändigt att

höja mödrahjälpens maximibelopp. Det ökade medelsbchovet, som bleve en

följd av medicinalstyrelsens förslag i denna del, uppskattades av styrelsen

approximativt lill 250,000 kronor.

över medicinalstyrelsens förslag avgåvos yttranden av socialstyrelsen, stats
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

kontoret och svenska landstingsförbundets styrelse. Förslaget tillstyrktes av

socialstyrelsen, som därvid bl. a. anförde:

Socialstyrelsen anser det vara riktigt att hänsyn endast tages till de kostnader,

som överstiga 10 kronor. Övriga resekostnader böra bestridas av moderskapspenningen.

Man bör i detta sammanhang dock observera, att moderskapspenningen

med sitt oförändrade belopp, 75 kronor, till följd av den

allmänna prishöjningen numera icke kan beräknas räcka till alla de behov,

som den vid sin tillkomst var avsedd att tillgodose.

Socialstyrelsen har i princip icke något att erinra mot att mödrahjälpen i

fortsättningen liksom nu, men mera konsekvent och i enlighet med särskilda

anvisningar, utnyttjas för täckandet av ifrågavarande resekostnader. Att så

hittills skett endast i ringa utsträckning beror enligt styrelsens bestämda

uppfattning icke på att behov av dylik hjälp ej förelegat utan endast på att

vederbörande myndigheter liksom sökandena själva ej haft sin uppmärksamhet

riktad på möjligheterna att utnyttja mödrahjälp för dylikt ändamål.

Fråga uppstår då, huruvida mödrahjälpens maximibelopp av denna anledning

skall behöva höjas.

Såsom framgår av medicinalstyrelsens skrivelse har mödrahjälpens maximibelopp

beviljats i relativt sett begränsad utsträckning. Enligt numera tillgängliga

siffror utgick maximibeloppet under andra halvåret år 1942 i nära

14 procent av samtliga fall. Motsvarande siffra för första kvartalet 1942 var

12 procent. Den relativa utsträckning, i vilken sålunda det högsta beloppet

under andra halvåret 1942 beviljats, är emellertid mycket skiftande i olika

län och utgjorde exempelvis i Norrköpings stad 31 procent och i Jönköpings

län 28 procent men i Hälsingborg 0, i Hallands län nära 4 procent samt på

Gotland och i Skaraborgs län nära 5 procent. Tyvärr kunna dessa betydande

skiljaktigheter knappast förklaras annat än som beroende på skiljaktigheter

i fråga örn det fria bedömandet av behovet av hjälp, framför allt i avseende på

den utsträckning, i vilken det beviljade beloppets storlek differentieras med

hänsyn till skiftningarna i den sökandes situation i avseende på barnantal och

andra omständigheter, vilka inverka på hjälpbehovets omfattning. Styrelsen

har ett bestämt intryck av att mödrahjälpsnämnderna när det gäller beloppets

storlek icke i den utsträckning, som varit lagstiftarens mening, använda de

möjligheter, som gränsen 300 kronor erbjuder för att tillgodose det föreliggande

behovet. Därest denna uppfattning är riktig, skulle sålunda den

relativa utsträckning, i vilken 300 kronor beviljas, vid en med hänsyn till

inkomster och barnantal mera likformig behandling av ärenden i alla län,

sannolikt ha legat betydligt högre än 14 procent.

Socialstyrelsen uttalade vidare, att enligt styrelsens mening jämväl andra

skäl talade för en höjning, framför allt den inträdda prisfördyringen. Styrelsen

föreslog för sin del att maximibeloppet bestämdes till 350 kronor.

Statskontoret ställde sig däremot avvisande till en höjning av maximibeloppet.

I propositionen nr 209 till innevarande års riksdag angående statsbidrag

till förlossningsvården samt den förebyggande mödra- och barnavården har

Kungl. Maj:t till behandling upptagit medicinalstyrelsens förslag. Vad angår

här behandlade huvudkategori av resekostnader har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, i propositionen förklarat sig i princip ansluta

sig till medicinalstyrelsens förslag i denna del. Vidare har departementschefen

i detta sammanhang anfört:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

9

Den inom socialstyrelsen verkställda utredningen i ärendet utvisar, att

mödrahjälpens maximibelopp hittills uttagits allenast i mycket begränsad

omfattning. I det stora flertalet förlossningsfall torde därför erforderligt resebidrag

kunna tillhandahållas inom ramen för nuvarande maximibelopp.

