Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt den hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckt motion.

1943-06-21 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt den hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag

till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat

virke, m. m., såvitt den hänvisats till lagutskott,

jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 4 juni 1943 dagtecknad proposition, nr 322, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat

förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har såvitt angår förenämnda lagförslag hänvisats till lagutskott

och behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom riksdagen väckt motion, nr 322 i första kammaren

av herr Björkman och friherre Beck-Friis.

I motionen har hemställts, att riksdagen måtte med förklarande, »att propositionen

icke kunnat oförändrad bifallas, besluta, att ingressen till samt

§§ 1 och 2 i den enligt samma proposition föreslagna lagen skola erhålla

dessa lydelser:

Ingressen: Lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke

med undantag av sågade trävaror.

§ 1: Konungen äger---annat virke med undantag av sågade trä
varor

må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av vederlag

för virket, ombesörjas allenast av virkesmätare, som av Konungen eller myndighet

Konungen bestämmer därtill erhållit tillstånd (auktorisation).

Finnes visst slag---beskaffenhet i övrigt.

§ 2: Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast den som vunnit

nödig erfarenhet om virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att avse

visst område eller på annat sätt inskränkas. Auktorisation kan när som helst

återkallas.

Virkesmätningsförening så ock annan sammanslutning med liknande syfte

vare behörig erhålla auktorisation som virkesmätare. För sådant fall skall

på sammanslutningen---som avse virkesmätningen.»

Därjämte hava motionärerna, under framhållande, att den största försiktighet

syntes vara motiverad vid utfärdande av de tillämpningsföreskrifter, varom

förmäldes i 9 § i förslaget, hemställt, att utskottet i sitt utlåtande måtte

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

uttala, att samarbete därvid syntes böra åvägabringas med de organisationer,

som äro verksamma på området och deras gemensamma organ virkesmätningsrådet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andraga

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke kommer att lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Inledning.

Sedan fråga väckts om införande av ett enhetligt system för mätning och

klassificering av ved och annat virke, tillkallade statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet den 10 april 1943 jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 2 i samma månad revisionssekreteraren Erik Hagbergh att verkställa

utredning rörande vissa bestämmelser örn virkesmätning.

Utredningsmannen har den 12 maj 1943 till fullgörande av det honom

lämnade uppdraget avlämnat en promemoria i ämnet jämte ett utkast till lag

angående auktoriserad mätning av ved och annat virke samt tillika anmält,

att överläggningar i ärendet ägt rum med bland annat representanter för

skogsstyrelsen, statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd

samt med representant för virkesmätningsrådet, ett samarbetsorgan för de

i norra och mellersta Sverige verksamma virkesmätningsföreningarna.

över promemorian hava till följd av remisser yttranden avgivits av kommerskollegium,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens bränslekommission,

statens priskontrollnämnd, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, virkesmätningsrådet

samt sydsvenska virkesföreningen.

Förevarande lagstiftningsfråga har därefter varit föremål för beredning

inom justitie-, finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen, därvid

utarbetats förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat

virke.

1935 års virkesmätningslag och frågan om dess tillämpning.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land i allmänhet på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning

härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare inmätas

för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker dylik mätning i

samband med virkets emottagande av köparen. Mätningen avser ej blott ett

uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad beräkning av virkets

kubikmassa utan ofta även ett bedömande av virkets beskaffenhet.

Få grund av vissa missförhållanden i fråga om sättet för utförande av vir
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

3

kesmätning uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen

och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar

söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

bildades efterhand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,

representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomförts inom de

delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

var från virkessäljarnas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare

landsdelarna hade de stora industriella företagen, som voro de huvudsakliga

virkesköpama, genom virkesmätningsföreningarna kommit att behärska

hela mätningsförfarandet.

Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag (motion 11:270; r. skr.

nr 116) beslöt Kungl. Maj:t, att utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet. Denna utredning verkställdes av den

s. k. virkesmätningskommissionen och på grundval av ett av kommissionen

avgivet betänkande (Statens offentl. utredn. 1934:32) tillkom lagen den 20

juni 1935 (nr 369) om virkesmåtning (prop. nr 140/1935). Det allmänna syftet

med denna lag var att mätning av köpvirke inom de områden, där virkesmätningsföreningar

utövade eller tidigare utövat verksamhet, skulle till skydd

för virkessäljarnas berättigade intressen kunna i viss utsträckning uppdragas

åt särskilda nämnder, s. k. virkesmätningsnämnder, i vilka virkessågare och

virkesköpare tillförsäkrats likvärdigt inflytande och vilka nämnder skulle hava

uteslutande befogenhet att, var inom sitt verksamhetsområde, verkställa sagda

mätning. Virkesmätningslagens tillämpning är beroende på Kungl. Maj:ts

förordnande. Dylikt förordnande har icke givits. Lagens huvudsakliga syfte

torde emellertid hava uppnåtts på frivillighetens väg sålunda att garantier

skapats för att genom virkesmätningsföreningarnas försorg mätningar utföras

på ett för både säljare och köpare betryggande sätt. Angelägenheten att

örn möjligt ordna virkesmätningens utförande på frivillig väg betonades också

i skilda sammanhang vid tillkomsten av 1935 års lag.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, förordna att inom

Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd,

som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat

skick (d. v. s. virke som i större omfattning är föremål för försäljning från

enskilda skogsägare till trävarubolag eller andra större virkesköpare), må,

där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller

annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av virkesmätningsnämnd. Innan

sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t, skall virkessågare och

virkesköpare ävensom vederbörande hushållningssällskap och handelskammare

höras i ärendet.

Virkesmätningsnämnderna skola enligt lagen vara sammansatta av lika

antal representanter för virkessågare och virkesköpare samt en opartisk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

ordförande. Nämndernas verksamhetsområden avsågos bliva fastställda efter

väsentligen enahanda synpunkter som virkesmätningsföreningarnas arbetsområden.

Den förut återgivna huvudregeln i virkesmätningslagen angående förordnande

örn uteslutande rätt för virkesmätningsnämnd att mäta sådant runt

virke av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export

i oförädlat skick, kompletteras av föreskriften att, där särskilda slag av runt

virke lämpligen funnes böra undantagas från förordnandet eller eljest av förhållandena

påkallades särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke avsett

att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,

därav föranledda begränsningar skulle göras i förordnandet.

Under de närmaste åren efter virkesmätningslagens tillkomst verkställdes

vissa undersökningar och gjordes vissa framställningar i fråga om lagens tilllämpning.

Resultatet blev, såsom förut nämnts, att lagen icke blev satt i tilllämpning.

I stället överenskoms mellan de olika intressentgrupperna, att

virkesmätningen alltjämt skulle ordnas på frivillighetens väg. En del ändringar

vidtogos i virkesmätningsföreningarnas organisation, varigenom virkessäljarna

blevo tillförsäkrade representation i föreningarnas styrelser.

I detta sammanhang må även erinras om att framställning tidigare gjorts

om utsträckande av virkesmätningslagens tillämplighet till hela landet. Genom

skrivelse till Kungl. Majit den 20 augusti 1938 hemställde nämligen Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund örn vidtagande av åtgärder i syfte

att lagens bestämmelser bleve tillämpliga för hela landet. Riksförbundet anförde,

att virkesmätningslagen bidragit till en godtagbar lösning av inmätningen

av rundvirke inom de delar av landet, där virkesmätningsföreningar

vore verksamma, i det att den tryggat formerna för mätningsverksamheten

på sådant sätt, att även virkessäljarnas intressen blivit behörigen tillgodosedda.

Det hade emellertid mer och mer framträtt behov av lagens hjälp

utanför dess giltighetsområde. Just sådana missförhållanden, som föranledde

lagens antagande, hade nämligen visat sig knappast mindre inom de delar

av södra Sverige, där lagen icke ägde tillämpning, och från dessa trakter

hade anförts upprepade klagomål över godtyckliga och oefterrättliga virkesmätningar.

I riksförbundets framställning hemställdes vidare om sådan ändring

av bestämmelserna i virkesmätningslagen, att desamma beträffande landets

mellersta och södra delar finge avseende jämväl å mätning av rundvirke

av lövträd. Det yttrades i berörda hänseende, att i angivna delar av

landet lövträdsvirket, som i stor utsträckning förbrukades såsom råvara i

industriell förädling, hade en väsentlig betydelse för skogsägarnas försörjning,

att handeln med rundvirke av lövträd uppginge till betydande belopp

samt att inmätningen av dessa avsalusortiment skedde under samma godtyckliga

former som då det gällde barrvirke.

över riksförbundets ifrågavarande framställning avgåvos yttranden av

1936 års skogsordning, Sveriges skogsägareförbund och centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

5

hund uttalade — med förmälan att av skogsvårdsstyrelserna i landets södra

och mellersta delar det övervägande antalet utan vidare anslutit sig till riksförbundets

framställning samt de återstående i flertalet fall ställt sig förstående

till densamma — sin principiella anslutning till förslaget att virkesmätningen

i södra Sverige borde lagligt regleras samt förordade att frågan bleve

föremål för undersökning.

Sveriges skogsägareförbund anförde bl. a., att mycket påtagliga motiv förelegat

för avgränsning av virkesmätningslagens giltighetsområde till de delar

av landet, där virkesmätnings- eller tumningsföreningar vore verksamma,

samt att lagen helt vore inriktad på uppgiften att förebygga, att befintliga

mätningsföreningars verksamhet kunde utövas till skada för säljarna. Skogsägareförbundet

yttrade vidare rörande de förutsättningar, under vilka virkesmätningslagen

ansetts kunna fylla en uppgift i landets norra och mellersta

delar, följande.

