Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om lindring i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar, som hava till ändamål att främja litterär verksamhet.

1943-03-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:10, Betänkande i anledning av väckt motion om lindring i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar, som hava till ändamål att främja litterär verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1943 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

lindring i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar,

som hava till ändamål att främja litterär

verksamhet.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av herr Holmbäck m. fl. väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 166, har hemställts, att stadgandena i 53 §

1 mom. e) kommunalskattelagen samt 7 § f) förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt måtte var för sig erhålla följande ändrade lydelse:
»kyrkor---eller

främja vetenskaplig forskning eller litterär verksamhet,

ävensom---rörelse».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Enligt 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen, sådant detta lagrum lyder

efter år 1942 beslutad ändring av detsamma, äro stiftelser, som hava till huvudsakligt

ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller

bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd

för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana

föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen verka för ändamål av nu angivna art,

skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse men befriade från

skattskyldighet för annan inkomst.

I 7 § f) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt enligt

detta författningsrums lydelse efter år 1942 beslutad ändring finnes en föreskrift

av motsvarande innehåll som i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen,

dock att befrielsen från skattskyldighet här gäller sådan inkomst, som ej

härflutit av rörelse.

Enligt 12 § 1 mom. b) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

föreligger skattskyldighet för förmögenhet för, bland andra, föreningar

och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 10. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

i föreningens eller samfundets förmögenhet, ävensom stiftelser, samtliga dock

endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.

Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkommo

i samband med år 1942 genomförd omreglering av skattefriheten för

stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer. Dessa författningsändringar

inneburo i jämförelse med förut gällande bestämmelser, bland

annat, att stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig

forskning förklarades skola åtnjuta skattefrihet för vissa slag av inkomster,

medan däremot enligt de äldre bestämmelserna stipendiefonder och vetenskapliga

samfund åtnjöto sådan skattebefrielse. I samband med dessa författningsändringar

utmönstrades begreppen stipendiefonder och vetenskapliga

samfund ur författningstexten.

1936 års skattekommitté, som utarbetat det förslag, vilket låg till grund

för 1942 års lagstiftning på ifrågavarande område, yttrade i samband med

frågan örn den av kommittén föreslagna skattefriheten för stiftelser och föreningar

med ändamål att främja vetenskaplig forskning bland annat följande:
»När

nu skattefrihet föreslås för stiftelser med ändamål att främja vetenskaplig

forskning, skulle det kunna ifrågasättas, om icke även stiftelser, som

gynna konst och litteratur, borde erhålla skattefrihet. Därvid må erinras, att

sådana stiftelser, som hava till ändamål att lämna understöd för mottagarens

undervisning eller utbildning, enligt kommitténs förslag skola erhålla skattefrihet.

I den mån stiftelser för främjande av konst och litteratur kunna hänföras

under detta stadgande, komma de således i åtnjutande av skattebefrielse.

Beträffande övriga stiftelser för främjande av konst och litteratur synas

emellertid icke föreligga tillräckliga skäl att undantaga desamma från skattskyldighet.

»

Departementschefen, som i detta hänseende följde kommittéförslaget, yttrade

i proposition nr 134 till 1942 års riksdag i detta sammanhang, att vad

teaterkonsten, musiken och de bildande konsterna beträffade utövades de

väl icke alltid på sådant sätt, att uppmuntran från det allmännas sida i form

av skattebefrielse kunde anses befogad.

1942 års bevillningsutskott förklarade sig i sitt av riksdagen godkända betänkande

(nr 21) icke hava något att erinra mot den i propositionen föreslagna

gränsdragningen för skattefriheten. Helt allmänt framhöll emellertid utskottet

i detta sammanhang, att det ej torde kunna förnekas, att genom denna

gränsdragning även ändamål, vilka vöre av högt kvalificerad art, lomme

att ställas utanför området för skattefriheten. Utskottet erinrade i detta hänseende

om de bildande konsterna, musiken och teaterkonsten. Uppenbarligen

måste det här bereda stora svårigheter att draga gränsen mellan vad

som vore förtjänt av stöd från det allmännas sida och vad som icke borde

understödjas. Vidare yttrade utskottet, att därest det i särskilda fall skulle

befinnas, att beskattningen av vissa juridiska personer komme att verka på

sådant sätt, att det allmännas stöd ansåges påkallat, det syntes lämpligare,

att dylikt stöd lämnades i form av anslag till den av dem bedrivna verksamheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

3

I den nu föreliggande motionen har till stöd för det däri framställda yrkandet

anförts bland annat, att motiveringen för bibehållande av skattskyldigheten

för stiftelser och föreningar med uppgift att främja litterär verksamhet

torde — i den mån man av förarbetena till författningsändringarna

kunde utläsa någon motivering alls —- kunna göras till föremål för erinringar.

