Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap. 10 § jorddelningslagen.
1943-02-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1943:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap. 10 § jorddelningslagen.
Dokumentets text
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 19 kap.
10 § jorddelningslagen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
138, hava herrar Birke och Thorell hemställt, »att riksdagen ville för sin
del besluta att 19 kap. 10 § andra stycket jorddelningslagen skall upphävas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet föreligga avsevärda
olikheter beträffande fastställelseförfarandet mellan avstyckningsförrättningar
inom sådant samhälle eller område, varom förmäles i 19 kap.
5 § andra stycket i lagen, å ena, och övriga avstyckningsförrättningar, å
andra sidan. I nämnda lagrum talas örn samhälle, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, samt område, för vilket fastställts
byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller jämlikt äldre lag
förordnats, att stadsplan skall upprättas, eller meddelats särskilda föreskrifter
med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande eller för vilket godkänts
avstyckningsplan.
Beträffande förfarandet vid fastställelse av avstyckningsförrättningar, som
icke äga rum inom sådant område eller samhälle som nu nämnts, gäller följande.
Är någon missnöjd med beslut eller åtgärd under sådan avstyckningsförrättning
har han att till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten
ställda besvär inom trettio dagar från den dag förrättningen på sätt i
19 kap. 21 § sägs blivit avslutad, så vitt ej underställning undantagsvis skall
äga rum (21 kap. 22 § första stycket). Med beslut under avstyckningsförrättning
avses här jämväl gränsbestämning, som företagits i samband med
förrättningen. (Jämför N. J. A. 1933 I s. 156.) Har avstyckning vid förrättningens
avslutande blivit av fastighetens ägare eller, där flera sakägare finnas,
av dem samtliga medelst påskrift å protokollet godkänd, må
talan mot förrättningen sedermera icke föras (21 kap. 22 § andra
stycket). Då talan fullföljts, skall ägodelningsrätten i sammanhang med
Andra lagutskottets utlåtande nr U.
13
besvärens avgörande som regel pröva förrättningen till alla delar,
även om anmärkning blott i viss del framställts mot förrättningen.
Finnes i förrättningen fel av beskaffenhet att inverka på förrättningen
i dess helhet, skall förrättningen undanröjas. Hava fel förelupit, vilka
inverka allenast på vissa åtgärder under förrättningen, har ägodelningsrätten
att, med undanröjande av dessa åtgärder, meddela erforderliga
föreskrifter för åstadkommande av rättelse. Sådan rättelse bör stundom
kunna göras utan att återförvisning sker. Finnes förrättningen lagligen beskaffad,
meddele ägodelningsrätten fastställelse å förrättningen (21 kap.
42 § första och tredje styckena). Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning
eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,
må fastställelse ej meddelas med mindre tillika gives förordnande om
sammanläggningen (21 kap. 42 § femte stycket).
Hava besvär icke inom laga tid anförts mot avstyckningsförrättning har
överlantmätaren, såvitt förrättningen utgöres av sådan avstyckning, med
vilken avses bildande av särskild fastighet, utan att därvid fästs villkor att
stamfastigheten skall ingå i sammanläggning, att företaga förrättningen till
prövning samt, där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad, meddela fastställelse därå. Har förrättningen medelst
påskrift å protokollet blivit av sakägarna godkänd, utgör den omständigheten,
att den för talan mot förrättningen stadgade tid icke gått till ända, ej
hinder för prövningens företagande. Förekommer anledning att förrättningen
icke är lagligen beskaffad, skall överlantmätaren hänskjuta frågan
om fastställelse till ägodelningsrätten (21 kap. 43 § tredje stycket). För ägodelningsrättens
behandling av målet gäller vad nyss nämnts om förfarandet,
då besvär anförts. Emellertid är att märka, att, om i samband med avstyckningsförrättningen
skett gränsbestämning, förrättningen, i vad den avser
gränsbestämning, icke kan fastställas av överlantmätaren. I sådant fall
måste först frågan om gränsbestämningens fastställande hänkjutas till ägodelningsdomaren.
