Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis genom införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig lägenhet».

1943-06-16 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:57, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis genom införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig lägenhet».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1943 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om åtgärder i syfte

att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med

barn, dels ock väckt motion örn ändring av 10 § lagen

örn hyresreglering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre

inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels

likalydande motionerna nr 185 i första kammaren av herr Hage och nr 131

i andra kammaren av herr Edberg m. fl., dels ock motionen nr 106 i andra

kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl.

I motionerna I: 185 och II: 131 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att bereda

ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis genom införande

av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet för

hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig lägenhet».

I motionen II: 106 hemställes, att riksdagen för sin del måtte besluta, att

10 § i lagen örn hyresreglering m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

I kommun, där denna lag äger tillämpning, skall avgiftsfri bostadsförmedling

anordnas på kommunens bekostnad.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna I: 185 och II: 131 har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från socialstyrelsen, statens

hyresråd och 1941 års befolkningsutredning, varjämte utskottet berett Sveriges

fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund tillfälle att

yttra sig i anledning av nämnda motioner. De infordrade yttrandena finnas

såsom bilagor fogade till detta utlåtande.

Enligt 10 § i lagen den 19 jani 1942 örn hyresreglering m. m. äger Konungen

förordna, att i kommun, där lagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens bekostnad.

I det ursprungliga förslaget till hyresregleringslag (statens off. utr.

1942: 14) upptogs föreskrift om inrättande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling

i orter, där lagen föreslogs skola äga tillämpning, dock med

möjlighet för Kungl. Maj:t att medgiva undantag härifrån. Såsom motivering

till detta stadgande anfördes:

Bihang till riksdagens protokoll lots. g sami. 2 avd. Nr 57.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Lägenhetsbristen under en kristid kan utnyttjas för ekonomisk vinning

även av andra än fastighetsägarna. Särskilt lämnar hyresförmedlingen möjligheter

till sådana förfaranden. Frågan örn denna verksamhets lämpliga anordnande

kan visserligen icke i sin helhet behandlas i detta sammanhang,

men vissa åtgärder torde dock kunna genomföras vid en hyresreglering för

att motverka de olägenheter, som särskilt framträda under kristider. Till

en början synes det lämpligt att inrätta ett kommunalt förmedlingsorgan

i de samhällen, där förhållandena äro sådana, att hyresreglering införts.

Därigenom får allmänheten tillgång till en hyresförmedling, som arbetar

utan vinstsyfte. Anlitandet av denna förmedling bör vara helt avgiftsfritt.

För att kommunernas åliggande icke skall bli alltför betungande, bör denna

obligatoriska verksamhet inskränkas till att avse bostadslägenheter, som ej

uthyras möblerade. Dock finns det naturligtvis icke något hinder för en

kommun att utvidga sin förmedlingsverksamhet inom ramen för de kommunala

arbetsuppgifterna. I undantagsfall kunna förhållandena i ett samhälle

vara sådana, att där icke föreligger något behov av kommunal bostadsförmedling,

trots att hyresreglering införts. I sådant fall bör Kungl. Maj:t

efter framställning från kommunerna kunna befria denna från skyldigheten

att inrätta ett dylikt organ.

1941 års befolkningsutredning framhöll i infordrat remissyttrande över

förslaget, att de viktigaste möjligheterna att vid allmän bostadsbrist tillgodose

familjebildningens och de bestående barnfamiljernas intressen hänförde

sig till bostadsförmedlingen. Utredningen ville understryka vikten av

att en effektivt och socialt arbetande bostadsförmedling bomme till stånd.

Det syntes utredningen nödvändigt, att vid en eventuell skärpning av bostadsbristen

en avvägning gjordes av behoven hos olika kategorier av bostadssökande.

Härom anförde utredningen:

En ransonering av de upptagna bostadsutrymmena torde kunna ifrågasättas

endast i yttersta nödfall. Men åtgärder, som kunna sägas innebära en

ransonering av lediga lägenheter, disponibla genom nyproduktion eller hushållsupplösning

och avflyttning, kunna försvaras, då påtagliga svårigheter

framträda för befolkningskategorier, vilkas bostadsförsörjning är socialt och

befolkningspolitiskt angelägen. Att härvid de barnfostrande familjerna samt

de nygrundade äktenskapen böra ha företräde framför icke-familjebildande

kategorier av bostadssökande, synes utredningen självklart. En ökning av

inneboendesystemet är visserligen alltid en olägenhet men är i nuvarande

situation möjligen ofrånkomlig. En sådan utveckling är i vart fall en långt

mindre olägenhet än husvillhet för familjer.

Åtgärder av här antydd art böra givetvis inte genomföras, därest icke ett

påtagligt behov därav föreligger. Bostadsmarknadslägets utveckling under

de närmaste åren är ännu oviss, men risken för en allvarlig ytterligare försämring

motiverar att beredskapsåtgärder vidtagas och lämpligen på sådant

sätt, att de vid inträdande behov kunna successivt sättas i kraft. Som en

första åtgärd, som med sin föga ingripande art torde kunna genomföras

omedelbart i samband med hyresregleringen och inrättandet av kommunal

bostadsförmedling, kan tänkas föreskriften, att bostadsförmedling skall giva

företräde åt dem som skola bilda familj samt familj med flera barn vid anvisning

av anmäld hyresledig lägenhet. Vid skärpt bostadsbrist torde dock

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

3

en sådan företrädesrätt till anvisning bli skäligen verkningslös, när stark

konkurrens om lägenheterna råder. Som beredskap för en dylik situation

synes det därför lämpligt att lagen ger möjlighet för Kungl. Majit att förordna

om en mera bindande reglering, innebärande förbud för hyresvärd att

uthyra ledig lägenhet till annan än hyressökande, som anvisats av bostadsförmedlingen.

I praktiken torde en dylik åtgärd lämpligen i regel böra utformas

sålunda, att anvisning lämnas icke på en enda hyressökande, utan på

en större eller mindre grupp av sökande, som tillhöra de familjekategorier,

vilka böra givas företräde, varigenom hyresvärdens möjlighet till egen prövning

av de hyressökande icke beskäres alltför hårt. Möjlighet för hyresvärden

att, örn särskilda skäl föreligga, kunna erhålla dispens från bostadsförmedlings

anvisning bör även hållas öppen. Sådan dispens bör lämpligen

meddelas av hyresnämnden.

