Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939

1943-06-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till

lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15

december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 21 maj 1943 dagtecknad proposition, nr 274, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)

örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 om utbetalande av

krigsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper

å tiden till och med den 30 juni 1944.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma väckt motion, nr 439 i andra kammaren av herrar

Persson i Stockholm och Senander, i vilken yrkats, att propositionen mätte

avslås.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda

förslaget ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till

stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

I lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen

därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades

räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsrisk
-

1 Jfr SFS 1942: 628.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 48—49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

ersättning, som skall insättas hos postsparbanken, högst hälften skall under

villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år.

Lagen gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och

med den 31 mars 1941. Sedermera har lagens tillämplighet utsträckts, först

genom lagen den 14 mars 1941 (nr 143) att avse krigsriskersättning som belöpte

å tiden till och med den 30 juni 1942 och därefter genom lagen den 30

juni 1942 (nr 528) att avse sådan ersättning som belöper å tiden till och med

den 30 juni 1943.

Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) ha föreskrifter meddelats

angående lagens tillämpning. Även för dessa föreskrifter har giltighetstiden

successivt utsträckts i samma omfattning som nyss angivits.

I kungörelsens 1 § meddelas bestämmelser örn insättning av krigsriskersättning

hos postsparbanken. Dessa bestämmelser gälla endast krigsriskersättning

till befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg örn minst 80

registertons nettodräktighet. Enligt bestämmelsernas ursprungliga lydelse föreskrevs,

att örn krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter

avdrag för hyresavgift -—- uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp,

på visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken

för den ersättningsberättigades räkning. Den nu återgivna paragrafen har

ändrats genom kungörelser den 14 mars 1941 (nr 153) och den 19 juli samma

år (nr 661). Båda ändringarna inneburo uppmjukningar av insättningstvånget.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse är det fria månatliga beloppet av krigsriskersättning

utöver hyran höjt till 150 kronor. Om sjömannen det begär,

skall från insättning undantagas ytterligare högst 100 kronor, örn och i den

mån motsvarande belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetalas till

person här i riket eller insättas i svensk bank.

Enligt kungörelsens ursprungliga lydelse stadgades i 6 §, att av belopp, som

insattes hos postsparbanken, hälften skulle innestå intill dess två år förflutit

från insättningsdagen. Även denna del skulle emellertid få lyftas före utgången

av nämnda tid bl. a. om beloppet erfordrades för sjömannens uppehälle

eller underhåll åt hans familj eller eljest för fullgörande av förpliktelse,

för vilken införsel finge äga rum, eller för annat ändamål av vikt, eller örn

sjömannen avled. Denna paragraf upphävdes genom kungörelse den 15 mars

1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade att omedelbart

lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts hos postsparbanken.

I 7 § av kungörelsen stadgas, att postsparbanken allenast såframt synnerliga

skäl föreligga må avsända medel, som enligt kungörelsen insatts hos

banken, till plats utom riket. Detta gäller dock ej plats, där sjömannen har

sitt hemvist. Regeln om att insatta medel eljest få sändas till utlandet endast

om synnerliga skäl föreligga, har brukat tillämpas så, att en sjöman, som

utomlands haft behov av större penningbelopp än hyran och den fria delen

av krigsriskersättningen, fått vända sig till svenskt konsulat, som efter viss

prövning av behovet förmedlat utlämning av erforderligt belopp.

Enligt 14 § i kungörelsen må framställning göras hos Konungen örn undantag

från vad som stadgats i 1 §, när särskilda skäl därtill äro.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

Omfattningen av insättningar och uttagningar av krigsriskersättning under

tiden till och med mars 1943 belyses genom en å sid. 4 och 5 i propositionen

intagen uppställning. Av denna framgår bland annat, att av dylika medel

hos postsparbanken innestodo vid utgången av år 1940 8,182,159 kronor, vid

utgången av år 1941 10,882,556 kronor, vid utgången av år 1942 15,326,119

kronor och i slutet av mars 1943 omkring 15,320,000 kronor.

Genom proposition nr 245 till 1942 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att

ifrågavarande lag, som då gällde krigsriskersättning för tiden till och med

den 30 juni 1942, skulle utsträckas att gälla krigsriskersättning, som belöpte

på tiden till och med den 30 juni 1943. I de lika lydande motionerna I: 250

och II: 357 yrkades, att propositionen måtte avslås eller, örn detta yrkande

icke vunne riksdagens bifall, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

anhålla örn sådan ändring i tillämpningskungörelsen, att lagen icke komme

att gälla för sjömän, som tjänstgjorde å fartyg utanför den s. k. Skagerakspärren.

