Sök i Ratio Lex

Betänkande med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet

1943-05-27 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:35, Betänkande med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35,

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1943 kl. 11 f. m.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. jämte i anledning därav väckta

motioner.

Genom en den 2 april 1943 dagtecknad proposition, nr 210, vilken hänvisats

till lagskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till

förordning om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen nr 255 i första

kammaren av herr Andersson, Elon, m. fl. samt nr 366 i andra kammaren av

herr Persson i Norrby m. fl. För den i motionerna gjorda hemställan kommer

redogörelse att lämnas i det följande.

Genom proposition, nr 209, angående statsbidrag till förlossningsvården

samt den förebyggande mödra- och barnavården har Kungl. Maj:t föreslagit

innevarande års riksdag bland annat att godkänna de ändrade grunder för

statsbidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m., som innefattas i sistnämnda

proposition, samt att för budgetåret 1943/44 till bidrag till ifrågavarande

avlöningar m. m. anvisa ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor. Denna

proposition har hänvisats till statsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen nr

210 framlagda förslaget ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

kommer att lämnas här nedan, hänvisa till nämnda proposition och propositionen

nr 209, respektive motionerna.

Inledning.

Det genom propositionen nr 210 framlagda författningsförslaget grundar

sig på ett av 1941 års barnmorsheutredning den 23 mars 1942 avgivet betänkande

med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet (statens off.

utredn. 1942:17). Denna utredning har närmast tillkommit i anledning av en av

1941 års riksdag gjord framställning i ämnet (riksdagens skrivelse nr 5, punkt

116). I direktiven för utredningen har bland annat framhållits, att vid densamma

borde särskilt undersökas, huruvida distrikts- och reservbarnmor
Bihang

till riksdagens protokoll 1913. 9 sami. 2 avd. Nr 35.

1290 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

skornas arbetskraft kunde utnyttjas inom den slutna förlossningsvården i

högre grad än som nu skedde. Vidare borde undersökas i vilken omfattning

barnmorska å från mödra- och barnavårdscentral avlägset belägna orter kunde

anförtros uppgifter tillhörande den förebyggande mödra- och barnavården.

Vissa i samband därmed stående utbildningsfrågor borde jämväl uppmärksammas,

varjämte det vore lämpligt, att barnmorskornas löne- och pensionsförhållanden

upptoges till prövning. Slutligen borde även frågan örn ersättning

åt vissa barnmorskor, som genom den år 1937 beslutade reformen av förlossningsvården

blivit berövade sina arbetsmöjligheter, prövas.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och

sammanslutningar.

Frågan har därefter underkastats beredning inom socialdepartementet.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna rörande barnmorskeväsendet innehållas

i lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbammorskor m. m.

med däri den 20 december 1940 (nr 1053) vidtagen ändring. Vidare äro bestämmelser

givna i reglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor,

vilket reglemente ändrats genom kungörelser den 12 maj 1927 (nr

145), den 29 maj 1931 (nr 173), den 9 oktober 1931 (nr 343), den 24 september

1937 (nr 799), den 14 juni 1940 (nr 576) och den 20 december 1940 (nr 1054),

samt i reglementet den 24 september 1937 (nr 798) för barnmorskestyrelserna

i riket, vilket reglemente ändrats genom kungörelsen den 20 december 1940

(nr 1055). Av de ytterligare författningar, som röra barnmorskeväsendet, må

här nämnas kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744) angående statsbidrag till

avlöning åt distriktsbammorskor och reservbarnmorskor m. m., med däri den

20 december 1940 (nr 1056) vidtagen ändring, kungörelsen den 24 september

1937 (nr 800) angående dyrtidshjälp åt vissa av kommun fast anställda barnmorskor

samt kungörelsen samma dag (nr 803) med vissa bestämmelser örn

tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst m. m.

Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna gäller i huvudsak följande.

Riket skall vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med minst

en fast anställd distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen fastställes av medicinalstyrelsen,

som därjämte bestämmer antalet distriktsbammorskor för varje

distrikt. Stad, som ej deltager i landsting, må undantagas från distriktsindelningen,

under villkor att staden träffar avtal med ett tillräckligt antal

barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorska åliggande uppgifter utan annan

ersättning av den vårdade än för skjutskostnad.

Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje landstingsområde och i varje

stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting, tillkommer

en barnmorskestyreise. Denna består inom landstingsområde av den

hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen örn landsting, samt i stad, som

nyss nämnts, efter stadens bestämmande, antingen av hälsovårdsnämnden eller

av en styrelse, bestående av förste stadsläkaren samt två av stadsfullmäktige

valda ledamöter jämte suppleanter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen tills vidare

med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Sådan barnmorska åligger att

inom sitt distrikt verkställa till barnmorskeyrket hörande förrättningar, däri

inbegripet förvård och eftervård, samt att efter anvisning av barnmorskestyrelsen

utan särskild ersättning tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives av

landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Vidare är hon skyldig att

i viss utsträckning biträda barnaföderskor utom distriktet ävensom att, därest

hon förklarats av medicinalstyrelsen därtill behörig, efter särskilt förordnande

biträda i statsunderstödd förebyggande barnavård.

Distriktsbarnmorska äger åtnjuta årlig lön av minst 1,500 kronor jämte tre

ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter tre, sex och nio års väl vitsordad

tjänstgöring, ävensom kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse

eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Därjämte äger

distriktsbarnmorska, som biträtt vid mer än tjugufem förlossningar under ett

år i hemmet eller å förlossningsanstalt, som ovan nämnts, åtnjuta lönetillägg

med 10 kronor för varje förlossning utöver tjugufem, dock högst med 300

kronor för kalenderår. Slutligen skall distriktsbarnmorska kostnadsfritt erhålla

alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar samt, där

så lämpligen kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas telefon. Då barnmorska

nödgas företaga färd överstigande en kilometer för att biträda barnaföderska,

är hon berättigad att av den vårdade erhålla fri skjuts eller ersättning för

resekostnaden enligt av medicinalstyrelsen fastställd taxa. Distriktsbarnmorska

äger rätt till en månads semester årligen å tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

De kontanta avlöningsförmånerna bestridas av statsmedel, medan

huvudmannen skall svara för naturaförmånerna.

Distriktsbarnmorska, som biträder i den förebyggande barnavården, skall

härför av statsmedel uppbära särskild ersättning, beräknad efter 300 kronor

för år. Sådan ersättning och lönetillägg för biträde vid mer än tjugufem förlossningar

må dock ej sammanlagt uppgå till mer än 300 kronor för år.

Vid uppkommande ledighet å distriktsbarnmorsketjänst skall av vederbörande

barnmorskestyrelse undersökas, huruvida tjänsten kan bliva föremål

för indragning. Under tiden skall befattningen uppehållas medelst vikarie.

Vikarie äger åtnjuta samma förmåner som ordinarie distriktsbarnmorska.

Inom varje landstingsområde skall finnas en eller flera reservbarnmorskor

till det antal, som av medicinalstyrelsen bestämmes. Reservbarnmorskorna

hava skyldighet att fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden,

medan dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger. De skola i

tillämpliga delar äga åtnjuta samma löneförmåner som distriktsbarnmorskorna.

Reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1937, skall dock av vederbörande

landsting eller stad, som ej deltager i landsting, i stället för ovan

angivna avlöningsförmåner åtnjuta kontant lön av minst 1,000 kronor för år

ävensom, då hon tjänstgör som distriktsbarnmorska, särskild ersättning med

000 kronor för år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Allmänna synpunkter. Huvuddragen av förslaget.