Såsom medicinalstyrelsen och socialstyrelsen framhållit, torde det emellertid

otvivelaktigt finnas ett icke obetydligt antal fall, där möjlighet för närvarande

saknas att med anlitande av mödrahjälpens maximibelopp — jämsides

med andra föreliggande behov — täcka kostnaden för barnmorskas eller

barnaföderskas resa i samband med förlossning och eftervård. En höjning av

gällande maximibelopp torde därför vara påkallad. Då frågan örn grunderna

för mödrahjälpens utgående under nästa budgetår från Kungl. Maj:ts sida

redan underställts riksdagen i samband med statsverkspropositionen, anser

jag mig icke kunna yrka, att förslag i sådant syfte nu framlägges. I anslutning

till vad medicinalstyrelsen anfört torde emellertid åtgärder böra vidtagas

för att rikta barnmorskornas, barnavårdsnämndernas och mödrahjälpsnämndemas

uppmärksamhet på redan förefintliga möjligheter att erhålla bidrag

till ifrågavarande resekostnader. Härvid synes man i likhet med medicinalstyrelsen

böra räkna med, att resekostnader, understigande 10 kronor, skola

anses täckta genom moderskapspenningen och att alltså endast kostnader,

överstigande nämnda belopp, böra bestridas av mödrahjälpsmedel.

Ur socialstyrelsens år 1942 utgivna handbok för mödrahjälpsverksamheten

må här återgivas följande angående tandvård som en av mödrahjälpens

hjälpformer (sid. 62 o. f.):

Folktandvårdsorganisationen är ännu endast genomförd i vissa delar av

landet, och det torde dröja ännu åtskilliga år, innan organisationen blivit

fullt utbyggd. Efter hand som folktandvårdspolikliniker inrättas, skall emellertid

all mödrahjälpstandvård utföras under den betryggande kontroll som

folktandvårdsorganisationen innebär. ----Under hela den tid, som åter
står

till dess folktandvården hunnit slutgiltigt utbyggas, är mödrahjälpstandvården

emellertid hänvisad till att i stor utsträckning anlita privata

tandläkare.---Mödrahjälpsmedel få principiellt endast beviljas under

förutsättning, att full munsanering kommer till utförande. Partiella behandlingar

äro nämligen oftast av tvivelaktigt värde ur hälsosynpunkt. I överensstämmelse

härmed bör i regel mödrahjälp till tandvård beviljas med belopp,

som motsvarar hela kostnaden för full sanering. Emellertid må i undantagsfall

bidrag kunna utgå med lägre belopp än det, som angivits i kostnadsförslaget,

särskilt då bidraget på grund av kostnadernas storlek skulle

inkräkta på andra ännu mer trängande hjälpbehov. I allmänhet bör då som

villkor för bidraget uppställas, att medel för täckande av återstoden av tandvårdskostnaden

anskaffas av sökanden. -— ■— — Tandvården bör ordnas

så billigt som möjligt. Givetvis får barnavårdsnämnd dock icke anlita annan

än legitimerad tandläkare för utförande av mödrahjälpsvård. Där folktandvårdspoliklinik

finnes, skall, som redan nämnts, denna anlitas och debitering

må därvid ske endast efter folktandvårdstaxan. I övriga fall är det

att märka, att socialstyrelsen och pensionsstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen

överenskommit med tandläkarorganisationerna att vid utförandet

av tandvård med socialvårdsmedel hos privatpraktiserande tandläkare ersättning

med högre belopp än folktandvårdstaxan med en förhöjning av en

tredjedel icke skulle utgå. Den efter dylika grunder beräknade ersättningen

iir alltså den högsta, sorn kan utgå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Utskottet.

Det torde vara obestridligt, att mödrar hava behov av en noggrann tandvård

i samband med havandeskap samt att denna tandvård icke bör vara endast

partiell utan innefatta en fullständig sanering av munhålan. För täckande

av tandvårdskostnader stå ofta inga andra medel till buds än mödrahjälpen.

Tandvårdskostnaderna torde emellertid stundom bliva så stora, att

mödrahjälpens maximibelopp, 300 kronor, icke förslår, därest dessa kostnader

måste bestridas av mödrahjälpsmedel och samtidigt behov av mödrahjälp

i annan form föreligger.

