Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åläggande för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 129 i första kammaren av herr Siljeström och nr 203 i andra kammaren av fröken Andersson m. fl.
1943-06-10 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1943:47, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åläggande för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 129 i första kammaren av herr Siljeström och nr 203 i andra kammaren av fröken Andersson m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1943 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åläggande
för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra
inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis
inom luftbevakningen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 129 i första kammaren av
herr Siljeström och nr 203 i andra kammaren av fröken Andersson m. fl.
I motionerna, vilka i huvudsak äro likalydande, har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn en skyndsam utredning
av frågan om sådan revision av tjänstepliktslagen och eventuellt andra författningar,
att tjänstgöring inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis
inom luftbevakningen, skall kunna åläggas icke krigstjänstskyldiga
medborgare.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från statens arbetsmarknadskommission och chefen
för försvarsstaben, varjämte kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, högerns
centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund och Sveriges förenade
studentkårer beretts tillfälle att yttra sig över motionerna. I anledning
därav hava yttranden inkommit från samtliga ovan nämnda myndigheter
och sammanslutningar utom svenska landsbygdens kvinnoförbund. De inkomna
yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.
Den i motionerna väckta frågan har, såsom motionärerna framhållit, redan
i tidigare sammanhang varit föremål för riksdagens behandling.
I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 318 till 19A1 års riksdag
(höstsessionen) med förslag till värnpliktslag väcktes två likalydande motioner
(I: 254 och II: 345), vari hemställdes örn utredning i syfte att med hänsyn
till det totala krigets krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medborgarnas
deltagande i försvarsarbetet.
I anledning av motionerna yttrade sammansatta stats- och andra lagutskottet
i utlåtande nr 6:
På grund av angelägenheten av att största möjliga antal vapenföra män
skall kunna tjänstgöra i de stridande förbanden, finner utskottet det vara av
väsentlig betydelse att krigstjänstdugliga icke onödigtvis tagas i anspråk för
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 47. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
uppgifter, som kunna fullgöras av andra. Redan för närvarande har, såsom
i motionerna framhålles, i viss utsträckning behovet av personal för dylika
uppgifter inom försvarsorganisationen fyllts på frivillighetens väg. Möjligheterna
att i denna ordning tillgodose det förefintliga behovet kunna emellertid
visa sig icke vara tillfyllest. Under sådana förhållanden bör enligt utskottets
mening tagas under övervägande, huruvida icke i en eller annan form
icke krigstjänstskyldiga män liksom ock kvinnor böra kunna åläggas ställa
sig till förfogande för tjänstgöring inom riksförsvaret. Omfattningen av ett
sådant åläggande torde böra bero på försvarets behov i jämförelse med andra
riksintressen och på de praktiska möjligheterna att anordna tjänstgöringen.
I vissa avseenden torde frågan beröras av redan pågående utredningar. Med
hänsyn till frågans vikt i övrigt finner sig utskottet böra föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om skyndsam utredning av frågan,
örn och i vad mån åläggande för svenska medborgare bör givas att, därest
skyldighet att fullgöra värnplikt icke föreligger, undergå utbildning för och
deltaga i försvarsarbete.
Det sammansatta utskottets ifrågavarande förslag bifölls av första kammaren
men avslogs av andra kammaren, i följd varav frågan förföll.
Vid 1942 års riksdag upptogs spörsmålet ånyo genom två likalydande motioner
(I: 246 och II: 325). Motionerna utmynnade i en hemställan i överensstämmelse
med sammansatta stats- och andra lagutskottets nyss nämnda
förslag.
I utlåtande (nr 3) över motionerna anförde tredje särskilda utskottet:
Då riksdagen helt nyligen varit i tillfälle att taga ståndpunkt till det av
motionärerna framförda utredningsspörsmålet, anser utskottet det icke lämpligt
att ånyo framlägga yrkandet ifråga till riksdagens avgörande, helst som
enligt utskottets mening lämpligheten av att nu igångsätta en utredning av
den stora räckvidd, som här avses, väl kan ifrågasättas. Emellertid pågår
för närvarande inom socialdepartementet en utredning genom tillkallade
sakkunniga, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, vilken har till syfte att
pröva vissa förslag rörande hemortsförsvarets samordnande. Enligt vad
utskottet under hand inhämtat, ha dessa sakkunniga för avsikt att föreslå
jämväl en utsträckning av skyldigheten för icke krigstjänstskyldig personal,
såväl män som kvinnor, att deltaga i arbetet för hemortsförsvaret, i varje
fall det civila. Då det i förevarande motioner framlagda utredningsspörsmålet
synes stå i intimt samband med det utredningsarbete, som hemortsförsvarssakkunniga
fått sig förelagt, anser utskottet det lämpligt, att motionerna
i fråga överlämnas till de sakkunniga.