I anledning av propositionen och motionerna anförde andra lagutskottet i

utlåtande, nr 43, bl. a. följande.

Såsom föredragande departementschefen anfört synes här berörda lagstiftning,

vilken för närvarande gäller i fråga om krigsriskersättning för tiden

till och med den 30 juni 1942, hava varit av stor betydelse för sjömännen

under den tid den varit i tillämpning. De skäl av företrädesvis social natur,

vilka i samband med lagens tillkomst åberopades till stöd för densamma, torde

också alltjämt i många fall göra sig gällande. Enligt utskottets mening

kunde därför ett upphävande av lagen under nu rådande förhållanden medföra

verkningar av icke önskvärd beskaffenhet. Icke minst av hänsyn till

sjömännens familjer synes åtminstone tillsvidare en lagstiftning av ifrågavarande

innebörd böra bibehållas.

Emellertid ha under utskottets behandling av ärendet anförts vissa erinringar

i anledning av nu gällande bestämmelser i ämnet. Därvid har å ena

sidan framhållits, att för de sjömän, som till följd av krigshändelserna sedan

lång tid tillbaka icke kunnat återvända till hemlandet, särskilt sådana utan

familj i hemorten, kunde det förefalla vara av mindre värde att i Sverige äga

tillgångar, beträffande vilka det måste anses ovisst, om och när ägaren komme

att få disponera desamma. I samband härmed ha uttalats farhågor för att

svenska sjömän komme att, till men för svenska intressen, i större omfattning

taga tjänst ombord å främmande nationers fartyg, där ersättningen kunde

mera fritt disponeras. Å andra sidan har påpekats betydelsen liven från sjömännens

egen synpunkt av att .särskilt vid krigets slut äga tillgång till sparmedel

för betalning av de skatter, sorn belöpte å de högre inkomsterna under

krigsåren. I sådant syfte bär — i nära anslutning till vad som föreslagits i ett

av de i ärendet avgivna yttrandena — framförts tanken på, att endast en

viss andel av krigsriskersättningen skulle insättas hos postsparbanken och

där spärras för alt sedermera i mån av behov komma till anviindning för erläggande

av ulskylder. Då närmare utredning saknas rörande verkningarna

av de ändringar i förevarande bestämmelser, som kunna komma i fråga, har

utskottet emellertid icke funnit det möjligt att ingå på ett närmare ställningstagande

beträffande här ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill

anser utskottet sig böra godtaga det i propositionen framlagda förslaget, att

lagen i oförändrat skick skall erhålla förlängd giltighetstid under ett år.

Emellertid vill utskottet i anledning av de erinringar som förekommit föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att frågan huru
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

vida gällande bestämmelser örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

vunnit den med hänsyn till sitt syfte lämpligaste utformningen göres till föremål

för ytterligare övervägande. Utskottet förutsätter att, om därvid skulle

yppa sig behov av ändring beträffande de i lagen upptagna stadgandena, förslag

därom kommer att föreläggas riksdagen i god tid innan giltighetsperioden

för ifrågavarande lagstiftning ånyo utlöper.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget och anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta föranstalta om översyn av gällande bestämmelser

angående utbetalande av krigsriskersättning till sjömän samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagen (skrivelse nr 392).

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, har i propositionen

framhållit, att en inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig utarbetat

förslag till åtgärder för främjande av sjöfolkets utskyldsbetalning.

I detta förslag hade åsyftats en lagstiftning örn innehållande av bl. a. viss del

av krigsriskersättningen för gäldande av utskylder. Förslaget hade emellertid

icke ansetts böra läggas till grund för lagstiftning. Vidare fortsatte statsrådet:
»Inom

justitiedepartementet ha hithörande spörsmål varit föremål för överläggningar

med representanter för Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,

svenska stewartsföreningen och svenska sjöfolksförbundet. Från flera håll uttalades

därvid beklagande, att förut utfärdade bestämmelser i alltför hög grad

mildrats. Vid överläggningarna vitsordades dock, att lagstiftningen även efter

de uppmjukningar som efter hand vidtagits alltjämt måste anses vara till

nytta. Från redarehåll framhölls även, att påståendena att svenska sjömän i

fart utanför Skagerakspärren på grund av reglerna örn utbetalande av krigsriskersättning

lämnat svenska fartyg för att taga hyra på främmande fartyg

icke vöre tillräckligt grundade. Vid överläggningarna framkommo även

från sjöfolkets sida önskemål örn att lagstiftningen skulle inriktas på att i viss

utsträckning spärra krigsriskersättningen för att användas till gäldande av

skatter.

Något annat bärande uppslag för en omläggning av lagstiftningen efter

nya grunder har icke framkommit. Att nu ändra lagstiftningen så att den

uteslutande kommer att tjäna skatteindrivningssyften synes icke lämpligt.