Där anledning ej förekommer till annat än att gränsbestämningsförrättningen
är lagligen beskaffad, skall ägodelningsdomaren fastställa
densamma, i annat fall skall han hänskjuta frågan örn fastställelse
av gränsbestämningen till ägodelningsrätten, som antingen undanröjer
gränsbestämningen, helt eller delvis, eller fastställer densamma. Först sedan
gränsbestämningen fastställts skall överlantmätaren fatställa avstyckningen.
— Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor
att stamfastigheten ingår i sammanläggning, får avstyckningen icke
fastställas av överlantmätaren. Frågan örn fastställelse prövas i sådana fall
-— såväl vad angår avstyckningen som eventuell gränsbestämning — av
ägodelningsdomaren, som, örn han finner anledning till antagande att förrättningen
icke är lagligen beskaffad, hänskjuter frågan i dess helhet till
ägodelningsrätten. Ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten får icke
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
fastställa förrättningen utan att tillika meddela förordnande om sammanläggning
(21 kap. 43 § första och andra styckena).
Beträffande åter avstyckningsförrättning inom sådant samhälle eller område
varom förmäles i 19 kap. 5 § andra stycket gestaltar sig förfarandet annorlunda.
I mål om sådan avstyckning skall såväl vad enligt jorddelningslagen
ankommer på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare, utom såvitt
angår bestämmande av fastighetsgräns i samband med avstyckningen och
vissa tvistefrågor, som ock överlantmätares befattning med fastställelseprövning
fullgöras av Konungens befallningshavande (21 kap. 68 § första stycket)
. Avstyckningsförrättningen, utom såvitt angår gränsbestämningen,
skall således överklagas hos Konungens befallningshavande och skall alltid
fastställas av nämnda myndighet. Är fråga om avstyckning av mark för
sammanläggning eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,
må Konungens befallningshavande meddela fastställelse å avstyckningen
allenast under villkor att förordnande gives om sammanläggningen
(21 kap. 68 § fjärde stycket). Sker i samband med avstyckningsförrättning
inom sådant samhälle eller område, varom nu är fråga, gränsbestämning,
behandlas denna såsom en särskild förrättning, som får särskilt överklagas
hos ägodelningsrätten och skall fastställas av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren
(21 kap. 68 § andra stycket). För sådant fall stadgas därjämte
i 19 kap. 10 § andra stycket, att avstyckningsförrättningen ej må avslutas,
förrän gränsbestämningen blivit genom laga kraft ägande beslut
fastställd.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 38 till 1926 års riksdag med förslag till lag
örn delning av jord å landet m. m. förekom icke någon bestämmelse om att
länsstyrelsen för något fall skulle pröva frågan örn fastställelse av avstyckning.
Någon motsvarighet till 19 kap. 10 § andra stycket fanns följaktligen
ej heller i förslaget.
I likalydande motionerna 1:232 av herr Dahl m. fl. och 11:357 av herr
Björkman m. fl. hemställdes emellertid bland annat, att länsstyrelse skulle
bliva den myndighet, som hade att fastställa avstyckningar inom samhälle
å landet, där den för städer gällande ordning för bebyggande skulle
iakttagas.
I motionen 1:235 uttalade herr Boberg m. fl. sin fulla anslutning till de
yrkanden, som framställts i nyssnämnda båda motioner.
Första särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1, att utskottet, som
i huvudsak gillade de av motionärerna framhållna synpunkterna, lika med
motionärerna funne prövningen och fastställelsen av avstyckningar inom
område, där större byggnadsverksamhet rådde eller vore att förvänta, böra
ankomma å länsstyrelse. Vad som gällde för sådant område, varom nyss
sagts, borde även gälla samhälle, där den för städerna gällande ordning
Andra lagutskottets utlåtande nr A.