I enlighet med riksdagens på utskottets förslag gjorda anhållan har Kungl.
Majit sedermera föreskrivit, att ifrågavarande två motioner skulle överlämnas
till 1941 års hemortsförsvarssakkunniga för den prövning, som de sakkunniga
i samband med sitt utredningsarbete kunde finna motionerna på
kaila.
.y liliij
Utskottet. Den i förevarande motioner väckta frågan örn åläggande för icke krigstjänstskyldiga
medborgare att tjänstgöra inom luftbevakningen utgör ett avgränsat
detaljspörsmål inom det större problemkomplexet rörande skyldighet
för medborgarna att på annan grund än värnplikt undergå utbildning för
och deltaga i försvarsarbetet. Tidigare väckta motioner med förslag om utred
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
3
ning beträffande detta större problemkomplex hava, såsom framgår av vad
ovan anförts, för prövning överlämnats till 1941 års hemortsförsvarssakkunniga.
Enligt vad utskottet erfarit komma nämnda sakkunniga att inom
den allra närmaste tiden framlägga resultaten av sitt utredningsarbete. Det
blivande betänkandet torde komma att behandla samtliga de spörsmål av ifrågavarande
natur, som motionsvis förelagts riksdagen. Vid sådant förhållande
finner utskottet ej anledning föreslå riksdagen att hemställa örn särskild utredning
rörande den fråga, som upptagits i de nu föreliggande motionerna.
Statsrådet och chefen för socialdepartementet har den 9 juni 1943 vid avgivandet
av svar i andra kammaren å en till honom ställd fråga, när det kunde
beräknas, att frågan om hemortsförsvarets organisation kunde framläggas
för riksdagen, bl. a. uttalat, att det vore hans avsikt att så snart ske
kunde underställa riksdagen de av hemortsförsvarssakkunnigas utredning
berörda frågorna. Utskottet vill i anslutning härtill ifrågasätta, huruvida icke
de sakkunnigas utredning rörande spörsmålet om tjänstgöringsskyldighet vid
luftbevakningen för icke krigstjänstskyldiga, nied hänsyn till angelägenheten
av att värnpliktiga i sådan tjänst ersättas av personal, som icke på ett tillfredsställande
sätt kan ersätta dem i deras civila yrke, kunde utbrytas från
sammanhanget med övriga av hemortsförsvarssakkunniga behandlade ämnen
och göras till föremål för en särskilt skyndsam behandling.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 juni 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand*, Löfvander, Olof Carlsson,
Roos*, Hage* och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herrar Hallagård, Hermansson, Holm, Jansson i Hällefors och Andersson i Eskilstuna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
Bilaga A.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt statens arbetsmarknadskommission att avgiva
yttrande över motionerna nr 129 i riksdagens första kammare av herr
Siljeström och nr 203 i andra kammaren av fröken Andersson m. fl., båda
avseende utredning om sådan ändring i lagen om tjänsteplikt, att tjänstgö-''
ring inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis luftbevakningen,
skall kunna åläggas icke krigstjänstskyldiga medborgare, får kommissionen
anföra följande.
Kommissionen vill till en början något belysa den av motionärerna berörda
frågan, i vad mån personal kan med stöd av tjänstepliktslagen tillföras
krigsmakten. I 2 § tjänstepliktslagen stadgas, att förordnande enligt
lagen ej får avse vapentjänst vid krigsmakten. I förarbetena till lagen definieras
ej begreppet »vapentjänst». Dit måste i första hand räknas direkt
och indirekt betjänande av vapen, men därjämte varje tjänstgöring, i vilken
det ingår skyldighet att bära och vid behov bruka vapen. Undantaget har
givetvis motiverats därav, att personalanskaffningen för dessa uppgifter regleras
av värnpliktsförfattningarna och även ansetts böra uteslutande regleras
av dem. För alla andra arbetsinsatser till försvarets främjande kan däremot
tjänsteplikt användas, såsom för produktion, transport och färdigberedning
av förnödenheter av alla slag, etapp- och förrådstjänst, expeditionsarbete,
vakthållning utom krigsskådeplats, sjukvård, köksarbete, »handräckning»
o. s. v., allt under den nyssnämnda förutsättningen, att i uppgiften
icke ingår skyldighet att bära och bruka vapen.
Det är således att märka, att tjänsteplikt mycket väl kan avse arbete i
krigsmaktens tjänst. Ett militärt förband, en militär verkstad eller inrättning
kan mycket väl vara tjänstepliktsberättigad arbetsgivare. Emellertid
måste därvidlag göras ytterligare en reservation. Det föreskrives icke formellt
i tjänstepliktslagen men framgår av hela dess uppläggning, att lagen
på den tjänstepliktige lägger i huvudsak endast sådana förpliktelser, som
regelmässigt åvila en arbetstagare i ett vanligt civilt tjänsteförhållande. Det
strider därför mot lagens anda och idé att med tillämpning av densamma
underkasta personalen något tvång därutöver, såsom skyldighet att bära
uniform, att iakttaga visst militärt skick, att även utom den egentliga arbetstiden
stå under befäl o. s. v. Härmed sammanhänger, att en person i regel
icke genom att uttagas till tjänsteplikt skall kunna ställas under strafflagen
för krigsmakten.
