Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning.

1943-06-16 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:54, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av

frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i

allmän flottning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 269,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hedlund i Rådom

och Andersson i Hedensbyn hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om opartisk mätning av allt

virke, som ingår i allmän flottning.

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts bl. a. följande:

* Den mätning av rundvirke, som utfördes av de inom landet arbetande

mätningsföreningarna, omfattade företrädesvis endast det s. k. köpvirket,

d. v. s. sådant virke som avyttrats på villkor att betalningen skulle erläggas

enligt utförd mätning. Goda skäl talade emellertid för att fordra

opartisk mätning av allt virke, som nedlades i flottled, oavsett örn det

inköpts att betalas enligt mätning eller avverkats å industriföretagens

egna skogar eller med stöd av avverkningsrätter. Mätningen skulle ju

ligga till grund för flottningskostnadernas fördelning och borde därför

vara i möjligaste mån ensartad. Vidare vore skatteunderlagens storlek i

viss utsträckning beroende av mätningen. Detta gällde förutom skogsaccisen

all inkomstbeskattning. Eftersom betalning för avverkningsarbetet

ofta utginge på grundval av mätningen, vore opartisk sådan även

med hänsyn därtill önskvärd. Mätning genom ett och samma organ av

allt virke i ett flottledsområde torde även medföra en sänkning av de sammanlagda

mätningskostnaderna. Endast genom lagstiftningsåtgärder

syntes emellertid kunna uppnås, att allt virke, som vore föremål för allmän

flottning blev mätt av opartiskt organ. Lagen 20 juni 1935 örn virkesmätning

syftade till att för vissa delar av landet trygga möjligheten att

erhålla opartisk mätning av virke, som avyttrats på villkor att betalningen

skulle utgå på grundval av mätningen. Enligt denna lag skulle nämnder

kunna tillsättas av Konungen för att ombesörja sådan mätning. Ingenstädes

i landet hade emellertid sådan mätningsnämnd tillsatts. Detta berodde

på att virkesköpare och -säljare frivilligt inrättat mätningsorgan,

där båda parterna hade inflytande. Det vore möjligt, att bestämmelser i

här angivet syfte lämpligen borde inrymmas i sagda lag och att dessa

även kunde utformas så att de påvei’kade vederbörande att frivilligt ordna

saken.

Bihang till rilcsdagcns protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 54. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5Jj.

Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt andragit till stöd för

sitt yrkande, får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen av kommerskollegium, domänstyrelsen och

skogsstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges industriförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

svenska flottledsförbundet samt svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

tillfälle att yttra sig över motionen. Yttranden hava inkommit

från nu nämnda myndigheter och sammanslutningar med undantag av

svenska flottledsförbundet. Domänstyrelsen har vid sitt remissvar fogat

yttranden från över jägmästarna i landets sex norra distrikt. Samtliga

till utskottet i ärendet inkomna yttranden finnas såsom bilagor fogade

till detta utlåtande.

Enligt lagen den 20 juni 1935 om virkesmätning äger Konungen, då skäl ■

därtill äro, efter hörande av virkessäljare och virkesköpare samt vederbörande

hushållningssällskap och handelskammare, förordna att inom

Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke

av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i

oförädlat skick, må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande

av köpeskilling eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av

virkesmätningsnämnd varom i lagen förmäles. Finnas särskilda slag av

runt virke lämpligen böra undantagas från förordnandet eller påkallas

eljest av förhållandena särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke

som är avsett att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,

skola därav föranledda begränsningar i förordnandet göras.

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i s. k. löst (travat) mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar

eller vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad

mån virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas,

ävensom av virkets beskaffenhet i övrigt. Mätning, som påkallas på grund

av avtal, varigenom virke försålts eller eljest avyttrats på villkor, att mätning

därav skall verkställas, kallas i lagen mätning av köpvirke (1 §).

Virkesmätningsnämnderna skola vara sammansatta av lika antal representanter

för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande.

Nämndernas verksamhetsområden avsågos bliva fastställda efter väsentligen

enahanda synpunkter som virkesmätningsföreningarnas arbetsområden.

Virkesmätningsnämnd äger att inom nämnden anvisat verksam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5b.

3

hetsområde ombesörja även annan mätning av virke än sådan som omfattas

av förordnande enligt lagens 1 § (3 §). Hos virkesmätningsnämnd

skall finnas anställd en mätningschef samt erforderlig mätnings- och

annan personal (4 §). Enligt 5 § utfärdar Kungl. Maj :t instruktion rörande

förfarandet vid mätning. I 10 § stadgas, att mätning skall verkställas av

ojäviga mätare. De skola, där ej i mätningsinstruktionen annorlunda föreskrives,

vara två, av vilka en skall vara förman. Enligt 13 § skall över allt

vad vid mätningsförrättning förekommit upprättas skriftlig handling

(mätbesked). Sakägare, som ej åtnöjes med mätningsförrättning, äger

enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd. I 40 § har upptagits stadgande

av innebörd att ledamöter av virkesmätningsnämnd samt mätningschefen

och övrig mätningspersonal äro i straffrättsligt hänseende

jämställda med statens ämbets- och tjänstemän.

Frågan örn lagstiftning rörande virkesmätning väcktes ursprungligen år

1925 genom en framställning från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

örn igångsättande av utredning angående lagligt reglerande av

förfarandet vid mätning av timmer. Framställningen föranledde vissa

överväganden men ledde icke till lagstiftningsåtgärder. I början av 1930- talet blev frågan om virkesmätning ånyo föremål för uppmärksamhet.

Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag (motion II: 270; r. skr.

nr 116) beslöt Kungl. Maj :t, att utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet.

Den sålunda beslutade utredningen verkställdes av den s. k. virkesmätningskommissionen,

som till fullgörande av sitt uppdrag den 21 september

1934 avlämnade ett betänkande med förslag till lag erni virkesmätning

(statens off. utr. 1934: 32). På grundval av detta betänkande utarbetades

förslaget till virkesmätningslag, som genom Kungl. Maj :ts proposition nr

140 förelädes 1935 års riksdag.

Efter hemställan av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott, som

avgav utlåtande nr 1 i anledning av propositionen, antogs förslaget med

vissa ändringar av riksdagen.

Om virkesmätningsföreningarnas uppkomst och deras verksamhet före

virkesmätningslagens tillkomst har virkesmätningskommissionen anfört

bl. a. följande:

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning

härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare

inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker

dylik mätning i samband med virkets emottagande av köparen.

De större virkesköparna i landet, de trävaruförädlande bolagen, plägade

tidigare vid sina virkesköp förbehålla sig att genom hos dem anställd

personal inmäta det köpta virket. Denna metod visade sig emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

lertid i många fall vara oekonomisk, i det ett flertal bolag ofta köpte

virke från skogar inom samma ådal och den särskilda mätningen för varje

köpare medförde, att en onödigt stor mätningspersonal användes. Metoden

skapade även missförhållanden i fråga örn sättet för mätningens utförande.

Till följd av den inbördes konkurrensen beträffande det salubjudna

virket föranleddes bolagen och andra större virkesköpare, i syfte

att stimulera skogsägarna till virkesförsäljningar, att erbjuda dessa »liberal

tumning» av det försålda virket. Härigenom skapades ett osunt mätningssystem,

innebärande att vid mätningen virkets dimensioner till förmån

för säljarna angåvos vara större än de verkliga eller att skadat eller

felaktigt virke inmättes såsom fullgott.

Såsom en reaktion mot detta system uppkom tanken att genom sammanslutande

av trävarubolagen och andra större virkesköpare i särskilda

virkesmätningsföreningar söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder

i fråga örn virkets mätning samt tillika nedbringa mätningskostnaderna.

Inom de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera

betydande utveckling, vann denna tanke småningom allt större anslutning

från de virkesköpande bolagens sida, och efterhand bildades inom olika

grupper av dessa, representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Föreningarnas medlemmar utgöras i regel av de trävarubolag, som i

större omfattning inköpa virke för förädlingsändamål inom föreningarnas

verksamhetsområden. Det övervägande flertalet av dessa bolag, som i regel

jämväl äro stora skogsägare, äro medlemmar i föreningarna. Undantagsvis

tillhöra även enskilda större virkesköpare ifrågavarande föreningar.

Härförutom har domänverket inträtt såsom medlem i vissa föreningar.

Såsom förut antytts, hava virkesmätningsföreningarna till sin huvudsakliga

uppgift att verkställa mätning av virke, som inköpts av föreningarnas

medlemmar. Denna uppgift har i föreningarnas stadgar utformats

sålunda, att det-är ej blott en rätt utan även en plikt för medlem att hos

vederbörande förening begära mätning av dylikt virke. Virkesmätningsföreningarnas

verksamhet är emellertid ej begränsad till mätning av medlemmarnas

köpvirke. I fråga om samtliga föreningar gäller, att vederbörande

medlemmar äga att genom föreningarna erhålla mätning även av

sådant virke, som medlemmarna avverka å dem tillhöriga fastigheter

eller å skogar, vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt. I särskilda

fall hava föreningarna därjämte åtagit sig att mäta virke åt köpare,

som ej varit föreningsmedlemmar.

Den mätning av virke, som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna,

avser ej blott ett uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad

beräkning av virkets kubikmassa utan även i regel ett bedömande av

virkets beskaffenhet.

I fråga örn behovet av lagstiftning rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet har virkesmätningskommissionen — efter erinran att virkesmätningsföreningarna

i flera hänseenden befordrat en ändamålsenlig

utveckling av mätningen av köpvirke inom de områden av landet, där föreningarna

vore verksamma — vidare anfört:

Det vore obestridligt, att virkesmätningsföreningarna, som nästan uteslutande

vore sammansatta av större virkesköpare, utgjort ett betydelse
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5h.