15
för bebyggande skulle iakttagas eller inom område, för vilket Konungen
förordnat, att stadsplan skulle upprättas eller meddelat särskilda föreskrifter
med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.
Vidare anförde utskottet:
Genomförandet av en dylik anordning föranleder emellertid särskilda
föreskrifter med avseende å processförfarandet. Prövning av gränsfråga
och av tvist örn avhandlingens innehåll äro domstolsfrågor och kunna alltså
ej avgöras av Konungens befallningshavande. Sker under avstyckningsförrättningen
bestämmande av gräns emot fastighet, som ej ingår i förrättningen,
måste gränsfrågan definitivt avgöras, innan avstyckningen får
avslutas. Gränsförrättningen är i sådant fall att anse såsom en självständig
förrättning, som skall särskilt överklagas hos ägodelningsrätten och
fastställas av ägodelningsrätten eller, om besvär ej anföres, av ägodelningsdomaren.
Först sedan så ägt rum, får avstyckningsförrättningen bringas
til! slut. Stadgande härom bör införas i 19 kap. 10 §. Detta innebär icke
ovillkorlig skyldighet för förrättningsmannen att förklara förrättningen
vilande; det står förrättningsmannen fritt att utföra sådana åtgärder, som
ej äro beroende av gränsfrågan.
Utskottets förslag i nu berörda avseenden vann riksdagens bifall.
I sitt utlåtande nr 45 vid 1938 års riksdag i anledning av väckt motion i
andra kammaren nr 289 av herrar Holmbäck och Jeppsson angående revision
av lagstiftningen örn delning av jord å landet, hemställde andra lagutskottet,
att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allmän revision
av lagstiftningen örn delning av jord å landet, varvid jämväl därmed
sammanhängande frågor borde beaktas, ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka denna utredning kunde föranleda.
Utskottets hemställan vann riksdagens bifall.
I en vid 1938 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 71,
hemställde herr Holmbäck, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa
örn utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring
i lagen om delning av jord å landet, att överlantmätaren bleve den
myndighet, som hade att pröva och fastställa varje avstyckning enligt nämnda
lag, med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs,
att stamfastigheten skulle ingå i sammanläggning, samt att därvid länsarkitektens
yttrande skulle inhämtas, där sådant i enlighet med vad i motionen
anförts vid fastställelseprövningen befunnes erforderligt.
I remissvar till andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde
lantmäteristyrelsen bland annat följande:
Såsom skäl för den föreslagna ändringen ha i motionen anförts en mångfald
olägenheter, som onekligen äro förbundna med det nuvarande syste
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
niet, såsom långvarigt dröjsmål med fastställelse^ särskilt där avstyckningen
förbundits nied villkor örn sammanläggning, eller där i samband
med avstyckningen förekommit gränsbestämning, eller där avstyckningsmomentet
ingått såsom led i inlösningsförrättning enligt ensittarlagen. —
____I vad motionären i dessa avseenden yttrat finner sig lantmäteristy
rclsen
kunna i huvudsak instämma.----Det råder intet tvivel om, att
den av motionären föreslagna anordningen skulle medföra fördelar i form
av tidsvinst och arbetsbesparing samt i huvudsak avhjälpa ovan antydda
olägenheter i andra avseenden. Vidare skulle vinnas kostnadsbesparing för
jordägarna genom att nu obligatoriskt utgående avgift för länsarkitektens
granskning i vissa fall skulle bortfalla. Styrelsen är emellertid icke beredd
att tillstyrka en så långt gående lagändring, som den i motionen begärda.
