Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940

1943-11-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:67, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 18 november 1943 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 oktober 1943 dagtecknad proposition, nr 361, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 16 §, 25 § 2 mom. och 43 §* lagen den 21

juni 1940 örn krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att till 2 §2 nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat

4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas

ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift och det innehåll som

nedan angives.

1 §•

För skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, skall, i

den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning

genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5

kapitlen stadgas.

Ersättning genom sådan försäkring skall ock under enahanda förutsättning

som nyss nämnts beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig,

vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid), och gäde härom

vad i 6 kapitlet stadgas.

Krigsskada å fiskefartyg, som har en brultodräktighet understigande tjugu

registerton och är stationerat här i riket, skall, liksom sådan skada å ombord

därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan

uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.

1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940: 980.

’ Senaste lydelse se SFS 1941 •: 980.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 9 sami. 2 avd. Nr 67.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

2 §•

4 mom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas

egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt

eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande

stat.

16 §.

Ersättning enligt — -—- — erforderliga förbrukningsartiklar.

Ersättning utgår jämväl för krigsskada å fartyg, som är under byggnad

å varv och ännu ej blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkra! i

svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att

driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden i fråga om

samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses,

bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna

egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring mot

brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har egendom--— å egendomen.

25 §.

2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:

a) fartyg (båt, pråm), vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller

resandes förskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten

äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag,

så ock fiskefartyg, som har en bruttodräktighet av minst tjugu registerton,

ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla---äkta pärlor.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,

varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsatts,

blivit oriktigt i följd av nämndens förbiseende eller felaktig upplysning

eller på grund av att omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på

ärendets avgörande icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga

ärendet till förnyad prövning.

Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning

skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,

vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal

grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder

av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad

från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga

motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

3

46 §.

Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2

kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan om skadan inkommit.

47 §.

Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden

för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av

bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas

komma alt utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid

eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen

från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren

gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets

ingående.

50 §.

Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas

hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom

örn skadan. I varje fall förloras rätten lill ersättning, om anmälan ej inkommit

till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Örn riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—5 kapitlen äga omedelbar

tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest

varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda

stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats

av krigsskadenämnden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat

efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som inträffat före lagens

ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader

från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning

eljest är förlorad.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden

för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,

skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,

såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren

inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 334 i första kammaren

av herr Sylwan och nr 471 i andra kammaren av herr Hagberg i

Malmö. För motionärernas hemställan kommer redogörelse att lämnas i det

följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, ävensom i fråga om motiveringen för motionärernas

hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen och motionerna.

Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning skall, i den

mån skada å egendom i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i

annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring

i den omfattning och på de villkor som i lagen stadgas. Lagen

omfattade från början tre skilda egenaomsgrupper, nämligen fastigheter jämte

vissa inventarier och produkter därå, vidare varor, huvudsakligen handelsvaror,

samt slutligen maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980)

utsträcktes emellertid lagen om krigsskadeersättning att gälla ytterligare en

egendomsgrupp, omfattande personligt lösöre och annan lösegendom. Varje

egendomsgrupp utgör enligt lagen ett i förhållande till annan egendom fullt

fristående försäkringskollektiv.

Såsom redan nämnts, avser det försäkringsskydd, som sålunda tillskapats,

endast skada i följd av krig, vari vårt land indragits. Motsvarande skydd

saknas däremot beträffande skada, som drabbar egendom i riket då detta är

neutralt och som orsakats av krig mellan andra nationer. På grund av en av

de privata försäkringsbolagen allmänt tillämpad s. k. krigsklausul torde möjligheten

att genom frivillig försäkring täcka sådan skada vara praktiskt taget

Utesluten.

Den 21 april 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning av

frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid. Med

stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 10 maj 1943

Överdirektören i försäkringsinspektionen fil. doktorn O. A. Åkesson samt

försäkringsdirektörerna K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt och P. Ulmgren

att verkställa denna utredning samt uppdrog åt Åkesson att i egenskap av

ordförande leda utredningsmännens arbete.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1943 års krigsskadeutredning,

hava den 31 augusti 1943 avgivit betänkande med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen om krigsskadeersättning. Betänkandet finnes

såsom bilaga fogat vid propositionen. Det huvudsakliga innehållet i betänkandet

är i korthet följande.

I syfte att belysa spörsmålet, huruvida behov föreligger

av den ifrågasatta lagstiftningen, har utredningen införskaffat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

5

uppgifter angående arten och omfattningen av sådana egendomsskador i vårt

land, som förorsakats av det nu pågående kriget. Vidare har utredningen

haft överläggningar i ämnet med vissa större näringsorganisationer. I fråga

örn antalet och omfattningen av redan inträffade skador framhåller utredningen,

att även örn den hittillsvarande erfarenheten icke enbart kan anses

utgöra tillräckligt skäl för en utvidgad lagstiftning, så bör man av försiktighetsskäl

räkna med en stegring såväl beträffande frekvens som omfattning

av inträffade skador efter hand som kriget ingår i sitt slutskede. Utredningen

konstaterar, att det hos landets näringsorganisationer föreligger ett starkt önskemål

om en utvidgning av krigsskadelagen till att gälla även skador under

neutralitetstid, samt att såsom motiv för denna önskan bland annat åberopats

en i vida kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning

för de ekonomiska följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande

och för den enskilde mycket betungande. Utredningen, som kommit till den

slutsatsen, att behov föreligger av utökat skydd för ekonomiska förluster

härrörande från skador av nu berörd art, framhåller önskvärdheten av att

ett sådant skydd snarast möjligt måtte komma till stånd.