Förslaget örn inrättande av kommunal bostadsförmedling tillstyrktes bl. a.

av socialstyrelsen under det att i flera yttranden uttalades farhågor för att

förslaget om införande av kommunal bostadsförmedling skulle bliva ödesdigert

för de enskilda bostadsförmedlarna eller åsamka kommunerna kännbara

kostnader utan motsvarande nytta.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, yttrade på denna

punkt i den proposition, nr 301, varigenom förslaget till hyresregleringslag

framlades för 1942 års riksdag:

Farhågan, att den kommunala bostadsförmedlingen kan bliva tämligen

ineffektiv synes särskilt för de mindre samhällenas del icke vara ogrundad.

Även om förhållandena under en tid med bostadsbrist kunna innebära vissa

frestelser för dem som syssla med bostadsförmedling att i viss mån utnyttja

de hyressökandes nödläge, synes erfarenheten icke ha givit vid handen, att

missbruk i någon mera betydande omfattning förekommit. Då jag ej är

övertygad, att det nu är nödvändigt att införa obligatorisk kommunal bostadsförmedling

i alla de samhällen, där lagen skall gälla, vill jag föreslå,

att paragrafen inskränkes till ett bemyndigande för Kungl. Majit att förordna

om anordnande av kommunal bostadsförmedling i de samhällen, där

behov liärav föreligger. Denna bostadsförmedling bör vara avgiftsfri.

Med anledning av vad befolkningsutredningen anfört vill jag understryka,

att den kommunala bostadsförmedlingen bör bedrivas så, att företräde i

möjligaste mån lämnas familjer med barn och dem som ämna ingå äktenskap.

Erforderliga föreskrifter härom torde lämpligen böra intagas i de

kommunala instruktionerna för förmedlingsorganen. För närvarande synes

det ej nödvändigt att införa längre gående åtgärder för att tillgodose familjernas

intressen vid förmedlingen. Denna fråga bör emellertid följas med

synnerlig uppmärksamhet.

10 § hyresregleringslagen hade i propositionen sin nuvarande lydelse.

I samband med propositionen med förslag lill hyresregleringslag förehade

1942 års riksdag till behandling cn före propositionens avlämnande i andra

kammaren väckt motion, nr 21, av herr Edberg m. fl., i vilken motion hemställdes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsam

utredning bl. a. rörande möjligheterna afl skapa ökad trygghet för hyressökande

familjer med barn, exempelvis genom särskild förordning med

stadgande örn företrädesrätt för sådan familj till hyresledig lägenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionen, anförde

i sitt däröver avgivna utlåtande, nr 42, i fråga om förslaget till 10 § hyresregleringslagen

och den i motionen gjorda hemställan:

Där en kommunal bostadsförmedling anordnas i enlighet med stadgandet

i denna paragraf, bör förmedlingen bedrivas så, att familjer med harn

i görligaste mån lämnas företräde vid anvisning av lediga lägenheter. Föreskrifter

härom torde lämpligen böra intagas i de kommunala instruktionerna

för förmedlingsorganen i enlighet med vad departementschefen påpekat.

En verklig rätt för barnrika familjer att framför andra hyressökande erhålla

företräde lill lediga lägenheter skulle förutsätta ett synnerligen långt

gående ingrepp i fastighetsägarnas befogenheter. Såsom departementschefen

framhållit synes det åtminstone för närvarande icke nödvändigt att vidtaga

en dylik åtgärd.

Familjernas bostadsbehov torde emellertid i första hand böra tillgodoses

genom åtgärder av ekonomisk art. Såsom inledningsvis omnämnts finnes

en särskild statlig lånefond för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Även andra medel kunna befinnas erforderliga för att

underlätta en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan för familjer med

barn. Utskottet finner visserligen hithörande problem vara av den största

vikt för samhället, men eftersom de torde vara under behandling av 1941

års befolkningsutredning, finner utskottet icke skäl att föreslå någon ny

utredning i ämnet såsom yrkats i motionen II: 21.

Utskottets utlåtande på denna punkt godkändes av riksdagen.

I anslutning till det pågående arbetet med den ekonomiska politikens utformning

i vårt land i syfte att motverka en skadlig prisstegring har igångsatts

en utredning angående införande av behovsprövning å bostadsmarknaden.

Nämnda utredning har omhänderhafts av en inom finansdepartementet

tillkallad utredningsman, revisionssekreteraren Erik Hagbergh. Utredningsmannen

har till fullgörande av sitt uppdrag den 19 mars 1943 avlämnat en

samma dag dagtecknad promemoria jämte utkast till lag örn tillstånd att

hyra bostad (hyreslicens) m. m. Enligt utkastet skola bestämmelserna däri

äga tillämpning efter Konungens förordnande i stad, kommun eller municipalsamhälle,

som vid 1943 års ingång hade minst 2 000 invånare (1 §).

Hyresavtal om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas

till bostad och ej uthyres i möblerat skick, må icke träffas, med mindre

av hyresnämnd meddelats tillstånd för hyresgästen att i orten hyra bostad

(hyreslicens). Vad nu sagts gäller ej förlängning av hyresavtal örn lägenhet,

som av hyresgäst innehaves när denna lag träder i kraft. Träffas hyresavtal

i strid med vad sålunda stadgas, är avtalet ogiltigt, dock må avtal ingås,

därest såsom förutsättning för dess giltighet i detsamma upptages villkor

att hyreslicens meddelas (2 §). Hyreslicens sökes hos hyresnämnden i den

ort, där hyresgästen önskar bostad (3 §). Vid prövning av ansökan örn hyreslicens

skall hyresnämnden, under beaktande av läget på bostadsmarknaden

i orten, fästa särskild vikt vid att tillgodose bostadsbehovet för den som på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

5

grund av sin verksamhet måste vistas på orten, så ock för familj med barn

samt för dem som ingå äktenskap (5 §). Det åligger hyresvärd att till hyresnämnden

i orten lämna uppgifter örn ledighet till uthyrning av bostadslägenhet,

som avses i lagen, och örn hyresavtal rörande sådan lägenhet, vilket träffas

efter det lagen trätt i kraft. Har, enligt vad särskilt är stadgat, i kommun

anordnats avgiftsfri bostadsförmedling, skola uppgifter varom nu sagts

lämnas till den myndighet, som handhar bostadsförmedlingen (7 §). Kommunal

bostadsförmedling skall handhavas under särskilt beaktande av bostadsbehovet

för dem som på grund av verksamhet måste vistas på orten, så

ock för familjer med bara samt för dem som ingå äktenskap (8 §).

