Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1943-05-27 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev1LU 1943:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1943 kl. 5 e. m.

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och första lagutskottet

har till behandling i sammansatt bevillnings- och första lagutskott hänskjutits

Kungl. Maj:ts den 9 april 1943 dagtecknade proposition, nr 200, med

förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,

m. m., jämte i anledning därav väckta motioner.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och av

lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,

2) förordning om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror samt

3) förordning örn skattefrihet för vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror;

dels besluta, att anm. 2 vid nr 159 i den vid tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan från och med den 1 juli 1943 skall

hava följande ändrade lydelse:

Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför färdiga tobaksvaror

utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 26 § 1 mom. lagen angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror fastställd myckenhet, skall för berörda överskott

erlägga tull, som utgör:

a) vad angår myckenhet, icke överstigande den av Kungl. Maj:t med stöd av 26 § 2 mom.

nämnda lag fastställda,

för cigarrer............................................................ 15 öre per st.

> cigarrcigarretter.................................................... 8 > » »

» cigarretter......................................................... 5 » » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag..................................... 10 kr. » kg.

b) vad angår myckenhet överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer............................................................ 30 öre per st.

» cigarrcigarretter.................................................... 16 » » »

» cigarretter......................................................... 10 > » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag..................................... 20 kr. » kg.

Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 7 sami. 2 avd. Nr 2. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa överenskommelse

med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet örn sådana ändringar i gällande

avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledas av nyssnämnda

lags antagande;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

träffa avtal därom, att av bolagets medel skall utgå gottgörelse

till de inom tobaksbranschen sysselsatta personer, som avses i den föreslagna

ersättningsförordningen, i enlighet med den i sagda förordning omförmälda

kommissionens beslut.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Propositionen har vad angår förslaget till förordning örn skattefrihet för

vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror

samt i fråga om ändrad lydelse av anm. 2 vid nr 159 i tulltaxan hänvisats

till bevillningsutskottet och i övrigt till lagutskott.

Till sammansatta bevillnings- och första lagutskottet — här nedan benämnt

utskottet — ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

hänvisade till lagutskott:

a) de likalydande motionerna nr 256 i första kammaren av herr Åqvist

m. fl. och nr 368 i andra kammaren av herr Molander m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte antaga den vid Kungl. Majits proposition nr 200 fogade

förordningen örn vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror med de ändringar, som skulle påkallas därav att i stället

för vad i propositionen föreslagits skulle gälla följande:

1) Till person, som vid importmonopolets ikraftträdande åtnjuter pension

från tobaksimportör, hos vilken han varit anställd, skall utgå livränta med

belopp, som befinnes skäligt.

2) Alt. A.

Livränta resp. inkomstersättning till hos tobaksimportör anställd person

fastställes på grundval av ersättningstagarens årsinkomst, varmed förstås

den vederbörligen styrkta inkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen

under de 12 månader, som infallit närmast före den tidpunkt, vid vilken importmonopolet

träder i kraft.

2) Alt. B.

Såväl å livränta som å inkomstersättning skall utgå dyrtidstillägg beräknat

enligt i det så kallade ramavtalet angivna grunder.

3) Livränta skall till den, som under minst 20 år innehaft anställning hos

tobaksimportör, utgå med 75 % av årsinkomsten samt till den, som icke

uppnått 20 anställningsår, med ett i förhållande till anställningstidens längd

nedsatt belopp.

Inkomstersättning må icke bestämmas till högre belopp än nio gånger årsinkomsten.

4) Avlider ersättningstagare, som tillerkänts livränta, och efterlämnar änka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

3

eller barn under 16 år samt finnes skälig anledning antaga, att de efterlevandes

inkomst icke skall förslå till deras försörjning, må försörjningsbidrag till

dem utgivas.

Dylikt bidrag må för år räknat utgå med så stor summa, att den tillsammans

med annan de efterlevandes inkomst utgör för ensam änka 65 °/« av

den livränta, som fastställts för ersättningstagaren, med en förhöjning för

varje barn under 16 år med 15 °/o av bidraget till ensam änka.

Finnes ej änka eller avlider änka med försörjningsbidrag, må till varje

efterlevande barn under 16 år bidraget utgå med så stor summa, att den

tillsammans med annan de efterlevandes inkomst utgör 20 °/o av den livränta,

som fastställts för ersättningstagaren.

Försörjningsbidrag lill efterlevande må dock i varje särskilt fall uppgå

lill högst 90 °/o av den livränta, som fastställts för ersättningstagaren.»;

b) motionen nr 252 i första kammaren av herr Herlitz, vari hemställts,

»att riksdagen — vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition nr 200

—- måtte däri besluta sådan ändring, att de grundläggande bestämmelserna

dels arn rätt till ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust av

anställning, dels örn ersättningens bestämmande jämlikt § 87 regeringsformen

intagas i lag»;

hänvisade delvis till bevillningsutskottet och delvis till lagutskott:

c) de likalydande motionerna nr 257 i första kammaren av herr Holmström

m. fl. samt nr 369 i andra kammaren av herrar Olson i Göteborg och

Staxäng, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

»1) att de i 8 § första stycket ersättningsförordningen meddelade bestämmelserna

beträffande beräknande av ersättningen för förlorad näringsverksamhet

på grundval av handelsvinsten endast få normerande karaktär;

2) att i 8 § andra stycket ersättningsförordningen omförmäld ränta fastslälles

till 4 procent;

3) att i 8 § tredje stycket nyssnämnda förordning på det sätt ändras, att

rörelsens belastande med skatter skall ske med utgångspunkt från de för

inkomst under ett vart av åren 1935—1939 gällande skattesatserna eller —

därest detta yrkande icke kan bifallas — med utgångspunkt från de under

sistnämnda år gällande skattesatserna med undantag likväl för värnskatten;
4)

att skatt ej skall beräknas på räntan å det i rörelsen investerade kapitalet;

5) att det högsta belopp, varmed livränta enligt 9 och 11 §§ förenämnda

förordning skall utgå till företagsledare och personal, skall utgöra 75 procent

av grundbeloppet;

6) att i motiven till 14 § ersättningsförordningen uttalande göres av innehåll,

att kommissionen erhåller befogenhet att bestämma ersättningen på

sådant sätt, att — med beaktande av de säregna förhållandena vid denna

inlösning — ett i de individuella ersättningsfallen skäligt resultat uppnås;

7) att s. k. dolda vinster i varulager, som framkomma vid inlösningen,

vid inkomstbeskattningen må fördelas på högst fem år, samt

8) att sådan engångsersättning enligt 8 § ersättningsförordningen som skaf!

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

vara undantagen från skatteplikt till kommunal inkomstskatt och statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt jämväl måtte undantagas från skatteplikt till

utskiftningsskatt»;

varjämte hemställts, att vederbörande utskott måtte utforma i anledning

av berörda yrkanden erforderliga författningsändringar; samt

d) motionen nr 367 i andra kammaren av herr von Friesen, vari hemställts,

att riksdagen måtte avslå förevarande proposition, i vad densamma

avsåge statlig reglering av importen av tobaksvaror, samt — därest detta

yrkande ej bleve bifallet — vidtaga sådan ändring av förslaget, att detaljistimportörerna

medgåves fri kalkylation å egen import samt rätt att vid omlicensering

och nedsättning av priset å en vara återfå den efter det högre

priset erlagda skatten.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena tilllåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Under utskottets behandling av förevarande proposition lia till utskottet

inkommit skrifter från Tobakshandlarnas riksförbund. Svenska tobaksengrossisternas

förening, Tobaksimportförsäljareföreningen och Kooperativa

förbundet samt firma .Tohn Bohmans Eftr. Victor Baudou, i vilka skrifter

framställts erinringar i olika hänseenden mot de i propositionen framlagda

förslagen.

