Sök i Ratio Lex

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

1943-05-20 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1943:13, Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1943 kl. 11 f. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i anledning

av väckt motion angående åstadkommande av större

planmässighet i den svenska hamnbyggnad spolitiken.

en inom riksdagens andra kammare vackt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 54, har herr Hagberg i Malmö hemställt, att riksdagen

måtte besluta örn skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan dels om verkställande

snarast möjligt av en utredning för åstadkommande av större planmässighet i

den svenska hamnbyggnadspolitiken i syfte att förhindra en fortsatt, för det

allmänna i längden skadlig överdimensionering av det svenska hamnväsendet

med därav följande allvarliga verkningar för icke blott kommunikationernas

utan även i viss mån vårt näringslivs sunda utveckling, dels örn framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Inom första kammaren har väckts en motion, 1: 72, av enahanda innehåll.

Utlåtanden hava i vederbörlig ordning inhämtats från kommerskollegium,

som hört Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna exportförening, från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och

statens arbetsmarknadskommission, varjämte utskottet berett samtliga auktoriserade

handelskammare, svenska hamnförbundet, Sveriges allmänna sjöfartsförening

och Sveriges redareförening tillfälle yttra sig över motionen. För de

inkomna uttalandena skall här nedan redogöras i sammandrag.

Kommerskollegium anför bland annat: Kollegium hälsade med tillfredsställelse

det nu framkomna förslaget örn utredning för åstadkommande av större planmässighet

i hamnbyggnadspolitiken. Emellertid vore Kollegium fullt medvetet

örn att en dylik allmän planläggning innefattade ett mycket komplicerat problem.

Vid densamma måste hänsyn tagas icke blott till transportbehovet för

varje särskild hamn utan även till dc möjligheter, som stöde till buds för en

rationalisering av trafiken. Därest utredningen, såsom i motionen torde avses,

skulle kunna taga sikte på möjligheten av en centralisering av särskilt den

reguljära transoceana trafiken, måste vidare förutsättningarna för anordnande

av en därav betingad, ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande

omlastningstrafik upptagas till undersökning. I sådant avseende torde det

bland annat bliva nödvändigt att göra en avvägning mellan de sjöväga och

landväga trafikmedlens möjligheter att på bästa sätt betjäna denna trafik, eller,

med andra ord, man måste undersöka huru godsets överförande från produktions-

till utskeppningsorten — respektive för importgodset från lossnings- till

Bihang till riksdagens protokoll ISIS. IS sami. S avd. Nr IS. ]

Motionen

Utredning

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

destinationsorten — lämpligen skulle kunna fördelas mellan sjöfarten, järnvägarna

och lastbilstrafiken. Kort sagt, en planläggning av hamnbyggnadspolitiken

syntes, örn den skulle inriktas på längre sikt, knappast kunna åstadkommas

utan i samband med en allsidig trafikutredning, därvid även betydelsefulla

spörsmål på varudistributionens område borde upptagas till behandling. Kollegium

holle före, att en dylik utredning skulle kunna bliva av betydelse för det

svenska näringslivet, och ville därför förorda, att anstalter snarast möjligt vidtoges

för genomförande av en sådan utredning. Inom Kollegium hade sedan

någon tid pågått vissa förarbeten för klarläggande av sjöfartens efterkrigspioblem

på längre sikt. Därvid hade bland annat verkställts vissa förberedande

undersökningar, vilka torde vara ägnade att läggas till grund för uppgörandet

av en generalplan för hamnbyggnaderna. Kollegium erinrade om att Kungl.

Maj :t genom beslut den 19 mars 1943 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att föranstalta om ett flertal utredningar, avseende olika, ekonomiska

problem i samband med återgången till fredshushållning. De av Kollegium

redan igångsatta utredningar, som i det föregående berörts, torde komma att

inordnas i den allmänna utredningsplanen och koordineras med övriga utredningar

med motsvarande allmänna syfte. Detsamma torde böra gälla även den

i motionen föreslagna utredningen.

