Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 38

1943-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:38, Andra lagutskottets utlåtande nr 38

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss komplettering av

gällande rekvisitionslag.

1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 135,

vilken bi''handlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Vigelsbo hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära en lämplig

komplettering av gällande rekvisitionsförordning på så sätt, att näringsbidrag

efter värderingsnämnds prövning kan medgivas för rekvirerade fordon,

vars ägare för sin utkomst äro beroende av innehavet av detsamma».

Såsom skäl för sin hemställan har motionären anfört följande:

Under den alltjämt pågående försvarsberedskapen har en omfattande rekvisition

av last- och personautomobiler för arméns räkning ägt rum. När

sådan rekvisition verkställts har denna gjorts dels med äganderätt och dels

med nyttjanderätt. Rekvisition med äganderätt avser köp° av densamma under

det att rekvisition med nyttjanderätt avser hyra. I båda fallen verkställes

en värdering av fordonet, gäller det äganderätten lägges denna till grund

för lösenbeloppet. Gäller det däremot nyttjanderätt lägges värdet till grund

för dagersättningen. När en värderingsnämnd fastställer priset har den att

ta hänsyn till fordonets storlek, genomsnittliga tillstånd och katalogpris.

Fordonets storlek och katalogpris äro kända. Fordonets genomsnittliga tillstånd

i övrigt fastställes efter sakkunnig uppskattning. Denna uppskattning

torde helt säkert bli tämligen objektiv och vederhäftig.

Under den försvarsberedskap vi nu ha, har emellertid rekvisitionsförordningen

visat sig medföra betydande olägenheter för de myndigheter som

haft att handlägga ärenden i ovan omförmälda angelägenhet, liksom den

också ganska hårt drabbat bilägare som varit för sin utkomst beroende av

bilinnehavet. 0

När en rekvisition drabbat en enskild bilägare, som kanske, manga gånger,

redan på grund av brist på bränsle, olja och gummi avfört sin bil ur registret,

har han i regel gjort en god affär att på grundval av den gjorda värderingen

få sälja sitt fordon. Annorlunda ställer sig förhållandena för en bilägare,

vilken driver biltrafik som yrkesmässig verksamhet. Även han får i

likhet med den föregående ett pris grundat på värderingen. För att kunna

fortsätta sin näring är han emellertid hänvisad till att köpa sig ett nytt

fordon. När han skall göra detta visar det sig i regel för det första att det är

synnerligen svårt att uppbringa ett nytt fordon samt för det andra att priset

blir mycket högt. Svårigheter ha av denna anledning många gånger yppat

sig för åstadkommande av ett nytt förvärv. I varje fall har det betytt stora

förluster för dem som haft biltrafiken som sitt huvudsakliga försörjmngs
För

värderingsnämnderna har det även medfört olägenheter på så sätt,

att nästan alla värderingsärenden som berört bilar i regelbunden trafik

överklagats hos riksvärderingsnämnden. Det torde helt säkert vara ett väl
liihang

till riksdagens protokoll 1943. 9 samt. 2 avd. Nr 38 40. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Utskottet.

grundat önskemål att ett tillrättaläggande av dessa olägenheter med det snaraste

komme till stånd, detta helst som det även ur rättvisesynpunkt synes

vara väl motiverat.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande från riksvärderingsnämnden. Det från nämnden inkomna

yttrandet finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

De grundläggande bestämmelserna om ersättning vid rekvisition finnas i

11 och 12 §§ i 1942 års rekvisitionslag. I 11 § stadgas bl. a., att för förnödenhet,

som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning med

belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion

eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen

regelmässigt inverkande förhållanden. Enligt 12 § första stycket

skall, då förnödenhet tages i anspråk med nyttjanderätt, ersättning

efter den i 11 § angivna grund lämnas för den för upplåtaren förlorade avkastning

eller nytta.