Inmätningen av virke genom en central organisation hade i ej ringa mån

vuxit fram just på grund av den koncentration av skilda köpares (och även

säljares) virkespartier till gemensamma avläggningsplatser, som i stora delar

av norra och mellersta Sverige nödvändiggjordes av transport- och förädlingsförhållandena.

Utan denna koncentration skulle utförande av mätning

genom centrala, gemensamma organ bliva så arbetskrävande och dyr, att

den vore ekonomiskt föga lönande och i många orter otänkbar. Vid utformningen

av virkesmätningslagen hade hänsyn tagits härtill.

I frågan huruvida förutsättningar vore för handen för virkesmätningslagens

tillämplighet i södra Sverige anförde skogsägareförbundel.

Ytterst betydelsefulla skiljaktigheter funnes mellan träförädlingsindustriernas

organisation och förläggning å ena sidan i Norrland, Dalarna och Värmland

samt å den andra i södra Sverige. I de norra landsdelarna vöre berörda

industrier koncentrerade till stora verk, förlagda vid älvmynningarna efter

kusten eller vid Vänern. Detta gällde såväl massa-, wallboard- och plywoodindustrierna

som jämväl sågverken. Antalet virkesköpande industriföretag i

varje älvdal vore numera relativt litet. Små- och hemmaindustrier saknades

så gott som fullständigt, om man bortsåge från skogsägarnas egna klingsågverk,

vilka i detta sammanhang torde kunna lämnas åsido. Det vöre under

hägnet av dessa förhållanden som den monopoliserade mätningen i Nordsverige

kunnat växa fram. I södra Sverige vore förhållandena helt motsatta.

De träförädlande industrierna vore där splittrade på ett mycket stort antal

företag, av vilka blott ett fåtal av högsta storleksordningen men de flesta små

eller medelstora. Industrierna vore ej heller koncentrerade till vissa platser

utan tämligen jämnt fördelade över landsdelen. Några storföretag inom sågverksindustrien

förekomme knappast i södra Sverige. I stället funnes små

sågverk i de flesta orter. Gemensam inmätning av sågtimmer för flera köpare

förekomme icke. Massaindustrien vore koncentrerad till något större enheter;

på få undantag när dock ingalunda av samina storleksordning som de

norrländska. Ett antal av massaindustrierna i södra Sverige utförde gemensam

inmätning genom sydsvenska virkesföreningen, vilken vöre det enda i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

södra Sverige förefintliga, kooperativt organiserade mätningsorganet och vilken

endast befattade sig med massaved. Det vöre emellertid att marka, att i

södra Sverige sortimenten massaved och timmer icke hade närmelsevis samma

dominerande betydelse som i Norrland. I Sydsverige vore rundvirkeshandeln

utomordentligt mångsidig och skiftande samt arbetade med ett flertal

sortiment. På den sydsvenska rundvirkesmarknaden opererade sålunda ett

mycket stort antal köpare, vilka kunde räknas i tusental och vilka arbetade

med alla tänkbara sortiment. Bortsett från de till sydsvenska virkesföreningen

hörande massaföretagen, vore dessa köpare icke organiserade i några kollektiva

mätningsorgan. En monopolisering av virkesmätningen i Sydsverige

skulle av organisatoriska orsaker vara nästan omöjlig att genomföra eller i

varje fall bliva oskäligt dyrbar. Av träförädlingsindustriemas och rundvirkeshandelns

uppsplittring på ett otal företag eller privata företagare, lokaliserade

till länens alla delar, föranleddes, att även inmätningen av virke

spriddes ut över praktiskt taget alla delar av skogarna. Skulle mätningen

lagligen förbehållas en central organisation i varje län, uppstode omständiga

och dyrbara resor för detta organs mätare. Därtill komme en mängd andra

svårigheter och fördyrande moment. Beträffande massaveden förelåge vissa

förutsättningar för en centraliserad mätning och sådan hade även i viss omfattning

ägt rum. Beträffande specialsortimenten holle skogsägareförbundet

före, att mätning genom centralt organ icke i någon som helst form vore

möjlig med hänsyn till att leveranserna ägde rum på de mest spridda platser

och ofta avsåge mycket små partier. Under åberopande av det anförda förklarade

sig skogsägareförbundet avstyrka riksförbundets framställning.

Skogsägareförbundet yttrade vidare.

Ville man till säljarnas stöd skapa något slags organisation för kontroll

över virkesmätningen, så måste detta för södra Sveriges vidkommande ske

under helt andra former än vad virkesmätningslagen föreskreve. En tänkbar

utväg vore, att lagbestämmelse meddelades därom, att envar part i en rundvirkesaffär

ägde rätt att, då tvist uppstått örn mätningens rätta utförande, begära

kontrollmätnings verkställande av auktoriserad mätare, som då borde

finnas i varje län.

1936 års skogsordning yttrade i anledning av riksförbundets framställning

följande. Virkesmätningslagen vilade på särskilda förutsättningar, som

ägde samband med, bland andra, de tekniska förhållandena i inmätningsoch

andra hithörande avseenden inom dess nuvarande geografiska giltighetsområde.

Såvitt skogsutredningen kunnat finna torde samma villkor icke

eller allenast i mindre mån vara förhanden i återstående delar av landet;

andra betingelser vore väsentligen därstädes rådande. Den av riksförbundet

förordade utvidgningen av berörda giltighetsområde till att omfatta hela riket

samt förslaget om lagligt reglerande av mätningen i södra och mellersta

Sverige av rundvirke av lövträd läte sig därför icke utan olägenhet genomföra

med den konstruktion virkesmätningslagen för närvarande hade. Skogsutredningen

framhöll vidare att ett ställningstagande till den av riksförbundet

väckta frågan måste grundas på ingående undersökning av de lokala förhållandena

i de åsyftade landsdelarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

7

Genom beslut den 25 oktober 1940 fann Kungl. Majit riksförbundets framställning

icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra om den av herrar Hedlund

i Rådom och Andersson i Hedensbyn vid innevarande års riksdag väckta

motionen nr 269 i andra kammaren, vari hemställts om utredning av frågan

angående opartisk mätning av virke, som ingår i allmän flottning, över

denna motion har utskottet den 18 juni 1943 avgivit utlåtande, nr 54.

Utredningsmannens förslag.

Det av utredningsmannen utarbetade utkastet till lag angående auktoriserad

mätning av ved och annat virke innehåller i 1 § första stycket stadgande,

att Kungl. Majit äger då skäl därtill äro förordna, att inom riket eller viss del

därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av annan

ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast av

virkesmätare, som av Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit bestämmer

därtill erhållit tillstånd (auktorisation). I andra stycket av 1 § föreslås en

bestämmelse av innebörd att i förordnande enligt första stycket kunna göras

av förhållandena påkallade begränsningar; vidare upptages där en dispensregel.

En definition å begreppet mätning av virke har införts i 1 § tredje stycket.

Enligt denna förstås med mätning av virke dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mates

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller

vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån

virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom

av virkets beskaffenhet i övrigt.

I lagutkastets 2 § föreskrives, att auktorisation såsom virkesmätare må givas

allenast den som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Det föreslås,

att virkesmätningsförening och annan sammanslutning med liknande

syfte skall kunna erhålla auktorisation såsom virkesmätare; i sådant fall skall

på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av i dess tjänst

anställd mätningspersonal. Enligt 3 § skall upprättas skriftlig handling (mätbesked)

över vad vid mätningsförrättning förekommit. Det förordas, att tillsyn

över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av virkesmätningsnämnder,

rörande vilkas sammansättning och verksamhet föreskrifter skulle utfärdas

av Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer (4 §).

I enahanda ordning förutsättes skola utfärdas instruktion rörande förfarandet

vid mätning samt fastställas taxa för virkesmätare och de grunder efter

vilka kostnaderna för virkesmätning skola fördelas (3 §) ävensom meddelas

tillämpningsföreskrifter i övrigt (9 §). Lagutkastets 5—8 §§ innehålla

stadganden angående klagan hos virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning,

talan mot beslut av virkesmätningsnämnd samt straffbestämmelser.

Utredningsmannen har i promemorian framhållit följande allmänna synpunkter

rörande den ifrågasatta lagstiftningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Under de senaste åren hava förnyade krav rests på åstadkommande av ett

förbättrat system för mätning och klassificering av virke. Den virkesmätning,

som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna, lärer väl fylla alla anspråk

på tillförlitlighet och opartiskhet. Men i södra Sverige torde starkt framträda

ett behov att ernå större enhetlighet än för närvarande. De prisreglerande åtgärder,

som redan vidtagits eller äro ifrågasatta för vissa slag av virke, kräva

i själva verket som ett komplement att garantier vinnas för att virkesmätningen

sker efter enhetliga grunder. De statliga ingripandena på vedmarknaden

göra det även önskvärt att mätning av brännveden sker efter enhetliga

grunder. Endast i Norrland torde härutinnan råda tillfredsställande förhållanden,

därigenom att veden på grund av överenskommelser mellan de intresserade

parterna inmätes av virkesmätningsföreningarna. De angivna synpunkterna

hava föranlett, att förslag framkommit att såsom en beredskapsåtgärd

borde åt Kungl. Majit inrymmas en befogenhet att för hela riket eller

vissa delar därav införa ett auktoriserat mätningssystem, som i mån av behov

kunde komma till uteslutande användning vid sådana slag av virkesmätning,

där ett enhetligt mätningssystem synes påkallat av särskilda hänsyn.