Förslagets allmänna grunder innebära i stort sett följande.

De principer, som ligga till grund för utformningen av krigsskadelagen, tilllämpas

i stort sett vid lagstiftningens utbyggande att gälla även under neutralitetstid.

Lagförslaget omfattar sålunda samma egendom som den gällande

lagen, och dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda fullt fristående

försäkringskollektiv bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i

fråga örn någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade

skador värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga

medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade

kostnader. Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor

handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden,

som alltså måste omedelbart tillsättas och träda i funktion.

Beträffande kostnaderna för den utsträckta försäkringen

förutsätter utredningen, att dessa skola bäras av vederbörande egendomskollektiv.

Ett accepterande av principen örn snabb reglering av under

neulraliteisliden inträffade krigsskador leder till frågan örn lämpligaste sältet

för åstadkommande av likvida medel för skadeersältningarnas ^anordnande.

Enda praktiska lösningen av denna fråga anser utredningen vara, att

de för skadereglering och omkostnader i övrigt erforderliga medlen förskotteras

av statsverket. Örn det vid neutralitetsperiodens slut skulle visa sig, att

de sammanlagda skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett

blon obetydligt belopp, bör spörsmålet huruvida uldebilering överhuvud skall

verkställas inom detta kollektiv avgöras med hänsyn dels till storleken av

det sammanlagda ersättningsbeloppet och dels till koslnaderna för debiteringens

genomförande. Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande,

medan inom eli annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke

finnas något hinder för att avgiflsdebiteringen inskränkes till förstnämnda

kollektiv, i vilket fall de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

kollektivet, skulle komma att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet nämner

utredningen även det alternativet, att de under löpande neutralitetstid av

statsverket förskotterade skadeersättningarna uppgå till ett belopp av sådan

storlek, att frågan om verkställande av debitering aktualiseras redan före

neutralitetsperiodens slut. Under löpande neutralitetsperiod bör enligt utred-*

ningens mening debitering inom varu- och maskinkollekliven icke igångsättas

för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre

det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %>o av försäkringssumman.

Enligt av utredningen införskaffade uppgifter uppgår sammanlagda brandförsäkringsbeloppet

för närvarande till omkring 7,058 miljoner kronor inom

varukolleklivet och omkring 4,470 miljoner kronor inom maskinkollektivet.

I fråga örn övriga båda kollektiv bör, anser utredningen, utdebitering ej ske

förrän vid neutralitetstidens slut skadeförloppet i dess helhet är känt.

Enligt utredningens mening är en konsekvens av ståndpunkten rörande

snabb skadereglering, att grunden för krigsskadelagens bestämmelser om

ränta å ersättningsbelopp bortfaller. I överensstämmelse därmed

föreslår utredningen, att ränta icke må åtnjutas å ersättning för krigsskada

under neutralitetstid.

Vad angår frågan om tiden för lagens tillämplighet finner

utredningen övervägande skäl tala för alt lagen får tillämpning å krigsskador,

som inträffat efter den 31 augusti 1939. Däremot avvisar utredningen tanken

att redan nu fixera någon tid för lagens hållande i kraft.

Statens krigsskadenämnd bör anförtros handläggningen av frågor

om ersättning för krigsskada under neutralitetstid.

Nämnden bör tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.

Däremot synes det utredningen åtminstone för närvarande ej påkallat

att till ledamöter i nämnden utse representanter för envar mera betydande

intressegrupp, som beröres av lagen. Utredningen finner, att antalet

ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal

suppleanter.

Utöver de genom införandet av försäkring för skador under neutralitetstid

direkt betingade ändringarna av lagen om krigsskadeersättning har utredningen

föreslagit ändrad lydelse av vissa lagrum, bl. a. 16 § och 25 § 2 morn.,

såvitt angår de däri upptagna stadgandena beträffande fartyg och fartygstillbehör.

Jämlikt 16 § är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring —

varje fartyg under bygnad å varv (obligatoriskt) försäkrat mot krigsskada

i varu- eller maskinkollektivet. På grund av bestämmelserna i 25 § 2 mom.

undantages från lagens tillämpning varje fartyg, som nyttjas till handelssjöfart

eller för likartat ändamål, så ock fiskefartyg med en bruttodräktighet

av tjugu registerton eller därutöver, jämte sålunda undantaget fartygs tillbehör.

Vad sålunda stadgats kunde enligt utredningens mening möjligen föranleda

till den tolkningen, att krigsskadelagen ägde tillämpning å färdigbyggt handelsfartyg,

även då detta av en eller annan anledning icke nyttjades för sitt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andrei lagutskottets utlåtande nr 67. 7

ändamål. Det syntes utredningen mest troligt, att lagstiftaren med uttrycket

»nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grundval

av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet saknade

relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjades eller

icke. Dock horde enligt utredningens mening icke förbises, att en tolkning,

som fäste avgörande vikt vid om fartyget verkligen nyttjades, i vissa fall

kunde hava fog för sig. Örn sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så

innebure detta, att t. ex. temporärt upplagda handelsfartyg vöre eller kunde

vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv. Utredningen ansåge

det icke rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avsåge att skydda helt

andra egendomsgrupper, med risker av detta slag. Utan alt vilja taga ställning

till förenämnda tolkningsproblem ansåge utredningen, att krigsskadelagen

uttryckligen borde från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som

vöre avsett att nyttjas som handelsfartyg.

