Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap. 10 § jorddelningslagen.

1943-02-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap. 10 § jorddelningslagen.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap.

10 § jorddelningslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

138, hava herrar Birke och Thorell hemställt, »att riksdagen ville för sin

del besluta att 19 kap. 10 § andra stycket jorddelningslagen skall upphävas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet föreligga avsevärda

olikheter beträffande fastställelseförfarandet mellan avstyckningsförrättningar

inom sådant samhälle eller område, varom förmäles i 19 kap.

5 § andra stycket i lagen, å ena, och övriga avstyckningsförrättningar, å

andra sidan. I nämnda lagrum talas örn samhälle, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, samt område, för vilket fastställts

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller jämlikt äldre lag

förordnats, att stadsplan skall upprättas, eller meddelats särskilda föreskrifter

med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande eller för vilket godkänts

avstyckningsplan.

Beträffande förfarandet vid fastställelse av avstyckningsförrättningar, som

icke äga rum inom sådant område eller samhälle som nu nämnts, gäller följande.

Är någon missnöjd med beslut eller åtgärd under sådan avstyckningsförrättning

har han att till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten

ställda besvär inom trettio dagar från den dag förrättningen på sätt i

19 kap. 21 § sägs blivit avslutad, så vitt ej underställning undantagsvis skall

äga rum (21 kap. 22 § första stycket). Med beslut under avstyckningsförrättning

avses här jämväl gränsbestämning, som företagits i samband med

förrättningen. (Jämför N. J. A. 1933 I s. 156.) Har avstyckning vid förrättningens

avslutande blivit av fastighetens ägare eller, där flera sakägare finnas,

av dem samtliga medelst påskrift å protokollet godkänd, må

talan mot förrättningen sedermera icke föras (21 kap. 22 § andra

stycket). Då talan fullföljts, skall ägodelningsrätten i sammanhang med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr U.

13

besvärens avgörande som regel pröva förrättningen till alla delar,

även om anmärkning blott i viss del framställts mot förrättningen.

Finnes i förrättningen fel av beskaffenhet att inverka på förrättningen

i dess helhet, skall förrättningen undanröjas. Hava fel förelupit, vilka

inverka allenast på vissa åtgärder under förrättningen, har ägodelningsrätten

att, med undanröjande av dessa åtgärder, meddela erforderliga

föreskrifter för åstadkommande av rättelse. Sådan rättelse bör stundom

kunna göras utan att återförvisning sker. Finnes förrättningen lagligen beskaffad,

meddele ägodelningsrätten fastställelse å förrättningen (21 kap.

42 § första och tredje styckena). Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning

eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

må fastställelse ej meddelas med mindre tillika gives förordnande om

sammanläggningen (21 kap. 42 § femte stycket).

Hava besvär icke inom laga tid anförts mot avstyckningsförrättning har

överlantmätaren, såvitt förrättningen utgöres av sådan avstyckning, med

vilken avses bildande av särskild fastighet, utan att därvid fästs villkor att

stamfastigheten skall ingå i sammanläggning, att företaga förrättningen till

prövning samt, där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad, meddela fastställelse därå. Har förrättningen medelst

påskrift å protokollet blivit av sakägarna godkänd, utgör den omständigheten,

att den för talan mot förrättningen stadgade tid icke gått till ända, ej

hinder för prövningens företagande. Förekommer anledning att förrättningen

icke är lagligen beskaffad, skall överlantmätaren hänskjuta frågan

om fastställelse till ägodelningsrätten (21 kap. 43 § tredje stycket). För ägodelningsrättens

behandling av målet gäller vad nyss nämnts om förfarandet,

då besvär anförts. Emellertid är att märka, att, om i samband med avstyckningsförrättningen

skett gränsbestämning, förrättningen, i vad den avser

gränsbestämning, icke kan fastställas av överlantmätaren. I sådant fall

måste först frågan om gränsbestämningens fastställande hänkjutas till ägodelningsdomaren.

Där anledning ej förekommer till annat än att gränsbestämningsförrättningen

är lagligen beskaffad, skall ägodelningsdomaren fastställa

densamma, i annat fall skall han hänskjuta frågan örn fastställelse

av gränsbestämningen till ägodelningsrätten, som antingen undanröjer

gränsbestämningen, helt eller delvis, eller fastställer densamma. Först sedan

gränsbestämningen fastställts skall överlantmätaren fatställa avstyckningen.

— Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning, får avstyckningen icke

fastställas av överlantmätaren. Frågan örn fastställelse prövas i sådana fall

-— såväl vad angår avstyckningen som eventuell gränsbestämning — av

ägodelningsdomaren, som, örn han finner anledning till antagande att förrättningen

icke är lagligen beskaffad, hänskjuter frågan i dess helhet till

ägodelningsrätten. Ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten får icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

fastställa förrättningen utan att tillika meddela förordnande om sammanläggning

(21 kap. 43 § första och andra styckena).

