Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Nisser m. fl. och nr 7 i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken m. fl.

1943-02-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1943:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Nisser m. fl. och nr 7 i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första

kammaren av herr Nisser m. fl. och nr 7 i andra kammaren av herr Pettersson

i Hällbacken m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte i

princip besluta att införa högertrafik i riket samt bemyndiga regeringen att,

så snart förhållandena det medgiva, genomföra reformen, dock senast 2 år

efter krigets slut».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Spörsmålet örn övergång till högertrafik har vid flera tillfällen behandlats

i riksdagen samt varit föremål för utredningar av sakkunniga. En redogörelse

för vad sålunda och i övrigt beträffande frågan förekommit till och med 1938

års riksdag finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 24 vid 1939 års

lagtima riksdag. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Vid 1939 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, 1:217, vari hemställdes,

att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att överväga och för

riksdagen framlägga förslag snarast möjligt om övergång till högertrafik.

I utlåtande, nr 24, i anledning av motionen yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Såsom framgår av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen har högertrafiken

på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde

inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska

fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,

som regeln örn högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för

Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade

trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare

böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas

sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla

förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter och

kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till

betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands övergång till högertrafik bör

följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är

det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till

en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro

förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande

är fallet.

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt iand angående övergång

till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av

vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att

olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.

En i ämnet verkställd utredning---— har emellertid visat, alt antalet av

de olyckor, som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik,

är relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av .svenska

motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera

betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik med

utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband med

utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade uppgifterna

rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva dessutom

vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner sig i

snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än alt denna

ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn härtill

kan det icke anses uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden med ett

bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma att framstå såsom

mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,

att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas

önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar

uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.

Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under

färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara

ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande

på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står

uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets

mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för

denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel

såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en

fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra

allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till

lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande

göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.

Jämväl andra trafikanter och framförallt fotgängare hava vid resor

till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja sig vid

dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall. Genom

den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt folk kommit

i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav synes en

ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna förväntas.

Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar komma

till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande

av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav vara ett intresse,

som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik

bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken

för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.

Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna

i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens

omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

3

aktigt förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande

Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående

år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad

med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt

lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra

stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva

av övergående natur. Den

i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.

I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken

i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt

trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom hö.jes, kan

till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband

med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju

längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.

En övergång till högertrafik kommer uppenbarligen att medföra icke oväsentliga

kostnader. Sålunda måste i de städer, där spårvägstrafik förekommer,

åtskilliga ändringsarbeten verkställas med avseende å vagnpark samt

banor och anläggningar. Vidare måste vägmärken och andra till tjänst för

väg- och gatutrafiken uppsatta signaler flyttas, varjämte vissa ändringsarbeten

i övrigt å gator och vägar torde bliva erforderliga. En av de största

utgiftsposterna vid en övergång till högertrafik torde föranledas av den ombyggnad

av omnibusbeståndet, som därvid måste vidtagas. Av utskottets

ovan lämnade redogörelse framgår, att antalet omnibusar i riket under senare

år undergått en väsentlig ökning. Skäl synas föreligga för antagandet,

att denna ökning under de närmaste åren kommer att fortsätta och att till

följd därav kostnaden för en eventuell ombyggnad av omnibusar kommer

att växa. Emellertid torde spårvägstrafiken i de inre delarna av vissa städer

framdeles komma att nedläggas. Därigenom skulle uppenbarligen en

minskning av kostnaderna för spårvägstrafikens omläggning inträda. Denna

minskning kommer dock sannolikt att uppvägas av ökade utgifter för ombyggnad

av det större antal omnibusar, som vid en sådan tidpunkt kan finnas

i landet. Jämväl övriga utgifter, som äro förbundna med en övergång

till högertrafik, torde till följd av de anordningar, sorn betingas av den alltmer

växande trafiken, visa en tendens lill ökning.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående

lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer

lill stånd. Vid en sådan utredning torde ■— förutom övriga på frågan inverkande

omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, som kunna

förefinnas att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras

vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer

åtminstone delvis kunna motverkas, örn övergången genomföres vid därför

lämpad tidpunkt och örn densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, alt riksdagen

i anledning av motionen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande lämpligheten av att i

vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag,

till vilka utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

den 2(> augusti 1939 särskilda sakkunniga (1939 ars

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

högertrafikkommitté) för att inom departementet biträda med verkställande

av en förutsättningslös utredning i ämnet.