Angående vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Majit anfört till motivering för de föreliggande förslagen får utskottet, i den

mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

Under den tid det svenska tobaksmonopolet varit gällande ha, framför allt

från organisationer av näringsidkare inom tobaksbranschen, tid efter annan

önskemål framförts om statliga åtgärder i syfte att i olika hänseenden förbättra

förhållandena för näringens utövare. Dessa framställningar ha föranlett

åtskilliga utredningar rörande de vid skilda tillfällen aktuella spörsmålen.

Vissa av de förslag, som därvid framkommit, ha jämväl föranlett

beslut om åtgärder från det allmännas sida. Någon mera slutgiltig lösning

av problemet i dess helhet har likväl hittills icke vunnits.

Då en förnyad utredning genom statens försorg syntes chefen för finansdepartementet

motiverad för undersökning i vad mån och på vilket satt de

påtalade missförhållandena kunde genom statligt ingripande avhjälpas, hemställde

departementschefen i statsrådet den 8 april 1938 att Kungl. Majit

måtte bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning rörande importoch

detaljhandeln med tobaksvaror.

Med stöd av ett i enlighet med denna hemställan lämnat bemyndigande

tillkallade departementschefen nyssnämnda dag ledamöterna av riksdagens

andra kammare, ombudsmannen D. E. Hall, lantbrukaren N. Hammarlund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 5

och direktören N. T. Henriksson samt ledamoten av riksdagens förslå kammare,

redaktören J. Sandén och nuvarande ledamoten av riksdagens första

kammare, direktören E. L. Åqvist att verkställa utredningen. Åt Åqvist uppdrogs

alt såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga, som antogo namnet 1938 års tobakshandelsutredning, avgå

vo betänkande den 16 december 1940 (Statens offentliga utredningar 1940:

34).

över betänkandet avgåvos, efter remiss, utlåtanden av statskontoret, generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen och kommerskollegiumt vid vars utlåtande

fogats yttranden av rikets samtliga handelskammare utom handelskammaren

i Visby, Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet. Yttranden

avgåvos vidare av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Tobakshandlarnas

riksförbund, Svenska tobaksengrossisternas förening, Tobaksimportörernas

kontors- & lagerpersonals förening, Tobaksimportförsaljareföreningen, Svenska

tobaksagenters förening och Svenska tidningsutgivare/öreningen. En framställning

med anledning av betänkandet inkom jämväl från Sveriges kioskidkares

riksförbund.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet hemställde i sitt yttrande, att betänkandet

icke måtte läggas till grund för åtgärder från statsmakternas sida.

Därest statsmakterna likväl skulle finna en reglering av tobakshandeln påkallad,

borde frågan enligt bolagets mening lösas efter andra linjer än de

i betänkandet angivna. Med anledning av detta uttalande hemställde departementschefen

i skrivelse till bolagets styrelse den 29 december 1941, att styrelsen

måtte närmare utveckla sin .sålunda antydda uppfattning örn det lämpligaste

förfarandet vid en eventuell reform. Styrelsen har därefter i skrivelse

den 19 juni 1942 — under vidhållande av ståndpunkten, att .statliga åtgärder

vore opåkallade — framlagt ett alternativt reformförslag.

över sistnämnda utlåtande lia yttranden inhämtats från kommerskollegium

och de organisationer, som genom kollegium hörts över betänkandet, ävensom

från Tobakshandlarnas riksförbund och Svenska tobaksengrossisternas

förening. Med anledning av utlåtandet ha skrifter vidare inkommit från firma

Karl Olofssons tobakshandel, Stockholm, m. fl., Svenska tobaksagenters

förening samt Tobaksimport försal jaref öreningen.

I den föreliggande propositionen behandlas dels frågan örn importen av

färdiga, utländska tobaksfabrikör dels frågan örn detaljhandeln med tobaksvaror

och dels frågan örn de grunder efter vilka ersättning vid tobaksimportens

monopolisering bör utgå lill de av åtgärden berörda enskilda importörerna

och deras personal.

Importen av tobaksvaror.

Jämlikt 1 8 första stycket förordningen den 15 december 1914 (nr 436)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket tillkommer rättighet

att i rike! lillverka eller låta tillverka tobaksvaror uteslutande staten. Enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

22 § 1 inom. i förordningen är däremot införsel till riket av tobaksvaror tilllåten

för den, som inom riket yrkesmässigt driver handel med dylika varor,

ävensom annan innehavare av registrerad firma, vilken ådagalägger, att han

ämnar driva sådan handel.

I en den 5 december 1939 dagtecknad, till tobakshandelsutredningen ingiven

skrift framhöll Svenska tobaksengrossisternas förening de svårigheter,

varmed importörerna hade att kämpa. Därvid anfördes bland annat, att skatteskruven

undan för undan dragits åt hårdare samtidigt som prisnivån å monopolvaror

sänkts och grossisternas marginal krympt samman. Någon garanti

funnes icke mot nya skattehöjningar och vetskapen om monopolbolagets

möjligheter att genom sänkningar av prisnivån ytterligare begränsa importhandelns

konkurrensförmåga utgjorde likaledes en hämmande faktor. Det

innebure ingen överdrift att påstå, att förutsättningarna för näringens självständiga

bestånd bortfallit. I ett dylikt läge syntes åtminstone billighetsgrundsatser

bjuda, att staten, som genom sina fiskaliska anspråk skapat detta tillstånd,

trädde emellan och mot skälig ersättning övertoge importverksamheten.

Däremot ha representanter för detaljistimportörerna inför de sakkunniga

hävdat, att den fria tobaksimporten med hänsyn till dess kvalitetsreglerande

betydelse borde bibehållas och en utjämning av skattesatserna åvägabringas,

så att den fria importen erhölle en mera rättvis belastning och bleve i stånd

att fylla sin uppgift.

Beträffande innebörden av de sakkunnigas förslag samt innehållet i däröver

avgivna remissyttranden, monopolbolagets utredning, de nya remissyttrandena

och departementschefens anförande till statsrådsprotokollet tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 24—-42).

Detaljhandeln med tobaksvaror.

Syftet med tobaksmonopolets införande var alt uppnå ett effektivare utnyttjande

av tobakskonsumlionen som skattekälla. I överensstämmelse härmed

ansågs andra eller längre gående åtgärder icke böra tillgripas än de,

som vore erforderliga för vinnande av ett effektivare skatteresultat. Handeln

med tobaksvaror blev till följd härav bunden allenast genom sådana ordnings-

och kontrollföreskrifter, som finge anses vara för tillverkningsmonopolets

behöriga utövning oundgängligen nödvändiga. I enlighet med denna

ståndpunkt stadgas i 5 § av den nu gällande monopolförordningen följande:

»Handeln med tobaksvaror är fri, under iakttagande av de i denna förordning

meddelade föreskrifter jämte vad i övrigt gäller angående handel med

tobaksvaror.»

På senare tid har en stark ökning ägt rum av antalet tobaksaffärer och

upprepade framställningar gjorts om förbättrade betingelser för specialtobakshandeln.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 1

Beträffande innebörden av de sakkunnigas förslag rörande detaljhandeln

med tobaksvaror samt innehållet i däröver avgivna remissyttranden, monopolbolagets

utredning, remissyttrandena över berörda utredning och departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet får utskottet hänvisa till propositionen

(s. 47—62).