5

fullt medel för tillvaratagande av dessas intressen med avseende å mätningen

av köpvirke. Den starka ställning gentemot virkessäljarna, som de

större virkesköparna i här avsedda trakter vunnit genom trävaruindustriens

och den därmed förbundna virkeshandelns koncentration till ett mindre

antal stora bolag, hade genom virkesmätningsföreningarnas verksamhet

ytterligare befästats. På grund härav hade sagda föreningar i stort sett

kunnat fastställa såväl efter vilka regler medlemmarnas köpvirke skulle

inmätas som huru dessa regler i det särskilda fallet skulle tillämpas. Då

föreningarna erhållit anslutning från det övervägande flertalet av de mera

betydande virkesköparna inom ifrågavarande delar av landet, vore den

mätningsverksamhet beträffande köpvirke, som de särskilda föreningarna

utövade inom sina verksamhetsområden, ofta av monopolliknande

karaktär. En följd härav vore, att många virkessågare i praktiken ej

kunde gentemot föreningarna hävda sina intressen i fråga om mätningen

av det av dem försålda virket utan föranleddes att godtaga denna, även

då mätningen enligt deras mening vore oriktig.

Då mätningen av köpvirke i realiteten innebure ett närmare bestäm-,

mande av den köpeskilling, som skulle erläggas för virket, och sålunda

i lika grad berörde säljarens och köparens intressen, kunde den organisation

av mätningen, som genomförts inom virkesmätningsföreningarnas

verksamhetsområden och enligt vilken bestämmanderätten över mätningen

i huvudsak tillkomme virkesköparna, ej anses tillfredsställande.

De yrkanden, som från säljarnas sida framställts på åstadkommande av

ett mera opartiskt mätningsförfarande, kunde därför ej frånkännas fog.

Med den omfattning, som handeln med virke ägde inom ifrågavarande

trakter, måste det anses vara ett betydande allmänt intresse, att denria

bedreves i former, som vore ändamålsenliga och omfattades med förtroende

från såväl säljarnas som köparnas sida. Detta gällde särskilt virkets

mätning, vars riktiga utförande i regel krävde ett betydande mått av insikt

och erfarenhet och med avseende varå meningsskiljaktigheter mellan

säljarna och köparna ofta förekomme. En från teknisk och ekonomisk

synpunkt tillfredsställande mätning av köpvirke inom dessa landsdelar

torde i allmänhet ej kunna vinnas, med mindre mätningen därstädes organiserades

såsom en gemensam angelägenhet för de särskilda flodområdena

eller grupper av sådana. Endast på denna väg syntes kostnaderna för

mätningen kunna nedbringas till önskvärd nivå samt säkerhet vinnas för

mätningens riktiga och lämpliga utförande. En dylik organisation av mätningen,

vilken tillika innefattade garantier, att säljarnas och köparnas

intressen därvid i lika mån tillgodosåges, torde ej kunna ernås utan lagstiftningens

medverkan.

Virkesmätningskommissionen förutsatte, att virkesmätningsnämnds

mätningsmonopol skulle gälla allenast köpvirke. Från monopolet skulle

sålunda till en början undantagas dels virke, som avverkats för tillgodoseende

av fastighetens eller därmed sambrukad fastighets husbehov eller

av rätt till husbehovsfång från fastigheten, dels ock virke, som avverkats

av den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, å honom tillhörig

fastighet eller å mark, varå han äger avverkningsrätt, och som uppenbarligen

är avsett att användas i nämnda verksamhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

I fråga om berörda undantag anförde kommissionen:

Vad anginge det föreslagna undantaget i fråga örn virke, som trävarubolag

eller annan, vilken drevs förädlingsverksamhet i fråga om virke,

avverkat å egen fastighet eller å mark, vartill han ägde avverkningsrätt,

i och för användning i nämnda verksamhet, vore att märka, att virke av

denna kategori mättes i stor omfattning av virkesmätningsföreningarna.

Då emellertid virket ej i oförädlat skick vore föremål för försäljning, borde

virkesägaren hava frihet att mäta detsamma på sätt han funne lämpligt.

Självfallet vore, att, därest husbehovsvirke eller virke av nyss berörda

kategori ej komme till användning för det avsedda ändamålet utan

gjordes till föremål för försäljning, virket bleve underkastat nämndens

mätningsmonopol.

Med de inskränkningar i monopolet, som kommissionen föreslagit, komme

dettas giltighet att väsentligen begränsas till köpvirke. Till sådant

virke hänfördes dock här ej blott köpvirke i egentlig mening, d. v. s. virke,

varom försäljningsavtal redan slutits på villkor, att köpeskillingen skulle

erläggas efter inmätt kvantitet, utan även virke, som vore avsett att försäljas

på nämnda villkor.

Förutom nu angivna undantag föreslog kommissionen jämväl den inskränkning

i monopolet, att detta ej skulle äga tillämpning beträffande

mätning av virke, som uteslutande verkställdes i ändamål att bestämma

avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning.

Till stöd för förslaget i denna del anförde kommissionen:

Mätning av virke verkställdes ej sällan i ändamål att bestämma avlöning

åt arbetare, som ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning. Mätningen

avsåge i detta fall att fastställa omfattningen av viss arbetsprestation

och berodde helt på innehållet av det mellan vederbörande arbetsgivare

och arbetare träffade avtalet. Mätningen skedde sålunda principiellt

efter andra grunder än dem, som gällde för mätning av köpvirke, och vore

i allmänhet av väsentligt enklare beskaffenhet än sagda mätning. De skäl,

som talade för en legal reglering av sistnämnda mätning, ägde därför ej

giltighet i fråga örn mätning för bestämmande av avlöning åt huggare

eller körare. Denna mätning torde följaktligen böra undantagas från mätningsmonopolet.

Det nu anförda gällde under förutsättning, att mätningen

uteslutande verkställdes i nyss angivet syfte. Hade mätningen jämväl till

ändamål att utgöra grundval för fastställande av köpeskillingen för virket,

borde den anses såsom mätning av köpvirke och sålunda ankomma å virkesmätningsnämnden.

Vidare uttalade kommissionen i detta sammanhang:

Enligt lagen örn flottning i allmän flottled skall envar, som vill deltaga i

allmän flottning, hos vederbörande flottningsstyrelse anmäla myckenheten

och beskaffenheten av det flottgods, han ämnar under året införa i flottleden.

Han är ock pliktig att över det virke, han tillför flottleden, föra och

vid anfordran till styrelsen avlämna fullständiga virkes journaler och tumningslistor,

utvisande för varje flottleds- och utflottningsdistrikt det tillförda

virkets mängd och dimensioner. Nu angivna bestämmelser innebära,

att virke, som är avsett att flottas i allmän flottled, i allmänhet måste

mätas före flottningens början. Då dylikt virke regelrätt utgöres av köp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

virke — detta begrepp här taget i förut angivna vidsträcktare mening —

eller av virke, som tillhör förädlare av virke och avverkats å dennes egen

fastighet eller å mark, vartill denne äger avverkningsrätt, samt mätning

av sådant virke genom virkesmätningsnämndens eller virkesägarens försorg

städse kommer att äga rum före flottningen, erfordras i allmänhet ej

någon särskild mätning av flottningsvirke för lämnande av de i flottningslagen

föreskrivna uppgifter örn virkets myckenhet. Något undantag från

mätningsmonopolet med hänsyn till berörda uppgiftsskyldighet lärer sålunda

ej erfordras.

Förutom förenämnda undantag från mätningsmonopolet torde, för tillgodoseende

av kravet på en ändamålsenlig virkesmätning, monopolet böra

underkastas vissa begränsningar av mera speciell natur. Till denna fråga

återkommer kommissionen i det följande.

Virkesmätningskommissionen erinrade om att virkesmätningsföreningarna

ej inskränkt sin verksamhet till mätning av köpvirke utan jämväl

i betydande omfattning mätte virke, som föreningarnas medlemmar

låtit avverka å dem tillhöriga fastigheter eller å marker, vartill de ägde

avverkningsrätt, i ändamål att förädla vid medlemmarnas industriella

verk. Genom verksamhetens anordnande på detta sätt hade föreningarna

relativt sett kunnat nedbringa sina mätningskostnader till en låg nivå. Enligt

kommissionens åsikt borde virkesmätningsnämndernas arbete ordnas

efter liknande grunder. Dessa borde sålunda tilläggas befogenhet att, envar

inom sitt verksamhetsområde, verkställa även sådan mätning av virke,

som ej vore underkastad nämndens mätningsmonopol. Härvid borde dock

det förbehåll uppställas, att dylik mätning ej finge av nämnden utföras,

med mindre den kunde ske utan förfång för nämndens verksamhet i övrigt.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, framhöll i likhet

med kommissionen, att tillgodoseendet av det syfte, som den föreslagna

lagstiftningen avåge att främja, krävde, att virkesmätningsnämnds monopol

principiellt fastställdes att omfatta köpvirke. I fråga örn virke, som

trävarubolag eller annan virkesförädlare avverkar å egen fastighet eller

å mark, varå denne äger avverkningsrätt, i och för användning i förädlingsverksamheten

anförde departementschefen:

Ett inordnande av dylikt virke under monopolet är tydligen ej påkallat

för skyddande av virkessäljärnäs intressen. Ej heller eljest synas tillräckliga

skäl för närvarande föreligga att inbegripa dylikt virke under monopolet.

I likhet med kommissionen anser jag därför, att undantag från

monopolets tillämpning bör medgivas i fråga örn här avsett virke. Såsom

senare skall närmare angivas, åsyftar departementsförslaget, att virkesmätningsnämnd

skall äga befogenhet att inom sitt verksamhetsområde på

begäran av vederbörande virkesägare verkställa även sådan mätning av

virke, som jämlikt förslaget är undantagen från monopolets tillämpning.

Det torde kunna förutsättas, alt virkesägarna ofta finna med sin fördel

förenligt att hos nämnden påkalla dylik mätning och att sålunda även

virke, som avverkats av virkesförädlare å dennes egen fastighet eller å

mark, varå han äger avverkningsrätt, i och för användande i förädlings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets ''utlåtande nr 5U.

verksamheten, på nyss angivna väg i ej oväsentlig omfattning bliver föremål

för mätning av virkesmätningsnämnd.