Beträffande åter avstyckningsförrättning inom sådant samhälle eller område

varom förmäles i 19 kap. 5 § andra stycket gestaltar sig förfarandet annorlunda.

I mål om sådan avstyckning skall såväl vad enligt jorddelningslagen

ankommer på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare, utom såvitt

angår bestämmande av fastighetsgräns i samband med avstyckningen och

vissa tvistefrågor, som ock överlantmätares befattning med fastställelseprövning

fullgöras av Konungens befallningshavande (21 kap. 68 § första stycket)

. Avstyckningsförrättningen, utom såvitt angår gränsbestämningen,

skall således överklagas hos Konungens befallningshavande och skall alltid

fastställas av nämnda myndighet. Är fråga om avstyckning av mark för

sammanläggning eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

må Konungens befallningshavande meddela fastställelse å avstyckningen

allenast under villkor att förordnande gives om sammanläggningen

(21 kap. 68 § fjärde stycket). Sker i samband med avstyckningsförrättning

inom sådant samhälle eller område, varom nu är fråga, gränsbestämning,

behandlas denna såsom en särskild förrättning, som får särskilt överklagas

hos ägodelningsrätten och skall fastställas av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren

(21 kap. 68 § andra stycket). För sådant fall stadgas därjämte

i 19 kap. 10 § andra stycket, att avstyckningsförrättningen ej må avslutas,

förrän gränsbestämningen blivit genom laga kraft ägande beslut

fastställd.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 38 till 1926 års riksdag med förslag till lag

örn delning av jord å landet m. m. förekom icke någon bestämmelse om att

länsstyrelsen för något fall skulle pröva frågan örn fastställelse av avstyckning.

Någon motsvarighet till 19 kap. 10 § andra stycket fanns följaktligen

ej heller i förslaget.

I likalydande motionerna 1:232 av herr Dahl m. fl. och 11:357 av herr

Björkman m. fl. hemställdes emellertid bland annat, att länsstyrelse skulle

bliva den myndighet, som hade att fastställa avstyckningar inom samhälle

å landet, där den för städer gällande ordning för bebyggande skulle

iakttagas.

I motionen 1:235 uttalade herr Boberg m. fl. sin fulla anslutning till de

yrkanden, som framställts i nyssnämnda båda motioner.

Första särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1, att utskottet, som

i huvudsak gillade de av motionärerna framhållna synpunkterna, lika med

motionärerna funne prövningen och fastställelsen av avstyckningar inom

område, där större byggnadsverksamhet rådde eller vore att förvänta, böra

ankomma å länsstyrelse. Vad som gällde för sådant område, varom nyss

sagts, borde även gälla samhälle, där den för städerna gällande ordning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A.

15

för bebyggande skulle iakttagas eller inom område, för vilket Konungen

förordnat, att stadsplan skulle upprättas eller meddelat särskilda föreskrifter

med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.

Vidare anförde utskottet:

Genomförandet av en dylik anordning föranleder emellertid särskilda

föreskrifter med avseende å processförfarandet. Prövning av gränsfråga

och av tvist örn avhandlingens innehåll äro domstolsfrågor och kunna alltså

ej avgöras av Konungens befallningshavande. Sker under avstyckningsförrättningen

bestämmande av gräns emot fastighet, som ej ingår i förrättningen,

måste gränsfrågan definitivt avgöras, innan avstyckningen får

avslutas. Gränsförrättningen är i sådant fall att anse såsom en självständig

förrättning, som skall särskilt överklagas hos ägodelningsrätten och

fastställas av ägodelningsrätten eller, om besvär ej anföres, av ägodelningsdomaren.

Först sedan så ägt rum, får avstyckningsförrättningen bringas

til! slut. Stadgande härom bör införas i 19 kap. 10 §. Detta innebär icke

ovillkorlig skyldighet för förrättningsmannen att förklara förrättningen

vilande; det står förrättningsmannen fritt att utföra sådana åtgärder, som

ej äro beroende av gränsfrågan.

Utskottets förslag i nu berörda avseenden vann riksdagens bifall.

I sitt utlåtande nr 45 vid 1938 års riksdag i anledning av väckt motion i

andra kammaren nr 289 av herrar Holmbäck och Jeppsson angående revision

av lagstiftningen örn delning av jord å landet, hemställde andra lagutskottet,

att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allmän revision

av lagstiftningen örn delning av jord å landet, varvid jämväl därmed

sammanhängande frågor borde beaktas, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka denna utredning kunde föranleda.

Utskottets hemställan vann riksdagens bifall.