Kommittén avgav den 3 december 1940 betänkande med förslag rörande

övergång till högertrafik i Sverige (Statens off. utredn. 1940:30). Ur betänkandet

torde här i anslutning till vissa av de synpunkter, som utvecklats i

andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr 24/1939, böra anföras följande.

Enligt kommitténs uppfattning kunde avgörande företräde ur teoretisk

eller teknisk synpunkt icke givas åt någotdera av de trafiksystem, varom

fråga är. Huvudskälet för en övergång till högertrafik måste vara kravet på

största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerena i den internationella

landsvägstrafiken. Detta krav grundade sig givetvis i första hand på angelägenheten

av att eliminera de orsaker till trafikolyckor, som med nu rådande

oenhetliga system funnes och som uppenbarligen måste få större betydelse i

den mån vårt land finge ökad andel i internationell trafik. Vid bedömande av

detta kravs berättigande ur trafiksäkerhetssynpunkt måste hänsyn tagas ej

blott till den utländska trafik, som inkomme till vårt land från länder med

högertrafik, utan även till den trafik, som ginge till sådana länder från vårt

land. Man måste vidare taga hänsyn till såväl bilar som cyklister och trafikanter

till fots. I detta sammanhang borde ock beaktas den hämmande inverkan,

som förekomsten av olika trafikregler i skilda länder kunde antagas

utöva främst på den internationella motorfordonstrafikens utveckling, samt

önskvärdheten av att detta hämmande moment kunde undanröjas icke minst

med hänsyn till den för vårt land ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla utländska

turisttrafiken.

Beträffande frågan i vad mån tillämpningen av olika

trafikregler i de skilda länderna utövat inverkan på

olycksfalls r isken har kommittén kommit till samma uppfattning

som andra lagutskottet vid 1939 års riksdag. Om alltså olvcksfallsfrekvensen

hittills icke varit betydande, vore det emellertid enligt kommitténs åsikt

uppenbart, att olägenheterna av skilda trafikregler vid en intensifierad internationell

trafik skulle komma att växa. Man hade alltså att taga ståndpunkt

till frågan huruvida en sådan intensifiering vore sannolik.

För närvarande vore av naturliga skäl motorfordonstrafiken mellan Sverige

och utlandet reducerad till ett minimum, liksom även den inländska motorfordonstrafiken

vore väsentligt reducerad. När en vändning mot ökad trafik

kunde inträffa undandroge sig kommitténs bedömande. Då man emellertid

måste se frågan örn övergång till högertrafik på lång sikt, torde man vara

berättigad att vid frågans bedömande utgå från en förnyad stegring av såväl

den inländska motorfordonstrafiken som ock trafiken med utlandet. Vid

sådant förhållande torde den nuvarande nedgångsperioden i den internationella

trafiken icke böra åberopas såsom skäl för att nu undanskjuta ett

avgörande i positiv riktning. Å andra sidan syntes den minskade trafiken

ägnad att i vissa avseenden underlätta en omläggning av ifrågavarande slag,

ehuru man ej kunde bortse från att vissa med den nuvarande krisen sammanhängande

förhållanden innebure försvårande moment.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

5

Kommittén ansåg, att en övergång till högertrafik beträffande väg- och

gatutrafik (alltså ej järnvägstrafik) måste anses principiellt riktig och borde

genomföras under förutsättning att därmed förväntad vinst i trafiksäkerhetsavseende

kunde antagas större än därmed förenad olägenhet. Att till grund

för ett beslut i förevarande avseende lägga några kalkyler rörande ekonomisk

vinst i form av ökad utländsk turisttrafik vid en omläggning ansåge kommittén

icke tillrådligt, då några tillförlitliga beräkningar i detta hänseende icke torde

kunna framläggas.