Kommissionen har velat närmare uppehålla sig vid denna fråga, enär
vad motionärerna yttrat därom synes vara något för kategoriskt uttryckt.
Att, såsom motionärerna uttala, män eller kvinnor icke kunna med tillämpning
av tjänstepliktslagen »ställas under krigsmakten» är sålunda riktigt
endast i den nyss angivna meningen, och till förekommande av missförstånd
torde böra tillfogas, att arbetskraft väl kan enligt denna lag ställas
till militära myndigheters och institutioners förfogande.
Motionärerna hava i detta hänseende särskilt pekat på luftbevakningen
som en uppgift, för vilken tillämpning av tjänsteplikt borde komma i fråga.
Mot bakgrunden av det nyss sagda bör då frågas, huruvida tjänstgöring vid
luftbevakningen utgör vapentjänst och under vilka omständigheter tjänste
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
5
plikt kan tillämpas för att fylla detta personalbehov. Såsom luftbevakningen
nu är organiserad, ingår i tjänstgöringen vapenövning och bruk av vapen
till självförsvar, och redan av detta skäl är tillämpning av tjänsteplikt här
utesluten. Då luftbevakningens huvuduppgift består i att utföra vissa observationer
och vidarebefordra meddelanden härom, kunde det tänkas, att dessa
uppgifter fullgjordes av civila funktionärer som ett vanligt arbetsåliggande
enligt tjänstepliktslagen. Emellertid torde luftbevakningsstationernas lokala
förläggning i allmänhet göra det nödvändigt, att dess personal åtminstone
nödtorftigt är vapenutbildad till självförsvar, då det eljest bleve en alltför
lätt sabotageuppgift att sätta dem ur spel. På grund härav torde denna lösning
icke vara möjlig.
Det hinder, som således föreligger att tillämpa tjänstepliktslagen i dess
nuvarande form för rekrytering till luftbevakningen, kan väl tänkas vara
av betydelse även när det gäller andra uppgifter i krigsmaktens tjänst. Av
olika skäl kan det vara önskvärt, att den personal, vars arbetskraft ställes
till krigsmaktens förfogande, inordnas i den militära organisationen och de
militära lydnadsförhållandena, måhända i vissa fall även att den beväpnas.
Kommissionen vill starkt understryka vad motionärerna anföra örn betydelsen
av att värnpliktiga, som äro jordbruks- eller skogsarbetare eller annan
i nuvarande läge värdefull arbetskraft, i sin militära uppgift ersättas
av kvinnor eller andra, som icke kunna på ett tillfredsställande sätt ersätta
dem i deras civila yrke. Det är uppenbart av värde, om strävandena att
skaffa ersättningsarbetskraft i bl. a. jordbruk och vedproduktion kompletteras
genom en sådan avlösning av värnpliktiga i den mån detta ur militär
synpunkt är möjligt.
Till belysande av den omfattning, i vilken frivilliga krafter kunnat hu
-
luftbevakningen, må
följande siffror,
som avse
år 1942,
anföras.
Månad
Antal placerade
Manliga Kvinnliga
Månad
Antal placerade
Manliga Kvinnliga
Januari .....
... 962
317
Juli.........
. 1,014
1.183
Februari ...
... 922
316
Augusti ...
. 823
595
Mars........
... 967
443
September .
. 680
379
April........
... 806
455
Oktober ...
. 998
343
Maj........
... 832
620
November .
. 795
285
Juni........
... 2,256
1.952
December .
Summa
. 587
11,582
156
7,044
linder år 1941 placerades i frivillig luftbevakning sammanlagt 12,590 män
och 6,908 kvinnor. Möjligheterna att utnyttja frivillig arbetskraft inom luftbevakningen
ha vid flertalet tidpunkter varit större än tillgången på frivilliga.
Det bör emellertid anmärkas, att kvinnor i vissa fall av skilda anledningar
icke kunnat komma ifråga.
Såsom förut framhållits kan tjänstepliktslagen i sin nuvarande form icke
användas för ultagning till luftbevakning. Naturligtvis är det möjligt att,
såsom motionärerna antyda, omarbeta tjänstepliktslagen för detta ändamål.
Emellertid vill kommissionen ifrågasätta, om denna väg är praktiskt lämplig.