Denna avfattning av ersättningsbestämmelserna infördes i rekvisitionslagstiftningen

i samband med tillkomsten (1939) av allmänna förfogandelagen,

då reglerna om ersättningens belopp gjordes enhetliga för alla slag av statliga

förfoganden och fingo det innehåll, som angivits ovan. Dessförinnan

skulle enligt 7 § i 1938 års rekvisitionslag för förnödenhet, som övertogs

med äganderätt, lämnas »full ersättning» och för förnödenhet, som togs i

anspråk med nyttjanderätt, lämnas »full ersättning» för den för upplåtaren

förlorade avkastning eller nytta samt enligt 15 § i 1934 års häst- och fordonsanskaffningslag

fordon, som skulle avstås, inlösas mot ett pris svarande mot

»fulla värdet».

I motiveringen till de ändrade ersättningsbestämmelserna (proposition 1939:

284) anfördes bl. a., att de av tillfällig brist och abnormt stegrad efterfrågan

påverkade dagspriserna ej finge bli avgörande för prissättningen vid statliga

förfoganden utan att man måste utgå från mera objektivt bestämda beräkningsgrunder.

Den ledande principen borde därvid vara den att ersättning

skulle givas för nödvändiga kostnader men därutöver såvitt möjligt blott

medgivas en skälig vinstprocent.

De genom 1939 års lagstiftning tillkomna ersättningsbestämmelserna överfördes

utan särskild motivering till 1942 års rekvisitionslag.

Rörande sättet för fastställande och utbetalning av rekvisitionsersättning

samt praxis vid tillämpningen av bestämmelserna om ersättningens storlek

får utskottet hänvisa till riksvärderingsnämndens yttrande över motionen.

Såsom motionären framhållit kunna motorfordon vid rekvisition tagas i

anspråk antingen med äganderätt eller med nyttjanderätt. Då den, från vilken

fordon rekvireras med nyttjanderätt, enligt ersättningsbestämmelserna i rekvisitionslagen

torde vara berättigad till ersättning för den förlust han kan

lida i sin näring därigenom att han icke kan disponera fordonet, synes den

genom motionen väckta frågan hava avseende endast å fall, då rekvisition sker

med äganderätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

3

Gällande bestämmelser angående storleken av ersättningen för fordon, som

övertages med äganderätt, torde innebära, att för detsamma skall utgivas allenast

lösen motsvarande fordonets värde, beräknat efter vissa restriktiva normer.

Dessa regler måste ses mot bakgrunden av det ändamål som rekvisitionsinstitutet

avser att fylla och de förhållanden varunder rekvisitionslagen kan

komma att tillämpas. Rekvisition måste tillgripas för fyllande av sådana

krigsmaktens oundgängliga behov, vilka icke kunna med tillräcklig skyndsamhet

tillgodoses på annat sätt, och rekvisitionsreglerna måste utformas med

hänsyn till förhållandena vid krig eller omedelbart förestående krig. Det är

uppenbart, att vid ett mobiliseringstillstånd under sådana förhållanden, då utkomstmöjligheterna

komma att avskäras eller avsevärt rubbas för flertalet

av befolkningen, ärenden angående rekvisitionsersättning måste erhålla en

summarisk behandling. De nuvarande ersättningsbestämmelserna torde vara

ägnade att under antydda förhållanden i möjligaste mån tillgodose kravet

på rättvisa.

Under nu rådande beredskapsläge kan en restriktiv tillämpning av ersättningsbestämmelserna

i rekvisitionslagen i vissa fall te sig obillig. Enligt vad

riksvärderingsnämnden anfört tages emellertid i praxis vid bestämmande av

ersättning för rekvirerat motorfordon hänsyn till det men rekvisitionen innebär

för fordonsägaren i det fall han för sin försörjning varit beroende av att

disponera fordonet i sin rörelse. Vid sådant förhållande finner utskottet ej

skäl att förorda någon ändring av de nu gällande ersättningsreglerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson,

Mannerskantz, Roos och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hallagård, Hermansson, Holm*, fru Johansson, herrar

Larsson i Östersund*, Johnsson i Kastanjegården och Hagård*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Bilaga.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt riksvärderingsnämnden

att till riksdagens andra lagutskott avgiva utlåtande över en i

andra kammaren väckt motion, nr 135, angående viss komplettering av gällande

rekvisitionslag.

