Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

1943-05-27 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1943 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den

30 juni 1942 (nr 459).

Genom en den 7 maj 1943 dagtecknad proposition, nr 240, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att 2, 5—8 samt 10, 11 och 17 §§ prisregleringslagen

den 30 juni 1942, vilken gäller till och med den 30 juni 1943,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att till lagen skola

fogas två nya paragrafer, betecknade 2 a och 15 a §§, av nedan angiven

lydelse, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1944.

2 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det pris, som han tillämpat för förnödenheten

eller tjänsten å dag som i föreskriften angives;

2) att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;

eller

3) att minst en vecka innan höjning av priset är avsedd att vidtagas anmäla

den tillärnade prishöjningen och skälen därtill.

Den som meddelat föreskrift om anmälningsskyldighet äger bestämma

till vilken myndighet anmälan skall göras.

Lika med utförande av tjänst skall enligt denna lag anses utövande av

verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotell-

och pensionatrörelse).

Bihang tilt riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som frivilligt utför tjänst, som

i 2 § avses, icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han

då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris som

den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före nämnda

dag senast tillämpat (prisstopp).

Föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader.

Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst tre

månader. Den som meddelat föreskrift örn prisstopp äger bestämma på vilken

myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriva, att förnödenhet, som

är avsedd att användas såsom ersättning för eller till utdragning av den prisreglerade

förnödenheten och som icke saluförts inom landet före den dag

prisstoppet föreskrevs, icke må försäljas eller utbjudas till avyttring förrän

priset å förnödenheten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer.

Godkänt pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

5 §.

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utföra viss tjänst

skall tillkomma endast

1) den som---sådan tjänst.

Meddelas föreskrift---därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för att hindra onödig, fördyrande mellanhandel

med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de i 1 § angivna utomordentliga

förhållandena och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet

eller tjänst, äger Konungen meddela föreskrift örn begränsning på annat sätt

än förut i denna paragraf är sagt av rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja

förnödenheten eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet eller vid utförande av tjänst,

som i 2 § avses, taga eller träffa avtal om vederlag, som i märklig mån överstiger

det i allmänhet tillämpade priset eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens eller företagarens självkostnad och de

grunder i övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning å liknande slag av

förnödenheter eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

7 §•

Får enligt denna lag visst pris för förnödenhet eller tjänst icke överskridas,

må ej, i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

3

ordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens utförande

fordras, att jämväl annan förnödenhet inköpes eller annan tjänst

tages i anspråk, ej heller att eljest avtal slutes eller förbindelse avgives rörande

annat än det parti av förnödenheten eller den tjänst varom fråga är.

8 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva skyldighet för den,

som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst, att på anfordran av den myndighet,

som meddelat föreskriften, eller annan myndighet, som därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten finner erforderliga för utövning av

den priskontrollerande verksamhet, som åligger myndigheten;

2) för kontroll---för myndigheten.

Försummar någon---sådant vite.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer äger beträffande yrkesmässig försäljning

av viss förnödenhet meddela särskilda bestämmelser angående skyldighet

att å försäljningsställe hava anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet

samt angående skyldighet att sälja förnödenheten efter vikt eller mått

eller, där förnödenheten saluföres förpackad, i förpackningar märkta på visst

sätt, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även i fråga

om utförande av tjänst som i 2 § avses.

11 §•

Med dagsböter---år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande av anmälningsskyldigheten lämnat

medvetet oriktig uppgift eller som, med vetskap om att prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet godkänts

jämlikt 2 a § sista stycket, utan tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

till förhöjt pris eller i återförsäljningssyfte för densamma betalat

eller förklarat sig villig att betala sådant pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt förhöjt pris eller som, med vetskap örn att föreskrift

enligt 2 a § sista stycket meddelats beträffande viss förnödenhet, brutit mot

föreskriften;

2) den som — — — eller villkoret;

5) den som med vetskap örn föreskrift, som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet eller utföra tjänst, som i 2 § avses, eller

örn villkor, som i anledning av denna lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt eller saluhållit eller i återförsäljnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

syfte köpt eller förklarat sig villig att köpa förnödenheten eller utfört eller

erbjudit sig att utföra tjänsten i strid mot föreskriften eller villkoret;

6) den som---vilseleda myndighet.

Vid bedömande---betydande storlek.

Lika med---yrkesmässig förvärvsverksamhet.

Ej må —--4) avses.

Fälles någon---skall utgivas.

15 a §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem som gå rättens

eller länsstyrelsens bud och ärende, gäde ock om befattningshavare som har

att öva tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

17 §.

över myndighets---icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall än i första stycket avses meddelat jämlikt

3 §, så ock myndighets beslut jämlikt 2 §, 2 a §, 8 § första stycket eller

10 § skall utan hinder av förd klagan lända till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Föreskrift enligt 2 a § skall ej gälla längre än förordnande enligt 1 § är

gällande. Föreskrift som nyss sagts skall icke äga tillämpning i fråga om avtal

om köp eller utförande av tjänst, som slutits innan föreskriften trädde

i kraft, såvida i avtalet vederlaget blivit till beloppet bestämt.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459). Lagen

trädde i kraft den 1 juli 1942 och äger giltighet till och med den 30 juni

1943. För att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning erfordras

särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens

samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande

må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942

(nr 460) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom

nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

0

Beträffande det närmare innehållet i 1942 års prisregleringslag må följande

här nämnas. Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med

avseende å den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför tjänst, bestående i förfärdigande av viss