Det syntes sålunda icke vara möjligt att göra någon sakligt grundad

avvägning, som degraderade främjande av litterärt arbete till en lägre klass

ur allmännyttans synpunkt än främjande av annat kulturellt arbete. Vetenskaplig

forskning och litterär verksamhet läge ofta mycket nära eller

grepe in i varandra så att det vore ytterligt svårt att avgöra vad som vore

det ena eller det andra. I detta hänseende erinras om Nobelstiftelsen ävensom

om Samfundet De Nio, vilket samfund av regeringsrätten vid tillämpning

av de äldre bestämmelserna ansetts frikalla! från skattskyldighet (regeringsrättens

årsbok 1920 ref. 71). Enligt motionärernas mening skulle ett

jämställande av dessa båda verksamhetsgrenar i beskattningshänseende säkerligen

vara ägnat att bringa reda och klarhet saint underlätta bestämmelsernas

tillämpning.

Under utskottets behandling av förevarande motion har till utskottet inkommit

utredning rörande vissa rättssubjekt av nu ifrågavarande slag, nämligen

stiftelsen Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare, stipendiefonden

Albert Bonniers 100-årsminne och Samfundet De Nio. Av dessa

rättssubjekt ha de båda förstnämnda vid 1941 och 1942 års taxeringar genom

beslut av vederbörande beskattningsnämnder blivit beskattade för sina inkomster

och sin förmögenhet. Samfundet De Nio blev år 1942 av vederbörande

taxeringsnämnd åsatt taxering, som dock undanröjdes genom beslut

av vederbörande prövningsnämnd. Häröver anförda besvär uppgivas vara

beroende av kammarrättens prövning. Beträffande stiftelsen Albert Bonniers

stipendiefond för svenska författare skall fondens avkastning — med visst

avdrag —- användas till understöd åt på svenskt språk skrivande skönlitterära

författare av talang. Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne haltin

ändamål att genom utdelning av stipendier understödja, uppmuntra och

belöna på svenskt språk skrivande män eller kvinnor: skönlitterära författare,

författare till vetenskapliga eller populärvetenskapliga arbeten inom de

humanistiska disciplinerna, reseskildrare, journalister samt konstnärer, som

ägna sig åt bok- eller tidningsillustration, i svenskspråkig press. Samfundet

De Nio har till ändamål och uppgift förnämligast att främja den svenska

skönlitteraturen genom prisbelöning av från trycket utgivna skönlitterära

alster samt genom utgivandet av en tidskrift.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan örn beskattning

av stiftelser och ideella föreningar samt härmed i skattehänseende

jämställda juridiska personer varit föremål för lagstiftning vid 1942 års riksdag.

Stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig forskning

blevo därvid frikallade från skattskyldighet för vissa slag av inkomster

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

och i anslutning därtill jämväl för viss förmögenhet. Stiftelser och föreningar

med ändamål att främja konst och litteratur kommo däremot i åtnjutande

av motsvarande skattebefrielse allenast för det fall att desamma

hade till ändamål att lämna understöd för mottagarens undervisning eller

utbildning. I den nu föreliggande motionen yrkas, att stiftelser och föreningar,

som främja litterär verksamhet, skola erhålla skattefrihet i samma

utsträckning som sådana juridiska personer, vilka främja vetenskaplig forskning.

I motionen framhålles bland annat, att det icke syntes vara möjligt att

göra någon sakligt grundad avvägning, som degraderade främjande av litterärt

arbete till en lägre klass ur allmännyttans synpunkt än främjande av

annat kulturellt arbete. Med anledning härav får utskottet påpeka, att enligt

grunderna för den år 1942 genomförda lagstiftningen på ifrågavarande område

kulturella ändamål i allmänhet lämnats utanför de därvid utstakade

gränserna för skattefriheten. Såvitt utskottet kan finna, innebära de nu gällande

bestämmelserna örn skattefrihet i huvudsak, alt rättssubjekt, vilka lia

till ändamål att främja undervisning, barnuppfostran, sjukvård och annan

hjälpverksamhet, ansetts böra komma i åtnjutande av en sådan förmånsställning

i beskattningshänseende. Därjämte lia rättssubjekt för främjande

av vetenskaplig forskning inrymts inom gränserna för skattefriheten. Kulturella

ändamål i övrigt skola däremot icke föranleda skattefrihet.

Utskottet vill emellertid icke förneka, att fx-ämjande av åtminstone vissa

slag av litterär verksamhet skulle kunna motivera samma skatteförmåner som

främjande av vetenskaplig forskning. Att på sätt i motionen föreslagits främjande

av all litterär verksamhet skulle föranleda skattefrihet torde dock få

anses uteslutet. Litterär verksamhet bedrives ju i många olika former, från

högt kvalificerat författarskap till tämligen mindervärdigt sådant. Medgivande

av skattefrihet för främjande av litterär verksamhet av sist angivet slag

lärer säkerligen ej heller hava varit motionärernas mening. Att bestämma i

vilka fall främjande av litterär verksamhet bör föranleda skattefrihet, måste

dock anses synnerligen vanskligt. En tänkbar möjlighet vore visserligen att

i författningstexten såsom skattefria uppräkna vissa angivna rättssubjekt.

