Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna för taxering av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

1943-04-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:21, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna för taxering av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

3

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1948 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring i grunderna för taxering av inkomst

av jordbruksfastighet, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 12 i första kammaren av herr Bondeson

m. fl. och nr 21 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om förslag till sådana

taxeringsföreskrifter för jordbruksutövare, att dessa i likhet med andra

rörelseidkare vid taxering erhålla rätt till avskrivning, procentuell eller fri,

å varulager och inventarier»;

2) motionen nr 249 i andra kammaren av herr Gustafsson i Lekåsa, vari

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära, att sådana

direktiv utfärdades till ledning för taxeringsmyndigheterna, att avdragen för

värdeminskning å byggnader, tillhörande jordbruksfastighet, bättre avpassades

efter byggnadskostnaderna och byggnadernas varaktighetstid, samt att

Kungl. Majit måtte verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar i taxeringsförordningarna, att jordbrukare vid taxering

erhålla rätt till avskrivning å varulager och inventarier»; samt

3) de likalydande motionerna nr 120 i första kammaren av herr Gunnar

Andersson m. fl. och nr 119 i andra kammaren av herr Janson i Frändesta

m. fl., vari hemställts, »att riksdagen — med hänsyn till önskvärdheten att

vid inkomstuppskattningen enligt kommunalskaltelagen och förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inkomst av jordbruksfastighet erhåller

likställighet nied rörelse — måtte dels i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn skyndsam utredning och förslag angående grunderna för beräkning av

överpris och merkostnad vid ny-, till- eller ombyggnad av fastighet och nyuppsättning

av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

dels ock för sin del besluta, att dylika avdrag, i huvudsak beräknade

enligt de grunder som föreskrivits i förordningen örn krigskonjunkturskatt för

1942, må provisoriskt tillämpas vid 1943 års inkomsttaxering», varjämte anhållits,

att utskottet ville utarbeta för bifall till sistnämnda hemställan erforderlig

författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Frågan om jordbrukares rätt att deklarera efter bokföringsmässiga grunder

har varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet bland annat i samband

med behandlingen vid 1927 års riksdag av Kungl. Maj:ts proposition

nr 102 med förslag till kommunalskattelag m. m.

1921 års kominunalskattekommitté hade i 28 § av sitt förslag till kommunalskattelag

intagit en bestämmelse att, därest för jordbruk, dess binäringar

eller skogsbruk ordnad bokföring funnes av beskaffenhet att läggas till

grund för uppskattning av inkomsten, denna finge beräknas efter bokföringsmässiga

grunder.

Uti flertalet av de utlåtanden, som avgivits över kommitténs förslag i förenämnda

hänseende, hade detta lämnats utan erinran. Kammarrätten hade

icke gjort någon annan anmärkning mot förslaget än att i lagtexten borde

tydligt utsägas, att det skulle tillkomma vederbörande myndigheter att avgöra,

huruvida en jordbrukare skulle få deklarera bokföringsmässigt.

Beträffande denna fråga anförde föredragande departementschefen i ovannämnda

proposition nr 102 följande:

»Kommunalskaltekommitténs förslag innebär, såvitt jag kunnat finna,

rätt för vederbörande taxeringsmyndigheter att bestämma icke blott, huruvida

en jordbrukare skall taxeras efter bokföringsmässiga grunder, utan jämväl

de grunder, efter vilka taxeringen i dylikt fall skall ske, detta senare

dock med den inskränkningen, som kan anses ligga i uttrycket ''efter bokföringsmässiga

grunder’. I motsats till vad fallet var med 1922 års sakkunnigförslag,

innehåller kommittéförslaget inga närmare bestämmelser om inkomstberäkningen

vid taxering efter bokföringsmässiga grunder liksom ej

heller bestämmelser, huru bör förfaras, när en jordbrukare vill övergå från

det ena till det andra systemet. Jag finner det icke tillrådligt att på detta sätt

överlämna åt taxeringsmyndigheterna att, utan ledning av lagstiftningen, bestämma

omfattningen av det inkomstbegrepp, som skall tillämpas i vissa fall.

Skall författningsenlig rätt för jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga

grunder införas, synas i skattelagstiftningen böra meddelas närmare regler

för inkomstberäkningen. Emellertid hava mot inkomstskattesakkunnigas

härutinnan framlagda förslag framförts anmärkningar av den art, att sagda

förslag icke lärer kunna utan omarbetning i väsentliga delar läggas till grund

för lagstiftning i ämnet. En dylik omarbetning har icke nu kunnat ske. På

grund av vad jag nu anfört hava i det framlagda förslaget icke upptagits

några bestämmelser i ämnet, utan torde med denna fråga tillsvidare få bero

i avvaktan på vidare utredning.»