förnödenhet eller verkställande av ändrings-, förbättrings-, underhålls- eller

rengöringsarbete eller annat därmed jämförligt arbete å viss förnödenhet eller

verkställande av transport. Sålunda må enligt första stycket 1) stadgas skyldighet

för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen anmäla det

pris, som av honom tillämpas för förnödenheten eller tjänsten den dag föreskrift

örn sådan anmälningsskyldighet meddelas. Enligt första stycket 2) må

stadgas skyldighet för vederbörande näringsidkare att, varje gång höjning av

priset vidtages, ofördröjligen anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3)

må föreskrivas, att priset icke må utan tillstånd höjas förrän en vecka förflutit

från det näringsidkaren inkommit med anmälan om den tillärnade prishöjningen

och skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, sådant lagrummet

ursprungligen lydde, att om anmälan om tillärnad prishöjning inkommit

i fall som i första stycket under 3) avses, myndighet som Konungen bestämmer

äger, då särskilda skäl därtill äro, utsträcka den tid, under vilken säljaren

eller företagaren icke må utan tillstånd höja priset, till högst en månad

från det anmälan inkom. Enligt 3 § äger Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom

normalpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av tjänst som i 2 § avses. I 4 och 5 §§ meddelas bestämmelser om utfästelsepriser

samt om s. k. tvångskartellering. I 6 § har upptagits ett allmänt

förbud mot prisocker. Vidare lia i 7 § meddelats vissa föreskrifter rörande

s. k. kombinationsavtal. Sålunda stadgas, att om enligt prisregleringslagen

visst pris för förnödenhet eller tjänst icke får överskridas, då må icke —

i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets anordning —

såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens utförande fordras,

att jämväl annan förnödenhet inköpes eller annan tjänst tages i anspråk.

I 8 och 9 §§ äro intagna bestämmelser om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 8 §

äger sålunda myndighet, som Konungen bestämmer, föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller såsom företagare

åt annan yrkesmässigt utför tjänst av i 2 § angivet slag, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat föreskriften, eller annan myndighet,

som därvid bestämts, dels lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning

av den tillämpade prissättningens skälighet eller för bedömning av den

allmänna prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade uppgifter eller

tillämpade priser förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten.

I 10 § första stycket föreskrives, att myndighet, som Konungen bestämmer,

äger beträffande detaljhandel meddela särskilda bestämmelser angående skyldighet

för handlande att å försäljningsstället ha anslag med prisuppgifter av

viss beskaffenhet samt angående skyldighet att sälja visst slags förnödenhet

efter vikt eller efter mått, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara äg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

nåd att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenhet. Enligt andra stycket i samma paragraf skall

vad i första stycket är stadgat beträffande detaljhandel i tillämpliga delar

gälla även i fråga om utförande av tjänst som i 2 § avses. Slutligen ha i 11 §

och följande paragrafer upptagits vissa ansvarsbestämmelser m. m. Bland

annat stadgas, i 11 § sista stycket, att där någon fälles till straff enligt första

eller tredje stycket i samma paragraf, domstolen tillika skall förplikta honom

att utgiva värdet av taget eller avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet,

som undanhållits; dock att, i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda,

nedsättning må ske av det värde som skall utgivas.

Genom lag den 26 februari 1943 (nr 70) om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen

har tiden för sådant förlängt prisstopp, varom i 2 § andra stycket

förmäles, utsträckts från högst en till högst tre månader från det anmälan

örn den tillärnade prishöjningen inkom.

Statens priskontrollnämnd har i särskilda skrivelser den 2 februari och

den 26 mars 1943 framlagt förslag till vissa ändringar i prisregleringslagen,

vilka förslag närmare motiverats i två vid skrivelserna fogade promemorior.

Under erinran om att den 31 oktober 1942 utfärdats bestämmelser örn allmänt

prisstopp har priskontrollnämnden föreslagit utvidgning av området för

priskontrollen och effektivisering av bestämmelserna om prisstopp. Vidare

har prisockerbestämmelsen föreslagits skola skärpas. Nämnden har härutöver

föreslagit vissa smärre ändringar.

över priskontrollnämndens i skrivelsen den 2 februari 1943 framlagda förslag,

vilka innebära de väsentliga ändringarna, ha efter remiss yttranden avgivits

av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium (efter hörande av

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare

samt Sveriges centrala hotell- och restaurantförening), statens industrikommission,

statens livsmedelskommission och statens bränslekommission,

svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation, landsorganisationen i Sverige, Sveriges

köpmannaförbund, kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges

lantbmksförbund.

I propositionen har föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss,

erinrat örn att giltighetstiden för den gällande prisregleringslagen utgår

den 30 juni 1943, samt uttalat att, då en lagstiftning av förevarande slag

uppenbarligen alltjämt vore behövlig, giltighetstiden borde förlängas, förslagsvis

till och med den 30 juni 1944. I samband med förlängningen av

giltighetstiden har departementschefen till behandling upptagit de av priskontrollnänniden

väckta frågorna örn ändringar i lagen.

Departementschefen har beträffande frågan om prisregleringens inriktning

hänvisat till de genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1942 fastställda

riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

7

Beträffande spörsmålet örn prisregleringslagens tillämpningsområde

har departementschefen anfört följande:

»Den skärpning av den ekonomiska politiken, som genomförts i syfte att

minska riskerna för en skadlig prisstegring, gör en utvidgning av prisregleringslagens

tillämpningsområde påkallad. Å andra sidan bör lagen icke göras

tillämplig på sådana områden, där lagen till följd av sin konstruktion icke

passar eller där på grund av de prisreglerande organens sammansättning

och verksamhetsmetoder efterlevnaden av lagens bestämmelser icke kan effektivt

övervakas.