Vidare anförde departementschefen i detta sammanhang:

Vad angår kommissionens förslag, att mätning av virke, som uteslutande

verkställes i ändamål att bestämma avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt

virkets avverkning eller utdrivning, skall undantagas från monopolets

tillämpning, vill jag erinra, att dylik mätning i allmänhet är av

mycket enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avser

nämligen i detta fall i regel allenast ett fastställande av det avverkade

virkets kvantitet, ej ett bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen

är därför oftast väsentligt lättare att kontrollera än då fråga är

om mätning av köpvirke. De skäl, som tala för införande av mätningsmonopol

i fråga om den senare mätningen, föreligga därför ej beträffande

den förra. Det är jämväl att märka, att, då virkesmätningsnämnds monopol

till övervägande del kommer att omfatta kvalitetsmätning, ett inord-;

ilande av mätning för bestämmande av skogsarbetares avlöning under

monopolet skulle kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i ökad

omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling bör

tydligen ej befrämjas genom lagstiftningen. Av dessa skäl har jag i likhet

med kommissionen ansett ifrågavarande mätning böra uteslutas från monopolet.

Med här avsedd mätning torde böra likställas sådan mätning av

virke, som verkställes på grund av avtal, varigenom någon åtagit sig att

på entreprenad verkställa avverkning eller utdrivning av virke mot ersättning,

som skall utgå efter virkets mängd, sådan denna bestämts genom

mätning, eller varigenom någon eljest förbundit sig att ombesörja forsling

av virke mot ersättning efter nämnda grund.

Departementschefens nu återgivna yttranden lämnades av riksdagen

utan erinran.

Enligt lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled skola — med

visst undantag ifråga örn flottning av husbehovsvirke — alla som låta

flottgods löst framflyta i allmän flottled, vilken upplåtits för allmänt begagnande

(allmän flottning), utgöra en flottningsförening. Flottningsförening,

för vilken skall finnas ett av länsstyrelse fastställt reglemente, har

att ombesörja den allmänna flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden

jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redovisa för flottledens

begagnande stadgade avgifter. — Flottningsförenings utgifter skola enligt

lagen i föreningens räkenskaper sammanföras i vissa grupper, nämligen

flottledsutgifter (avseende anläggning, utvidgning och förbättring av flottleden),

underhållsutgifter, utflottningsutgifter, sorteringsutgifter, inventarieutgifter,

förvaltningsutgifter och separatutgifter (avseende kostnader

av icke gemensam art). För de flottandes inbördes delaktighet i olika slag

av utgifter skall vederbörande länsstyrelse fastställa allmänna grunder,

efter vilka skilda slag av flottgods böra vid kostnadernas fördelning jämföras

med varandra. Till vinnande av rättvis fördelning av flottleds- och

underhålls- respektive utflottningsutgifter må flottled indelas i särskilda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

9

flottleds- respektive utflottningsdistrikt. Vid fastställandet av de allmänna

grunderna för kostnadernas fördelning skall iakttagas bland annat att

grunderna för delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas

med hänsyn till vad som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en

god skogshushållning samt att övriga utgifter i regel fördelas efter den

större eller mindre svårighet de särskilda flottgodsslagen orsaka vid flott-,

ningen eller sorteringen. Till bestridande av föreningens utgifter är envar

som deltager i den allmänna flottningen pliktig att årligen tillskjuta nödigt

förlag samt, örn förlaget ej förslår till täckande av de utgifter, som skola

läggas å årets flottning, fylla bristen. För föreningen skall finnas en

styrelse, vars ledamöter väljas å flottningsstämma; dock må en ledamot

utses av länsstyrelsen i det eller de län, där flottleden framgår, försåvitt

detta finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller

andra allmänna intressen. Styrelsen och under dess inseende en av flottningsstämma

utsedd flottningschef åligger bland annat att tillse, att det allmännas

intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att

flottningen ombesörj es på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad

förmån beredes någon flottande framför annan. Styrelsens förvaltning och

föreningens räkenskaper skola granskas av revisorer, av vilka en utses

av länsstyrelsen i det Ian, där styrelsen har sitt säte. — De flottandes rätt

att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å flottningsstämma.

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj :t genom beslut den

23 juli och den 23 oktober 1936 tillkallat utredningsmän för verkställande

av utredning rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder,

som kunna vidtagas för att höja dess bärkraft (1936 års skogsutredning).

Utredningens arbetsuppgifter hava numera övertagits av skogsstyrelsen.

Utskottet får härutinnan hänvisa till skogsstyrelsens yttrande i anledning

av förevarande motion (Bilaga).

Slutligen vill utskottet erinra örn ett genom Kungl. Maj :ts proposition

nr 322 för innevarande års riksdag framlagt förslag till lag angående

auktoriserad mätning av ved och annat virke. Denna lag föreslås skola äga

karaktären av en fullmaktslag, som skall gälla t. o. m. den 30 juni 1944.

Enligt utskottets mening är det i motionen behandlade spörsmålet otvivelaktigt

förtjänt av beaktande. Såsom framgår av skogsstyrelsens yttrande

över motionen har emellertid skogsstyrelsen planerat att göra bland

annat olika till virkesmätningen hörande och därmed sammanhängande

ämnen till föremål för utredning. Styrelsen ansåge det ligga nära till

hands, att styrelsen då även komme att överväga behovet av särskilda

åtgärder från statsmakternas sida för åvägabringande av opartisk mätning

av allt virke, som ingår i allmän flottning.

Utslcottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

Jämväl enligt utskottets mening bör det förevarande spörsmålet göras

till föremål för närmare utredning vid det av skogsstyrelsen bedrivna

utredningsarbetet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

ville överlämna motionen till skogsstyrelsen för att tagas

under övervägande vid skogsstyrelsens utredning av frågor,

som hava samband med virkesmätning; samt

B. att motionen, i den mån den icke blivit beaktad genom

vad utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand*, Olof Carlsson*, Mannerskantz,

Roos*, Sten och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Andersson*, herrar Hermansson*, Holm*, fru

Johansson, herrar Larsson i Östersund*, Johnsson i Kastanjegården*, fru Västberg*

samt herr Hedlund i Rådom.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

11

KUNGL. MAJ :TS OCH RIKETS

KOMMERSKOLLEGIUM

INDUSTRIBYRÅN

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 februari 1943 bär Kommerskollegium

anbefallts avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare väckt motion,

nr 269, av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn angående

utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän

flottning. I anledning härav får Kollegium anföra följande. _ ■

Det förslag till lag örn virkesmätning m. m. (S. O. U. 1934: 32), vilket låg

till grund för 1935 års lagstiftning i ämnet, avstyrktes på sin tid bestämt av

Kommerskollegium. I enlighet med förenämnda förslag är den nuvarande lagstiftningens

obligatoriska tillämpning begränsad till s. k. köpvirke. I motionen

ifrågasättes nu, huruvida ej den mätning genom virkesmätningsnämnder, som

lagen föreskriver, borde utsträckas även till s. k. eget virke.

Enligt vad som i motionen erinras, hava ingenstädes sådana virkesmätningsnämnder,

som med 1935 års lagstiftning åsyftas, hittills inrättats. Detta torde

främst få anses lia berott på, att parterna på frivillighetens väg lyckats uppnå

ett tillfredsställande resultat. En sådan utveckling finner Kollegium även naturlig

och mest önskvärd, då härigenom kostnaderna för virkesmätningen kunna

hållas på en betydligt lägre nivå, än vad som torde bliva fallet, därest statliga virkesmätningsnämnder

skulle behöva tillsättas och träda i funktion. Den statliga

organisation, som lagen här avser, torde redan i sin nuvarande omfattning komma

att tarva en förhållandevis stor administrativ apparat och bli för skogsägarna

betungande. Då i motionen några bärande skäl knappast ha kunnat

åberopas för att den hittillsvarande utvecklingen på området varit till förfång

för någon av parterna eller menligt inverkat på flottningskostnadernas bestämmande,

synes det Kollegium mindre välbetänkt att nu överväga en utvidgning

av hithörande bestämmelsers tillämpning till ytterligare områden.

Kommerskollegium får med anledning härav avstyrka motionen.

Stockholm den 17 mars 1943.

STIG SAHLIN.

KNUT A. WICKMAN.

/ Äng. Borgström.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

KUNGL.

DOMÄNSTYRELSEN

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår

i allmän flottning.

Genom nådigt beslut den 12 februari 1943 har domänstyrelsen anbefallts att

avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till andra lagutskottet hänvisade

motionen II: 269 angående utredning av frågan örn opartisk mätning av

allt virke, som ingår i allmän flottning.

Styrelsen får i anledning härav överlämna från överjägmästarna i de sex

norra distrikten infordrade yttranden och därvid som eget utlåtande åberopa,

vad överjägmästaren i Övre Norbottens distrikt anfört. Styrelsen får således,

med instämmande i motionens syfte, tillstyrka bifall till motionärernas hemställan

örn utredning av förevarande fråga.

Stockholm den 11 mars 1943.

Kungl, domänstyrelsen:

B. v. STOCKENSTRÖM.

/ E. G. Bertil Byberg.

ÖVERJÄGMÄSTAREN I

ÖVRE NORRBOTTENS DISTRIKT

LULEÅ. RT. 20 24

Bilaga G.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke som ingår i

flottning. (Motion II: 269, K. B. S:ns n:r S. I: 380 den 16/2 1943.)

Anmodad avgiva yttrande i rubricerade ärende får jag med remissaktens återställande

vördsamt anföra följande.

Mot motionärernas förslag synes från domänverkets sida intet vara att erinra.

Tvärtom kommer med visshet tumningskostnadema väsentligt att nedbringas

örn vederbörande tumningsförening får tumma allt virke mot att, som nu är fallet,

tummare från tumningsföreningen och olika bolag resa örn vartannat på de

olika flottlederna. Beträffande motionärernas övriga motiv är det väl ostridigt,

att det hos arbetarna och flottningstrafikanter skulle inge en viss trygghetskänsla

för rättvis mätning om denna alltid företogs av opartisk tumnings- eller

virkesmätningsförening.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

13

Jag vill dock understryka, att de frivilligt inrättade mätningsorganen har

tillvunnit sig ett så stort förtroende och visat sig så väl fylla sina uppgifter, att

ett lagförslag i enlighet med motionen skall ovillkorligen medgiva vederbörande

frivilliga tumnings- och virkesmätningsorgan rätt till tumning av allt virke så

att ej mätningsnämnder enligt lagen av den 20 juni 1935 under alla förhållanden

skall tillsättas.