Med stöd av det anförda hemställde Kollegium, att utskottet måtte föreslå

riksdagen att hos Kungl. Maj :t begära, att i samband med redan anbefallda utredningar

över de åtgärder, som kunde bliva pakallade vid återgången till fieds

hushållning, måtte anordnas en allsidig utredning med de uppgifter, som ovan

angivits, därvid särskilt frågan örn åstadkommande av större planmässighet i

den svenska haninliyggnadspolitiken borde tagas under övervägande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i huvudsak: Någon plan för utbyggandet

av landets samlade hamn- och farledsapparat förelåge visserligen ej,

men det syntes med fog kunna hävdas, att verkställda utbyggnader det oaktat

ej skett planlöst. Före beviljandet av statsbidrag till hamn- eller farledsföretag

underkastades nämligen föreliggande förslag noggrann prövning - ur såväl

teknisk som ekonomisk synpunkt — av vederbörande statliga myndigheter, nämligen

länsstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen (beträffande fiskehamnar)

, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i vissa fall statens trafikkommission.

Respektive hamnförvaltningar torde även få anses vara insatta i hithörande

frågor. I vissa hamnfrågor infordrades därjämte yttrande från vederbörande

handelskammare. Vidare kunde man i detta sammanhang ej bortse

från svenska hamnförbundets 30-åriga gagnande verksamhet inom landets hamnväsen

samt från de insatser, som gjorts av föreningen för inre vattenvägar beträffande

kanaler och farleder. Därjämte hade de militära myndigheternas krav

beaktats.

Med undantag för ett par fiskehamnar — byggda 1916—24 — kunde enligt

styrelsens uppfattning en överdimensionering av med statsbidrag byggda

hamnar och farleder knappast sägas hava ägt rum. Ett flertal handelshamnar

s. 3 Kontrollera mot PDF

lindra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

3

vore fortfarande i behov av ytterligare utbyggnad och fördjupning samt av

förbättrade lastnings-, lossnings- och transportanordningar. Att vissa hamnar

under nuvarande kris ej till fullo kunde utnyttjas vore nog riktigt, men detta

förhållande komme med all sannolikhet att ändras, så snart normala tider åter

inträdde. De utförda fiskehamnarna hade i stor utsträckning stimulerat till

anskaffande av större och ändamålsenligare båtar, vilket medfört krav på ökat

utrymme och utvidgning av hamnarna. Vissa av våra inre vattenvägar borde

även fördjupas och förbättras, därest inuti landet belägna städer och industriföretag

skulle erhålla direkt sjöfartsförbindelse för sin export och import, vilket

måste anses vara av betydelse för fraktkostnadernas nedbringande.

Beträffande frågan, huruvida det vöre ekonomiskt riktigt att investera så

stora belopp i fiskehamnar, förtjänade påpekas, att vårt land med avseende å

sådana anläggningar kommer långt efter grannländerna Norge och Danmark.

Såsom tidigare framhållits förelåge ett stort behov av förbättring och utvidgning

av redan utförda fiskehamnar. Härtill komme över 100-talet nya platser,

där fråga väckts om hamnförbättringar i syfte att möjliggöra ett mera rationellt

bedrivande av fisket, som speciellt nu och med ali sannolikhet allt framgent

kommer att utgöra ett viktigt led i vår folkförsörjning.

Vad slutligen beträffar småbåtshamnar så hade kostnaden för dessa bestritts

av en del av den skatt, som erlägges för bensin, förbrukad av motorbåtar.

Det torde vara allmänt erkänt, att dessa hamnar fylla ett behjärtansvärt

behov och att ifrågavarande bensinskattemedel kommit till sin rätta användning.

I motionen framhölles vidare, att en centralisation av hamnrörelsen i sin

helhet till ett mindre antal hamnar skulle bidraga till att stärka konkurrenskraften

hos landets industri, handel och sjöfart. Motionären hade ej ingått

närmare på huru en dylik centralisation skulle utföras, men den torde ej kunna

ske med mindre rörelsen i de övriga hamnarna i viss utsträckning nedlägges

och de privilegierade hamnarna i motsvarande grad utbyggas. Samtliga handelshamnar

med några få undantag vore av mycket gammalt datum och hade

under årens lopp utbyggts och förbättrats samt anpassats efter vad som erfordrats

för tillgodoseende av på platsen uppväxande industri och handel samt

förhållandena i övrigt. Att i viss omfattning nedlägga rörelsen vid någon av

dessa hamnar, vilka enligt vad tidigare anförts icke kunde anses vara överdimensionerade

för sin nuvarande normala trafik, syntes väl knappast kunna

ifrågakomma. En centralisation kunde visserligen medföra större möjligheter

att rationalisera arbetet i själva hamnen med godsets lastning, lossning och omlastning,

men den kunde ej drivas för långt utan att medföra skadliga konsekvenser

ur såväl sociala som exempelvis försvarssynpunkter. Man borde heller

icke glömma, att syftemålet med en centralisation borde vara att nedbringa

totalkostnaden för godsets transport från säljaren till köparen och ej endast

kostnaden för sjötransporten och vad därmed sammanhänger.