I betänkandet påpekas vidare, att även upplagda handelsfartyg i stor utsträckning

äro frivilligt krigsförsäkrade hos statens krigsförsäkringsnämnd.

Om man godkände den tolkningen av krigsskadelagen — fortsätter utredningen

— att även temporärt upplagda handelsfartyg vore föremål för obligatorisk

försäkring enligt krigsskadelagen, bleve konsekvensen tydligen den,

att i händelse av krigsskada å upplagt handelstonnage såväl krigsförsäkringslagen

som krigsskadelagen kunde ’bliva tillämpliga pa försäkringsfallet. Vidare

framhålles, att samma förhållande kunde inträffa i fråga om fartyg,

som i krigsskadelagens mening alltjämt vore under byggnad å varv men som

desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna hade dock

hittills icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före

sjösättningen. I syfte att åstadkomma en klar gränslinje mellan å ena sidan

området för krigsförsäkring enligt krigsskadelagen och å andra sidan

krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde föreslå!'' utredningen sadan

jämkning i krigsskadelagen, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som

objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. I fråga örn undantaget

fartygs tillbehör föreslås, att blott sådana tillbehör undantagas, vilka

finnas ombord å fartyget.

Över utredningens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,

försäkringsinspeklionen, lantbruksstyrelsen, statens krigsförsäkringsnämnd,

kooperativa förbundet, sjöassuradörernas förening, svenska försäkringsbolags

riksförbund, svenska järnvägsföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

klip manna förbund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges redareförening.

Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Icke från någol båll hava betänkligheter uttalats mot en lagstiftning till

skydd mot krigsskador under neutralitetstid. Tvärtom bär i flertalet ydran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

den framhållits såsom önskvärt, att en sådan lagstiftning snarast möjligt

kommer till stånd.

På vissa punkter av större eller mindre principiell betydelse ha emellertid

erinringar framställts mot utredningens förslag.

Beträffande det närmare innehållet i yttrandena hänvisas till propositionen

(sid. 9—13, 18, 19, 21, 22 och 24).

Vid remiss till lagrådet av ett inom handelsdepartementet på grundval av

utredningens förslag utarbetat lagförslag i ämnet anförde departementschefen,

statsrådet Eriksson, bl. a. följande:

j6Hedan under förarbetena till den nu gällande krigsskadelagen uttalades

från olika håll önskemål om att anordningar vidtoges för reglering jämväl

av sådana skador, som inträffat genom andra makters tillskyndan utan att

krigstillstånd för Sveriges del förelåge. Sedan dess har egendom i vårt land

gång efter annan drabbats av skador såsom följd av det utanför våra gränser

pågående kriget. Jag delar visserligen utredningens uppfattning, att de

skador, vilka inträffat fram till tiden för den av utredningen verkställda undersökningen,

i och för sig knappast kunna anses utgöra tillräckligt skäl för

en utvidgning av gällande lagstiftning till alt omfatta jämväl sådana krigsskador,

som uppkomma medan vårt Iand är neutralt. Emellertid synas den

senaste tidens erfarenheter giva vid handen, att krigets intensifiering ökar

riskerna för dylik skadegörelse. Det förhållandet, att den enskilde för närvarande

står utan möjlighet att genom försäkring skydda sig mot de ekonomiska

följderna av sådan skadegörelse, har helt naturligt — särskilt inom

näringslivet framkallat en viss oro, vilken uppenbarligen skulle komma

att dämpas genom den ifrågasätta lagstiftningen. Det bör också beaktas, att

den förefintliga luckan i vår beredskapslagstiftning på detta område kan medföra

svårigheter för svenska medborgare och företag i utlandet att utfå ersättning

för krigsskador å deras där befintliga egendom.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag avgörande skäl tala för

att den nuvarande lagstiftningen angående ersättning för krigsskador snarast

möjligt utbygges att gälla jämväl sådana skador, som under neutralitetstid

drabba egendom i vårt land.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att lagstiftningen bör utbyggas

efter i stort sett samma principer, som ligga till grund för den nuvarande

krigsskadelagen. De skäl, som motiverat egendomens uppdelning på

fyra särskilda, i princip självförsörjande försäkringskollektiv, äga alltjämt

giltighet. Jag anser mig därför icke kunna biträda det av Sveriges fastighetsägareförbund

framförda förslaget att låta det allmänna bära kostnaderna för

inträffade krigsskador.

Den i ett pär yttranden berörda frågan örn försäkringsskyddets utsträckning

till att avse ersättning jämväl för driftsavbrott och för inkomstminskning

av fast egendom diskuterades redan under förarbetena till den nuvarande

krigsskadelagen. Enligt min mening saknas anledning att nu göra

avsteg från den därvid godtagna principen, att sådan skada icke skall er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

9

sältas. Ett frångående av denna princip skulle uppenbarligen skapa helt

nya problemställningar av delvis svårlöst art. Det må vidare framhållas, att

ett snabbt skaderegleringsförfarande — vilket synes möjligt att i regel genomföra

under neutralitetstid — torde i avsevärd mån reducera behovet av

avbrottsförsäkring. Den enligt uppgift icke särskilt stora frekvensen av civila

avbrottsförsäkringar synes även tala för att denna försäkringsform ej införlivas

med den obligatoriska statliga krigsskadeförsäkringen.