Barnmorskeutredningen konstaterar till en början, att utvecklingen i vårt

land under de senaste decennierna gått i den riktningen, att kvinnorna alltmera

föredraga att bliva förlösta å anstalt. Nämnda förhållande jämte andra omständigheter

hade medfört ett starkt minskat arbete för barnmorskorna i den

öppna vården. Genom succesiv reglering hade barnmorskedistrikten på

senaste tid nedgått väsentligt i antal. Det genomsnittliga antalet av tjänstebarnmorska

årligen förrättade förlossningar i öppen vård vore dock alltjämt

påfallande ringa.

Vidare har utredningen yttrat:

Den situation i fråga örn barnmorskornas arbetsförhållanden, som varit den

närmaste orsaken till att förevarande utredning kommit till stånd, bottnar i

en på flera sätt skönjbar brist i vår allmänna sjuk- och hälsovårdsorganisation,

nämligen frånvaron av nödig anpassning mellan de olika vårdgrenarna. Detta

gäller såväl förhållandet mellan sluten och öppen vård som mellan denna och

de olika formerna av den förebyggande vården och övrig socialvård. Att en

sådan brist kunnat uppkomma och fortbestå torde ytterst sammanhänga med

den i vårt land sedan gammalt förefintliga splittringen med skilda huvudmän

(stat, landsting, kommun, organisationer och enskilda) för olika vårdgrenar.

Det har ej kunnat undgås att vid den hastiga utbyggnad av vården, som nu

samtidigt skett på flera parallellområden, oklarhet och andra svårigheter yppat

sig beträffande den rationella uppdelningen av de olika arbetsuppgifterna

samt utnyttjandet av och samverkan mellan vårdfunktionärerna, som i regel

utbildats för att inriktas på differentierade uppgifter. Barnmorskor, distriktssköterskor

och dispensärsköterskor hava sålunda alla utbildats, anställts och

organiserats för sina avgränsade vårdformer. Utvecklingen har emellertid särskilt

under de senaste årtiondena alltmera understrukit nödvändigheten av

hälso- och sjukvårdens inlänkande i större sammanhang. Härmed hava gränserna

mellan närstående vårdformer blivit vagare, och samtidigt hava de starkt

stegrade utgifterna för det allmänna för genomförandet av vårdens olika former

kommit det att framstå som ett oundgängligt krav, att vårdformerna snarligen

samordnas och anpassas till varandra, såvitt möjligt under gemensam

ledning. Såsom ett första steg i denna riktning har kommit tillskapandet av

landstingens sjukvårds- och hälsovårdsberedningar, vilka nu fungera i stället

för de många specialdelegationer för olika vårdformer, som förut arbetade vid

sidan av varandra och ofta utan inbördes kontakt. Genom sålunda vunnen

enhetlighet i ledningen av landstingens sjuk- och hälsovård har en viktig förutsättning

skapats för en rationell samordning av de olika vårdformerna och

utnyttjandet av för vården anställda befattningshavare på lämpligaste sätt.

En annan förutsättning särskilt för det senast nämnda syftet synes utredningen

vara, att funktionärernas utbildning så vitt möjligt får en enhetlig

grund, så att de vid behov kunna användas inom flera varandra närstående

vårdformer eller kanske i dubbla uppgifter, när förhållandena så påfordra.

Beträffande sjuksköterskorna är en sådan enhetlig utbildning redan i stor

utsträckning genomförd. För utredningen har det framstått som ett stort

önskemål, att även barnmorskorna i utbildningshänseende helt samordnas med

sjuksköterskorna. Detta skulle kunna ernås genom ett realiserande av befolkningskommissionens

förslag örn sådan förändring och utvidgning av var barnmorskeutbildning

att för inträde vid barnmorskeanstalt skulle erfordras. att

hava genomgått en grundläggande utbildning av minst 2 år vid godkänd sjuk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

sköterskeskola, vartill sedan skulle komma såsom specialutbildning minst D/2

år vid barnmorskeläroanstalt. De på detta sätt utbildade barnmorskesjuksköterskorna

skulle vara rustade för betydligt vidare insatser i sjuk- och

hälsovården än hittills. För mera isolerade bygder, som icke nu lämna tillräcklig

sysselsättning för såväl distriktssköterska som barnmorska, men som

ändå ofta äro i synnerligt behov av tillgång till sjukvårdsutbildad person, skulle

befattningshavare med sådan utbildning vara av särskilt värde. Även för önskvärd

utökad växelverkan mellan anstaltsvård och öppen vård skulle sådana

befattningshavare betyda ett stort framsteg.

Den likformiga utbildningen skulle också skapa en förutsättning för avlöning

och pensionering av alla dessa likartade funktionärer efter samma

grunder, vilket utredningen funnit likaledes vara ett mycket stort framtida

önskemål. Nu rådande olikheter i löneavseende innebära utan minsta tvivel

ett stort hinder för den behövliga samordningen och rationaliseringen av

vårdformerna och funktionärernas arbetsuppgifter.

I avbidan på genomförande av en samordnad utbildning av sjuksköterskor

och barnmorskor samt en enhetlig reglering av dessas avlöningsförmåner har

utredningen — i likhet med tidigare befolkningskommissionen — begränsat sig

till att framlägga förslag till i väsentliga delar provisoriska åtgärder

i syfte att öka tjänstebarnmorskornas användning. Dessa åtgärder

innebära i huvudsak följande.

Distriktsbarnmorskorna skulle i vidare utsträckning än hittills användas

inom den slutna förlossningsvården samt den förebyggande mödravården. Vidare

skulle de, efter genomgången kompletteringskurs, tills vidare biträda vid

den förebyggande barnavården, intill dess distriktsvårdsorganisationen blivit

fullt utbyggd. Såsom en för barnmorskorna särskilt lämplig arbetsuppgift

angives härjämte att biträda barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll

av mödrahjälpen. Slutligen tänker sig utredningen, att distriktsbarnmorskomas

outnyttjade arbetskraft vid sjuksköterskebrist skulle tagas i anspråk för enklare

hemsjukvård under tjänsteläkares överinseende.

För att i möjligaste mån erhålla garantier för ett effektivare utnyttjande

av t jänstebarnmorskornas arbetskraft i enlighet med sålunda angivna riktlinjer

föreslås, att för varje landstingsområde respektive stad utanför landsting fastställes

en 10-års plan, vari bland annat den öppna förlossningsvården icke

skulle givas större omfattning än som fordras i förhållande till den slutna

vårdens utbyggande. Bedömningen av antalet behövliga distriktsbarnmorsketjänster

förutsättes ske centralt genom medicinalstyrelsen, medan respektive

huvudmän skola äga fritt bestämma befattningshavarnas stationsort och tjänstgöringsförhållanden.

Den nuvarande indelningen i barnmorskedistrikt skall

upphöra och i stället varje landstingsområde respektive stad, som ej deltager i

landsting, utgöra ett barnmorskedistrikt. Nuvarande särställning för reservbarnmorska

skall upphöra. Vidare föreslår utredningen en reglering av tjänstebarnmorskornas

löne- och pensionsförmåner.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har beträffande förslagets

allmänna grunder anfört:

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

»För egen del har jag genom den verkställda utredningen blivit övertygad

om att ytterligare åtgärder erfordras för att skapa tillfredsställande arbetsoch

avlöningsförhållanden för tjänstebarnmorskorna. Jag kan ock i huvudsak

ansluta mig till de förslag, som barnmorskeutredningen i sådant syfte

framlagt. I vissa delar har jag dock ansett mig böra förorda jämkningar i

de sakkunnigas förslag.»