En centralisation av fiskehamnarna kunde i vad avser fisket på ost- och syd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

kusten ej ifrågakomma i annan mån än att stödhamnar anordnades på lämpliga

platser i avsikt att underlätta fisket på mera avlägset belägna fiskeplatser.

Försök till sammanslagning av fiskehamnar hade gjorts vid flera tillfällen, men

dessa hade av naturliga skäl misslyckats. En koncentration av viss hamntrafik

vore dock på sin plats. Detta gällde till exempel den transoceana linjetrafiken,

som betjänas av fartyg, vilka fordra ett vattendjup av över 8 m och särskilt

dyrbara hamnanordningar. Det torde dock i vissa fall vara ekonomiskt fördelaktigt,

att fartyg av denna storleksordning kunna angöra även andra hamnar

för lossning eller lastning av större dellaster. Lämpligheten av att ytterligare

utöka tillsynen över hamnväsendet kunde dock ifrågasättas.

Då emellertid en utredning av de ekonomiska förhållandena inom landets

hamnväsende syntes motiverad med hänsyn till rationell och ändamålsenlig planläggning,

ville styrelsen ansluta sig till motionärens förslag örn utredning. Denna

borde i första hand omfatta en undersökning beträffande de totala transportkostnaderna

för olika varuslag till olika platser med användande av tillgängliga

transportorgan. Härigenom skulle kunna erhållas en överbliek över

de mest ekonomiska transportvägarna att läggas till grund för en rationalisering.

Motionen berörde även frågan angående upprättande av en generalplan

(program) för hamnbyggnadspolitiken, vilket förslag syntes lämpligt. Detsamma

borde genomföras, örn ovannämnda utredning gåve tillräckligt klara utgångspunkter

för upprättande av en sådan plan. Man måste dock ihågkomma,

att örn en sådan plan uppgöres med avsikt att den skall vara ett stöd för prövning

av projekt, som väntas komma till utförande, den ständigt .mäste hållas

aktuell. Utarbetandet av generalplanen borde ske i nära kontakt med eventuellt

förefintliga dylika planer för järnvägar och vägar.

Järnvägsstyrelsen anför bland annat: De i motionen uttryckta farhågorna

för att landets samlade transportapparat, i likhet med vad fallet var före det

nu pågående kriget, efter återinträdandet av mera normala tidsförhållanden —

och då givetvis än mer under en efterkrigskris — ånyo kan komma att framstå

som överdimensionerad torde icke vara oberättigade.

Hamnarnas utveckling hade till skillnad från järnvägarnas till övervägande

del bestämts efter lokala och kommunala intressesynpunkter, och de hade på

grund härav — helt naturligt — i många fall kommit att utbyggas mera med

tanke på att kunna konkurrera med andra närliggande hamnar än med hänsyn

till deras behövlighet och nytta för landet. Denna hamnpolitik, som delvis befrämjats

av att statens hjälpverksamhet hittills huvudsakligen torde ha tagit

sikte på att bereda arbetstillfällen, hade sannolikt medfört en mindre ändamålsenlig

decentralisering av trafiken och en överdimensionering av landets

samlade hamnapparat. Med hänsyn härtill oell då nu åter planerades anläggningsarbeten,

vilkas art och angelägenhetsgrad göra dem lämpliga såsom arbetsobjekt

för friställd arbetskraft, syntes det enligt järnvägsstyrelsens mening

synnerligen välbetänkt, att en utredning komme till stånd i syfte att åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

komma större planmässighet än hittills i den svenska hamnbyggnadspolitiken.