Utredningens påpekande, att krigsskadelagen avser att skydda endast

egendom i Sverige, ehuru detta icke klart framgår av lagtexten, är uppenbarligen

riktigt. Till förebyggande av tveksamhet angående lagens tillämplighet

i rummet torde det vara lämpligt att, på sätt utredningen föreslagit,

förtydliga lagtexten i denna del. Försäkringsinspektionen har framhållit, att

fiskefartyg med en bruttodräktighet under tjugu registerton jämte ombord

därå befintligt lösöre icke skulle komma att omfattas av krigsskadelagen, då

fartyget befunne sig utanför territorialgränsen. Denna fråga bör icke lämnas

obeaktad, ehuru den torde sakna större praktisk betydelse. Fiskefartyg

av denna storleksklass jämte därtill hörande redskap lära nämligen allenast

i ringa utsträckning vara frivilligt brand- eller sjöförsäkrade och omfattas

i följd härav endast undantagsvis av krigsskadelagen. Oavsett detta

bör det dock icke komma ifråga att ställa denna egendom utan möjlighet

till försäkringsskydd mot krigsskador då egendomen — i och för fiske —

nyttjas utanför territorialgränsen. Formellt möter intet hinder att hänvisa

denna egendom till frivillig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd,

antingen helt och hållet eller i den mån egendomen icke skyddas av krigsskadelagen.

En lösning av spörsmålet efter dessa linjer synes emellertid behäftad

med uppenbara praktiska olägenheter. Jag vill vidare understryka

vad som härutinnan framhölls under förarbetena till nuvarande lag, nämligen

att den fiskarbefolkning, varom här är fråga, i allmänhet står främmande

för försäkringstanken och dessutom till stora delar lever i så begränsade

ekonomiska förhållanden, att krigsförsäkringspremierna skulle kännas

svåröverkomliga. Då man under dylika omständigheter kan befara, att

anslutningen till en frivillig krigsförsäkring skulle bliva ringa, förordar jag

såsom en lämpligare lösning, att sådana fiskebåtar, varom här är fråga, jämte

därå befintlig egendom bibehållas som försäkringsobjekt enligt krigsskadelagen.

även då fartygen för fiske nyttjas utanför territorialgränsen.

Främmande stat tillhörig egendom är enligt 2 § 1 mom. krigsskadelagen

undantagen från lagens tillämpning. Däremot omfattar lagen annan utländsk

egendom här i riket. Då ändring härutinnan ifrågasatts i vissa yttranden,

samt spörsmålet örn den utländska enskilda egendomens ställning i detta

hänseende icke tidigare särskilt uppmärksammats, synes det lämpligt att

denna fråga nu upptages till behandling.

Jag vill då lill en början framhålla, att den omständigheten att viss egendom

omfattas av lagen visserligen för ägaren medför vissa förmåner men

även en viss förpliktelse, nämligen skyldighet att med avgift för egendomen

bidraga till finansieringen av denna försäkring. Då försäkringsskyddet så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 67

lunda lämnas mot ersättning från de försäkrade, kan det i och för sig knappast

anses olämpligt att detsamma omfattar även utlänningar. Dessa skulle

ju eljest komma att i visst hänseende intaga en förmånligare ställning än

svenska medborgare. Erinras må tillika, hurusom vid tillkomsten av lagen

som motiv för densamma bland annat framhölls dels såsom ett samhällsintresse

av första ordningen, att ägare av krigsskadade fastigheter erhölle

medel för fastigheternas återställande i brukbart skick, dels ock angelägenheten

av åtgärder, som möjliggjorde ett snabbt ersättande av skador berörande

varuförsörjningen under ett krig. Vad sålunda anfördes äger uppenbarligen

giltighet oberoende av om ägarna till den skadade egendomen äro

svenskar eller utlänningar.

Örn man emellertid anser vad nyss sagts icke böra hindra, att från försäkringsskyddet

undantages utländsk enskild egendom, måste jämväl beaktas

att ett dylikt undantagande kan allvarligt skada även svenska intressen.

Därigenom skulle, därest en fastighet i utländsk ägo genom inteckning är

belånad hos svensk långivare, denne i händelse av krigsskada å fastigheten

gå miste om sin rätt — enligt 9 § i lagen — till betalning ur utfallande ersättningsbelopp.

Vid krigsskada å varulager, maskiner eller annan lös egendom,

tillhörig utlänning, skulle dennes ekonomiska ställning kunna bli undergrävd,

till skada för hans svenska borgenärer. Äro utlänningar genom förmedling

av juridisk person, svensk eller utländsk, delägare i egendom här

i landet, skulle ett undantagande av denna egendom från skydd enligt krigsskadelagen

även gå ut över eventuella svenska delägare.

Att, oaktat de skäl som sålunda tala emot ett undantagande av utländsk

enskild egendom från lagens tillämpning, förslag härom likväl väckts i detta

ärende har huvudsakligen motiverats med önskemålet att vårt land måtte

komina i ett bättre läge vid förhandlingar med främmande stat rörande behandlingen

av krigsskadad svensk egendom å denna stats territorium. Detta

är otvivelaktigt, med hänsyn till de betydande värden som den svenska egendomen

utomlands representerar, förtjänt av allvarligt beaktande. Framhållas

må tillika, att det skulle kunna framstå såsom stötande för rättsuppfattningen,

därest ersättning enligt lagen ulginge för utländsk egendom ågången

krigsskada, som vållats -av den utländska statens krigsmakt.