I promemorian anmärkes, att utgångsläget för införande av enhetligt mätningssystem

vore helt olika för, å ena sidan, de delar av norra och mellersta

Sverige, där en monopoliserad virkesmätning tillämpas genom virkesmätningsföreningarna,

och, å andra sidan, övriga delar av landet. På grund av

förhållandena i södra Sverige vore en monopolisering av virkesmätningen

synnerligen svår att där genomföra. Angående dessa svårigheter hänvisade utredningsmannen

särskilt till vad som anförts av Sveriges skogsägareförbund i

dess förut återgivna yttrande över Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

framställning år 1938 om virkesmätningslagens tillämpning för hela

landet.

Rörande lagutkastet yttras härefter i promemorian.

Utkastet intager den principiella ståndpunkten, att Kungl. Majit skall äga

förordna att mätning av ved och annat virke må ombesörjas allenast av virkesmätare,

som erhållit statlig auktorisation. Sådant förordnande kan meddelas

endast i fråga om mätning som skall ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning. Beträffande

annan mätning torde åtminstone icke för närvarande föreligga behov av införande

av ett auktoriserat mätningssystem. Då den ifrågasatta lagstiftningen

utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd, ha gränserna för Kungl.

Majits rätt att meddela förordnande enligt lagen icke synts kunna närmare

bestämmas. Det är emellertid icke avsett att denna rätt skall komma att begagnas

annat än när särskilda hänsyn påkalla införande av ett enhetligt mätningssystem.

För närvarande torde detta vara fallet främst beträffande

brännveden. Huruvida lagens tillämpning skall visa sig erforderlig beträffunde

exempelvis sågtimmer lärer bliva beroende av huruvida priserna på

sågtimmer framdeles bliva föremål för priskontroll. För närvarande är så

icke fallet, ehuru önskemål härutinnan framkommit.

Det har i promemorian vidare anmärkts, att, då lagutkastet endast avsåge

virke d. v. s. upphuggen vara, utanför tillämpningsområdet för den ifrågasatta

lagstiftningen folie mätning av rotstående skog. I detta sammanhang

har erinrats, att jämlikt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss

reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. särskilt tillstånd erford
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

9

rades av statlig myndighet för förvärv av skogsavverkningsrätt mot vederlag

samt att vid beviljande av sådant tillstånd föreskrifter kunde meddelas rörande

de villkor, under vilka tillståndet finge tillgodonjutas.

I promemorian har rörande förslaget att meddela auktorisation för mätningsförening

anförts följande.

Införandet av ett auktoriserat mätningsförfarande torde icke böra tvångsvis

genomföras annat än där särskilda hänsyn göra en sådan åtgärd påkallad.

Jämväl i andra hänseenden synes det önskvärt att undvika onödiga ingripanden

i de bestående förhållandena och att söka lämna orubbade eller

bygga på dessa, i den mån de visat sig fylla sin funktion på ett tillfredsställande

sätt. Härvid lärer särskilt uppmärksamheten böra fästas på de i norra

och mellersta Sverige för närvarande verksamma åtta virkesmätningsföreningarna.

Den mätningsverksamhet föreningarna utöva torde numera fylla

högt ställda krav på opartiskhet och korrekthet, och den fullgöres av erfaren

mätningspersonal, som därvid har att följa av föreningarna utfärdade instruktioner.

Det synes därför naturligt, att när det gäller anordnandet av

det i lagutkastet ifrågasatta systemet med auktoriserade mätare, man söker

utnyttja den organisation som redan finnes i form av nämnda föreningar.

I överensstämmelse härmed föreslås (2 §), att auktorisation såsom virkesmätare

skall kunna meddelas åt virkesmätnings- eller tumningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte. Om en mätning enligt lagen

skall utföras inom verksamhetsområdet för en förening, som erhållit

auktorisation, blir det föreningens styrelse som har att utse mätare, och

dessa verkställa förrättningen under samma ansvar som örn de personligen

varit auktoriserade mätare.

Beträffande förslaget om inrättande av virkesmätningsnämnder har i promemorian

uttalats följande.

Virkesmätningsförrättning enligt lagutkastet bör kunna bliva föremål för

överklagande. Då det ur skilda synpunkter torde vara uteslutet att sådana

ärenden skulle kunna direkt bringas under bedömande av en för hela riket

gemensam myndighet, exempelvis skogsstyrelsen, har det förefallit nödvändigt

att tillskapa mellaninstanser, åt vilka jämväl kan anförtros uppgiften

att öva tillsyn över mätningsarbetets fullgörande, var inom sitt verksamhetsområde.

Dessa mellaninstanser benämnas i utkastet virkesmätningsnämnder

(4 §). Närmare föreskrifter om dem avses skola utfärdas i administrativ

ordning. De kostnader, som föranledas av nämndernas inrättande, torde böra

drabba statsverket.

Utredningsmannen har härefter angivit vissa närmare riktlinjer för den

tilltänkta lagstiftningen. Därvid anföres till en början beträffande omfattningen

av förordnande enligt lagutkastets 1 §.

Det auktoriserade mätningssystem, vars införande skulle möjliggöras genom

lagutkastet, kan enligt utkastet komma till tillämpning beträffande

ved och annat virke. Ehuru någon uttrycklig begränsning lill visst slag av

virke sålunda icke föreskrivits, är såsom förut framhållits avsikten att lagen

skall komma till användning endast om ett verkligt behov därav föreligger.

De virkesslag, som närmast torde ifrågakomma att hänföra under lagen,

lära vara, förutom veden, sågtimmer och massaved. Ett flertal specialsortiment

torde endast undantagsvis kunna tänkas höra bliva föremål för förordnande

enligt lagens 1 §. Med hänsyn till det allmänna syftet med lagutkastet

erinras örn att bestämmelser örn normalpriser icke meddelats i fråga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

om sågtimmer. Sådana bestämmelser finnas däremot beträffande vissa sågade

och hyvlade trävaror av furu eller gran (plank, bräder m. m.) samt

sparrar och bjälkar av furu eller gran. Normalpriser äro vidare fastställda för

ved. Anledning att införa ett auktoriserat mätningsförfarande i fråga örn

sådan förädlad vara som exempelvis plank och bräder lärer icke föreligga.

Normalpriser hava fastställts för vissa transporter av virke. Jämlikt kungörelsen

den 27 februari 1942 (nr lil) med fastställande av normalpriser

å vissa virkestransporter m. m. (ändringar i denna kugörelse, se kungörelsen

den 12 juni 1942, nr 344, och den 5 februari 1943, nr 50) gälla normalpriser

vid frivillig transport med gengasdriven lastautomobil av sågtimmer,

massaved (pappersved), props, kolved, martinved och annan långved, kastved

samt icke bearbetat träkol (råkol). Med hänsyn härtill har lagutkastets

1 § avfattats sålunda, att förordnande enligt lagen kan meddelas när virkesmätningen

skall ligga till grund icke endast för bestämmande av vederlag för

virket utan även för fastställande av annan ersättning såsom kostnad för

transport av virket.

I fråga om den i 1 § andra stycket föreslagna bestämmelsen att i förordnande

enligt första stycket kunna göras av förhållandena påkallade begränsningar

har utredningsmannen anfört, att det exempelvis torde kunna ifrågakomma

att från förordnande undantaga visst virke eller att auktoriserad mätning

skall äga rum, endast om så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen.

Det i vissa landsdelar använda systemet med av handelskammare

auktoriserade mätare av props syntes böra lämnas orubbat av lagstiftningen.

Vad angår förslaget om rätt för virkesmätningsnämnd att medgiva dispens

från meddelat förordnande, har i promemorian uttalats, att berörda regel

torde vara påkallad särskilt av de i södra Sverige rådande förhållandena.

De nu berörda stadgandena hade upptagits för att ett förordnande enligt lagen

icke skulle onödigtvis ingripa i den fria mätningen.

I promemorian har framhållits, att, innan Kungl. Majit meddelade förordnande

enligt lagutkastets 1 §, yttrande borde infordras från lokala myndigheter,

exempelvis skogsvårdsstyrelser och handelskammare.

Beträffande den i 1 § tredje stycket införda definitionen av begreppet mätning

av virke har i promemorian anförts.

Bestämmelsen ansluter sig nära till vad som föreskrives i vissa stadgar

för virkesmätningsföreningar samt till 1 § tredje stycket virkesmätningslagen.

Det förtjänar påpekas att i utkastet endast är tal om travat mått, varigenom

från bestämmelsen uteslutes mätning i s. k. stjälpt mått. Att under

begreppet mätning av virke inbegripes jämväl en kvalitetsbedömning framgår

av orden »virkets beskaffenhet i övrigt».

