Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1943-05-27 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bev1LU 1943:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1943 kl. 5 e. m.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror. m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och första lagutskottet
har till behandling i sammansatt bevillnings- och första lagutskott hänskjutits
Kungl. Maj:ts den 9 april 1943 dagtecknade proposition, nr 200, med
förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,
m. m., jämte i anledning därav väckta motioner.
I förevarande proposition har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och av
lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,
2) förordning om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror samt
3) förordning örn skattefrihet för vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror;
dels besluta, att anm. 2 vid nr 159 i den vid tulltaxeförordningen den 4
oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan från och med den 1 juli 1943 skall
hava följande ändrade lydelse:
Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför färdiga tobaksvaror
utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 26 § 1 mom. lagen angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror fastställd myckenhet, skall för berörda överskott
erlägga tull, som utgör:
a) vad angår myckenhet, icke överstigande den av Kungl. Maj:t med stöd av 26 § 2 mom.
nämnda lag fastställda,
för cigarrer............................................................ 15 öre per st.
> cigarrcigarretter.................................................... 8 > » »
» cigarretter......................................................... 5 » » »
» färdiga tobaksvaror, andra slag..................................... 10 kr. » kg.
b) vad angår myckenhet överskjutande den under a) åsyftade,
för cigarrer............................................................ 30 öre per st.
» cigarrcigarretter.................................................... 16 » » »
» cigarretter......................................................... 10 > » »
» färdiga tobaksvaror, andra slag..................................... 20 kr. » kg.
Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 7 sami. 2 avd. Nr 2. 1
2 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa överenskommelse
med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet örn sådana ändringar i gällande
avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledas av nyssnämnda
lags antagande;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
träffa avtal därom, att av bolagets medel skall utgå gottgörelse
till de inom tobaksbranschen sysselsatta personer, som avses i den föreslagna
ersättningsförordningen, i enlighet med den i sagda förordning omförmälda
kommissionens beslut.
Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Propositionen har vad angår förslaget till förordning örn skattefrihet för
vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror
samt i fråga om ändrad lydelse av anm. 2 vid nr 159 i tulltaxan hänvisats
till bevillningsutskottet och i övrigt till lagutskott.
Till sammansatta bevillnings- och första lagutskottet — här nedan benämnt
utskottet — ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
hänvisade till lagutskott:
a) de likalydande motionerna nr 256 i första kammaren av herr Åqvist
m. fl. och nr 368 i andra kammaren av herr Molander m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte antaga den vid Kungl. Majits proposition nr 200 fogade
förordningen örn vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror med de ändringar, som skulle påkallas därav att i stället
för vad i propositionen föreslagits skulle gälla följande:
1) Till person, som vid importmonopolets ikraftträdande åtnjuter pension
från tobaksimportör, hos vilken han varit anställd, skall utgå livränta med
belopp, som befinnes skäligt.
2) Alt. A.
Livränta resp. inkomstersättning till hos tobaksimportör anställd person
fastställes på grundval av ersättningstagarens årsinkomst, varmed förstås
den vederbörligen styrkta inkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen
under de 12 månader, som infallit närmast före den tidpunkt, vid vilken importmonopolet
träder i kraft.
2) Alt. B.
Såväl å livränta som å inkomstersättning skall utgå dyrtidstillägg beräknat
enligt i det så kallade ramavtalet angivna grunder.
3) Livränta skall till den, som under minst 20 år innehaft anställning hos
tobaksimportör, utgå med 75 % av årsinkomsten samt till den, som icke
uppnått 20 anställningsår, med ett i förhållande till anställningstidens längd
nedsatt belopp.
Inkomstersättning må icke bestämmas till högre belopp än nio gånger årsinkomsten.
4) Avlider ersättningstagare, som tillerkänts livränta, och efterlämnar änka
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
3
eller barn under 16 år samt finnes skälig anledning antaga, att de efterlevandes
inkomst icke skall förslå till deras försörjning, må försörjningsbidrag till
dem utgivas.
Dylikt bidrag må för år räknat utgå med så stor summa, att den tillsammans
med annan de efterlevandes inkomst utgör för ensam änka 65 °/« av
den livränta, som fastställts för ersättningstagaren, med en förhöjning för
varje barn under 16 år med 15 °/o av bidraget till ensam änka.
Finnes ej änka eller avlider änka med försörjningsbidrag, må till varje
efterlevande barn under 16 år bidraget utgå med så stor summa, att den
tillsammans med annan de efterlevandes inkomst utgör 20 °/o av den livränta,
som fastställts för ersättningstagaren.
Försörjningsbidrag lill efterlevande må dock i varje särskilt fall uppgå
lill högst 90 °/o av den livränta, som fastställts för ersättningstagaren.»;
b) motionen nr 252 i första kammaren av herr Herlitz, vari hemställts,
»att riksdagen — vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition nr 200
—- måtte däri besluta sådan ändring, att de grundläggande bestämmelserna
dels arn rätt till ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust av
anställning, dels örn ersättningens bestämmande jämlikt § 87 regeringsformen
intagas i lag»;
hänvisade delvis till bevillningsutskottet och delvis till lagutskott:
c) de likalydande motionerna nr 257 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. samt nr 369 i andra kammaren av herrar Olson i Göteborg och
Staxäng, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
»1) att de i 8 § första stycket ersättningsförordningen meddelade bestämmelserna
beträffande beräknande av ersättningen för förlorad näringsverksamhet
på grundval av handelsvinsten endast få normerande karaktär;
2) att i 8 § andra stycket ersättningsförordningen omförmäld ränta fastslälles
till 4 procent;
3) att i 8 § tredje stycket nyssnämnda förordning på det sätt ändras, att
rörelsens belastande med skatter skall ske med utgångspunkt från de för
inkomst under ett vart av åren 1935—1939 gällande skattesatserna eller —
därest detta yrkande icke kan bifallas — med utgångspunkt från de under
sistnämnda år gällande skattesatserna med undantag likväl för värnskatten;
4)
att skatt ej skall beräknas på räntan å det i rörelsen investerade kapitalet;
5) att det högsta belopp, varmed livränta enligt 9 och 11 §§ förenämnda
förordning skall utgå till företagsledare och personal, skall utgöra 75 procent
av grundbeloppet;
6) att i motiven till 14 § ersättningsförordningen uttalande göres av innehåll,
att kommissionen erhåller befogenhet att bestämma ersättningen på
sådant sätt, att — med beaktande av de säregna förhållandena vid denna
inlösning — ett i de individuella ersättningsfallen skäligt resultat uppnås;
7) att s. k. dolda vinster i varulager, som framkomma vid inlösningen,
vid inkomstbeskattningen må fördelas på högst fem år, samt
8) att sådan engångsersättning enligt 8 § ersättningsförordningen som skaf!
4
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
vara undantagen från skatteplikt till kommunal inkomstskatt och statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt jämväl måtte undantagas från skatteplikt till
utskiftningsskatt»;
varjämte hemställts, att vederbörande utskott måtte utforma i anledning
av berörda yrkanden erforderliga författningsändringar; samt
d) motionen nr 367 i andra kammaren av herr von Friesen, vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå förevarande proposition, i vad densamma
avsåge statlig reglering av importen av tobaksvaror, samt — därest detta
yrkande ej bleve bifallet — vidtaga sådan ändring av förslaget, att detaljistimportörerna
medgåves fri kalkylation å egen import samt rätt att vid omlicensering
och nedsättning av priset å en vara återfå den efter det högre
priset erlagda skatten.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena tilllåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Under utskottets behandling av förevarande proposition lia till utskottet
inkommit skrifter från Tobakshandlarnas riksförbund. Svenska tobaksengrossisternas
förening, Tobaksimportförsäljareföreningen och Kooperativa
förbundet samt firma .Tohn Bohmans Eftr. Victor Baudou, i vilka skrifter
framställts erinringar i olika hänseenden mot de i propositionen framlagda
förslagen.