Jag vill med hänsyn till det nyss anförda förorda, visserligen icke att utländsk

enskild egendom undantages från lagens tillämpning men att Konungen

förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, förordna

örn sådant undantag beträffande egendom, som direkt eller genom förmedling

av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller

juridisk person i viss främmande stat. Dylikt förordnande synes böra komma

i fråga huvudsakligen då i den främmande staten svensk egendom icke beredes

skydd, som kan anses likvärdigt med skydd enligt lagen. Även andra

fall kunna dock tänkas, då det måste anses med svenska intressen förenligt

att ett förordnande av nyss angivet innehåll kan meddelas. Att emellertid

ifrågavarande befogenhet enligt min mening bör utövas med största varsamhet

torde framgå av vad jag tidigare anfört i detta ämne.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

11

Därest förordnande av nyss antydd innebörd meddelas, torde i samband

därmed vissa tillämpningsföreskrifter böra utlärdas med stöd av 44 § i lagen.

Särskilt lärer behov då föreligga av bestämmelser för reglering av frågan

i vilken ordning egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i den

främmande staten skall särskiljas vid avgiftsuppbörden inom de olika försäkringskollektiven.

För krigsskada å egendom inom lösörekollektivet skall enligt 26 § krigsskadelagen

den försäkrade stå viss självrisk, motsvarande fem procent av

försäkringsbeloppet. Fullmäktige i riksbanken hava nu ifrågasatt, huruvida

icke från försäkringsskyddet i regel borde uteslutas skador under en viss

värdegräns. Frågan härom har, vad lösörekollektivet beträffar, tidigare varit

under diskussion, därvid emellertid den lösning, som återspeglas i nyssnämnda

lagregel, ansågs vara att föredraga. Jag finner icke skäl föreligga

att härutinnan förorda en lagändring. Vad härefter angår fastighets-, varuoch

maskinkollektiven skulle visserligen genom en bestämmelse med syfte

att från skaderegleringsförfarandet utmönstra bagatellskador antagligen kunna

vinnas en förenkling av administrationsapparalen. Gent emot denna praktiska

synpunkt må emellertid framhållas, att, enligt vad jag inhämtat, hittills

inträffade smärre krigsskador i flertalet fall drabbat personer, för vilka även

ett ringa ersättningsbelopp är av betydelse. Omdömet gäller särskilt fönsterskador

och andra mindre skador å fastigheter i samband med minexplosioner.

Med hänsyn härtill, och då en reduktionsregel skulle innebära en viss

orättvisa gent emot de mindre försäkringstagarna, vilka dock själva måste

för fulla värdet av sin egendom bidraga till finansieringen av utgående skadeersättningar,

anser jag mig icke böra förorda en generell bestämmelse om

självrisk till visst belopp. Den av fullmäktige föreslagna anordningen, enligt

vilken i lagen skulle stadgas dylik självrisk men krigsskadenämnden samtidigt

bemyndigas alt i ömmande fall utanordna ersättning, torde knappast

innebära några större praktiska fördelar i fråga örn administrationen. Man

finge nämligen sannolikt räkna med stor frekvens av ersättningsanspråk

under åberopande av ömmande ekonomiska förhållanden.

Utredningen har förebragt övertygande skäl för att slaten bör förskottera

erforderliga medel till gäldande av krigsskadeersättningar jämte administrationskostnader.

I enlighet med vad utredningen vidare föreslagit, bör det

ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering

av bidrag eller avgifter skall ske.

Såsom jag redan framhållit bör man räkna med att reglering av inträffade

skador under neutralitetstiden i allmänhet kommer alt ske utan uppskov.

Vid sådant förhållande delar jag utredningens uppfattning att skäl till räntegottgörelse

under denna tid icke föreligger. Gentemot försäkringsinspektionens

påpekande att räntegottgörelse synes skälig i fall, då frågan örn ersättning

kan komma att förhalas genom förhandlingar med främmande makt,

må framhållas, alt hinder icke torde möta för krigsskadenämnden att i dylikt

fall utanordna ersättning till den skadelidande. Den utdömda ersättningen

kan därefter vid förhandlingarna sökas åter på diplomatisk väg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Jag finner icke anledning att — på sätt föreslagits i vissa yttranden — i

detta sammanhang upptaga den fristående frågan om ändring av räntebestämmelsen

i 18 § krigsskadelagen.

Beträffande frågan huruvida lagen bör göras tillämplig på skador, som

redan inträffat då de nya bestämmelserna träda i kraft, bar i vissa yttranden

intagits en från utredningens förslag avvikande ståndpunkt. I dessa yttranden

ur principiella och praktiska synpunkter framförda betänkligheter

mot utredningens förslag kunna icke frånkännas betydelse vid frågans bedömande.