Ur promemorian må här återgivas följande:

Det föreslås i utkastet, att hyresnämnd vid prövning av frågor örn hyreslicens

skall fästa särskild vikt vid att tillgodose bostadsbehovet för den som

på grund av sin verksamhet måste vistas på orten samt för familj med barn

och dem som ingå äktenskap. En viss företrädesordning tillskapas sålunda,

främst för dem som på grund av produktionsverksamhet måste vistas på

orten. Däremot synes det icke lämpligt att gå så långt i reglerande syfte,

att en hyresvärd skal! vara skyldig upplåta en ledig bostad åt en viss av

hyresnämnden anvisad hyressökande. En sådan åtgärd skulle innebära ett

synnerligen allvarligt ingrepp från det allmännas sida i förvaltningen av bostadsfastigheter,

med sannolikt vittgående ekonomiska konsekvenser, och

torde kunna ifrågasättas endast under svåra krisartade förhållanden. Att

även den helt schematiska ordning, som föreslås i lagutkastet, innebärande

att en hyresvärd vid uthyrning av en lägenhet blir bunden til! vissa kategorier

bostadssökande, utgör ett avsevärt ingrepp i rätten att förvalta fastighet,

ligger i öppen dag.

Förevarande lagförslag är f. n. beroende på Kungl. Majrts prövning.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att en inom finansdepartementet

tillkallad utredningsman den 19 mars 1943 avgivit en promemoria

med utkast till lag om tillstånd att hyra bostad (hyreslicens) m. m. Denna

lag föreslås skola äga tillämpning enligt Konungens förordnande i stad, köping

eller municipalsamhälle med minst 3 000 innevånare. I förslaget uppställes

principiellt såsom villkor för giltighet av hyresavtal om omöblerad

bostadslägenhet, att hyresnämnden meddelat hyresgästen tillstånd att hyra

bostad. Det föreslås, att hyresnämnd vid prövning av frågor örn hyreslicens

skall fästa särskild vikt vid att tillgodose bostadsbehovet för dem som på

grund av sin verksamhet måste vistas på orten samt för familj med barn

och dem, som ingå äktenskap. Det har däremot icke ansetts lämpligt

att gå så långt i reglerande syfte, att en hyresvärd skall vara skyldig att

upplåta en ledig bostad åt en viss av hyresnämnden anvisad hyressökande.

Förslaget är för närvarande beroende på Kungl. Majlis prövning.

Ifrågavarande lagutkast, som utarbetats i anslutning till det pågående arbetet

med den ekonomiska politikens utformning i syfte att motverka en

skadlig prisstegring, kommer givetvis, därest det upphöjes till lag, att inne
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

bära ökade möjligheter att tillgodose bostadsbehovet för hyressökande familjer

med barn. De föreslagna åtgärderna torde dock icke vara tillfyllest

för att under alla förhållanden bereda skydd för dessa familjer i förevarande

hänseende.

För att uppnå nämnda syfte föreslås i samtliga motionerna, att kommunal

bostadsförmedling skall anordnas i alla de kommuner, där hyresregleringslagen

äger tillämpning. Kommunal bostadsförmedling torde, även om

nyssnämnda lagförslag genomföres, i och för sig hava betydelse för beredande

av skydd åt hyressökande familjer med barn. Kungl. Majit har ännu

icke i något fall begagnat sig av den möjlighet, som 10 § hyresregleringslagen

ger att förordna örn införande av sådan förmedling. Det torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke en tillämpning av della stadgande i vissa fall

skulle vara önskvärd. 1941 års befolkningsutredning har i sitt till utskottet

avgivna remissyttrande i ärendet något berört orsakerna till att förordnande

jämlikt nämnda stadgande i hyresregleringslagen icke givits. Det synes utskottet

påkallat, att dessa orsaker närmare klarläggas. Detta skulle måhända

kunna leda till att stadgandet kommer att tillämpas i praktiken. Då emellertid

utskottet förutsätter, att Kungl. Majit redan har uppmärksamheten riktad

på förevarande spörsmål, anser utskottet någon riksdagens åtgärd i denna

sak icke vara erforderlig.

Vidare har i motionerna I: 185 och lii 131 hemställts om införande av

skyldighet för hyresvärd att lämna uppgifter örn hyreslediga bostadslägenheter.

En bestämmelse örn sådan skyldighet har upptagits i förenämnda lagutkast,

som efter vad ovan anförts är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Slutligen föreslås i nämnda motioner, att familjer med barn skola erhålla

företrädesrätt till hyreslediga lägenheter. Såsom utskottet föregående år i sitt

av riksdagen härutinnan godkända utlåtande nr 42 uttalat skulle en sådan

rätt innebära ett synnerligen långt gående ingrepp i fastighetsägarnas befogenheter.

Utskottet anförde därjämte, att det icke syntes utskottet nödvändigt

att en sådan åtgärd åtminstone för det dåvarande vidtoges. Utskottet,

som är medvetet örn att en dylik företrädesrätt kan vara påkallad under

exceptionella förhållanden å hyresmarknaden, finner dock, att frågan om

en sådan företrädesrätt med hänsyn till alla å densamma inverkande omständigheter

är av mycket svårlöst natur. Det torde enligt utskottets mening

icke vara lämpligt, att riksdagen tar ställning till spörsmålet, huruvida sådana

förhållanden föreligga, innan åtminstone prövning skett av frågan,

huruvida förutnämnda förslag till lag om tillstånd att hyra bostad skall

upphöjas till lag.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser utskottet, att någon framställning

till Kungl. Majit i anledning av förevarande motioner icke är påkallad.

Därvid förutsätter emellertid utskottet, att Kungl. Majit snarast tager

ställning till förenämnda lagförslag samt i övrigt ägnar särskild uppmärk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57. 7

samhet åt de frågor, som beröra hyressökande familjers med barn bostadsförhållanden.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna I: 185 och II: 131 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd; samt

B. att motionen II: 106 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Löfvander, Mannerskantz,

Roos*, Hage och Sten*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herr Cruse, fru

Johansson, herr Jansson i Hällefors*, fru Västberg* samt herrar Andersson i Eskilstuna*

och Hedlund i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hage och Cruse samt fru Västberg, vilka ansett, att utskottet borde

hava föreslagit riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte låta utreda de spörsmål, som innefattas i de båda likalydande

motionerna I: 185 och II: 131, i den mån dessa spörsmål icke redan äro

föremål för utredning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 19 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom

riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 185 i första och nr 131 i andra

kammaren, angående beredande av ökat skydd åt hyressökande familjer

med barn. I anledning härav får styrelsen anföra följande.