Självfallet bör prisregleringslagen alltjämt gälla i fråga örn försäljning

av förnödenheter. Någon ändring härutinnan har icke heller från något håll

påyrkats. Däremot har priskontrollnämnden såsom objekt för prisregleringen

ifrågasatt jämväl upplåtelse av nyttjanderätt till förnödenhet. Något egentligt

behov av en dylik utvidgning torde dock, såvitt av utredningen framgår,

icke kunna anses föreligga. Vid sådant förhållande och då jag icke avser

att nu framlägga förslag till helt ny prisregleringslag, har den ifrågasatta

bestämmelsen icke medtagits i departementsförslagct.

I priskontrollnämndens promemoria har diskuterats möjligheten att göra

prisregleringslagen — som för närvarande gäller endast i fråga örn försäljning

av förnödenheter samt utförande av tjänster av vissa slag —

tillämplig med avseende å försäljning av fast egendom. Tanken har emellertid

avvisats. För egen del finner jag det välbetänkt att icke utsträcka

lagen till att gälla överlåtelse av fast egendom. Jag vill i detta sammanhang

understryka den av livsmedelskommissionen framförda synpunkten att genom

prisreglering beträffande jordbrukets produkter en viss prisreglerande

effekt erhålles jämväl med avseende å försäljning av jordbruksfastigheter.

Motsvarande gäller på grund av den genomförda hyresregleringen i fråga örn

flertalet hyresfastigheter.

Priskontrollnämnden har vidare upptagit frågan örn prisregleringslagens

tillämpning vid upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom. Vad först angår

arrende bär nämnden därvid uttalat att nämnden, dock efter viss tvekan,

kommit till den uppfattningen att, därest åtgärder skulle vidtagas i

fråga om arrendeavgifterna, detta lämpligen borde ske på enahanda sätt

som skett beträffande hyra. Jämväl livsmedelskommissionen och Sveriges

lantbruksförbund lia uttalat betänkligheter mot att göra prisregleringslagen

tillämplig i fråga örn arrenden. Jag delar dessa betänkligheter. Den nuvarande

prisregleringslagen är icke så utformad, att den passar för det område,

varom nu är tal. Ej heller torde de allmänna prismyndigheterna vara

väl skickade att avgöra de frågor av speciell natur, som skulle aktualiseras

genom en utvidgning av prisregleringslagen till alt omfatta arrenden. Jag

förordar därför att, om förhållandena skulle nödvändiggöra en statlig priskontroll

med avseende å arrenden, denna fråga göres till föremål för specialreglering.

Enligt priskontrollnämndens mening holde sådana begränsade nyttjanderätter

till fast egendom, varom förmäles i 1 kap. 7 § lagen örn nyttjanderätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

till fast egendom, träffas av prisregleringslagens bestämmelser. De i nyssnämnda

lagrum angivna rättigheterna äro sådana, som avse rätt att å fastighet

avverka skog eller där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke

är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning, eller att jaga eller fiska.

Den grupp av rättigheter, som priskontrollnämnden närmast åsyftar med

sitt förslag, är avverkningsrätterna. Emellertid hava vissa remissinstanser

uttalat tvekan om lämpligheten att utsträcka prisregleringslagen till att avse

dylika rättigheter. Det har härvid framhållits, att en dylik utvidgning icke

skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse med hänsyn till att värdet å

dylika rättigheter vore så skiftande, att någon generellt användbar norm

för deras prissättande svårligen kunde utfinnas. Dessa uttalanden torde icke

sakna fog. Visserligen vore det tänkbart att — även örn man sålunda icke

kan tänka sig en priskontroll å avverkningsrättigheter genom generella prisbestämmelser

— prisregleringslagen likväl i princip gjordes tillämplig å dylika

rättigheter för att därigenom lagens bestämmelser om uppgiftsskyldighet

m. m. skulle gälla även på förevarande område. Emellertid torde det

icke vara påkallat att av dylika skäl föra in avverkningsrättigheterna under

prisregleringslagen med hänsyn till att enligt gällande bestämmelser dylika

rättigheter överhuvud icke må förvärvas annat än efter särskilt tillstånd.

Genom kungörelse den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering

av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. har nämligen föreskrivits, att förvärv

av skogsavverkningsrätt mot vederlag får, med vissa angivna undantag,

ske endast efter tillstånd av bränslekommissionen eller å dess vägnar

samt att vid tillståndets beviljande föreskrifter må meddelas rörande de

villkor, under vilka tillståndet må tillgodonjutas; överträdelser av det i kungörelsen

stadgade förbudet eller brott mot villkor, som föreskrivits med stöd

av kungörelsen, äro straffbelagda. Med hänsyn till det nu anförda och då,

enligt vad jag tidigare föreslagit, arrenden icke skola föras in under prisregleringslagen,

vill jag för min del åtminstone icke för närvarande förorda,

att prisregleringslagen göres tillämplig å avverkningsrättigheter. Vid sådant

förhållande torde ej heller övriga i 1 kap. 7 § nyttjanderättslagen omförmälda

rättigheter böra föras in under prisregleringslagen. Därest en speciallagstiftning

kommer till stånd rörande prisreglering av arrenden, torde

böra undersökas huruvida icke en dylik speciallag med fördel kan göras tilllämplig

även i fråga om sådana begränsade rättigheter, som i nyssnämnda

lagrum avses. Därest så icke kan ske, torde deras införande under prisregleringslagen

få tagas under förnyat övervägande.