I en vid 1938 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 71,

hemställde herr Holmbäck, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa

örn utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring

i lagen om delning av jord å landet, att överlantmätaren bleve den

myndighet, som hade att pröva och fastställa varje avstyckning enligt nämnda

lag, med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs,

att stamfastigheten skulle ingå i sammanläggning, samt att därvid länsarkitektens

yttrande skulle inhämtas, där sådant i enlighet med vad i motionen

anförts vid fastställelseprövningen befunnes erforderligt.

I remissvar till andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde

lantmäteristyrelsen bland annat följande:

Såsom skäl för den föreslagna ändringen ha i motionen anförts en mångfald

olägenheter, som onekligen äro förbundna med det nuvarande syste
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

niet, såsom långvarigt dröjsmål med fastställelse^ särskilt där avstyckningen

förbundits nied villkor örn sammanläggning, eller där i samband

med avstyckningen förekommit gränsbestämning, eller där avstyckningsmomentet

ingått såsom led i inlösningsförrättning enligt ensittarlagen. —

____I vad motionären i dessa avseenden yttrat finner sig lantmäteristy
rclsen

kunna i huvudsak instämma.----Det råder intet tvivel om, att

den av motionären föreslagna anordningen skulle medföra fördelar i form

av tidsvinst och arbetsbesparing samt i huvudsak avhjälpa ovan antydda

olägenheter i andra avseenden. Vidare skulle vinnas kostnadsbesparing för

jordägarna genom att nu obligatoriskt utgående avgift för länsarkitektens

granskning i vissa fall skulle bortfalla. Styrelsen är emellertid icke beredd

att tillstyrka en så långt gående lagändring, som den i motionen begärda.

Det torde icke vara lyckligt, om den i fråga örn samhällsbyggande speciellt

sakkunniga myndigheten eller länsarkitekten i så stor omfattning bleve

avkopplad från befattning med avstyckningsverksamheten.---Ännu

större fördel av fastställelseprövningens överflyttande i angiven omfattning

till överlantmätaren skulle vinnas, örn överlantmätaren därjämte erhölle

befogenhet att fastställa i samband med avstyckning verkställd gränsbestämning,

som lämnats oklandrad och av överlantmätaren tunnits lagligen

beskaffad. Avsikten med att i det 1926 års riksdag förelagda lagförslaget

gränsbestämningen icke — såsom beträtt ande laga skifte — gjordes till preliminärfråga

vid avstyckning, var att vinna tid. Detta syfte har emellertid i

huvudsak icke nätts, emedan gränsbestämningen måste fastställas av ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten, innan avstyckningen kan fastställas

av överlantmätaren eller länsstyrelsen. För sin del anser lantmäteristyrelsen

att denna befogenhet bör kunna anförtros överlantmätaren, på vilken redan

nu det huvudsakliga ansvaret för att en gränsbestämningsförrättning är av

beskaffenhet att kunna fastställas måste vila. Ifrågasättas kan också, om

icke för vinnande av tid skäl skulle kunna anses föreligga att, där gränsbestämning

sker i samband med avstyckning inom samhälle eller område, varom

i 19 kap. 5 § andra stycket sågs, tillåta, att gränsbestämningen och avstvekningen

avslutas samtidigt, under förutsättning att sakägarna medgiva

detta och sålunda ikläda sig den ekonomiska risken för att avstyckningen

får göras om, till följd av .att gränsbestämningen ej vinner fastställelse. I

allmänhet torde risken härför vara obetydlig, särskilt där förening träffats

örn gränsens sträckning.---

De sålunda antydda ändringarna, genom vilka motionens syfte skulle i

viss omfattning vinnas, torde icke behöva medföra några mera omfattande

lagändringar. ----------Hinder torde därför ej möta att berörda lagändringar

företagas utan samband med en sådan genomgripande revision av jorddelningslagstiftningen,

varom förslag framställts i den vid pågående riksdag

inom andra kammaren väckta motionen nr 289. För sin del anser lantmäteristyrelsen

det angeläget att lagändringarna komma till stånd snarast

möjligt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som jämte andra länsstyrelser jämväl avgav

yttrande i anledning av motionen, förklarade sig icke kunna tillstyrka

densamma. Emellertid syntes det länsstyrelsen som om utredning vore påkallad

angående lämpliga åtgärder till undanröjande av olägenheterna av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A.

17

den dubbelprövning, som ägde rum vid avstyckning med gränsbestämning

och vid avstyckning för sammanläggning.