Då någon väsentlig omarbetning av lagstiftningen fördenskull icke ansetts

böra ske, har upptagits till övervägande i vad mån mindre jämkningar i lagstiftningen

kunna vara påkallade. Vad först beträffar de sjömän, som gå i inrikes

fart eller i utrikes fart innanför Skagerakspärren, kan lagstiftningen

icke anses vålla några beaktansvärda olägenheter. — — —

I fråga om sjömän, som gå i utrikes fart utanför Skagerakspärren, kan däremot

lagstiftningen förorsaka vissa svårigheter för vederbörande att, örn han

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

5

så önskar, utfå sitt tillgodohavande. Emellertid måste dessa svårigheter vägas

mot de fördelar som lagstiftningen otvivelaktigt även i dessa fall erbjuder.

Det lärer sålunda vara av värde, att en del av sjömannens avlöningsförmåner

regelmässigt komma att finnas tillgängliga här i Sverige, där han ofta har

anhöriga som för sin utkomst äro beroende av honom. En svensk sjöman får

väl också antagas i regel alltjämt ha sin anknytning i främsta rummet till

Sverige, även om han på grund av de utrikespolitiska förhållandena under

längre tid ej besökt hemlandet. Alt pengar för honom insättas i den svenska

postsparbanken förefaller därför i allmänhet vara naturligt.

Om en sjöman utomlands är i behov av pengarna, kan han genom konsulatets

försorg erhålla erforderligt belopp kostnadsfritt på telegrafisk väg. För

att postsparbanken skall äga efterkomma en framställning örn avsändande av

medel till utlandet fordras enligt kungörelsen i ämnet, att »synnerliga skäl»

föreligga, såvida ej sjömannen har sitt hemvist i utlandet. Det torde vara

lämpligt, att ordalagen jämkas så att medel må av postsparbanken sändas till

utlandet så snart skälig anledning därtill föreligger. Någon mera ingående

behovsprövning skulle sålunda icke vidare krävas. Den nuvarande bestämmelsen

att pengarna alltid må av postsparbanken fritt sändas till utländsk

ort, där sjömannen har sitt hemvist, bör naturligtvis bibehållas.

Den särskilda kungörelsen angående tillämpning av lagen om utbetalande

av krigsriskersättning till sjömän torde böra ändras i enlighet med vad nu

anförts. Själva lagen synes böra i oförändrat skick utsträckas att gälla krigsriskersättning

som belöper på tiden till och med den 30 juni 1944.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen uttalade utskottet år

1943 i utlåtande nr 43, att 1939 års lag örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän torde hava varit av stor betydelse för sjömännen under den tid

den varit i tillämpning. De skäl av företrädesvis social natur, vilka i samband

med lagens tillkomst åberopats till stöd för densamma, syntes enligt utskottets

mening alltjämt i många fall göra sig gällande. Ett upphävande av

lagen kunde därför under rådande förhållanden medföra verkningar av icke

önskvärd beskaffenhet. Utskottet tillstyrkte därför, att lagen måtte erhålla

förlängd giltighetstid. Samtidigt hemställde emellertid utskottet, att riksdagen

hos Kungl. Maj:t måtte anhålla, att frågan, huruvida gällande bestämmelser

örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän vunnit den med

hänsyn till sitt syfte lämpligaste utformningen, gjordes till föremål för övervägande.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I nu förevarande proposition föreslås, att 1939 års lag i oförändrat skick

skall äga fortsatt giltighet under ett år. Vidare framgår av propositionen,

att översyn verkställts av gällande bestämmelser örn utbetalande av krigsriskersättning

lill sjömän. Nämnda översyn har dock icke föranlett Kungl.

Maj:t att föreslå någon ändring i 1939 års lag. Däremot har föredragande de
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

partementschefen i propositionen uttalat att viss ändring bör vidtagas i de i

administrativ ordning utfärdade tillämpningsföreskrifterna till lagen.

Enligt utskottets mening utgöra de förhållanden, som föregående år föranledde

riksdagen att godkänna förslaget om lagens utsträckta giltighet under

ett år, alltjämt starka skäl för att en lagstiftning av ifrågavarande innebörd

bibehålies. Av den redogörelse som i propositionen framlagts för den

av Kungl. Majit föranstaltade översynen av gällande bestämmelser i ämnet

torde framgå, att någon ändring i lagen för närvarande icke är erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

samt

2) att motionen II: 439 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson,

Roos*, Hage och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herrar Hallagård, Hermansson*, fru Johansson, herrar Jansson i Hällefors* och Andersson

i Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 a1 i texten