I lagen örn hyresreglering m. m. har, efter beslut av årets riksdag, upptagits

en bestämmelse att nämnda lag icke skall äga tillämpning på bostadsupplåtelse

i hotell- eller pensionatrörelse, i den mån prisregleringslagen erhållit

tillämpning därå. Den sålunda företagna lagändringen föranleddes av

priskontrollnämndens förslag, att under prisregleringslagen skall inbegripas

upplåtelse av nyttjanderätt till lägenhet, varå stadgan den 8 juni 1917 angående

hotell- och pensionatrörelse äger tillämpning. Att priskontrollen beträffande

ifrågavarande nyttjanderätter ansetts böra ske på grundval av prisregleringslagen

och icke enligt hyresregleringslagen beror bland annat på, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

9

i hotell- och pensionatrörelse ganska ofta tillämpas enhetspris för rum och

mat; vid sådant förhållande har det ansetts naturligt att priskontrollen i

fråga örn bostadsupplåtelsen skedde i samma ordning som beträffande tillhandahållandet

av maten. Därtill kommer att bostadsupplåtelsen regelmässigt

är kombinerad med utförandet av vissa tjänster åt hyresgästen, vilka i

priskonlrollhänseende falla under prisregleringslagen. Med hänsyn till det

anförda torde sådan ändring nu böra vidtagas i prisregleringslagen, att denna

kommer att avse jämväl bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse.

Denna ändring torde lämpligen kunna genomföras på så sätt att i 2 §

— där lagens tillämpningsområde bestämmes -—- intages ett stadgande att

lika med utförande av tjänst skall enligt lagen anses utövande av verksamhet,

som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad

bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad. Väljes denna

konstruktion, sker i formellt hänseende icke någon ändring i fråga om författningens

ram; i de olika paragraferna komma sålunda fortfarande endast

förnödenheter och tjänster att anges som objekt för de i respektive paragrafer

meddelade bestämmelserna. Såsom av den föreslagna lagtexten framgår

har jag, vidkommande frågan i vilken omfattning bostadsupplåtelse i hotelleller

pensionatrörelse bör hänföras under prisregleringslagen, icke ansett

någon skillnad i förevarande hänseende böra göras mellan de fall, då för

rörelsens bedrivande fordras myndighets tillstånd, och de fall då allenast

anmälan örn rörelsen skall göras.

Beträffande tjänster som objekt för prisregleringen har priskontrollnämnden

i sin promemoria anfört, att den nuvarande begränsningen näppeligen

kunde kvarstå. Nämnden har för sin del ansett lagen böra utvidgas till att

gälla tjänster överhuvud taget oavsett deras beskaffenhet; nämnden har dock

samtidigt uttalat, att beträffande vissa tjänster ingripanden enligt prisregleringslagen

vore praktiskt genomförbara endast i begränsad utsträckning. Vid

remissbehandlingen ha från några håll uttalats betänkligheter mot den föreslagna

utvidgningen, främst med hänsyn till de betydande praktiska svårigheter

som ofrånkomligen äro förknippade med en prisreglering av vissa slag

av tjänster. Emellertid torde man av berörda förhållande icke böra draga

den slutsatsen, att någon utvidgning beträffande tjänster överhuvud icke bölske.

Det bör beaktas dels att åtskilliga slag av tjänster, som nu falla utanför

prisregleringslagen, väl torde lämpa sig för en direkt prisreglering, dels ock

att vissa bestämmelser i prisregleringslagen, såsom bestämmelserna om anmälnings-

och uppgiftsskyldighet, torde kunna vinna tillämpning även beträffande

sådana tjänster, som till följd av sin beskaffenhet icke äro lämpliga

objekt för exempelvis normalprisbestämmelserna. Å andra sidan torde

det icke vara möjligt alt i lagtexten direkt angiva de ytterligare slag av

tjänster, i fråga om vilka prisregleringslagen nu kan och bör göras tillämplig.

Vid sådant förhållande oell då det med hänsyn till den skärpta priskontrollen

är angeläget, att prisregleringslagen göres tillämplig å tjänster i

vidast möjliga omfattning, torde priskontrollnämndens förslag böra godtagas;

prisregleringslagen torde sålunda i princip böra göras tillämplig beträffande

alla slag av tjänster. Det torde sedan få ankomma på Kungl. Majit respektive

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

de tillämpande myndigheterna att i förekommande fall pröva, vilka av prisregleringslagens

bestämmelser som böra och kunna tillämpas beträffande

tjänst av visst slag. Jag vill tillägga att den anordning, jag sålunda föreslår,

konstruktionsmässigt icke avviker från gällande lag. Beträffande denna fråga

må hänvisas till mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 maj 1942 vid remiss

till lagrådet av då föreliggande förslag till prisregleringslag. Jag anförde

därvid, att även med den begränsade utvidgning av prisregleringslagen,

som då föreslogs, lagen komme att omfatta en del tjänster, där en tillämpning

av lagen kunde erbjuda betydande svårigheter; då fråga uppkomme om meddelande

av föreskrift enligt lagen, måste därför med hänsyn till förhållandena

inom den ifrågakomna branschen prövas, huruvida sådan föreskrift lämpligen

borde meddelas eller icke. —- Det torde slutligen böra tilläggas, att förslaget så

till vida överensstämmer med gällande lag att priskontrollen icke skall avse

arbetsgivares och arbetstagares inbördes löneförhållanden utan endast tjänster,

som företagare yrkesmässigt utför åt annan.