Bestämmelserna rörande tillverkningen och importen av tobaksvaror samt

om tobaksdetaljhandelns ordnande ha i propositionen sammanfattats i ett

förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.

över detta förslag, såvitt däri ingå bestämmelser, vilka innefatta utvidgning

av den i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgade monopolrättigheten, har

lagrådet avgivit utlåtande, varvid förslaget i angivna hänseende lämnats utan

erinran.

Ersättningsgrunderna vid tobaksimportens monopolisering.

Angående innebörden av de sakkunnigas förslag i fråga örn rätten till ersättning

åt dem, som i sin näring eller verksamhet beröras av ett importmonopol,

samt innehållet i de över förslaget avgivna remissyttrandena, monopolbolagets

utredning, remissyttrandena över berörda utredning och departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet tillåter sig utskottet hänvisa

till propositionen (s. 78—102).

De i propositionen föreslagna ersättningsgrunderna ha sammanfattats i ett

förslag till förordning örn vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror. Nämnda förslag har icke varit föremål för granskning

av lagrådet. Emellertid har lagrådet i detta hänseende anfört bland annat,

att spörsmålet örn ersättning till de av monopolet berörda syntes lagrådet

vara av den betydelse för huvudfrågans bedömande att bestämmelser i

detta ämne borde enligt § 60 regeringsformen i dess nuvarande lydelse anlagas

samtidigt med och i samma ordning som beslutet örn monopolets inrättande.

d. v. s. i den för civillagstiftning gällande ordningen. Därav följde

likväl ej, att erforderliga detaljregler skulle givas i civillags form. Det syntes

lagrådet — som förutsatte att skälig gottgörelse bereddes vederbörande —•

kunna vara tillfyllest, att i lagen upptoges dels de grundläggande bestämmelserna

örn rätt till ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust

av anställning, dels stadgande att ersättningen enligt de närmare grunder,

som meddelades av Konungen och riksdagen, skulle fastställas av en särskild,

av Konungen tillsatt nämnd.

Departementschefen har i berörda hänseende anfört följande:

»Att förslag till ersättningsregler bör föreläggas riksdagen samtidigt med

själva monopolförslaget synes mig uppenbart. För egen del kan jag däremot

icke finna annat, än att syftet med 1937 års ändring av § 60 regeringsformen

skulle bliva tillgodosett i och med att frågan örn införandet av ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

nytt monopol behandlas i den för civillagstiftning stadgade ordningen. Icke

heller lagrådet har ansett, att ersättningsfrågans detaljer skulle behöva upptagas

i en civillag. Såsom den följande framställningen torde komma att belysa,

är det emellertid en vansklig uppgift att i förevarande ämne draga en

gräns mellan detaljer och grundläggande stadganden. Då riksdagen i allt

fall på en gång får taga ställning till såväl monopolförslaget som ett utförligt

förslag till ersättningsförordning, synes mig allenast ett konstaterande i

civillags form av att ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust

av anställning skall utgå och att ersättningen skall fastställas av en nämnd,

icke ha någon uppgift att fylla, helst som vid statsmakternas behandling av

monopolfrågor aldrig gjorts gällande annat, än att ersättning skall utgå enligt

regler, som motsvara billighetens krav.»

Utskottets yttrande.

Vad först angår frågan örn införseln till riket av färdiga utländska tobaksiabrikat

finner utskottet i likhet med departementschefen den i ärendet förebragta

utredningen giva vid handen, att kombinationen av enskild import

och monopoliserad inhemsk tillverkning av tobaksvaror medfört olägenheter,

som statsmakterna icke böra undandraga sig att söka avlägsna.

I likhet med departementschefen finner utskottet även lämpligt att detta ärende,

som mycket länge stått på dagordningen, vinner sin lösning utan ytterligare

uppskov. Det i propositionen framlagda förslaget, som i princip innebär

en utvidgning av tobaksmonopolet att omfatta jämväl importen, har

också för utskottet framstått som frågans mest rationella lösning.

I propositionen har emellertid en modifikation av importmonopolet förordats,

nämligen därutinnan att det fortfarande skulle finnas möjlighet för

en tobakshandlare att själv införa och i sin egen butik saluföra utländska

tobaksmärken. Även vid dylik s. k. detaljistimport skulle emellertid enligt förslaget

prissättningen på varan verkställas av monopolets utövare och på sådant

sätt, att försäljningsvinsten bleve lika stor som återförsäljarrabatten på

de inom landet tillverkade och de av monopolets utövare importerade tobaksvarorna.

1 motionen II: 367 har yrkats bland annat, att detaljistimportörerna

skulle tillåtas att fritt bestämma utförsäljningspriset på de egna importmärkena.

Med avseende på denna fråga ansluter sig utskottet obetingat till departementschefens

ståndpunkt, att en sådan frihet för detaljistimportörerna, som

motionären påyrkat, icke kan ifrågakomma, då under skyddet av ett dylikt

medgivande en ny engroshandel kunde växa fram och ett nytt inlösningsspörsmål

inom en måhända icke alltför avlägsen framtid uppkomma. Att

kombinera en rätt till fri vinstkalkylering med förbud mot försäljning av

importvarorna annat än i den egna butiken, finner utskottet i likhet med

departementschefen icke tilltalande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

9

Såsom departementschefen yttrat, lärer detaljistimportens värde såsom garanti

för tobaksimportens fortbestånd bliva tämligen begränsat. Med hänsyn

till förslagets utformning i övrigt kan emellertid utskottet icke dela de

på vissa håll uttalade farhågorna för att konsumenterna framdeles skulle

bliva avstängda från tillgång på utländska tobaksvaror. Härutinnan erinrar

utskottet örn detaljhandlarnas rätt att hos monopolets utövare rekvirera även

importvaror. Impulser till handlandena att verkligen utnyttja denna rätt

med avseende å nya märken, som slagit igenom i andra länder, skola säkerligen

komma från konsumenternas sida. Det förefaller vidare mycket sannolikt,

att fabrikanterna genom reklam och på annat sätt komma att verka

för avsättningen i vårt land av de utländska märkena. Utskottet erinrar

slutligen om den befattning med importfrågorna, som statens tobaksnämnd

enligt 32 § tredje stycket i den föreslagna monopollagen skall få. I det utkast

till instruktion för nämnden, som återfinnes i tobakshandelsutredningens

betänkande, har också stadgats, att nämnden vid avgivande till monopolets

utövare av begärt yttrande eller egen framställning i frågor rörande

importen av utländska tobaksvaror skall beakta allmänhetens och återförsäljarnas

skäliga anspråk på urval av olika varuslag och märken av god

beskaffenhet. Till detta stadgande har även departementschefen särskilt

hänvisat. Utskottet, som delar den bl. a. av monopolbolaget självt hävdade

uppfattningen, att en import av tobaksvaror bör vidmakthållas, finner

sålunda i det föreliggande förslaget vara val sörjt för förverkligandet

av detta önskemål.

Vad härefter angår spörsmålet örn tobaksdetaljliandelns ordnande, visar

frågans historik, att med uppoffrande av betydande summor upprepade försök

gjorts att ur monopolbolagets varudistribution eliminera den speciella

kår av tobakshandlare, som vid tillverkningsmonopolets inrättande redan

existerade. Erfarenheten visar enligt utskottets uppfattning, att dessa försök

varit förfelade. I likhet med departementschefen finner utskottet vidare

uppenbart, att statsmakterna på ett helt annat sätt än beträffande andra

branscher inom detaljhandeln ha anledning att taga befattning med de svårigheter,

som uppstå inom detaljhandeln med en vara, vars tillverkning —

och hädanefter i stort sett även införsel — monopoliserats.