Enligt vad från utredningens sida för mig uppgivits torde hittills

inträffade skador så gott som undantagslöst hava gjorts till föremål för utredning

och värdering av den lokala polismyndigheten. Även örn värderingen

i regel icke skett efter strängt försäkringsmässiga normer, torde detta förhållande

dock vara av underordnad betydelse med hänsyn till skadornas i

genomsnitt ringa omfattning. I betraktande av det klarläggande, som sålunda

redan skett av de inträffade skadornas art och omfattning, lärer skaderegleringen

icke komma att erbjuda alltför stora svårigheter. En viss anhopning

av ärenden under tiden närmast efter det krigsskadenämnden trätt i

funktion synes dock ofrånkomlig. En enligt min mening särskilt betydelsefull

synpunkt på frågan är emellertid, att vid utdebitering inom respektive

försäkringskollektiv avgift i princip skall uttagas jämväl för egendom som

drabbats av krigsskada, oavsett örn denna inträffat före eller efter de nya

bestämmelsernas ikraftträdande. Det förefaller rimligt att kompensera denna

i och för sig obegränsade bidragsskyldighet med en motsvarande rätt till

ersättning. Med hänsyn härtill och jämväl till övriga av utredningen åberopade

skäl till förmån för förslaget örn retroaktiv giltighet av de nya bestämmelserna

anser jag mig böra biträda detta förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för krigsskadenämnden

samt att utse ledamöter och suppleanter i nämnden. Vad i

olika yttranden framhållits angående nämndens sammansättning bör därvid

tagas under övervägande.»

Beträffande utredningens förslag i fråga om gränsdragningen mellan den

automatiska försäkringen enligt krigsskadelagen och den frivilliga krigsförsäkringen,

såvitt angår fartyg, anförde departementschefen:

»Enighet synes råda örn att färdigbyggda handelsfartyg och därmed i

25 § 2 mom. a) krigsskadelagen likställda fartyg principiellt böra vara uteslutna

ur lösörekollektivet, oavsett örn i det särskilda fallet fartyget nyttjas

för sitt ändamål eller ej. Detta torde jämväl hava varit syftet med undantagsbestämmelsen

i 25 § 2 mom. a). Såsom utredningen påpekat, kan emellertid

i vissa fall uppstå tvekan vid bestämmelsens tillämpning. I likhet med

utredningen finner jag det därför önskvärt att åstadkomma ett förtydligande

i lagtexten, vilket torde vinnas genom den av utredningen föreslagna formuleringen,

att varje till handelssjöfart (eller likartat ändamål) avsett fartyg

skall vara uteslutet ur lösörekollektivet.

Varje fartyg under byggnad å varv hänföres enligt 16 § till endera varueller

maskinkollektivet. På grund av bestämmelser, som meddelats jämlikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

13

samma paragraf, skola alla fartygsbyggen å våra större skeppsvarv tillhöra

maskinkollektivet, övriga däremot varukollektivet. Av utredningen har påpekats,

att uttrycket »under byggnad» är oklart och därför kan ge anledning

till vissa svårigheter vid lagtillämpningen. Utredningen framhåller särskilt,

att det av praktiska skäl är angeläget att skapa en klar gräns mellan

området för krigslörsäkringsnämndens verksamhet och området för krigsskadelagens

tillämpning. För egen del instämmer jag med utredningen härutinnan.

Såsom alternativ till utredningens förslag att låta sjösättningen markera

gränsen har i vissa yttranden gjorts gällande, att ett fartyg under byggnad

bör kvarstå såsom objekt för försäkring enligt krigsskadelagen intill

dess leverans skett. I ett annat yttrande har föreslagits att tidpunkten, då

fartyget är färdigställt för leverans, bör vara avgörande. Enligt min mening

kan icke något av dessa alternativ anses tillfredsställa samma krav på klarhet

som utredningens förslag. Jag vill särskilt understryka angelägenheten

av att gränsen markeras av en utåt tydligt manifesterad händelse, i möjligaste

mån undandragen parternas disposition. Gentemot utredningens förslag

har — särskilt från varvsindustriens sida — anförts, bland annat, att fartyget

efter sjösättningen såsom objekt för krigsförsäkringsnämndens verksamhet

troligen komme att belastas med större kostnader för försäkringsskyddet

än örn fartyget finge intill leveransen kvarbliva inom något av krigsskadelagens

egendomskollektiv, ävensom att krigsförsäkringsnämnden äger uppställa

villkor för meddelande av försäkring. Vidare har framhållits, att även i ersättningshänseende

fartyget enligt utredningens förslag skulle komma i försämrad

ställning. Härtill må anmärkas att, enligt vad jag inhämtat, krigsförsäkringsnämnden

torde komma att tillämpa en synnerligen moderat premiesättning

beträffande ifrågavarande fartygskategorier. Även örn — vilket

dock icke kan anses säkert — premieutgifterna till krigsförsäkringsnämnden

i det särskilda fallet kunna komma att överstiga den avgift, som kan bliva

uttaxerad enligt krigsskadelagen, bör icke förbises, att varvet i regel torde

äga möjlighet att taga ut åtminstone en väsentlig del av kostnaderna av sin

uppdragsgivare. Ur denna synpunkt sett bör det av krigsförsäkringsnämnden

praktiserade systemet med förutbeslämda, fixa premier erbjuda en fördel

för varven framför krigsskadelagens anordning med avgifter, vilka -—• åtminstone

under neutralitetstid — bestämmas kanske relativt lång tid i efterhand.

Möjligheten för krigsförsäkringsnämnden att uppställa villkor lärer

i förevarande fall icke betyda annat än ett i och för sig rimligt krav på

åtgärder i syfte att förebygga skadefall. Beträffande den för krigsförsäkringsnämnden

föreskrivna maximeringen av ersättningsbelopp bör observeras,

alt denna, såsom kommerskollegium påpekat, icke gäller nybyggnader.

Enär invändningarna mot den rationella lösning av problemet, som utredningens

förslag innebär, alltså icke synas övertygande, förordar jag nämnda

förslag. Genomförandet av detsamma förutsätter viss ändring i de för krigsförsäkringsnämndens

verksamhet gällande bestämmelserna.»