Luleå den 20 februari 1943.

NILS UNDÉN.

ÖVERJÄGMÄSTAREN I

NEDRE NORRBOTTENS DISTRIKT

Bilaga D.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan orri opartisk mätning av allt virke, som ingår

i allmän flottning.

Anmodad avgiva yttrande över av herrar Hedlund och Andersson väckt motion,

nr II: 269, i rubricerade fråga, Kungl. Domänstyrelsens remissakt nr

S. I: 380 den 16 februari 1943, får jag härmed vördsamt avgiva följande yttrande.

För domänverkets vidkommande synes en opartisk mätning av allt virke komma

att medföra förbilligade kostnader för såväl tumning som flottning.

Då betalningen av avverkningsarbetet utgår på grundval av den inmätta

kvantiteten, synes även här ett opartiskt mätningsförfarande komma att medföra

fördelar för såväl arbetsgivare- som för arbetstagareparten. Den förre vet,

att ett konkurrensföretag icke genom ett annat, för arbetarparten mera lockande

mätningssätt, kan draga till sig arbetare. Den senare kommer att hysa en större

tilltro till den mätning, som är grundläggande för utbetalningen av hans lön.

Enligt vad ovan anförts synes ett bifall till motionen lämpligt i denna del.

Vad beträffar tillsättandet av mätningsnämnder enligt lagen den 20 juli 1935

örn virkesmätning får jag hemställa att denna del av motionen lämnas utan bifall,

ty de sedan flera år tillbaka arbetande tumnings- och mätningsföreningarna

hava såväl hos arbetsgivare som hos arbetare förskaffat sig så gott anseende, att

en omläggning nu icke erfordras. Tumningsföreningarnas verksamhet bör därför

ostört fortgå i samma omfattning och enligt enahanda grunder som hittills.

Remissakten jämte ett från jägmästaren i Vargiså revir infordrat yttrande

biläggas.

Luleå den 25 februari 1943.

AXEL ELGSTRAND.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

ÖVERJÄGMÄSTAREN

I SKELLEFTEÅ DISTRIKT

Bilaga E.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående yttrande över riksdagsmotionen II: 269 om utredning av frågan

rörande opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning, S. I: 380

den 12/2 1943.

I rubricerade ärende får jag med remissaktens återställande vördsamt meddela,

att jag på i motionen anförda skäl ej har någon erinran mot vidtagande

av sådana lagstiftningsåtgärder, att allt virke avsett för allmän flottning blir

mätt av opartiskt organ.

Avseende Skellefteå tumningsförenings verksamhetsområde, omfattande Åby,

Byske, Kåge, Skellefte och Bure älvars samt Kolabodaåns vattenområden, har

sedan många år överenskommelse träffats mellan medlemmarna i tumningsföreningen,

att dessa skola tumma allt virke — så väl leverans- som rotköp som ock

virke från egna skogar genom tumningsföreningen. Endast en virkestrafikant i

dessa vattendrag — Vikfors-Ytterviks Aktiebolag — är ej medlem i tumningsföreningen

och tummar således ej virket genom denna. En lagstiftning enligt

motionen skulle här således endast beröra denna trafikant. Denna trafikants

tillsläppning senaste flottning omfattade endast cirka 190.000 flkbft. och avsåg

flottning i Skellefte älv. Totala tillsläppningen i denna älv var cirka 11.000.000

flkbft. Detta enda undantag talar för, att motionens bestämmelse är motiverad.

Skellefteå den 19 februari 1943.

SUNE HEDERSTRÖM.

ÖVERJÄGMÄSTAREN

I UMEÅ DISTRIKT

Bilaga F.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan .om opartisk mätning av allt virke, som ingår

i allmän flottning.

Åberopande Kungl. Domänstyrelsens remissakt nr S. 1: 380 den 16/2 1943 får

jag härmed vördsamt anföra följande.

Inom till Umeå distrikt hörande områden tillämpas numera beträffande praktiskt

taget allt virke, som tillföres allmän flottning — således icke enbart ifråga

om det s. k. köpvirket — inmätning genom sådant av virkesköpare och -säljare

frivilligt inrättat mätningsorgan, där båda parterna utöva sådant inflytande,

att inrättande av statlig mätningsnämnd icke har påkallats. Det enda kända

nämnvärda undantaget från denna regel utgöres av å industribolagens egna sko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

15

gar eller från rotköp sommaravverkat virke, som oftast göres till föremål för

s. k. skogstumning genom virkesägarnas egna anställda. Ifråga om mätning av

i skogen liggande virke ställer sig ju ett dylikt förfarande mest praktiskt, då

mätningen i allmänhet verkställes i anslutning till den egna personalens befattning

med övriga arbetsuppgifter.

Enär förhållandena härstädes redan kunna anses vara i huvudsak reglerade

på sätt, som motsvarar motionens krav, kan jag icke finna det påkallat att vidtaga

åtgärder för införandet av lagbestämmelser i av motionärerna angivet

syfte.

Umeå i överjägmästareexpeditionen den 22 februari 1943.

EENST FÄGEEMO.

ÖVERJÄGMÄSTAREN

I MELLERSTA NORRLANDS DISTRIKT

Bilaga G.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Återställande Kungl. Styrelsens remissakt nr. S. 1: 380 den 16 dennes angående

motion i Riksdagens Andra Kammare av herrar Hedlund i Rådom och Andersson

i Hedensbyn angående utredning i frågan örn opartisk mätning av allt

virke, som ingår i allmän flottning, får jag vördsamt anföra.

Utöver den motivering, som anföres i motionen, synes icke mycket vara att

tillägga.

Det är uppenbart, att då resultatet av mätningen av virke lägges till grund ej

enbart för reglerande av priset å detsamma vid försäljning utan även för beräknande

av flottningskostnader och vissa slag av skatter, mätningen av allt

virke måste ske enligt enhetliga grunder, om icke ojämnheter skola uppkomma

olika virkesägare emellan i sistnämnda hänseenden. Det kan måhända invändas,

att dessa ojämnheter även under nuvarande förhållanden, då var och en mäter

sitt virke själv (dock ej leveransvirket), bliva ganska obetydliga; så är dock

med säkerhet icke fallet. En annan invändning, som kan väntas mot motiven

är, att de olika företagen anse sig kunna tumma sitt virke billigare än genom

tumningsföreningarna. Även örn så skulle vara förhållandet i något fall, vilket

långt ifrån är säkert, örn tumningsföreningarna få vidgad verksamhet och

sålunda sina fasta kostnader fördelade på större virkesmängd, vilket även skulle

medföra mindre tomresor för personalen, så anser jag likväl rimligt och riktigt,

att den obetydligt ökade tumningskostnad, som eventuellt kan uppkomma

för någon trafikant vid tumning genom tumningsföreningarna, bör av denne

gäldas i rättvisans och det allmännas intresse.

Största olägenheten av en eventuellt genomförd opartisk mätning av allt

virke torde ligga däri, att tumningsföreningarnas nuvarande instruktioner och

bestämmelser örn kvalité, sortimentsskiljaktigheter o. d. icke sammanfalla med

alla intressenters önskemål i dessa avseenden; dessa önskemål variera nämligen

ej blott, olika virkesägare emellan utan även från år till år för en och samma

virkesägare. På grund härav till synes nödiga reformer ifråga om principerna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagoi''.

och sättet för tumningens veritställande och resultatets redovisning torde emellertid

böra bliva en senare fråga; diskussion av dessa förhållanden torde dock

komma att visa sig ofrånkomlig i detta sammanhang, men bör icke få verka

hindrande på huvudfrågans lösning.

I de ej alltför sällsynta fall, då virke upplägges och mätes direkt vid förädlingsverk

eller vid landsväg eller annan upplagsplats bortfaller flottningskostnadssynpunkten,

men de i motionen berörda skattesynpunkterna torde även

i dylika fall äga aktualitet; motionärerna synas emellertid icke hava medtagit

dylikt virke i sin motion.

På grund av det anförda får'' jag vördsamt meddela, att jag anser mig kunna

helt ansluta mig till motionärernas förslag och därjämte föreslå, att även frågan

örn mätning av virke vid förädlingsverk eller annan upplagsplats måtte göras

till föremål för utredning i detta sammanhang.

Åsele den 19 februari 1943.

BJ. GROTH.

ÖVERJÄGMÄSTAREN

I GÄVLE -DALA DISTRIKT

Bilaga H.

Kungl. Domänstyrelsen.

Angående motion om utredning av frågan örn opartisk mätning av allt virke,

som ingår i allmän flottning.

Huvudflottlederna för Gävle-Dala distrikt äro Dalälven samt Ljusnan med

Voxna älv. Av dessa är Dalälven för kronan givetvis av den största betydelsen

på grund av de betydande kronoparksarealer, som äro belägna inom dess vattenområde.

Virkesmätningen inom Dalälvens tillförselområde omhänderhaves sedan

mer än 20 år av Dalälvarnes tumningsförening, till vilken största delen av

virkesintressenterna äro anslutna, även de på sistone genom byggandet av flottleden

Dalälven—havet nytillkomna. Utomstående äro ännu endast några få

smärre inlandssågverk, som tumma sitt virke själva.

För Ljusnan med bivatten har någon tumningsförening ännu ej kommit till

stånd, men planerna på en dylik synas likväl på sistone ha kommit mycket nära

sin lösning. De större virkesintressenterna i Ljusnans flottleder ha sålunda

överenskommit örn enhetliga principer för virkesinmätningen. Detta innebär visserligen

ej samma trygghet för en fullt opartisk inmätning som när mätningen

omhänderhaves av ett fristående särskilt organ, i vars ledning såväl skogsägaresom

industriintressena äro tillbörligt representerade, men utgör dock ett steg

i rätt riktning. Det torde enligt vad som försports ej dröja länge förrän en

tumningsförening bildats även för Ljusnan.