Enligt utskottets mening innefattar Kungl. Maj:ts förslag i allt väsentligt

en lämplig reglering av barnmorskeväsendet. Utskottet anser sig därför i

huvudsak kunna tillstyrka förslaget. Såsom av det följande framgår har emellertid

utskottet förordat ändringar på några punkter.

Förslagets detaljer.

1 §•

Enligt gällande lag örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall,

framhåller utredningen, riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och

ett med minst en fast anställd distriktsbarnmorska. Då tjänstebarnmorskorna

numera vore skyldiga att tjänstgöra inom hela landstingsområdet, såväl beträffande

den öppna som den slutna förlossningsvården, funne utredningen

lämpligt, att i regel hela landstingsområdet respektive beträffande städer utanför

landsting hela staden skulle utgöra ett barnmorskedistrikt.

Utskottet tillstyrker förevarande paragraf med den formella jämkningen, att

ordet landsting, där det först förekommer i paragrafens andra stycke, utbytes

mot ordet landstingsområde.

2 §•

Mot förevarande paragraf, som bortsett från redaktionella jämkningar överensstämmer

med 2 § i 1937 års lag med däri den 20 december 1940 vidtagen

ändring, har utskottet intet att erinra.

3 §•

Barnmorskeutredningen har föreslagit, att bedömningen av antalet behövliga

barnmorsketjkuster skall ske centralt. Enligt utredningens mening bör

huvudmannen lämnas frihet att bestämma befattningshavarnas stationsort och

tjänstgöringsförhållanden. Vidare yttrar utredningen:

Befattningshavarna måste vara skyldiga att underkasta sig såväl förflyttning

till annan stationsort som vid förefallande behov tjänstgöring på annan ort såsom

vikarie under vakans eller för befattningshavare, som fullgör kompletterande

utbildning, åtnjuter semester och annan ledighet eller bestrider förordnande

inom den slutna förlossningsvården. Befattningshavare, som av

familjeskäl ej vill finna sig i förflyttning till annan tjänstgöringsort inom

landstingsområdet, bör vara skyldig att avgå ur tjänst. Ur vårdsynpunkt är

det därjämte viktigt, att befattningshavarnas semesterledigheter ordnas på ett

rationellt sätt. Anstaltsbarnmorskorna, vilkas arbete i regel får anses vara

mera krävande, böra hava förtursrätt i fråga om semesterns förläggande till

sommarmånaderna. För barnmorskorna i den öppna vården måste semesterledigheterna

spridas över hela året och ej som nu ofta sker förläggas till högsommaren

respektive de större helgerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 7

Föredragande departementschefen har med förordande av utredningens

förslag i denna del förklarat sig förutsätta, att vid ifrågakommande förflyttningar,

i den mån så lämpligen kunde ske, hänsyn toges till barnmorskas ålder

och familjeförhållanden. Vidare erinrade departementschefen om vikten av

att det vid tillsättning av barnmorsketjänster tillsåges, att anställningsvillkoren

utformades så att de icke lade hinder i vägen för förflyttning.

Enligt nu gällande lag skall medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen

fastställa antalet barnmorskor i varje distrikt. Jämväl enligt förslaget

skall beslutanderätten i detta hänseende tillkomma medicinalstyrelsen.

Däremot finnes i förslaget ingen bestämmelse om att barnmorskestyrelsen till

medicinalstyrelsen skall avgiva förslag i frågan. Då några skäl icke torde föreligga

att härutinnan frångå vad som nu gäller, föreslår utskottet en ändring i

Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.

Tjänstebarnmorska skall enligt förslaget vara skyldig att underkasta sig

förflyttning till annan stationeringsort. Häremot synes enligt utskottets åsikt

intet vara att invända. Utskottet vill dock understryka föredragande departementschefens

uttalande örn angelägenheten av att vid tillämpning av detta

stadgande tillbörlig hänsyn tages till barnmorskas ålder och familjeförhållanden.

I övrigt har utskottet intet att erinra i denna del.

4 §•

I denna paragraf regleras barnmorskornas tjänsteåligganden.

T jänstebarnmor skornas utnyttjande i den slutna förlossningsvården.

Barnmorskeutredningen erinrar örn att enligt lagen örn anställande

av distriktsbammorskor m. m. åligger det distriktsbarnmorska, bland annat,

att utan särskild ersättning efter anvisning av barnmorskestyrelsen tjänstgöra

å förlossningsanstalt, som drives av landsting eller stad, som ej deltager i

landsting. Denna bestämmelse har i förslaget upptagits oförändrad.

T jänstebarnmor skornas utnyttjande inom den f öreby g gande

mådra- och barnavården samt beträffande moär ahjälpen. Utredningen

erinrar till en början örn att enligt gällande kungörelse den 21 juli

1937 (nr 745) angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård

med däri genom kungörelse nr 265/1939 vidtagna ändringar distriktsbarnmorska

avses allenast i begränsad utsträckning skola tjänstgöra inom den förebyggande

vården, nämligen inom mödravården och därvid endast å stationerna.

Enligt § 29 i barnmorskereglementet är emellertid distriktsbarnmorska, som

av medicinalstyrelsen förklarats därtill behörig, jämväl skyldig att under en

övergångstid, till dess distriktsvården blivit fullt utbyggd — efter särskilt

förordnande biträda i statsunderstödd barnavård och uppbär för sådant biträde

särskild ersättning, beräknad efter 300 kronor för år.

Enligt vad utredningen inhämtat funnos i februari 1942 lokala organ för

förebyggande mödra- och barnavård, till vilka statsbidrag utginge, till följande

antal, nämligen 18 mödravårdscentraler av typ I, 33 barnavårdscentraler av

Utskott

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

typ I> 37 mödra- och barnavårdscentraler av typ II med 6 filialer, samt 337

mödra- och barnavårdsstationer med 113 filialer. Dessutom förekommo 19

mottagningar i samband med tjänsteläkares tjänsteresa för andra ändamål. Härvid

är att märka att organisation för förebyggande mödra- och barnavård ännu

ej genomförts inom Kronobergs och Malmöhus län. Inom ifrågavarande verksamhet

tjänstgjorde enligt en av medicinalstyrelsen företagen utredning för

närvarande omkring 400 tjänstebarnmorskor som biträden inom den förebyggande

mödravården och 28 tjänstebarnmorskor inom förebyggande mödra- och

barnavård.

Under åberopande av innehållet i en i Social-Medicinsk Tidskrift år 1942

(häfte 2) införd uppsats örn den förebyggande mödra- och barnavården, enligt

vilken den förebyggande mödravården icke utvecklats i samma grad som

den förebyggande barnavården, framhåller utredningen, att distriktsbarnmorskorna

inom den förebyggande vården i första hand borde i full utsträckning

insättas inom mödravården. Att lämna deras sakkunniga biträde utanför

samtidigt som man konstaterade, att den förebyggande mödravårdens omfattning

vore ringa och i varje fall långt underlägsen barnavårdens kunde icke

vara rationellt. Utredningen funne därför, att tjänstebarnmorskoma borde

tagas i anspråk inom den förebyggande mödravården vid alla därför avsedda

olika organ, sålunda såväl centraler av typ I och typ II som stationer. Yad

särskilt anginge centralerna av typ I torde en användning av distriktsbarnmorskorna

därstädes i hög grad kunna underlätta arbetet för å nämnda centraler

tjänstgörande anstaltsbarnmorskor, varjämte möjlighet skapades för

hembesök, vilket måste anses önskvärt ej minst med hänsyn till den förebyggande

vården av de ogifta mödrarna.