Vad angår spörsmålet åt vilken myndighet borde uppdragas att meddela

auktorisation har utredningsmannen yttrat, att myndigheten borde besitta eller

lätt kunna inhämta kännedom om förhållandena på orten samt att virkesmätningsnämnderna

närmast torde ifrågakomma såsom lämpliga för meddelande

av auktorisation. Angående auktorisation borde utfärdas bevis (certifikat),

varom bestämmelser syntes kunna utfärdas i administrativ ordning

I fråga om de i 2 § av lagutkastet upptagna bestämmelserna angående villkoren

för erhållande av auktorisation har i promemorian anförts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

11

Det föreslås att auktorisation såsom virkesmätare må givas allenast den

som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Om den myndighet, som har

att meddela auktorisation, icke besitter nödig kännedom örn de lokala förhållandena,

lärer myndigheten genom hörande av lokala myndigheter eller organisationer

böra anskaffa erforderliga upplysningar örn vederbörandes kvalifikationer

såsom virkesmätare. I anslutning till den allmänna föreskriften

örn betingelsen för att erhålla auktorisation har föreslagits en bestämmelse,

att auktorisation kan begränsas att avse visst område eller visst mätningsarbete

eller på annat sätt inskränkas. Avfattningen av 2 § andra stycket ger

vid handen att vid auktorisation av organisationer naturligen en prövning

skall ske, huruvida den sammanslutning varom fråga är kan anses lämplig

att erhålla auktorisation. För närvarande finnas i södra Sverige icke några

för köpare och säljare gemensamma organisationer för virkesmätning. Auktorisation

måste där sålunda givas åt virkesmätare personligen. Nämnvärda

svårigheter att finna lämpliga mätare torde näppeligen föreligga. För att nedbringa

kostnaden för resor m. m. är det angeläget att de auktoriserade virkesmätarna

till antal och boningsort utväljas under beaktande att för varje särskild

mätning bör finnas att tillgå mätare på ej alltför avlägsen ort. Därest

den ifrågasatta lagstiftningen kunde leda till att i södra Sverige bildades organisationer

i likhet med virkesmätningsföreningama i norra och mellersta

Sverige, torde hela problemet örn virkesmätning komma att förenklas, och

en utveckling i sådan riktning vöre säkerligen ur alla synpunkter att hälsa

med tillfredsställelse. Virkesmätningsföreningarnas personal är enligt föreningarnas

stadgar skyldig att avgiva försäkran under edlig förpliktelse rörande

det behöriga fullgörandet av mätningsuppdrag. Med hänsyn bl. a. till

den psykologiska betydelsen av en sådan försäkran har i 2 § tredje stycket

uppställts en liknande skyldighet för dem som skola verkställa mätning enligt

lagen. Måhända kunde ifrågasättas att i denna försäkran inrycka en erinran

för mätaren att icke i onödan yppa vad som kommit till hans kännedom

under mätningsförrättningen.

Rörande lagutkastets 3 § har i promemorian yttrats.

Paragrafen innehåller bestämmelser, vartill motsvarighet återfinnes i virkesmätningslagens

13 och 5 §§. Det stadgas sålunda, att över vad vid xnätningsförrättning

förekommit skall upprättas skriftlig handling (mätbesked).

Närmare föreskrifter härom torde kunna meddelas i administrativ ordning.

Vidare sladgas, att Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer

skall utfärda instruktion rörande förfarandet vid mätning samt fastställa

taxa för virkesmätare ävensom de grunder efter vilka kostnaderna för virkesmätning

skola fördelas. Av synnerlig vikt är uppenbarligen att mätningsinstruktionen

kommer att innehålla tillfredsställande regler för tillgodoseende

av kravet på en korrekt och enhetlig mätning och kvalitetsbedömning av

virket. Viss ledning kan härutinnan inhämtas från de olika virkesmätningsföreningarnas

tumningsinstruktioner.

Kostnaderna för anordnande av virkesmätning genom auktoriserade mätare

måste naturligen bäras av de intresserade parterna. Man torde knappast

behöva befara alt påbjudande av mätning genom auktoriserade mätare, i den

utsträckning förevarande lagutkast synes böra föranleda och under beaktande

av de i lagutkastet angivna möjligheterna till begränsningar och undantag,

skall medföra avsevärt ökade kostnader i jämförelse med kostnaderna

för den mätning som för närvarande sker genom privata mätare. Det

kan anmärkas, att anledning icke synes föreligga alt för de olika mätningsförrättningarna

öka antalet mätare utöver vad som nu praktiseras. I regel

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

lära mätarna böra vara två (jfr 10 § virkesmätningslagen). Närmare bestämmelser

härom kunna intagas i mätningsinstruktionen.

Slutligen framhålles, att parternas möjlighet att avtalsvis fastställa kostnadsfördelningen

synes böra lämnas oförkränkt. Endast för den händelse

parternas avtal icke giver tillräcklig ledning för avgörande av frågan om kostnadsfördelningen,

skulle tillämpas vissa i administrativ ordning fastställda

grunder för kostnadsfördelningen. En annan väg att lösa detta spörsmål vöre

möjligen att låta detsamma avgöras av de i 4 § omförmälda virkesmätningsnämnderna.

Beträffande de närmare bestämmelserna örn virkesmätningsnämnder har

i promemorian yttrats.

För att det ifrågasatta auktoriserade mätningssystemet skall kunna förväntas

fungera tillfredsställande torde det vara nödvändigt att anordna en

fortlöpande kontroll däröver. Särskilt i södra Sverige torde behov härav komma

att framträda. I detta syfte och jämväl för att tillskapa en instans, hos

vilken klagomål över mätningsförrättningar kunna anföras, har i utkastet

meddelats bestämmelser rörande virkesmätningsnämnder. I 4 § föreslås, att

tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av dylika nämnder

samt att i administrativ ordning skola utfärdas närmare föreskrifter rörande

nämndernas sammansättning m. m. Nämnderna synas lämpligen böra vara

sammansatta av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare

samt en opartisk ordförande (ledamotsantalet exempelvis 3 eller 5). Nämndernas

verksamhetsområden torde, vad angår de trakter av landet där virkesmätningsföreningar

äro verksamma, böra bestämmas under hänsynstagande

till föreningarnas arbetsområden. I övriga delar av riket lärer i allmänhet

vara lämpligt att virkesmätningsnämnder inrättas länsvis. — Liksom

i fråga örn anordnandet av det auktoriserade mätningssystemet, torde

i fråga om inrättandet av virkesmätningsnämnderna böra övervägas lämpligheten

att i någon form söka utnyttja den organisation som på förevarande

område finnes i norra och mellersta Sverige genom virkesmätningsföreningarna.

Föreningarnas styrelser utöva kontroll över föreningens mätningsverksamhet.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida virkesmätningsnämndernas

ledamöter i berörda trakter av riket kunde, i varje fall delvis, utväljas ur

föreningarnas styrelser.

I lagutkastets 5 § har föreslagits dels att sakägare, som är missnöjd med

mätningsförrättning, äger däröver föra klagan hos virkesmätningsnämnd

inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet

eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen,

dels ock att talan mot virkesmätningsnämnds beslut må förås hos

den myndighet som Kungl. Majit bestämmer genom besvär inom tjugu dagar

från den dag klaganden erhöll del av beslutet. Utredningsmannen har rörande

sistnämnda stadgande — under framhållande att vissa skäl kunde anses

tala för att virkesmätningsnämnds beslut icke borde få överklagas — uttalat

att såsom besvärsmyndighet över virkesmätningsnämnderna torde kunna ifrågakomma

skogsstyrelsen eller någon för hela riket gemensam nämnd.

Bland förfaranden, som enligt utkastet skulle föranleda straffpåföljd, må

nämnas vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning samt förhindrande

eller försvårande av mätnings verkställande. I promemorian har yttrats,

att ledamöter av virkesmätningsnämnd torde vara att anse såsom sta
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53. 13

tens tjänstemän och förty underkastade bestämmelserna i 25 kapitlet strafflagen.

I promemorian har slutligen rörande i utkastet upptagna övergångsbestämmelser

anförts.

Då den ifrågasatta lagstiftningen utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd,

bör densamma äga allenast begränsad giltighet, förslagsvis ett år.

Med hänsyn till att virkesmätningslagen behandlar samma ämne som lagutkastet

har den ansetts böra vara försatt ur kraft under den tid den nya

lagstiftningen är gällande.

Yttranden.

Det av utredningsmannen utarbetade lagutkastet har i yttranden över promemorian

i princip tillstyrkts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens

bränslekommission, statens priskontrollnämnd och virkesmåtningsrådet.

I ett flertal yttranden betonas de svårigheter av skilda slag, som komma att

möta i samband med utarbetande av tillämpningsföreskrifter till lagutkastet.

Av denna anledning hava vissa myndigheter och sammanslutningar ställt

sig tveksamma till den ifrågasatta lagstiftningen. Lagutkastet har avstyrkts

av kommerskollegium, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund och

sydsvenska virke smätningsföreningen. Vid kommerskollegiums yttrande har

fogats utlåtande av Sveriges industriförbund, i vilket utlåtande förslaget avstyrkts.

Beträffande de principiella synpunkterna i fråga om lagstiftningen har

statens priskontrollnämnd uttalat.

Nämnden betraktar det föreliggande förslaget ur synpunkten av det samband,

detsamma kan äga med prisregleringar för ved och annat virke. Det

må då inledningsvis erinras därom, att normalpriser fastställts för ved och

massaved samt sågade och hyvlade trävaror av furu eller gran och sågade

eller bilade sparrar. Därjämte hava normalpriser fastställts för vissa transporter

av virke. För annat virke än som nu nämnts är någon normalprisreglering

ännu icke genomförd; sådant virke omfattas däremot av de bestämmelser

angående prisstopp, som nämnden utfärdat enligt prisregleringslagen

och efter Kungl. Maj:ts direktiv. Enligt nämndens mening föreligger

med de tendenser, som för närvarande göra sig gällande å virkesmarknaden,

behov av fastare prisregleringar för olika virkessortiment än vad prisstoppbestämmelserna

medföra. Prisregleringar gällande såväl barr- som lövvirke

äro under sådana förhållanden önskvärda. Förslag till fastställande av normalpriser

för sågtimmer av gran och furu inom vissa delar av landet ha av

nämnden redan vid ett par tillfällen ingivits lill Kungl. Majit. Erfarenheterna

av den redan existerande normalprisregleringen för ved och massaved

ha givit vid handen, att bristande enhetlighet vid mätningsförfarandet

i åtskilliga fall försvårat en effektiv övervakning. Då den föreslagna auktorisationen

uppenbarligen skulle vara ägnad att möjliggöra en opartisk och

enhetlig bedömning av såväl varans mängd som kvalitet samt öka kontrollmöjligheterna,

finner nämnden den på detta område svara mot ett föreliggande

behov. Än större bli kontrollsvårigheterna, då prisregleringen utsträckes

till annat virke. Det är här icke endast fråga örn ett i och för sig svårare

mätningsförfarande utan även örn en mångå gånger vansklig bedöm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

ning av virkets beskaffenhet. Vid sin tidigare prövning av frågan om fastställande

av normalpriser för sågtimmer av gran och furu har nämnden

med hänsyn till dessa kontrollsvårigheter icke ansett sig kunna föreslå en

sådan prisreglering annat än i de delar av landet, inom vilka virkesmätningsföreningar

varit verksamma; normalprisförslaget har därvid även anknutits

till dessa föreningars mätningsbestämmelser. Då behovet av prisregleringar

numera blivit allt starkare, finner nämnden i hög grad önskvärt,

att sådan ordning beträffande mätningsförfarandet kommer till stånd,

att den erforderliga prisregleringen icke omöjliggöres av kontrollsvårigheter.