I yttrande till andra lagutskottet över en inom fjolårets riksdag väckt motion

med liknande syfte tillstyrkte styrelsen en förutsättningslös utredning

i det angivna ämnet. Styrelsen betonade i detta yttrande bland annat den

allvarliga innebörden av vissa ifrågasatta tvångsingripanden på detta område

men erkände, att sådana kunna bliva oundvikliga under vissa förhållandem

Den sedermera införda hyresregleringen har i viss mån varit ett

steg på denna väg. Därjämte hänvisades emellertid i yttrandet till andra

slag av åtgöranden, som möjligtvis kunde komma i åtanke för att underlätta

en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan för familjer med barn. Andra

lagutskottet vitsordade i sitt eget utlåtande över motionen, att hithörande

problem vore av den största vikt för samhället, men fann icke skäl att förorda

en ny utredning i ämnet med hänsyn till att dessa spörsmål torde vara

under behandling av 1941 års befolkningsutredning.

Det är alltjämt styrelsens uppfattning, att en förutsättningslös utredning

av den i de remitterade motionerna åter väckta frågan bör äga ruin. I detta

sammanhang torde de synpunkter ånyo få åberopas, som anfördes i fjolårets

yttrande till andra lagutskottet. Spörsmålet synes snarast böra upptagas

till prövning av 1941 års befolkningsutredning, lämpligen gemensamt

med bostadssociala utredningen. Det förhållandet, att den på en del orter

alltmer skärpta bostadsbristen givit hela frågan kristidskaraktär, borde icke

utgöra anledning att frångå denna väg för ärendets prövning.

Stockholm den 13 mars 1943.

KARL J. HÖJER.

Sten Ringenson,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

9

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 19 februari 1943 har Kungl. Maj:t anbefallt statens

hyresråd att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom

riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen motionen i första kammaren

nr 185 av herr Hage och motionen i andra kammaren nr 131 av herr

Edberg m. fl., angående beredande av ökat skydd åt hyressöltande familjer

med barn. Med anledning härav får hyresrådet anföra följande.

Såsom medel för beredande av ökat skydd åt hyressökande familjer med

barn angives i motionerna införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling

med anmälningsskyldighet för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj

till hyresledig lägenhet.

Vad först angår kommunal bostadsförmedling vill hyresrådet framhålla,

att sådan förmedling i och för sig har ett större värde endast under den

förutsättningen, att förmedlingen får ett grepp om hela hyresmarknaden

eller i varje fall en mycket stor del därav. Att det övervägande flertalet

hyressökande skulle anlita den kommunala förmedlingen synes man kunna

utgå ifrån. Härigenom skulle myndigheterna kunna erhålla en värdefull

kännedom om bostadsbehovet inom orten till ledning för såväl den statliga

som den kommunala bostadspolitiken. Däremot finns det anledning befara,

att förmedlingen icke utan särskilda åtgärder skulle få kännedom om alla

de lägenheter, som vöre lediga. Naturligtvis kan det sörjas härför genom en

lagstadgad anmälningsplikt beträffande lediga lägenheter, och hyresrådet

har redan genom en den 28 oktober 1942 dagtecknad skrivelse hos Kungl.

Majit hemställt örn erforderliga författningsbestämmelser för att i mån av

behov kunna införa en sådan plikt. Då knapphet på bostadslägenheter råder,

sker emellertid omflyttning på bostadsmarknaden huvudsakligen genom

byte av lägenheter hyresgästerna emellan. Under sådana förhållanden bli

.tidigare uthyrda lägenheter endast undantagsvis hyreslediga, varför nian

synes böra räkna med att förhållandevis få lägenheter i det förefintliga bostadsbeståndet

genom förmedlingen skulle kunna erbjudas dem, som stå

utan lägenhet eller sakna lämpligt bytesobjekt. Likväl kan en kommunal

bostadsförmedling säkerligen komma att spela en icke oväsentlig roll såsom

förmedlande organ för lägenhetsbyten. Vidare synes det sannolikt att örn

anmälningsskyldighet beträffande nybyggnader föreskrives, en sådan förmedling

skulle komma att ombesörja en betydande del av förmedlingsverksamheten

i fråga om nytillkomna lägenheter.

En kommunal förmedling kan i varje fall icke utan tvångsreglering av

hyresmarknaden åstadkomma ett ur social synpunkt fullt tillfredsställande

resultat. Dock torde man kunna räkna med att en förmedling även utan

sådan reglering åtminstone i viss utsträckning skall kunna bereda familjer

med barn ett faktiskt företräde. Den kommunala förmedlingen bör, såsom

föredragande departementschefen uttalat i propositionen till 1942 års riksdag

nr 301 med förslag till hyresregleringslag, bedrivas så att företräde i

möjligaste mån Jämnäs familjer med barn och dem som ämna ingå äktenskap.

Även örn hyresvärden icke utan särskild lagstiftning kan tvingas att

antaga viss hyresgäst som anvisas av förmedlingen, torde en kommunal förmedling

lia vida större möjlighet än cn privat att tillvarataga barnfamiljernas

intressen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

I motionen framföres den uppfattningen att hyresläget på vissa orter är

sådant, att mera långtgående regleringsåtgärder från det allmännas sida äro

nödvändiga. Dessa åtgärder böra, såsom ovan nämnts, enligt motionärerna

gå ut på att införa anmälningsskyldighet för hyresvärdar, som ha hyreslediga

lägenheter att utbjuda, samt tillerkänna familjer med barn företrädesrätt

till de hyreslediga lägenheterna.

I sitt den 8 februari 1943 till Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag om

fortsatt giltighet av hyresregleringslagen Ilar hyresrådet anfört: »Enligt vad

hyresrådet har sig bekant, har i anslutning till det pågående arbetet med den

ekonomiska politikens utformning i syfte att motverka en skadlig prisstegring

även igångsatts en utredning örn möjligheterna att införa en behovsprövning

beträffande hyressökande. Genom en dylik skulle vid en fortsatt

skärpning av bostadskrisen och en ytterligare begränsning av bostadstillskottet

de knappa resurserna i fråga örn hyreslediga lägenheter kunna fördelas

på ett ur social synpunkt mera betryggande sätt. En sådan åtgärd

skulle innebära ett nytt och ytterst betydelsefullt steg i den riktning mot en

mera ingående reglering av hyresmarknaden, som man vid hyresregleringslagens

tillkomst räknade med som en framtida möjlighet.»

