Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen örn semester. Andra lagutskottet har till behandling i elt sammanhang förehaft två inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 6 av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. och nr 136 av herr Persson i Stockholm m. fl., båda örn ändring i 12 § lagen örn semester.

1943-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen örn semester. Andra lagutskottet har till behandling i elt sammanhang förehaft två inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 6 av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. och nr 136 av herr Persson i Stockholm m. fl., båda örn ändring i 12 § lagen örn semester.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen

örn semester.

Andra lagutskottet har till behandling i elt sammanhang förehaft två

inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

nr 6 av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. och nr 136 av herr

Persson i Stockholm m. fl., båda örn ändring i 12 § lagen örn semester.

Enligt 12 § första stycket skall arbetstagare, som lämnar sm anställning

eller entledigas därifrån, innan han åtnjutit honom tillkommande

semester eller semesterlön, erhålla ersättning därför enligt angivna grun

der. Vad sålunda stadgats skall dock, enligt andra stycket i samma paragraf,

icke gälla, då anställning avbrytes genom dödsfall eller upphör till

följd av arbetstagarens pensionering.

I motionen 11:6 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i 12 § andra stycket, att intjänad semester (löns) ersättning skall utbetalas

till avliden arbetstagares dödsbo.

I motionen II: 136 har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att andra

stycket i 12 § utgår.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandena, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Förslag till lag om semester framlades av Kungl. Maj:t genom proposition

nr 286/1938. Till grund för förslaget låg ett av särskilt tillkallade

sakkunniga avgivet betänkande med förslag till lag örn semester (statens

off. utredn. 1937:49).

De sakkunniga uttalade angående semesterlagstiftningens innebord, att

grunden till densamma uteslutande vore att söka i kravet på rekreation

för arbetstagarna men att man vid utformandet av lagen städse måste

utgå från att semesterrätten innebure en ren löneförmån, som successivt

intjänades genom anställning och arbete under viss tid. I fråga örn den

inverkan, som arbetsavtalets upphörande skulle lia å semesterrätten, måste

man enligt de sakkunniga draga den fulla konsekvensen av nämnda utgångspunkt

och fastslå, att arbetstagaren vid arbetsavtalets upplösning

Bihang till riksdagens protokoll 10Mt. 0 sami. 2 avd. Nr Ii. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

alltid skulle ha full ersättning för intjänad men ännu icke åtnjuten semester.

Det måste härvidlag vara likgiltigt av vilken anledning anställningen

upphörde. Om anställningen avbrötes genom arbetstagarens dödsfall,

skulle ersättning sålunda i vanlig ordning utgå och utbetalas till den

avlidnes rättsinnehavare. Semesterersättningen vöre med andra ord att

helt jämställa med upplupen lön.

I de sakkunnigas lagförslag upptogs följaktligen icke något stadgande

motsvarande 12 § andra stycket i gällande lag.

I de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas förslag, berördes jämväl

rätten till semesterersättning. Av desamma torde här böra erinras örn

följande.

Gentemot de sakkunnigas uttalande örn att semesterersättning vid dödsfall

skulle utgivas till den avlidnes rättsinnehavare anmärkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att detta skulle komma att innebära ett anmärkningsvärt

avsteg från principen, att semestern skulle bereda arbetstagaren möjlighet

till rekreation.

Jämväl järnvägsstyrelsen anmärkte, att de sakkunniga med uttalandet om

att semesterersättning vid arbetstagares dödsfall skulle utgå till dennes

dödsbodelägare helt övergivit rekreationssynpunkten och förvandlat semestern

till en renodlad avlöningsfråga. Enahanda vore förhållandet beträffande

arbetstagare, som avginge ur tjänst med pension. Styrelsen kunde

för sin del icke finna rimligt eller riktigt, att vid anställning, som avbrötes

genom dödsfall eller som upphörde genom vederbörandes pensionering,

semesterersättning skulle utgå, då en dylik ersättning måste vara att betrakta

som en förmån av uteslutande personlig art liksom semesterledigheten

och avsedd att tillgodose ett rekreationsbehov. Skulle det anses, att

särskilt för de arbetares efterlevande, som icke ägde komma i åtnjutande

av familjepension, det vore skäligt att bereda dem viss ekonomisk hjälp,

borde sådan utgå i form av begravningshjälp, beräknad efter lönen för

bestämt antal arbetstimmar. I de för det övervägande antalet av statens

järnvägars arbetare gällande kollektivavtalen funnes ock intagna bestämmelser,

som berättigade de efterlevande till utbekommande av begravningshjälp.