Nämnden får därför tillstyrka en lagstiftning av föreslagen innebörd.

Nämnden är väl medveten om de svårigheter och olägenheter, som kunna

vara förenade med genomförandet av en auktoriserad mätning och som utförligt

skildrats i ett tidigare yttrande av Sveriges skogsägareförbund. Trots

detta finner nämnden det påkallat, att lagen i nuvarande läge gives en vidsträckt

tillämplighet; nämnden finner det även sannolikt, att förordnande

i enlighet med lagens 1 § kan komma att påkallas i betydande omfattning.

Det får därvid i varje särskilt fall prövas, vilka gränsdragningar och undantag,

som kunna vara lämpliga och erforderliga för att bestämmelserna

skola kunna praktiskt tillämpas, utan att syftet med desamma går förlorat.

Om redan nu en begränsning av lagens tillämpningsområde anses erforderlig,

skulle i första hand mätning av sågade och hyvlade trävaror kunna

undantagas i lagen.

Bränslekommissionen, som tillstyrkt att lagutkastet lades till grund för

lagstiftning, har yttrat.

På grundval av vunna erfarenheter beträffande de delar av landet — norra

och mellersta Sverige — där virkesmätningsföreningar äro verksamma,

vill kommissionen vitsorda utredningsmannens uttalanden örn betydelsen av

genom nämnda föreningar bedriven, i viss mån monopoliserad, virkesmätning.

För åstadkommande av större enhetlighet än som tidigare varit rådande

beträffande särskilt mätning av brännved har kommissionen nedlagt betydande

arbete, bland annat genom att utfärda kvalitetsbes tämmelser och mätningsinstruktioner.

I vissa större handelsreglerade orter har kommissionen

dessutom utsett särskilda virkesmätare med uppgift att avgöra tvister i fråga

om mätningsförfarande. Hittills vidtagna åtgärder ha emellertid visat sig

icke vara tillfyllest för ernående av garantier för enhetlig mätning, varför

en reglering genom lagstiftning synes av behovet påkallad. En lagstiftning

av i promemorian upptaget slag torde bliva av särskild betydelse i samband

med en kommande avveckling av på grund av krisen genomförda åtgärder

beträffande handeln med ved och annat virke. Staten kommer vid

sådant fall sannolikt att stå som garant för betydande kvantiteter ved, tillhörig

producenter och auktoriserade uppköpare. Det är angeläget, att man

redan i nuvarande läge fastställer de villkor, enligt vilka avvecklingen skall

ske. Därvid är frågan om mätningsförfarandet av stor vikt. Det synes uppenbart,

att det vid fastställande av statens förpliktelser vid en sådan avveckling

kommer att vara synnerligen betydelsefullt att äga tillgång till auktoriserade

virkesmätningsmän, vilkas verksamhet är reglerad enligt lag.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

Då skogsstyrelsen tillstyrker den ifrågasatta lagstiftningen, sker det under

den ovillkorliga förutsättningen, att bestämmelserna tagas i anspråk

allenast efter ingående bedömanden rörande deras genomförbarhet och praktiska

konsekvenser. Styrelsen räknar vidare med att lagstiftningen skall i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

15

likhet med 1935 års virkesmätningslag stimulera till åstadkommande genom

samarbete mellan säljare och köpare av mätningsföreningar i de delar av

landet, där sådana nu icke äro verksamma, varigenom ett tillfredsställande

mätningsförfarande skulle kunna ernås. Av förslagets principiella uppläggning

föijer, alt de kompletterande organisatoriska förfoganden, normerande

föreskrifter m. m., lagen förutsätter skola tillkomma i administrativ

ordning, måste få avgörande betydelse för lagbestämmelsernas tillämplighet

under praktiska förhållanden.

Domänstyrelsen har förklarat sig kunna i huvudsak tillstyrka det remitterade

förslaget. Styrelsen bär därvid — i anslutning till utredningsmannens

uttalande att de prisreglerande åtgärder, som redan vidtagits eller ifrågasatts,

ansetts kräva såsom ett komplement, att garantier åstadkommes för att

virkesmätningen skedde enligt enhetliga grunder — framhållit att behovet

av sådana garantier sannolikt torde komma att i särskild grad framträda i

samband med en avveckling av den nu bedrivna krisbetingade massproduktionen

av brännved m. m. men att styrelsen icke inom domänverkets egen

skogsrörelse funnit några utvidgade bestämmelser om virkesmätning erforderliga.

Sydsvenska virkesföreningen har avstyrkt lagstiftningsåtgärder av i lagutkastet

avsedd art. Föreningen yttrar.

Några klagomål av allmännare art från säljaresidan, vilka skulle motivera

de i lagutkastet föreskrivna åtgärderna, hava icke kommit till föreningens

kännedom. Tvärtom har mätningsförfarandet i fråga om massaved allt mera

stabiliserats och i fråga om brännved hava genom bränslekommissionens

föreskrifter och hänvisningen till andra statliga kvalitetsbestämmelser inmätningarna

kommit att i allt större omfattning ske efter enhetliga grunder.

Sveriges skogsägareförbund har rörande frågan huruvida behov förelåge

av en lagstiftning örn auktoriserad virkesmätning sammanfattningsvis anfört.

Mätningen av brännved kräver för närvarande knappast införande avauktoriserad

mätning. Vid den statliga vedregleringens framtida avveckling

kunna sådana förhållanden tänkas inträffa, att en auktoriserad mätning av

ved blir betydelsefull. Mätningen av pappersved ger för närvarande icke anledning

till erinran. Mätningen av sågtimmer är fullt tillfredsställande i de

delar av landet, där inmätningsföreningar arbeta, men har i övriga delar av

landet ej sällan givit anledning till erinran. Införande av auktoriserad mätning

av sågtimmer i sistnämnda delar av landet möter allvarliga tekniska

svårigheter och mätningen måste bli så dyrbar, att den skulle utgöra en allvarlig

avbränning på rotvärdet. Införande av normalpris på sågtimmer kräver

ovillkorligen införande av auktoriserad mätning för detta sortiment i hela

landet.

Beträffande svårigheterna att i södra och mellersta Sverige införa ett auktoriserat

mätningssystem har skogsägareförbundet hänvisat till sitt förut refererade

yttrande i anledning av Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

framställning år 1938, att virkesmätningslagen skulle tillämpas i hela landet,

samt vidare anfört bland annat.

För brännved och massaved finnas redan standardiserade kvalitets- och

mätningsföreskrifter. All mätning av dessa sortiment sker i nuvarande kris
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

läge av de statligt auktoriserade uppköparna. Även om det ur principiell synpunkt

kan vara oriktigt, att köparen eller mellanhanden utför inmätningen,

har det tillämpade systemet i stort sett fungerat tillfredsställande. Detsamma

har dessutom haft fördelen att vara billigt och ur organisatorisk synpunkt

smidigt och effektivt. Sliprar till statens järnvägar samt stolpar till kraftoch

telefonledningar, vilka sortiment i mellersta och södra Sverige äro av

stor betydelse, inmätas av statliga myndigheter efter standardiserade regler.

Klagomål mot denna mätning ha ej framkommit. Det är sålunda egentligen

endast beträffande sågtimmer som i de delar av landet, där inmätningsför
eningar

ej arbeta, en helt oreglerad inmätning äger rum. ----Vissa

förhållanden hava varit för handen beträffande inmätning av sågtimmer i

södra och mellersta Sverige, vilka missförhållanden kunna tala för att auktoriserad

mätning där bör genomföras. Mycket stora tekniska svårigheter

föreligga emellertid för införande av auktoriserad mätning av sågtimmer i

de mellersta och södra landsdelarna.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat bland annat följande.

Då lagförslag om virkesmätning framlägges såsom en beredskapslagstiftning

i kristid utan en sådan ingående undersökning, som särskilt 1936 års

skogsutredning påpekat nödvändigheten av, måste riksförbundet ställa sig

synnerligen tveksamt inför lämpligheten och möjligheten att genomföra lagen

i dess föreslagna form. Det kan nämligen befaras, att denna kommer

att försvåra ett framtida slutgiltigt ordnande av mätningsfrågan, emedan en

provisorisk lösning i krisens tecken lätt kan giva dåliga erfarenheter och dessa

sedan anföras som skäl emot en virkesmätningslag under normala tider.

Det lagförslag, som framlagts, har karaktären av s. k. fullmaktslag med

synnerligen vaga riktlinjer rörande den ifrågasatta mätningsorganisationens

uppbyggnad och övriga därmed sammanhängande frågor. All makt har lagts i

de administrativa myndigheternas händer, varför lagens verkningar först

kunna överblickas, sedan densammas tillämpningsföreskrifter utkommit. På

grund härav och av förut anförda skäl anser riksförbundet sig icke kunna

tillstyrka antagandet av en lag av den innebörd, som framgår av lagutkastet.