Angående vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Majit anfört till motivering för de föreliggande förslagen får utskottet, i den
mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
Under den tid det svenska tobaksmonopolet varit gällande ha, framför allt
från organisationer av näringsidkare inom tobaksbranschen, tid efter annan
önskemål framförts om statliga åtgärder i syfte att i olika hänseenden förbättra
förhållandena för näringens utövare. Dessa framställningar ha föranlett
åtskilliga utredningar rörande de vid skilda tillfällen aktuella spörsmålen.
Vissa av de förslag, som därvid framkommit, ha jämväl föranlett
beslut om åtgärder från det allmännas sida. Någon mera slutgiltig lösning
av problemet i dess helhet har likväl hittills icke vunnits.
Då en förnyad utredning genom statens försorg syntes chefen för finansdepartementet
motiverad för undersökning i vad mån och på vilket satt de
påtalade missförhållandena kunde genom statligt ingripande avhjälpas, hemställde
departementschefen i statsrådet den 8 april 1938 att Kungl. Majit
måtte bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga
för att inom departementet biträda med utredning rörande importoch
detaljhandeln med tobaksvaror.
Med stöd av ett i enlighet med denna hemställan lämnat bemyndigande
tillkallade departementschefen nyssnämnda dag ledamöterna av riksdagens
andra kammare, ombudsmannen D. E. Hall, lantbrukaren N. Hammarlund
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 5
och direktören N. T. Henriksson samt ledamoten av riksdagens förslå kammare,
redaktören J. Sandén och nuvarande ledamoten av riksdagens första
kammare, direktören E. L. Åqvist att verkställa utredningen. Åt Åqvist uppdrogs
alt såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga, som antogo namnet 1938 års tobakshandelsutredning, avgå
vo betänkande den 16 december 1940 (Statens offentliga utredningar 1940:
34).
över betänkandet avgåvos, efter remiss, utlåtanden av statskontoret, generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen och kommerskollegiumt vid vars utlåtande
fogats yttranden av rikets samtliga handelskammare utom handelskammaren
i Visby, Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet. Yttranden
avgåvos vidare av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Tobakshandlarnas
riksförbund, Svenska tobaksengrossisternas förening, Tobaksimportörernas
kontors- & lagerpersonals förening, Tobaksimportförsaljareföreningen, Svenska
tobaksagenters förening och Svenska tidningsutgivare/öreningen. En framställning
med anledning av betänkandet inkom jämväl från Sveriges kioskidkares
riksförbund.
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet hemställde i sitt yttrande, att betänkandet
icke måtte läggas till grund för åtgärder från statsmakternas sida.
Därest statsmakterna likväl skulle finna en reglering av tobakshandeln påkallad,
borde frågan enligt bolagets mening lösas efter andra linjer än de
i betänkandet angivna. Med anledning av detta uttalande hemställde departementschefen
i skrivelse till bolagets styrelse den 29 december 1941, att styrelsen
måtte närmare utveckla sin .sålunda antydda uppfattning örn det lämpligaste
förfarandet vid en eventuell reform. Styrelsen har därefter i skrivelse
den 19 juni 1942 — under vidhållande av ståndpunkten, att .statliga åtgärder
vore opåkallade — framlagt ett alternativt reformförslag.
över sistnämnda utlåtande lia yttranden inhämtats från kommerskollegium
och de organisationer, som genom kollegium hörts över betänkandet, ävensom
från Tobakshandlarnas riksförbund och Svenska tobaksengrossisternas
förening. Med anledning av utlåtandet ha skrifter vidare inkommit från firma
Karl Olofssons tobakshandel, Stockholm, m. fl., Svenska tobaksagenters
förening samt Tobaksimport försal jaref öreningen.
I den föreliggande propositionen behandlas dels frågan örn importen av
färdiga, utländska tobaksfabrikör dels frågan örn detaljhandeln med tobaksvaror
och dels frågan örn de grunder efter vilka ersättning vid tobaksimportens
monopolisering bör utgå lill de av åtgärden berörda enskilda importörerna
och deras personal.
Importen av tobaksvaror.
Jämlikt 1 8 första stycket förordningen den 15 december 1914 (nr 436)
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket tillkommer rättighet
att i rike! lillverka eller låta tillverka tobaksvaror uteslutande staten. Enligt
6 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
22 § 1 inom. i förordningen är däremot införsel till riket av tobaksvaror tilllåten
för den, som inom riket yrkesmässigt driver handel med dylika varor,
ävensom annan innehavare av registrerad firma, vilken ådagalägger, att han
ämnar driva sådan handel.
I en den 5 december 1939 dagtecknad, till tobakshandelsutredningen ingiven
skrift framhöll Svenska tobaksengrossisternas förening de svårigheter,
varmed importörerna hade att kämpa. Därvid anfördes bland annat, att skatteskruven
undan för undan dragits åt hårdare samtidigt som prisnivån å monopolvaror
sänkts och grossisternas marginal krympt samman. Någon garanti
funnes icke mot nya skattehöjningar och vetskapen om monopolbolagets
möjligheter att genom sänkningar av prisnivån ytterligare begränsa importhandelns
konkurrensförmåga utgjorde likaledes en hämmande faktor. Det
innebure ingen överdrift att påstå, att förutsättningarna för näringens självständiga
bestånd bortfallit. I ett dylikt läge syntes åtminstone billighetsgrundsatser
bjuda, att staten, som genom sina fiskaliska anspråk skapat detta tillstånd,
trädde emellan och mot skälig ersättning övertoge importverksamheten.
Däremot ha representanter för detaljistimportörerna inför de sakkunniga
hävdat, att den fria tobaksimporten med hänsyn till dess kvalitetsreglerande
betydelse borde bibehållas och en utjämning av skattesatserna åvägabringas,
så att den fria importen erhölle en mera rättvis belastning och bleve i stånd
att fylla sin uppgift.
Beträffande innebörden av de sakkunnigas förslag samt innehållet i däröver
avgivna remissyttranden, monopolbolagets utredning, de nya remissyttrandena
och departementschefens anförande till statsrådsprotokollet tillåter
sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 24—-42).
Detaljhandeln med tobaksvaror.
Syftet med tobaksmonopolets införande var alt uppnå ett effektivare utnyttjande
av tobakskonsumlionen som skattekälla. I överensstämmelse härmed
ansågs andra eller längre gående åtgärder icke böra tillgripas än de,
som vore erforderliga för vinnande av ett effektivare skatteresultat. Handeln
med tobaksvaror blev till följd härav bunden allenast genom sådana ordnings-
och kontrollföreskrifter, som finge anses vara för tillverkningsmonopolets
behöriga utövning oundgängligen nödvändiga. I enlighet med denna
ståndpunkt stadgas i 5 § av den nu gällande monopolförordningen följande:
»Handeln med tobaksvaror är fri, under iakttagande av de i denna förordning
meddelade föreskrifter jämte vad i övrigt gäller angående handel med
tobaksvaror.»
På senare tid har en stark ökning ägt rum av antalet tobaksaffärer och
upprepade framställningar gjorts om förbättrade betingelser för specialtobakshandeln.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 1
Beträffande innebörden av de sakkunnigas förslag rörande detaljhandeln
med tobaksvaror samt innehållet i däröver avgivna remissyttranden, monopolbolagets
utredning, remissyttrandena över berörda utredning och departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 47—62).