Till åtlydnad härav, får riksvärderingsnämnden anföra följande.

Nu gällande rekvisitionslag, som antogs av 1942 års riksdag, är utfärdad den

30 juni 1942 (nr 583) och trädde i kraft den 1 oktober samma år (se S. F. S.

1942: 585). Tillämpningsföreskrifter äro utfärdade av Kungl. Majit i rekvisitionsförordningen

den 30 juni 1942 (nr 586).

För handläggningen av ärenden rörande ersättning enligt rekvisitionslagen

samt ärenden, som äga samband'' därmed, skola enligt 8 § i lagen finnas tillsatta

dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden), dels

ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och

allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt fartygsvärderingsnämnder

inom marindistrikten.

I 11—13 §§ rekvisitionslagen hava givits bestämmelser om de grunder,

efter vilka ersättning för rekvirerade förnödenheter och tjänstbarheter skall

utgå.

I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller

tjänstbarhet skall jämlikt 14 § rekvisitionslagen taxa å nämnda pris upprättas.

I taxa skall pris upptagas med belopp, som bestämmes med tillämpning

av nyssnämnda ersättningsgrunder. Prissättning i taxa verkställes antingen

av riksvärderingsnämnden eller efter riksvärderingsnämndens bestämmande

av de allmänna lokala värderingsnämnderna; av de senare upprättade taxor

skola underställas riksvärderingsnämndens prövning.

Finnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarhet,

skall ersättningen därför utgå i enlighet med taxan (15 §). Ersättningen fastställes

i sådant fall av den myndighet, som för kronans räkning mottagit det

rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande (i det följande

kallad mottagaren), över beslut av mottagaren må enskild sakägare •— men

ej kronan — anföra besvär hos vederbörande allmänna lokala värderingsnämnd

(17 §). Lokala nämndens beslut må av enskild sakägare eller kronan

överklagas hos riksvärderingsnämnden (20 §). Mottagare och lokal nämnd må

icke fastställa ersättningen till högre belopp än som angives i taxan. Däremot

äger riksvärderingsnämnden, där taxans tillämpning på grund av särskilda

omständigheter skulle innefatta synnerlig obillighet, på framställning bestämma

ersättningen till högre belopp (15 §).

Beträffande motorfordon, varom i föreliggande motion är fråga, har riksvärderingsnämnden

verkställt prissättning i taxa av hgresersättning för dylika

fordon (se S. F. S. 1942: 95). Taxan avser dock icke hyresersättning för längre

tid än en månad'' och gäller icke motorfordon, som vid ianspråktagandet var

avfört ur automobilregistret. Begränsningen av taxan till en hyrestid av en

månad sammanhänger med att vid längre hyrestid de faktorer, som påverka

ersättningens storlek, ansetts vara alltför mångskiftande för att ersättningen

skall kunna bestämmas med ledning av taxans schematiska prissättning. I

fråga örn avregistrerade motorfordon, vilkas rekvirerande med nyttjanderätt

i regel icke torde innebära någon förlorad avkastning eller nytta för vederbörande

ägare, har hyresersättning ej heller ansetts böra inflyta i taxan.

I de fall hyresersättning för motorfordon sålunda icke finnes upptagen i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

5

taxan, skall ersättningsfrågan i första hand hänskjutas till vederbörande allmänna

lokala värderingsnämnd (18 §). Till sådan nämnd skall även i första

hand hänskjutas frågor örn ersättning för skada eller avsevärd försämring å

motorfordon, som rekvirerats med nyttjanderätt, ävensom frågor om ersättning

för åtgärder, varom förmäles i 7 § rekvisitionslagen (19 §).

