Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 178 i första kammaren av herrar Johanson, Karl August, och Gillström samt nr 259 i andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och Brandt.

1943-06-04 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 178 i första kammaren av herrar Johanson, Karl August, och Gillström samt nr 259 i andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och Brandt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Antom til] riksdagens kansli den 5 juni 1943 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar

i krigsfamiljebidragsförordningen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 178 i första kammaren av

herrar Johanson, Karl August, och Gillström samt nr 259 i andra kammaren

av herrar Skoglund i Umeå och Brandt.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning, att frivilligt

tjänstgörande erhåller samma rätt till familjebidrag och hemortslön som

tvångsinkallad värnpliktig». För den närmare innebörden i denna hemställan

kommer redogörelse att lämnas i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa

till motionerna.

Enligt 7 § 1 mom. första stycket och 12 § 1 mom. första stycket krigsfamiljebidragsförordningen

utgå för inkallad värnpliktigs hustru och minderåriga

barn fcimiljepenning med vissa angivna belopp och bostadsbidrag

med belopp, motsvarande kostnaderna för den bostad den värnpliktige innehade

å inryckningsdagen, i båda fallen med avdrag för den värnpliktiges

och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Sådana bestämmelser hava lämnats i

14 § i 1942 års krigsfamiljebidragskungörelse. Nu nämnda stadganden

innebära, att bidrag alltid utgår med maximibeloppet, såvitt den värnpliktige

eller familjemedlemmarna ej hava några civila inkomster, och att sådan

inkomst avdrages efter fasta regler.

Denna normerade behovs pr övning, som införts för åstadkommande

av enhetlighet vid bestämmandet av bidragens storlek, är icke

tillämplig beträffande bidrag till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring efter

eget åtagande, eller till krigsfrivillig. Örn beräkningen av bidrag lill sådan

äger Konungen enligt 7 § 1 mom. andra stycket och 12 § 1 mom. andra

stycket krigsfamiljebidragsförordningen meddela närmare föreskrifter. Att

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 9 sami. 2 avd. Nr 45.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

det lagts i Kungl. Maj:ts hand att bestämma härom har motiverats därmed

att därigenom skulle vinnas större möjlighet att anpassa bestämmelserna

med hänsyn till läget på arbetsmarknaden (se prop. 1942: 339 sid. 85). Föreskrifter

om familjepenning och bostadsbidrag till frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga och krigsfrivilliga hava meddelats i 15 § krigsfamiljebidragskungörelsen.

Enligt dessa föreskrifter sker beräkningen av bidrag efter

fri behovsprövning. Därvid får dock hänsyn icke tagas till inkomst

av civil anställning, som den värnpliktige uppbär, eller understöd, som tilldelats

honom eller hans familj, i den mån inkomsten eller understödet icke

överstiger en fjärdedel av den värnpliktiges avlöning eller motsvarande arbetsinkomst

omedelbart före inkallelsen, och i intet fall till inkomst eller

understöd, som icke överstiger 50 kronor för månad.

Motionärerna hava — med hänsyn därtill att den normerade behovsprövningen

regelmässigt torde komma att medföra högre bidrag än den fria —

ansett, att den normerade behovsprövningen bör tillämpas även beträffande

bidrag till frivilligt tjänstgörande värnpliktiga och krigsfrivilliga.

Hemortslön infördes i bidragssystemet genom 1942 års krigsfamiljebidragsförordning.

Hemortslön utgår enligt 20 § nämnda förordning, under förutsättning

att den värnpliktige fullgjort viss tids tjänstgöring motsvarande honom

åliggande värnpliktstjänstgöring i fred, efter 90 dagars beredskapsIjänstgöring.

Hemortslönens belopp är efter denna tjänstgöringstid en krona

om dagen. Sedan beredskapstjänstgöringen varat 360 dagar utgår i hemortslön

en krona 50 öre om dagen och efter 540 dagar två kronor om dagen.

Från rätt till hemortslön äro uteslutna dels värnpliktiga, vilka tjänstgöra

efter eget åtagande, i fall då tjänstgöringen fullgöres vid förband, som icke

är organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige är truppregistrerad,

och dels krigsfrivilliga. Den som en gång blivit berättigad till hemortslön,

bibehålies dock vid denna rätt under tjänstgöring som han därefter

fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig, men hemortslönens

belopp kan icke höjas.

Motionärerna hava ansett, att frivilligt tjänstgörande värnpliktiga och

krigsfrivilliga borde med avseende å hemortslön vara likaberättigade med

tvångsinkallade. I vart fall borde de få komma i åtnjutande av hemortslön

med hälften av det belopp, som för samma tjänstgöringstid tillkomme inkallade

värnpliktiga.