Bestämmelserna rörande tillverkningen och importen av tobaksvaror samt
om tobaksdetaljhandelns ordnande ha i propositionen sammanfattats i ett
förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.
över detta förslag, såvitt däri ingå bestämmelser, vilka innefatta utvidgning
av den i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgade monopolrättigheten, har
lagrådet avgivit utlåtande, varvid förslaget i angivna hänseende lämnats utan
erinran.
Ersättningsgrunderna vid tobaksimportens monopolisering.
Angående innebörden av de sakkunnigas förslag i fråga örn rätten till ersättning
åt dem, som i sin näring eller verksamhet beröras av ett importmonopol,
samt innehållet i de över förslaget avgivna remissyttrandena, monopolbolagets
utredning, remissyttrandena över berörda utredning och departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 78—102).
De i propositionen föreslagna ersättningsgrunderna ha sammanfattats i ett
förslag till förordning örn vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror. Nämnda förslag har icke varit föremål för granskning
av lagrådet. Emellertid har lagrådet i detta hänseende anfört bland annat,
att spörsmålet örn ersättning till de av monopolet berörda syntes lagrådet
vara av den betydelse för huvudfrågans bedömande att bestämmelser i
detta ämne borde enligt § 60 regeringsformen i dess nuvarande lydelse anlagas
samtidigt med och i samma ordning som beslutet örn monopolets inrättande.
d. v. s. i den för civillagstiftning gällande ordningen. Därav följde
likväl ej, att erforderliga detaljregler skulle givas i civillags form. Det syntes
lagrådet — som förutsatte att skälig gottgörelse bereddes vederbörande —•
kunna vara tillfyllest, att i lagen upptoges dels de grundläggande bestämmelserna
örn rätt till ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust
av anställning, dels stadgande att ersättningen enligt de närmare grunder,
som meddelades av Konungen och riksdagen, skulle fastställas av en särskild,
av Konungen tillsatt nämnd.
Departementschefen har i berörda hänseende anfört följande:
»Att förslag till ersättningsregler bör föreläggas riksdagen samtidigt med
själva monopolförslaget synes mig uppenbart. För egen del kan jag däremot
icke finna annat, än att syftet med 1937 års ändring av § 60 regeringsformen
skulle bliva tillgodosett i och med att frågan örn införandet av ett
8
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
nytt monopol behandlas i den för civillagstiftning stadgade ordningen. Icke
heller lagrådet har ansett, att ersättningsfrågans detaljer skulle behöva upptagas
i en civillag. Såsom den följande framställningen torde komma att belysa,
är det emellertid en vansklig uppgift att i förevarande ämne draga en
gräns mellan detaljer och grundläggande stadganden. Då riksdagen i allt
fall på en gång får taga ställning till såväl monopolförslaget som ett utförligt
förslag till ersättningsförordning, synes mig allenast ett konstaterande i
civillags form av att ersättning för förlorad näringsverksamhet och förlust
av anställning skall utgå och att ersättningen skall fastställas av en nämnd,
icke ha någon uppgift att fylla, helst som vid statsmakternas behandling av
monopolfrågor aldrig gjorts gällande annat, än att ersättning skall utgå enligt
regler, som motsvara billighetens krav.»
Utskottets yttrande.
Vad först angår frågan örn införseln till riket av färdiga utländska tobaksiabrikat
finner utskottet i likhet med departementschefen den i ärendet förebragta
utredningen giva vid handen, att kombinationen av enskild import
och monopoliserad inhemsk tillverkning av tobaksvaror medfört olägenheter,
som statsmakterna icke böra undandraga sig att söka avlägsna.
I likhet med departementschefen finner utskottet även lämpligt att detta ärende,
som mycket länge stått på dagordningen, vinner sin lösning utan ytterligare
uppskov. Det i propositionen framlagda förslaget, som i princip innebär
en utvidgning av tobaksmonopolet att omfatta jämväl importen, har
också för utskottet framstått som frågans mest rationella lösning.
I propositionen har emellertid en modifikation av importmonopolet förordats,
nämligen därutinnan att det fortfarande skulle finnas möjlighet för
en tobakshandlare att själv införa och i sin egen butik saluföra utländska
tobaksmärken. Även vid dylik s. k. detaljistimport skulle emellertid enligt förslaget
prissättningen på varan verkställas av monopolets utövare och på sådant
sätt, att försäljningsvinsten bleve lika stor som återförsäljarrabatten på
de inom landet tillverkade och de av monopolets utövare importerade tobaksvarorna.
1 motionen II: 367 har yrkats bland annat, att detaljistimportörerna
skulle tillåtas att fritt bestämma utförsäljningspriset på de egna importmärkena.
Med avseende på denna fråga ansluter sig utskottet obetingat till departementschefens
ståndpunkt, att en sådan frihet för detaljistimportörerna, som
motionären påyrkat, icke kan ifrågakomma, då under skyddet av ett dylikt
medgivande en ny engroshandel kunde växa fram och ett nytt inlösningsspörsmål
inom en måhända icke alltför avlägsen framtid uppkomma. Att
kombinera en rätt till fri vinstkalkylering med förbud mot försäljning av
importvarorna annat än i den egna butiken, finner utskottet i likhet med
departementschefen icke tilltalande.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
9
Såsom departementschefen yttrat, lärer detaljistimportens värde såsom garanti
för tobaksimportens fortbestånd bliva tämligen begränsat. Med hänsyn
till förslagets utformning i övrigt kan emellertid utskottet icke dela de
på vissa håll uttalade farhågorna för att konsumenterna framdeles skulle
bliva avstängda från tillgång på utländska tobaksvaror. Härutinnan erinrar
utskottet örn detaljhandlarnas rätt att hos monopolets utövare rekvirera även
importvaror. Impulser till handlandena att verkligen utnyttja denna rätt
med avseende å nya märken, som slagit igenom i andra länder, skola säkerligen
komma från konsumenternas sida. Det förefaller vidare mycket sannolikt,
att fabrikanterna genom reklam och på annat sätt komma att verka
för avsättningen i vårt land av de utländska märkena. Utskottet erinrar
slutligen om den befattning med importfrågorna, som statens tobaksnämnd
enligt 32 § tredje stycket i den föreslagna monopollagen skall få. I det utkast
till instruktion för nämnden, som återfinnes i tobakshandelsutredningens
betänkande, har också stadgats, att nämnden vid avgivande till monopolets
utövare av begärt yttrande eller egen framställning i frågor rörande
importen av utländska tobaksvaror skall beakta allmänhetens och återförsäljarnas
skäliga anspråk på urval av olika varuslag och märken av god
beskaffenhet. Till detta stadgande har även departementschefen särskilt
hänvisat. Utskottet, som delar den bl. a. av monopolbolaget självt hävdade
uppfattningen, att en import av tobaksvaror bör vidmakthållas, finner
sålunda i det föreliggande förslaget vara val sörjt för förverkligandet
av detta önskemål.
Vad härefter angår spörsmålet örn tobaksdetaljliandelns ordnande, visar
frågans historik, att med uppoffrande av betydande summor upprepade försök
gjorts att ur monopolbolagets varudistribution eliminera den speciella
kår av tobakshandlare, som vid tillverkningsmonopolets inrättande redan
existerade. Erfarenheten visar enligt utskottets uppfattning, att dessa försök
varit förfelade. I likhet med departementschefen finner utskottet vidare
uppenbart, att statsmakterna på ett helt annat sätt än beträffande andra
branscher inom detaljhandeln ha anledning att taga befattning med de svårigheter,
som uppstå inom detaljhandeln med en vara, vars tillverkning —
och hädanefter i stort sett även införsel — monopoliserats.