En viss gradering av hamnarna med hänsyn till deras lämplighet för en ekonomisk

utbyggnad samt för betjänande av ett mer allmänt kommunikationsbehov

syntes även vara möjlig att åstadkomma. En koncentration av hamntrafiken,

åtminstone vad gäller mera djupgående fartyg, till ett fåtal lämpliga och

väl utrustade hamnanläggningar måste ur samhällsekonomisk synpunkt vara

fördelaktigare än en fördelning av trafiken på ett flertal, var för sig mindre väl

utrustade hamnar. En utredning i av motionären antydd riktning syntes kunna

motverka tendenser till alltför starkt beaktande av kajlängdens betydelse på

bekostnad av hamnens maskinella utrustning m. m. och befrämjade en samordning

av olika kommunikationsmedel för att få fram största möjliga trafikkapacitet

hos hamnapparaten för minsta möjliga sammanlagda kapitalutlägg.

Även för järnvägarnas del vöre en större planmässighet i fråga om hamnarnas

utbyggnad av icke ringa betydelse, och det läge därför otvivelaktigt icke

blott i sjöfartens utan även i järnvägarnas intresse, att trafiken under normala

tider i största möjliga utsträckning koncentrerades till så få som möjligt men

väl utrustade hamnar. Av vikt ur järnvägssynpunkt vore likaledes, att ut- och

ingående gods i en hamn såväl i avseende på omfattning som tiden vägde någorlunda

jämnt, så att de järnvägsvagnar, som där avlämnat gods, omedelbart och

på samma ställe kunna avhämta ungefär lika mycket gods. I detta hänseende

hade förhållandena hittills varit mindre rationella. Dylika ur järnvägssynpunkt

betydelsefulla omständigheter torde självfallet icke kunna vinna vederbörligt

beaktande, örn kommunerna liksom hittills själva skola handha frågorna örn

hamnarnas utbyggnad.

I anslutning till vad ovan anförts tillstyrkte järnvägsstyrelsen en utredning

för åstadkommande av större planmässighet i den svenska hamnbyggnadspolitiken,

vilken utredning även torde böra taga sikte på hamnarnas taxepolitik.

Svenska hamnförbundet framhåller i huvudsak följande: Det stöde klart för

förbundet, att de världsekonomiska förhållandena efter kriget komme att framtvinga

ett konkurrenskaftigt transportsystem, vilket i främsta rummet syntes innefatta

samverkan mellan transportmedlen och dessas rationella utnyttjande till

det helas gagn men därjämte kunde komma att innebära ett tvång till viss koncentration

av don transoceana trafiken. Till vilka hamnar en koncentration i så

fall lämpligen borde äga rum med hänsyn till vårt lands geografiska förhållanden.

industriens och befolkningens lokalisering, järnvägarnas sträckning, hamnarnas

och varornas beskaffenhet m. m. och huru trafiken från och till dessa

koncentrationshamnar bör ordnas, vore spörsmål av mycket stor betydelse för

hamnarna.

Hamnbyggnadsfrågor hade under senaste decenniet i regel bedömts och behandlats

såsom arbetsberedskapsfrågor. Förbundet kunde icke finna, att detta

inneburit en riktig .bedömning av dessa viktiga spörsmål. Det syntes snarare

angeläget att hamnbyggnadspolitiken inställcs på tillgodoseende av handelns

och samfärdselns behov och genomföres på ett sätt, som vore ägnat att skapa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

positiva fördelar för det hela. Grunderna för en sådan hamnbyggnadspolitik

torde behöva utan uppskov bli föremål för sakkunnig utredning.

Förbundet tillstyrkte därför, att utredning av hithörande spörsmål verkställes

snarast möjligt.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att kommissionens planläggning av

arbeten för motverkande av arbetslöshet genom beredskapsarbeten ständigt varit

inriktad på uteslutande högst viktiga arbeten, och det hade för kommissionen

varit angeläget, att tillräckligt antal dylika företag skulle finnas förberedda

för mötande av en kommande kris. För bedömande av olika ifrågasatta företags

angelägenhet hade kommissionen haft upprepade samråd med statliga myndigheter

och andra. Ifråga om hamnbyggnadsföretag hade sålunda samråd skett

med vederbörande länsstyrelser och med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid

prövning av dessa ärenden hade, särskilt när det gällt handelshamnama, emellertid

uppkommit frågor av den art, att kommissionen icke ansett sig böra fatta

beslut utan att dessförinnan ha fått frågorna belysta ur andra och vidare synpunkter

än dem, som de ovannämnda myndigheterna kunnat ge. I dylikt syfte

hade kommissionen också riktat hänvändelse till kommerskollegium.

