Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i krigsfamiljebidragsförordningen.

1943-06-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i krigsfamiljebidragsförordningen.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.0.

9

JSr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i krigsfamiljebidragsförordningen.

I 36 § i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning sladgas, att rätt till familjebidrag

enligt förordningen ej kan överlåtas och förty ej må för gäld tagas

i mät. Hemortslön är däremot icke utmätningsfri.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 260,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Persson i Stockholm och

Hagberg i Lulelå hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla om sådan ändring av 36 § krigsfamiljebidragsförordningen att ej

heller hemortslön må kunna tagas i mät för gäld I motiveringen till sin hemställan

hava motionärerna endast uppehållit sig vid frågan om utmätningsfrihet

för skatter.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för yrkandet får utskottet hänvisa

till motionen.

Den genom motionen väckta frågan berördes i den proposition (1942:339),

varigenom förslag till ny krigsfamiljebidragsförordning förelädes riksdagen.

Överståthållarämbetet hade i sitt remissyttrande ifrågasatt, huruvida icke jämväl

hemortslön borde undantagas från exekutiva åtgärder, enär densamma

icke blott skulle ersätta förmånerna av långtidstillägg, semesterrätt och skatteavdrag

utan även utgöra en förstärkning av familjepenningen. Med hänsyn

till att den föreslagna hemortslönen närmast hade karaktären av en löneförmån

ansåg emellertid föredragande departementschefen, att tillräckliga skäl

ej funnes att undantaga densamma från exekutiva åtgärder.

Frågan berördes ej närmare under riksdagsbehandlingen.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har i en skrivelse till chefen för

finansdepartementet den 18 december 1942 upptagit frågan om omarbetning

av 1939 års förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av

utskylder hos vissa värnpliktiga. Enligt nämnda förordning åtnjuta värnpliktiga,

som äro inkallade till beredskapstjänstgöring, visst anstånd'' med

avseende å indrivningen av påförda utskylder. I riksförbundets skrivelse

har bl. a. anmärkts, att med nuvarande bestämmelser vissa restförda

värnpliktiga ginge helt fria från indrivningsåtgärder med påföljd att betydande

belopp måste avkortas, detta ehuru många av dem under militärtjänstgöringen

hade högre inkomst än under sin civila verksamhet och överhuvud

bättre än vissa andra medborgare, som måste betala sina utskylder.

Anstånd med ulskyldsbetalning borde därför enligt förbundets mening icke

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 39—40. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

i

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

gälla beträffande hemortslön, i varje fall icke efter sex månaders oavbruten

militärtjänstgöring. Ytterligare har riksförbundet vänt sig mot att gällande

bestämmelser rörande hemortslön medförde, att icke försörjningspliktiga restförda

komme i bättre läge än de försörjningspliktiga. Till de sistnämnda utbetalades

nämligen hemortslönen månadsvis, medan hemortslönen till de

icke försörjningspliktiga utbetalades först efter hempermitteringen; detta

medförde att tidigare restförda utskylder kunde preskriberas i fråga örn en

icke försörjningspiiktig, medan utskylderna uttoges hos den försörjningspliktige

ur hans månatliga hemortslönebelopp. De påtalade förhållandena vöre

enligt förbundets mening av betydande ekonomiskt intresse för det allmänna,

varjämte den olika tillämpningen för olika kategorier av inkallade medförde

en viss irritation, som det borde vara angeläget att undanröja.

över riksförbundets skrivelse ha yttranden inhämtats från ett antal myndigheter

och sammanslutningar. Flertalet av remissinstanserna har därvid

antingen tillstyrkt att författningsändringar omedelbart vidtoges i de av riksförbundet

angivna hänseendena eller uttalat sig för en närmare utredning i

vad mån de ifrågavarande bestämmelserna vore i behov av omarbetning.

Med stöd av Kungl. Majlis bemyndigande den 30 april 1943 har chefen för

finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att bl. a. i anledning

av nyssnämnda skrivelse inom departementet biträda med en allsidig översyn

av gällande bestämmelser angående anstånd med indrivning av utskylder

hos värnpliktiga m. m.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har åt särskilda sakkunniga

uppdragits att verkställa en allsidig översyn av gällande bestämmelser

angående anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. m. Eftersom

frågan, huruvida rätt till hemortslön bör kunna tagas i mät, torde

bliva föremål för förnyat övervägande vid denna utredning, anser utskottet

skäl ej föreligga att för närvarande till prövning upptaga det i motionen

framställda yrkandet.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund*, Löfvander,

Roos, Carl Eric Ericsson* och Helgesson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hallagård, Cruse, fru Johansson,

herr Larsson i Östersund*, fru Västberg samt herrar Håstad och Andersson i Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

432049

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.