Då förnödenhet, för vilken ersättning skall bestämmas av mottagaren eller

av allmän lokal värderingsnämnd, tages i anspråk med nyttjanderätt, skall

enligt 60 § rekvisitionsförordningen besiktning äga ruin för utrönande av

förnödenhetens beskaffenhet och värde såväl vid avlämnandet som vid återlämnandet

efter begagnandet m. m. över besiktning, som skall verkställas av

tre gode män eller genom mottagarens försorg, skall, där mottagaren anser

nödigt eller avlämnaren det påfordrar, upprättas instrument. Beträffande motorfordon

upprättas regelmässigt dylika instrument. Vid sidan av den utredning

vederbörande fordonsägare kan lägga fram, utgör de i besiktningsinstrumenten

intagna uppgifterna rörande fordonen — såsom märke, årsmodell,

lastförmåga, utrustning m. m. -— det material varpå nämnderna ha att

grunda ersättningsbesluten.

Vad härefter angår motorfordon, som rekvireras med äganderätt, är att

märka, att rekvisitionslagen bygger på den förutsättningen, att ersättning

härför icke skall upptagas i taxa. Fråga örn ersättning för av kronan med

äganderätt övertagna motorfordon skall enligt 18 § rekvisitionslagen alltid

hänskjutas till bilvärderingsnämnd såsom första instans. Bilvärderingsnämnd

består av tre ledamöter, två utsedda av vederbörande länsstyrelse och en av

militär myndighet, vilka enligt 12 § rekvisitionsförordningen skola vara

förtrogna med motorfordons och motorredskaps konstruktion och skötsel;

en av ledamöterna skall tillika äga ingående erfarenhet örn värdering av

motorfordon och motorredskap. Över beslut av bilvärderingsnämnd må besvär

anföras hos riksvärderingsnämnden av såväl enskild sakägare som kronan.

Motorfordon, som tages i anspråk med äganderätt, skall inställas inför

vederbörande bilvärderingsnämnd för besiktning och värdering, varefter

nämnden omedelbart har att bestämma ersättningen. Besiktningen skall alltså

företagas av samma personer, som ha att bestämma ersättningen för fordonet

(41 § rekvisitionsförordningen).

Vad nu sagts angående sammanträdesordningen för bilvärderingsnämnd

gäller emellertid icke undantagslöst. I fall då motorfordon rekvireras med

äganderätt till ringa antal må nämligen enligt 51 § rekvisitionsförordningen

rekvirenten förordna, att ersättningsärendena skola handläggas av bilvärderingsnämnd

i enlighet med den för allmänna lokala värderingsnämnder stadgade

ordningen, vilket innebär, att besiktning skall förrättas av gode män

eller genom mottagarens försorg samt alt bilvärderingsnämnden först i efterhand

prövar ersättningsfrågan. Denna ordning för ersättningens bestämmande

har jämväl tillämpats i fråga om de bilar, som rekvirerats före ikraftträdandet

den 1 oktober 1942 av den nya rekvisitionslagen men beträffande vilka ersättningsfrågorna

icke hunnit slutligt avgöras före sagda dag. Även enligt

1938 års rekvisitionslag gällde den ordningen, att de lokala värderingsnämnder,

som då hade att avgöra ersättningsfrågorna, först i efterhand fastställde ersättningen.

I samtliga nu nämnda fall då ersättningen fastställes av värderingsnämnd

i efterhand, utgöra de vid besiktning av fordonen upprättade

instrumenten det huvudsakliga material, ur vilket nämnderna kunna inhämta

de uppgifter rörande fordonen, som erfordras för ersättningsfrågornas bedömande.