Som förut framhållits är nämligen förhållandet mellan den tjänstepliktige
och hans arbetsgivare konstruerat på helt annat sätt än det som här
föreslås, och ett inarbetande i lagen av denna »militära» form skulle endast
komplicera densamma. Särskilda, från tjänstepliktslagen skilda stadgande!!
angående skyldighet under vissa förutsättningar att fullgöra sådan tjänst,
som här är fråga örn, synas därför vara alt föredraga, därest i en viss situation
rekrytering tvångsvis skulle behöva ifrågasättas.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
Kommissionen vill slutligen i detta sammanhang erinra örn att frågorna
rörande den icke värnpliktiga befolkningens användande för försvarsuppgifter
av skilda slag — och hit synes luftbevakningen väl kunna hänföras
— är föremål för utredning genom 1941 års hemortsförsvarssakkunniga.
Enligt vad kommissionen har sig bekant kan ett betänkande från de sakkunniga
väntas inom kort, och frågan örn åtgärder på detta område synes
böra anstå i avvaktan härpå.
I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit, förutom kommissionens
ordförande, ledamöterna Lundquist, Andersson, Brodén, Carell, Falk, Malmström,
Vahlberg och Västberg. Stockholm den 4 mars 1943.
Statens arbetsmarknadskommission
A. THOMSON.
Erik Hedfeldt. Sven Mellquist.
Bilaga B.
HÖGKVARTERET
FÖRSVARSSTABEN
Den 11/3 1943
Till riksdagens andra lagutskott.
Av Kungl. Maj.t anbefalld att till utskottet avgiva yttrande över motionerna
i Första kammaren nr 129 och Andra kammaren nr 203 angående tjänsteplikt
för tjänstgöring vid luftbevakningen har jag äran anföra:
Enligt vad jag under hand inhämtat torde hemortsförsvarssakkunniga
inom den närmaste tiden komma att framlägga sitt betänkande. I detta torde
den utredning, som motionärerna begära, vara verkställd.
Att den i motionerna framdragna frågan snarast löses är enligt min mening
ett mycket viktigt försvarsintresse, och härutinnan vill jag anföra följande:
Under nuvarande beredskap har personalbehovet vid luftbevakningen sedan
1940 till stor del fyllts av frivilliga. Tack vare detta ha värnpliktiga jordbrukare
m. fl. i mycket stor utsträckning kunnat frigöras för civilt produktivt
arbete. Systemet har även ur militär synpunkt visat sig mycket lämpligt.
Ej minst den kvinnliga personalen har skött tjänsten mycket bra.
Det har emellertid ej varit möjligt att helt fylla personalbehovet med frivilliga,
utan värnpliktiga ha måst inkallas till stort antal. Bristen på frivilliga
har under de senaste månaderna hållit sig mellan 1,500—3,500 personer. Därest
beredskapen måste ökas, blir personalbehovet större, och det är ej uteslutet,
att i ett skärpt läge viljan till frivillig tjänstgöring blir mindre. På
grund av svårigheterna att få ett tillräckligt antal frivilliga har man varit
tvungen att behålla en del frivilliga i tjänst mycket länge. Eftersom de långtidstjänstgörande
ofta tillhöi’a just den kategori, som åtnjuter stora förmåner
såsom frivilliga, lia dessa långtidstjänstgörande blivit en mycket dyrbar arbetskraft.
Det kommer även sannolikt att bli en svår uppgift att en gång
återföra dessa frivilliga till den civila arbetsmarknaden. Det vore därför, ej
minst ur ekonomiska och sociala synpunkter, mycket önskvärt om till luftbevakningen
kunde överföras ytterligare frivilliga. Antalet nyrekryterade frivilliga
var emellertid 1942 avsevärt lägre än 1940 och 1941.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor. 1
Har sålunda den frivilliga arbetskraften e.j förmått fylla behovet under
beredskapstiden, komma svårigheterna att under krig erhålla frivilliga luftbevakare
att bliva ännu större. Om ej annan arbetskraft kan anskaffas, blir
det därför nödvändigt att till luftbevakning inkalla ett ännu större antal värnpliktiga
än nu. Detta måste anses såsom ett allt annat än rationellt utnyttjande
av den levande försvarskraften.
Behovet av personal för luftbevakningstjänst och därmed jämförlig tjänst
vid luftvärnet blir mycket stort, när hela organisationen är i funktion. Under
beredskapstiden erfordras visserligen ej all denna personal samtidigt, men då
personalen ej skäligen kan åläggas tjänstgöring mer än en del av året, t. ex.
tre månader, måste avlösningar finnas. Den för krig avsedda Iuftbevakningspersonalen
måste vara övad i fredstid.
AXEL BREDBERG.
Chef för försvarsstaben.
Gustaf Kolmodin.
Bilaga C.
Till riksdagens andra lagutskott.
Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté har genom andra lagutskottet
beretts tillfälle att avge yttrande över motionerna n:ris 129 i första kammaren
av herr Siljeström och 203 i andra kammaren av fröken Ebon Andersson
m. fl., angående åläggande för icke krigstjänstskyldiga medborgare, att tjänstgöra
inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen,
och får K. B. K:s arbetsutskott i anledning härav anföra följande.
Ända sedan K. B. K. i oktober 1938 bildades, har det för denna organisation
stått klart, att ett effektivt försvar icke är genomförbart utan kvinnornas
medverkan. Erfarenheterna runt om i världen, i såväl de krigförande som de
icke krigförande länderna, torde sedermera till fullo ha bekräftat riktigheten
av denna tes. K. B. K. satte också redan från början som sitt mål att arbeta
för kvinnornas deltagande i landets försvar och försörjning under krig eller
av krig föranledda utomordentliga förhållanden. I första hand har K. B. K. arbetat
för att förmå kvinnorna till frivilliga försvars- och försörjningsinsatser.
Staten har ju emellertid genom tjänstepliktslagen möjlighet att, örn och i
den mån dylika frivilliga insatser skulle visa sig otillräckliga, lagligen ålägga
medborgarna — kvinnor såväl som män —■ att utföra vissa bestämda, för
landet livsviktiga arbetsuppgifter. Man var inom K. B. K. till en början övertygad
örn att tillräcklig sådan laglig möjlighet förefanns i tjänstepliktslagen.
Då det emellertid senare visat sig, att man, trots formuleringen i tjänstepliktslagens
§ 2, icke har möjlighet att ålägga kvinnor och andra icke krigstjänstskyldiga
medborgare att tjänstgöra vid bl. a. luftbevakning, måste en sådan
ändring av tjänstepliktslagen eller eventuellt andra författningar som den i
motionerna åsyftade anses vara nödvändig. Luftbevakning är nämligen enligt
erfarenheterna från det kvinnliga beredskapsarbetet alldeles särskilt lämpad
för unga kvinnor och just unga kvinnor utgöra givetvis de reserver, som
smidigast kunna framskaffas. I Finland skötes praktiskt taget all luftbevakning
av kvinnor. Uppemot (>0,000 män frigöras härigenom och genom att en
del andra tjänstbarheter inom armén skötas av kvinnor.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
Sedan våren 1940, då man först fann på att unga kvinnor utmärkt väl lämpade
sig för luftbevakning, har K. B. K. genom sina omkring 400 lokalkommittéer
intensivt arbetat för rekrytering av frivillig kvinnlig luftbevakningspersonal.
Trots intensifierad propaganda och upplysningsverksamhet har
denna rekrytering dock visat ständigt sjunkande tendens. En påvisbar orsak
härtill har varit frånvaron av möjlighet till tvångsuttagning.
Det har varit K. B. K:s förhoppning att hemortssakkunniga under innevarande
riksdag skulle inkomma med utredning och förslag i denna brådskande
fråga. Skulle så emellertid icke vara fallet får K. B. K:s arbetsutskott tillstyrka
den av motionärerna begärda utredningen.
Stockholm den 20 mars 1943.
Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté
RUTH STJERNSTEDT.
Ordf.
Ulla Weiner.
Sekr.
Emot motionärernas begäran om utredning reserverade sig fru Ebon Andersson,
Malmö, ledamot av K. B. K:s arbetsutskott.
Bilaga D.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som beretts tillfälle att yttra
sig över de likalydande motionerna nr 129 i första och nr 203 i andra kammaren
angående åläggande för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra
inom skilda militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen,
vill med anledning härav anföra föjande:
Vi äro ense med motionärerna därom, att det är av största betydelse att
värnpliktiga jordbruks- och skogsarbetare eller annan dylik arbetskraft i sin
militära uppgift ersättas av kvinnor eller andra, som icke kunna på ett effektivt
sätt ersätta dem i deras civila yrke. Vi anse det också nödvändigt och
rättvist att icke värnpliktiga, som icke äro bundna av andra lika viktiga uppgifter
och som ha tid och förmåga, på lämpligt sätt fylla sin plikt i folkförsörjningens
och försvarets tjänst. Vi hysa i likhet med motionärerna inga
principiella betänkligheter mot att utnyttja tjänstepliktslagen eller förorda
sådana ändringar av densamma att den kan tillgodose detta syfte.
Då vi emellertid icke kunna tillstyrka den av motionärerna begärda skyndsamma
utredningen av frågan om en revision av tjänstepliktslagen för det
angivna ändamålet, är det främst av följande skäl.