De med en övergång till högertrafik förenade olägenheter, som borde vägas

mot vinsten därav, vore dels faran för ökade olycksfallsrisker under övergångsperioden

och dels kostnaderna för omläggningen. Vid bedömandet av

detta avvägningsspörsmål borde beaktas, att vinsten skulle bliva för framtiden

bestående under det att olägenheterna vore av övergående natur.

Att olycksfalls risken under övergångsperioden skulle

stegras vöre enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt. För ett riktigt bedömande

av detta faktum borde emellertid den totala omfattningen av de

skador, som på lång sikt kunde förväntas uppstå, örn högertrafik infördes,

ställas i förhållande till omfattningen av skador vid bibehållen vänstertrafik.

En beräkning av detta förhållande torde dock icke med någon större grad

av tillförlitlighet kunna verkställas, då resultatet i verkligheten måste bliva

beroende på en mångfald olika faktorer, vilka ej kunde bestämmas på förhand.

Ett försök att med utnyttjande av tillgänglig statistik belysa förhållandet

hade dock på föranstaltande av kommittén utförts. Av de därvid gjorda

beräkningarna hade dragits den slutsatsen, att, i händelse högertrafik ej infördes,

olyckor, som berodde på ovana vid vänstertrafik, måste i det långa

loppet medföra skadeverkningar av större omfattning än de som kunde förväntas

uppkomma av olyckor, som berodde på ovana vid högertrafik, i

händelse sådan trafik infördes, en slutsats som uppenbarligen talade till förmån

för en omläggning till högertrafik. I fråga örn den tidpunkt, då vid en

dylik omläggning vinsten i förevarande avseende skulle uppkomma, utvisade

åter de verkställda beräkningarna ej alltför gynnsamma resultat. Härvid

borde emellertid beaktas, att beräkningarna ytterst utginge från den statistik,

som hade verkställts i samband med trafikomläggningen i Österrike under

år 1938. Denna omläggning hade skett under särdeles ogynnsamma förhållanden,

bl. a. i samband med större trupprörelser, mörkläggningsövningar

m. m. Ej heller hade omläggningen genomförts samtidigt i hela landet, vilket

säkerligen bidragit till ökat antal olyckor. Vidare borde beaktas, att beräkningarna

ej toge hänsyn lill de olyckor, som på grund av vår ovana vid högertrafik

inträffade utomlands. Efter en omläggning bortfölle jämväl denna

orsak till olycksrisker.

Kommittén ansåge sig därför med fog kunna antaga, att -—- även om ett

ökat antal trafikolyckor i samband med övergång till högertrafik i vårt land

ej kunde undvikas — man dock härvid, såvida ej oförutsedda ogynnsamma

omständigheter inträffade, holde kunna påräkna ett vida bättre resultat än

de på grundval av beräkningarna skisserade, allt under förutsättning att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

effektiva åtgärder till motverkande av olycksrisken vidtoges i enlighet med

vissa av kommittén förordade riktlinjer.

De med en övergång till högertrafik förenade kostnaderna ha av

kommittén beräknats för följande åtgärder:

förändring av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator, såsom vägmärken,

trafiksignaler och refuger m. m.,

förändring av vissa av järnvägarnas signal- och säkerhetsanordningar, vilka

beröra väg- och gatutrafiken,

ombyggnad av viss del av spårvägarnas rullande materiel samt fasta anläggningar,

ombyggnad av omnibusar och vissa fasta för den yrkesmässiga omnibusIrafiken

erforderliga anläggningar samt

åtgärder, som äro nödvändiga i samband med övergången för att eliminera

därmed förenade olägenheter och risker.

Under förutsättning att övergång till högertrafik kunde ske i juni 1943,

skulle kostnaderna för ovan nämnda åtgärder enligt kommitténs beräkningar

uppgå till omkring 16 miljoner kronor, därav för åtgärder beträffande omnibusar

m. m. omkring 10.3 miljoner. Kostnadsberäkningarna hade beträffande

sistnämnda belopp grundats å prisläget den 1 september 1940 och i övrigt

på prislägena vid skilda tider från hösten 1939 till utgången av 1940.

Enligt kommitténs förslag borde av kostnaderna något mer än 14 miljoner

kronor bäras av statsverket.