Det i propositionen framförda reformförslaget åsyftar en viss nyetableringskonlroll

under medverkan av statens tobaksnämnd för att skapa bättre

arbetsbetingelser för tobaksaffärerna i städer och stadsliknande samhällen.

Det härutinnan framlagda förslaget anser sig utskottet böra tillstyrka. Såsom

departementschefen framhållit, skulle reformens syfte snabbare förverkligas,

örn monopolbolaget ansloge medel lill en omedelbar inlösen på frivillighetens

väg av de sämst ställda, små tobaksaffärerna. I likhet med departementschefen

skulle utskottet finna önskvärt att en dylik åtgärd vidtoges.

Beträffande spörsmålet örn ersättning vid tobaksimportens monopolisering

till dem, som därigenom förlora näringsverksamhet eller anställning, har i

motionen I: 252 gjorts gällande, ali de grundläggande bestämmelserna örn så

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

dan ersättning jämlikt § 60 regeringsformen i dess nuvarande lydelse böra

beslutas i den ordning, som är stadgad beträffande civillagstiftning.

Delade meningar lia uppstått inom utskottet, huru berörda grundlagsstadgande

bör tolkas. Vid övervägande av denna fråga har utskottet funnit lämpligt,

att i en särskild punkt bland övergångsbestämmelserna i den föreslagna

monopollagen stadgas, att ersättning skall utgå efter de grunder och i den

ordning Konungen och riksdagen bestämma.

Vad angår de i propositionen föreslagna ersättningsreglerna, har utskottet

funnit dessa i stort sett väl tillgodose ersättningstagarnas berättigade intressen.

Frånsett en redaktionell jämkning i 2 § av den föreslagna ersättningsförordningen

har utskottet allenast på en punkt funnit anledning förorda

ändring, nämligen beträffande den i 8 § tredje stycket uppställda regeln om

skatteavdrag vid beräknandet av goodwillersättning till grossistimportör. Utskottet

finner det kunna medgivas, att värnskatt icke medräknas vid berörda

skatteavdrag.

Beträffande frågan om understöd till ersättningstagares efterlevande erinrar

utskottet om departementschefens uttalande, att någon generell bestämmelse

härutinnan icke synts böra meddelas. Med hänsyn till det ringa antal

ersättningsfall av förevarande art, varom kan bliva fråga, och den komplicerade

natur, författningsbestämmelser i ämnet oundvikligen måste erhålla,

ansluter sig utskottet till departementschefens ståndpunkt. Utskottet finner

det vidare kunna anförtros åt Kungl. Maj:t att i uppkommande fall avgöra,

huruvida sådana särskilt ömmande omständigheter må kunna anses föreligga,

att understöd åt efterlevande bör ifrågakomma ävensom att i sådant

fall träffa avtal med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet om utbetalande

av understödet. Utskottet erinrar i detta sammanhang om den år 1926 av

monopolbolaget avsatta fond å 600,000 kronor, vars avkastning användes till

understöd åt vissa behövande tobakshandlare. Hela avkastningen av denna

fond lärer numera icke åtgå till det ursprungligen avsedda ändamålet. Det

synes då utskottet ligga nära till hands att avkastningen från denna fond —

i den mån det kan ske utan eftersättande av dess ursprungliga ändamål —

i första hand begagnas för att bereda understöd jämväl åt de personer, varom

här är fråga.

I 12 § förslaget till ersättningsförordning stadgas, att ersättningstagare, när

särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillerkännas engångsersättning.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka, att skäl

torde föreligga till varsamhet vid tillämpning av detta stadgande.

Inom utskottet har uppmärksamhet blivit fäst vid det förhållandet, att under

trycket av rådande importsvårigheter vissa tobaksimportörer tills vidare

permitterat någon del av sin personal. Att dylik personal, i den mån

densamma vunnit ny anställning, avskäres från ersättningsförfarandet vid

tobaksimportens monopolisering lärer icke föranleda någon erinran. Men

fall kunna tänkas, då en person efter långvarig tjänst hos en importör, måhända

blott någon kortare tid före importmonopolets ikraftträdande permitterats

och icke lyckats erhålla ny anställning. I dylika fall synes det ur bil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

11

liglietssynpunkt stötande, om ersättning icke kunde ifrågakomma. Den kommission,

på vilken det skall ankomma att fastställa ersättningarna, skall emellertid

enligt 14 § i den föreslagna förordningen beredas möjlighet att på grund

av särskilda omständigheter i visst fall företaga avvikelse från de i förordningen

stadgade ersättningsreglerna, därest kommissionen finner sådan avvikelse

erforderlig till vinnande av skäligt resultat. De nyss åsyftade fallen synas

enligt utskottets mening kunna regleras med tillämpning av detta stadgande.

Även i andra hänseenden finner utskottet i likhet med departementschefen

ett dylikt stadgande icke kunna undvaras men vill å andra sidan understryka

departementschefens uttalande i specialmotiveringen till 14 §, nämligen

att avvikelser från de i författningstexten angivna grunderna för ersättningsförfarandet

må ske i fall, då ett strikt tillämpande av dessa grunder

skulle ur statsverkets eller de ersättningsberättigades synpunkt få uppenbart

olämpliga konsekvenser.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om skattefrihet för

vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror

bör enligt utskottets mening kompletteras med stadgande örn frihet från utskiftningsskatt

med avseende å ersättningsbelopp som utbetalas till tobaksimportföretag,

vars rörelse bedrivits i form av aktiebolag.

övriga i propositionen framlagda förslag föranleda icke någon erinran från

utskottets sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Majlis förevarande

proposition nr 200 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, måtte

A) 1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror samt att till riket

införa eller låta införa tobak eller tobaksvaror tillkommer, med nedan i

4 kap. angivna särskilda undantag, uteslutande staten (monopolrättighet).

Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten,

benämnes i denna lag monopolets utövare.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak

eller vari tobak i någon form ingår, såvitt varan är avsedd eller ägnad att

användas såsom njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses,

utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara

eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka

densamma såsom särskild vara.

2 §•

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske

allenast i den ordning nedan i 2 kap. sägs.

3 §■

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens

tillstånd inom riket innehavas av annan än monopolets utövare.

Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara sin tobaksskörd,

enligt vad i 2 kap. sägs.

4 §•

Monopolets utövare tillhandahåller på lämpligt sätt åt enskilda återförsäljare

såväl inom riket tillverkade som ock importerade tobaksvaror. Därvid

skall monopolets utövare i samråd med den nämnd, varom förmäles i

5 kap., söka anpassa försäljningsställenas antal med hänsyn till möjligheten

för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis omfattar försäljning av tobaksvaror,

att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan åsidosättande

av allmänhetens och monopolets utövares intressen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §•

Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom

cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas endast för monopolets

utövares räkning eller med Konungens tillstånd, dock med det i 26 §

nämnda undantaget beträffande cigarrettpapper.

Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej heller,

utom i fall som avses i 6 §, innehavas av annan än monopolets utövare.

6 §•

Tillverkning inom riket av i 5 § omförmälda specialmaskiner och specialverktyg

samt av cigarrettpapper och cigarretthylsor må äga rum endast för

monopolets utövares räkning eller med Konungens tillstånd.

7 §-

På Konungens prövning ankommer, örn vara, i vilken tobak ingår men

som icke är avsedd eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, må inom

riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de

villkor, under vilka tillverkningen må äga rum.