Det i propositionen framförda reformförslaget åsyftar en viss nyetableringskonlroll
under medverkan av statens tobaksnämnd för att skapa bättre
arbetsbetingelser för tobaksaffärerna i städer och stadsliknande samhällen.
Det härutinnan framlagda förslaget anser sig utskottet böra tillstyrka. Såsom
departementschefen framhållit, skulle reformens syfte snabbare förverkligas,
örn monopolbolaget ansloge medel lill en omedelbar inlösen på frivillighetens
väg av de sämst ställda, små tobaksaffärerna. I likhet med departementschefen
skulle utskottet finna önskvärt att en dylik åtgärd vidtoges.
Beträffande spörsmålet örn ersättning vid tobaksimportens monopolisering
till dem, som därigenom förlora näringsverksamhet eller anställning, har i
motionen I: 252 gjorts gällande, ali de grundläggande bestämmelserna örn så
10 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
dan ersättning jämlikt § 60 regeringsformen i dess nuvarande lydelse böra
beslutas i den ordning, som är stadgad beträffande civillagstiftning.
Delade meningar lia uppstått inom utskottet, huru berörda grundlagsstadgande
bör tolkas. Vid övervägande av denna fråga har utskottet funnit lämpligt,
att i en särskild punkt bland övergångsbestämmelserna i den föreslagna
monopollagen stadgas, att ersättning skall utgå efter de grunder och i den
ordning Konungen och riksdagen bestämma.
Vad angår de i propositionen föreslagna ersättningsreglerna, har utskottet
funnit dessa i stort sett väl tillgodose ersättningstagarnas berättigade intressen.
Frånsett en redaktionell jämkning i 2 § av den föreslagna ersättningsförordningen
har utskottet allenast på en punkt funnit anledning förorda
ändring, nämligen beträffande den i 8 § tredje stycket uppställda regeln om
skatteavdrag vid beräknandet av goodwillersättning till grossistimportör. Utskottet
finner det kunna medgivas, att värnskatt icke medräknas vid berörda
skatteavdrag.
Beträffande frågan om understöd till ersättningstagares efterlevande erinrar
utskottet om departementschefens uttalande, att någon generell bestämmelse
härutinnan icke synts böra meddelas. Med hänsyn till det ringa antal
ersättningsfall av förevarande art, varom kan bliva fråga, och den komplicerade
natur, författningsbestämmelser i ämnet oundvikligen måste erhålla,
ansluter sig utskottet till departementschefens ståndpunkt. Utskottet finner
det vidare kunna anförtros åt Kungl. Maj:t att i uppkommande fall avgöra,
huruvida sådana särskilt ömmande omständigheter må kunna anses föreligga,
att understöd åt efterlevande bör ifrågakomma ävensom att i sådant
fall träffa avtal med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet om utbetalande
av understödet. Utskottet erinrar i detta sammanhang om den år 1926 av
monopolbolaget avsatta fond å 600,000 kronor, vars avkastning användes till
understöd åt vissa behövande tobakshandlare. Hela avkastningen av denna
fond lärer numera icke åtgå till det ursprungligen avsedda ändamålet. Det
synes då utskottet ligga nära till hands att avkastningen från denna fond —
i den mån det kan ske utan eftersättande av dess ursprungliga ändamål —
i första hand begagnas för att bereda understöd jämväl åt de personer, varom
här är fråga.
I 12 § förslaget till ersättningsförordning stadgas, att ersättningstagare, när
särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillerkännas engångsersättning.
Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka, att skäl
torde föreligga till varsamhet vid tillämpning av detta stadgande.
Inom utskottet har uppmärksamhet blivit fäst vid det förhållandet, att under
trycket av rådande importsvårigheter vissa tobaksimportörer tills vidare
permitterat någon del av sin personal. Att dylik personal, i den mån
densamma vunnit ny anställning, avskäres från ersättningsförfarandet vid
tobaksimportens monopolisering lärer icke föranleda någon erinran. Men
fall kunna tänkas, då en person efter långvarig tjänst hos en importör, måhända
blott någon kortare tid före importmonopolets ikraftträdande permitterats
och icke lyckats erhålla ny anställning. I dylika fall synes det ur bil
-
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
11
liglietssynpunkt stötande, om ersättning icke kunde ifrågakomma. Den kommission,
på vilken det skall ankomma att fastställa ersättningarna, skall emellertid
enligt 14 § i den föreslagna förordningen beredas möjlighet att på grund
av särskilda omständigheter i visst fall företaga avvikelse från de i förordningen
stadgade ersättningsreglerna, därest kommissionen finner sådan avvikelse
erforderlig till vinnande av skäligt resultat. De nyss åsyftade fallen synas
enligt utskottets mening kunna regleras med tillämpning av detta stadgande.
Även i andra hänseenden finner utskottet i likhet med departementschefen
ett dylikt stadgande icke kunna undvaras men vill å andra sidan understryka
departementschefens uttalande i specialmotiveringen till 14 §, nämligen
att avvikelser från de i författningstexten angivna grunderna för ersättningsförfarandet
må ske i fall, då ett strikt tillämpande av dessa grunder
skulle ur statsverkets eller de ersättningsberättigades synpunkt få uppenbart
olämpliga konsekvenser.
Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om skattefrihet för
vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror
bör enligt utskottets mening kompletteras med stadgande örn frihet från utskiftningsskatt
med avseende å ersättningsbelopp som utbetalas till tobaksimportföretag,
vars rörelse bedrivits i form av aktiebolag.
övriga i propositionen framlagda förslag föranleda icke någon erinran från
utskottets sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Majlis förevarande
proposition nr 200 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, måtte
A) 1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag
betecknade
12
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
Lag
angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror samt att till riket
införa eller låta införa tobak eller tobaksvaror tillkommer, med nedan i
4 kap. angivna särskilda undantag, uteslutande staten (monopolrättighet).
Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten,
benämnes i denna lag monopolets utövare.
Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak
eller vari tobak i någon form ingår, såvitt varan är avsedd eller ägnad att
användas såsom njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses,
utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara
eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka
densamma såsom särskild vara.
2 §•
Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske
allenast i den ordning nedan i 2 kap. sägs.
3 §■
Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens
tillstånd inom riket innehavas av annan än monopolets utövare.
Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara sin tobaksskörd,
enligt vad i 2 kap. sägs.
4 §•
Monopolets utövare tillhandahåller på lämpligt sätt åt enskilda återförsäljare
såväl inom riket tillverkade som ock importerade tobaksvaror. Därvid
skall monopolets utövare i samråd med den nämnd, varom förmäles i
5 kap., söka anpassa försäljningsställenas antal med hänsyn till möjligheten
för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis omfattar försäljning av tobaksvaror,
att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan åsidosättande
av allmänhetens och monopolets utövares intressen.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 13
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
5 §•
Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom
cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas endast för monopolets
utövares räkning eller med Konungens tillstånd, dock med det i 26 §
nämnda undantaget beträffande cigarrettpapper.
Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej heller,
utom i fall som avses i 6 §, innehavas av annan än monopolets utövare.
6 §•
Tillverkning inom riket av i 5 § omförmälda specialmaskiner och specialverktyg
samt av cigarrettpapper och cigarretthylsor må äga rum endast för
monopolets utövares räkning eller med Konungens tillstånd.
7 §-
På Konungens prövning ankommer, örn vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, må inom
riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de
villkor, under vilka tillverkningen må äga rum.
2 KAP.
Örn tobaksodling.