Beträffande detaljmotiveringen i övrigt hänvisas till propositionen (sid.

18—25).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Utskottet.

Lagrådet har i utlåtande över det till lagrådet remitterade förslaget hemställt

örn vissa jämkningar av huvudsakligen formell nalur. Vissa av dessa

anmärkningar ha beaktats i det genom propositionen framlagda förslaget.

Föredragande departementschefen har i samband med avlåtandet av propositionen

beträffande frågan om täckandet av de kostnader statsverket förutsatts

skola förskottera i anledning av den föreslagna lagstiftningen anfört

följande:

»Därest riksdagen intet har att däremot erinra, torde för nu ifrågavarande

förskottering erforderliga medel, vilkas storlek det givetvis är omöjligt att på

förhand beräkna, tills vidare få gäldas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet

under fonden för förlag till statsverket uppförda förslagsanslaget

till försvarsberedskapens stärkande i allmänhet. Till täckande av kostnaderna

böra medel äskas av riksdagen först vid slutet av budgetåret, då den totala

medelsåtgången under budgetåret kan beräknas.»

I motionerna I: 334 och II: 471, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av förslaget, »att ersättning enligt

krigsskadelagen skall utgå för krigsskada å brandförsäkra! fartyg, som ännu

icke blivit levererat».

Genom nu gällande lag om krigsskadeersättning är all fast och lös egendom

bär i riket, som icke blivit uttryckligen undantagen, försäkrad för skada

i följd av krig, vari riket indragits. Den av lagen omfattade egendomen indelas

i fyra särskilda grupper, kollektiv, vilka med hänsyn till det huvudsakliga

föremålet för försäkringen vanligen bruka benämnas fastighets-, varu-,

maskin- och lösörekollektiven. Varje sådan grupp är avsedd att vara självförsörjande,

så att kostnaderna för skadeersättningar och förvaltning inom

varje grupp bestridas genom försäkringsavgifter å egendomen inom den gruppen.

Försäkringen är vad beträffar varu-, maskin- och lösörekollektiven anknuten

till villkoret, att egendomen är på vanligt sätt brandförsäkrad eller i

vissa fall sjöförsäkrad. Ersättning för skada å egendom tillhörande fastighets-

eller lösörekollektivet utbetalas i regel först efter krigets slut, medan

ersättning för skada å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet utbetalas

så snart ske kan av medel, som inflyta genom utdebitering av avgifter

omedelbart efter krigsutbrottet. Förvaltnings- och skaderegleringsverksamheten

skall omhänderhavas av statens krigsskadenämnd.

Såsom redan nämnts avser försäkringsskyddet enligt lagen endast skada i

följd av krig, vari riket indragits. Genom det nu iramlagda förslaget åsyftas en

utvidgning av skyddet att gälla även skada, som orsakats av krig mellan andra

nationer då vårt land är neutralt (krigsskada under neutralitetstid) Förslaget

har beträffande försäkringen för sådan skada bibehållit de bärande

principerna i gällande lag. Dock har skaderegleringen icke beträffande någon

egendomsgrupp ansetts böra uppskjutas. Inträffade skador skola sålunda värderas

och ersättas snarast möjligt. Erforderliga medel för skadeersättningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

15

och förvaltningskostnader hava förutsatts skola förskotteras av statsverket,

medan försäkringsavgifter avsetts skola utdebiteras i efterhand i enlighet med

vissa i propositionen uppdragna riktlinjer. Enligt dessa bör, om de sammanlagda

skadeersättningarna inom någon egendomsgrupp utgöra ett endast obetydligt

belopp, avgiftsdebitering kunna helt inställas inom den gruppen och

kostnaderna stanna å statsverket. Med hänsyn till den föreslagna snabba skaderegleringen

skall enligt förslaget ränta ej åtnjutas å ersättning för skada

under neutralitetstid.

De nya bestämmelserna hava föreslagits skola erhålla retroaktiv verkan

beträffande skador, som inträffat efter den 31 augusti 1939.

Utskottet anser den föreslagna lagstiftningen fylla ett genom den befarade

intensifieringen av kriget alltmer aktualiserat behov och har ej funnit anledning

till erinran mot de principer, efter vilka den utformats.

Inom utskottet har emellertid fråga uppstått om lämpligheten av bestämmelsen

att ränta ej skall utgå å ersättning för skada under neutralitetstid.

Enligt gällande lag äger ersättningsberättigad åtnjuta ränta, då fråga är örn

skada å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet efter etet en månad

förflutit från skadeanmälan och då fråga är örn skada å egendom inom

fastighets- eller lösörekollektivet, då sex månader förflutit efter krigets slut.

Dessa regler vila på det antagandet, att skaderegleringen under krigstid kan

bli fördröjd ävensom att en viss olikformighet mellan skilda ersättningsberättigade

inom samma försäkringskollektiv kan uppkomma i följd av mer

eller mindre tillfällig brist på likvida medel till täckande av skadorna. Räntegottgörelsen

har avsetts skola kompensera det dröjsmål eller den bristande

likställighet i ersättningshänseende, som sålunda förutsatts kunna uppstå.

Utskottet delar den av 1943 års krigsskadeutredning uttalade meningen, att

dessa synpunkter till förmån för räntegottgörelse ej äga giltighet under neutralitetstid.