Ett skäl för en ökning av maximibeloppet utgör även den höjning av allmänna

prisnivån, som ägt rum efter mödrahjälpsförordningens tillkomst. I

detta sammanhang må erinras örn att statsrådet och chefen för socialdepartementet

år 1942 förklarat sig icke vilja förneka, att enligt hans åsikt en höjning

av maximibeloppet vore motiverad ur denna synpunkt i och för sig.

Frågan om höjning av beloppet har såsom av den ovan lämnade redogörelsen

framgår varit aktuell i samband med ett av medicinalstyrelsen till

Kungl. Majit avgivet förslag, som bl. a. rör ersättning av allmänna medel

för vissa resekostnader för barnmorska eller barnaföderska i samband med

mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård. Medicinalstyrelsen

har föreslagit, att mödrahjälpens maximibelopp skall höjas för att nämnda

kostnader skola kunna bestridas av mödrahjälpsmedel. Statsrådet och

chefen för socialdepartementet har i Kungl. Majits proposition nr 209 till

innevarande års riksdag uttalat, att en höjning av maximibeloppet vore påkallad

med hänsyn till önskvärdheten av att täcka dessa resekostnader med

mödrahjälpsmedel. Då frågan om grunderna för mödrahjälpens utgående

under nästa budgetår från Kungl. Majits sida redan underställts riksdagen i

samband med statsverkspropositionen ansåg sig departementschefen dock

icke kunna till årets riksdag framlägga förslag örn höjning av beloppet.

Givetvis kan en höjning av mödrahjälpens maximibelopp väcka betänkligheter

i nuvarande statsfinansiella läge. Övervägande skäl tala dock enligt

utskottets mening för att denna fråga göres till föremål för närmare undersökning.

Utskottet, som sålunda icke anser sig böra tillstyrka, att riksdagen

nu antager någon ändring av mödrahjälpsförordningen i denna del, vill därför

förorda en utredning beträffande förevarande spörsmål, varvid bl. a. bör

närmare övervägas, huruvida i enlighet med motionärernas hemställan förhöjt

belopp må föreskrivas kunna utgå endast under den förutsättningen att

behov av tandvård föreligger.

Motionen ET: 197.

I förevarande motion hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte göra framställning örn sådan ändring i mödrahjälpsförordningen, att

ansökan örn mödrahjälp må kunna upptagas till prövning jämväl från sökande,

som inom sexmånadersperioden åberopar nya omständigheter inträdda

senare än två månader efter barnets födelse, oberoende av att hon icke inom

de två månaderna ingivit ansökan om mödrahjälp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

11

I mödrahjälpsförordningens ursprungliga lydelse stadgades angående tiden

för ingivandet av ansökan om mödrahjälp endast, att ansökan, som ingavs

till barnavårdsnämnden senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, icke

kunde upptagas till prövning. Genom lagändring den 31 augusti 1940 infördes

bestämmelsen att mödrahjälp, där så kunde ske, skulle ingivas i god tid före

den väntade nedkomsten.

Såsom motivering för denna lagändring anförde föredragande departementschefen

i kungl, propositionen nr 5 vid 1940 års urtima riksdag, att

ansökningarna från de hjälpbehövande i stor utsträckning komme mödrahjälpsnämnderna

för sent till handa. Huvudorsak till detta missförhållande

vore, att mödrarna alltför sent ingåve sina ansökningar till barnavårdsnämnderna.

Om en kvinna till sista stund uppsköte att ansöka om mödrahjälp,

torde i många fall åtgå omkring en månad, innan barnavårdsnämnd hunnit

utreda ärendet och sammanträtt för att avgiva förslag däri ävensom expedierat

detsamma. Det syntes därför vara nödvändigt att få in ansökningarna till

barnavårdsnämnderna på ett tidigare stadium. Genom upplysningsverksamhet

rörande önskvärdheten av att ansökningarna ingaves före barnsbörden torde

en förbättring av förhållandena vara att påräkna. Skäl syntes emellertid

föreligga att inskärpa denna önskvärdhet genom att i förordningen föreskriva,

att mödrahjälp, där så ske kunde, skulle sökas i god tid före den väntade

barnsbörden.