Det torde icke vara lyckligt, om den i fråga örn samhällsbyggande speciellt
sakkunniga myndigheten eller länsarkitekten i så stor omfattning bleve
avkopplad från befattning med avstyckningsverksamheten.---Ännu
större fördel av fastställelseprövningens överflyttande i angiven omfattning
till överlantmätaren skulle vinnas, örn överlantmätaren därjämte erhölle
befogenhet att fastställa i samband med avstyckning verkställd gränsbestämning,
som lämnats oklandrad och av överlantmätaren tunnits lagligen
beskaffad. Avsikten med att i det 1926 års riksdag förelagda lagförslaget
gränsbestämningen icke — såsom beträtt ande laga skifte — gjordes till preliminärfråga
vid avstyckning, var att vinna tid. Detta syfte har emellertid i
huvudsak icke nätts, emedan gränsbestämningen måste fastställas av ägodelningsdomaren
eller ägodelningsrätten, innan avstyckningen kan fastställas
av överlantmätaren eller länsstyrelsen. För sin del anser lantmäteristyrelsen
att denna befogenhet bör kunna anförtros överlantmätaren, på vilken redan
nu det huvudsakliga ansvaret för att en gränsbestämningsförrättning är av
beskaffenhet att kunna fastställas måste vila. Ifrågasättas kan också, om
icke för vinnande av tid skäl skulle kunna anses föreligga att, där gränsbestämning
sker i samband med avstyckning inom samhälle eller område, varom
i 19 kap. 5 § andra stycket sågs, tillåta, att gränsbestämningen och avstvekningen
avslutas samtidigt, under förutsättning att sakägarna medgiva
detta och sålunda ikläda sig den ekonomiska risken för att avstyckningen
får göras om, till följd av .att gränsbestämningen ej vinner fastställelse. I
allmänhet torde risken härför vara obetydlig, särskilt där förening träffats
örn gränsens sträckning.---
De sålunda antydda ändringarna, genom vilka motionens syfte skulle i
viss omfattning vinnas, torde icke behöva medföra några mera omfattande
lagändringar. ----------Hinder torde därför ej möta att berörda lagändringar
företagas utan samband med en sådan genomgripande revision av jorddelningslagstiftningen,
varom förslag framställts i den vid pågående riksdag
inom andra kammaren väckta motionen nr 289. För sin del anser lantmäteristyrelsen
det angeläget att lagändringarna komma till stånd snarast
möjligt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, som jämte andra länsstyrelser jämväl avgav
yttrande i anledning av motionen, förklarade sig icke kunna tillstyrka
densamma. Emellertid syntes det länsstyrelsen som om utredning vore påkallad
angående lämpliga åtgärder till undanröjande av olägenheterna av
Andra lagutskottets utlåtande nr A.
17
den dubbelprövning, som ägde rum vid avstyckning med gränsbestämning
och vid avstyckning för sammanläggning.
Utskottet anförde i sitt utlåtande, nr 4G, bland annat följande: Enligt utskottets
mening framstode det såsom ett önskemål att nedbringa den tid,
som i många fall åtginge för behandling av avstyckningsärenden. Den i
ärendet förebragta utredningen hade emellertid icke övertygat utskottet, att
någon mera väsentlig tidsvinst skulle uppstå genom överflyttning av fastställelseprövningen
från länsstyrelsen till överlantmätaren. Enligt utskottets
uppfattning torde ökad snabbhet i handläggningen av ifrågavarande ärenden
kunna främjas å andra vägar än den av motionären anvisade. Utskottet
hänvisade därutinnan till möjligheten att vidtaga vissa förenklingar i förfarandet
vid fastställande av gränsbestämning i samband med avstyckning
och av avstyckning för sammanläggning. Vidare hänvisade utskottet till sitt
utlåtande nr 45 vid samma års riksdag däri utskottet förordat en allmän
revision av jorddelningslagstiftningen. Utskottet förutsatte, att de angivna
uppslagen till vinnande av snabbare handläggning i förevarande fall därvid
komme att tågås under närmare övervägande. På grund av vad sålunda anförts
hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Såväl före som efter avlåtandet av riksdagens skrivelse i anledning av
utskottets utlåtande nr 45 vid 1938 års riksdag hava inom lantmäteristyrelsen
utförts omfattande förarbeten för en revision av jorddelningslagstiftningen.