Riksförbundet vill emellertid ifrågasätta om icke i avvaktan på en slutgiltig

lösning av virkesmätningsfrågan en framkomlig väg, i stället för det

nu framlagda lagförslaget, är att inrätta särskilda auktoriserade skiljenämnder,

som kunna träda i funktion vid uppkomna tvister.

I fråga om kostnaderna för mätning genom auktoriserade mätare har

skogsstyrelsen framhållit, att kostnaderna till väsentlig del torde bliva betingade

av hur ofta mätningsproceduren skulle äga rum under virkets förflyttning

från producent till konsument, i vilken utsträckning den auktoriserade

mätningen skulle vara obligatorisk eller frivillig med flera sådana

förhållanden. Dessa måste självfallet beaktas vid kompletteringsutredningar

och i erforderlig grad klarläggas.

Priskontrollnämnden har rörande kostnaderna anfört, att den reglering av

mätningsförfarandet, som åsyftades med det föreliggande förslaget, i vissa

fall kunde komma att medföra ökade kostnader. I allmänhet torde dock härvidlag

en mätning i betryggande ordning träda i stället för den mätning, som

eljest skulle äga rum, vilket kunde vara en kostnadsbesparande rationalise
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

17

ring. Mätningsförfarandets kostnader komme att bli beroende av vilka tilllämpningsbestämmelser,

som utfärdades, och hur mätningen i praktiken anordnades.

Vid domänstyrelsens utlåtande har fogals ett yttrande av jägmästaren i

Vimmerby revir, i vilket överjägmästaren i östra distriktet förklarat sig instämma.

I yttrandet göres gällande, att behovet av lagstiftning på ifrågavarande

område vore ringa och att det föreliggande förslaget, därest det skulle

träda i tillämpning, skulle bliva ur kostnadssynpunkt så betungande för

skogs- och trävarurörelserna, att priset för de vunna fördelarna bleve orimligt

högt.

Sveriges skogsägareförbund har behandlat svårigheterna att i södra Sverige

i hast skapa en mätningsinstruktion samt frågan huru en standardiserad

mätning komme att ur kostnadssynpunkt ställa sig i södra Sverige.

Förbundet har uttalat, att svårigheterna att nedbringa mätningskostnaderna

utgjorde ett så allvarligt hinder mot tillämpande av auktoriserad mätning i

södra Sverige, att förbundet ville ifrågasätta, huruvida sådan mätning verkligen

kunde genomföras i dessa delar av landet.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagen ha i yttrandena vissa erinringar

framställts. I några yttranden har framhållits, att, då avsikten med

lagen icke vore, att densamma även skulle omfatta mätning av sågade eller

på annat sätt förädlade trävaror utan vara begränsad till reglering av mätningen

av brännved av olika slag samt rundvirke i allmänhet, bestämmelser

om verksamhetens omfattning borde utformas så, att lagen avsåge mätning

endast av brännved och rundvirke.

Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i

propositionen anfört:

»Anledningen till att föreliggande lagstiftningsfråga nu aktualiserats och

kräver en snabb lösning är i främsta rummet förhållanden, som sammanhänga

med den rådande krissituationen. Från vissa krisorgan, främst bränslekommissionen

och priskontrollnämnden, har sålunda framställts krav på genomförande

av en lagstiftning som möjliggör att på ett snabbt och förhållandevis

enkelt sätt få till stånd mätning av ved och timmer. De statliga ingripandena

på vedmarknaden torde göra det nödvändigt, att under vissa förhållanden

mätning av brännved kan komma till stånd på ett sådant sätt, att

mätningen erhåller vitsord gentemot såväl säljare som köpare. Det torde nämligen

kunna befaras att i det läge, då veden icke längre blir begärlig i den

allmänna marknaden i samma utsträckning som nu, tvister komma att uppstå

i fråga om kvantitet och kvalitet beträffande betydande partier levererad

eller för leverans avsedd ved. Ur priskontrollsynpunkt torde vara önskvärt,

att möjligheter till auktoriserad mätning förefinnas även beträffande annat

virke än ved. Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att en

lagstiftning kommer till stånd som möjliggör auktoriserad mätning över hela

landet och beträffande även andra virkessortiment än dem som avses i nu

gällande virkesmätningslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sami. 2 aud. Nr 53. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Vid utformningen av en lagstiftning i detta syfte synes närmast ligga till

hands att utsträcka nu gällande bestämmelser i ämnet att avse även södra

delarna av landet samt de virkessortiment beträffande vilka en auktoriserad

mätning befinnes önskvärd men vilka icke innefattas under gällande bestämmelser.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts skulle dock en dylik anordning

medföra betydande svårigheter. Virkesmätningslagens bestämmelser

äro allt för omständliga och invecklade för att lämpligen kunna komma till

användning, då det gäller mätning av ved. Ett förfarande enligt dessa bestämmelser

torde därjämte komma att ställa sig mycket dyrbart. Med hänsyn

till de lokala förhållandena med ett stort antal köpare och säljare spridda

över stora områden och utan någon fast organisation, motsvarande de som

finnas i norra och mellersta delarna av landet, torde en utsträckning av

virkesmätningslagens bestämmelser till södra Sverige icke lämpligen låta sig

göra utan att förorsaka de intresserade parterna betungande kostnader och

onödig omgång. En helt ny lagstiftning på ifrågavarande område torde därför

bliva nödvändig.

Såsom framgår av vad jag förut anfört är den ifrågasatta lagstiftningen

framför allt betingad av krissituationen och torde därför böra få karaktären

av en beredskapslagstiftning. Med hänsyn härtill bör lagstiftningen utformas

som en fullmaktslagstiftning i likhet med vad som skett i fråga om ett flertal

lagar av ifrågavarande art. Det förslag, som Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund framfört att inskränka lagstiftningen till ett tvingande skiljemannaförfarande,

då någondera av säljare eller köpare så påfordrar, synes

mig icke ändamålsenligt. Ett sådant läge torde nämligen under vissa förhållanden

kunna uppstå att mera vidsträckta bestämmelser kunna finnas behövliga.

Det nu framlagda lagutkastet har sålunda synts mig kunna läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Jag förbiser härvid ingalunda, att stora

svårigheter, såsom ock framhållits i ett flertal yttranden, kunna komma att

uppstå vid begagnande av ifrågavarande fullmaktslag. Den utformning det

inom jordbruksdepartementet upprättade lagförslaget erhållit torde möjliggöra

begränsningar i förordnandet om virkesmätning i de olika hänseenden

som i yttrandena ansetts önskvärda, för den händelse sådana skulle finnas

av förhållandena påkallade.

Det i utredningsmannens lagutkast upptagna stadgandet, att förordnande

örn lagens tillämpning kan meddelas icke endast när mätningen skall ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket utan även för fastställande

av annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, har i några yttranden

föranlett erinringar. Det har gjorts gällande, att bestämmelsen vore

alltför vidsträckt och kunde leda till en icke önskvärd tillämpning av lagstiftningen.

Då ett förordnande om lagens tillämpning uppenbarligen måste föregås

av en ingående prövning av alla på saken inverkande omständigheter

samt det väl torde kunna tänkas, att ett behov att införa auktoriserad mätning

kan visa sig även för andra fall än där mätningen skall ligga till grund

för vederlag för virket, torde vara lämpligt att stadgandet bibehålies. I anslutning

härtill har departementsförslagets 1 § erhållit den avfattning, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

19

Kungl. Majit skall, då skäl därtill äro, äga förordna, att inom riket eller viss

del därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av

annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast

av virkesmätare som erhållit statlig auktorisation. Förordnande örn lagens

tillämpning bör såsom förut nämnts meddelas endast örn starka skäl därtill

föreligga. Att på sätt i vissa yttranden ifrågasatts inskränka lagens tillämpning

till att avse allenast brännved och rundvirke synes icke ändamålsenligt.

Emellertid torde närmast ifrågakomma att under lagen hänföra brännved

och rund virke.

De av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna angående villkoren

för erhållande av auktorisation, vilka icke rönt erinran i yttrandena, hava i

huvudsak upptagits i departementsförslagets 2 §. Tillägg har dock gjorts

därom att auktorisation när som helst kan återkallas. Den försäkran, som

föreslagits skola avfordras mätare innan han verkställer mätning enligt lagen,

har jag i anslutning till vad som förordats i ett yttrande ansett böra

omfatta en erinran örn mätarens tystnadsplikt. Det bär synts tillräckligt,

att försäkran avgives skriftligen. Att virkesmätningsförening samt sammanslutning

med liknande syfte skall kunna erhålla auktorisation synes

lämpligt och i hög grad ägnat att underlätta lagstiftningens genomförande

i norra och mellersta Sverige. Detta har även understrukits i ett flertal yttranden.

I vissa yttranden har framhållits, att synnerliga svårigheter komma att

uppstå för att i södra Sverige, där virkesmätningsföreningar icke äro verksamma,

finna tillräckligt antal personer med de kvalifikationer som böra

ställas på auktoriserade virkesmätare. Det torde emellertid kunna förutsättas

att erforderlig personal kommer att, örn så finnes nödvändigt, utbildas för

ändamålet.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen förutsättas skola

meddelas i administrativ ordning. Stadgande härom har intagits i förslagets

9 §. Med hänsyn till den konstitutiva betydelsen av att skriftlig handling

upprättas över vad som förekommit vid mätningsförrältning har bestämmelse

om upprättande av sådan handling (mätbesked) ansetts böra intagas

i själva lagen (3 §). Det har vidare ansetts, att i lagen bör uttryckligen nämnas,

att i administrativ ordning skola utfärdas föreskrifter rörande förfarandet

vid mätning (mätningsinstruktion). Föreskrifter som i övrigt erfordras

för mätningens utförande, såsom regler rörande mätningsmetod och bedömning

av virkets beskaffenhet, komma, i den mån de icke inflyta i mätningsinstruktionen,

att utfärdas jämlikt stadgandet i förslagets 9 §. Att i detta sammanhang

närmare ingå på utformningen av dessa bestämmelser låter sig icke

göra. Beträffande innehållet i desamma, vilket i stor utsträckning kan komma

att bliva beroende av lokala förhållanden, torde ytterligare utredning och

övervägande böra äga rum sedan den ifrågavarande lagstiftningsfrågan slutligen

prövats.