Såsom i motionen påpekas, har virkesmätningen hittills kunnat ordnas utan

tillsättande av sådana virkesmätningsnämnder, som omförmälas i lag örn virkesmätning

den 20 juni 1935 (nr 369), detta tydligen beroende på dels, att tidigare

rådande missförhållanden i stort sett tillrättats genom att uppmärksam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

17

heten riktats på desamma, dels tumningsföreningarna, som organiserat sig själva

och sin verksamhet i överensstämmelse med lagens anda. Det vore utan tvivel

fördelaktigt för alla parter om mätningsfrågan även i fortsättningen kunde

lösas på frivillighetens väg, genom tumningsföreningar. Att allt flottgods skall

inmätas enligt enhetliga grunder och fullt opartiskt är givetvis ett önskemål,

och vad motionärerna anfört härom äger utan tvivel sitt berättigande. Jag vill

dock ifrågasätta, örn saken verkligen numera kan anses hava så stor praktisk

betydelse, att den kan motivera igångsättandet av den begärda utredningen

just nu, när tidsläget kräver en anspänning av alla krafter i produktionens

tjänst. Åtminstone inom Dalälvarnes tumningsförenings verksamhetsområde

inmätes redan nu den övervägande delen av virkesfångsten även från rotköp

och bolagsskogar genom tumningsföreningen. Det är därför knappast sannolikt,

att den mätningsdifferens, som kunde tänkas uppstå vid inmätning genom

tumningsföreningen av de virkeskvantiteter, vilka nu tummas av virkesintressenterna

själva, skulle nämnvärt inverka varken på flottningskostnadernas fördelning

eller i beskattningshänseende. Det kan för övrigt påvisas en tendens

hos virkesintressenterna att alltmer anlita tumningsföreningen för inmätning

av virket från de egna avverkningarna.

Såsom framgår av vad här anförts finner jag för detta distrikts vidkommande

den i motionen äskade utredningen knappast f. n. erforderlig. I varje fall synes

mig densamma kunna utan olägenhet anstå tills normalare förhållanden inträtt.

Falun den 19 februari 1943.

e. f.

I. HJELMSTRÖM.

KUNGL. SKOGSSTYRELSEN

Bilaga I.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Nu gällande lag den 20 juni 1935 (nr 369) örn virkesmätning avser att för

vissa delar av landet trygga möjligheten att erhålla opartisk mätning av virke.

Enligt denna lag skola s. k. virkesmätningsnämnder vid behov kunna tillsättas

av Konungen för att ombesörja sådan mätning. Några mätningsnämnder hava

emellertid ej någonstädes blivit tillsatta, beroende på att frivilliga överenskommelser

träffats mellan virkessäljare och -köpare om inrättande av mätningsorgan,

där båda parterna hava behörigt inflytande.

Det mätningsmonopol, som innefattas i sagda lag, gäller principiellt mätning

av allt runt eller bilat virke. Regeln har emellertid underkastats vissa undantag

i syfte att begränsa mätningsrätten till köpvirke, d. v. s. sådant virke för vilket

mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat

vederlag för virket. Dessa undantag innebära, att från mätningsrättens tillämpning

skall uteslutas dels virke, som avverkats för tillgodoseende av fastighetens

eller därmed sambrukad fastighets husbehov eller av rätt till husbehovsBihang

till riksdagens ‘protokoll 1943. 9 sami. 3 avd. Nr 54.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

fång från fastigheten, dels ock virke, som avverkats av den, vilken driver verksamhet

för förädling av virke, å honom tillhörig fastighet eller å mark, varå han

äger avverkningsrätt, och som skall användas i nämnda verksamhet.

Yad angår undantaget i fråga örn virke, som trävarubolag eller annan virkesförädlare

avverkar å egen fastighet eller å mark, vartill han äger avverkningsrätt,

i och för användning i nämnda verksamhet, framhölls av föredragande

departementschefen, bland annat, att ett inordnande av dylikt virke under

mätningsmonopolet ej vore påkallat för skyddande av virkessäljärnäs intressen.

Icke heller eljest syntes tillräckliga skäl för det dåvarande föreligga

att inbegripa dylikt virke under virkesmätningsnämndernas verksamhet. Lagen

åsyftade att virkesmätningsnämnd skulle äga befogenhet att inom sitt arbetsområde

på begäran av vederbörande virkesägare verkställa även sådan mätning

av virke, som vore undantagen från monopolets tillämpning. Det förutsattes,

att virkesägarna ofta skulle finna med sin fördel förenligt att hos nämnden

påkalla dylik mätning och att sålunda även virke, som avverkats av virkesförädlare

å dennes fastighet eller å mark, varå han ägde avverkningsrätt, för

egen användning, i ej oväsentlig omfattning skulle bliva föremål för mätning

av virkesmätningsnämnd.

Vidkommande den omständigheten, att mätningsmonopolet icke äger avseende

å mätning av virke, som uteslutande verkställes i ändamål att bestämma

avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning, uttalade

departementschefen, bland annat, att sådan mätning i allmänhet vore av

enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avsåge nämligen i

detta fall merendels allenast ett fastställande av det avverkade virkets kvantitet,

ej ett bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen vore därför

oftast väsentligt lättare att kontrollera än då fråga vore örn mätning av köpvirke.

De skäl, som talade för införande av mätningsmonopol beträffande den

senare mätningen, förelåge därför ej med avseende å den förra. Då virkesmätningsnämnds

ensamrätt till övervägande del komme att omfatta kvalitetsmätning,

skulle ett inordnande av mätning för bestämmande av skogsarbetares

avlöning därunder kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i ökad

omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling borde ej

befrämjas genom lagstiftningen.

Departementschefens i det föregående återgivna uttalanden lämnades av riksdagen

utan erinran.

Vad i det föregående nämnts torde i sin mån belysa inställningen vid virkesmätningslagens

antagande till vissa i här ifrågavarande motion behandlade

spörsmål. Vad beträffar behovet av enhetlig mätning av allt i flottled nedlagt

virke, för en rättvis fördelning av flottningskostnaderna, hava flottningsföreningarna

möjligheter att genom den kontrolltumning, som regelrätt sker, övervaka

de olika träförädlingsföretagens egen inmätning. I fråga örn skatteunderlagets

beroende av flottningsgodsets mätning torde den synpunkten förtjäna

framhållas, att mycket stora kvantiteter virke alls icke ingå i flottningen och

falla utanför mätningsföreningarnas verksamhet. Huruvida utvecklingen numera

nått därhän eller sådana omständigheter i övrigt föreligga, att lagen kan

och bör utvidgas på sätt av motionärerna antydes, innebärande en fordran å

opartisk mätning av praktiskt taget allt i allmän flottled nedlagt virke, låter

sig dock knappast avgöra med mindre hithörande frågor närmare utredas. Därvid

torde för möjliggörande av en tillfredsställande bedömning av åtskilliga

förhållanden böra klarläggas, exempelvis, i vilken omfattning de befintliga

mätningsorganen redan ombesörja mätning av virke från industriföretagens

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; Utägor. 19

egna skogar eller från förvärvade avverkningsrätter. Det bör då uppmärksammas,

att undersökningar med avseende å mätningen av skogsprodukter, såsom

rörande måttenheter, kvantitativa och kvalitativa mätningsmetoder, mätningsorganisationen,

mätningsredskap och lagstiftningsfrågor på området, voro uppförda

på arbetsprogrammet för 1936 års skogsutredning. Vid krigsutbrottet

hösten 1939 blev utredningens verksamhet tills vidare avbruten. Vid återupptagande

av densamma år 1941 uttalade vederbörande departementschef till

statsrådsprotokollet, förutom annat, att frågan örn reglering av virkesmätningen

inom de delar av landet, där nu gällande virkesmätningslag ej är tillämplig,

borde med största möjliga skyndsamhet upptagas till prövning. Sedermera

har Kungl. Maj :t den 5 juni 1942 beslutat, att de arbetsuppgifter, som åvilat

1936 års skogsutredning, sedan denna avslutat sin då pågående undersökning

om skogsbrukets transporter på vägar och järnvägar, skulle övertagas av skogsstyrelsen.

I överensstämmelse härmed har styrelsen planerat att, i den mån

erforderliga resurser för ändamålet ställas till styrelsens förfogande, göra bland

annat olika till virkesmätningen hörande och därmed sammanhängande ämnen

till föremål för utredning. Det torde ligga nära till hands att även behovet

av särskilda åtgärder från statsmakternas sida för åvägabringande av opartisk

mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning, då överväges.

Med framhållande av det ovan anförda vill skogsstyrelsen uttala, att styrelsen

för sin del icke har något att erinra mot en utredning av de i motionen

berörda frågorna. Det synes styrelsen dock ändamålsenligt, att dessa upptagas

i samband med den undersökning i övrigt, som skall företagas på detta område.

Vid sådant förhållande synes någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen

ej påkallad.

I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit herrar

Andersson, Fallenius och Holmbäck. Föredragande har varit byråchefen

Johansson.

Stockholm den 10 mars 1943.

GERH. STRINDLUND.

FOLKE JOHANSSON.

Bilaga K.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Motionärerna uttala, att den mätning av rundvirke, som utföres av de inom

ett antal älvdalar i Norrland, Dalarna och Värmland arbetande s. k. mätningseller

tumningsföreningarna, företrädesvis avser leverans- eller köpvirke d. v. s.

sådant virke som varit föremål för försäljning under avtalat villkor, att likviden

skall erläggas på grundval av den kvantitet av resp. sortiment och kvalitéer,

som konstateras vid mätningsföreningens inmätning. Det säges vidare, att åtskilliga

industriföretag även låta föreningarna inmäta virket från företagens

egna skogar.

Motionärerna anse, att goda skäl finnas för att fordra, att allt virke, som

nedlägges i flottled, skall inmätas genom mätningsföreningen, sålunda ej blott

det s. k. köpvirket utan även det virke, som uttages från industriföretagens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

egna skogar eller faller från av dem inköpta rotstämplingar eller avverkningsrätter.

De hemställa därför, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära utredning

av frågan örn opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning.