Alldeles främmande för vår nuvarande skattelagstiftning är icke en sådan anordning.

Sålunda lia i 53 § d) kommunalskattelagen och 7 § e) förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt genom en sådan uppräkning angivits

såsom frikallade från skattskyldighet —■ enligt förstnämnda författningsrum

allenast i viss utsträckning — bland andra svenska skeppshypotekskassan,

järnkontoret, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag.

Skattefriheten för dessa juridiska personer har emellertid föranletts

av särskilda orsaker. I övrigt torde skattelagstiftningen kunna sägas vara

grundad på den principen, att skattebefrielse icke bör medgivas viss namngiven

skallskyldig. Detta framgår exempelvis av bevillningsutskottets och

riksdagens uttalanden år 1904 i anledning av väckt motion örn skattebefrielse

för Nobelstiftelsen och år 1920 i anledning av väckt motion om skattebefrielse

för stiftelsen Lars Hjertås minne. Sålunda anförde 1904 års bevillningsut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

5

skott, att ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild

institution syntes i och för sig vara betänkligt och att en dylik befrielse

endast borde tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. Det framhölls

därvid jämväl, att ett bifall till framställningen om skattebefrielse för

Nobelstiftelsen ej osannolikt kunde komma att framkalla befogade anspråk

på lindring även för andra stiftelser och inrättningar. 1920 års riksdag yttrade

i överensstämmelse med vad samma års bevillningsutskott i avgivet betänkande

anfört, att riksdagen icke kunde medgiva något skatteprivilegium åt

viss skattskyldig samt att riksdagen funnit sig i denna principiella punkt

kunna i allo instämma med 1904 års bevillningsutskott i dess yttrande rörande

den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen.

Även enligt utskottets uppfattning bör ett undantagande från skattskyldighet

av viss bestämd skattskyldig undvikas. Detta icke minst med hänsyn till

att rättssubjekt med helt likartade ändamål därigenom kunde komma att

ställas utanför skattefriheten. Då kravet på jämlikhet vid beskattningen givetvis

måste tillgodoses, skulle med en sådan anordning lagtexten säkerligen

gång efter annan få kompletteras. Det får i detta sammanhang ej heller förglömmas,

att enligt grunderna för 1942 års författningsändringar på ifrågavarande

område ändamålet, sådant detsamma framträder i den bedrivna

verksamheten, och icke ändamålet enligt stadgarna skall vara avgörande vid

bedömandet av frågan om skattefriheten. En eventuell förändring i verksamheten

kan sålunda föranleda skattefrihetens upphörande.

Vid medgivande av skattefrihet torde enligt utskottets mening den enda

riktiga vägen vara, att gränsdragningen mellan skattefrihet och skattskyldighet

sker med hänsyn tagen till ändamålets art. Då emellertid, såsom ovan

nämnts, främjande av all litterär verksamhet icke torde böra medföra skattefrihet,

återstår endast den möjligheten, att skattefrihet medgives vid främjande

av litterär verksamhet av visst angivet slag. Att i en författningstext

genom allmänt hållna föreskrifter göra åtskillnad mellan mer eller mindre

välkvalificerad litterär verksamhet måste dock anses synnerligen vanskligt.

Även ett och samma rättssubjekt kan för övrigt, såsom framgår av den till

utskottet inkomna utredningen, hava till ändamål att stödja ej allenast skönlitterära

författare och författare av vetenskapliga arbeten utan även journalister

samt konstnärer, som ägna sig åt bok- eller tidningsillustration. Enligt

utskottets mening är fördenskull en ändring i motionens syfte icke möjlig att

genomföra utan en ingående utredning av förevarande spörsmål. Då emellertid

riksdagen så nyligen som år 1942 godkänt nu gällande bestämmelser

angående skattefrihetens omfattning, vilka bestämmelser i sin nuvarande

avfattning tillkommit efter utredning inom en för ändamålet tillsatt kommitté,

finner utskottet ej tillräckliga skäl föreligga att hos Kungl. Majit göra

framställning örn utredning i ämnet. På grund av nu angivna förhållanden

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10

att motionen I: 166 av herr Holmbäck m. fl. om lindring

i skattskyldigheten för stiftelser och föreningar, som hava

till ändamål att främja litterär verksamhet, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Ekman,

Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Franzon, Ljungdahl och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Orgard, Sandberg, Falk, Kilbom,

Henriksson, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg och Andersson i Vigelsbo.

437513. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.