I anslutning till vad ovan anförts beträffande planläggningen, ville kommissionen,

som nu förberedde åtgärder för motverkande av en eventuell fredskris,

livligt tillstyrka, att ett särskilt utredningsorgan skapas med uppgift att framlägga

ett program för hamnbyggnadspolitiken.

Vattenfallsstyrelsen erinrar örn Väner- oell Mälarhamnarnas betydelse för trafiken

även på avlägsnare länder och framhåller, att — med hänsyn till att nödlijälpsarbeten

sannolikt bleve efter kriget erforderliga inom olika delar av

landet — det vore gagneligt, om man då kunde bedöma värdet av olika arbeten

berörande trafik, kanaler och hamnar mot bakgrunden av en allmän trafikutredning.

Stockholms handelskammare anför i huvudsak följande: Handelskammaren

delade så till vida motionärens uppfattning, att den ansåge en koncentration

av den transoceana linjetrafiken till ett fåtal större hamnar ur ekonomisk

synpunkt önskvärd, liksom den givetvis också ansåge, att en ekonomiskt sund

hamnbyggnadspolitik bör eftersträvas. De möjligheter, som stå till statens förfogande

att reglera hamnutvecklingen genom att vägra statsbidrag eller lån,

borde sålunda utnyttjas i den mån så är erforderligt för att hindra misshushållning

genom alltför expansiva hamnbyggnadsföretag. Handelskammaren

måste däremot uttala betänkligheter emot så långtgående ingripanden på hamnpolitikens

område, som av motionären ifrågasättas.

Hamnbyggnadspolitiken syntes handelskammaren icke böra fastlåsas vid en

gång för alla fastslagna normer. Den borde liksom all annan ekonomisk politik

rättas efter utvecklingen. Den av motionären tänkta klassificeringen av hamnar

efter deras allmänna betydelse — en klassificering, som skulle vara bestämmande

för vilka hamnar, som kunde påräkna stöd för utvidgningar - bleve en synnerligen ömtålig sak, och klassificeringen finge, även örn den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarem tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 7

utfördes på bästa möjliga sätt, endast en temporär betydelse. Även en hamn av

tidigare blott lokal karaktär kunde på grund av den industriella utvecklingen

på orten oell genom insiktsfull och handlingskraftig ledning efter en begränsad

tidrymd få så stor betydelse, att dess fortsatta utbyggnad måste anses vara av

allmänt intresse. Å andra sidan kunde en hamn med från början bättre förutsättningar

förlora allt mer i betydelse såsom följd av otillfredsställande skötsel

av hamnförhållandena oell minskad industriell livaktighet i hamnens uppland.

Ett fastlåst liamnbyggnadsprogram med tillförsäkrad monopolrätt för vissa

hamnar skulle beskära möjligheterna till fri konkurrens hamnarna emellan och

upphäva stimulansen för behövliga rationaliseringsåtgärders genomförande.

Antagandet av en generalplan, enligt vilken vissa hamnar karakteriseras såsom

mindre önskvärda ur allmänna synpunkter, skulle dessutom kunna medföra,

att den industriella produktionen i vederbörande trakter droge sig för att genomföra

sådan utveckling, som kanske eljest skulle med fördel kommit till

stånd, varigenom för hamnarna och kommunerna allvarliga ekonomiska följder

kunna uppstå.

Handelskammaren ansåge alltså, att den föreslagna utredningen icke bör

resultera i något program för en framtida hamnpolitik på lång sikt. Utredningen

syntes handelskammaren få sitt värde främst däri, att den ställer till

de statliga myndigheternas förfogande material och synpunkter, som underlätta

ett bedömande ur det allmännas synpunkter av inkommande framställningar

från kommuner eller andra örn bidrag eller lån för utförande av hamnbyggnadspro

j elit.

Inom vissa av landets hamnar rådde mindre rationella arbetsmetoder, vilka

inverka ogynnsamt på hamnarnas utnyttjande och på hamnkostnadernas höjd

till men för svenska företagare i konkurrens med utlandet. Handelskammaren

tilläte sig framhålla lämpligheten av att även detta spörsmål blir föremål för

behandling i samband med den ifrågasatta utredningen. Stockholms handelskammare

tillstyrkte sålunda den i motionen föreslagna utredningen i ovan

angiven omfattning och föreslog att verkställandet av utredningen anförtros

kommerskollegium, inom vars sjöfartsbyrå handläggas ärenden rörande vårt

lands hamnväsende.