Motionärernas motiv för detta yrkande kunna sammanfattas sålunda:

1) Flottningskostnaderna fördelas på flottgodsets mängd och kubikmassa på

grundval av mätningen. Denna bör därför vara enhetlig. Här''är underförstått,

att om företagens egen mätning av virke från egna skogar är felaktig och för

låg, belastas detta virke med för låg andel av flottningskostnaderna, medan då

samtidigt köpvirket får bära för stor andel vid repartitionen av flottningskostnaderna.

2) Skatteunderlagets storlek är beroende av virkets mätning. Detta gäller

såväl inkomstbeskattningen som skogsaccisen. En felaktig mätning skulle enligt

motionärerna sänka skatteunderlaget beträffande båda nämnda skatteformer.

3) Likviden för huggning och körning till skogsarbetarna utgår efter vid

mätningen fastställd kvantitet. Det är därför ett arbetarnas intresse, att mätningen

är korrekt.

4) Mätningsföreningens mätning bör bliva billigare per enhet, om totala

kvantiteten ökas genom att företagens virke från egna skogar får ingå.

Motionärerna synas anse, att den önskade effekten nämligen att allt virke,

som är föremål för allmän flottning, skall inmätas genom mätningsföreningen,

bör kunna nås genom ändring av lagen den 20 juni 1935 örn virkesmätning.

Förmodligen syfta de till, att sagda lag bör ändras i så måtto, att i densamma

stadgas obligatorisk mätning genom virkesmätningsnämnd av allt virke, som

ingår i flottningen. Företagens virke från egna skogar och rotköp skulle sålunda

införas under den i lagen omtalade mätningsnämndens mätningsmonopol.

Motionärerna ha icke förbisett, att Konungen hittills icke beträffande något

län förordnat, att lagen skall tillämpas. Då de även torde lia funnit, att

lagtvång näppeligen kan stadgas örn obligatorisk inmätning genom ett privat,

av lagstiftningen icke reglerat organ som de nuvarande mätningsföreningarna,

ha motionärerna framfört den tanken, att en i virkesmätningslagen införd skyldighet

för företagen att mäta eget virke genom virkesmätningsnämnd skulle

kunna utformas så, att densamma förmådde företagen att nu frivilligt —

utan att lagen behövde träda i tillämpning — låta de nuvarande mätningsföreningarna

inmäta deras virke från egna skogar. Hotet, att en på nämnt sätt

förändrad virkesmätningslag skulle av säljareparten begäras i tillämpning,

borde sålunda enligt motionärerna vara tillräckligt för att tvinga in företagens

eget virke till de nuvarande föreningarnas mätning.

Sveriges skogsägareförbund får för egen del i ärendet anföra:

Motionärernas hela tankegång och bevisning är en konstruktion, som teoretiskt

måhända kan synas hava något fog, men som icke täcker det verkliga

läget. Hela detta spörsmål är helt enkelt en praktiskt organisatorisk lämplighetsfråga.

I många fall ställer det sig för bolagen ur organisatorisk synpunkt

bäst och billigast att låta mätningsföreningarna ha hand örn virket. I sådana

fall få de även göra detta. I andra fall är företagens personalorganisation m. m.

sådan, att det för dem ställer sig enklare, bekvämare och billigare att mäta

själva. De göra då även detta. Inom de vattendrag, där mätningsförening nu

finnes, förekommer sålunda i större eller mindre omfattning, att företagen

frivilligt mäta det egna virket genom föreningen. Till exemplifiering av detta

må följande statistiska siffror anföras.

I samtliga inmätningsföreningar utom Sundsvalls, från vilken fullständig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

21

statistik ej erhållits, lia under de tre sist avslutade tumningssäsongerna sammanlagt

inmätts 204 milj. bitar. Av dessa utgjordes 93 milj. bitar eller 46 %

av virke från egna skogar eller rotköp. Dessa siffror torde visa, att företagen

i nu förevarande hänseende icke handla enligt någon viss tendens utan efter

praktisk läglighet från fall till fall.

De motiv, som därvid bestämma företagens handlingssätt, torde böra närmare

belysas.

Många företag hava för stämplingar, skogsvårdsarbeten m. m. en fast anställd

förmanspersonal. Det ställer sig i detta fall såväl för företagen som för personalen

mest lämpligt att personalen får användas för egen tumning. Särskilt

i sådana fall då företagen besitta stora, samlade skogskomplex, där avverkningarna

äro koncentrerade, kan denna tumning utföras för lägre kostnad,

än vad inmätning genom föreningen skulle betinga. Även beträffande virke

från avlägset och för sig liggande fastigheter, dit föreningens personal icke kan

sändas utan betydande kostnader, kan mätning genom företagens förmanspersonal

innebära besparingar. Ett mätningsmonopol för föreningen skulle i dylika

fall utan någon motsvarande fördel för företaget fördyra dettas mätningskostnader.

För några företag tillkomma ytterligare motiv för egen mätning. Dessa företag

låta vid mätningen utskilja och med särskilda märken markera stockar,

som skola användas till speciella ändamål. Detta särskilda uppsökande av vissa

specialsortiment sker efter särskilda instruktioner och kräver speciell erfarenhet.

Förfarandet är jämväl tidsödande. Personal, som handlägger denna mätning,

är därför helt tidsavlönad. Sagda speciella granskning kan av dessa skäl

icke lämpligen utföras vid föreningens standardtumning. Vid fall av obligatorisk

mätning genom föreningen skulle nu ifrågavarande företag bli tvungna

att ändock verkställa egen mätning, d. v. s. företaget skulle nödgas betala dubbla

mätningskostnader.

Med det sagda har förbundet velat visa, att praktiska lämplighetsskäl äro

för företagen helt avgörande i frågan örn de skola genom egen personal eller

genom föreningarna mäta det virke, som faller från deras egna skogar och

avverkningsrätter.

Förbundet övergår härefter till att granska de motiv, som motionärerna anfört

för sitt yrkande om obligatorisk mätning genom föreningarna.

Motionärernas första motiv var, att företagens uppgifter om flottgodset från

deras egna skogar och avverkningsrätter kunde bliva felaktiga, om mätningen

ej skedde genom »opartiskt organ». Skall detta motiv hava någon bärkraft,

måste det tydas så, att det förekommer eller kan befaras förekomma, att företagen

lämna felaktiga virkesanmälningar till flottningsföreningen. Förbundet

anser denna misstanke helt obefogad. I övrigt utöva flottningsföreningarna

själva kontroll över virkesanmälningarnas riktighet. Årligen uttagas hos flertalet

flottningsföreningar genom lottning något eller några företag, vilkas inlämnade

virkesanmälningar ingående granskas av flottningsföreninges revisorer,

av vilka en plägar vara tillsatt av länsstyrelsen. Detta sker bl. a. genom

jämförelser med tumsedlarna och med de lcontokuranter, som uppgjorts med

virkeskörarna. Då det icke kan förekomma, att arbetarna åtnöjas med likvid

för ett färre antal stockar eller kubikfot, än de verkligen huggit eller kört,

måste sagda kontokuranter i nu ifrågavarande hänseende äga vitsord. Härutöver

utövas viss, ehuru ej fullt exakt kontroll genom räkning vid sorteringen

av antalet bitar med varje flottandes märke.

Saknas sålunda fog för motionärernas yrkande, i vad avser virkesanmälnin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

garnäs korrekthet, så faller samtidigt deras andra motiv, nämligen att företagen

skulle kunna avgiva felaktiga virkesdeklarationer och inkomstdeklarationer,

därest icke storleken av deras virkesuttag från egna skogar kontrolleras genom

mätning av utomstånde. Frånsett detta kan den åsyftade skattekontrollen av

flera anledningar ej vinnas genom den föreslagna tvångsåtgärden. I detta hänseende

må först nämnas, att allt avverkat virke ej går till flottlederna. Avsevärda

kvantiteter fraktas med bil och järnväg. Vidare kan framhållas, att virkets

inmätning endast ger dess kubikmassa. Beskattningen, såväl den statliga

och kommunala inkomstskatten som skogsaccisen, grunda sig på rotnettovärdet.

Här inkomma sålunda två nya faktorer, nämligen å-pris och avverkningskostnaden.

Beträffande inkomstbeskattningen skall virket därjämte hära viss andel

i företagets allmänna omkostnader. Ur skattekontrollsynpunkt spelar det i motionen

föreslagna tvångsförfarandet därför ingen roll.

Motionärernas tredje argument var, att mätningsföreningens opartiska mätning

skulle på ett bättre sätt trygga skogsarbetarnas rätt att få sin ackordlön

beräknad på en riktigt uppmätt virkesmängd. Motionärerna hysa här onödiga

bekymmer. Arbetarna kontrollera själva, att företagens mätning, som ligger

till grund för arbetarnas avlöning, icke är för dem oförmånlig. I detta sammanhang

må framhållas, att vid mätningsföreningarnas inmätning en kvalitetsbedömning

av virket sker, som i viss ordning kan föranleda en nedsättning

av den bokförda kvantiteten under den verkliga. Virket nedsättes efter fastställda

regler för felaktigheter och skador, varvid dock även bruttokubiken uträknas.

Vid företagens mätning, som ligger till grund för avlöningen, sker icke

sådan nedsättning.

Företagens mätning är sålunda för arbetarna lika förmånlig. Det kan vara

av intresse att taga del av vad departementschefen anförde härom i prop. nr

140 vid 1935 års riksdag, när lag örn virkesmätning antogs av statsmakterna.

Han yttrade: »Vad angår kommissionens förslag att mätning av virke, som

uteslutande verkställes i ändamål att bestämma avlöning åt arbetare, vilka

ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning, skall undantagas från monopolets

tillämpning, vill jag erinra, att dylik mätning i allmänhet är av mycket

enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avser nämligen i detta

fall i regel allenast ett fastställande av det avverkade virkets kvantitet, ej ett

bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen är därför oftast väsentligt

lättare att kontrollera än då fråga är örn mätning av köpvirke. De skäl, som tala

för införande av mätningsmonopol i fråga om den senare mätningen, föreligga

därför ej beträffande den förra. Det är jämväl att märka, att då virkesmätningsnämnds

monopol till övervägande del kommer att omfatta kvalitetsmätning,

ett inordnande av mätning för bestämmande av skogsarbetares avlöning

under monopolet skulle kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i

ökad omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling bör

tydligen ej befrämjas genom lagstiftningen. Av dessa skäl har jag i likhet med

kommissionen ansett ifrågavarande mätning böra uteslutas från monopolet.»