Utskottet anförde i sitt utlåtande, nr 4G, bland annat följande: Enligt utskottets

mening framstode det såsom ett önskemål att nedbringa den tid,

som i många fall åtginge för behandling av avstyckningsärenden. Den i

ärendet förebragta utredningen hade emellertid icke övertygat utskottet, att

någon mera väsentlig tidsvinst skulle uppstå genom överflyttning av fastställelseprövningen

från länsstyrelsen till överlantmätaren. Enligt utskottets

uppfattning torde ökad snabbhet i handläggningen av ifrågavarande ärenden

kunna främjas å andra vägar än den av motionären anvisade. Utskottet

hänvisade därutinnan till möjligheten att vidtaga vissa förenklingar i förfarandet

vid fastställande av gränsbestämning i samband med avstyckning

och av avstyckning för sammanläggning. Vidare hänvisade utskottet till sitt

utlåtande nr 45 vid samma års riksdag däri utskottet förordat en allmän

revision av jorddelningslagstiftningen. Utskottet förutsatte, att de angivna

uppslagen till vinnande av snabbare handläggning i förevarande fall därvid

komme att tågås under närmare övervägande. På grund av vad sålunda anförts

hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Såväl före som efter avlåtandet av riksdagens skrivelse i anledning av

utskottets utlåtande nr 45 vid 1938 års riksdag hava inom lantmäteristyrelsen

utförts omfattande förarbeten för en revision av jorddelningslagstiftningen.

Med anledning av riksdagens skrivelse hava enligt Kungl. Majis

bemyndigande den 9 juni 1939 utsetts sakkunniga för utredning rörande revision

av fastighetsbildningsväsendet å landet m. m., de s. k. Fastighetsbildningssakkunniga.

Enligt vad utskottet inhämtat, ämna de sakkunniga såvitt möjligt framlägga

ett förslag till partiell reform av jorddelningslagstiftningen, avseende

bestämmelserna om avstyckning och därmed sammanhängande frågor, utan

att avvakta revisionen av lagstiftningen i övrigt. Om så blir fallet torde förslag

i ämnet kunna föreläggas nästa års riksdag.

Såsom ovan nämnts väcktes vid 1938 års riksdag en motion, vari hemställdes,

att riksdagen ville hos Kungl. Maji anhålla örn bland annat sådan

ändring i jorddelningslagen, att överlantmätaren bleve den myndighet,

som hade att pröva och fastställa varje avstyckning enligt nämnda lag,

med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs, att

stamfastigheten skulle ingå i sammanläggning. Utskottet förklarade i sitt

utlåtande i anledning av motionen, att det enligt utskottets mening framstode

såsom ett önskemål att nedbringa den tid, som i många fall åtginge

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 2—4. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

för behandling av avstyckningsärenden. Den i ärendet förebragta utredningen

hade emellertid icke övertygat utskottet om att någon mera väsentlig

tidsvinst skulle uppstå genom en sådan lagändring som den i motionen

anvisade, ökad snabbhet i handläggningen torde enligt utskottets mening

kunna vinnas på andra vägar. Utskottet hänvisade i detta sammanhang

bland annat till möjligheten att vidtaga vissa förenklingar vid fastställandet

av gränsbestämning i samband med avstyckning inom sådant samhälle

eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen förmäldes.

Utskottet förutsatte, att detta jämte andra under ärendets behandling

framkomna uppslag till vinnande av snabbare handläggning av avstyckningar

skulle komma att tagas under närmare övervägande vid den utredning,

som kunde komma att föranledas av utskottets utlåtande nr 45 vid

samma års riksdag, vari utskottet förordat en allmän revision av jorddelningslagstiftningen.

Efter riksdagsskrivelse i anledning av sistnämnda utlåtande har utsetts

en kommitté, de s. k. Fastighetsbildningssakkunniga, vilken kommitté har

att utreda frågan örn en allmän revision av lagstiftningen om delning av jord

å landet. Utskottet har inhämtat, att de sakkunniga hava för avsikt att framlägga

ett särskilt förslag till ändring av jorddelningslagens bestämmelser

om avstyckning, såvitt möjligt i så god tid att lagförslag i anledning därav

kan föreläggas nästa års riksdag. Det torde med hänsyn härtill enligt utskottets

mening icke vara lämpligt att dessförinnan vidtaga någon ändring av lagen

i det speciella avseende, som i motionen påyrkas. Utskottet förutsätter

emellertid, att, även om mot förmodan någon reformering av lagens bestämmelser

om avstyckning icke kommer till stånd inom den tid, som sålunda

förutskickats, hithörande frågor av de sakkunniga likväl komma att

behandlas med tillbörlig skyndsamhet. Under föreliggande förhållanden

har utskottet sålunda icke funnit lämpligt föreslå riksdagen att i anledning av

motionen vare sig besluta ändring i jorddelningslagen eller göra någon

framställning till Kungl. Majit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A.

19

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Mannerskantz,

Roos*), Hage och Sten;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård*), Cruse, Holm*),

von Seth, fru Johansson*), herrar Larsson i Östersund och Johnsson i Kastanjegården.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Statens Rcproduklionsanstalt Stockholm 1943

5 2 14 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.