I socialstyrelsens ovannämnda handbok rörande mödrahjälpsverksamheten

inskärpes vikten av att ansökan ingives så tidigt som möjligt. Särskilt är det

av betydelse att tandvård kan sättas in i god tid under havandeskapet. Vidare

heter det i handboken (sid. 88):

Det är icke erforderligt, att — sedan en ansökan ingivits — ansökan örn

ytterligare mödrahjälp ingives inom sextio dagar efter barnsbörden. Socialstyrelsen

har funnit tillräckligt — i enlighet med den praxis, som allmänt

tillämpas av mödrahjälpsnämnderna — att den tidigare ansökningen ingivits

inom sextio dagar samt att ansökningen om ytterligare mödrahjälp ingivits

inom sex månader efter barnsbörden. Genom en dylik tillämpning vinnes den

fördelen, att även senare inträffade behov kunna tillgodoses genom mödrahjälp.

I ovannämnda motion har nu bl. a. anförts, att lika väl som den, som inom

2-månadersperioden ingivit ansökan, kan få nya förhållanden och behov

ånyo prövade under ytterligare fyra månader, lika väl syntes det som om

den, som icke ingivit ansökan under de två första månaderna, borde kunna

få en ansökan prövad under de återstående fyra månaderna, om hon nämligen

kan påvisa, att helt nya och ändrade förhållanden inträtt.

Såsom socialstyrelsen uttalat i sitt yttrande över motionen var önskemålet

att motverka aborter ett av skälen till mödrahjälpens tillkomst. På grund

härav är det av vikt, att de blivande mödrarna komma i kontakt med harna
-

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

vårdsnämnderna på ett så tidigt stadium som möjligt. Även av andra skäl är

det betydelsefullt, att ingivandet av ansökan om mödrahjälp icke fördröjes.

Betydelsen härav har bl. a. inskärpts genom den år 1940 i mödrahjälpsförordningen

intagna bestämmelsen, att mödrahjälp skall, där det ske kan, sökas

i god tid'' före den väntade nedkomsten. Socialstyrelsen anser, att en tendens

till förbättring härvidlag numera kunnat förmärkas. Styrelsen har avstyrkt

motionen av det skälet, att den av motionärerna förordade lagändringen torde

komma att försvåra myndigheternas strävan att få ansökningarna ingivna

i tid.

Enligt utskottets mening är det emellertid otvivelaktigt, att den nuvarande

absoluta gränsen av sextio dagar efter bamsbörden för ingivande av ansökan

örn mödrahjälp kan medföra ogynnsamma verkningar i sådana fall, då behov

av hjälp uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det synes icke

alltid vara förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten till

sådan mödrahjälp, som avser tiden efter sextiodagarsperiodens utgång, skall

vara beroende av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken tid

kanske icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses.

Den nuvarande ordningen kan medföra en ökning av mödrahjälpsärendenas

antal därigenom att mödrarna för att icke förlora sin rätt ingiva ansökan

före det sextio dagar förflutit från barnsbörden även i sådana fall, där det är

uppenbart, att något behov av hjälp icke föreligger vid denna ansökans ingivande.

Ehuru utskottet delar socialstyrelsens uppfattning, att det är av vikt att

ansökningarna ingivas så tidigt som möjligt, anser utskottet likväl, att de nu

berörda olägenheter, som gällande ordning medför, motivera en utredning av

frågan, huruvida och i vilka fall ansökningar må kunna ingivas senare än

sextio dagar efter nedkomsten. Möjligen kan förevarande problem lösas genom

en befogenhet för socialstyrelsen att för varje särskilt fall under vissa förutsättningar

medgiva dispens från förordningens stadgande om tiden för ansökans

ingivande.

Motionen II: 198.

Denna motion utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit måtte göra framställning om sådan ändring i förordningen om

mödrahjälp, att barnavårdsnämnd får rätt att uppdraga åt särskild delegation

att till mödrahjälpsnämnd inkomma med förslag i anledning av ansökan

om mödrahjälp.

Frågan om organisationen av mödrahjälpsverksamheten var föremål för

meningsskiljaktigheter vid förordningens tillkomst. Befolkningskommissionen

föreslog, att beslut örn mödrahjälp skulle meddelas av en central nämnd,

kallad statens familje- och bamanämnd. För beredningen av ärendena skulle

barnavårdsnämnderna anlitas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande nr 34.