8 §•
Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till prydnad,
skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1 juli till kontrollstyrelsen
eller den, som enligt tillkännagivande är dess ombud i orten, ingiva
skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt
formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten av varje särskilt
för ändamålet använt eller avsett område ävensom på de lokaler, som
äro avsedda för den skördade tobakens förvaring under torkningen. Varje inskränkning
i området för anmäld tobaksodling skall jämväl, på sätt nu är
sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud. Ombyte av torkrum
skall på enahanda sätt i förväg anmälas.
Det ena exemplaret av dessa anmälningar skall återställas till den, som
gjort anmälan, försett med anteckning örn dagen, då anmälan skett. Det andra
exemplaret användes av kontrollstyrelsen för att läggas till grund för
kontrollen och efterföljande granskning av de lämnade uppgifternas riktighet.
Sedan tiden för ingivande av odlingsanmälan utgått, skall kontrollstyrelsen
till länsstyrelsen i län, inom vilket odlare blivit anmäld, lämna uppgift
angående odlarna inom länet.
14 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontrollstyrelsen,
som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll.
Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaksodlingar
och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för kontrollens
utövande nödiga upplysningar.
Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län, där icke
tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas kontrollkostnaden
i förhållande till odlingens storlek.
10 §.
All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.
Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så att
någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas
å fältet.
11 §■
Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak endast till
monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning för inom
riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill förordnad prisnämnd,
bestående av en utav Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, bland
vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av monopolets utövare.
Konungen tillkommer att utfärda närmare föreskrifter om ordningen
för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd. Kostnaden
för prissättningen bestrides av monopolets utövare.
Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras under
den kontroll, som av Konungen föreskrives.
Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan därom före
nämnda dag till kontrolistyrelsen eller dess ombud i orten gjord anmälan
innehava tobak.
12 §.
Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollstyrelsen
därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen må
anse därvid erforderlig, bekostas av odlaren.
13 §.
Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontrollbestämmelser,
som kunna bliva av Konungen utfärdade, ävensom de föreskrifter,
kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med
denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
14 §.
Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade tobaken
eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den, som gjort
anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i fall, där tobaksplantering
övertagits av annan än den ursprunglige odlaren, såväl odlaren
som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet av de skyldigheter,
som enligt denna lag åligga tobaksodlare.
3 KAP.
Om beskattning och försäljning av tobaksvaror.
15 §.
Det pris, som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten
(priskurantpriset), äger monopolets utövare bestämma i enlighet med vad i
denna lag stadgas jämte av Konungen godkända grunder.
16 §.
I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp,
vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-
För inom riket till-
För till
riket in-
verkad vara
förd
vara
Procent av
Belopp för
Procent av
Belopp för
priskurant-
priskurant-
priset
1 st.
1 kg.
priset
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
kr.
Cigarrer ............................
54
0.8
—
63
4
—
Cigarrcigarretter ....................
62
0.4
—
68
2
—
Cigarretter ..........................
72
0.2
—
68
1.8
—
Röktobak ..........................
73
—
1.50
78
—
1.60
Tuggtobak..........................
48
—
1.—
63
—
1.60
Snus ..............................
60
—
0.75
67
—
1.50
I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav,
att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till
högst 3.3 gram.
17 §.
Skatt utgår icke för tobaksvaror, som hos monopolets utövare inköpas
a) för Konungens eller medlems av det kungl, huset räkning;
16
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
b) av den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för
från utlandet inkommande varor, om inköpet sker för hans eget eller hans
familjs behov;
c) såsom proviant för fartyg eller luftfartyg, därest varorna med fartyget
eller luftfartyget under stadgad tullkontroll utföras till utrikes ort.
18 §.
För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare
inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den ordning,
Konungen bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.
19 §.
Tobaksvaras priskurantpris skall utsättas å varje förpackning.
20 §.
Tobaksvara må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning,
försedd genom monopolets utövares försorg med av Konungen
fastställd kontrollstämpel.
Ur sådan förpackning må även större eller mindre del av innehållet försäljas;
dock må cigarretter säljas i mindre myckenhet än hel förpackning,
endast i fall dylik kontrollstämpel finnes anbragt å varje cigarrett.
Därest å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara
till gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd person, må
försäljningen, därest den avser mindre myckenhet än hel förpackning, ske
endast så, att varan av gästen själv eller i dennes åsyn upptages ur originalförpackningen.
21 §.
Tobaksvara må icke vare sig i hel förpackning eller såsom del av innehållet
i förpackning till allmänheten försäljas efter annat pris än det å förpackningen
utsatta priskurantpriset.
4 KAP.
Om undantag från monopolrättigheten.
22 §.
Utan hinder av vad i 1 kap. stadgas må tillverkning av tobaksvaror inom
riket samt införsel till riket av tobak, tobaksvaror och cigarrettpapper företagas
i den utsträckning och under de villkor, nedan i detta kapitel sägs.
23 §.
Enskild person må för eget bruk förfärdiga cigarretter.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 17
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
24 §.
Utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn eller
beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, må vidtagas
i frihamn, såvitt icke blandning av olika tobaksvaror därvid äger rum.
25 §.
Färdiga tobaksvaror må till riket införas för Konungens och medlems av
det kungl, huset räkning.
Den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från
utlandet inkommande varor, må för eget eller sin familjs behov införa färdiga
tobaksvaror.
26 §.
1. Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt
medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper intill viss mindre, av Konungen
fastställd myckenhet. Med resande likställes person, som varit anställd
å fartyg men därifrån avmönstrar.
2. Medför resande tobaksvaror i större myckenhet än nu är sagt, må
han, mot erläggande av stadgad tull, för eget bruk därav införa så stor
myckenhet, som av Konungen för dyliki fall fastställts.
3. Medför resande för eget bruk tobaksvaror i större myckenhet än vad
i 2 mom. avses, skall för sålunda överskjutande myckenhet erläggas dubbelt
högre tullavgift än för den i nämnda mom. angivna myckenheten.
4. Tobaksvara, som av resande införes mot tullavgift, skall vara förpackad.
Innan varan utlämnas av tullverket, skall förpackningen förses med
stämpel, utmärkande varan såsom importerad för importörens eget bruk.
27 §.
Tobaksvaror, som medföras å från utrikes ort inkommande fartyg eller
luftfartyg, må, såvitt varorna äro avsedda för förbrukning ombord, behandlas
på sätt i fråga om medförd proviant är särskilt föreskrivet; dock må sådana
tobaksvaror icke förtullas i annat fall än i 26 § 1 mom. sägs.
28 §.
Prov å färdiga tobaksvaror, som medföras av vederbörligen legitimerad
handelsresande, må till riket införas i vanlig ordning, dock att därvid belöpande
tullumgälder skola beräknas i enlighet med vad i 26 § 3 mom. är
stadgat beträffande myckenhet, som överskjuter i 26 § 2 mom. omförmäld
myckenhet.
29 §.
1. Den, som av monopolets utövare antagits till återförsäljare, må till riket
införa färdig tobaksvara för försäljning, såvitt icke å varan eller å förpack
Bihang
till riksdagens protokoll 19i3. 7 sami. 2 avd. Nr 2. 2
18 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ning för densamma finnes anbragt varumärke, som är för monopolets utövare
registrerat eller erbjuder så stor likhet med dylikt varumärke, att,
oaktat skiljaktigheter i vissa delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas.
Priskurantpriset å vara, som enligt denna paragraf införes till riket, fastställes
av monopolets utövare efter framställning av importören i den ordning,
Konungen bestämmer, och skall utgöra summan av varans inköpspris,
kostnaden för dess införande till riket, den å varan belöpande skatten samt
ett belopp motsvarande den återförsäljarrabatt, som skolat utgå därest varan
tillhandahållits av monopolets utövare. Priskurantpriset beräknas efter de
grunder, som gälla den dag framställning om dess fastställande göres.