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag anförde i sitt utlåtande nr 1

i detta ämne följande:

»I anledning av vad chefen för finansdepartementet anfört rörande fortsatt

utredning av frågan om jordbrukares rätt att taxeras efter bokföringsmässiga

grunder, tillåter sig utskottet framhålla önskvärdheten av att under

tiden intill dess en även enligt utskottets mening behövlig dylik utredning

kommer till stånd och leder till resultat, taxeringsmyndigheterna ej skola

bryta med nuvarande praxis att, om ordnad bokföring med vinst- och förlustkonto

finnes peli kan väntas komma till fortsatt användning, så att trygghet

för en likformig taxering i framtiden föreligger, medgiva taxering efter

bokföringsmässiga grunder. Bland de skäl, som anförts för en reform, vilken

lagfäster denna praxis, tillåter sig utskottet särskilt framhålla, att för dem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

5

som äro pliktiga att i eljest bedriven näringsverksamhet föra handelsböcker,

vilka i dylikt fall laglikmätigt böra avse även jordbruksrörelsen, en taxering

efter bokföringsmässiga grunder måste te sig särskilt naturlig.»

Förenämnda proposition nr 102 avslogs av 1927 års riksdag.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 213 lill 1928 års riksdag med nytt förslag

lill kommunalskattelag liksom vid förslagets behandling i riksdagen var den

nu förevarande frågan ej föremål för särskild uppmärksamhet.

Vid 1939 års lagtima riksdag var frågan örn betydelsen av bokföring för

jordbruket föremål för uppmärksamhet i samband med spörsmålet örn avdrag

för värdeminskning å inventarier vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

I de likalydande motionerna 1:157 och 11:227 hemställdes

nämligen om utredning och förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,

att jordbruket i fråga om avdrags- och avskrivningsbestämmelser bleve

fullt jämställt med andra näringar. Dessa motioner föranledde ej någon riksdagens

åtgärd.

1939 års bevillningsutskott framhöll i sitt betänkande nr 30 i anledning

av förenämnda motioner bland annat, att i fråga om jordbruk ej förelågé

bokföringsskyldighet samt att ordnad bokföring i allmänhet ej förekomme.

Utskottet, som ansåg de nuvarande bestämmelserna i ämnet för jordbruket

.stundom icke leda till ett i beskattningsavseende nöjaktigt resultat, funné

skäl tala för alt frågan gjordes till föremål för närmare utredning. Därvid

borde omprövas, huruvida icke jordbrukets avskrivningsfråga kunde lösas

efter i huvudsak samma grunder, som gällde beträffande rörelse. Vid en sådan

lösning av frågan funne utskottet det vara nödvändigt, att garantier

skapades för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse antingen

genom bestämmelser om bokföringsskyldighet för jordbruket eller ock på

annat betryggande sätt.

I de vid 1941 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 94 och II: 133

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

skyndsam utredning och förslag rörande, bland annat, rätt till fri avskrivning

vid taxering resp. väsentlig uppmjukning av de s. k. bundna avskrivningsreglerna

för driftbyggnader i rörelse och jordbruk för sådana skattskyldiga,

som förde fullständiga räkenskaper.

1941 års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande nr 33 i anledning av

förenämnda motioner, att utskottet ansåge det ur principiell synpunkt vara

riktigt, att avdrag för värdeminskning å i rörelse och jordbruk använda

driftbyggnader i beskattningshänseende borde behandlas på samma sätt som

då fråga vore om i rörelse använda maskiner och andra inventarier för stadigvarande

bruk. För en tillfredsställande lösning av den föreliggande avskrivningsfrågan

måste enligt utskottets uppfattning givetvis uppställas det kravet,

att betryggande garantier skapades för att vid försäljning av byggnader

återbekomna förut avskrivna belopp bleve beskattade. I fråga örn rörelseidkare

och sådana jordbrukare, som förde fullständiga och noggranna räkenskaper,

funne utskottet det vara möjligt att inom ramen för gällande skattesystem

anordna reglerna beträffande avskrivningarna för driftbyggnader på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

sådant sätt, ali dessa regler bättre anpassades efter byggnadernas ekonomiska

livslängd än som för närvarande vore fallet. Beträffande övriga slag av

byggnader ansåge utskottet det däremot vara förenat med större svårigheter

att åstadkomma en uppmjukning av gällande avskrivningsregler. Riksdagen

beslöt, i enlighet med utskottets förslag, att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning om ändring av gällande

skatteförfattningar i de delar, som i betänkandet berörts, och därvid beakta

vad i betänkandet anförts.