Yad angår barnmorskornas användning inom den förebyggande barnavården

i stort, d. v. s. övervakning av det späda barnet även efter barnsängstiden,

erinrar utredningen, att meningarna härom gått starkt isär, samt anför

1 detta hänseende följande.

I allmänhet har man ansett detta vara en uppgift, som helt skulle tillhöra

distriktssköterskorna både med hänsyn till dessas speciella utbildning på området

och under särskilt framhållande av vikten att uppnå största möjliga enhetlighet

i det socialhygieniska arbetet ute i orterna till undvikande av att flera

socialmedicinska funktionärer samtidigt måste besöka hemmen för olika deluPPgifter

(bostadstillsyp, spädbarnsvård, skolbarnsövervakning o. s. v.). Det

av befolkningskommissionen tidigare framförda förslaget, att därför lämpliga

barnmorskor efter kompletterande utbildning åtminstone under en övergångstid

skulle kunna tagas i anspråk för förebyggande barnavård, har dock i princip

godtagits.

Utredningen framhåller vidare, att enligt statsmakternas direktiv distriktsvården

inom respektive områden utbyggts etappvis och att den till distriktsvården

knutna förebyggande barnavården anordnats jämsides därmed. För

att belysa distriktsvårdens utveckling hänvisar utredningen till en i betänkandet

(sid. 38) intagen sammanställning, varav kan utläsas, att antalet till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

satta distriktsskötersketjänster uppgick till endast omkring 60 procent av

antalet fastställda tjänster, medan å andra sidan det genomsnittliga antalet

förlossningar per tjänstebarnmorska i åtskilliga län var mycket ringa.

I de för utredningen utfärdade direktiven har, yttrar utredningen i fortsättningen,

ålagts utredningen att undersöka, i vilken omfattning barnmorska

å från mödra- och barnavårdscentral avlägset belägen ort kunde anförtros

uppgifter tillhörande den förebyggande mödra- och barnavården. Utredningen

har emellertid funnit det starkt motiverat, att barnmorskornas användning

inom den förebyggande barnavården icke begränsas till i direktiven

angiven omfattning. Utredningen hänvisar härutinnan till det relativt stora

antal län, där övervakningen av spädbarn till huvudsaklig del nu måste ske

endast genom barnens besök hos läkaren, därför att hembesök ej medhinnas

av brist på nödigt antal sköterskor. Övervakningen av förhållandena i hemmen

vore emellertid också en mycket viktig faktor för en rationell förebyggande

barnavård. Det syntes utredningen uppenbart, att ett utnyttjande av

barnmorskorna för den förebyggande barnavården mångenstädes skulle kunna

innebära möjlighet för dennas igångsättande betydligt förr än vad som kunde

förväntas, örn distriktsvårdens utbyggnad till behövlig omfattning skulle avvaktas.

Då nu å ena sidan barnmorskekåren uppvisade ett betydande antal

medlemmar, vilkas arbetskraft endast ofullständigt utnyttjades, medan å andra

sidan distriktssköterskekåren ännu icke vore fulltalig och icke räckte till för

alla sina uppgifter, förefölle det vara en naturlig anordning att låta barnmorskorna

tills vidare och i den mån så vore möjligt biträda med någon eller

några av distriktssköterskornas uppgifter.

Utredningen betonar, att utredningen givetvis icke avser att utesluta

distriktssköterskorna från den förebyggande barnavården. Det vore i stället

viktigt, att ett intimt samarbete bomme till stånd inom detta verksamhetsfält.

Slutligen framhåller utredningen, att såsom ett oeftergivligt krav för barnmorskornas

anlitande i förevarande verksamhet måste uppställas, att befattningshavarna

beredas tillfälle genomgå en kompletteringskurs i barnavård.

I anslutning till sitt förslag örn tjänstebarnmorskornas utökade användning

inom den förebyggande mödra- och barnavården förordar utredningen

jämväl deras användning för en annan närstående arbetsuppgift, nämligen som

biträden åt barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll av mö dräll

j alpen.

T jänstebarnmor skornas utnyttjande inom hemsjukvården.

Utredningen har jämväl tagit under övervägande, huruvida icke arbetstillfällen

kunde beredas distriktsbarnmorskorna inom viss del av hemsjukvården.

I fråga om hemsjukvårdens organisation anför utredningen i huvudsak

följande.

Hemsjukvård ingår i distriktssköterskans arbetsuppgifter och var ursprungligen

tänkt såsom utgörande ungefär hälften av hennes arbetsbörda,

Det må emellertid erinras örn att distriktssköterskorna tilldelats ett så omfattande

arbete i hälsovården och den förebyggande vården, att deras arbete

i hemsjukvård därför fått en alltmera begränsad omfattning. Hemsjukvården

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

kan sålunda icke tillgodoses enbart av distriktssköterskorna. För den övriga

hemsjukvården måste anskaffas ytterligare hjälp.

Då det komme att ställa sig dyrt att anställa särskilda sjuksköterskor för

den hemsjukvård, som sålunda icke kunde ombesörjas av distriktssköterskorna,

läge det nära till hands, fortsätter utredningen, att uppställa det spörsmålet,

huruvida icke billigare sjukvårdskrafter skulle kunna anlitas för det

enklare sjukvårdsarbetet, såsom sängbäddning, temperaturtagning, den sjukes

personliga hygien, fortlöpande övervakning av den sjuke samt givande av

lavemang och injektioner m. m. Visserligen funnes ett visst antal hjälpkrafter

för dessa enklare sjukvårdsuppgifter, nämligen hemsystrar, bamsköterskor

och hemvårdarinnor. Dessas huvuduppgift vore emellertid hemvård

i allmänhet och ej speciellt sjukvård i hemmet, vadan alltjämt stort behov

förelåge av mera direkt på hemsjukvård inriktade hjälpkrafter.

Utredningen ifrågasätter därför, örn ej inom förevarande form av sjukvårdsarbete

i hemmen vore ännu ett arbetsfält för de därtill lämpade barnmorskor,

som ej hava tillräcklig sysselsättning inom förlossningsvården och

den förebyggande vården.

Vidare anförde utredningen i denna fråga:

I syfte att skapa nödiga garantier för att barnmorskorna icke komma att

tagas i anspråk i sådant sjukvårdsarbete, för vilket de ej äga nödiga förutsättningar

eller vilket kan vara olämpligt ur smittosynpunkt, har utredningen tänkt

sig, att de endast skulle få användas efter anvisning av vederbörande förman

och under hans ledning i likhet med vad fallet redan är med distriktssköterskorna.

Allmänheten bör sålunda ej kunna direkt hos barnmorskan påkalla hennes

biträde inom sjukvården utan därtill bör oundgängligen krävas hänvisning

av vederbörande tjänsteläkare. Givetvis kunna fall inträffa, då barnmorskornas

omedelbara ingripande kan vara av nöden, såsom då det gäller att lämna

första hjälp vid olycksfall och hastigt påkommande sjukdomsfall, men härvid

föx-utsättes, att den anlitade snarast söker kontakt med tjänsteläkaren.