2 KAP.

Örn tobaksodling.

8 §•

Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till prydnad,

skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1 juli till kontrollstyrelsen

eller den, som enligt tillkännagivande är dess ombud i orten, ingiva

skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt

formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten av varje särskilt

för ändamålet använt eller avsett område ävensom på de lokaler, som

äro avsedda för den skördade tobakens förvaring under torkningen. Varje inskränkning

i området för anmäld tobaksodling skall jämväl, på sätt nu är

sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud. Ombyte av torkrum

skall på enahanda sätt i förväg anmälas.

Det ena exemplaret av dessa anmälningar skall återställas till den, som

gjort anmälan, försett med anteckning örn dagen, då anmälan skett. Det andra

exemplaret användes av kontrollstyrelsen för att läggas till grund för

kontrollen och efterföljande granskning av de lämnade uppgifternas riktighet.

Sedan tiden för ingivande av odlingsanmälan utgått, skall kontrollstyrelsen

till länsstyrelsen i län, inom vilket odlare blivit anmäld, lämna uppgift

angående odlarna inom länet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9 §•

Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontrollstyrelsen,

som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll.

Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaksodlingar

och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för kontrollens

utövande nödiga upplysningar.

Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län, där icke

tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas kontrollkostnaden

i förhållande till odlingens storlek.

10 §.

All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så att

någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas

å fältet.

11 §■

Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak endast till

monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning för inom

riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill förordnad prisnämnd,

bestående av en utav Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, bland

vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av monopolets utövare.

Konungen tillkommer att utfärda närmare föreskrifter om ordningen

för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd. Kostnaden

för prissättningen bestrides av monopolets utövare.

Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras under

den kontroll, som av Konungen föreskrives.

Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan därom före

nämnda dag till kontrolistyrelsen eller dess ombud i orten gjord anmälan

innehava tobak.

12 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollstyrelsen

därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen må

anse därvid erforderlig, bekostas av odlaren.

13 §.

Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontrollbestämmelser,

som kunna bliva av Konungen utfärdade, ävensom de föreskrifter,

kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med

denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade tobaken

eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den, som gjort

anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i fall, där tobaksplantering

övertagits av annan än den ursprunglige odlaren, såväl odlaren

som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet av de skyldigheter,

som enligt denna lag åligga tobaksodlare.

3 KAP.

Om beskattning och försäljning av tobaksvaror.

15 §.

Det pris, som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten

(priskurantpriset), äger monopolets utövare bestämma i enlighet med vad i

denna lag stadgas jämte av Konungen godkända grunder.

16 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp,

vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med

nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-

För inom riket till-

För till

riket in-

verkad vara

förd

vara

Procent av

Belopp för

Procent av

Belopp för

priskurant-

priskurant-

priset

1 st.

1 kg.

priset

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ............................

54

0.8

—

63

4

—

Cigarrcigarretter ....................

62

0.4

—

68

2

—

Cigarretter ..........................

72

0.2

—

68

1.8

—

Röktobak ..........................

73

—

1.50

78

—

1.60

Tuggtobak..........................

48

—

1.—

63

—

1.60

Snus ..............................

60

—

0.75

67

—

1.50

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav,

att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till

högst 3.3 gram.

17 §.

Skatt utgår icke för tobaksvaror, som hos monopolets utövare inköpas

a) för Konungens eller medlems av det kungl, huset räkning;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) av den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för

från utlandet inkommande varor, om inköpet sker för hans eget eller hans

familjs behov;

c) såsom proviant för fartyg eller luftfartyg, därest varorna med fartyget

eller luftfartyget under stadgad tullkontroll utföras till utrikes ort.

18 §.

För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare

inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den ordning,

Konungen bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

19 §.

Tobaksvaras priskurantpris skall utsättas å varje förpackning.

20 §.

Tobaksvara må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning,

försedd genom monopolets utövares försorg med av Konungen

fastställd kontrollstämpel.

Ur sådan förpackning må även större eller mindre del av innehållet försäljas;

dock må cigarretter säljas i mindre myckenhet än hel förpackning,

endast i fall dylik kontrollstämpel finnes anbragt å varje cigarrett.

Därest å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara

till gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd person, må

försäljningen, därest den avser mindre myckenhet än hel förpackning, ske

endast så, att varan av gästen själv eller i dennes åsyn upptages ur originalförpackningen.

21 §.

Tobaksvara må icke vare sig i hel förpackning eller såsom del av innehållet

i förpackning till allmänheten försäljas efter annat pris än det å förpackningen

utsatta priskurantpriset.

4 KAP.

Om undantag från monopolrättigheten.

22 §.

Utan hinder av vad i 1 kap. stadgas må tillverkning av tobaksvaror inom

riket samt införsel till riket av tobak, tobaksvaror och cigarrettpapper företagas

i den utsträckning och under de villkor, nedan i detta kapitel sägs.

23 §.

Enskild person må för eget bruk förfärdiga cigarretter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

24 §.

Utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn eller

beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, må vidtagas

i frihamn, såvitt icke blandning av olika tobaksvaror därvid äger rum.

25 §.

Färdiga tobaksvaror må till riket införas för Konungens och medlems av

det kungl, huset räkning.

Den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från

utlandet inkommande varor, må för eget eller sin familjs behov införa färdiga

tobaksvaror.

26 §.

1. Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt

medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper intill viss mindre, av Konungen

fastställd myckenhet. Med resande likställes person, som varit anställd

å fartyg men därifrån avmönstrar.

2. Medför resande tobaksvaror i större myckenhet än nu är sagt, må

han, mot erläggande av stadgad tull, för eget bruk därav införa så stor

myckenhet, som av Konungen för dyliki fall fastställts.

3. Medför resande för eget bruk tobaksvaror i större myckenhet än vad

i 2 mom. avses, skall för sålunda överskjutande myckenhet erläggas dubbelt

högre tullavgift än för den i nämnda mom. angivna myckenheten.

4. Tobaksvara, som av resande införes mot tullavgift, skall vara förpackad.

Innan varan utlämnas av tullverket, skall förpackningen förses med

stämpel, utmärkande varan såsom importerad för importörens eget bruk.

27 §.

Tobaksvaror, som medföras å från utrikes ort inkommande fartyg eller

luftfartyg, må, såvitt varorna äro avsedda för förbrukning ombord, behandlas

på sätt i fråga om medförd proviant är särskilt föreskrivet; dock må sådana

tobaksvaror icke förtullas i annat fall än i 26 § 1 mom. sägs.

28 §.

Prov å färdiga tobaksvaror, som medföras av vederbörligen legitimerad

handelsresande, må till riket införas i vanlig ordning, dock att därvid belöpande

tullumgälder skola beräknas i enlighet med vad i 26 § 3 mom. är

stadgat beträffande myckenhet, som överskjuter i 26 § 2 mom. omförmäld

myckenhet.

29 §.

1. Den, som av monopolets utövare antagits till återförsäljare, må till riket

införa färdig tobaksvara för försäljning, såvitt icke å varan eller å förpack
Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 7 sami. 2 avd. Nr 2. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning för densamma finnes anbragt varumärke, som är för monopolets utövare

registrerat eller erbjuder så stor likhet med dylikt varumärke, att,

oaktat skiljaktigheter i vissa delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas.