Med anledning av riksdagens skrivelse hava enligt Kungl. Majis
bemyndigande den 9 juni 1939 utsetts sakkunniga för utredning rörande revision
av fastighetsbildningsväsendet å landet m. m., de s. k. Fastighetsbildningssakkunniga.
Enligt vad utskottet inhämtat, ämna de sakkunniga såvitt möjligt framlägga
ett förslag till partiell reform av jorddelningslagstiftningen, avseende
bestämmelserna om avstyckning och därmed sammanhängande frågor, utan
att avvakta revisionen av lagstiftningen i övrigt. Om så blir fallet torde förslag
i ämnet kunna föreläggas nästa års riksdag.
Såsom ovan nämnts väcktes vid 1938 års riksdag en motion, vari hemställdes,
att riksdagen ville hos Kungl. Maji anhålla örn bland annat sådan
ändring i jorddelningslagen, att överlantmätaren bleve den myndighet,
som hade att pröva och fastställa varje avstyckning enligt nämnda lag,
med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs, att
stamfastigheten skulle ingå i sammanläggning. Utskottet förklarade i sitt
utlåtande i anledning av motionen, att det enligt utskottets mening framstode
såsom ett önskemål att nedbringa den tid, som i många fall åtginge
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 2—4. 2
Utskottet.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
för behandling av avstyckningsärenden. Den i ärendet förebragta utredningen
hade emellertid icke övertygat utskottet om att någon mera väsentlig
tidsvinst skulle uppstå genom en sådan lagändring som den i motionen
anvisade, ökad snabbhet i handläggningen torde enligt utskottets mening
kunna vinnas på andra vägar. Utskottet hänvisade i detta sammanhang
bland annat till möjligheten att vidtaga vissa förenklingar vid fastställandet
av gränsbestämning i samband med avstyckning inom sådant samhälle
eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen förmäldes.
Utskottet förutsatte, att detta jämte andra under ärendets behandling
framkomna uppslag till vinnande av snabbare handläggning av avstyckningar
skulle komma att tagas under närmare övervägande vid den utredning,
som kunde komma att föranledas av utskottets utlåtande nr 45 vid
samma års riksdag, vari utskottet förordat en allmän revision av jorddelningslagstiftningen.
Efter riksdagsskrivelse i anledning av sistnämnda utlåtande har utsetts
en kommitté, de s. k. Fastighetsbildningssakkunniga, vilken kommitté har
att utreda frågan örn en allmän revision av lagstiftningen om delning av jord
å landet. Utskottet har inhämtat, att de sakkunniga hava för avsikt att framlägga
ett särskilt förslag till ändring av jorddelningslagens bestämmelser
om avstyckning, såvitt möjligt i så god tid att lagförslag i anledning därav
kan föreläggas nästa års riksdag. Det torde med hänsyn härtill enligt utskottets
mening icke vara lämpligt att dessförinnan vidtaga någon ändring av lagen
i det speciella avseende, som i motionen påyrkas. Utskottet förutsätter
emellertid, att, även om mot förmodan någon reformering av lagens bestämmelser
om avstyckning icke kommer till stånd inom den tid, som sålunda
förutskickats, hithörande frågor av de sakkunniga likväl komma att
behandlas med tillbörlig skyndsamhet. Under föreliggande förhållanden
har utskottet sålunda icke funnit lämpligt föreslå riksdagen att i anledning av
motionen vare sig besluta ändring i jorddelningslagen eller göra någon
framställning till Kungl. Majit.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr A.
19
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Mannerskantz,
Roos*), Hage och Sten;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård*), Cruse, Holm*),
von Seth, fru Johansson*), herrar Larsson i Östersund och Johnsson i Kastanjegården.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Statens Rcproduklionsanstalt Stockholm 1943
5 2 14 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.