För det första: Vi dela den av statsmakterna och myndigheterna offentliggjorda
meningen, att tjänstepliktslagen bör utnyttjas endast sedan alla andra
på frivilligheten grundade lämpliga metoder visat sig resultatlösa. Innan man
på allvar prövat rationella metoder för frivillig rekrytering, exempelvis inom
luftbevakningen, ha vi ingen orsak att tillstyrka åtgärder för tjänstepliktslagens
utnyttjande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
9
För det andra: Enligt vad som förljudes torde hemortsförsvarssakkunniga,
som ha att utreda frågan örn den icke värnpliktiga befolkningens användande
för olika försvarsuppgifter, varav luftbevakningen är en, komma att inom den
närmaste framtiden avgiva sitt betänkande. Under sådana förhållanden kan
det icke vara nödvändigt eller ändamålsenligt att sätta i gång en speciell utredning
av det slag som motionärna begärt.
Stockholm den 15 mars 1943.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
DISA VÄSTBERG.
Ordförande.
Bilaga E.
Till riksdagens andra lagutskott.
Folkpartiets Kvinnoförbund har genom Andra Lagutskottet bereus tillfälle
att avge yttrande över motion nr 129 i första kammaren av herr Siljeström
och 203 i andra kammaren av fröken Ebon Andersson m. fl. angående åläggande
för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra inom särskilda
militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen, och får förbundet
häröver anföra följande:
Då det visat sig, att man enligt tjänstepliktslagen icke har möjlighet att
ålägga kvinnorna och även andra icke krigstjänstskyldiga medborgare att
tjänstgöra vid luftbevakning, för vilket arbete särskilt de unga flickorna visat
sig äga goda förutsättningar, äro vi eniga om att en sådan ändring av
tjänstepliktslagen eller eventuellt andra författningar som den i motionen
åsyftade med det snaraste måtte komma till stånd.
I likhet med motionärerna anse vi, att de reserver som smidigast skulle
kunna framskaffas att fylla luckorna inom arbetsmarknaden, utgöras av de
unga kvinnor, som komma under tjänstepliktslagen § 15 om tjänsteplikt för
ungdom, d. v. s. sexton till nittonåringarna. Vi be därför här att få understryka
de synpunkter, som motionärerna göra sig till tolk för i motionen,
där det heter: »Erfarenheterna från de senaste krigsåren visa emellertid, att
just dessa ålderskategorier icke haft förmåga att ersätta männen på olika
verksamhetsområden, såsom vid vedavverkning, vissa uppgifter inom industrien,
tyngre jordbruksarbete m. m. På dessa områden krävas män, och
kvinnornas användbarhet som reserver är således begränsad. Enligt erfarenheter
från det kvinnliga beredskapsarbetet ha också dessa yngre åldersgrupper
varit mest användbara särskilt inom luftbevakningen och i det lättare
jordbruksarbetet.»
När nu kvinnorna varken passa till det tyngre jordbruksarbetet eller kunna
ersätta männen vid de alltmera krävande skogsavverkningarna -— tvenne av
de viktigaste näringsgrenarna i vårt land — är det givetvis ett samhällsintresse
att se till, att de komma in på sådan verksamhet, som de orka med, för
att därigenom frigöra männen för tyngre arbetsuppgifter. Luftbevakningen
är en uppgift som, enligt uttalanden från auktoritativt håll, i synnerligen hög
grad lämpar sig för kvinnor. Då landets behov av arbetskraft inom såväl jordbruk
som skogsavverkning under de närmaste åren — i händelse kriget fort
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
sätter — kan komma att få oanad räckvidd, är det nödvändigt, att den får ett
välbehövligt tillskott genom att den manliga arbetskraften frigöres och kvinnorna
vid behov kunna insättas i luftbevakningstjänst. -—- Vi förutsätta här
givetvis, att förhållandena vid iuftbevakningsstationerna genom inspektion
eller på annat sätt kontrolleras så att man med en känsla av trygghet kan
sända de unga flickorna dit. Detta gäller om såväl den frivilliga som den genom
eventuell tjänstepliktslag uttagna kvinnliga arbetskraften.
Det synes oss därför önskvärt få en revision av tjänstepliktslagen och eventuellt
andra författningar till stånd, i syfte att — i fall då landets läge ur
försvars- eller försörjningssynpunkt så skulle kräva —■ möjliggöra uttagande
av kvinnor och icke krigstjänstskyldiga män till arbete inom skilda områden
av krigsmakten, företrädesvis till luftbevakning.
På grund av vad här ovan anförts får Folkpartiets Kvinnoförbund tillstyrka
en utredning, som utmynnar i motionens syfte.
Stockholm den 12/3 1943.
Å Folkpartiets Kvinnoförbunds vägnar:
ELLEN HAGEN. OLGA WIDEGREN.
Förbundsordförande. Förbundssekreterare.