Till ledning vid priskurantprisets fastställande har importören att för monopolets
utövare förete sin inköpsfaklura och de övriga handlingar rörande
införseln, som monopolets utövare finner erforderliga.
2. Tobaksvara, som enligt denna paragraf införes till riket, skall vara förpackad.
Innan förpackningen på importörens bekostnad försetts med kontrollstämpel
och åsatts priskurantpris samt importören erlagt den på varan
belöpande skatten, må importören icke förfoga över varan; dock må importör,
i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn
eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande skatt upplägga
densamma under importörens och monopolets utövares lås å särskilt lager
(tobaksskattelager) samt därstädes förfoga över varan.
3. På framställning av importör må monopolets utövare, när skäl därtill
äro, medgiva nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara. Dylik
nedsättning berättigar icke till återbekommande av erlagd skatt.
Därest å tobaksskattelager upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad,
må befrielse ånjutas från den å varan belöpande skatten. Går varan annorledes
förlorad, skall ägaren ändock vidkännas skatt för varan efter det
priskurantpris, som enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan
antagas, att varan skolat åsättas. För vara, vilken såsom obrukbar uttages
från tobaksskattelager, må befrielse från skatt åtnjutas, därest varan omedelbart
i betryggande ordning förstöres.
30 §.
Den, som äger idka tillverkning, varom i 7 § sägs, må efter tillstånd av
Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig tobak.
31 §.
De närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i detta kapitel stadgas,
som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
19
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
5 KAP.
Om statens tobaksnämnd.
32 §.
För handhavande av nedan angivna uppgifter skall finnas en för riket gemensam
nämnd, statens tobaksnämnd.
Nämnden har till uppgift att i samarbete med monopolets utövare ävensom
befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare verka för en sund
utveckling av handeln med tobaksvaror.
Nämnden skall i sådant syfte i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror
samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare och de enskilda
återförsäljarna efter erforderliga undersökningar till monopolets utövare
avgiva begärda yttranden eller, när skäl därtill äro, egna framställningar.
33 §.
Nämnden skall bestå av sju ledamöter.
Ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot i nämnden utses
av Konungen. Två ledamöter utses av kommerskollegium bland personer,
vilka företräda de enskilda återförsäljarnas intressen, samt två av monopolets
utövare.
I enahanda ordning utses suppleanter för ledamöterna i nämnden.
34 §.
Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet meddelas av
Konungen.
6 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
35 §.
Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, och vare den tillverkade varan ävensom vid
tillverkningen brukad redskap förbrutna.
36 §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest
den icke är att enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel anse såsom
olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
20 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
37 §.
Den, som utan sådan anmälan, som i 8 § sägs, odlar tobak för annat ändamål
än till prydnad, straffes med dagsböter.
38 §.
1. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket till annan
än monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å otillåten tid, straffes
med dagsböter, och vare skördad tobak, som av honom innehaves, förbruten.
2. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling eller
för skördens torkning använda rum,
eller undandrager han sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens
utövande nödig upplysning,
eller förvarar han av honom skördad tobak i annan än vederbörligen anmäld
lokal,
eller uraktlåter han att ställa sig till efterrättelse vad som eljest enligt
denna lag honom åligger eller de kontrollbestämmelser, som av Konungen
utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal
i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar,
straffes med böter, högst 300 kronor.
39 §.
Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna lag vara därtill
berättigad, innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara, dömes,
där han icke är förfallen till straff enligt 35 § eller 38 § 1 morn., till
dagsböter.
Vara, som sålunda olovligen innehaves, vare förbruten.
40 §.
Överträder någon det i 6 § givna förbud eller befinnes någon, utan att
jämlikt denna lag vara därtill berättigad, innehava specialmaskin eller specialverktyg
för tillverkning av tobaksvaror, vare underkastad enahanda straff
och påföljd, som i 39 § sägs.
41 §.
Saluhåller någon tobaksvara, som icke är försedd med behörig kontrollstämpel,
eller ändrar någon det å tobaksvara anbragta priskurantpriset, straffes
med dagsböter eller fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.
42 §.
Begår någon i annat fall än i 41 § avses förseelse mot vad i 20 eller 21 §
stadgas,
eller försäljer någon tobaksvara, som införts till riket enligt bestämmelserna
i 26 eller 28 §,
straffes med dagsböter.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
43 §.
Den, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande
av tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 7 § avses, straffes
med dagsböter.
44 §.
Bortför någon från fartyg eller luftfartyg inom svenskt territorium obeskattade
tobaks varor, som i 17 § c) avses, straffes med dagsböter, och skall
varan dömas förbruten.
45 §.
Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat dömas förbruten, gälde
dess värde.
46 §.
I denna lag avsedd egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff
för olovlig varuinförsel förklarats förbruten eller skolat enligt tullstadgan
eller annan författning försäljas, skall behandlas på sätt Konungen förordnar.
47 §.
För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans
hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig,
liksom vore överträdelsen begången av honom själv.
48 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom värdet av egendom, som enligt
denna lag dömes förbruten, tillfälle kronan.
49 §.
Angående beslag gäller vad därom finnes särskilt stadgat, dock att i fall
som i 44 § sägs jämväl tulltjänsteman äger verkställa beslag.
50 §.
Finnes för överträdelse av denna lag stadgad särskild påföljd, skall densamma
tillämpas även i det fall, att den felaktige för överträdelsen dömes
till ansvar enligt allmän strafflag.
51 §.
De bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror,
som utöver vad i denna lag stadgas finnas erforderliga, meddelas av
Konungen.
22
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1943, från och med vilken dag förordningen
den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ävensom förordningen
den 20 juni 1924 (nr 247)
angående behandlingen av till riket
inkommande tobaksvaror skola upphöra
att gälla.
(Utskottets förslag.)
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1943, från och med vilken dag förordningen
den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ävensom förordningen
den 20 juni 1924 (nr 247)
angående behandlingen av till riket
inkommande tobaksvaror skola upphöra
att gälla.
Till dem, som till följd av införandet
av statsmonopol å importen till riket
av tobaksvaror förlora näringsverksamhet
eller anställning, skall ersättning
utgå enligt de grunder och i
den ordning Konungen och riksdagen
bestämma.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 23
2) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl.
Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror.
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Till följd av införandet av statsmonopol å importen till riket av tobaksvaror
skall i enlighet med här nedan angivna grunder dels tobaksimportör
tillhöriga inventarier och varulager inlösas dels ock ersättning utgå för förlorad
näringsverksamhet samt för förlust av anställning hos tobaksimportör.
2 §•
I denna förordning förstås med
tobaksimportör: envar, som
vid tiden för importmonopolets ikraftträdande
med stöd av 22 § förordningen
den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket för egen räkning
bedriver införsel av tobaksvaror;
grossistimportör:
tobaks
importör,
som huvudsakligen idkar
partiförsäljning med de av honom införda
tobaksvarorna;
detaljistimportör: tobaksimportör,
som huvudsakligen försäljer
av honom införda tobaksvaror i
egen detaljaffär;
tobaksagent: envar, som yrkesmässigt
för utländsk fabrikants
räkning verkar för avsättning inom
riket av importerade tobaksvaror.