13

Kommissionens förslag i denna del mötte åtskilliga erinringar. I nu förevarande

sammanhang kan vara av intresse att nämna, att i några yttranden

över förslaget uttalades, att barnavårdsnämnderna borde få uppdraga åt en

särskild delegation eller ett utskott att handlägga mödrahjälpsärenden. Genom

en sådan anordning skulle, framhölls det, möjlighet beredas för en snabbare

och smidigare handläggning.

Föredragande departementschefen, som förklarade sig icke helt kunna ansluta

sig till kommissionens förslag i denna del, föreslog i kungl, propositionen

nr 38 vid 1937 års riksdag att organisationen av mödrahjälpsverksamheten

skulle ordnas efter de principer, som sedermera kommo till uttryck i

förordningen.

Andra lagutskottet biträdde i sitt utlåtande nr 38 i anledning av propositionen

departementschefens förslag i denna del. Utskottet betonade, att detta

ståndpunkttagande icke innebure, att frågan om mödrahjälpens organisation

skulle undandragas en blivande utredning angående organisation av socialvården

i dess helhet.

Ur socialstyrelsens ovannämnda handbok rörande mödrahjälpsverksamlieten

må här återgivas följande (sid. 94):

Intet hinder föreligger, att en delegation av barnavårdsnämnden handlägger

frågor rörande mödrahjälp. Ett dylikt förfarande är lämpligt, då ärendena

därigenom kunna bliva föremål för en mera sakkunnig beredning än

eljest. Barnavårdsnämnden måste emellertid alltid å nästföljande sammanträde

godkänna delegationens beslut, alltså även dess förslag i mödrahjälpsärenden.

Det är beklagligt med hänsyn till vikten av en skyndsam beredning

av ärendena, att en dylik delegation icke är författningsenligt berättigad att

innan barnavårdsnämnden godkänt delegationens förslag ingiva detsamma

till mödrahjälpsnämnden.

I socialvårdskommitténs betänkande VI: utredning och förslag angående

socialvårdens organisation m. m. (statens offentl. utredn. 1942:56) finnes

upptaget bl. a. ett förslag till lag om socialnämnd m. m. Enligt 1 § i förslaget

skall i varje kommun finnas en socialnämnd med uppgift att i enlighet med

nämnda lag samt vad i lag eller författning eljest finnes stadgat ombesörja

de angelägenheter inom kommunens socialvård, som äro att hänföra till förvaltning

och verkställighet. I 4 § stadgas, att socialnämnd må uppdraga åt en

eller flera inom nämnden valda delegationer att å nämndens vägnar vidtaga

åtgärder av förberedande eller expeditionell natur, att till myndigheter avgiva

yttranden i ärenden, vilka icke äro av principiell art eller som avse angelägenheter

av allenast ringa ekonomisk betydelse för kommunen, att meddela

hjälp i mindre omfattning eller att i annat avseende handhava viss nämndens

angelägenhet av mindre vikt. Därjämte skall i varje kommun finnas en

barnavårdsnämnd med uppgift att i enlighet med lagen samt vad i lag eller

författning eljest finnes stadgat ombesörja de angelägenheter i avseende å

kommunens harna- och ungdomsvård, vilka äro alt hänföra till förvaltning

och verkställighet, ävensom de angelägenheter i övrigt, som i lag eller för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Utskottet.

fattning angivas (6 §). Vad som i 4 § stadgas angående rätt för socialnämnd

att tillsätta delegation för fullgörandet av vissa uppgifter skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å barnavårdsnämnd (9 §).

Det ligger i sakens natur, att ärenden angående mödrahjälp böra erhålla

en så skyndsam behandling som möjligt. I mödrahjälpsförordningen föreskrives

i enlighet härmed, att barnavårdsnämnd snarast möjligt skall till

mödrahjälpsnämnden avgiva yttrande över ansökan, eventuellt jämte förslag

till hjälpåtgärder. Ehuru jämlikt stadgande i bamavårdslagen ordinarie

sammanträden med barnavårdsnämnden böra hållas i mån av behov och

på regelbundet återkommande tider, torde det emellertid särskilt i vidsträckta

kommuner inträffa, att nämndens sammanträden icke hållas så ofta och så

regelbundet som erfordras för att nyssnämnda bestämmelse i mödrahjälpsförordningen

skall kunna tillämpas på ett effektivt sätt. Motionärerna hava

framhållit, att nämnda olägenhet åtminstone delvis kan avhjälpas genom

att en delegation av barnavårdsnämnden erhåller befogenhet att i dessa ärenden

under vissa förutsättningar ingiva förslag till mödrahjälpsnämnden.