Vid samma års riksdag hemställdes vidare i de likalydande motionerna

1:31 och 11:199 om sådan ändring av kommunalskattelagen, att rätten för

jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga grunder komine till direkt

uttryck i lagen eller i anvisningarna till densamma. Dessa motioner föranledde

icke någon riksdagens åtgärd.

Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 34 i anledning av sistnämnda

motioner som sin uppfattning, alt det för jordbrukare, som hade

ordnad bokföring, förelåge rätt att deklarera sin inkomst av jordbruk eller

dess binäringar efter bokföringsmässiga grunder. I praxis hade även jordbrukare

medgivits rätt till taxering efter sådana grunder. Vid sådant förhållande

funne utskottet behov icke föreligga av någon särskild bestämmelse

därom i kommunalskattelagen, och utskottet avstyrkte därför bifall till motionärernas

förslag. Då det emellertid visat sig, att taxeringsnämnderna icke

alltid syntes äga kännedom örn att jordbrukare, som hade ordnad bokföring,

ägde rätt att deklarera sin inkomst med stöd av räkenskaperna, funne utskottet

det vara av vikt, att landskamrerarna i sina anvisningar till ledning vid

taxeringen fäste taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet på förefintligheten

av sagda rätt.

Vad angår de nu föreliggande motionerna må av motiveringen för de

däri framställda yrkandena anföras följande.

I de likalydande motionerna I: 12 och 11:21 har anförts bland annat, att

inkomst av jordbruksfastighet enligt nu gällande skatteförfattningar redovisades

enligt den s. k. kontantprincipen. Denna redovisningsmetod vore mycket

enkel men gåve tyvärr ej det riktigaste uttrycket för intäkten av jordbruksfastighet.

Tolkningen av gällande författningar gåve också i vissa avseenden

anledning till tvister mellan de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna.

Framför allt gällde detta i vad mån intäkter från försäljningen av levande

och döda inventarier vore att hänföra till beskattningsbar intäkt av jordbruksfastighet

eller till realisation. Uppdelningen av kostnaderna på nyuppsättning,

å ena, och utbyte av inventarier, å andra sidan, föranledde stora

svårigheter. Den nuvarande redovisningsprincipen medgåve icke heller jordbruket

att skapa dolda reserver, medan industri och handel medgivits långt

gående rättigheter därvidlag. Tidigare hade kontantprincipen lämnat relativt

tillfredsställande resultat vid inkomstredovisningen på grund av då rådande

stabilitet i jordbrukets prisnivå. Det industrialiserade jordbruket krävde emellertid

ett annat redovisningssystem. Redovisning efter bokföringsmässiga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

7

grunder skulle lämna ett mera exakt uttryck för jordbrukets verkliga inkomster.

Enligt denna metod skulle årsresultatet påverkas av lagerbehållningen

samt av fordringar och skulder i jordbruket. Därigenom skulle åstadkommas

en jämnare taxering. En redovisning efter bokföringsmässiga grunder

skulle därjämte möjliggöra fördelning av kostnaderna för inventarier över

dessas hela varaktighetstid. Införandet av fri avskrivning för jordbruket

måste anses önskvärt och rättvist. I vart fall borde jordbruket tillerkännas

rätten gtt tillämpa avskrivning efter avskrivningsplan. I samband med krigskonjunkturbeskattningen

hade frågan örn redovisning efter bokföringsmässiga

grunder för jordbruket i hög grad aktualiserats. Särskilt genom 1942

års lagstiftning hade införts bokföringsmässiga grunder för jordbruket vid

inkomstberäkningen ur krigskonjunkturskattesynpunkt. Själva övergången

till redovisning efter bokföringsmässiga grunder medförde givetvis svårigheter,

men huvudprincipen borde vara, att som ingångsvärden vid upprättandet av

den första ingående balansräkningen upptoges de värden för i jordbruket

investerade tillgångar, som tidigare icke påverkat den taxeringsmässiga inkomstberäkningen

enligt kontantprincipen.

I motionen II: 249 har framhållits bland annat, att fastighetsägare enligt

gällande skatteförfattningar ägde rätt göra avdrag för den värdeminskning,

som årligen uppstode på fastighetens byggnader. I de anvisningar, som medföljde

varje jordbruksbilaga, sades beträffande avskrivningar, att byggnadernas

anskaffningskostnad rätteligen skulle vara det värde, som borde läggas

till grund för beräkningen av avdraget. Det tillädes emellertid, att det merendels

vore tillrådligt, att avdraget uträknades med en viss procent av det

i taxeringsvärdet ingående jordbruksvärdet. Detta tolkades av taxeringsnämnderna

på så sätt, att värdeminskningsavdraget fastställdes till en procent

av fastighetens taxerade jordbruksvärde. Med de höga byggnadskostnader,

som nu rådde, bleve en avskrivning om endast en procent synnerligen oförmånlig

för fastighetsägaren, då en byggnad i de flesta fall ej kunde användas

under så lång lid sorn vore nödvändigt för att byggnadskostnaderna .skulle lia

slutamorterats genom värdeminskningsavdraget. I särskilt hög grad gällde

detta för de mindre fastighetsägarna inom jordbruket, då byggnadskostnaderna,

räknat per hektar, bleve avsevärt högre på de mindre brukningsdelarna

än på de större.