Ifrågavarande utredning, vars resultat torde föreligga inom den närmaste

tiden, kommer att klarlägga de uppenbarligen mycket stora vanskligheter i

rättsligt och ekonomiskt avseende, som äro förenade med genomförande av

en laglig företrädesrätt för hyressökande familjer med barn, samt huruvida

och på vad sätt dessa vanskligheter kunna rimligen bemästras. Innan så

skett anser sig hyresrådet icke kunna tillstyrka genomförandet av en sådan

tvångslagstiftning. Hyresrådet förbiser dock icke att läget på hyresmarknaden,

särskilt genom den hotande bristen på byggnadsmaterial och arbetskraft,

kan bliva sådant, att även tungt vägande betänkligheter i denna del

måste vika.

Vad angår den kommunala bostadsförmedlingen anser hyresrådet — i

motsats till motionärerna — att inrättandet av kommunal bostadsförmedling

icke bör göras obligatoriskt med möjlighet för Kungl. Majit att medgiva

dispens utan fortfarande vara beroende på Kungl. Majlis förordnande

efter prövning av förhållandena på varje särskild ort.

Hyresrådet har redan i cirkulärskrivelse den 7 juli 1942 uppmanat hyresnämnderna

att med uppmärksamhet följa utvecklingen på bostadsförmedlingens

område samt göra anmälan till hyresrådet, örn behov av kommunal

bostadsförmedling föreligger eller uppkommer, och har nu för avsikt att av

hyresnämnden i de orter, där bostadsbristen är särskilt skriande, begära

yttrande angående frågans läge i orten.

Beträffande frågan örn anmälningsskyldighet för hyresvärdar får hyresrådet

hänvisa till sin förut berörda framställning härom den 28 oktober

1942, som i avskrift bifogas.1

En av herrar Bengtsson och Sölvén inom hyresrådet avgiven reservation

överlämnas härjämte.

Stockholm den 10 mars 1943.

STATENS HYRESRÅD.

KARL TISELIUS.

Bernt Erici.

1 Denna handling här utesluten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

11

Reservation

av herrar Bengtsson och Sölvén:

Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Majit den 28 oktober 1942 hemställt

att föreskrifter måtte jämlikt 12 § hyresregleringslagen utfärdas örn skyldighet

för fastighetsägarna att lämna uppgift rörande hyresledighet och

hyresavtal. Därest dylika föreskrifter utfärdas, skulle bostadsförmedlingens

betydelse bliva avsevärt större än majoriteten synes antaga.

Även örn hyresrådet har viss möjlighet att följa utvecklingen på bostadsmarknaden

inom olika orter -—• en möjlighet som dock icke bör överskattas,

då ju hyresrådet åtminstone hittills icke förvärvat på egen erfarenhet grundad

kännedom därom annorledes än i samband med behandlingen av besvär

över hyresnämnds beslut i ärende angående uppsägnings ogiltigförklaring

— så ligger en viss fara däri, att ett initiativ från hyresrådets sida om

införande av kommunal bostadsförmedling på viss ort kommer för sent.

Enligt vårt förmenande bör därför -— i samband med utfärdandet av sådana

föreskrifter som nyss nämnts — kommunal bostadsförmedling införas

å alla hyresreglerade orter, där ej dispens meddelas av Kungl. Majit.

Majoriteten har uppskjutit ställningstagandet till frågor om företrädesrätt

för familjer med barn till hyreslediga lägenheter i avbidan på en pågående

utredning örn möjligheterna att införa en behovsprövning beträffande hyressökande.

Såvitt vi erfarit avser denna utredning att klarlägga de rent tekniska

problem som skulle uppstå vid en sådan behovsprövning. För vår del

anse vi att hyresrådet bort redan nu klart giva uttryck åt uppfattningen att

genomförandet av en möjlighet att meddela företrädesrätt för familjer med

barn är av behovet påkallat. Omständigheterna medgiva enligt vårt förmenande

icke ett uppskjutande av denna fråga, vilket skulle kunna få till följd,

att erforderliga lagstiftningsåtgärder icke kunde vidtagas förrän tidigast år

1944. Under hänvisning till likartade åtgärder på andra områden av samhällslivet

under nuvarande kristid vilja vi alltså förorda, att en beredskapslagstiftning

redan nu genomföres, innebärande att Kungl. Majit tillerkännes

befogenhet att å ort, där hyresregleringslagen gäller, och varest kommunal

bostadsförmedling finnes, stadga förbud för hyresvärd att uthyra bostadslägenhet

annorledes än enligt anvisning av bostadsförmedlingen eller eljest

med dess medgivande, ävensom i samband därmed förordna, att företräde

skall lämnas hyressökande med minderåriga barn, eventuellt andra kategorier,

vilkas bostadsbehov det är särskilt angeläget att på orten i fråga tillgodose.

En dylik beredskapslagstiftning skulle icke föregripa eventuella framtida

åtgärder för bostadsransonering utan tvärtom kunna skapa en organisatorisk

grund härför.

Även om gällande lags ståndpunkt i fråga om inrättandet av kommunal

bostadsförmedling bibehålies, bör enligt vår mening en beredskapslagstiftning

av nu nämnd art genomföras.

Stockholm den 10 mars 1943.

Oskar Bengtsson.

Arnold Sölvén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har den 19 februari 1943 anbefallt 1941 års befolkningsutredning

att till utskottet avgiva yttrande över av herr Hage i riksdagens

första kammare och herr Edberg m. fl. i dess andra kammare väckta, likalydande

motioner (I: 185 och II: 131) angående beredande av ökat skjold åt

hyressökande familjer med barn. Utredningen får i anledning härav anföra

följande.

Redan under förarbetena till lagen örn hyresreglering hade utredningen

att taga ställning till det spörsmål, som tages upp i ifrågavarande motioner.

I sitt den 10 april 1942 dagtecknade remissvar över förslaget till nämnda

lag gick utredningen in på de verkningar, en reglering av hyresmarknaden

kunde få för nygrundade och barnfostrande familjer. Den enda verkliga

lösningen av dessas bostadsproblem vore en nyproduktion av bostäder, men

då en sådan i nuvarande läge knappast kunde få tillräcklig omfattning, bleve

de hyresreglerande åtgärderna av desto större vikt. Sådana torde smidigast

kunna genomföras genom anlitande av någon form av bostadsförmedling.