För en utredning, ehuru i en del fall med vissa reservationer i fråga örn

den i motionen lämnade motiveringen, hava uttalat sig Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna sjöfart sförening, Sveriges

redareförening samt Östergötlamds och Södermanlands handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och Norra Hallands

handelskammare, handelskammaren i Gävle och Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare.

Sveriges allmänna exportförening pekar på den samordning mellan olika

trafikleder, som genomförts i Tyskland och Finland till fromma för näringslivet,

närmast exporten, och understryker behovet av en omedelbart verkställd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

allsidig och förutsättningslös utredning om vad som kan göras för befrämjande

av vår transoceana export och import.

Sveriges allmänna sjöfartsförening uttalar sig örn fördelarna för den transoceana

sjöfarten samt även, ehuru i mindre grad för Medelhavsfarten och Nordsjöfarten

av en centralisering av trafiken till endast ett fåtal hamnar men vill

dock icke göra gällande, att en dylik centralisering under alla förhållanden

skulle vara önskvärd. Föreningen ansåge det angeläget, att en undersökning

av denna komplicerade fråga komme till utförande.

Sveriges redareförening framhåller vikten av att en eventuell utredning blir

förutsättningslös.

Industriförbundet varnar för en alltför långt driven centralisering på detta

område, varigenom nyttig konkurrens hindras och mångsidigheten i olika landsdelars

näringsliv ej kommer till uttryck.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner motionen alltför

ensidigt inriktad mot stark koncentration av hamnväsendet samt erinrar örn

vikten av att kommunerna ej berövas sina befogenheter till förmån för en statsdrift,

vars ekonomiska konsekvenser för berörda samhällen kunde bliva katastrofala.

Liknande synpunkter åberopas av Smålands och Blekinge handelskammare.

Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg konstatera,

att meningarna bland representanterna för distriktens näringsliv bryta sig i

fråga om lämpligheten av en starkare koncentration. Handelskammaren i Gävle

framhåller, att en centralisering skulle medföra fördyring av varorna för konsumenterna

och i synnerhet gynna den utländska linjesjÖfarten.

En bestämt avvisande hållning till motionen intages av handelskammaren i

Karlstad, som anför i huvudsak följande:

Handelskammaren anser det felaktigt att se på frågan såsom uteslutande en

ekonomisk fråga. Det vore enligt kammarens mening en viktig folkhushållningsfråga,

och den kritik, som ofta hörts, hade gällt icke fiskehamnarnas antal

utan de alltför stora kostnader, som beklagligtvis nedlagts på enstaka håll, där

en mindre dyr apparat varit på sin plats. Sådana misstag skulle helt lätt kunna

hindras, om kommerskollegium finge samma rätt till kostnadskontroll över

fiskehamnar som över handelshamnarna. Inom handelskammarens distrikt

förefunnes knappast några svårare missförhållanden att påtala. Handelskammaren

betonade att statsunderstöd till hamnar väsentligen bestått av lån, ofta

i synnerligen blygsamma proportioner till det av kommunen tillskjutna beloppet.

Handelskammaren kände ej ett enda exempel på att de erhållna lånen ej återbetalts

i vederbörlig ordning. Att hamnarna vissa år visade underskott och framtvingade

uttaxeringar, vore ej kännetecknande endast för de mindre hamnarna

och sammanhängde som bekant med växlingen i konjunkturer, som ej utplånas

genom en koncentration.

En koncentrering till de tre storhamnarna, sådan som motionären finner behövlig,

krävde i själva verket en uppdelning av vårt land i ett fåtal uppland.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 9

Handelskammaren hade svårt att tro, att ens någon koncentration i den riktningen

kan komma mader diskussion. Givetvis vore det för storhamnarna fördelaktigt,

örn hela landets industri kunde koncentreras till deras omedelbara

närhet, men detta skulle vara en riksolycka och stå i strid med de nutida, fullt

naturliga strävandena att sprida ut industrien så mycket som möjligt. Ett

verkligt riksintresse vore givetvis, att största möjliga lastkvantitet ställes till de

transoceana linjernas förfogande, särskilt som vårt lands ekonomiska återuppbyggnad

efter en kommande fred högst väsentligt kommer att bero av exportindustriens

utveckling. Ändamålet kunde enligt handelskammarens mening ej

uppnås, så framt ej den inre sjöfarten liksom kustfarten, såsom det obestridligen

billigaste trafikmedlet, finge i största möjliga utsträckning tillföra vederbörande

oceanhamn exportgodset och därifrån distribuera importgodset.