Bilaga F.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom skrivelse från Riksdagens andra lagutskott har Högerns Centrala
Kvinnoråd beretts tillfälle att avgiva yttrande över de likalydande motionerna
nr 129 i första kammaren och nr 203 i andra kammaren angående åläggande
för icke krigstjänstskyldiga medborgare att tjänstgöra inom särskilda
miltära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen. Högerns Centrala
Kvinnoråds arbetsutskott får därför anföra följande:
På grund av att all personal vid luftbevakningen lyder under krigsmakten,
har man icke möjlighet att genom tjänstepliktslagen uttaga kvinnlig personal
till luftbevakning. Därför har rekrytering endast kunnat ske genom frivillig
värvning, och resultatet har icke alltid varit tillfredsställande. Det har t. o. m.
hänt, att å ena sidan sådan manlig personal, som skulle behövts i tyngre jordbruksarbete
och skogshygge, i stället blivit inkallad till luftbevakning, och å
andra sidan kvinnor och ungdom med svagare kroppskrafter deltagit i jordbruksarbete.
Givetvis hade det icke minst ur folkförsörjningssynpunkt varit
till vida större nytta, om männen hade placerats — eller fått stanna — i jordbruksarbetet
och kvinnorna och ungdomen skött luftbevakningen. Att den
relativt höga ekonomiska ersättningen för jordbruksarbetet har bidragit till
att försvåra värvningen för den sämre betalda luftbevakningstjänsten är uppenbart.
Vid 1941 års höstriksdag begärdes i en motion (1:254 och 11:345) en utredning
i syfte att med hänsyn till det totala krigets krav skapa väsentligt
ökade möjligheter för medborgarnas deltagande i försvarsarbetet. I denna
motion upptogs just frågan om uttagandet av kvinnlig samt icke krigstjänstskyldig
manlig personal för luftbevakning samt vissa andra militära arbeten.
Vi beklaga, att denna motion genom motstånd i andra kammaren fälldes, i
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
11
annat fall kanske frågan nu hade hunnit bliva utredd. Då frågan återigen
kom på riksdagens bord våren 1942, hänsköts utredningen till hemortsförsvarssakkunniga.
I årets motion framhålles emellertid — i vilket vi vilja instämma
— att frågan om luftbevakningen icke endast är ett försvarsproblem
utan också ett arbetsmarknadsproblem, och att den borde lösas redan nu. Vi
vilja också understryka, att frågan är av synnerligen brådskande natur, och
att den därför kräver en skyndsam behandling.
Under de senaste fyra åren ha kvinnliga beredskapsorganisationer skaffat
sig synnerligen god erfarenhet av registrering, utbildning och uttagning av
kvinnlig personal. Vi vilja därför uttrycka den förhoppningen, att man vid
en eventuell utredning måtte begagna sig av denna sakkunskap.
Med anledning av vad här ovan anförts vilja vi kraftigt tillstyrka den begärda
utredningen.
Stockholm den 10 mars 1943.
Med utmärkt högaktning
Högerns Centrala Kvinnoråd:
ELSA EWERLÖF.
2: a v. ordf.
Inga Olsson.
Sekr.
Bilaga G.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan utskottet genom skrivelse den 8 februari 1943 berett Sveriges Förenade
Studentkårer tillfälle avgiva yttrande i anledning av i riksdagens första
kammare av herr Siljeström och i dess andra kammare av fröken Andersson
m. fl. väckta likalydande motioner (I: 129 och 11:203) angående viss ändring
i tjänstepliktslagen, får styrelsen för Sveriges Förenade Studentkårer anföra
följande.
Frågan örn studentskornas insats i beredskapen har under det senaste halvåret
varit föremål för livlig diskussion inom studentkretsar samt behandlats
vid Sveriges Förenade Studentkårers tredje allmänna studentkonferens den
20 februari 1943. Denna beslöt bl. a. som sin mening uttala, att den visserligen
icke ansåge sig kompetent bedöma, huruvida en tvångsrekrytering av
arbetskraft för bl. a. luftbevakning vöre nödvändig, men ville betona, att om
så skulle vara fallet, de kvinnliga akademikerna med största beredvillighet
skulle uppfylla sina förpliktelser. Konferensen uttryckte likväl den förhoppningen,
att behovet av kvinnlig arbetskraft i stort sett skulle kunna täckas på
frivillighetens väg, såvida följande synpunkter vunne beaktande:
1) Vederbörande myndigheter måste i god tid på det sätt de finna lämpligast
tillkännage var och när kvinnlig arbetskraft behövs.
2) Nödig utbildning måste beredas dem, som engageras i beredskapsarbete.
Så borde t. ex. under terminerna kurser för exempelvis ledare till luftbevakning
och lägerverksamhet anordnas.
3) De ekonomiska förhållandena måste ordnas på elt enhetligt sätt.