Beträffande betydelsen av en dylik förmedling yttrade utredningen.

»De viktigaste möjligheterna att vid allmän bostadsbrist tillgodose familjebildningens

och de bestående barnfamiljernas intressen hänföra sig till bostadsförmedlingens

verksamhet. Utredningen vill understryka vikten av att

en effektivt och socialt arbetande bostadsförmedling kommer till stånd. Det

är i en tid av bostadsbrist särskilt angeläget, att de ständigt pågående förskjutningarna

i hushållsbeståndets struktur, som ske genom att å ena sidan

hushåll nybildas och växa, å andra sidan hushåll krympa och upplösas,

kunna motsvaras av omflyttningen inom bostadsbeståndet. Sådana omflyttningar

hämmas starkt av blåsten på bostadsreserv, varför bostadsbristen

tenderar att skärpa sig själv, genom en successivt växande feldisposition av

det tillgängliga bostadsutrymmet. Under ett tillstånd av bostadsbrist bar

därför bostadsförmedlingen en självständig betydelse såsom instrument att

motverka bostadsbristen vid sidan av nyproduktionen av lägenheter.»

Fortsättningsvis framhöll utredningen, att vid en skärpning av bostadsbristen

en avvägning av de bostadssökandes behov borde komma till stånd

på så sätt, att nygrundade och barnfostrande familjer finge företräde vid

sökande av bostad. Utredningen förordade införande av vissa beredskapsåtgärder,

som vid behov kunde tillgripas. I första hand borde bostadsförmedlingen

åläggas att giva företräde åt familjer av nyss angivet slag vid

anvisning av lediga lägenheter. Örn läget på bostadsmarknaden ytterligare

försämrades, borde i andra hand finnas möjlighet att ålägga hyresvärd skyldighet

att anmäla ledigbliven lägenhet samt plikt att uthyra lägenhet till

någon, som tillhörde den grupp hyressökande, bland vilka förmedlingen anvisat

värden att träffa sitt val av hyresgäst. I anledning härav föreslog utredningen,

att i 10 § lagen om hyresreglering skulle tillfogas en så lydande

punkt:

»Vid denna bostadsförmedling skall företräde lämnas åt familjer med

flera barn samt dem, som ämna ingå äktenskap.»

Efter 10 § borde vidare enligt utredningens mening inskjutas en paragraf

av denna lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

13

»Räder svår bostadsbrist i kommun, där bostadsförmedling är anordnad

enligt 10 §, äger Kungl. Maj:t förordna, alt vad i andra stycket stadgas skall

äga tillämpning i kommunen.

Innan lägenhet, som helt eller till väsentlig del är avsedd till bostad, uthyres

till ny hyresgäst, skall hyresvärden begära anvisning på hyressökande

från den kommunala bostadsförmedlingen. Ilar sådan anvisning lämnats

inom fjorton dagar från det begäran framställts, äger hyresvärden icke uthyra

lägenheten till annan utan tillstånd av hyresnämnden.»

Såväl i den kungliga propositionen (nr 301) till 1942 års riksdag som i utskottets

utlåtande (nr 42) betonades, att örn kommunal bostadsförmedling

inrättades, i dennas instruktion skulle stadgas, att vid förmedling företräde

borde lämnas hyressökande familjer med barn. Att giva dessa familjer en

verklig förtursrätt ansågs innebära ett synnerligen långt gående ingrepp i

fastighetsägarnas befogenheter. På den grund ansågs för närvarande en

dylik åtgärd icke böra vidtagas.

Utredningen har icke under det år, som förflutit sedan dess ovan refererade

yttrande avgavs, haft anledning frångå sin däri intagna ståndpunkt.

Genom det av motionärerna förebragta materialet har utredningen ytterligare

styrkts i sin uppfattning, att åtgärder till stöd för hyressökande familjer

med barn böra vidtagas.

Lagen örn hyresreglering tager i sin nuvarande utformning icke tillräcklig

hänsyn till dessa familjers behov. Den verkar nämligen i den riktningen,

att den bestående fördelningen av bostadsutrymmet bevaras även i fall, där

fortgående förskjutningar i hushållens storlek i och för sig skulle motivera

förändringar i bostadsinnehavet. Lagen kommer härigenom att ha ogynnsamma

verkningar för familjer, som befinna sig i utvidgning och behöva

ökat bostadsutrymme.

För att neutralisera de nu antydda olägenheterna skulle krävas en fullständig

ransonering av bostadsutrymmet. En sådan åtgärd är emellertid av

det genomgripande slag, att den icke torde höra tillgripas, örn ej läget på

bostadsmarknaden ytterligare försämras. Örn emellertid en allvarlig förändring

till det sämre skulle inträffa, bör ett sådant steg tagas för att giva

de barnfostrande familjerna möjlighet att hävda sig på bostadsmarknaden.

Hela detta problem ilar, som icke minst motionärernas utredning visar,

starkt lokalt betonade särdrag. Den torde därför böra lösas från ort till ort.

Vidare böra olika grader av ingripanden anvisas alltefter den på orten förekommande

bostadsbristens styrka, varvid det bör läggas i Kungl. Maj:ts

hand att bestämma, vilken form som skall tillämpas i kommun, där åtgärder

behövas. Vad dessa olika former för ingripande angår vill utredningen

hänvisa till sitt förslag från föregående år. I första hand skulle man sålunda

kunna nöja sig med att allmänt giva barnfostrande familjer, som anlita

bostadsförmedling, företräde vid sökande av bostad. I andra hand borde

denna förmån kombineras med åläggande för hyresvärdarna dels att anmäla

uppkommen bostadsledighet vid förmedlingen, dels att som hyresgäst

antaga av förmedlingen anvisad hyressökande. Kunde uppgörelse ej trät fas

mellan hyresvärden och hyresgästen, borde hyresnämnden ha befogenhet

att avgöra dc tvistiga punkterna.