Det torde icke kunna undvikas, att därest åt prisregleringslagen gives sådan

utformning att den skall avse tjänster överhuvud taget, vissa gränsfall kunna

uppstå, där tvekan råder örn föremålet för avtalet är att anse såsom »tjänst»

eller icke. Någon närmare definition torde emellertid icke kunna givas i lagtexten

utan torde det få ankomma på rättstillämpningen att i tvivelaktiga

fall lämna svar på frågan. Priskontrollnämnden har i detta sammanhang uttalat

tvekan under vilken rubrik teaterbiljetter m. m. samt annonser skola

hänföras. Såväl uppförandet av en teaterföreställning som en tidnings annonsverksamhet

torde emellertid i förevarande sammanhang vara att anse

såsom utförande av tjänst.»

Beträffande frågan örn utformningen av prisstoppbegreppet

har departementschefen yttrat:

»Enligt gällande prisregleringslag innebär prisstoppet endast ett förbud att

höja priset innan viss tid förflutit från det vederbörande inkommit med anmälan

om den tillärnade prishöjningen och skälen därtill. Prisstoppbestämmelsen

har avsetts såsom ett medel att förhindra, att prismyndigheterna ställdes

inför fullbordade fakta i fråga om prishöjningar. Befogenheten att föreskriva

förlängt prisstopp (intill en månad eller — efter den provisoriska lagändringen

innevarande år — intill tre månader från det anmälan inkommit)

har avsetts skola utnyttjas i sådana fall, där prismyndigheten funnit sig icke

kunna godtaga den planerade och anmälda prishöjningen samt myndigheten

behövt tid på sig för undersökningar och förhandlingar eller för förberedande

av beslut om annan åtgärd enligt prisregleringslagen.

Det torde vara uppenbart att med nuvarande skärpta prispolitik ett prisstoppbegrepp,

utformat på sätt nyss angivits, icke är tillfyllest. Därest prisstoppet

skall kunna effektivt utnyttjas såsom medel mot den skadliga prisstegringen,

torde det sålunda vara nödvändigt att själva prisstoppbegreppet

gives annan innebörd. Prisstoppet bör innebära ett förbud att höja priset

över tidigare tillämpad eller eljest gällande nivå samt bör kunna fortbestå

under en längre tidsperiod.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

11

Såsom nyss nämnts, anser jag det ofrånkomligt att ett prisstopp skall kunna

bestå under en längre tidsperiod. Detta sammanhänger med att prisstoppet

icke längre bör uppfattas endast såsom ett medel att förskaffa prismyndigheterna

erforderlig tidsfrist för att förbereda en definitiv prisreglering

enligt 3, 4 eller 5 § prisregleringslagen, utan att prisstoppet hädanefter torde

böra betraktas som en självständig prisregleringsform avsedd för sådana områden,

där prisreglering i annan form icke kan eller icke anses böra komma

till stånd. Priskontrollnämnden har i sin promemoria föreslagit, att prisstopp

skall gälla viss bestämd lid, högst två månader, med möjlighet till

förlängning varje gång för högst två månader. Jag delar priskontrollnämndens

mening, att prisstopp icke bör ifrågakomma för obestämd tid. En prisreglering

i form av prisstopp torde nämligen få anses så schablonartad, att

frågan om dess fortbestånd bör upptagas till omprövning med icke alltför

långa tidsintervaller. Då jag emellertid finner det önskvärt att tiden för prisstoppet

må kunna ökas något utöver vad priskontrollnämnden föreslagit, förordar

jag alt prisstopp skall kunna meddelas att gälla för högst tre månader,

med möjlighet till förlängning, varje gång med högst tre månader. Föreskrift

örn prisstopp torde, liksom enligt gällande lag, böra få meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer. Föreskrift om prisstopp av mera

allmän innebörd torde dock städse böra meddelas av Konungen.

Såsom stoppris föreslås enligt priskontrollnämndens promemoria i första

hand det pris, som vederbörande näringsidkare tillämpat å prisstoppdagen,

samt i andra hand det pris, som å prisstoppdagen är att anse såsom gängse.

I tredje hand borde enligt nämndens promemoria såsom stoppris ifrågakomma

det av näringsidkaren före stoppdagen senast tillämpade priset. Jämväl

enligt min mening bör såsom stoppris i första hand ifrågakomma det av

näringsidkaren å prisstoppdagen tillämpade priset. Det torde utan särskilt

stadgande vara tydligt, att såsom tillämpat pris jämväl skall anses ett av näringsidkaren

noterat pris, även örn något avslut icke gjorts den ifrågakomna

dagen. Därest näringsidkaren icke tillämpat (noterat) något pris å prisstoppdagen,

torde såsom stoppris böra gälla det pris, som å nämnda dag är att

anse som gängse pris. Detta bör gälla även i fråga örn nyetablerade företagare.

Mot förslaget att såsom stoppris i sista hand skall gälla det av näringsidkaren

före stoppdagen senast tillämpade priset kan naturligen invändas, att en

dylik regel kan komma alt drabba ojämnt. Med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som föreligga beträffande vissa varor eller branscher, torde en regel

av angivet innehåll likväl svårligen kunna undvaras. Jag ansluter mig

därför till priskontrollnämndens förslag jämväl i denna del. Jag förutsätter

emellertid därvid att i de fall, där en tillämpning av regeln skulle leda till

obilligt resultat, nämnden ger tillstånd till överskridande av stoppriset.