Hemortslönen har enligt uttalande av 1941 års krigsfamiljebidragskommitté

(se prop. 1942:339) till uppgift att utjämna verkningarna av olikheterna

i tjänstgöringstid för skilda kategorier värnpliktiga. I detta avseende

ersätter den det tidigare långtidstillägget. Dessutom har den avsetts skola

ersätta den semesterersättning, som utgick, och det skatteavdrag, som åtnjöts

i anledning av beredskapstjänstgöring under 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

3

Bestämmelserna om rätt till hemortslön äro avfattade i nära överensstämmelse

med kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 506) om långtidstillägg för vissa

värnpliktiga i dess lydelse efter ändring den 1 april 1942 (nr 168). Före

denna ändring utgick icke långtidstillägg på grund av frivillig tjänstgöring

till annan än värnpliktig, som medan han varit tvångsinkallad förvärvat rätt

till sådant tillägg. Genom ändringen, som vidtogs mecj stöd av riksdagens

beslut (riksdagens skrivelse 1942: 95), tillkommo de regler om rätt till långtidstillägg

för frivilligt tjänstgörande, som sedermera i fråga örn hemortslön

överfördes till 1942 års krigsfamiljebidragsförordning.

Lagen den 28 juni 1941, nr 560, om semester för viss militär tjänstgöringstid

m. m., som reglerade rätten till semesterersättning för beredskapstjänstgöring

under 1940, synes hava varit tillämplig jämväl å frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga men icke å krigsfrivilliga. Förordningen den 6 juni

1941, nr 337, örn avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år

1940 torde hava haft samma tillämpningsområde, såvitt angår frivilligt

tjänstgörande.

I propositionen (nr 339) med förslag till krigsfamiljebidragsförordning

till 1942 års riksdag anmärkte föredragande departementschefen, statsrådet

Sköld, i anledning därav att en familjebidragsnämnd i sitt remissyttrande

ansett skäl vara för handen att medgiva alla krigsfrivilliga, som räknade en

tjänstgöringstid av minst 90 dagar, hemortslön i likhet med tvångsinkallade

värnpliktiga, att han icke kunde dela denna uppfattning. I propositionen

hade ifrågavarande bestämmelser den avfattning, som sedermera antogs av

riksdagen.

Vid riksdagsbehandlingen upptogs frågan om de frivilligt tjänstgörandes

rätt till hemortslön i en motion, II: 411, av herr Andersson i Göteborg m. fl.,

vari hemställdes, att hemortslön skulle utgå lill alla frivilliga efter samma

grunder som för dem vilka i vanlig ordning inkallades till tjänstgöring.

Andra lagutskottet yttrade i anledning av denna hemställan följande:

För rätt till hemortslön får enligt förslaget tillgodoräknas fullgjord beredskapstjänst.

Härvid göres dock visst undantag i fråga om frivillig tjänstgöring.

Detta undantagstagande har sin motsvarighet i fråga örn de av riksdagen

godkända grunderna för rätt till långtidstillägg. Hemortslönen är liksom

långtidstillägget närmast avsedd som en kompensation för de ökade ekonomiska

bördor en lång tids inkallelse medför. Ur denna synpunkt torde det

icke vara motiverat att låta frivillig tjänstgöring medföra rätt till hemortslön.

Även med hänsyn till arbetsmarknadens behov vore en dylik utsträckning

av rätten till hemortslön ägnad att väcka betänkligheter. Utskottet avstyrker

därför i denna del den ifrågavarande motionen.

Vid behandlingen av ärendet i andra kammaren blev frågan föremål för

debatt. Därvid yttrade statsrådet Sköld:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4,5.

Vi få ha klart för oss, att det är skillnad mellan personer, som på grund

av tvång lämnat sin civila sysselsättning och göra militärtjänst en mycket

lång tid, och personer som alldeles frivilligt åtaga sig denna militärtjänst.

De båda kategorierna kunna ju icke jämföras. Riksdagen tog ståndpunkt

till frågan i samband med behandlingen av frågan örn långtidsersättning. Därvidlag

följde riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, som gick ut på att sådana frivilliga,

som stannat kvar i sin tjänstgöring vid sitt eget förband, fingo långtidsersättning,

medan alla övriga frivilliga icke fingo sådan ersättning. Det

är samma princip, som fastslagits i det föreliggande förslaget. Det är ju så,

att det oftast är de kvalificerade frivilliga, som stanna vid egna förband. Det

är f. d. fast anställt befäl, vars rutin man vill draga nytta av, och där är

det ett direkt statsintresse, att varje frivillig stannar så länge som möjligt.

Vi böra observera, att hemortslönen verkar premierande för långtidstjänstgöring.

Med hemortslönen uppmanar man folk så att säga att vara länge i

tjänst. Och det kan vara rimligt, när det gäller f. d. fast anställt befäl, som

man vill ha kvar. Vad de övriga frivilliga beträffar, bestå de huvudsakligen

av folk, som gör handräekningstjänst vid andra förband eller deltaga i luftbevakning.

Och här komma ju också de frivilliga luftbevakerskorna in.