Slutligen vill utredningen framhålla, att distriktsbarnmorskornas anlitande

i hemsjukvården bör komma i fråga allenast under den övergångstid, som

må komma att förflyta intill dess distriktsvården nått full utbyggnad och

förlossningsvården så rationaliserats, att endast för densamma behövliga

barnmorskor finnas disponibla.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har förklarat sig i

huvudsak kunna ansluta sig till barnmorskeutredningens förslag i nu ifrågavarande

delar. Härutinnan har departementschefen anfört:

»Utredningens förslag örn ökat anlitande av distriktsbarnmorskorna i

förebyggande mödravård har så gott som enhälligt tillstyrkts i de avgivna

yttrandena. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag

härutinnan. En del organisatoriska detaljer, som påpekats i några yttranden,

torde böra beaktas vid uppgörande inom de olika landstingsområdena av

planer beträffande förlossningsvårdens rationella ordnande.

I fråga örn distriktsbarnmorskornas deltagande i den förebyggande

barnavården har utredningen föreslagit, att de därför lämpade barnmorskor,

som icke äro tillräckligt sysselsatta inom den egentliga förloss
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

ningsvården, skola tagas i anspråk inom barnavården under övergångstiden,

innan distriktsvårdsorganisationen nått sin fulla utbyggnad. Utredningen

förutsätter, att en intim samverkan skall kunna komma till stånd mellan

distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor inom detta arbetsfält på sådant

sätt, att där distriktssköterskan icke medhinner barnavården inom sitt distrikt,

barnmorskan skall kunna svara för densamma i behövlig utsträckning. Utredningen

kräver emellertid, att barnmorskorna före deltagande i barnavården

skall genomgå en kompletteringskurs i barnavård.

Gentemot utredningens förslag har i vissa yttranden uttalats tvekan örn

lämpligheten av att anlita barnmorskor i en vårdform, som principiellt ansetts

böra vara förbehållen distriktssköterskorna. För egen del har jag

tidigare uttryckligen avvisat den från barnmorskehåll framförda tanken att

med anlitande av barnmorskorna mera permanent tillgodose ifrågavarande

arbetsuppgifter, därvid jag särskilt understrukit vikten av största möjliga

enhetlighet i det socialhygieniska arbetet ute i orterna. Samtidigt ansåg

jag mig emellertid böra såsom en provisorisk anordning godtaga, att

barnmorskorna deltoge i det förebyggande barnavårdsarbetet företrädesvis i

de län, där distriktsvården icke alls eller blott i ringa utsträckning utbyggts.

Det ståndpunktstagande, åt vilket jag sålunda tidigare givit uttryck, finner

jag mig icke ha anledning frånträda. Härav följer, att jag i huvudsak kan

godtaga utredningens för en övergångstid avsedda förslag på denna punkt.

Förslaget att barnmorskorna skulle kunna anlitas som biträden åt barnavårdsnämnderna

vid utredning och kontroll av mödrahjälpen finner

jag ändamålsenligt. Alla barnmorskor torde emellertid, såsom i vissa yttranden

framhållits, icke vara lämpade för ett dylikt uppdrag. Prövningen

härav torde böra ankomma på vederbörande barnavårdsnämnd efter samråd

med mödrahjälpsnämnden. Det torde vara lämpligt att i samband med de

kompletteringskurser, som äro avsedda att anordnas för barnmorskorna i

barnavård, lämnas viss undervisning rörande gällande bestämmelser och

praxis för mödrahjälpens utgående. Kostnaderna för barnmorskornas resor

i mödrahjälpsärenden torde få bestridas enligt samma grunder, som jag i det

följande förordar beträffande hembesök i mödravård. Några större merkostnader

torde icke åsamkas statsverket härigenom, då i flertalet fall kontroll av

mödrahjälp och hembesök för förebyggande mödravård lära kunna utföras

under en och samma resa.

Gentemot utredningens förslag att under viss övergångstid anlita distriktsbarnmorskorna

jämväl inom hemsjukvården har man vid remissbehandlingen

ställt sig mera betänksam, icke minst ur smittosynpunkt, och påyrkat

noggranna föreskrifter med avseende på förmannens rätt att använda

barnmorskorna för detta ändamål. För egen del finner jag i likhet

med medicinalstyrelsen särskilt den kroniska hemsjukvården vara ett lämpligt

arbetsfält för barnmorskorna till dess distriktsvården blivit så utbyggd,

att den kan omhändertaga även de kroniska fallen. Det synes böra ankomma

på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter rörande barnmorskornas

användning inom förevarande verksamhetsfält med beaktande av bland

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

annat smittosynpunkten. Kostnaderna för barnmorskornas resor i hemsjukvården

torde böra ersättas av huvudmannen enligt samma regler, som nu galla

för distriktssköterskas besök i den sjukes hem.»

I motionerna I: 255 och II: 366 har hemställts, att riksdagen ville besluta,

»att § 4 mom. 4 i förslaget till förordning örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. erhåller sådan lydelse, att distriktsbarnmorska jämväl kan

åläggas tjänstgöra vid förlossningsanstalt, till vilken landsting eller stad, som

icke deltager i landsting, lämnar driftbidrag».

Såsom motivering för denna hemställan har i motionerna anförts bland

annat följande: Det funnes förlossningsanstalter, vilka dreves av kommun

eller bolag och till vilka landstingen för närvarande lämnade driftbidrag.

Så vore t. ex. fallet beträffande förlossningsavdelningarna vid Sandvikens

och Hofors sjukstugor i Gävleborgs län. Hittills hade distriktsbarnmorskorna

i viss utsträckning utnyttjats för tjänstgöring vid dessa avdelningar. Det

syntes önskvärt, att även i fortsättningen möjlighet förefunnes att utnyttja

distriktsbarnmorskorna för viss tjänstgöring vid dylika anstalter. På det sätt

distriktsbarnmorskas tjänstgöringsskyldighet i förenämnda förslag till förordning

utformats, skulle emellertid någon sådan möjlighet icke vidare föreligga.

Förordningen syntes därför böra ändras därhän, att distriktsbarnmorska

jämväl kunde åläggas tjänstgöring vid förlossningshem eller förlossningsavdelning,

till vilken landsting lämnade driftbidrag.

Enligt förslaget åligger det distriktsbarnmorska — liksom enligt nu gällande

lag — bland annat att tjänstgöra å förlossningsanstalt, dock endast om anstalten

drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Såsom i

motionerna framhållits finnes det emellertid även förlossningsanstalter, som

drivas av kommun eller bolag och till vilka landstingen lämna driftbidrag. Utskottet

finner i likhet med motionärerna starka skäl tala för att distriktsbarnmorska

skall kunna åläggas tjänstgöra även å anstalter av sistnämnda slag.

Utskottet vill därför i anledning av motionerna förorda ändring av förslaget

i nämnda hänseende.

Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna utvidgningarna av distriktsbarnmorskornas

tjänsteåligganden har utskottet intet att erinra.

5 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i barnmorskeutredningens förslag.

Föredragande departementschefen har anfört, att barnmorskas förflyttningsskyldighet

icke borde vara inskränkt till vederbörande barnmorskedistrikt.

Därest förflyttning till annat sjukvårdsområde från det allmännas synpunkt

befunnes önskvärd och möjlig, borde detta kunna ske utan befattningshavarens

samtycke. Beslutanderätten härutinnan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen.