Priskontrollnämnden har föreslagit, att prisstoppdagen skall kunna bestämmas

till viss förfluten dag. Även om detta i viss mån kan anses strida

mot själva begreppet prisstopp — som rätteligen bör innebära att priserna låsas

vid dagens nivå — anser jag mig likväl böra förorda nämndens förslag

med hänsyn, bland annat, till att illojala företagare inom sådana branscher,

för vilka prisstopp icke redan gäller, eljest skulle kunna försätta sig i en otili
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

börligt god position i prishänseende genom att höja priserna så snart kännedom

vunnits örn den föreslagna lagändringen. Såsom prisstoppdag bör emellertid

under inga förhållanden ifrågakomma tidigare dag än den 31 oktober

1942. Därest prisstoppdagen skall kunna bestämmas till viss förfluten tid,

torde en särskild övergångsbestämmelse erfordras beträffande avtal, som

slutits under tiden mellan prisstoppdagen och den dag, då föreskriften meddelas.

Enligt gällande lag berör prisstopp endast den, som yrkesmässigt säljer

förnödenheten i fråga, respektive den vilken såsom företagare åt annan yrkesmässigt

utför tjänst av det slag, varom fråga är. Därest viss förnödenhet åsättes

normalpris, gäller priset däremot vid all frivillig försäljning av sådan förnödenhet,

oavsett om försäljningen är att anse såsom yrkesmässig eller icke.

Vad åter angår tjänster, stadgas i 3 § att åsatt normalpris endast gäller vid

frivilligt utförande av tjänst »sorn i 2 § avses», d. v. s. tjänst av något av

de i sistnämnda paragraf uppräknade slagen i den mån vederbörande såsom

företagare åt annan yrkesmässigt utför sådan tjänst. Med hänsyn till den

ändrade karaktär, som prisstoppbegreppet avses skola erhålla, torde det vara

befogat att, på sätt priskontrollnämnden föreslagit, utvidga prisstoppbestämmelserna

till att gälla även icke yrkesmässig försäljning. Även om den praktiska

betydelsen därav icke är stor, vinnes dock — förutom en i och för sig

önskvärd formell likhet med normalprisbestämmelserna — den fördelen att

tvistigheter icke vidare behöva förekomma beträffande frågan om viss försäljningsverksamhet

är att anse såsom yrkesmässig eller icke. Beträffande

tjänster torde däremot någon motsvarande utvidgning icke böra ske. Det torde

ligga i sakens natur att beträffande tjänster endast den yrkesmässiga

verksamheten kan ifrågakomma såsom objekt för prisreglering.

Sveriges industriförbund har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om prisstoppbestämmelsernas

tillämpning beträffande sådana avtal mellan industriföretag

och statliga beställare, vilka enligt hittills tillämpad ordning underställts

industrikommissionens prisbyrå för prövning. Det förhållandet att

prisbyrån tillämpat strängare principer för prissättningen än dem, som av

priskontrollnämnden i allmänhet godtagits, borde enligt förbundets mening

medföra alt de ifrågavarande företagen bereddes större möjligheter att, oavsett

föreskrivet prisstopp, vid förnyade beställningar erhålla kompensation

för inträffade kostnadsökningar. I anledning av förbundets uttalande vill

jag framhålla, att man även framdeles torde böra räkna med att avtal av

ifrågavarande slag underställas industrikommissionens prisbyrå för granskning.

Det är enligt min mening rimligt att, om prisbyrån vid prövning av tidigare

avtal tillämpat snävare grunder för prissättningen än de allmänt tilllämpade,

viss hänsyn därtill tages vid prövning av frågan örn i ett nytt avtal

prishöjning skall medgivas i anledning av inträffade kostnadsstegringar. Jag

vill i detta sammanhang även framhålla att, då fråga uppkommer om nedsättning

av hittills tillämpade priser på grund av sådana kostnadsbesparingar

som möjliggjorts av rationaliseringsåtgärder inom vederbörande företag,

prismyndigheten bör framgå med varsamhet så att icke företagets intresse

av en fortsatt rationalisering omintetgöres.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

13

Industriförbundet har vidare hemställt, att i lagen måtte införas en bestämmelse

enligt vilken priskontrollnämnden skall vara skyldig att inom viss

skälig tid meddela beslut i prisärende, som av näringsidkare dragits inför

nämndens prövning. Då det med hänsyn till ärendenas skiftande natur näppeligen

låter sig göra alt i lagen fixera viss tidsfrist, inom vilken beslut skall

meddelas, bär jag icke ansen mig böra framlägga förslag därom. Jag förutsätter

emellertid, att nämnden låter sig angeläget vara att så skyndsamt som

möjligt avgöra alla förekommande ärenden.

Med hänsyn till prisstoppets ändrade karaktär synes det lämpligast att

bryta ut bestämmelserna om prisstopp ur 2 §, som handlar om anmälningsskyldighet,

och i stället upptaga de ifrågavarande bestämmelserna i en särskild

paragraf, betecknad 2 a §.