Behovet och lämpligheten i övrigt av en lagändring i denna riktning har vitsordats

av socialstyrelsen.

Ehuru av principiella skäl betänkligheter kunna resas mot att överlåta

barnavårdsnämnds beslutanderätt till vissa av nämndens ledamöter, vill utskottet,

som anser den av motionärerna föreslagna anordningen i vissa fall

kunna medföra en snabbare handläggning av mödrahjälpsärenden, likväl förorda

en utredning beträffande frågan, om och i vilken utsträckning särskild

bland nämndens ledamöter utsedd delegation må erhålla befogenhet att i

förevarande ärenden handla å nämndens vägnar.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

örn en skyndsam utredning ävensom framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda,

1) i anledning av motionen II: 35 beträffande frågan om

höjning av mödrahjälpens maximibelopp;

2) i anledning av motionen II: 197 beträffande frågan, huruvida

ansökan om mödrahjälp i vissa fall må kunna ingivas

senare än å sextionde dagen efter barnsbörden; samt

3) i anledning av motionen II: 198 beträffande frågan i vad

mån vidtagandet av de åtgärder, som enligt mödrahjälpsförordningen

ankomma å barnavårdsnämnd, må kunna uppdragas

åt särskild bland nämndens ledamöter utsedd delegation;
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

15

B. att motionen II: 35, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Forslund*, Mannerskantz, Holstenson,

Nils Elowsson*, Carl Eric Ericsson* och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herrar Hallagård, Cruse, fru Johansson, herr Larsson i Östersund och fru Västberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

Stockholm den 15 mars 1943.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttranden över tre inom andra

kammaren väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om mödrahjälp,

nämligen dels nr 35 av fru Johansson m. fl., dels nr 197 av herr Witzell

m. fl. dels ock nr 198, likaledes av herr Witzell m. fl.

Med anledning av motion nr 35 får socialstyrelsen anföra följande.

Socialstyrelsen vill vitsorda motionärernas uppgift, att kostnaderna för

tandvård ofta utgöra en mycket betydande del av den beviljade mödrahjälpen.

Under 1942 uppgick dessa utgifter till 22 °/o av hela det i mödrahjälp

beviljade beloppet. Motsvarande siffra för sökandens utrustning var 30 och

för kostförbättring 17. Tandvård förekom i 44 % av alla beviljade ansökningar

och genomsnittskostnaden per fall var 89 kronor.

Socialstyrelsen vill emellertid meddela, att frågan om höjandet av mödrahjälpens

maximibelopp är aktuell i samband med ett av medicinalstyrelsen

till Kungl. Majit avgivet förslag rörande vissa resekostnader inom den förebyggande

mödra- och barnavården. I utlåtande till Kungl. Majit över detta

medicinalstyrelsens förslag har socialstyrelsen den 10 mars 1943 anfört bland

annat i huvudsak följande.

»Mödrahjälpens maximibelopp har beviljats i relativt sett ganska begränsad

utsträckning. Under andra halvåret år 1942 beviljades maximibelopp i

nära 14 % av samtliga fall. Motsvarande siffra för första kvartalet 1942 var

12. Den relativa utsträckning, i vilken sålunda det högsta beloppet under

andra halvåret 1942 beviljats, är emellertid mycket skiftande i olika län och

utgjorde exempelvis i Norrköpings stad 31 %> och i Jönköpings län 28% men

i Hälsingborg 0 %, i Hallands län nära 4 % samt på Gotland och i Skaraborgs

län nära 5 %. Tyvärr kunna dessa betydande skiljaktigheter knappast

förklaras annat än som beroende på skiljaktigheter ifråga om det fria bedömandet

av behovet av hjälp, framförallt i avseende på den utsträckning, i

vilken det beviljade beloppets storlek differentieras med hänsyn till skiftningarna

i den sökandes situation i avseende på barnantal och andra omständigheter,

vilka inverka på hjälpbehovets omfattning. Den starka anhopningen

av arbetsuppgifter på styrelsens andra byrå och otillräckligheten av den personal,

som styrelsen disponerar för skötandet av uppgiften som tillsyns- och

besvärsmyndighet för mödrahjälpen (utom byråchefen en amanuens jämte

skrivhjälp) har tyvärr hittills gjort det omöjligt för styrelsen att slutföra de

utredningar, som äro ägnade att närmare klarlägga de förhållanden, som leda

till här berörda betydande skiljaktigheter mellan olika län. Styrelsen har därför