För klarläggande av sin ståndpunkt beträffande frågan om

övergång till högertrafik anförde kommittén följande:

En övergång till högertrafik i vårt land beträffande väg- och gatutrafik

måste anses vara principiellt riktig för vinnande av största möjliga enhetlighet

i fråga om trafikreglerna till lands på sätt redan skett till sjöss och i

luften. Man bör jämväl kunna antaga, att därest effektiva åtgärder mot

den ökade risken för trafikolyckor i samband med övergången till dylik

trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor skall kunna nedbringas

så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid skall visa sig berättigad

ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas, synes en övergång

till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad

trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud

i vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal

år förväntas, kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större

olycksrisker vid omläggningen.

Kommittén vill därför förorda, att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter

eller av andra skäl, som undandraga sig kommitténs bedömande,

hinder möter — beslut fattas om införande av högertrafik i vårt land i

enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

över kommitténs betänkande hava yttranden inhämtats från ett flertal

myndigheter och sammanslutningar.

Vid 19A1 års riksdag väcktes ånyo motioner, I: 110 av herr Nisser m. fl.

och II: 214 av herr Lundell, om införande av högertrafik.

I utlåtande, nr 13, i anledning av motionerna yttrade andra lagutskottet:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

7

Frågan, huruvida högertrafik skall införas i vårt land, är för närvarande

efter verkställd utredning föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn

härtill anser utskottet, att riksdagen icke nu bör taga ställning till denna

fråga.

På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet i andra kammaren anförde chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Regeringen har beslutat att icke i år förelägga riksdagen förslag i ärendet.

1 de inkomna remissyttrandena har man kunnat spåra en ganska positiv inriktning.

Flertalet hörda myndigheter lia uttalat sig för införande av högertrafik,

men det har också rests mycket starka betänkligheter emot att införa

högertrafik just nu. Särskilt har överbefälhavaren poängterat, att det icke gärna

kunde vara rimligt att genomföra en i trafikhänseende så genomgripande

omläggning i det osäkra läge, som nu är för handen. Påståendet, att det just

nu skulle vara särskilt lämpligt att övergå från vänsterkörning till högerkörning,

därför att trafiken är inskränkt, bemötes alltså från militärt håll

med hänvisning till att det skulle vara en mycket dålig beredskapsåtgärd

att vidtaga en trafikomläggning, när man icke vet, örn icke under tiden

armén till äventyrs måste ställas på krigsfot.---De skäl mot en om
läggning,

som anförts från militärt håll, måste av regeringen tillerkännas

en utomordentligt stor betydelse. Regeringens hållning har dessutom bestämts

av statsfinansiella hänsyn. Arrangemanget skulle enligt kommitténs förslag

kosta 16 miljoner kronor, varav staten skulle bidraga med omkring 14 miljoner

kronor. Man måste väl ändå erkänna, att det finns andra ändamål, som

det är mera nödvändigt att tillgodose i dessa tider.

Som motiv för en övergång till högertrafik har —--åberopats, att det

ur arbetslöshetssynpunkt skulle vara förmånligt att nu övergå till högertrafik.

Så är icke förhållandet. Saken är nämligen den, att det mesta av de

arbeten, som skulle behöva utföras vid en övergång från vänstertrafik till

högertrafik, består i omändring av omnibusparken och eventuellt ombyggnad

av spårvagnarna. Det gäller speciella arbeten, som endast kunna utföras

vid karosseri- och andra för dylik specialtillverkning uppförda verkstäder.

Inom verkstadsindustrien har för övrigt icke rått och befaras icke någon arbetslöshet.

övriga arbeten, som skid le behöva utföras, äro av så ringa omfattning,

att de ur arbetslöshetssynpunkt varken göra till eller ifrån. Allra

minst torde de arrangemang, som behöva vidtagas för flyttande av vägmärken

och vägvisare, ha någon betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. De måste

nämligen vidtagas på mycket kort tid, och arbetena lämpa sig därför icke

för arbetslösa.