Slutligen får förbundet behandla motionärernas fjärde och sista motiv, nämligen

att ett tvångsvis införande av företagens virke från egna skogar under

föreningarnas mätning skulle förbilliga denna genom att föreningarna finge

arbeta med större sammanlagd virkesmängd. Det är sannolikt, att detta skulle

kunna något nedbringa deras medelkostnad per stock, genom att deras allmänna

omkostnader finge slås ut på ett större antal stockar. Det kan dock icke

orsaka någon större skillnad. Andelen per bit för fasta kostnader är obetydlig.

Den största kostnaden för föreningarnas arbete belöper på själva mätningen,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagar.

23

och denna betalas delvis på ackord efter inmätt kvantitet. Denna kostnadspost

minskas därför mycket obetydligt per enhet genom att mängden ökas.

Oavsett huru härmed må förhålla sig kan förbundet icke anse det vara rimligt

att tvinga ett företag, som med större fördel själv mäter eget virke, att

använda föreningens mätning endast för att göra denna billigare för dem, som

hava behov därav. Örn ett antal intressenter till eget gagn sammansluta sig till

ett gemensamt företag, böra de icke rimligen kunna tvinga dem, som ej hava

gagn av företaget, att deltaga i detta endast för att intressenternas egna kostnader

därigenom skulle bliva lägre.

*

Förbundet har med det ovan sagda velat visa, att några bärande motiv ej

finnas för att genom lagstiftningsåtgärder tvinga skogsägare att mäta virke

från egen skog eller avverkningsrätt genom de nu förefintliga mätningsföreningarna.

Dessas betydelsefulla uppgift är att mäta köpvirke. Beträffande detta

är köpeskillingens storlek beroende av huru mätningen utfaller. Här är sålunda

två parters, säljarens och köparens, rätt beroende av huru mätningen utfaller.

Det kan då vara befogat, att mätningen utföres av ett fristående, opartiskt

organ. Detta skäl föreligger icke beträffande företagens virke från egen skog.

Det bör då även i detta senare fall stå virkesägaren fritt att efter organisatoriska

lämplighetsskäl själv avgöra, örn han vill anlita mätningsföreningen eller mäta

sitt virke själv. Förbundet får av denna anledning avstyrka motionen.

Stockholm den 8 mars 1943.

AXEL von SNEIDERN.

Sveriges Skogsägareförbund.

Nils Schager.

SVERIGES

SKOGSÄGAREFÖRENINGARS

RIKSFÖRBUND

FÖRENING U. P. A.

Bilaga L.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, som beretts tillfälle att avgiva

yttrande över motion nr 269 av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn

angående utredning av frågan örn opartisk mätning av allt virke, som

ingår i allmän flottning, får härmed vördsamt anföra följande.

Som grund för flottningskostnadernas debitering i allmän flottlcd ligger

den uppskattning av virkets kubikmassa, som erhålles vid inmätning eller intumning

av det flottgods, som tillföres flottleden. Örn totala fraktkostnaden

på ett fullt rättvisande sätt skall kunna slås ut per flottningsenhet måste in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

vägningen eller inmätningen av den vara, som skall befraktas, ske på ett likvärdigt

sätt, vilket förutsätter, att bedömningen sker enligt ensartade normer

oell av opartisk institution. Man har icke anledning att säga att så hittills varit

fallet. Beträffande det virke som transporteras i en och samma allmänna flottled

och som utgöres av dels inköpt, upphugget leveransvirke, dels virke från

egen avverkning av å rot inköpta poster och dels av virke från egna fastigheter

har tillämpats och tillämpas ännu högst olika förfaranden vid behandlingen

och inmätningen.

Inom de norrländska flottlederna har inmätningsföreningar inrättats med

ändamål att åstadkomma en korrekt och likartad mätning av virke, som av respektive

medlemmar inköpes eller anmäles till mätning. Genom sådant enhetligt

förfarande vid inmätning har köparna velat eliminera de förut ofta tillämpade

osunda konkurrensmetoder, som den enskilda fria inmätningen möjliggjort, varigenom

till leverantören utlovad »bra» och »liberal» tumning av köpareparten

utnyttjats för att reglera ett från början enhetligt inköpspris i sådan riktning,

att det lockat leverantören till avslut. Inom köparekretsar har man sålunda reagerat

mot vars och ens rätt att genom egen mätning fritt »behandla» köpvirket

och reaktionerna häremot har tagit sig uttryck i bildandet av inmätningsföreningar.

Enligt deras stadgar är det medlemmens icke endast rätt, utan även

plikt att föreningsmäta allt köpvirke. Köparna ha sålunda själva med skärpa

understrukit det faktum, att en icke önskvärd olikhet i inmätningsresultatet

alltid ligger nära till hands att medvetet eller omedvetet framskapa om mätningen

sker av virkesägaren själv i stället för av opartiskt mätareorgan.

Även om sålunda leveransvirket eller köpvirket numera genom överenskommelse

mellan köparna sker genom opartiskt organ tillämpas fortfarande ofta

det sättet, att virke från inköpta avverkningsrätter och från egna fastigheter

mätes av virkesägaren själv med de ofrånkomliga ojämnheter i bedömandet,

som i föregående stycke understrukits.

Givetvis kan nu från köparehåll anföras att beträffande virke från egen fastighet

eller från rotköp ägaren bör hava frihet att mäta detta på det sätt han

anser lämpligt, då ju mätningen härvidlag i jämförelse med förhållandena vid

direkta leveransköp icke innebär något bestämmande av köpeskilling, utan endast

berör ägarens egna intressen. Mot detta kan då erinras, att lika väl som

vid leveransköp en rättvis och objektiv mätning har av köpareparten ansetts

nödvändig genom mätningsföreningarnas medverkan så bör i konsekvens härmed

också all mätning, som ligger till grundval för åsättande av en rättvis

fraktkostnad, bliva utförd på likartat sätt, oavsett varifrån det virke härstammar,

som skall befraktas i en och samma flottled.

Utan undantag ankommer det på leverantören skogsägaren att direkt eller

indirekt betala flottnings- m. fl. kostnader, och det är därför för denna part av

största intresse att dessa kostnader bli så rättvist fördelade som möjligt på allt

tillsläppt virke. Därest allt flottvirke behandlas på samma sätt d. v. s. genom

opartisk mätning av mätningsförening kommer icke endast kostnaderna för

inmätning att kunna reduceras, utan underlaget för flottningskostnaderna även

att bliva rättvist, då därmed varje godtycklig behandling och inmätning av en

befraktare beträffande eget virke omöjliggöres.

För den enskilde skogsägaren lägges den inmätning av hans leveransvirke,

som sker av inmätningsförening, till grund för hans deklaration till skogsaccis

och inkomstskatt. Beträffande virke från rotköp och från egna fastigheter gäller

i allmänhet samma sak. Då bör också enligt riksförbundets förmenande mätning

i egen regi icke godtagas utan överlämnas till opartisk mätning genom mät
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

25

ningsförening så att underlaget för beskattningen blir bedömt efter enahanda

grunder och pålagorna komma att drabba lika, vare sig det gäller köpvirke,

virke från avverkningsrätter eller från egen fastighet.

Riksförbundet har i ovan anförda velat poängtera rättvisekravet då det gäller

olika skogsägare och deras virke. Då behandlingen och inmätningen av virket

ligger till grund för fördelning av kostnader för inmätning, flottning, skatter,

i vissa fall awerkningskostnader etc. bör denna ske på ett ensartat, likvärdigt

och opartiskt sätt utan att de olika intressenterna givas möjligheter att efter

godtycke påverka grunderna för en fullt rättvis och objektiv kostnadsfördelning.

På grund av vad i föregående uttalats

får riksförbundet sålunda på det livligaste tillstyrka den av herrar

Hedlund i Rådom m. fl. väckta motionen örn opartisk mätning av

allt virke, som ingår i allmän flottning.

Stockholm den 11 mars 1943.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

GUSTAF WIRENFELT.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

Bilaga M.

Till Riksdagen andra lagutskott.

Genom remiss den 8 sistlidne februari har utskottet berett Sveriges industriförbund

tillfälle att avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare

väckt motion, nr 269, av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn

angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i

allmän flottning.

I anledning härav får industriförbundet till remissens besvarande åberopa

vad skogsindustriernas samarbetsutskott, som erhållit förbundets uppdrag att

bereda detta ärende, anfört i sitt den 10 innevarande mars dagtecknade, härvid

fogade yttrande.

Stockholm den 11 mars 1943.

Sveriges Industriförbund

ERNST WEHTJE.

Gustaf Settergren.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

Yttrande med anledning av motion II: 269 av herrar Hedlund i Rådom och

Andersson i Hedensbyn med begäran om utredning rörande opartisk mätning

av allt virke, som ingår i allmän flottning.

En sammanställning över allt virke, som under de tre sistförflutna säsongerna

intummats av samtliga inmätningsföreningar fr. o. m. Värmland t. o. m. Norrbotten

— med undantag för Sundsvalls virkesmätningsförening, för vilken statistik

ej föreligger — utvisar en total kvantitet av 204.081.970 st. bitar. Leveransvirke

ingår i denna kvantitet med 110.713.257 st. Resterande del 93.368.713 utgöres

däremot av eget virke, som sålunda representerar i det närmaste enahanda

kvantitet som leveransvirket eller exakt angivet 46 %. Det egna virket utgöres

dels av virke från egna fastigheter och dels av trädköpsvirke — med i stort sett

ungefär hälften på vardera gruppen.

Redan dessa siffror torde utvisa, att någon systematisk tendens från skogsindustriens

sida att undvika tumning av inmätningsförening å eget virke icke

förefinnes. Örn från motionärernas sida en underförstådd tanke föreligger, att

skogsindustrien skulle utnyttja den egna tumningen till att skaffa sig någon

oberättigad förmån av en eller annan art, ger denna statistik i alla händelser

icke belägg för en dylik misstanke.