ännu icke kunnat lämna de ytterligare anvisningar till nämnderna, som

torde vara av behovet påkallade. Styrelsen har emellertid ett bestämt intryck

av att såsom nyss nämts mödrahjälpsnämndema — även om de kanske i

fråga örn bifall eller avslag å en ansökan verkställa en väl motiverad avvägning

— när det sedan gäller beloppets storlek icke i den utsträckning, som varit

lagstiftarens mening, använda de möjligheter, som gränsen 300 kronor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

17

erbjuder, för att tillgodose det föreliggande behovet. Därest denna uppfattning

är riktig, skulle sålunda den relativa utsträckning, i vilken 300 kronor beviljas,

vid en med hänsyn till inkomster och barnantal mera likformig behandling

av ärendena i alla län, sannolikt ha legat betydligt högre än 14 °/o.»

Styrelsen erinrade i detta sammanhang om att chefen för socialdepartementet

i prop. nr 308 till 1942 års riksdag (sid. 20) anfört följande:

»Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens maximibelopp i samband

med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,

att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle

kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att

för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande

maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden

inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga

förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna

vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola

taga vederbörlig hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.»

Socialstyrelsen uttalade för sin del, att de sålunda i olika sammanhang berörda

omständigheterna av styrelsen ansetts tala för en höjning av mödrahjälpens

maximibelopp överhuvudtaget och att en sådan höjning nu icke

längre borde uppskjutas.

Socialstyrelsen får såsom yttrande över den föreliggande motionen hänvisa

till vad som sålunda anförts.

Beträffande motion nr 197 får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen vill först erinra om att ett av skälen till mödrahjälpens tillkomst

var dess syfte att motverka aborter. Av bland annat denna anledning

är det av stor vikt, att de blivande mödrarna komma i förbindelse med

barnavårdsnämnderna på ett mycket tidigt stadium av havandeskapet. Det är

också synnerligen betydelsefullt, att mödrarna i god tid hänvisas till den förebyggande

mödra- och barnavårdens organ samt att utredningarna och ärendenas

handläggning kunna bli färdiga så tidigt, att hjälpen verkligen blir

insatt vid den tidpunkt, då den gör den största nyttan.

Socialstyrelsen har i sin handbok för mödrahjälpsverksamheten och på

annat sätt, liksom även mödrahjälpsnämnderna, strävat att förmå såväl mödrarna

som barnavårdsnämnderna att handla i enlighet med ovanstående riktlinjer.

En tydlig tendens till förbättring i detta avseende tycker man sig också

kunna iakttaga, men särskilt på landsbygden synes det ännu på vissa håll

anses fullt tillfredsställande, att ansökan inkommer omedelbart före sextiodagarsperiodens

utgång. Försummelser av ansökningstiden bero tydligen

många gånger på att mödrarna bibringats den uppfattningen, att någon

brådska med ansökningen icke föreligger.

Socialstyrelsen anser, att en uppluckring av bestämmelsen i mödrahjälpsförordningen

om den absoluta gränsen för ingivande av ansökan skulle försvåra

myndigheternas strävan att få mödrahjälpsansökningarna ingivna i

god tid leire barnsbörden samt äventyra resultatet av det redan nedlagda arbetet.

Med hänvisning till det anförda får socialstyrelsen avstyrka ifrågavarande

motion.

Angående motion nr 198 får socialstyrelsen anföra följande.

I likhet med motionärerna anser styrelsen det önskvärt, att handläggningen

av mödrahjälpsärendena hos barnavårdsnämnderna ytterligare påskyndas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 anil. Nr 34.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

Socialstyrelsen får därför tillstyrka motionärernas förslag men vill ifråga

sätta, huruvida icke en bestämmelse av denna art bör intagas i barnavårds

lagen i stället för i mödrahjälpsförordningen.

KARL J. HÖJER.

A. Berggren.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431897

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:284 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om mödrahjälp. a1 i texten