Priskurantpriset å vara, som enligt denna paragraf införes till riket, fastställes

av monopolets utövare efter framställning av importören i den ordning,

Konungen bestämmer, och skall utgöra summan av varans inköpspris,

kostnaden för dess införande till riket, den å varan belöpande skatten samt

ett belopp motsvarande den återförsäljarrabatt, som skolat utgå därest varan

tillhandahållits av monopolets utövare. Priskurantpriset beräknas efter de

grunder, som gälla den dag framställning om dess fastställande göres.

Till ledning vid priskurantprisets fastställande har importören att för monopolets

utövare förete sin inköpsfaklura och de övriga handlingar rörande

införseln, som monopolets utövare finner erforderliga.

2. Tobaksvara, som enligt denna paragraf införes till riket, skall vara förpackad.

Innan förpackningen på importörens bekostnad försetts med kontrollstämpel

och åsatts priskurantpris samt importören erlagt den på varan

belöpande skatten, må importören icke förfoga över varan; dock må importör,

i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn

eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande skatt upplägga

densamma under importörens och monopolets utövares lås å särskilt lager

(tobaksskattelager) samt därstädes förfoga över varan.

3. På framställning av importör må monopolets utövare, när skäl därtill

äro, medgiva nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara. Dylik

nedsättning berättigar icke till återbekommande av erlagd skatt.

Därest å tobaksskattelager upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad,

må befrielse ånjutas från den å varan belöpande skatten. Går varan annorledes

förlorad, skall ägaren ändock vidkännas skatt för varan efter det

priskurantpris, som enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan

antagas, att varan skolat åsättas. För vara, vilken såsom obrukbar uttages

från tobaksskattelager, må befrielse från skatt åtnjutas, därest varan omedelbart

i betryggande ordning förstöres.

30 §.

Den, som äger idka tillverkning, varom i 7 § sägs, må efter tillstånd av

Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig tobak.

31 §.

De närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i detta kapitel stadgas,

som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 KAP.

Om statens tobaksnämnd.

32 §.

För handhavande av nedan angivna uppgifter skall finnas en för riket gemensam

nämnd, statens tobaksnämnd.

Nämnden har till uppgift att i samarbete med monopolets utövare ävensom

befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare verka för en sund

utveckling av handeln med tobaksvaror.

Nämnden skall i sådant syfte i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror

samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare och de enskilda

återförsäljarna efter erforderliga undersökningar till monopolets utövare

avgiva begärda yttranden eller, när skäl därtill äro, egna framställningar.

33 §.

Nämnden skall bestå av sju ledamöter.

Ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot i nämnden utses

av Konungen. Två ledamöter utses av kommerskollegium bland personer,

vilka företräda de enskilda återförsäljarnas intressen, samt två av monopolets

utövare.

I enahanda ordning utses suppleanter för ledamöterna i nämnden.

34 §.

Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av

Konungen.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

35 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader, och vare den tillverkade varan ävensom vid

tillverkningen brukad redskap förbrutna.

36 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest

den icke är att enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel anse såsom

olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

37 §.

Den, som utan sådan anmälan, som i 8 § sägs, odlar tobak för annat ändamål

än till prydnad, straffes med dagsböter.

38 §.

1. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket till annan

än monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å otillåten tid, straffes

med dagsböter, och vare skördad tobak, som av honom innehaves, förbruten.

2. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling eller

för skördens torkning använda rum,

eller undandrager han sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens

utövande nödig upplysning,

eller förvarar han av honom skördad tobak i annan än vederbörligen anmäld

lokal,

eller uraktlåter han att ställa sig till efterrättelse vad som eljest enligt

denna lag honom åligger eller de kontrollbestämmelser, som av Konungen

utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal

i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar,

straffes med böter, högst 300 kronor.

39 §.

Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna lag vara därtill

berättigad, innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara, dömes,

där han icke är förfallen till straff enligt 35 § eller 38 § 1 morn., till

dagsböter.

Vara, som sålunda olovligen innehaves, vare förbruten.

40 §.

Överträder någon det i 6 § givna förbud eller befinnes någon, utan att

jämlikt denna lag vara därtill berättigad, innehava specialmaskin eller specialverktyg

för tillverkning av tobaksvaror, vare underkastad enahanda straff

och påföljd, som i 39 § sägs.

41 §.

Saluhåller någon tobaksvara, som icke är försedd med behörig kontrollstämpel,

eller ändrar någon det å tobaksvara anbragta priskurantpriset, straffes

med dagsböter eller fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.

42 §.

Begår någon i annat fall än i 41 § avses förseelse mot vad i 20 eller 21 §

stadgas,

eller försäljer någon tobaksvara, som införts till riket enligt bestämmelserna

i 26 eller 28 §,

straffes med dagsböter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

43 §.

Den, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande

av tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 7 § avses, straffes

med dagsböter.

44 §.

Bortför någon från fartyg eller luftfartyg inom svenskt territorium obeskattade

tobaks varor, som i 17 § c) avses, straffes med dagsböter, och skall

varan dömas förbruten.

45 §.

Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat dömas förbruten, gälde

dess värde.

46 §.

I denna lag avsedd egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff

för olovlig varuinförsel förklarats förbruten eller skolat enligt tullstadgan

eller annan författning försäljas, skall behandlas på sätt Konungen förordnar.

47 §.

För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans

hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig,

liksom vore överträdelsen begången av honom själv.

48 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom värdet av egendom, som enligt

denna lag dömes förbruten, tillfälle kronan.

49 §.

Angående beslag gäller vad därom finnes särskilt stadgat, dock att i fall

som i 44 § sägs jämväl tulltjänsteman äger verkställa beslag.

50 §.

Finnes för överträdelse av denna lag stadgad särskild påföljd, skall densamma

tillämpas även i det fall, att den felaktige för överträdelsen dömes

till ansvar enligt allmän strafflag.

51 §.

De bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror,

som utöver vad i denna lag stadgas finnas erforderliga, meddelas av

Konungen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1943, från och med vilken dag förordningen

den 15 december 1914 (nr

436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket ävensom förordningen

den 20 juni 1924 (nr 247)

angående behandlingen av till riket

inkommande tobaksvaror skola upphöra

att gälla.

(Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1943, från och med vilken dag förordningen

den 15 december 1914 (nr

436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket ävensom förordningen

den 20 juni 1924 (nr 247)

angående behandlingen av till riket

inkommande tobaksvaror skola upphöra

att gälla.

Till dem, som till följd av införandet

av statsmonopol å importen till riket

av tobaksvaror förlora näringsverksamhet

eller anställning, skall ersättning

utgå enligt de grunder och i

den ordning Konungen och riksdagen

bestämma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 23

2) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl.

Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till följd av införandet av statsmonopol å importen till riket av tobaksvaror

skall i enlighet med här nedan angivna grunder dels tobaksimportör

tillhöriga inventarier och varulager inlösas dels ock ersättning utgå för förlorad

näringsverksamhet samt för förlust av anställning hos tobaksimportör.

2 §•

I denna förordning förstås med

tobaksimportör: envar, som

vid tiden för importmonopolets ikraftträdande

med stöd av 22 § förordningen

den 15 december 1914 (nr

436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket för egen räkning

bedriver införsel av tobaksvaror;
grossistimportör:

tobaks
importör,

som huvudsakligen idkar

partiförsäljning med de av honom införda

tobaksvarorna;

detaljistimportör: tobaksimportör,

som huvudsakligen försäljer

av honom införda tobaksvaror i

egen detaljaffär;

tobaksagent: envar, som yrkesmässigt

för utländsk fabrikants

räkning verkar för avsättning inom

riket av importerade tobaksvaror.