Örn tumningen av skogsindustriens egna virke verkställes i inmätningsföreningens

eller egen regi, är nämligen ett spörsmål, som helt betingas och regleras

av praktiska motiv av organisatorisk art. Kostnads- och andra lämplighetshänsyn

spela även in. Sålunda har skogsindustrien numera vanligen en mer eller

mindre fast anställd förmanskår, som under sommaren användes för skogsvårdsarbeten,

stämplingar m. m. och under vintern för avverkningstillsyn, avmätning

av virke samt tumning. Det faller sig då ofta ändamålsenligt och lämpligt —

såväl för företagen själva som för förmanspersonalen — att förmännen vid sidan

av andra uppgifter beredas intermittent arbete med tumning av eget virke.

Särskilt gäller detta, då företagen inneha större samlade skogskomplex med koncentrerade

avverkningar, där ett dylikt arrangemang jämväl kan medföra en

väsentligt lägre tumningskostnad än vid tumning genom en tumningsförening.

Tummarlagets resor kunna här inskränkas i hög grad, varigenom arbetstiden

effektivare utnyttjas. Örn inmätningsföreningen i dylika fall skulle äga tumningsmonopol,

skulle detta, utan fördel för någon part, endast fördyra tumningskostnaden

och därmed i sin mån verka sänkande på skogens rotvärde.

Än tyngre väger emellertid det förhållandet, att företagens egna tummare

— även vid kontinuerligt tumningsarbete — kunna utnyttjas för kontroll över

virkets avmätning, märkning, avläggning och behandling i övrigt med skyldighet

att omedelbart vidtaga åtgärder i skogen för framtida rättelse, örn felaktig

behandling förekommer. Vid tumning genom en förening kan denna ändamålsenliga

kontroll icke i samma mån utövas. I och med ett kollektivavtal i

skogsbruket kan arbetsgivaren bli tvingad i en individuell upptagning av arbetsackorden.

Detta sker då på så sätt att mätningen av virket för fastställande

av avlöningen sker i skogen, vanligen i direkt anslutning till apteringen. Därvid

antecknar förmannen samtidigt bruttomåtten för flottningsanmälan. Då

denna mätning i skogen självfallet ej kan ske med anlitande av en central tumningsförening,

skulle avsett monopol medföra ett klart omotiverat tvång för

skogsägaren att bekosta ytterligare en tumning. Vidare förekommer det allt

oftare, att de egna tummarna användas för att samtidigt med tumningen urskilja

och särmarkera vissa specialsortiment, som sedan vid industrien bliva

föremål för särskild användning och behandling. Detta gäller speciellt sågtim
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

27

ret och är av stor betydelse med hänsyn till de kvalitetskrav som vidareförädling

av sågverksproduktema medfört. Härför kräves emellertid särskilda instruktioner

och speciell erfarenhet från tummarnas sida, som en inmätningsförening

vanligen icke besitter och vilka instruktioner icke heller infogas i föreningarnas

standardiserade tumning.

Den del av eget virke, som utgöres av trädköpsvirke intummas emellertid

som regel av resp. inmätningsförening. Orsaken härtill är den, att företagen

vanligen anse det vara ur kontrollsynpunkt olämpligt, att en förman intummar

verkliga utfallet från en stämpling, som samme förman eventuellt tidigare

taxerat på rot, d. v. s. verkställt den uppskattning av utbytet, som sedan lagts

till grund för köpeskillingen.

Resterande del av det egna virket eller virke från egna fastigheter intummas

som nämnt allt efter lämplighetshänsyn genom inmätningsförening eller genom

egen tumning. Då egen tumning tillämpas, sker detta normalt alltid under noggrann

kontroll av tummarlagens arbete. Den viktigaste kontrollåtgärden är

härvid s. k. kontrolltumningar på enahanda sätt, som sker i tumningsföreningarnas

verksamhet, d. v. s. genom stickkontroll eller omtumning av partier.

Nöjaktig överensstämmelse mellan de båda tumningsresultaten skall därvid föreligga.

Denna flygande kontroll, som alltid hänger över de egna tummarlagen

och som i stort antal fall av företagen anförtros åt tumningsföreningarna, torde

mera effektivt än andra kontrollåtgärder ha medverkat till att företagens egna

tumningar befinna sig på den höga nivå, som verkligen är fallet och som fortlöpande

kan konstateras med stöd av kontrolltumningarnas resultat. Motionärernas

antydningar om olikartad tumning och bristande enhetlighet vid företagens

egna tumningar tillbakavisas därför såsom saknande reell grund.

Emellertid föreligga i verkligheten ytterligare kontroll rörande de egna tumningarna.

Man kan härvid lämpligen följa den kronologiska utvecklingsgången

från rot till sorteringsverket och sålunda börja med virkets avverkning.

I de avverkningskontrakt, som avtalsenligt tillämpas mellan industriföretagen

och resp. körare och huggare, finnes bl. a. den bestämmelsen, att köraren är

skyldig hålla manskap vid intumningen av virket. Kontraktstagaren, d. v. s.

köraren, är enligt avtalet t. o. m. skyldig att personligen eller genom ombud närvara

vid tumningen. Att denna bestämmelse jämväl är avsedd som kontrollmöjlighet

framgår av fortsättningen i samma avtal, som föreskriver, att ev.

anmärkningar måste framställas under tumningens gång. Man är sålunda berättigad

påstå, att en fortlöpande kontroll över företagens egna tumningar

utövas av avverkningsmanskapet. Då manskapets ersättning för avverkningsarbetet

utgår på basis av intumningen, bör denna kontroll kunna tillmätas vitsord.

Någon erinran mot detta system har, så vitt är känt, icke framkommit från

körares eller huggares sida.

Efter avverkning kommer sedan flottningen, föregången av företagens virkesanmälningar

till resp. flottningsföreningar.

Från den teoretiska och verklighetsfrämmande synpunkt på Raken, som motionärerna

anlagt, skulle det ju kunna tänkas, att företagen visserligen inmäta

virket på behörigt sätt, men att de däremot ingiva ofullständiga uppgifter rörande

virkeskvantiteten till flottnings föreningen. Gentemot en sådan eventualitet

innebär emellertid motionärernas förslag örn obligatorisk tumning genom

tumningsförening icke någon fullgod säkerhet i och för sig.

Även på detta område föreligger emellertid sedan länge tillbaka ett kontrollsystem,

som utövas av flottningsföreningens revisorer — däribland en är utsedd

av länsstyrelsen — och som med tanke på flottningskostnadernas rättmä
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagar.

tiga fördelning torde fungera på ett vida effektivare sätt än motionärernas mätningsmonopol.

Inom de flesta flottningsföreningar tillämpas nämligen det systemet,

att ett fixerat antal virkestillsläppare för varje år uttagas genom lottning,

varefter företagen i fråga äro skyldiga att ställa samtliga tumsedlar, virkessammandrag,

kontokur anter med avverkare m. fl. handlingar till revisorernas

förfogande. Den ingående granskning, som flottningsföreningen härigenom

har möjlighet att göra och regelbundet verkställer, torde praktiskt taget utesluta

varje möjlighet till missbruk av det förtroende, som även dessa deklarationer

av virke måste grunda sig på.

Slutligen må även anföras att flottningsföreningens beräkning vid sorteringen

ger en viss kontrollmöjlighet — även om dess betydelse icke må överskattas.

Här erhåller flottningsföreningen sålunda själv en uppgift örn resp. tillsläppares

utsorterade stycketal. För kubikmassan innebär detta emellertid icke någon

ytterligare kontroll; sjunkvirke samt i flottleden kvarliggande virke från

föregående eller till efterföljande år försvagar vidare sorteringskontrollen i vad

den avser ett löpande år. För en följd av år ställer sig saken annorlunda.

Inmätningsföreningarnas egentliga uppgift är och skall vara att mäta leveransvirke.

Härvid är köpeskillingens storlek och därmed tvenne parters, säljarens

och köparens, rätt beroende av tumningens resultat. I enlighet härmed

äro säljare och köpare lika representerade i inmätningsföreningarnas ledning.

Skulle emellertid eget virke tvångsvis införas under dessa föreningar, torde

krav på ändrad representation i styrelserna komma att framföras och även andra

frågor ånyo att väckas till liv. Sannolikt skulle även förutsättningarna försämras

för nuvarande frivilliga överenskommelser mellan köpare och säljare örn virkesmätningens

ordnande.

Skogsindustriernas samarbetsutskott, som är ett gemensamt organ för svenska

trävaru-, cellulosa- och trämasseföreningarna, har med dessa uttalanden velat

visa, att något behov av förändring i nu rådande förhållanden icke föreligga.

Bärande motiv saknas för att genom lagstiftningsåtgärder tvinga skogsägarna

att inmäta eget virke, d. v. s. virke från egen skog eller avverkningsrätt, genom

befintliga inmätningsföreningar. Detta skulle icke blott innebära ökad kostnad

för ett flertal skogsägare som på billigare sätt än genom inmätningsföreningen

kunna inmäta det egna virket, enligt vad tidigare framhållits, utan även komma

att stå hindrande i vägen för de rationaliseringskrav ifråga om virkets utnyttjande,

som tillhöra dagens och framtidens problem. Alla åtgärder, som kunna

verka sänkande på skogens rotvärde, böra sorgfälligt undvikas — inte minst

med tanke på den krisperiod, som otvivelaktigt förestår.

På anförda grunder får samarbetsutskottet avstyrka motionärernas hemställan

örn utredning.

Stockholm den 10 mars 1943.

Skogsindustriernas samarbetsutskott.

J. L. EKMAN.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

29

Bilaga N.

Till andra lagutskottet.

Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, som beretts tillfälle

avgiva yttrande över inom riksdagens andra kammare väckta motion nr

269, får i anledning härav åberopa förbundets yttrande den 2 november

1934 över betänkande med förslag till lag örn virkesmätning m. m.

Gävle den 9 mars 1943.

SV. SKOGS- O. FLOTTNINGSARBETAREFÖRBUNDET

Henning Jonsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:460 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning. a1 i texten