1 vissa av remissyttrandena har anmärkts, att ett auktoriserat mätnings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

förfarande skulle medföra avsevärt ökade kostnader för mätningen, i synnerhet

i södra Sverige på grund av där rådande speciella förhållanden. Att vissa

ökade kostnader kunna komma att bliva en följd av ett dylikt förfarande

lärer icke kunna undvikas. Vid utformningen av de närmare bestämmelserna

rörande förfarandet bör eftersträvas, att detta göres så enkelt och praktiskt

som möjligt i syfte att nedbringa kostnaderna. I anledning av uttalande

i ett yttrande må framhållas, att anlitande av två mätare icke torde böra

bliva obligatoriskt för varje slag av mätning.

Kostnaderna för mätningsförrättning måste i varje fall såsom regel bäras

av parterna. Förslaget utgår från att, därest de icke träffa överenskommelse

örn kostnadernas gäldande, av Kungl. Majit härutinnan meddelade föreskrifter

skola lända till efterrättelse (3 § tredje stycket). Att i lagen närmare

utforma bestämmelser i dessa hänseenden låter sig näppeligen göra med hänsyn

till de mycket olika förhållanden, som kunna ifrågakomma på förevarande

område.

Enligt förslagets 4 § skola inrättas virkesmätningsnämnder, vilka skola tillsättas

av Kungl. Majit. Rörande dessas verksamhet skola föreskrifter utfärdas

i administrativ ordning. I nämnderna torde böra ingå representanter

för de skilda intressentgrupperna. Antalet ledamöter torde i anslutning till

vad utredningsmannen anfört böra bestämmas till tre eller fern. Ordförande

i nämnden bör besitta domarkompetens. Nämnderna skola dels utöva tillsyn

över mätningsarbetets fullgörande, dels ock avgöra klagomål över virkesmätningsförrättningar.

Kostnaderna för virkesmätningsnämndernas verksamhet torde böra bårås

av statsverket. Vid meddelande jämlikt 3 § tredje stycket i förslaget av

föreskrifter rörande uppkommande kostnader torde dock böra övervägas,

huruvida ej, i likhet med vad som i allmänhet gäller enligt virkesmätningsföreningarnas

stadgar angående kostnader i anledning av att part påkallar

kontrolltumning, den klagande parten själv skall stå för kostnaderna, därest

ej virkesmätningsnämndens avgörande innebär en ändring av mätningsförrättningen

till den klagandes fördel med minst fem procent av virkespartiets

kubikmassa eller värde. En föreskrift i denna riktning synes för övrigt erforderlig

till undvikande av obefogade klagomål.

I 5 § av förslaget har, såsom förut nämnts, intagits bestämmelse angående

klagan till virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning. I anslutning till

vad i ett flertal yttranden anförts synes mest ändamålsenligt, att klagan över

virkesmätningsnämnds beslut icke må medgivas. Med hänsyn till den sammansättning

nämnderna, enligt vad jag förut anfört, böra erhålla, torde

några betänkligheter häremot knappast kunna resas.

De i departementsförslaget upptagna straffbestämmelserna, 6—8 §§, ansluta

sig i huvudsak till utredningsmannens förslag. Sålunda har bland annat stadgats

dagsböter eller fängelse för den som visar vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning enligt lagen samt för den som förhindrar eller försvårar

verkställande av mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer

till fullgörande av föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

21

Den föreslagna lagen synes böra äga giltighet till och med den 30 juni

1944. Under den nya lagens giltighetstid skall lagen om virkesmätning icke

äga tillämpning.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Såsom motiv till den genom förevarande proposition föreslagna lagstiftningen

har bl. a. anförts, att de prisreglerande åtgärder, som redan vidtagits

eller äro ifrågasatta för vissa slag av virke, såsom ett komplement kräva,

att garantier vinnas för att mätning av virket sker efter enhetliga grunder.

Vidare har behov av lagstiftningen ansetts föreligga på den grund, att de

statliga ingripandena särskilt på vedmarknaden göra det önskvärt, att mätningen

sker på ett enhetligt sätt. Ur sistnämnda synpunkt vore lagstiftningen

av särskild betydelse med hänsyn till en kommande avveckling av åtgärder,

som på grund av krisen genomförts beträffande handeln med ved och annat

virke.

Inom Norrland och vissa delar av Svealand sker mätning av virke i stor

utsträckning efter enhetliga regler genom de olika virkesmätningsföreningarna

(tumningsföreningarna). Inmätning av virke genom centrala organisationer

i dessa delar av landet har sin grund i den koncentration av virkespartier

till gemensamma avläggningsplatser, som där nödvändiggjorts av

transport- och förädlingsförhållandena. Jämväl bör bemärkas, att träförädlingsindustrien

här mestadels är koncentrerad till stora verk.

I de delar av landet, där virkesmätningsföreningar icke äro verksamma,

saknas den koncentration, som nu omtalats. Virket är där uppdelat på ett

mycket stort antal små partier, spridda över praktiskt taget alla delar av

länen. Den träförädlande industrien är även splittrad på ett mycket stort

antal företag. Dessutom är virkeshandeln i landets sydligare delar mycket

mera mångsidig och skiftande än i övriga delar av riket.

Av det nu anförda torde framgå, att förutsättningarna för införande av ett

mätningsmonopol äro helt annorlunda i södra Sverige än i norra och mellersta

delarna av landet. Stora tekniska svårigheter komma här att uppstå, därest

auktoriserad mätning göres obligatorisk. Dessa svårigheter hava starkt betonats

i flertalet av de till Kungl. Majit inkomna remissyttrandena och även

understrukits av departementschefen. Enligt utskottets mening är det synnerligen

tveksamt, om svårigheterna kunna lösas på ett tillfredsställande sätt

genom de tillämpningsföreskrifter, som skola utfärdas till lagen. Förfarandet

torde under alla förhållanden bliva mycket tungrott. I samband härmed inställer

sig frågan, huruvida den auktoriserade mätning som lagen föreskriver

såsom obligatorisk skall kunna utföras utan alltför stora kostnader. De farhågor,

som härvidlag kommit till uttryck i åtskilliga av remissyttrandena, äro

enligt utskottets mening välgrundade. Det är sannolikt, att den föreslagna

organisationen skulle komma att ställa sig mycket dyrbar. Stora svårigheter

synas vidare uppstå, när det gäller alt anskaffa utbildad mätningspersonal

i så stor utsträckning som skulle bliva följden av en obligatorisk auktorise
-

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 53-

rad mätning. Föredragande departementschefen har förutsatt, att, om så

finnes nödvändigt, erforderlig personal kommer att utbildas för ändamålet.

Kungl. Majit har i propositionen äskat anslag för anordnande av kurser för

virkesmätare. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om dessa kurser hinna

genomföras inom rimlig tid.

Hur den föreslagna lagen kommer att verka torde i stor utsträckning

bliva beroende av de tillämpningsföreskrifter, som skola utfärdas till densamma.

Förslag till sådana tillämpningsföreskrifter hava icke bilagts propositionen.

Vad nu sagts är ägnat att ingiva betänkligheter med hänsyn till det

vidsträckta tillämpningsområde, som föreslagits för lagen.

Enligt utskottets mening torde utan att den föreslagna lagstiftningen förfelar

sitt syfte nu omförmälda olägenheter kunna undvikas, därest lagen

gives en annan omfattning än Kungl. Majit föreslagit.

De önskemål, som ur prisregleringssynpunkt framförts såsom skäl för

lagen, torde i stor utsträckning kunna tillgodoses genom införande av särskilda

föreskrifter, som obligatoriskt kunna tillämpas vid utförande av virkesmätning.

En del sådana föreskrifter gälla redan beträffande brännved

och massaved. I enlighet med vad nu anförts vill utskottet föreslå, att i 1 §

i lagen införes ett stadgande, att Konungen, då särskilda skäl därtill äro,

äger förordna, att mätning av ved eller annat virke för sådant ändamål som

angives i 1 § skall utföras i enlighet med föreskrifter, som meddelas av

Konungen eller myndighet Konungen bestämmer.

Såsom ett av skälen för den föreslagna lagstiftningen har framhållits, att

i samband med en kommande avveckling av vissa på grund av krisen genomförda

åtgärder beträffande handeln med ved tvister kunna befaras uppstå

i fråga om kvantitet och kvalitet beträffande betydande partier ved samt

att det därför vore önskvärt, att mätning av ved kunde komma till stånd

på sådant sätt att mätningen erhölle vitsord gentemot såväl säljare som

köpare. Detta önskemål lärer icke kunna tillgodoses enbart genom utfärdande

av föreskrifter, som skola iakttagas vid mätning. För nämnda ändamål

synes det givetvis önskvärt, att part i en virkesaffär skall kunna få mätning

utförd genom auktoriserad mätare. Det torde emellertid icke vara nödvändigt,

att den auktoriserade mätningen göres obligatorisk. Mätning genom

auktoriserad mätare bör endast ske, då den vars rätt beröres av mätningen

framställer begäran därom.