Göta hovrätt ifrågasatte, om icke konsekvensen av kommitténs betraktelsesätt

dragits ut för långt genom ersättningsrätten vid dödsfall. En

sadan ersättningsrätt syntes innebära en avvikelse från den naturliga uppfattningen

om rätten till semester.

Telegrafstyrelsen däremot yttrade att, eftersom enligt lagförslagets grundprincip

semesterrätten intjänats under den föregående anställningstiden,

konsekvensen syntes fordra, att arbetares stärbhus erhölle ett belopp, motsvarande

semesterersättningen för det antal dagar, som arbetaren ännu icke

hade satts i tillfälle att uttaga såsom semester. I så fall torde måhända så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

3

dan förändring böra vidtagas i farailjepensionsreglementet för arbetare, att

familjepension ej skulle börja utgå förrän motsvarande antal dagar efter

dödsfallet. Vid avgång med tjänstepension, varvid tidpunkten för avgången

ju i förväg vore känd, syntes motsvarande sak kunna ordnas på så sätt, att

arbetstagaren omedelbart före avgången erhölle det intjänade men ännu ej

uttagna antalet semesterdagar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ansåg, att det syntes ligga i sakens

natur, att semesterrätt icke skulle kunna göras gällande samtidigt med pensionsrätt.

I det genom propositionen framlagda förslaget hade 12 § den lydelse,

som sedermera upphöjdes till lag.

Föredragande departementschefen anförde, såvitt nu är ifråga, i propositionen:
I

likhet med de sakkunniga anser jag, att vid anställningens upphörande

ersättning skall utgå för de semesterdagar, som intjänats men ännu icke av

arbetstagaren åtnjutits. Vidare bör ersättning vid anställningens upphörande

utgå för icke uppburen semesterlön för sådana arbetstagare, som icke utföra

sitt arbete under arbetsgivarens kontroll. Som motivering härför vill

jag anföra, att det måste anses vara skäligt, att en kompensation gives till

de arbetstagare, som uppfyllt lagens bestämmelser om anställning och

arbete under viss tid och sålunda intjänat rätt till semester eller semesterlön

men på grund av anställningens upphörande icke kommit i åtnjutande

härav. Jag tillstyrker alltså bifall till sakkunnigförslaget i denna del men

vill därvid förorda en sådan jämkning, att semesterersättning icke skall

utgå i de fall, då en anställning avbrytes genom dödsfall eller pensionering

Såsom påpekats i vissa yttranden kan det nämligen i dessa fall icke bliva

tal örn att tillgodose ett rekreationsbehov.

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 maj 1942, nr 245, hemställt, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i vissa frågor hörande till semesterlagen,

har chefen för socialdepartementet den 3 november 1942

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1942 tillkallat särskilda

sakkunniga (1942 års semesterkommitté), som erhållit till uppgift att underkasta

semesterlagen en allmän, förutsättningslös översyn.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen yppades under för- Utskottet.

arbetena till semesterlagen skiljaktiga meningar rörande frågan örn den

inverkan arbetstagares dödsfall eller pensionering skulle lia å semesterrätten.

Enligt utskottets mening är denna fråga fortfarande förtjänt av

uppmärksamhet. Eftersom åt särskilda sakkunniga uppdragits att företaga

en allmän, förutsättningslös översyn av semesterlagen och vid de

sakkunnigas utredning jämväl de genom motionerna väckta detaljfrågorna

torde bliva föremål för övervägande, anser utskottet det emellertid

icke för närvarande vara lämpligt att till prövning upptaga dessa frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*), Forslund, Löfvander, Olof

Carlsson, Mannerskantz, Roos och Sten*);

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,

Cruse, Holm, fru Johansson samt herrar Larsson i Östersund*) och Hagård*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943

52143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.