Huruvida en storhamn, t. ex. Göteborg, vore i stånd att till näringslivets

fromma ta hand om all utrikeshandel måste på grund av erfarenheten från

både förra och nu pågående världskrig besvaras nekande. Det hade varit till

den största nytta att man därvid haft tillgång till de mindre djuphamnarna

på västkusten emedan en del av utrikestrafiken — över Nord- och Östersjön

samt Medelhavsländerna — kunnat tagas om hand därifrån och från djuphamnar

i Vänern och på västkusten. Tack vare djuphamnarna hade affärslivet

kunnat utvecklas gynnsamt. Motionären hade givit uttryck för en olycklig tendens

att minska kommunernas självbestämmanderätt. Det syntes handelskammaren

vara en viktig sak att bevara den lokala självständigheten. Handelskammaren

avstyrkte för sin del bestämt bifall till motionen.

Utskottet.

För egen del får utskottet anföra följande.

Den geografiska gestaltningen av Sverige och dess i förhållande till ytan jämförelsevis

långa kuster vid två hav har såsom en naturlig konsekvens givit sjöfarten

en avsevärd betydelse. Huvuddelen av vårt lands import- och exportvaror

befordras med fartyg. Sedan förbindelselederna till vissa större insjöar (Vänern,

Mälaren) anpassats efter mera djupgående fartyg, kunna även områdena kring

dessa insjöar i här förevarande avseende jämställas med kustområden. Men

sjöfarten bygger i sin tur på och förutsätter ett rationellt anordnat hamnväsen.

Även fiskerinäringen kräver för sin uppgift hamnanordningar, där fångsterna

kunna omhändertagas och distribueras. Ej minst under pågående världskrig

ha fiskehamnarna ernått en ökad aktualitet ur folkförsörjningens synpunkt.

På grund av landets läge och form, som ovan angivits, lia därför hamnanläggningarna

för olika ändamål kommit att spridas över en stor yta oell uppgå till

ett jämförelsevis stort antal, c :a 200, ett förhållande i strid mot den koncentration,

som blivit en naturlig följd av vissa andra länders lägen och geografiska

struktur. Det är givet, att om också de största städernas hamnar i huvudsak

kunnat anläggas och vidmakthållas av vederbörande städer själva, så har dock

flertalet hamnar av mindre omfattning påkallat hjälp av det allmänna i form

av statsbidrag till skiftande belopp. Mångenstädes lia arbetslöslietssynpunkter

spelat en ej oviktig roll vid tillkomsten av dessa mindre anläggningar, särskilt

Bihang till riksdagens ''protokoll 1048. 18 sami. 8 avd. Nr 18. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

fiskehamnar. Från flera håll har framhållits, hurusom härvidlag en viss överdimensionering

blivit följden ävensom att hamnar kommit att förläggas så nära

varandra att erforderligt uppland blivit alltför beskuret. Örn vikten av att en

effektiv kontroll över användningen av allmänna medel alltid bör utövas såväl

i fråga örn tillkomsten och utrustningen av hamnar som ock deras ekonomi

(taxa) kan tvekan väl ej hysas. Utskottet Ilar emellertid icke känt sig övertygat

örn att några större missförhållanden hittills uppstått vid nu tillämpat

system, helst som före tilldelandet av statsbidrag de myndigheter, som haft att

tillvarataga det allmännas intressen inom vederbörande område (exempelvis

lantbruksstyrelsen i fråga örn fiskehamnar), haft tillfälle att granska planer

och uttala sig örn behovet. Såsom av motionen framgår har under årens

lopp summan av nedlagda statsbidrag stigit till betydande belopp. Mot lämpligheten

av vissa investeringar kunna möjligen med visst fog riktas anmärkningar.