4) Intyg om fullgjort beredskapsarbete borde utfärdas av vederbörande
myndighet eller organisation.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
Dessutom måste en kraftig, saklig och i god tid insatt upplysningsverksamhet
komma till stånd. Konferensen beslöt i detta sammanhang hos statens
arbetsmarknadskommission hemställa om utredning angående det aktuella
behovet av kvinnlig arbetskraft samt örn att från myndigheternas sida riktas
en kraftig appell till de kvinnliga akademikerna att snarast anmäla sig till
någon form av krigstjänstgöring.
Den studerande kvinnliga ungdomen intager i många avseenden en särställning.
Deras speciella utbildning borde kunna tillgodogöras för relativt kvalificerade
arbetsuppgifter såsom arbetsledare, tolkar, tekniker samt inom expeditions-,
signal- och kryptotjänst m. fl. arbetsområden.
För dylika uppgifter kräves emellertid vanligen någon form av längre eller
kortare utbildning. Då tjänstepliktslagen icke medgiver uttagning för genomgående
av utbildning, föreligger här en betydelsefull lucka i lagstiftningen,
vilken, örn lagen skall bliva effektiv, måste avlägsnas.
I detta sammanhang kan påpekas, att studentskorna liksom andra kvinnor,
som icke äro bundna i hemmen eller av produktivt arbete, böra hänvisas till
arbetsområden, där en särskilt snabb mobilisering av reservarbetskraften är
nödvändig.
I den mån det icke förefinnes så stort behov av personal för nyss nämnda
och därmed jämförbara mera kvalificerade uppgifter, böra rimligtvis studentskorna
ifrågakomma även för luftbevakning och likartade uppgifter.
Studentskoma måste anses vara en samhällsgrupp, som har stora möjligheter
att fullgöra tjänstgöring av angivet slag. Att studentskorna ägna någon
del av de relativt långa ferierna åt insatser för rikets försvar förefaller styrelsen
önskvärt och nödvändigt. I vilken utsträckning studentskorna fullgjort
frivillig tjänstgöring eller tjänstgöring jämlikt tjänstepliktslagen framgår
av nedanstående tabell, hämtad ur statens arbetsmarknadskommissions
undersökning rörande militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och
högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden, vilken avser tiden
1Io 1939—15/ii 1941. (Något mer än hälften av de inskrivna kvinnliga studen
-
terna deltogo i undersökningen.)
Läroanstalt
Antal
0/
/o
Medelantal
tj änstgöringsdagar
Uppsala universitet..................
121
23.4
56
därav medicinare ................
10
25.6
47
Lunds universitet....................
30
6.7
49
därav medicinare..................
7
17.5
45
Stockholms högskola ................
17
9.7
61
Göteborgs högskola..................
6
8.3
48
Tekniska högskolan..................
—
—
—
Chalmers tekniska högskola ..........
—
—
—
Handelshögskolan i Stockholm ........
—
—
—
Tandläkarinstitutet ..................
1
1.3
21
Farmaceutiska institutet..............
1
1.0
30
Samtliga
176
12.4
55
Framför allt har påpekats, att det i huvudsak endast är de ansvarskännande,
som påverkas av propagandan och år efter år göra en insats. Sympatier
ha därför uttalats särskilt från Lunds och Uppsala studentkårers sida
för tanken, att en uttagning av exempelvis luftbevakningspersonal skulle ske
med stöd av tjänstepliktslagen, vilket skulle garantera större effektivitet och
icke minst större rättvisa åt rekryteringen av ifrågavarande personal. Betydelsen
av skyndsamma åtgärder, som kunna verka redan under den kom
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 47; bilagor.
13
mande sommaren, har understrukits från olika håll. Styrelsen kan i detta
sammanhang citera ett uttalande ur Lunds studentkårs yttrande i frågan.
»Då kvinnlig ungdom i denna ålder (16—19 år) med gott resultat använts
i luftbevakningen, där den kan frigöra betydande mängder manlig arbetskraft
för jordbruks- och annat tungt arbete, borde en stor del av den sålunda
uttagna ungdomen sättas i luftbevakningstjänst.
Då emellertid tjänstepliktslagen i sin nuvarande utformning inte medger
obligatorisk uttagning av arbetskraft för luftbevakning, anse vi det som en
viktig och brådskande angelägenhet att lagen förändras så att sådan uttagning
blir möjlig.»
Spörsmålet har betraktats huvudsakligen ur de kvinnliga akademikernas
synpunkt, men det sagda torde gälla även för icke krigstjänstdugliga manliga
akademiker.
Med hänsyn till vad ovan sagts vill styrelsen för Sveriges Förenade Studentkårer
under instämmande i vad motionärerna anfört tillstyrka, att en skyndsam
utredning av i motionerna angivet slag snarast kommer till stånd.
Stockholm den 9 mars 1943.
För Sveriges Förenade Studentkårer:
SIGVARD WOLONTIS.
Ordförande.
Gustaf Petrén.
Carl Olov Sommar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.