Regeringen bär icke principiellt fattat ståndpunkt i frågan örn övergång

till högertrafik, men regeringen anser det oundgängligen nödvändigt att vänta

med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kan bättre överblickas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen har 1939 års högertrafikkommitté

i sitt den 3 december 1940 avgivna betänkande förordat,

att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl, som undandroge

sig kommitténs bedömande, hinder mötte — beslut utan uppskov

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

fattas om införande av högertrafik. Enligt kommitténs åsikt skulle en övergång

till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad

trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud

skulle ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal år förväntas,

skulle komma att medföra såväl ökade kostnader för som större olycksrisker

vid omläggningen.

Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet av de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig över detsamma. Mot förslaget har emellertid

också rests starka betänkligheter.

Regeringens inställning har uttalats av chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Andersson, vid debatten i frågan i andra kammaren vid

1941 års riksdag, därvid statsrådet förklarade, att regeringen icke principiellt

fattat ståndpunkt i frågan men ansåge det oundgängligen nödvändigt att

vänta med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kunde bättre

överblickas.

I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte i princip besluta

att införa högertrafik samt bemyndiga regeringen att, så snart förhållandena

det medgiva, genomföra reformen, dock senast två år efter krigets

slut.

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget

ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande

omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva följden av införande av högertrafik.

Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till högertrafik

kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde ej heller

låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta sig efter

ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet överblickas.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare

och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom skulle

lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till högertrafik,

vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.

Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat

under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis kan

fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes böra

fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform kan

genomföras, finner utskottet ej skäl att tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet

förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, då förhållandena det medgiva,

tager frågan under omprövning.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Löfvander, Olof Carlsson,

Mannerskantz, Roos och Sundberg-,

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken, Hallagård,

Hermansson, Cruse, Holm, von Seth och Lundgren.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Forslund, Löfvander och Hallagård, vilka ansett, att

utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Såsom framgår av — — — (lika med utskottet)---två år efter kri
gets

slut.

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget

ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande

omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva följden av införande av

högertrafik. Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till högertrafik

kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde ej heller

låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta sig efter

ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet överblickas.

För bekämpande av den med en eventuell fredskris följande arbetslösheten

äro de arbeten, som måste företagas i samband med övergång till

högertrafik, av underordnad betydelse.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare

och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom skulle

lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till högertrafik,

vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.

Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat

under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis kan

fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes böra

fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform kan

genomföras, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

2) av herr Pettersson i Hällbacken, som anfört:

Ur trafiksynpunkt måste det vara ett allmänt intresse, att samma trafikbestämmelser

tillämpas för intill varandra gränsande länder. Till sjöss och

i luften är högerregeln gällande för hela världen. Till lands är högerkörning

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

genomförd inte endast för de länder, som gränsa mot Sverige, utan praktiskt

taget i hela Europa. För att 1''å frågan örn införande av högertrafik även i

Sverige närmare utredd tillsatte Kungl. Maj:t år 1939 en femmannakommitté,

som år 1940 avgav betänkande i ämnet och efter en saklig utredning och

motivering bl. a. anförde följande: En övergång till högertrafik i vårt land

beträffande väg- och gatutrafik måste anses vara principiellt riktig för vinnande

av största möjliga enhetlighet i fråga om trafikreglerna till lands på

sätt redan skett till sjöss och i luften. Man bör jämväl kunna antaga, att

därest effektiva åtgärder mot den ökade risken för trafikolyckor i samband

med övergången till dylik trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor

skall kunna nedbringas så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid

skall visa sig berättigad ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas,

synes en övergång till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden

av minskad trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång

överhuvud i vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett

antal år förväntas, kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större

olycksrisker vid omläggningen. Kommitterade sluta med att förorda, att —

därest ej ur statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl, som undandraga

sig kommitténs bedömande, hinder möter — beslut fattas om införande

av högertrafik i vårt land i enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

Av de yttranden, som infordrats över betänkandet, tillstyrkte samtliga

länsstyrelser införande av högertrafik med undantag av länsstyrelserna i

Uppsala, Södermanlands, Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens

län.

Införande av högertrafik har vidare tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, överbefälhavaren över rikets

försvarskrafter, arméförvaltningens tygdepartement och statens arbetsmarknadskommission.