Därvidlag måste man uppställa den frågan: Är det något direkt statsintresse,

att varje frivillig av detta slag skall stanna kvar som frivillig så länge som

möjligt? Jag måste för min del anmäla avvikande mening. Då det här är fråga

om ett synnerligen okvalificerat arbete och en tjänstgöring som icke ger ökade

möjligheter för försörjning i framtiden, kan det icke vara nyttigt att binda

fast dessa människor på längre tid i en sådan frivillig tjänst. Det är tvärtom

nyttigt, örn man där kan få en viss cirkulation, och att tillerkänna de frivilliga

liemortslön skulle vara ett sätt att låsa fast klientelet. Samma frivilliga

skulle stanna månad efter månad och år efter år, och jag vill sätta i fråga,

om detta är ett syftemål, som är värt att vinna med hänsyn till unga kvinnor.

Vi få väl ändå se frågan på ett annat sätt. Örn det är så, att vi behöva

frivilliga för luftbevakning och i andra avseenden, och örn läget på arbetsmarknaden

är sådant, att den nuvarande ersättningen icke är tillräckligt

lockande för att vi skola få det antal frivilliga vi behöva, särskilt när det gäller

kvinnorna, få vi väl behandla den frågan för sig som en särskild fråga.

Då bör det väl leda till att vi höja den direkta lönen att gå ut från första

dagen vederbörande tjänstgöra och på det sättet skapa en ökad förmån. Men

vi skola icke genomföra den avlöningsanordningen, att ju längre vederbörande

äro kvar, desto bättre betalt skola de få. Det kan varken vara i statens

eller de frivilligas intresse.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1942 har arbetsmarknadskommissionen

anmält, att åtskilliga framställningar och skrivelser överlämnats

till kommissionen, vari hemställts örn vidtagande av åtgärder i syfte

att krigsfamiljebidragsförordningen måtte så ändras, att krigsfrivilligtjänstgöring

under 90 dagar komme att berättiga till hemortslön. Det hade därvid

framhållits, att rekryteringen av de krigsfrivilliga eljest komme alt försvåras

och att de krigsfrivilliga i propagandan för krigsfrivilligtjänstgöringen

utlovats, att de skulle komma i åtnjutande av samma förmåner som dem

vilka tillkomme värnpliktiga, vilket löfte med nu gällande bestämmelser ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

5

infriats. Arbetsmarknadskommissionen hade emellertid för sin del icke funnit

tillräckliga skäl vara för handen att föreslå en sådan ändring.

Utskoltet har under hand från statens krisrevision inhämtat vissa upplysningar

i ärendet. Enligt en av krisrevisionen anställd jämförelse mellan de

totala inkomsterna per månad för frivilliga, vilka sysselsättas i förråds-,

depå- och handräckningstjänst, samt de avtalsenliga lönerna för civilanställda

befattningshavare med ungefär motsvarande arbetsuppgifter symes

framgå, att en frivillig, vilken endast har försörjningsskyldighet gentemot

hustru, i genomsnitt uppnår samma inkomstnivå som en civilanställd förrådsarbetare.

Vid större försörjningsbörda stiga kostnaderna för frivillig

personal avsevärt. Enligt en av krisrevisionen verkställd undersökning av

inkomsterna för vissa vid ett förhand i Stockholm under hösten 1942 tjänstgörande

frivilliga, som åtnjöto familjebidrag, uppgick den genomsnittliga

inkomsten, naturaförmåner medräknade, för personer, vilka tjänstgjorde

som chaufförer, förrådsarbetare, kökshandräckning, eldare, mässuppassare

och ordonnanser samt i skrivbiträdes- och annan expeditionstjänst, till 390

kronor i månaden. Civilanställda arbetare med motsvarande arbetsuppgifter

torde enligt krisrevisionen kunna påräkna mellan 225 och 320 kronor i avlöning

för månad.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är den normerade be- utskottet.

hovsprövningen vid beräkningen av familjepenning och bostadsbidrag till

värnpliktigs hustru och minderåriga barn ej tillämplig beträffande bidrag

till frivilligt tjänstgörande värnpliktiga och krigsfrivilliga. Dessa äro ej

heller berättigade till hemortslön utom i vissa fall.

I de till behandling föreliggande motionerna har hemställts, att frivilligt

tjänstgörande måtte i nämnda avseenden likställas med tvångsinkallade

värnpliktiga.

Under den korta tid som förflutit sedan statsmakterna togo ställaing till

hithörande spörsmål ha, såvitt utskottet har sig bekant, ej framkommit sådana

omständigheter som giva anledning till ett ändrat ståndpunktstagande.

Det kan särskilt med hänsyn till det nuvarande läget på arbetsmarknaden

knappast anses obilligt, att en frivilligt tjänstgörandes behov av familjepenning

och bostadsbidrag bedömes efter förhållandena i det särskilda

fallet. Utskottet vill dessutom erinra om att även enligt gällande bestämmelser

viss inkomst ej skall tagas i beaktande vid prövningen av behovet.

Därest förhållandena skulle ändras, torde Kungl. Majit i enlighet med bemyndigandet

i familjebidragsförordningen vidtaga erforderlig revision av

bestämmelserna. Vad beträffar liemortslönen synas de skäl, som lett till antagandet

av de nu gällande reglerna, fortfarande vara bärande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson,

Mannerskantz*, Roos, Sten och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson,

fru Johansson, herr Jansson i Hällefors, fru Västberg* samt herr Hedlund

i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1943

432136

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.