Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

1943-02-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 0.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli elen 26 februari 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 131,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Wagnsson och Magnusson

hemställt, att »riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning, huruvida icke den i lag av den 18 juni 1925 om rätt i vissa

fall för nyttjanderättsinnehavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

i första paragrafen fastställda tidpunkten, den 1 januari 1919, må

kunna framflyttas till en senare tidpunkt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

1 § i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, innehåller

bestämmelse därom, att den, som med nyttjanderätt för brukande eller

bostadsändamål innehar annan tillhörig mark, under vissa förutsättningar är

berättigad att tillösa sig marken. A marken skall finnas ett nyttjanderättshavaren

tilhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans

familj. Dessutom gälla bland andra följande förutsättningar för inlösningsrätt,

nämligen att ett sådant nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus fanns

å marken uppfört den 1 januari 1919 samt att minst en fjärdedel av det värde,

som marken med därå befintliga byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens

byggnader.

Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa den

av honom innehavda marken infördes genom den första ensittarlagen den 28

juni 1918. Denna ersattes med ny lag den 26 mars 1920, vilken i sin tur avlöstes

av gällande lag den 18 juni 1925.

Den proposition, nr 142, genom vilken förslag till 1925 års lag framlades

för 1925 års riksdag behandlades jämte i ärendet väckta motioner av andra

lagutskottet i dess utlåtande nr 30. Frågan örn framflyttning av den i 1 §

fastställda tidsbestämningen har senare varit föremål för behandling vid

riksdagen åren 1933, 1934 och 1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 6.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

Utskottet anhåller att få hänvisa tili de redogörelser i ämnet, som lämnats

dels i nyssnämnda utlåtande (sid. 15—18), dels ock i utskottets utlåtande

nr 32 till 1933 års riksdag (sid. 16—18).

Därjämte vill utskottet ytterligare anföra följande.

Vid 1925 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motionen 1:252 bland

annat örn sådan ändring i ensittarlagen, att lagen skulle vinna tillämpning,

då å området den 1 januari 1925 fanns nöjaktig bostad för brukaren och

hans familj.

Utskottet, som tillstyrkte antagandet av 1 § med dess i propositionen örn

ny ensittarlag föreslagna lydelse, hemställde, att motionen 1:252 i det avseende,

som nyss omnämnts, måtte lämnas utan bifall. Reservation anfördes

av herr Lindhagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1933 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motion I: 198, att riksdagen

måtte hos regeringen begära förslag, varigenom den i ensittarlagens

1 § fastställda tidsbestämningen den 1 januari 1919 framflyttades till den 1

januari 1928.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 32, att enligt utskottets mening

skäl icke blivit anförda, som kunde föranleda utskottet att frångå den principiella

ståndpunkt till förevarande spörsmål, som utskottet intog år 1925.

Utskottet avstyrkte därför den i motionen gjorda hemställan. Reservation

anfördes av herr Lindhagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1931 års riksdag hemställdes i motionen 11:447 av herr Weijne, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida

icke den i 1 § ensittarlagen fastställda tidpunkten den 1 januari 1919 kunde

framflyttas.

Vidare yrkades i motionen II: 449 av herr Danielsson, att riksdagen måtte

besluta företaga sådan ändring i ovannämnda lag, att större möjligheter till

inlösningsrätt erbjödes, samt att vederbörande utskott måtte utforma de ändringar

i lagtexten, som därigenom erfordrades. Om dessa yrkanden icke

skulle kunna bifallas, hemställdes örn skrivelseförslag med begäran om utredning

i det syfte, som i motionen berörts.

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 5), att utskottet vid tidigare

behandling av förevarande fråga funnit starka skäl föreligga mot en

ändring av berörda tidpunkt. Dessa skäl hade enligt utskottets mening icke

förlorat i styrka. Den i motionen 11:447 ifrågasatta ändringen att under

vissa omständigheter medgiva inlösningsrätt i fall, då överhuvud icke några

nyttjanderättshavaren tillhöriga hus funnos å marken vid den i lagen angivna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr (k

3

tidpunkten, kunde utskottet icke förorda. Vad slutligen anginge i motionen

II: 449 gjord hemställan örn ändringar i övrigt i ensittarlagens 1 § funne utskottet

de yrkanden, som därutinnan framställts, så obestämt utformade, att

utskottet icke kunde tillstyrka bifall till desamma. Utskottet hemställde, att

motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd. Reservation anfördes

av herr Hage.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Slutligen hemställde herrar Jonsson i Haverö och Mäler i motionen

II: 259 vid 1937 års riksdag, »att riksdagen måtte besluta, att tredje

stycket 1 § lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område måtte erhålla följande ändrade lydelse:

''dels att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig

bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari

1925’.»

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 17, yttrade utskottet:

De skäl, som tidigare anförts mot en framflyttning av tidpunkten för en

lägenhets bebyggande, äga enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.

Därest lösningsrätt skulle medgivas även då upplåtet område blivit bebyggt

forst vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1919, torde man sålunda kunna

befara, att jordägarna skulle bliva mindre benägna att upplåta mark i de

fall, då behov kunde föreligga för någon att arrendera ett markområde för

att åt sig uppföra bostad. Detsamma kunde bliva förhållandet, då fråga örn

förnyande av ett äldre arrendeavtal uppkomme. En lagändring i förevarande

hänseende skulle alltså kunna försätta vissa nyttjanderättshavare i ett sämre

läge, nämligen sådana som vid arrendetidens utgång saknade ekonomisk

möjlighet att begagna lösningsrätten.

Ur markägarens synpunkt skulle vidare en sådan framflyttning te sig

såsom ett betydande ingrepp i äganderätten. Därest -— såsom vid tillkomsten

av den första ensittarlagen — starka skäl tala för ett sådant ingrepp,

kunna givetvis markägarens intressen få vika. I förevarande fall har dock

enligt utskottets mening ett så starkt behov av en lagändring icke påvisats.

Utskottet finner sig sålunda icke kunna förorda en ytterligare framflyttning

av ifrågavarande tidpunkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, all motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes

av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid tidigare behandling av frågan örn framflyttning av den i ensittarlagens Utskottet.

1 § fastställda tidpunkten den 1 januari 1919 har utskottet anfört, att starka

skäl föreligga mot en ändring av denna tidpunkt. Dessa skäl äga enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

utskottets mening alltjämt sin giltighet. Utskottet finner sig därför icke

kunna förorda en framflyttning av tidpunkten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Mannerskantz, Hage*),

Sten*), Sundberg, Holstenson*) och Holmbäck*);

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, Larsson i Östersund*),

Johnsson i Kastanjegården, Jansson i Hällefors*), Håstad, Andersson i

Eskilstuna*) och Hedlund i Rådom.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943

52143

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.