Dock torde det icke vara i överensstämmelse med rådande praxis att,

.såsom motionären synes antaga, de värden, som av godemännen åsatts fordonen

vid besiktningen, utan vidare läggas till grund för de ersättningsbelopp,

som nämnderna lia alt fastställa. I stället torde värderingsnämndcrna regelmässigt

självständigt söka bilda sig en uppfattning örn de priser, som böra åsältas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

fordonen, med ledning av de uppgifter i övrigt rörande fordonen, som inflyta

i besiktningsinstrumenten eller som eljest äro tillgängliga för nämnderna. Icke

minst plägar härvid avseende fästas vid det men rekvisitionen innebär för fordonsägaren

i det fall han för sin försörjning varit beroende av att disponera

fordonet i sin rörelse. Med anledning av vad i motionen uttalats angående de

svårigheter, som till följd av inträdd prisstegring skulle uppkomma vid återanskaffning

av bilar i stället för sådana som rekvirerats, förtjänar i detta

sammanhang framhållas, att vid ersättnings bestämmande hänsyn regelmässigt

tages till dagspriserna å fordonen, under förutsättning att fordonsägaren

befinner sig i den situationen att han är nödsakad omedelbart gå i

författning om inköp av nytt fordon.

I motionen har gjorts gällande att nästan alla värderingsärenden, som

berört bilar i regelbunden trafik, överklagats hos riksvärderingsnämnden samt

att detta skulle medföra olägenheter för värderingsnämnderna. Riksvärderingsnämnden

är visserligen icke i tillfälle att framlägga någon statistik beträffande

»bilar i regelbunden trafik», men enligt för riksvärderingsnämnden

tillgängligt siffermaterial kan beräknas, att riksvärderingsnämnden haft att

pröva ersättningsfrågorna beträffande ungefär 25 procent av samtliga under

år 1942 med äganderätt rekvirerade motorfordon. Några olägenheter för

värderingsnämnderna till följd av att ersättningsbesluten blivit överklagade

torde icke hava yppats. Då av lokal nämnd fastställda ersättningsbelopp enligt

51 och 64 §§ rekvisitionsförordningen skola utanordnas så snart den lokala

nämndens beslut vunnit laga kraft gentemot kronan, torde överklagandet av

ersättningsbesluten ej heller innebära några större olägenheter för den enskilde

sakägaren annat än i de fall besvär anföras från kronans sida. För att

jämväl i sådant fall i möjligaste mån begränsa olägenheterna för den enskilde

stadgas i 51 § rekvisitionsförordningen att, oavsett att kronan anfört besvär

över ersättningsbeslut, länsstyrelsen skall, så snart besvärstiden gått till ända,

utanordna två tredjedelar av det fastställda ersättningsbeloppet i förskott.

Ehuru i den nya rekvisitionslagen kravet på ett skyndsamt avgörande av

ärendena torde få anses bättre tillgodosett än enligt förut gällande lag —

bland annat därigenom att ersättning för med äganderätt rekvirerade motorfordon

såsom regel skall bestämmas av bilvärderingsnämnden i samband

med fordonens inställelse — torde det icke kunna helt undvikas att i vissa

fall dröjsmål uppstå, innan ersättningsfrågorna bliva avgjorda. Det förtjänar

emellertid uppmärksammas, att enligt rådande praxis ersättningsbeloppen

ansetts böra örn möjligt avvägas så, att vederbörande erhåller gottgörelse

jämväl för de med dylika dröjsmål förenade olägenheterna. Däremot medgiver

icke rekvisitionslagen utdömande av ränta å ersättningsbeloppen.

Slutligen må erinras därom att även sedan ersättning för rekvirerad förnödenhet

blivit i vederbörlig ordning slutligt fastställd, ytterligare uppskov med

ersättningsbeloppets erläggande kan uppstå till följd av föreskrifterna örn att

ersättningsbelopp i vissa fall — bland annat beträffande med äganderätt

rekvirerade motorfordon — skall insättas å särskilt konto i postgirorörelsen,

intill dess sex månader förflutit efter insättningen. Se lagen den 20 oktober

1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar samt i anslutning därtill meddelad

kungörelse den 30 december 1939 (nr 954; ändrad S. F. S. 1940: 662 och 879).

Av det ovan anförda torde framgå att syftet med motionen i möjligaste mån

synes vara tillgodosett genom gällande bestämmelser. Stockholm den 12 mars

1943.

På riksvärderingsnämndens vägnar:

HILDING FORSSMAN.

Tore Schaffer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.