Med hänsyn till vad nu anförts bör enligt utskottets mening regeln örn

auktoriserad mätning så utformas, att förordnande angående tillämpning av

mätningsföreskrifter må, om förhållandena därtill föranleda, innefatta, att

mätningen skall utföras av auktoriserad virkesmätare, där så påfordras av

den, vars rätt beröres av mätningen.

I motionen 1:322 hava påyrkats vissa inskränkningar i den föreslagna

befogenheten för Kungl. Majit att förordna om införande av auktoriserad

mätning. Sålunda föreslås sådan ändring i lagförslaget, att förordnande örn

dylik mätning icke skall behöva äga rum, då mätningen endast har till

ändamål att bestämma annan ersättning än vederlag för virket. Såsom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

23

föredragande departementschefen anfört torde behov emellertid kunna visa

sig att införa auktoriserad mätning även i dessa fall. Vid prövningen av huruvida

behov härav föreligger böra dock särskilt beaktas de praktiska olägenheter

och betydligt ökade kostnader, som genom ett dylikt förordnande lätt

kunna uppstå. Vidare har i nämnda motion förordats, att lagen icke skall

omfatta sågade trävaror. Något behov av auktoriserad mätning av sådana

varor torde enligt utskottets mening icke förefinnas. Det synes dock icke

nödvändigt att i lagen stadga undantag för sådant virke.

Såsom en allmän regel vill utskottet uttala, att förordnande enligt 1 § icke

bör givas större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt för uppnående

av lagens syfte.

I 2 § stadgas bland annat, att virkesmätningsförening ävensom annan sammanslutning

med liknande syfte må, om så prövas lämpligt, erhålla auktorisation

såsom virkesmätare. Den i ämnet väckta motionen innehåller ett yrkande,

som går ut på att sammanslutning som nu nämnts alltid skall erhålla

auktorisation. Det torde emellertid enligt utskottets mening vara lämpligt

att möjlighet finnes att auktorisera annan än nu nämnd sammanslutning

inom dess verksamhetsområde. Utskottet vill emellertid understryka, att i

förevarande fall auktorisation endast i undantagsfall bör meddelas annan

än sammanslutningen.

Enligt 3 § i förslaget skall skriftlig handling (mätbesked) upprättas över

vad vid mätningsförrättning förekommit. Vidare föreskrives i 3 §, att Konungen

eller myndighet, som Konungen bestämmer, utfärdar instruktion rörande

förfarandet vid mätning. Av den utformning utskottet givit åt 1 § torde

följa, att sistnämnda stadgande bör utgå. Slutligen stadgas i 3 §, att föreskrifter

angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning av

mätningsförrättning, meddelas av Konungen. Någon ändring av detta stadgande

synes icke behövlig.

I 4 § föreskrives, att tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas

av virkesmätningsnämnd. 5 § innehåller bestämmelser om klagan över

mätningsförrättning. Klagan skall föras hos virkesmätningsnämnd. Likaså

tillkommer det enligt 1 § virkesmätningsnämnd att meddela dispens från

förordnande om lagens tillämpning. Tillsättandet av virkesmätningsnämnder

innebär enligt utskottets mening en ansvällning av krisorganisationen, som

icke är nödvändig. Tillsynen över mätningsarbetets fullgörande bör i stället

lämpligen utövas av myndighet som Konungen bestämmer. Befogenheten att

meddela dispens från förordnande örn lagens tillämpning bör även tillerkännas

sådan myndighet. Klagan över virkesmätningsförrättning, som verkställts

på grund av auktorisation, bör enligt utskottets mening föras hos skogsstyrelsen.

Enligt utskottets mening bör fängelse icke ingå i straffskalan i 6 §. I övrigt

torde straffbestämmelserna böra bibehållas oförändrade.

Den utformning av 1 § i förslaget som utskottet förordat medför, att stadgandet

i övergångsbestämmelserna om att 1935 års virkesmätningslag icke

skall tillämpas under den tid den föreslagna lagen är gällande måste utgå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Därjämte föranleder utskottets förslag, att lagens rubrik bör ändras till »Lag

med vissa bestämmelser örn mätning av ved och annat virke».

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom

propositionen framlagda förslag till lag angående auktoriserad

mätning av ved och annat virke icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förslag Förslag

till till

Lag Lag

angående auktoriserad mätning med vissa bestämmelser om mätav

ved och annat virke. ning av ved och annat virke.

Härigenom förordnas som följer. Härigenom förordnas som följer.

1

Konungen äger då särskilda skäl

därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av ved eller

annat virke må, dår mätningen

skall ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller för fastställande

av annan ersättning såsom

kostnad för transport av virket, ombesörjas

allenast av virkesmätare, som

av Konungen eller myndighet Konungen

bestämmer därtill erhållit tillstånd

( auktorisation).

Finnes visst slag av virke böra undantagas

från förordnandet eller påkallas

eljest av förhållandena inskränkningar,

såsom att mätning i

Konungen äger då särskilda skäl

därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av ved eller

annat virke skall, där mätningen

är avsedd att ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller

för fastställande av annan ersättning

såsom kostnad för transport av

virket, utföras i enlighet med föreskrifter

som meddelas av Konungen

eller myndighet Konungen bestämmer.

örn förhållandena därtill föranleda

må förordnandet jämväl innefatta,

att mätningen skall, där så påfordras

av den vars rätt beröres av

mätningen, utföras av virkesmätare,

som av Konungen eller myndighet Konungen

bestämmer därtill erhållit tillstånd

(auktorisation).

Finnes visst slag av virke böra undantagas

från förordnande som här

avses eller påkallas eljest av förhållandena

inskränkningar, skola därav

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

25

(Utskottets förslag:)

föranledda begränsningar i förordnandet

göras. Undantag från meddelat

förordnande må för särskilt fall

medgivas av myndighet som Konungen

bestämmer.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

den ordning denna lag avser skall äga

rum endast örn så påfordras av den

vars rätt beröres av mätningen, skola

därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras. Undantag från meddelat

förordnande må för särskilt fall

medgivas av nämnd varom förmäles

i 4 §.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vältor

vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån virket är

behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av virkets

beskaffenhet i övrigt.

2 §•

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast den som vunnit nödig

erfarenhet om virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att avse visst

område eller på annat sätt inskränkas. Auktorisation kan när som helst återkallas.

Virkesmätningsförening så ock annan sammanslutning med liknande syfte

må, örn så prövas lämpligt, erhålla auktorisation som virkesmätare. Sker det,

skall på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal

som är anställd i sammanslutningens tjänst.

Innan någon verkställer mätning av Den som erhållit auktorisation, så

virke enligt denna lag, skall han av- ock personal som sist sagts, skall avgiva

skriftlig försäkran, att han efter giva skriftlig försäkran att efter bästa

bästa förstånd och samvete skall med förstånd och samvete med oväld och

oväld och redlighet utföra de upp- redlighet utföra anförtrodda uppdrag

drag angående virkesmätning, som angående virkesmätning samt att icke

kunna bliva honom anförtrodda, samt för obehörig yppa förhållanden som

att han icke skall för obehörig yppa avse virkesmätningen.

förhållanden som avse virkesmätningen.

3 §■

över vad vid mätningsförrättning Över vad vid mätningsförrältning

förekommit skall upprättas skriftlig förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked). handling (mätbesked).

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer utfärdar instruktion

rörande förfarandet vid mätning.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning

av mätningsförrättning, medelås av Konungen.

4 §•

Tillsyn över mätningsarbetets full- Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande

skall utövas av virkesmåt- görande skall utövas av myndighet

ningsnämnder. Dessa tillsättas av Ko- som Konungen bestämmer,

nungen. Föreskrifter örn nämndernas

verksamhet utfärdas av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

5 §•

Sakägare, som är missnöjd med Sakägare, som är missnöjd med

mätningsförrättning, äger däröver föra auktoriserad mätning, äger däröver

klagan hos virkesmätningsnämnden föra klagan hos skogsstyrelsen inom

inom tio dagar efter förrättningens tio dagar efter förrättningens avsluavslutande,

såframt han icke vid av- tande, såframt han icke vid avslutanslutandet

eller sedermera före klago- det eller sedermera före klagotidens

tidens utgång skriftligen godkänt för- utgång skriftligen godkänt förrätträttningen.

ningen.

över virkesmätningsnämnds beslut över skogsstyrelsens beslut må klamå

klagan ej föras. gan ej föras.

6 §•

Den som visar vårdslöshet eller för- Den som visar vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning summelse vid utförande av mätning

enligt denna lag, straffes med dags- enligt denna lag, straffes med dagsböter

eller fängelse. böter.

Samma lag vare, där någon förhindrar eller försvårar verkställande av

mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift

som meddelats med stöd av denna lag.

7 §•

Ombesörjer någon virkesmätning utan att vara berättigad att verkställa

mätningen, straffes med dagsböter.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

27

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till

och med den 30 juni 1944. Förordnande eller beslut, som meddelats med

stöd av lagen, äger ej tillämpning längre än lagen äger giltighet. I fråga om

överträdelse, som begåtts under lagens giltighetstid, skall vad i lagen stadgas

även därefter tillämpas.

Under den tid denna lag är gällande

skall lagen den 20 juni 1935 (nr

369) om virkesmätning icke äga tilllåmpning.

B. att motionen I: 322, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Mannerskantz, Sten, Sundberg,

Strand*, Holstenson och Holmbäck;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Larsson i Östersund*, Johnsson i

Kastanjegården, Lundgren, Jansson i Hällefors, Håstad, Andersson i Eskilstuna och Hedlund

i Rådom*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt den hä a1 i texten