2 §■

I denna förordning förstås med

tobaksimportör: envar, som

vid tiden för importmonopolets ikraftträdande

med stöd av 22 § förordningen

den 15 december 1914 (nr

436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket för egen räkning

bedriver införsel av tobaksvaror;
grcssistimportör:

tobaks
importör,

som huvudsakligen idkar

partiförsäljning med de av honom införda

tobaksvarorna;

detaljistimportör: tobaksimportör,

som försäljer av honom införda

tobaksvaror huvudsakligen i

egen detaljaffär;

tobaksagent: envar, som yrkesmässigt

för utländsk fabrikants

räkning verkar för avsättning inom

riket av importerade tobaksvaror.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Majlis förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §•

1. För uppskattning av värdet å inventarier och lager, som skola inlösas,

samt för bestämmande av annan ersättning, som enligt denna förordning

skall utgå, tillsättes en för riket gemensam kommission med den sammansättning

och befogenhet, som här nedan stadgas.

2. Kommissionen skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden

och tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Majit.

Ordföranden och dennes suppleant skola vara lagkunniga och i domarvärv

erfarna.

Övriga tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses sålunda, att kommerskollegium,

efter hörande av för kollegium kända föreningar av tobaksimportörer

och hos dessa anställd personal, avgiver förslag å tolv personer,

ägnade att företräda de ersättningsberättigades intressen, varefter Kungl.

Majit bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och tre suppleanter.

3. Kommissionen har till uppgift att fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp

samt i övrigt träffa avgörande angående inlösnings- och ersättningsfrågor.

Det åligger kommissionen att föra protokoll över behandlingen av inlösnings-

eller ersättningsfråga samt däri upptaga sitt beslut jämte motivering

för detsamma.

Kommissionens beslut skola, så snart ske kan, till Kungl. Majit ingivas

och genom rekommenderat brev med allmänna posten delgivas vederbörande

enskilde sakägare.

Mot kommissionens beslut må klagan icke föras.

4. Kronans rätt skall inför kommissionen bevakas av ombud, som av

Kungl. Majit förordnas.

Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans inlösningseller

ersättningsanspråk inför kommissionen själv eller genom ombud bevaka

sin rätt.

Envar, som påfordrar inlösning av egendom eller gör anspråk på ersättning

enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik inlösning

eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla kommissionen

erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes

nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionen för att meddela muntliga

upplysningar.

Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning

avses, åligge nu nämnda skyldigheter envar av dem.

Kommissionen äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga sakkunniga

personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.

Kostnaden för kommissionens arbete bestrides i den ordning Kungl. Majit

bestämmer.

5. De närmare föreskrifter angående kommissionens verksamhet, som må

finnas erforderliga, utfärdas av Kungl. Majit.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4 §•

1. Tobaksimportör eller tobaksagent, som påfordrar inlösning eller ersättning

enligt denna förordning, åligger, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma

till dylik förmån, dels att inom en månad efter importmonopolets ikraftträdande

till kommissionen härom ingiva ansökan enligt av kommissionen

fastställt formulär, dels ock att till kommissionen inom samma tid, såvida

icke kommissionen medgivit uppskov, insända sina handelsböcker jämte fakturor

och verifikationer för de verksamhetsår, som falla mellan den 31 december

1934 och den 1 januari 1943, ävensom vederbörligen avslutat fullständigt

bokslut för den tid, som därefter förflutit intill importmonopolets

ikraftträdande, så specificerat att vid blivande inventering bokföringens riktighet

kan bedömas.

2. Grossistimportör skall vid ansökan om ersättning för förlorad näringsverksamhet

foga dels en till vederbörande registreringsmyndighet ställd behörig

anmälan, att han upphört med sin importrörelse och förty begär, att för

sagda rörelse använda och registrerade varumärken varda ur registret avförda,

dels ock förbindelse, varigenom han medgiver, att monopolets utövare må för

sin räkning registrera i importörens rörelse inom riket använda varumärken,

även örn i desamma ingå importörens namn eller firma. Ha berörda handlingar

icke fogats vid ansökningen, äger kommissionen förelägga sökanden

viss tid, inom vilken handlingarna skola ingivas vid det i 1 mom. stadgade

äventyr.

3. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 11 §, är skyldig att, vid det

i 1 mom. stadgade äventyr, enligt av kommissionen fastställt formulär därom

göra ansökan till kommissionen inom en månad efter importmonopolets

ikraftträdande.

5 §.

Angående utbetalning av fastställda inlösnings- och ersättningsbelopp förordnar

Kungl. Maj :t på vederbörandes framställning.

Särskilda bestämmelser angående inlösning och ersättning.

6 §•

Grossistimportör skall äga påfordra inlösen av:

1) importören tillhöriga lösa inventarier, vilka förvärvats före den 1 januari

1943 och bevisligen varit i regelbundet bruk inom importrörelsen samt

icke skäligen kunna antagas efter importrörelsens nedläggande komma till

användning inom annan av importören bedriven verksamhet;

2) importören tillhörigt lager av utländska tobaksvaror, dock att, örn kommissionen

finner särskilda skäl därtill, från inlösning må undantagas vara,

som för importörs räkning kvarligger i utlandet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Inlösningspriset för egendom, som i denna paragraf avses, bestämmes efter

vad egendomen av kommissionen prövas skäligen vara värd. Vid värdering

av lager av tobaksvaror användes såsom utgångspunkt beträffande licensbehandlade

varor priskurantpriset, beträffande inom riket befintliga, icke

licensbehandlade varor summan av inköpspriset och kostnaden för varans

införsel till riket samt beträffande utom riket befintliga varor inköpspriset.

7 §•

Grossistimportör, som jämväl bedriver partiförsäljning av s. k. kortvaror

och vid importmonopolets ikraftträdande nedlägger hela sin rörelse, skall

äga påfordra inlösen av importören tillhörigt lager av nu angivna varor efter

vad egendomen av kommissionen prövas skäligen vara värd.

8 §.

Grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937, äger

erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet med belopp motsvarande

högst fyra gånger medeltalet av den handelsvinst, som hans rörelse befinnes

hava givit för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940

fallande verksamhetsåren (medelhandelsvinsten).

Såsom handelsvinst respektive förlust å rörelsen upptages vad kommissionen

vid undersökning av affärens handelsböcker finner utgöra årsresultatet

av rörelsen, sedan affären, i den mån det icke förut skett, belastats med 5 procent

ränta å det egna kapital, som enligt kommissionens uppskattning under

året i verkligheten använts i affären.

Vid beräkning av handelsvinsten Vid beräkning av handelsvinsten

skall rörelsens belastande med skatter skall rörelsens belastande med skatter

ske med utgångspunkt från de för

inkomst under år 1939 gällande skattesatserna.

I övrigt förfares på sätt

kommissionen med hänsyn till omständigheterna

prövar skäligt.

ske med utgångspunkt från de skattesatser,

som gälla för inkomst åtnjuten

under år 1939, dock att rörelsen

icke skall belastas med värnskatt. I

övrigt förfares på sätt kommisionen

med hänsyn lill omständigheterna

prövar skäligt.

Vid bedömandet av frågan, huruvida ersättning för förlorad näringsverksamhet

bör utgå med det i första stycket angivna högsta beloppet, skall kommissionen

taga vederbörlig hänsyn till rörelsens struktur och utvecklingstendens

samt övriga omständigheter, som kommissionen finner skäligen böra beaktas.

9 §.

Grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937 och

som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen, äger, oavsett

om ersättning enligt 8 § tillerkännes honom eller icke, erhålla ersättning

för förlorad näringsverksamhet i form av livränta.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 27

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Till grund för beräkningen av livränta skall läggas den beräknade årslön

till affärsledaren, som kommissionen efter jämförelse med företag av liknande

omfattning prövar skäligt fastställa, dock högst 10,000 kronor.

Livränta skall till den, som under minst 20 år bedrivit importverksamhet,

utgå med sex tiondelar av sålunda fastställd ledarlön samt till den, som icke

uppnått 20 verksamhetsår, med ett i förhållande till verksamhetstidens längd

nedsatt belopp.

Livränta skall under den ersättningsberättigades återstående livstid utbetalas

med en tolftedel vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och

med den månad, importmonopolet träder i kraft, till och med den månad,

varunder livräntetagaren avlider.

10 §.

Detaljistimportör, som sedan den 1 januari 1937 i anslutning till egen detaljaffär

bedrivit import av tobaksvaror och som i medeltal för de mellan

den 31 december 1934 och den 1 januari 1940 fallande verksamhetsåren genom

importrörelsen förvärvat minst en tiondel av sin hela nettoinkomst från

affären, äger erhålla ersättning med åtta procent av det belopp, vartill försäljningen

av egna importvaror i medeltal uppgått under sagda verksamhetsår.

11 §•

1. Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av

importmonopolets införande mister sin anställning, äger att, på sätt här nedan

förmäles, erhålla ersättning under följande villkor, nämligen

a) att han vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare samt

uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbete under de fem närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av anställning

hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i statens

tjänst eller hos monopolets utövare.

2. Ersättning skall till den, som vid importmonopolets ikraftträdande

uppnått minst 45 års ålder, utgå i form av livränta och till övriga anställda i

form av inkomstersättning.

Livränta respektive inkomstersättning fastställes på grundval av ersättningstagarens

medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen åren

1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10,000 kronor,

överskjutande belopp icke medräknas.

3. Livränta skall till den, som under minst 20 år innehaft anställning hos

tobaksimportör, utgå med sex tiondelar av medelårsinkomsten samt till den,

som icke uppnått 20 anställningsår, med ett i förhållande till anställningstidens

längd nedsatt belopp.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Livräntan skall utbetalas på sätt i 9 § sista stycket sägs.

Därest ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall

livräntan minskas med pensionens belopp.

4. Inkomstersättning skall till den, som vid importmonopolets ikraftträdande

icke uppnått 25 års ålder, utgå med belopp motsvarande en halv medelårsinkomst.

Till den, som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått 25

års ålder utgår inkomstersättning med belopp motsvarande en medelårsinkomst

för den anställningstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren

före sagda tidpunkt. För varje tidigare helt anställningsår efter fyllda 21 år

ökas ersättningen med tre femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån

varje sådant anställningsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår

efter fyllda 21 år.

Inkomstersättning må icke bestämmas till högre belopp än sex gånger

medelårsinkomsten.

Inkomstersättning skall utbetalas med sex procent av medelårsinkomsten

vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och med den månad, importmonopolet

träder i kraft, till dess hela ersättningsbeloppet utgivits. Avlider

ersättningstagare utbetalas återstående del av ersättningsbeloppet på enahanda

sätt till ersättningstagarens dödsbo.

12 §.

På ansökan av ersättningstagare, som avses i 11 §, må kommissionen,

när särskilda omständigheter därtill föranleda, besluta, att i stället för livränta

eller inkomstersättning skall på en gång utbetalas ett belopp, som i

fråga om livränta utgör dennas kapitalvärde samt i fråga örn inkomstersättning

fem sjättedelar av ersättningen.

13 §.

Tobaksagent, som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937 och

som i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940

fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av

sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, äger, därest han vid importmonopolets

ikraftträdande nedlägger sin verksamhet som tobaksagent, uppbära

livränta.

Till grund för beräkningen av livränta, varom nu är fråga, skall läggas

medelårsinkomsten av tobaksagenturen under de verksamhetsår, som i första

stycket avses, dock att, därest medelårsinkomsten överstiger 10,000 kronor,

överskjutande belopp icke medräknas.

Livränta skall till den, som under minst 20 år bedrivit verksamhet som

tobaksagent, utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda medelårsinkomsten

samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med ett i

förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Livräntan skall utbetalas på sätt i 9 § sista stycket sägs.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

14 §.

Finner kommissionen på grund av särskilda omständigheter i visst fall

avvikelse från i denna förordning stadgade ersättningsregler erforderlig till

vinnande av skäligt resultat, må sådan avvikelse ske.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

3) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl.

Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om skattefrihet för vissa ersättningar vid införandet

av statsmonopol å importen av tobaksvaror.

Härigenom förordnas, att belopp,

som utgives enligt 8, 10 eller 12 § förordningen

om vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror, ej skall vid tilllämpning

av kommunalskattelagen

och förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig

inkomst.

Härigenom förordnas, att belopp,

som utgives enligt 8, 10 eller 12 § förordningen

örn vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror, ej skall vid tilllämpning

av kommunalskattelagen

och förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig

inkomst. Ej heller skall skatt

enligt förordningen om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar utgå

å belopp, som uppburits jämlikt

förstnämnda förordning.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

B) besluta, att anm. 2 vid nr 159 i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan från och

med den 1 juli 1943 skall hava följande ändrade lydelse:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför

färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av

26 § 1 mom. lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror fastställd myckenhet, skall för berörda överskott erlägga tull,

som utgör:

a) vad angår myckenhet, icke överstigande den av Kungl. Majit med stöd

av 26 § 2 mom. nämnda lag fastställda,

för cigarrer ......................................... 15 öre per st.

> cigarrcigarretter.................................. 8 > » >

> cigarretter....................................... 5 > > >

> färdiga tobaksvaror, andra slag................... 10 kr. > kg.

b) vad angår myckenhet överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer.......................................... 30 öre per st.

t cigarrcigarretter.................................. 16 > > >

> cigarretter........................... 10 j > >

» färdiga tobaksvaror, andra slag................... 20 kr. » kg.

C) bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar träffa

överenskommelse med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

om sådana ändringar i gällande avtal angående utövandet av

statens tobaksmonopol, som föranledas av nyssnämnda lags

antagande;

D) bemyndiga Kungl Majit att med aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet träffa avtal därom, att av bolagets medel

skall utgå gottgörelse till de inom tobaksbranschen sysselsatta

personer, som avses i den föreslagna ersättningsförordningen,

i enlighet med den i sagda förordning omförmälda kommissionens

beslut;

E) lämna följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 256 av herr Åqvist m. fl. och

lii 368 av herr Molander m. fl.,

de likalydande motionerna I: 257 av herr Holmström m. fl.

och II: 369 av herrar Olson i Göteborg och Staxäng,

motionen 1: 252 av herr Herlitz, samt

motionen II: 367 av herr von Friesen,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan anfört och hemställt, utan åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1943.

På sammansatta bevillnings- och första lagutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

31

Närvarande:

från första lagutskottet:

herrar Lindqvist, Gärde, Wagnsson, Sandström, Karl Johan Olsson, Olsson i Mellerud,

Gezelius och Ryberg*;

från bevillningsutskottet:

herrar Bärg, Sylwan, Egnell, Sjödahl, Karlsson i Grängesberg, Olsson i Gävle, Orgard

och De Geer.

* Icke närvarit vid justeringen av utlåtandet.

Re servation

av herr De Geer, som hemställt, att riksdagen måtte avslå Kungl. Majrts

förevarande proposition nr 200.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:266 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, m.m. a1 i texten