Utskottet har intet att erinra mot förevarande paragraf. Utskottet får

emellertid hänvisa till vad utskottet uttalat under 3 § angående iakttagande av

tillbörlig hänsyn vid förflyttning av barnmorska.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

6 §•

Föredragande departementschefen har beträffande denna paragraf anfört:

»I några yttranden har påkallats ett närmare angivande av vem som, i händelse

barnmorskas distrikt kommer att sammanfalla med landstingsområdet,

blir att anse såsom distriktsbarnmorskas närmaste förman. Det förefaller

mig i sådant hänseende lämpligt, att den tjänsteläkare, inom vars distrikt

barnmorskan har sin stationsort, skall vara att anse som dylik förman.»

Utskottet har intet att erinra mot förevarande stadgande.

7 §•

Denna paragraf behandlar barnmorskor nas avlöning och övriga förmåner.

Utredningen erinrar örn att styrelsen för svenska landstingsförbundet i

skrivelse till Kungl. Majit den 28 november 1940 hemställt, att den statliga

minimilönen till distrikts- och reservbarnmorskor måtte höjas från 1,500 till

1,800 kronor per år i grundlön jämte tre ålderstillägg å vart och ett 180 kronor.

Förbundsstyrelsen hade framhållit, att nu utgående lön, som redan vid distriktsbammorskereformens

genomförande ansetts låg, i nuvarande läge måste

anses vara otillräcklig. I propositionen i ärendet till 1937 års riksdag hade

uttalats, att det icke kunde uteslutas, att den förordade kontanta avlöningen

komme att understiga den dittills utgående. Billighetsskäl syntes därför tala

för att landstingen i sådana fall beredde tjänsteinnehavarna skäligt personligt

lönetillskott. Nämnda uttalande hade sedermera understrukits av statsutskottet

i dess utlåtande i ärendet. Den låga minimilönen hade menligt inverkat på

nyrekryteringen av barnmorskor och betydande svårigheter hade uppstått att

besätta lediga befattningar såväl inom distrikten som vid de slutna förlossningsanstaltema.

Dessa svårigheter kunde icke effektivt övervinnas, förrän

barnmorskorna bereddes skäliga löner. Landstingens möjligheter att påtaga

sig ökade kostnader för ändamålet vore emellertid väsentligen mindre än

statens.

Utredningen har i fortsättningen lämnat en redogörelse för de till tjänstebarnmorskorna

den 1 januari 1942 utgående löneförmånerna. Därav framgår,

att huvudmännen beviljat barnmorskorna tillskott till lönerna efter växlande

normer. Utredningen framhåller, att landstingens lönetillskott icke inskränkts

till personliga löneutfyllnader från huvudmännen till sådana

befattningshavare, som genom reformen fått vidkännas minskning i sina

kontanta löneförmåner, utan utgått till samtliga barnmorskor inom respektive

områden. På statens bidrag och ålderstillägg hade icke utgått

någon av staten bekostad dyrtidskompensation, utan även härutinnan hade

flertalet huvudmän måst tillgodose befattningshavarna genom lönetillskott.

Härigenom hade huvudmännen kommit att bestrida en ej ringa del av barnmorskornas

kontanta lön, vilken enligt 1937 års principbeslut skulle bestridas

av staten, under det att huvudmännen skulle svara för de barnmorskorna tillkommande

naturaförmånerna.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Under hänvisning härtill samt till sina i det föregående refererade förslag

i syfte att effektivisera tjänstebarnmorskornas arbetskraft finner utredningen

skäligt, att till nämnda befattningshavares avlöning skall utgå ett förhöjt statsbidrag,

vilket bör fixeras till sådant belopp, att något lönetillskott av huvudmannen

ej längre är erforderligt. Därigenom komme barnmorskornas löner

att utgå i full enlighet med den av 1937 års riksdag fastställda principen för

fördelningen av kostnaderna för deras avlöning, samtidigt som nu rådande

oenhetlighet och slitningar i olika hänseenden undanröjdes. Rörande de närmare

grunderna för statens bidrag yttrar utredningen följande.

Vid övervägande av frågan örn lämplig grundlön för distrikts- och reservbarnmorskorna

har utredningen, bland annat med hänsyn till att flera landsting

redan de facto höjt grundlönen till 1,800 kronor, ansett sig icke kunna förorda

ett lägre belopp. En grundlön av 1,800 kronor medför enligt landstingens

tjänstereglementen i regel tre ålderstillägg, vart och ett å 180 kronor efter tre,

sex och nio års tjänstgöring. Därest grundlönen fastställes till 1,800 kronor,

synas sålunda ålderstilläggen böra fastställas till 180 kronor. Som nämnts

bär någon kompensation av statsmedel för ökade levnadskostnader icke utgått

till barnmorskorna, utan sådan kompensation har i förekommande fall bestritts

av huvudmannen och har då i regel innefattat visst procentuellt tillägg såväl

på naturaförmånerna som på den kontanta lönen. Det synes utredningen skäligt,

att staten nu svarar för den del av dyrtidskompensationen, som faller på den

kontanta lönen, vadan utredningen föreslår, att å statsbidraget till lön och

ålderstillägg skola utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de för statens

tjänstemän gällande grunder. Utredningen anser, att kostnaderna för barnmorskornas

naturaförmåner fortfarande böra helt påvila huvudmännen.

Vid ett genomförande av avgivna löneförhöjning finner utredningen uppenbart,

att det särskilda lönetillägg örn högst 300 kronor, som utgår till distriktsbarnmorska,

därest hon biträtt vid mer än tjugufem förlossningar årligen,

ävensom den ersättning å samma belopp, som utgår till sådan barnmorska för

biträde i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet, böra borttagas.

Enligt en av utredningen företagen beräkning uppgingo statens utgifter

under år 1940 för förstnämnda tillägg till omkring 100,000 kronor.

Enligt utredningens förslag skulle tjänstebarnmorskorna sålunda komma i

åtnjutande av en grundlön, inklusive rörligt tillägg och kristillägg (vid tidpunkten

för betänkandets avgivande 27 procent) av 1,800 + 485 = 2,285 kronor

och en slutlön av 2,340 + 631 =2,971 kronor. Till jämförelse nämnes, att

i de landstingsområden, där barnmorskelönerna reglerats och dyrtidskompensation

utgår, begynnelselönen utgör 1,800 + 266 = 2,066 kronor, vartill

kommer den särskilda ersättningen för antalet förlossningar m. m. högst 300

kronor eller sålunda sammanlagt högst 2,366 kronor. Slutlönen kan där uppgå

till högst 2,340 + 346 + 300 = 2,986 kronor. De av utredningen förordade

löneförmånerna anknyta sålunda nära till redan utgående löner i vissa landstingsområden,

där barnmorskorna hava full sysselsättning.

Utredningen föreslog vidare, att det såsom villkor för utgående av det högre

statsbidraget till tjänstebarnmorskornas avlöning borde föreskrivas, att huvudmännen

skulle inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

Föredragande departementschefen har i denna del anfört:

»I fråga örn t j änstebarnmorskornas avlöningsförhållanden

innebär utredningens förslag som tidigare nämnts, att den kontanta grundlönen

skulle för samtliga barnmorskor höjas från 1,500 till 1,800 kronor för

år samt att till dem utgående ålderstillägg skulle höjas från 100 till 180 kronor.

Därjämte skulle utgå rörliga tillägg och kristillägg enligt de för statens

tjänstemän gällande grunder. Härvid har förutsatts, att den särskilda ersättning

av statsmedel, som för närvarande tillkommer tjänstebarnmorska för

biträde vid mer än 25 förlossningar eller i förebyggande barnavård, skulle

bortfalla. Likaså har utredningen räknat med att några kontanta lönetillskott

från huvudmännen icke längre skola bli erforderliga. Naturaförmånerna skulle

däremot lämnas orubbade.