Priskontrollnämnden har i sin promemoria även berört frågan örn reglering

av prissättningen å sådana nya varor, som utföras i marknaden efter

det prisstopp föreskrivits. Nämnden har emellertid icke framlagt något direkt

förslag i ämnet. Spörsmålet har jämväl behandlats i det remissyttrande,

som avgivits av landsorganisationen; därvid har förordats ett generellt

förbud mot saluförande av ny vara innan varan blivit prissatt av

vederbörande myndighet. För egen del finner jag det önskvärt att frågan

löses i nu förevarande sammanhang. Tendenser torde nämligen icke helt

ha saknats att kringgå det allmänna prisstoppet genom vidtagande av sådana

ändringar i sammansättningen av en vara, att denna blir att anse såsom

en ny vara och sålunda fri från prisstoppet. Ej heller bör förbises, att

dessa tendenser kunna ökas i samma mån som prisstoppet blir långvarigt

och därigenom kännes mera besvärande. Emellertid anser jag mig icke

kunna biträda landsorganisationens förslag om ett generellt förbud beträffande

nya varor med hänsyn till de produktionshämmande verkningar, som

ett dylikt förbud kan medföra. Jag föreslår i stället att i lagen upptages en

bestämmelse om rätt för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

att i visst fall föreskriva att vara —■ som icke saluförts inom landet

före den dag prisstopp föreskrevs och som är avsedd att användas såsom

ersättning för eller till utdrygning av sådan vara, för vilken prisstoppet

gäller — icke må försäljas eller utbjudas till avyttring förrän priset godkänts

av myndighet som Konungen bestämmer; godkänt pris bör självfallet

icke få överskridas utan tillstånd av myndigheten. Det bör understrykas

att även en dylik, lill sin innebörd mera begränsad bestämmelse bör utnyttjas

med återhållsamhet med hänsyn till intresset av att icke hindra

önskvärda initiativ i produktionsfrämjande syfte. Redan genom sin blotta

tillvaro kan bestämmelsen förväntas stävja en eventuell tendens att tillskapa

nya varor enbart i syfte att kringgå prisstoppet. Jag vill tillägga att, därest

föreskrift i enlighet med det föreslagna stadgandet meddelas beträffande

vara som redan utförts i marknaden, det kan vara lämpligt att föreskriften

förklaras skola träda i kraft först viss tid efter det föreskriften meddelats;

därigenom vinnes att prisfrågan kan prövas redan före bestämmelsens ikraftträdande

och all något avbrott i försäljningen sålunda icke behöver ske. Slutligen

må nämnas, att det icke torde ifrågakomma att tillämpa de föreslagna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Utskottet.

bestämmelserna å ersättningsmedel för ransonerade livsmedel med hänsyn

till den kontroll, som dylika ersättningsmedel äro underkastade enligt kungörelsen

den 20 mars 1942 (nr 147) angående försäljning av ersättningsmedel

för ransonerade livsmedel.»

Beträffande frågan om skärpning av förbudet mot pris o eker

har departementschefen uttalat bl. a. följande:

»Såsom priskontrollnämnden anfört, torde gällande bestämmelser rörande

prisocker icke vara så utformade att de verka tillräckligt effektivt.

Utformningen av en generell ockerbestämmelse, som samtidigt fyller rimliga

krav på klarhet, erbjuder stora svårigheter. Till en början torde emellertid

böra fastslås att, därest ockerbestämmelsen skall kunna verksamt utnyttjas

som medel mot den skadliga prisstegringen, ockerbegreppet icke får konstrueras

för snävt. Det straffbara området bör därför göras vidare än som

skett i fråga om strafflagens ockerbrott. Med utgångspunkt härifrån synes

det befogat att under förbudet hänföra sådana avtal, där vederlaget i märklig

mån överstiger det i allmänhet tillämpade priset för den förnödenhet eller

tjänst, varom fråga är. Därest avtalet rör förnödenhet eller tjänst, för vilken

dylikt jämförelsepris icke finnes, torde såsom rekvisit böra uppställas, att

vederlaget eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn till säljarens eller

företagarens självkostnad och de grunder i övrigt, som allmänt tillämpas

vid prissättning å liknande slag av förnödenheter eller tjänster.

Även med den av mig nu föreslagna utformningen av ockerbestämmelsen

kunna självfallet gränsfall uppkomma, där det är tveksamt om prisocker

skall anses föreligga eller icke. Olägenheterna härav få emellertid anses i väsentlig

mån undanröjda genom den redan enligt nuvarande lag gällande föreskriften

att åtal icke må anhängiggöras annat än efter angivelse eller medgivande

av myndighet, som Konungen bestämmer (priskontrollnämnden).

Jag vill slutligen tillägga att, då den föreslagna ockerbestämmelsen har en

betydligt vidare innebörd än strafflagens motsvarande begrepp, ordet »prisocker»

— även örn det av mig använts som beteckning för ifrågavarande brott

—■ likväl icke torde böra införas i lagtexten såsom brottsbenämning.»

Rörande motiveringen till de här ovan ej berörda ändringsförslagen får

utskottet hänvisa till propositionen.

Den nu gällande prisregleringslagen äger giltighet till och med den 30

juni 1943. Genom förevarande proposition har framlagts förslag örn fortsatt

giltighet av lagen och örn vissa ändringar i densamma.

De föreslagna ändringarna äro avsedda som ett led i den skärpning av

den ekonomiska politiken, som genomförts i syfte att minska riskerna för

inflation. De väsentliga ändringarna äro utvidgning av lagens tillämpningsområde,

effektivisering av bestämmelserna om prisstopp samt en fastare utformning

av förbudet mot prisocker.

För närvarande är lagen tillämplig dels beträffande försäljning av för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

15

nödenheter dels ock i fråga om sådana tjänster, som bestå i förfärdigande

av förnödenhet eller verkställande av ändrings-, förbättrings-, underhållseller

rengöringsarbete eller annat därmed jämförligt arbete å förnödenhet

eller verkställande av transport. I Kungl. Maj :ts förslag har tillämpningsområdet,

såvitt angår tjänster, utvidgats att avse sådana av alla slag. Dessutom

har lagen gjorts tillämplig på hotell- och pensionatrörelse. Tillräckliga

skäl ha ej ansetts föreligga att under lagen hänföra sådana transaktioner som

upplåtelse av nyttjanderätt till förnödenhet, försäljning av fast egendom,

arrende och upplåtelse av begränsade nyttjanderätter (exempelvis skogsavverkningsrätter)

till fast egendom.