En gemensam förutsättning för att ingripande i någon form skall kunna

komma till stånd, torde vara, att på ifrågavarande orter finnes att tillgå en

kommunal bostadsförmedling, som vid behov kan göras obligatorisk. Hittills

har emellertid Kungl. Majit icke begagnat sig av den möjlighet, som

10 § lagen örn hyresreglering ger att förordna örn införande av sådan bo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

stadsförmedling. Icke heller från kommunernas sida ha framförts önskemål

i denna riktning. Från enskilt håll ha tre framställningar gjorts till

Kungl. Hajd, samtliga avseende Stockholm, över vilka socialstyrelsen avgivit

yttrande (se Sociala meddelanden 1943, sid. 21).

Socialstyrelsen förutsätter, att Kungl. Maj:t i allmänhet endast skall förordna

örn bostadsförmedlings inrättande på framställning från kommunens

beslutande organ. Den omständigheten, att även kostnaderna för en av

Kungl. Majit påbjuden bostadsförmedling komma att helt falla på kommunerna,

samtidigt som sådan förmedling skall vara kostnadsfri, kan emellertid

tänkas verka återhållande på kommuner, där i själva verket behov av

kommunal bostadsförmedling förefinnes. Denna farhåga tycks bekräftas

av erfarenheten, eftersom det på åtskilliga håll i landet synnerligen svårartade

läget på bostadsmarknaden icke föranlett något kommunalt initiativ

hos Kungl. Majit.

Det kan i nuvarande läge knappast vara lämpligt, att Kungl. Majit skulle

ha att lita till framställningar från enskilda sammanslutningar eller personer,

vilket innebär, att man i en så viktig fråga i mycket komme att vara

hänvisad till tillfälligheter. Det synes därför utredningen lämpligt, om

hyresnämnderna uttryckligen ålades att beakta denna fråga och att i förekommande

fall hos Kungl. Majit göra de framställningar, vartill ortens bostadsmarknad

kunna föranleda.

Först i den mån kommunala bostadsförmedlingar komma till stånd, torde

det förefinnas möjlighet att effektivt hjälpa bostadssökande familjer med

barn.

Enligt vad utredningen erfarit pågår för närvarande särskilda undersökningar

rörande behovsprövning på bostadsmarknaden, varvid här berörda

fråga torde behandlas. Resultaten härav böra avvaktas, trots att problemet

synes vara av brådskande natur och påkalla en så snar lösning som möjligt.

Stockholm den 13 mars 1943.

På 1941 års befolkningsutrednings vägnar:

TAGE ERLANDER,

Ordförande

Bilaga D.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan utskottet berett Sveriges fastighetsägareförbund tillfälle att avgiva

yttrande över motionerna nr I: 185 i första kammaren av herr Hage och

nr lii 131 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., angående åtgärder i

syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, får förbundet

härmed anföra följande.

Förbundet har i sin tur berett sina lokalföreningar tillfälle att till förbundet

inkomma med yttrande. I anledning därav lia yttranden inkommit från

34 lokalföreningar representerande omkring 14 200 fastighetsägare. Beträffande

de i motionerna särskilt angivna orterna, utgörande tillhopa 27 stycken,

är att framhålla, att förbundet icke har lokalavdelningar på samtliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

15

platser. Sådana saknas nämligen i Karlskoga, Sandviken, Bodafors, Norrtälje

och Västanfors. Från lokalföreningarna å de övriga platserna ha yttranden

inkommit från samtliga utom de i Linköping, Skövde, Landskrona,

Mölndal, Sala, Kristianstad, Trelleborg, Karlshamn och Vänersborg. (Se bilagda

sammanställning, bil. A.1) Förbundet representerar för närvarande

omkring 18 000 fastighetsägare i 78 föreningar.

Beträffande själva saken vill förbundet till en början erinra örn att förbundet

den 9 april 1912 avgav yttrande till utskottet i anledning av en då

inom andra kammaren väckt motion nr 21 angående skapande av ökad

trygghet för hyressökande familjer med barn.

Förbundet framhöll i nämnda yttrande, att man då och då i pressen såge

notiser och insändare om att hyressökande blivit avvisade därför att de

hade barn. Dylika meddelanden, anförde förbundet vidare, vore självfallet

ägnade att väcka uppseende och på vissa håll inom pressen utnyttjade man

dem rentav att skapa misstämning mot fastighetsägarna. Vid en närmare

undersökning angående verklighetsunderlaget för dylika meddelanden, visade

det sig emellertid ofta, att de berörda händelserna hade en helt annan

förklaring än den hyresgästerna sökt utfinna. Ovanligt vore icke heller, att

de anklagelser som framfördes rörde fastighetsägare, som icke vore organiserade.

Man kunde med säkerhet påstå, att den avoghet mot familjer med

barn som stundom förmenas utmärka fastighetsägarna, i verkligheten icke

förefunnes. De fall, då man kunde tillvita fastighetsägare alt i här åsyftat

hänseende ha förfarit på ett ur sociala synpunkter stötande sätt, vöre utan

tvivel försvinnande få till antalet.

Vad förbundet sålunda anförde, äger fortfarande giltighet och förbundet

har så mycket större anledning att vidhålla sin förut uttalade uppfattning,

som den utredning, vilken i förevarande sammanhang på förbundets föranledande

ägt runi, tydligt ger vid handen, att svårigheterna i bostadshänseende

under nu rådande förhållanden drabba stora skikt av bostadssökande

vare sig dessa ha barn eller icke. Förbundet ogillar på det starkaste varje

tendens att på hyresområdet missgynna barnfamiljer men kan samtidigt

icke underlåta att reagera mot den hetsiga agitation, för vilken fastighetsägarna

ofta äro utsatta, då det göres gällande, att bostadssvårigheterna för

de barnrika familjerna ha sin orsak i avoghet från fastighetsägarnas sida.

I en dylik agitation bortser man — mer eller mindre medvetet — från det

förhållandet att i den mån svårigheter föreligga för skötsamma barnfamiljer

att erhålla eller behålla en hostad, så beror icke detta på att de ha barn utan

på att det är ont om lämpliga lägenheter.

Icke heller motionärerna kunna fritagas från att skatta åt en ensidig syn

på saken. Visserligen framhålla de själva, att de svar de inhämtat från

kommunala myndigheter och från hyresgästorganisationer »inte kunna anses

ge en fullt rättvisande och ännu mindre uttömmande bild av de verkliga

förhållandena» men i nästa ögonblick förklara de, att »situationen i

själva verket torde vara ännu värre än svaren ge vid handen». Den agitatoriska

tonen anslås strax i början, då motionärerna beteckna bostadssvårigheterna

såsom »folkhemmets bakgård» och de sammanfatta sin syn på

hyresvärdarnas del i svårigheterna på följande sätt: »Som en röd tråd löper

genom alla uttalanden ett resignerat konstaterande: när innehavaren av en

ledig hyreslägenhet får veta att den hyressökande familjen har barn är

ledigheten som oftast ''upptagen’.»