2 §■
I denna förordning förstås med
tobaksimportör: envar, som
vid tiden för importmonopolets ikraftträdande
med stöd av 22 § förordningen
den 15 december 1914 (nr
436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket för egen räkning
bedriver införsel av tobaksvaror;
grcssistimportör:
tobaks
importör,
som huvudsakligen idkar
partiförsäljning med de av honom införda
tobaksvarorna;
detaljistimportör: tobaksimportör,
som försäljer av honom införda
tobaksvaror huvudsakligen i
egen detaljaffär;
tobaksagent: envar, som yrkesmässigt
för utländsk fabrikants
räkning verkar för avsättning inom
riket av importerade tobaksvaror.
24
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Majlis förslag.)
(Utskottets förslag.)
3 §•
1. För uppskattning av värdet å inventarier och lager, som skola inlösas,
samt för bestämmande av annan ersättning, som enligt denna förordning
skall utgå, tillsättes en för riket gemensam kommission med den sammansättning
och befogenhet, som här nedan stadgas.
2. Kommissionen skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden
och tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Majit.
Ordföranden och dennes suppleant skola vara lagkunniga och i domarvärv
erfarna.
Övriga tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses sålunda, att kommerskollegium,
efter hörande av för kollegium kända föreningar av tobaksimportörer
och hos dessa anställd personal, avgiver förslag å tolv personer,
ägnade att företräda de ersättningsberättigades intressen, varefter Kungl.
Majit bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och tre suppleanter.
3. Kommissionen har till uppgift att fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp
samt i övrigt träffa avgörande angående inlösnings- och ersättningsfrågor.
Det åligger kommissionen att föra protokoll över behandlingen av inlösnings-
eller ersättningsfråga samt däri upptaga sitt beslut jämte motivering
för detsamma.
Kommissionens beslut skola, så snart ske kan, till Kungl. Majit ingivas
och genom rekommenderat brev med allmänna posten delgivas vederbörande
enskilde sakägare.
Mot kommissionens beslut må klagan icke föras.
4. Kronans rätt skall inför kommissionen bevakas av ombud, som av
Kungl. Majit förordnas.
Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans inlösningseller
ersättningsanspråk inför kommissionen själv eller genom ombud bevaka
sin rätt.
Envar, som påfordrar inlösning av egendom eller gör anspråk på ersättning
enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik inlösning
eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla kommissionen
erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes
nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionen för att meddela muntliga
upplysningar.
Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning
avses, åligge nu nämnda skyldigheter envar av dem.
Kommissionen äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga sakkunniga
personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.
Kostnaden för kommissionens arbete bestrides i den ordning Kungl. Majit
bestämmer.
5. De närmare föreskrifter angående kommissionens verksamhet, som må
finnas erforderliga, utfärdas av Kungl. Majit.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
4 §•
1. Tobaksimportör eller tobaksagent, som påfordrar inlösning eller ersättning
enligt denna förordning, åligger, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma
till dylik förmån, dels att inom en månad efter importmonopolets ikraftträdande
till kommissionen härom ingiva ansökan enligt av kommissionen
fastställt formulär, dels ock att till kommissionen inom samma tid, såvida
icke kommissionen medgivit uppskov, insända sina handelsböcker jämte fakturor
och verifikationer för de verksamhetsår, som falla mellan den 31 december
1934 och den 1 januari 1943, ävensom vederbörligen avslutat fullständigt
bokslut för den tid, som därefter förflutit intill importmonopolets
ikraftträdande, så specificerat att vid blivande inventering bokföringens riktighet
kan bedömas.
2. Grossistimportör skall vid ansökan om ersättning för förlorad näringsverksamhet
foga dels en till vederbörande registreringsmyndighet ställd behörig
anmälan, att han upphört med sin importrörelse och förty begär, att för
sagda rörelse använda och registrerade varumärken varda ur registret avförda,
dels ock förbindelse, varigenom han medgiver, att monopolets utövare må för
sin räkning registrera i importörens rörelse inom riket använda varumärken,
även örn i desamma ingå importörens namn eller firma. Ha berörda handlingar
icke fogats vid ansökningen, äger kommissionen förelägga sökanden
viss tid, inom vilken handlingarna skola ingivas vid det i 1 mom. stadgade
äventyr.
3. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 11 §, är skyldig att, vid det
i 1 mom. stadgade äventyr, enligt av kommissionen fastställt formulär därom
göra ansökan till kommissionen inom en månad efter importmonopolets
ikraftträdande.
5 §.
Angående utbetalning av fastställda inlösnings- och ersättningsbelopp förordnar
Kungl. Maj :t på vederbörandes framställning.
Särskilda bestämmelser angående inlösning och ersättning.
6 §•
Grossistimportör skall äga påfordra inlösen av:
1) importören tillhöriga lösa inventarier, vilka förvärvats före den 1 januari
1943 och bevisligen varit i regelbundet bruk inom importrörelsen samt
icke skäligen kunna antagas efter importrörelsens nedläggande komma till
användning inom annan av importören bedriven verksamhet;
2) importören tillhörigt lager av utländska tobaksvaror, dock att, örn kommissionen
finner särskilda skäl därtill, från inlösning må undantagas vara,
som för importörs räkning kvarligger i utlandet.
26
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Inlösningspriset för egendom, som i denna paragraf avses, bestämmes efter
vad egendomen av kommissionen prövas skäligen vara värd. Vid värdering
av lager av tobaksvaror användes såsom utgångspunkt beträffande licensbehandlade
varor priskurantpriset, beträffande inom riket befintliga, icke
licensbehandlade varor summan av inköpspriset och kostnaden för varans
införsel till riket samt beträffande utom riket befintliga varor inköpspriset.
7 §•
Grossistimportör, som jämväl bedriver partiförsäljning av s. k. kortvaror
och vid importmonopolets ikraftträdande nedlägger hela sin rörelse, skall
äga påfordra inlösen av importören tillhörigt lager av nu angivna varor efter
vad egendomen av kommissionen prövas skäligen vara värd.
8 §.
Grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937, äger
erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet med belopp motsvarande
högst fyra gånger medeltalet av den handelsvinst, som hans rörelse befinnes
hava givit för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940
fallande verksamhetsåren (medelhandelsvinsten).
Såsom handelsvinst respektive förlust å rörelsen upptages vad kommissionen
vid undersökning av affärens handelsböcker finner utgöra årsresultatet
av rörelsen, sedan affären, i den mån det icke förut skett, belastats med 5 procent
ränta å det egna kapital, som enligt kommissionens uppskattning under
året i verkligheten använts i affären.
Vid beräkning av handelsvinsten Vid beräkning av handelsvinsten
skall rörelsens belastande med skatter skall rörelsens belastande med skatter
ske med utgångspunkt från de för
inkomst under år 1939 gällande skattesatserna.
I övrigt förfares på sätt
kommissionen med hänsyn till omständigheterna
prövar skäligt.
ske med utgångspunkt från de skattesatser,
som gälla för inkomst åtnjuten
under år 1939, dock att rörelsen
icke skall belastas med värnskatt. I
övrigt förfares på sätt kommisionen
med hänsyn lill omständigheterna
prövar skäligt.
Vid bedömandet av frågan, huruvida ersättning för förlorad näringsverksamhet
bör utgå med det i första stycket angivna högsta beloppet, skall kommissionen
taga vederbörlig hänsyn till rörelsens struktur och utvecklingstendens
samt övriga omständigheter, som kommissionen finner skäligen böra beaktas.
9 §.
Grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937 och
som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen, äger, oavsett
om ersättning enligt 8 § tillerkännes honom eller icke, erhålla ersättning
för förlorad näringsverksamhet i form av livränta.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 27
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Till grund för beräkningen av livränta skall läggas den beräknade årslön
till affärsledaren, som kommissionen efter jämförelse med företag av liknande
omfattning prövar skäligt fastställa, dock högst 10,000 kronor.