Prisstoppet är enligt prisregleringslagen i dess nuvarande lydelse konstruerat

som en anmälningsskyldighet örn tillämnad prishöjning i förening med

ett förbud mot alt utan tillstånd höja priset under viss tid. Det varar i första

hand en vecka men kan utsträckas till högst tre månader. Det har avsetts

som ett medel att förskaffa prismyndigheterna erforderlig tidsfrist för att

förbereda en eventuell definitiv prisreglering enligt andra bestämmelser i

prisregleringslagen. Eftersom det icke är möjligt eller lämpligt att åstadkomma

en sådan prisreglering inom näringslivet i dess helhet, har prisstoppet i

propositionen föreslagits skola omformas till en självständig regleringsform,

avsedd för sådana områden, där prisreglering i annan form icke kan eller

icke anses böra komma till stånd. Prisstoppet har därför i Kungl. Maj:ts förslag

konstruerats som ett bestående förbud mot prishöjning. Det kan dock

meddelas att gälla för högst tre månader åt gången.

Såsom prisocker anses enligt den gällande lagen, örn någon vid en transaktion,

som faller under lagen, betingar sig »vederlag, som han insett eller

bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter uppenbart

oskäligt». I propositionen har bestämningen av vederlagets storlek föreslagits

skola ändras till »vederlag, som i märklig mån överstiger det i allmänhet

tillämpade priset eller som eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn

till säljarens eller företagarens självkostnad och de grunder i övrigt, som

allmänt tillämpas vid prissättning å liknande slag av förnödenheter eller

tjänster».

Jämväl enligt utskottets åsikt måste prisregleringen effektiviseras för att

mera verksamt kunna tjäna sitt syfte som ett led i åtgärderna för penningvärdets

bevarande. I den mån prispolitiken ej kan föras med erforderlig

kraft, försämras utsikterna att hindra en uppgång i det allmänna löneläget.

Å andra sidan är det en förutsättning för att skärpningen av priskontrollen

skall kunna vidmakthållas, att det uppnådda lönestoppet kan upprätthållas.

Under beredningen av förevarande ärende lia diskuterats vissa längre gående

skärpningar av priskontrollen än de som upptagits i Kungl. Maj.ts

förslag. De genom propositionen framlagda modifierade ändringsförslagen

finner utskottet vara väl avvägda, varför utskottet tillstyrker, att desamma

genomföras. Utskottet anser sig emellertid böra göra en del erinringar angående

lagens framtida tillämpning.

Den vidsträckta makt, som genom de ändrade reglerna örn prisstopp lägges

i prismyndigheternas hand, ställer stora krav på dessa. Utskottet vill så
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

som angeläget framhålla, att myndigheterna vid utövandet av sina befogenheter

taga tillbörlig hänsyn till alla på avgörandet av ett ärende inverkande

faktorer. Särskilt måste betonas, att priskontrollen ej får utövas så att

den lägger hinder i vägen för upprätthållande eller stegring av produktionen

på viktiga områden. Vid prövningen av framställningar om dispens från

förbudet i 7 § mot s. k. kombinationsavtal synes prismyndighet i tveksamma

fall lämpligen böra lämna vederbörande näringsorganisationer tillfälle att

yttra sig i frågan. Ärenden rörande prisregleringslagen, vilka dragits under

myndighets prövning, böra behandlas med största skyndsamhet.

I åtskilliga av paragraferna såväl i förslaget som i de ej ändrade delarna

av lagen är ordet »tjänst» försett med bestämningen »som i 2 § avses». Sedan

den nuvarande i 2 § föreskrivna begränsningen av arten av de tjänster,

som skola vara underkastade lagen, upphävts, är nämnda bestämning av

tjänst avsedd att syfta på orden »såsom företagare åt annan yrkesmässigt»

i 2 §. En person kan alltså aldrig straffas för exempelvis prisocker vid utförande

av tjänst, om han icke utfört tjänsten såsom företagare och yrkesmässigt.

Tvekan kan råda angående deti rätta tolkningen av sista stycket i förslagets

2 §. Däri stadgas, att hotell- och pensionatrörelse skall vara underkastad

lagen. Bestämmelsen är avfattad i nära överensstämmelse med den definition,

som i stadgan angående hotell- och pensionatrörelse lämnas på sådan

rörelse. Eftersom denna definition giver rum för den tolkningen, att under

sådan rörelse inbegripes all uthyrning av möblerade rum, kan 2 § sista

stycket prisregleringslagen uppfattas så som örn all rumsuthyming folie under

lagen. En sådan tolkning torde ej vara avsedd. Bestämmelsen torde böra

så förstås, att föremål för prisreglering enligt lagen är sådan rumsuthyrning,

som enligt den allmänna uppfattningen är att anse såsom hotell- eller

pensionatrörelse. Därmed uteslutes från lagens tillämpningsområde uthyrning

av rum i en vanlig privatbostad, beträffande vilken ej vidtagits speciella

anordningar för hotell- eller pensionatrörelse. Sistnämnda rumsuthyming är

föremål för reglering enligt hyresregleringslagen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande propostion.

Stockholm den 27 maj 1943.

På andra lagtutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendete behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson,

Söderkvist och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herr Cruse, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Jansson i Hällefors, fru Västberg* och herr Hedlund i

Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

438143. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:267 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, m.m. s. 2 i texten