1 Denna bilaga här utesluten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Att fastighetsägarna skulle hysa avoghet mot att utlära lägenheter till

familjer med barn är något som vid ett verklighetsbetonat betraktande av

saken måste framstå såsom oriktigt. Det ligger i sakens natur, att en fastighetsägare

alltid måste skota sin fastighet så att var och en får sitt, långivare,

myndigheter, arbetstagare och entreprenörer. Han måste med andra

ord sköta fastigheten så att han får den fullt uthyrd. Stundom kan en enda

tom lägenhet riskera hela fastighetens ekonomi. Även örn hyresvärden gärna

skulle vilja hyra ut till barnfamiljer, tvingas han många gånger med hänsyn

till övriga hyresgästers trivsel att iakttaga försiktighet vid valet av nyinflyttade.

Denna sida av saken har under senare tider fått sin särskilda betoning

genom det beklagliga och alltmer framträdande förhållandet att föräldraauktoriteten

minskat. Barnen lämnas att husera som de önska, samtidigt

som föräldrarna blivit alltmer känsliga för varje tillrättavisning av

barnen från utomståendes sida. Släpphänthet av detta slag hör icke samman

med god fostran.

Det skulle icke bereda svårigheter att framdraga fall där barn genom brist

på hyfs i uppträdandet, genom skadegörelse av olika slag i fastigheterna

och genom sitt dåliga inflytande över andra barn kommit att skapa sådan

olust inom fastigheten, att den blivit mer eller mindre deklasserad. Att komma

till rätta med dylika förhållanden och därigenom uppkommande bostadssvårigheter

borde, efter vad det vill synas, icke ankomma på hyresvärdarna

utan på dem som lia vårdnaden om barnen. Tyvärr förhåller det

sig emellertid ofta så, att det blir hyresvärden, som måste ingripa, varvid

till slut också fråga kan uppkomma att bringa hyresförhållandet till upphörande.

Icke sällan inträffar det, att hyresvärden ställes i valet mellan att

antingen uppsäga barnfamiljen eller att bli vittne till att någon annan eller

flera hyresgäster flytta. Det grundläggande är därför, att barnens fostrare

bringas till insikt om nödvändigheten att lära barnen aktsamhet och hänsyn.

I mån som denna insikt växer, skall det säkerligen också bli lättare att

komma till rätta med den avoghet mot barn, som barnlösa hyresgäster tyvärr

ofta ådagalägga och därigenom försvåra för barnfamiljer att finna

lämpliga bostäder.

Förbundet har härmed framhållit några allmänna synpunkter på barnfamiljernas

bostadsfråga, vilka måste beaktas i den mån man strävar till

att opartiskt bedöma hithörande problem och att sålunda även till sina rätta

proportioner reducera de åtgärder och förhållanden som i propagandan blott

alltför lätt läggas fastighetsägarna till last. I samband härmed torde förbundet

få åberopa det yttrande från förbundets tvenne lokalföreningar i Göteborg,

som här i avskrift bifogas (bil. B).1

Motionärerna föreslå till en början införande av legal skyldighet att upprätta

kommunal bostadsförmedling, låt vara med möjlighet för Kungl. Majit

att dispensera från skyldigheten. I den mån en bostadsförmedling allenast

skall ha den begränsade uppgiften att sammanföra tillgång och efterfrågan,

vill det synas, att det icke är påkallat att göra den obligatorisk. Riksdagen

har icke heller vid den nyligen skedda förlängningen av hyresregleringslagen

gjort någon ändring i 10 § i nämnda lag, vadan således alltjämt skall

gälla, att bostadsförmedling skall anordnas allenast där Kungl. Majit så förordnar.

Motionärerna föreslå vidare, att anmälningsskyldighet införes för hyresvärdar,

som ha hyreslediga lägenheter att erbjuda. Med hänsyn till att

1 Detta yttrande här uteslutet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

17

denna fråga för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, i vilket

hänseende må framhållas, att förbundet veterligt förslag till förordning i

ämnet finnes utarbetat, finner förbundet sig icke hava anledning att i detta

sammanhang närmare utveckla sin syn på saken. Förbundet torde få inskränka

sig till att åberopa i avskrift bilagda underdåniga yttrande (bil. C) }

Motionärerna föreslå slutligen, att barnfamiljer måtte tillerkännas förtursrätt

till hyreslediga lägenheter.

Motionärerna beröra här ett synnerligen allvarligt och ömtåligt socialt

och ekonomiskt problem. Det är självklart, att fastighetsägarna finna det

synnerligen betänkligt, att deras möjligheter att välja den hyresgäst, som i

varje särskilt fall synes för fastigheten lämpligast, skulle komma att inskränkas

på sätt som här förutsättes. Förbundet finner sig emellertid icke

böra i detta sammanhang närmare ingå på frågan. Den är ju nämligen för

närvarande föremål för särskild utredning inom finansdepartementet, och

utredningsmannen, revisionssekreteraren Erik Hagbergh, torde vara beredd

att vilken dag som helst avlämna sitt förslag, vilket torde komma att remitteras

till förbundet för yttrande. Vid sådant förhållande synes det förbundet

icke föreligga anledning att i förevarande sammanhang närmare beröra

frågan.

Med vad sålunda anförts anser sig förbundet ha besvarat utskottets remiss.

Stockholm den 29 mars 1943.

SVERIGES FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND.

I. FAGRAEUS.

Sigurd Ahlmark.

Bilaga E.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Hyresgästernas riksförbund, som anmodats avgiva yttrande över två lika

lydande inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 185 i första kammaren

och nr 131 i andra kammaren, angående beredande av ökat skydd åt

hyressökande familj med barn, får i anledning härav meddela, att riksförbundet

i allo ansluter sig till de synpunkter, som kommit till uttryck i den

reservation av herrar Bengtsson och Sölvén, som är fogad vid statens hyresråds

yttrande över motionen.

Stockholm den 24 mars 1943.

HYRESGÄSTERNAS RIKSFÖRBUND, Stockholm.

LEONARD FREDRICSSON. 1

1 Detta yttrande här uteslutet.

Bihang till riksdagens protokoll IDA.''!. 9 sami. 2 aud. Nr 57.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.