Den skadegörelse av väsentligt mindre omfattning, varmed man

då har att räkna, behöver icke föranleda uppskov med reglering av inträffade

skador. Såsom departementschefen anfört möter icke hinder för krigsskadenämnden

att i fall, då förhandlingar om ersättning föras med främmande

makt, utanordna ersättning till den skadelidande utan avvaktan på

resultatet av förhandlingarna. Ej heller föreligger risk, att utbetalning av ersättning

fördröjes på grund av brist på likvida medel, då ju statsverket förutsatts

skola förskottera ersättningsbeloppen. Att, såsom föreslagits av försäkringsinspektionen,

hålla möjligheten till räntegottgörelse öppen genom en

bestämmelse om befogenhet för Konungen att för visst fall medgiva undantag

från regeln, att ränta ej skall utgå, kunde komma att leda till att framställningar

gjordes i oträngt mål och sålunda åsamka onödigt arbete. Då man

torde vara berättigad räkna med alt reglering av skador under neulralitetstiden

i allmänhet kommer att ske utan uppskov, skulle en sådan undantagsbestämmelse

dessutom komma att sakna praktiskt värde. Med hänsyn till

vad sålunda anförts ansluter sig utskottet jämväl till förslaget, att ränta ej

skall gottgöras å ersättning för skada under neutralitetstid.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

Utöver de genom införandet av försäkring för skada under neutralitetstid

direkt betingade ändringarna av lagen om krigsskadeersättning ha föreslagits

vissa ändringar av lagen i övrigt. Av sistnämnda ändringar ådrager sig

den som avser 16 § största intresset. Enligt detta lagrum i dess nuvarande

lydelse är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring — varje fartyg

under byggnad å varv obligatoriskt försäkrat mot krigsskada i varu- eller

maskinkollektivet. Fartyg under byggnad kunna, sedan de sjösatts, även frivilligt

krigsförsäkras bos statens krigsförsäkringsnämnd. I syfte att åstadkomma

en klar gränslinje mellan å ena sidan området för krigsförsäkring enligt

lagen örn krigsskadeersättning och å andra sidan krigsförsäkringsnämndens

verksamhetsområde har nu föreslagits, att fartyg under byggnad å varv bibehålies

som objekt för krigsskadelagen endast till dess fartyget blivit sjösatt.

I motionerna 1:334 och 11:471 har yrkats sådan ändring av förslaget,

»att ersättning enligt krigsskadelagen skall utgå för krigsskada å brandförsäkra!

fartyg, som ännu icke blivit levererat». Yrkandet torde innebära, att

fartyget skall vara föremål för försäkring enligt krigsskadelagen ej allenast

så länge det är under byggnad utan även sedan det blivit färdigställt men

ännu ej levererat. 1 sistnämnda avseendet åsyftas alltså en utvidgning även

av gällande lags tillämpningsområde. Departementschefen har i propositionen

lämnat en utförlig motivering för det framlagda förslaget. Utskottet ansluter

sig till vad departementschefen anfört. Det kan beträffande ifrågavarande

gränsdragning tilläggas, att en reglering, som förläde gränsen till en

senare tidpunkt än sjösättningen, kunde missbrukas genom förhalning av

fartygets färdigställande. Enligt vad utskottet inhämtat torde krigsförsäkringsnämnden

ej komma att uppställa sådana villkor för frivillig krigsförsäkring

av ett sjösatt fartyg, att de med hänsyn till riskens art och storlek

skulle te sig obilliga.

Vad angår fartygsbyggen, som redan nu äro kontrakterade, bör vid bedömande

av ifrågavarande spörsmål hållas i minnet, att den ifrågasatta lagstiftningen

ej medför någon för varven oförmånlig rubbning av de förutsättningar

som legat till grund för beräknande av kostnaden för försäkring

mot risker under neutralitetstiden, då ju skada under neutralitetstid ej alls

ersättes enligt gällande krigsskadelag. Däremot kan det icke förnekas, att

den nya gränsdragningen kan komma att åsamka varven kostnader för frivillig

försäkring mot skada under krigstid, vilka ej tagits i beräknande vid

avtalssluten. Kostnaden för själva försäkringen torde emellertid bliva förhållandevis

ringa. Den omständigheten att kostnader kunna uppstå för sådan

förflyttning av fartyg, som föreskrivits såsom villkor för försäkringens meddelande,

torde ej i och för sig kunna åberopas såsom skäl för ändringar av

den föreslagna bestämmelsen. 1 fall då särskilda omständigheter, exempelvis

politiska överväganden, föranleda därtill att en ur säkerhetssynpunkt eljest

ändamålsenlig förflyttning lämpligen bör underlåtas, torde frivillig krigsförsäkring

ändå kunna komma till stånd. Utskottet förutsätter, att sådana omständigheter

utom de enskildas rådighet ej komma att inverka förhöjande på

premiesättningen. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 67.

17

intresset av att försäkringsskyddet enligt krigsskadelagen förbehålles för

sådana risker, mot vilka frivillig försäkring ej kan erhållas, finner utskottet

ej heller beträffande redan nu kontrakterade fartygsbyggen skäl att förorda

avsteg från den i propositionen föreslagna bestämmelsen.

Mot de föreslagna ändringarna i övrigt har utskottet intet att erinra.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

samt

B. att motionerna I: 334 och II: 471 måtte anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt.

Stockholm den 16 november 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Loos, Holstenson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herr Hallagård, fru Nordgren* samt herrar Hermansson, Holm och Lundgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sami. Havd. Nr 67.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:504 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen ölen 21 juni 1940 a1 i texten