Utredningens förslag härutinnan har såtillvida redan genomförts, att 1942

års riksdag i anledning av väckta motioner beslöt tillerkänna distrikts- och

reservbarnmorskorna en provisorisk avlöningsförstärkning i form av rörligt

tillägg och kristillägg enligt statliga grunder å de med statsmedel bestridda

kontanta löneförmånerna, att utgå från och med den 1 juli 1942 intill dess

en blivande lönereglering för ifrågavarande barnmorskor trätt i kraft. I realiteten

återstår sålunda endast att taga ställning till övriga delar av utredningens

löneregleringsförslag.

I princip har jag intet att erinra mot förslaget i dessa delar. Då tjänstebarnmorskorna

vid ett genomförande av vad jag i det föregående förordat

beträffande deras arbetsförhållanden i det stora hela kunna beräknas få full

sysselsättning, torde en enhetlig reglering av deras löner få anses vara motiverad.

En dylik reglering torde i sin mån även vara ägnad att underlätta en

omflyttning av tjänstebarnmorskorna i arbetsreglerande syfte, icke minst när

det gäller överflyttning från ett sjukvårdsområde till ett annat. Ur kostnadssynpunkt

torde förslaget i allt väsentligt innebära en överflyttning av utgifter

från huvudmännen till staten, enär huvudmännens nuvarande tillskott till

barnmorskornas grundlön och ålderstillägg avsetts skola bortfalla. Jag vill erinra

om att dylika tillägg, enligt vad den verkställda utredningen utvisar,

utgått i samtliga landstingsområden utom fyra. Under sådana förhållanden

anser jag mig böra tillstyrka utredningens förslag härutinnan. Jag vill

emellertid förutskicka, att ett genomförande av förslaget kan komma att medföra

en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster i de fall, där de

uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer än 25 förlossningar

eller i förebyggande barnavård och samtidigt åtnjutit lönetillskott

från huvudmännen. I någon mån torde en dylik minskning komma att uppvägas

genom en jämnare fördelning av arbetsbördan barnmorskorna emellan

och den förbättring av pensionsförmånerna, som förslaget medför. I vissa fall,

där barnmorskan redan nu måste anses hava full sysselsättning, torde dock

billigheten tala för att hon personligen tillätes behålla viss del av huvudmännens

nuvarande tillskott. Avgörandet härutinnan torde böra tillkomma

huvudmännen själva.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Departementschefen förklarade sig icke anse det påkallat att föreskriva

skyldighet för huvudmännen att inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen.

Vidare fortsatte departementschefen:

»Kungl. Majit synes — liksom hittills —- böra i första hand bestämma

de förmåner, som skola tillkomma distriktsbarnmorskorna i fråga örn avlöning

under semester och annan ledighet m. m. Beträffande frågan örn fri

sjukvård anser jag i likhet med utredningen det vara rimligt, att barnmorskorna

tillerkännas sådan förmån på huvudmannens bekostnad, varvid

de grunder, som fastställts för övriga befattningshavare inom sjukvårdsområdet,

torde böra gälla.

I likhet med utredningen utgår jag från att de tjänstebarnmorskorna tillkommande

naturaförmånerna skola tills vidare bibehållas oförändrade.

Jag är sålunda icke beredd att nu till prövning upptaga de önskemål om

ändring av dessa förmåner, som framställts i vissa yttranden. Ej heller anser

jag tidpunkten lämplig att nu utfärda normerande föreskrifter örn inredningen

och utrustningen av barnmorskas bostad. Däremot anser jag mig

böra biträda svenska barnmorskeförbundets yrkande, att barnmorskorna skola

kostnadsfritt tillhandahållas erforderliga förbrukningsartiklar icke blott för

förlossningsvården utan även för de uppgifter i övrigt, som hon kan komma

att fullgöra.»

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall barnmorskestyrelsen kunna ålägga barnmorska

förflyttning inom distriktet. Likaså skall medicinalstyrelsen kunna

ålägga barnmorska inom visst distrikt att antaga anställning, som erbjudes

henne av barnmorskestyrelse inom annat distrikt. Med hänsyn härtill synes

det vara rimligt, att barnmorskan i sådana fall erhåller rätt till ersättning för

flyttningskostnad. I likhet med ersättningen för de resekostnader, varom förmäles

i 7 § fjärde stycket första punkten, synes flyttningskostnadsersättningen

böra utgå efter vad som gäller beträffande de statens befattningshavare, som

äro hänförda till rese- och traktamentsklass III F i gällande resereglemente.

I övrigt föranleder förevarande paragraf ingen erinran från utskottets sida.

8 §.

Mot detta stadgande, som frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer

med 6 § i 1937 års lag, har utskottet intet att erinra.

9 §•

Enligt denna paragraf skall landsting samt stad, som ej deltager i landsting,

bestrida såväl kostnaderna för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska

inom distriktet som de övriga utgifter, vilka sammanhänga med barnmorskans

verksamhet och ej ersättas av den vårdade.

Såsom under 7 § anförts har utskottet förordat, att barnmorska erhåller rätt

till ersättning för flyttningskostnader. Enligt 9 § skola jämväl dessa kostnader

bestridas av landstinget eller staden. Utan uttryckligt stadgande torde gälla,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 17

att, därest barnmorska jämlikt åläggande enligt 5 § flyttar från ett distrikt

till ett annat, flyttningskostnaderna skola bestridas av huvudmannen i det

distrikt, dit hon flyttar.

10 §.

Denna paragraf, som i sak överensstämmer med vad som enligt 11 § i 1937

års lag gäller beträffande reservbarnmorska, föranleder icke någon erinran från

utskottets sida.

Utskottets hemställan, fe

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl, Maj:ts genom

propositionen nr 210 framlagda förslag till förordning örn anställande

av distriktsbarnmorskor m. m. ej kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag

till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Pör tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp skall

riket vara indelat i barnmorskedistrikt.

Varje landsting samt varje stad,

som icke deltager i landsting, skall

utgöra ett barnmorskedistrikt. Medicinalstyrelsen

äger dock förordna, att

stad, som ej deltager i landsting,

skall undantagas från distriktsindelningen,

under villkor att staden träffar

avtal med tillräckligt antal barnmorskor

att fullgöra distriktsbarnmorskas

uppgifter inom förlossningsvården

utan annan ersättning av den vårdade

än för kostnad, som avses i 8 §.

Varje landstingsområde samt varje

stad, som icke deltager i landsting,

skall utgöra ett barnmorskedistrikt.

Medicinalstyrelsen äger dock förordna,

att stad, som ej deltager i landsting,

skall undantagas från distriktsindelningen,

under villkor att staden träffar

avtal med tillräckligt antal barnmorskor

att fullgöra distriktsbarnmorskas

uppgifter inom förlossningsvården

utan annan ersättning av den vårdade

än för kostnad, som avses i 8 §.

2 §•

Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje barnmorskedistrikt tillkommer

en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse är inom distrikt, som utgöres

av landstingsområde, den hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen

om landsting, samt inom distrikt, som utgöres av stad, efter dess bestämmande

hälsovårdsnämnden eller en styrelse, bestående av förste stadsläkaren

oller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av stadsfullmäktige

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 35. mo 43 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal för samma tid

utsedda suppleanter. På framställning av staden äger Konungen medgiva

den ändring av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad.

Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet meddelas

av Konungen.

3§.