Men — oavsett huruvida i vissa avseenden olika meningar kunna hysas

örn lämpligheten av tillkomsten av i synnerhet en del smärre hamnanläggningar

— synes frågan örn de större och för sjöfarten vida viktigare handelshamnarnas

ställning i framtiden vara förtjänt av en särskild uppmärksamhet. Från skilda

håll har vitsordats, att man efter det nu pågående kriget har att emotse svårigheter

för näringslivet och räkna med omställningar inom detsamma som

en följd av en allt hårdare konkurrens örn tonnaget och världshandeln på dess

eventuellt nya vägar. Det gäller därvid också för vårt land att möta de ändrade

förhållandena så väl rustat, som omständigheterna medgiva. En allsidig utredning

om trafikhushållningen och trafikens rationella framförande med olika

trafikmedel synes lämpligen böra företagas, antingen separat eller, och skäl

synas tala därför, i samband med de åtgärder, som i övrigt planeras för mötande

av fredskrisen och lösande av framtidens ekonomiska frågor på skilda områden

inom samhällslivet.

Motionären har givit motionen en sådan utformning, att dess motivering

enligt utskottets mening kommit att väl ensidigt taga sikte på önskemålen hos

de få storhamnarna och den oceangående linjesjöfarten. Detta synes utskottet

innebära ett förbiseende av andra intressen, som kräva beaktande. Åtskilliga

av de mellanstora kuststädernas hamnar och vissa inlandshamnar förmedla

dock en ingalunda obetydlig sjöfart på utlandet liksom också lasthamnar vid

kusterna i omedelbar anslutning till större industrianläggningar hava visat sig

motsvara näringslivets krav inom en viss ort och fylla utan tvivel legitima behov

utan att i nämnvärd grad taga det allmännas hjälp i anspråk. En koncentration

av sjöfarten till ett starkt beskuret antal storhamnar skulle väl utan

tvivel medföra vissa påtagliga fördelar för linjesjöfarten, som i regel är knuten

till just dessa, men å andra sidan säkerligen leda till icke önskvärda konsekvenser

på andra håll. Ett försvårande och eventuellt nedläggande av industrier

och trafikleder bleve sannolikt en följd därav liksom en allmän nedgång i ekonomiskt

avseende för de berörda samhällena. I de samhällen åter, däri ökad

hamnrörelse skulle komma att medföra ytterligare industriell och annan verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 11

samhet inom näringslivet, finge man helt säkert räkna med svårigheter i socialt

och trafiktekniskt hänseende för att kunna motsvara genom koncentrationen

ökade krav. En omställning av hela vårt trafikväsen för godsdistribution skulle

kräva en avsevärd kapitalinvestering och i många fall bidraga till en fördyring

av varorna i konsumtionsorten. I detta samband önskar utskottet understryka

betydelsen av att sjöfartens ställning såsom hjälpverksamhet i samhället icke

bortskymmes av dess intressen som fristående näring. Härtill komma ytterligare

vissa skäl, som tala mot en alltför stark koncentration av hamnväsendet. Erfarenheter

från världskriget och de senaste årens svåra isvintrar kunna anföras

som exempel härpå. Slutligen bör här erinras örn det i vårt land med framgång

tillämpade kommunala självstyrets krav på rörelsefrihet inom skäliga gränser.

Såsom en sammanfattning vill utskottet framhålla, att skäl tala för verkställande

av en allsidig utredning om hamnväsendets rationalisering såsom ett led

såväl i strävandena att av statsfinansiella skäl begränsa tilldelningen av statsmedel

till allenast sådana företag, som kunna anses väl motiverade från näringspolitisk

eller folkförsörjningssynpunkt, som ock i arbetet på vår beredskap

att möta efter freden inträdande förändrade förhållanden. Den bör dock

ej givas den speciellt mot koncentration till ett fåtal storhamnar orienterade

inriktning, som motionen synes utvisa, utan göras förutsättningslös.

Utskottet hemställer, under åberopande av det ovan anförda,

att andra kammaren måtte för sin del, med bifall till motionen

II: 54, besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhåller

dels örn verkställande snarast möjligt av en utredning för

åstadkommande av större planmässighet i den svenska hamnby

ggnadspolitiken ,

dels ock örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill

denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 20 maj 1943.

På utskottets vägnar:

MARTIN I/JUNGBERG.

Närvarande: herrar Ljungberg, Thäpper, Hedqvist, Nilson i Spånstad, fru Skoglund
Lindblom,

herrar Skager liim!. Andersson i Göteborg, fru Linderoth-Andersson, herrar Blombäck

och Severin i Gävle.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.