Av de genom länsstyrelsernas försorg hörda myndigheterna

i länen hava 12 vägingenjörer, 6 vägstyrelser jämte gatukontoret i

Stockholm, 6 länsbesiktningsmän och 9 polismyndigheter tillstyrkt övergång.

Vidare hava 16 av de 19 genom departementets försorg hörda enskilda sammanslutningarna

uttalat sig för högertrafik.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som uttalat sig för övergång till

högertrafik, hava somliga förordat det av kommittén gjorda förslaget — att

övergå år 1943 — andra önskat övergång tidigare, medan slutligen en del

icke haft något i princip att erinra mot införande av högertrafik men föreslagit,

att själva övergången till den nya trafikriktningen skulle med hänsyn

till de rådande förhållandena ställas på framtiden. Till den första kategorien

höra länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Jämtlands län samt 5 vägingenjörer,

5 vägstyrelser, 5 länsbesiktningsmän, polismästaren samt ordnings-

och trafikpolisintendenterna i Stockholm, poliskamrarna i Göteborg

och Norrköping, vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, arméförvaltningens tygdepartement och statens arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

11

marknadskommission samt av de av departementet hörda sammanslutningarna

svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen, trafikförsäkringsföreningen,

motormännens riksförbund, automobilbesiktningsmännens förening,

svenska trafikförbundet, svenska teknologföreningen och svenska vägstyrelsernas

förbund. Den andra kategorien omfattar Överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Gotlands län, 3 vägingenjörer och en polismyndighet samt nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (N. T. F.), kungl, automobilklubben,

svenska bilskolors riksförbund, svenska automobilhandlareföreningen,

automobilhandlareförbundet och cykelfrämjandet. Till den tredje

kategorien höra länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands

län, 4 vägingenjörer, en vägstyrelse och gatukontoret i Stockholm, en

länsbesiktningsman och 2 polismyndigheter, vidare överbefälhavaren samt

svenska lasttrafikbilägareförbundet, svenska omnibusägareförbundet och

svenska vägföreningen.

I till Konungen ingiven framställning den 26 november 1942 har Svenska

spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen, som representerar samtliga spårvägsföretag

och flertalet större bussföretag i landet med sammanlagt 1,500

spårvagnar och 1,500 bussar, hemställt att principbeslut skulle fattas om införande

av högertrafik i landet och bl. a. anfört följande:

att samtliga länder på den europeiska kontinenten numera hava högertrafik,

att i Norden endast Sverige har vänstertrafik,

att det endast torde vara en tidsfråga, innan trafikriktningen är enhetlig

till sjöss, i luften och till lands,

att ett ytterligare uppskjutande av trafikomläggningen kommer att medföra

stegrade kostnader och ökade organisatoriska svårigheter,

att betydande besparingar i fråga om den största kostnadsposten — ombyggnad

av vagnparkerna — kunna ernås,

att omläggningen bör genomföras, innan trådbussdriften i landet ytterligare

utbyggts, samt

att vissa ombyggnadsarbeten snarast möjligt kunna successivt vidtagas,

så att olägenheterna och kostnaderna under tiden omedelbart före omläggningen

minskas.

Såsom främsta skäl för en övergång har bl. a. anförts kravet på enl retlighet

i trafikbestämmelserna länderna emellan. Det måste anses vara icke endast

ett motortrafikens intresse, utan införande av högertrafik är en allmän

trafikfråga, som icke i längden kan undanskjutas. Skulle Sverige bibehålla

vänstertrafik, finge landet bereda sig på att bliva isolerat. Särskilt som samtliga

grannländer i Norden hava högertrafik, måste man för att uppehålla och

i framtiden intensifiera samfärdseln med dessa länder införa den så gott som

överallt rådande högertrafiken. Genom övergången skulle de olyckor i Sverige

och i utlandet, sorn bero på olikheter i trafikreglerna och vilka med ökad

internationell trafik bliva allt flera, helt undanskaffas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 9-

Med hänvisning till vad sålunda förekommit hemställes,

1) att riksdagen i princip måtte uttala sig för införande avhögertrafik;

samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla,

att Kungl. Majit så snart förhållandena det medgiva för riksdagen

framlägger förslag härom.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

43077S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.