Livränta skall till den, som under minst 20 år bedrivit importverksamhet,
utgå med sex tiondelar av sålunda fastställd ledarlön samt till den, som icke
uppnått 20 verksamhetsår, med ett i förhållande till verksamhetstidens längd
nedsatt belopp.
Livränta skall under den ersättningsberättigades återstående livstid utbetalas
med en tolftedel vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och
med den månad, importmonopolet träder i kraft, till och med den månad,
varunder livräntetagaren avlider.
10 §.
Detaljistimportör, som sedan den 1 januari 1937 i anslutning till egen detaljaffär
bedrivit import av tobaksvaror och som i medeltal för de mellan
den 31 december 1934 och den 1 januari 1940 fallande verksamhetsåren genom
importrörelsen förvärvat minst en tiondel av sin hela nettoinkomst från
affären, äger erhålla ersättning med åtta procent av det belopp, vartill försäljningen
av egna importvaror i medeltal uppgått under sagda verksamhetsår.
11 §•
1. Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av
importmonopolets införande mister sin anställning, äger att, på sätt här nedan
förmäles, erhålla ersättning under följande villkor, nämligen
a) att han vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare samt
uppnått 21 års ålder,
b) att hans inkomst av arbete under de fem närmaste kalenderåren före
monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av anställning
hos tobaksimportör, samt
c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i statens
tjänst eller hos monopolets utövare.
2. Ersättning skall till den, som vid importmonopolets ikraftträdande
uppnått minst 45 års ålder, utgå i form av livränta och till övriga anställda i
form av inkomstersättning.
Livränta respektive inkomstersättning fastställes på grundval av ersättningstagarens
medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen
styrkta årsinkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen åren
1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10,000 kronor,
överskjutande belopp icke medräknas.
3. Livränta skall till den, som under minst 20 år innehaft anställning hos
tobaksimportör, utgå med sex tiondelar av medelårsinkomsten samt till den,
som icke uppnått 20 anställningsår, med ett i förhållande till anställningstidens
längd nedsatt belopp.
28 Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Livräntan skall utbetalas på sätt i 9 § sista stycket sägs.
Därest ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall
livräntan minskas med pensionens belopp.
4. Inkomstersättning skall till den, som vid importmonopolets ikraftträdande
icke uppnått 25 års ålder, utgå med belopp motsvarande en halv medelårsinkomst.
Till den, som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått 25
års ålder utgår inkomstersättning med belopp motsvarande en medelårsinkomst
för den anställningstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren
före sagda tidpunkt. För varje tidigare helt anställningsår efter fyllda 21 år
ökas ersättningen med tre femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån
varje sådant anställningsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår
efter fyllda 21 år.
Inkomstersättning må icke bestämmas till högre belopp än sex gånger
medelårsinkomsten.
Inkomstersättning skall utbetalas med sex procent av medelårsinkomsten
vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och med den månad, importmonopolet
träder i kraft, till dess hela ersättningsbeloppet utgivits. Avlider
ersättningstagare utbetalas återstående del av ersättningsbeloppet på enahanda
sätt till ersättningstagarens dödsbo.
12 §.
På ansökan av ersättningstagare, som avses i 11 §, må kommissionen,
när särskilda omständigheter därtill föranleda, besluta, att i stället för livränta
eller inkomstersättning skall på en gång utbetalas ett belopp, som i
fråga om livränta utgör dennas kapitalvärde samt i fråga örn inkomstersättning
fem sjättedelar av ersättningen.
13 §.
Tobaksagent, som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937 och
som i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940
fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av
sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, äger, därest han vid importmonopolets
ikraftträdande nedlägger sin verksamhet som tobaksagent, uppbära
livränta.
Till grund för beräkningen av livränta, varom nu är fråga, skall läggas
medelårsinkomsten av tobaksagenturen under de verksamhetsår, som i första
stycket avses, dock att, därest medelårsinkomsten överstiger 10,000 kronor,
överskjutande belopp icke medräknas.
Livränta skall till den, som under minst 20 år bedrivit verksamhet som
tobaksagent, utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda medelårsinkomsten
samt till den, som icke uppnått 20 verksamhetsår, med ett i
förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.
Livräntan skall utbetalas på sätt i 9 § sista stycket sägs.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
14 §.
Finner kommissionen på grund av särskilda omständigheter i visst fall
avvikelse från i denna förordning stadgade ersättningsregler erforderlig till
vinnande av skäligt resultat, må sådan avvikelse ske.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
3) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl.
Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om skattefrihet för vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av tobaksvaror.
Härigenom förordnas, att belopp,
som utgives enligt 8, 10 eller 12 § förordningen
om vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror, ej skall vid tilllämpning
av kommunalskattelagen
och förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig
inkomst.
Härigenom förordnas, att belopp,
som utgives enligt 8, 10 eller 12 § förordningen
örn vissa ersättningar vid
införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror, ej skall vid tilllämpning
av kommunalskattelagen
och förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig
inkomst. Ej heller skall skatt
enligt förordningen om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar utgå
å belopp, som uppburits jämlikt
förstnämnda förordning.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
B) besluta, att anm. 2 vid nr 159 i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan från och
med den 1 juli 1943 skall hava följande ändrade lydelse:
30
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
Anm. 2. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget bruk medför
färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av
26 § 1 mom. lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror fastställd myckenhet, skall för berörda överskott erlägga tull,
som utgör:
a) vad angår myckenhet, icke överstigande den av Kungl. Majit med stöd
av 26 § 2 mom. nämnda lag fastställda,
för cigarrer ......................................... 15 öre per st.
> cigarrcigarretter.................................. 8 > » >
> cigarretter....................................... 5 > > >
> färdiga tobaksvaror, andra slag................... 10 kr. > kg.
b) vad angår myckenhet överskjutande den under a) åsyftade,
för cigarrer.......................................... 30 öre per st.
t cigarrcigarretter.................................. 16 > > >
> cigarretter........................... 10 j > >
» färdiga tobaksvaror, andra slag................... 20 kr. » kg.
C) bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar träffa
överenskommelse med aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
om sådana ändringar i gällande avtal angående utövandet av
statens tobaksmonopol, som föranledas av nyssnämnda lags
antagande;
D) bemyndiga Kungl Majit att med aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet träffa avtal därom, att av bolagets medel
skall utgå gottgörelse till de inom tobaksbranschen sysselsatta
personer, som avses i den föreslagna ersättningsförordningen,
i enlighet med den i sagda förordning omförmälda kommissionens
beslut;
E) lämna följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 256 av herr Åqvist m. fl. och
lii 368 av herr Molander m. fl.,
de likalydande motionerna I: 257 av herr Holmström m. fl.
och II: 369 av herrar Olson i Göteborg och Staxäng,
motionen 1: 252 av herr Herlitz, samt
motionen II: 367 av herr von Friesen,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, utan åtgärd.
Stockholm den 27 maj 1943.
På sammansatta bevillnings- och första lagutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Sammansatt bevillnings- och första lagutskotts utlåtande nr 2.
31
Närvarande:
från första lagutskottet:
herrar Lindqvist, Gärde, Wagnsson, Sandström, Karl Johan Olsson, Olsson i Mellerud,
Gezelius och Ryberg*;
från bevillningsutskottet:
herrar Bärg, Sylwan, Egnell, Sjödahl, Karlsson i Grängesberg, Olsson i Gävle, Orgard
och De Geer.
* Icke närvarit vid justeringen av utlåtandet.
Re servation
av herr De Geer, som hemställt, att riksdagen måtte avslå Kungl. Majrts
förevarande proposition nr 200.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:266 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, m.m. a1 i texten