Barnmorskestyrelsen skall för di- Barnmorskestyrelsen skall för distriktet

anställa det antal distrikts- striktet anställa det antal distriktsbarnmorskor,

som medicinalstyrelsen barnmorskor, som medicinalstyrelsen

bestämmer. Anställningen skall ske efter förslag av barnmorskestyrelsen

tills vidare med sex månaders ömse- bestämmer. Anställningen skall ske

sidig uppsägningstid. tills vidare med sex månaders ömse
sidig

uppsägningstid.

Barnmorskestyrelsen skall anvisa distriktsbarnmorska visst område inom

distriktet, där hon i första hand skall utöva sin verksamhet, samt bestämma

hennes stationeringsort.

4§-

Det åligger distriktsbarnmorska: Det åligger distriktsbarnmorska:

1) att utan annan ersättning av den 1) att utan annan ersättning av den

vårdade än i 8 § sägs lämna förvård

åt havande kvinnor, biträda vid förlossning

i hemmet och lämna eftervård

åt kvinnor, som efter förlossning vårdas

i hemmet;

2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,

som drives av landstinget eller

staden;

3) att biträda i förebyggande mödraoch

barnavård och vid barnavårdsnämnds

befattning med ärenden örn

mödrahjälp; samt

4) att biträda i sådan sjukvård, som

utövas i hemmen.

vårdade än i 8 § sägs lämna förvård

åt havande kvinnor, biträda vid förlossning

i hemmet och lämna eftervård

åt kvinnor, som efter förlossning vårdas

i hemmet;

2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,

som drives eller erhåller driftbidrag

av landstinget eller staden;

3) att biträda i förebyggande mödraoch

barnavård och vid barnavårdsnämnds

befattning med ärenden om

mödrahjälp; samt

4) att biträda i sådan sjukvård, som

utövas i hemmen.

Tjänstgöring, som avses i första stycket under 2)—4), åligger distriktsbarnmorska

allenast i den mån barnmorskestyrelsen anvisat henne sådan

tjänstgöring. Såvitt avser befattning med ärenden örn mödrahjälp må sådan

anvisning meddelas allenast efter framställning av barnavårdsnämnd.

Det ankommer på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter

rörande den omfattning, i vilken distriktsbarnmorska må anlitas för hemsjukvård.

5§-

Finner medicinalstyrelsen antalet distriktsbarnmorskor inom visst distrikt

uppenbarligen överstiga behovet, äger styrelsen ålägga barnmorska inom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådant distrikt att antaga anställning, som erbjudes henne av barnmorskestyrelse

inom annat distrikt.

6 §•

Den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska åligger den tjänsteläkare,

inom vars tjänstgöringsområde barnmorskans stationeringsort är

belägen.

7 §•

Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst ettusenåttahundra

kronor för år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å etthundraåttio

kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring ävensom det eller

de tillägg, som skulle utgå å den kontanta lönen, därest hon vore statsanställd

och underkastad civila avlöningsreglementet, dels ock kostnadsfritt möblerad

bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner

efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett rum och kök jämte

nödiga uthus ävensom, där hinder härför icke möter, särskilt rum för mottagning.

Uppkommer tvist örn utgörande eller beskaffenhet av naturaförmåner

eller örn ersättning för sådana förmåner, skall tvisten hänskjutas till

medicinalstyrelsens avgörande.

Distriktsbarnmorska skall tillika kostnadsfritt erhålla alla för sina arbetsuppgifter

erforderliga förbrukningsartiklar, varjämte, där så utan oskälig

kostnad kan ske, fri telefon skall beredas henne.

Därjämte skall distriktsbarnmorska äga åtnjuta dels fri sjukvård enligt de

bestämmelser, som må vara gällande för innehavare av närmast jämförbara

befattningar i landstingets eller stadens tjänst, dels ock utan minskning av

lönen semester under trettio dagar årligen å tid, som barnmorskestyrelsen

bestämmer.

För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort

och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter, skall distriktsbammorska

erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande resereglemente

beträffande rese- och traktamentsklass III F. Företager distriktsbarnmorska

resa för tjänstgöring, som avses i 4 § första stycket under 3) eller 4), skall

hon vara berättigad till ersättning för resekostnaderna i den omfattning,

i vilken ersättning för sådana resekostnader utgår till distriktssköterska, som

är anställd hos landstinget eller staden.

Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen

ålägger distriktsbarnmorska

tjänstgöring, som nödgar

henne att flytta till annan ort, äger

hon uppbära ersättning för flyttningskostnad

enligt de bestämmelser, som

gälla för de statens befattningshavare,

som äro hänförda till rese- och

traktamentsklass lil F i gällande

resereglemente.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §■

Då distriktsbarnmorska för förrättning i barnaföderskas hem måste företaga

färd, som överstiger en kilometer, är hon berättigad att av den vårdade

erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnaden enligt taxa, som

fastställes av medicinalstyrelsen. Uppkommer tvist örn sådan resekostnad,

skall tvisten hänskjutas till avgörande av barnmorskestyrelsen, vars beslut i

frågan ej må överklagas.

9 §•

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, hava att bestrida såväl

kostnader för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska inom distriktet

som de övriga utgifter, vilka sammanhänga med sådan barnmorskas verksamhet

och ej ersättas av den vårdade.

10 §•

Under tid då distriktsbarnmorska på grund av tjänstgöring utanför det

henne i första hand anvisade området nödgas byta boningsort, skall hon å

tjänstgöringsorten förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När dylik

tjänstgöring avser fullgörande av annan distriktsbarnmorskas åligganden vid

förfall för denna, skola nämnda förmåner tillhandahållas av sistnämnda distriktsbarnmorska;

dock att i fall då denna på grund av familjeförhållanden, sjukdom

eller andra synnerliga skäl icke lämpligen kunnat upplåta sin bostad åt

den, som fullgör hennes åligganden, utan i stället bestritt kostnaderna för

anskaffande av annan bostad åt ställföreträdaren, det åligger vederbörande

landsting eller stad att bereda distriktsbarnmorskan gottgörelse för nödiga

kostnader. I övriga fall åligger det landstinget eller staden att låta förse

den ställföreträdande barnmorskan med nämnda förmåner.

Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmån varom ovan

stadgas ävensom rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av

tvist hänskjutas till medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944, då lagen den 4 juni

1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall upphöra

att gälla.

Härvid skall gälla följande

Övergångsbestämmelse.

Där inom barnmorskedistrikt finnes en eller flera barnmorskor, som

äro fast anställda av kommun eller kommuner enligt lagen den 13 juni 1908

(nr 57) angående kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska,

skall sådan barnmorska, därest hon åtagit sig att utan annan ersättning

än för kostnad, som avses i 8 §, lämna förvård åt havande kvinnor, biträda

vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som efter

förlossning vårdas i hemmet, och tillika förbundit sig att avgå från sin

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

befattning vid uppnådda femtiofem levnadsår, åtnjuta, förutom benne från

vederbörande kommun eller kommuner tillkommande löneförmåner, ett lönetillskott

av fyrahundra kronor örn året jämte ersättning enligt av medicinalstyrelsen

fastställd taxa för lämnad vård. Nämnda lönetillskott och ersättning

skola helt gäldas av statsmedel.

B. att motionerna 1:255 och II: 366 måtte anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt.

Stockholm den 27 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund*, Löfvander,

Mannerskantz, Roos och Näsström*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Lundgren*, fru Västberg* samt herrar Håstad*

och Hedlund i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:457 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. a1 i texten