I de likalydande motionerna I: 120 och II: 119 har anförts bland annat, att

på grund av höga byggnadskostnader och anskaffningskostnader för inventarier

i jordbruket det framstode såsom särskilt önskvärt, att vid taxeringen

avdrag finge åtnjutas vid inkomstberäkningen för överpris och merkostnader

vid ny-, till- eller ombyggnader samt vid nyuppsättning av levande och

döda inventarier i jordbruk och skogsbruk. I princip syntes ett sådant avdrag

böra medgivas med hänsyn till bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen,

enligt vilket stadgande avdrag vore medgivet för alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Frågan örn överpris

och merkostnader hade vid ett flertal tillfällen diskuterats men icke blivit

slutgiltigt löst vare sig genom lagstiftning eller i praxis, överprisavdragets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

karaktär av driftkostnad hade understrukits i ett av inkomstskattesakkunniga

avgivet betänkande (Statens offentl. utredn. 1923: 69 sid. 112). I en av 1924

års skatteberedning avgiven promemoria (Statens offentl. utredn. 1927: 23)

hade skatteberedningen upptagit ett särskilt stadgande rörande rätt till avdrag

för överpris och merkostnad å vissa tillgångar.

Utskottets yttrande.

I anledning av de i de likalydande motionerna I: 12 och II: 21 samt i motionen

II: 249 väckta förslagen om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning angående rätt för jordbrukare att vid taxering erhålla avskrivning

å varulager och inventarier får utskottet anföra följande.

Enligt i kommunalskattelagen givna föreskrifter skall inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt den s. k. kontantprincipen. Denna princip innebär,

att intäkterna anses hava åtnjutits under det beskattningsår, då desamma

av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgängliga för

lyftning. Naturaförmåner upptagas till beskattning för det år, då desamma

kommit den skattskyldige till godo. Driftkostnaderna i jordbruk anses belöpa

på det beskattningsår, under vilket de betalts. Kostnader för anskaffning av

inventarier till ersättning för avyttrade avdragas i sin helhet vid inkomstberäkningen

för det år, då kostnaderna ägt rum.

Utan hinder av dessa bestämmelser ha emellertid i praxis jordbrukare i

vissa fall medgivits rätt alt vid taxering beräkna inkomsten av jordbruk efter

bokföringsmässiga grunder. En förutsättning för att en sådan beräkning

kunnat godkännas torde hava varit, att ordnad bokföring med räkenskapsavslulning

finnes samt att densamma kan förväntas komma till fortsatt

användning, så att trygghet föreligger för en likformig taxering i framtiden.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har jämväl 1941 års bevillningsutskott

uttalat såsom sin uppfattning att för jordbrukare, som hava

ordnad bokföring, rätt förefinnes att deklarera inkomsten av jordbruk eller

dess binäringar efter bokföringsmässiga grunder.

Även enligt utskottets mening torde under ovan angiven förutsättning rätt

för jordbrukare till taxering efter bokföringsmässiga grunder kunna anses

föreligga. Utskottet har emellertid icke kunnat undgå att finna, att frånvaron

av uttryckliga bestämmelser i ifrågavarande hänseende medför en viss oklarhet

såväl beträffande de betingelser, under vilka denna rätt kan sägas vara

för handen, som ock rörande rättighetens omfattning. Såsom ovan nämnts

måste för rätten att deklarera efter bokföringsmässiga grunder förutsättas ej

allenast att den skattskyldige har ordnad bokföring utan även att han jämväl

i fortsättningen kommer att begagna sig av sådan bokföring. Har beträffande

någon skattskyldig deklaration efter bokföringsmässiga grunder en gång

medgivits vid taxeringen, torde för ett senare beskattningsår återgång till kontantprincipen

icke böra få ifrågakomma. Ett sådant förfarande skulle nämligen

vid taxeringen medföra synnerliga svårigheter. Eftersom bokföringsplikt

ej är föreskriven angående jordbruk, kan givetvis, så länge särskil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

9

da bestämmelser ej finnas, någon absolut trygghet för att ordnad bokföring

stadigvarande kommer att begagnas icke föreligga. Särskilda svårigheter

förefinnas även för det första året, då taxering efter bokföringsmässiga grunder

äger rum. Har taxering tidigare skett enligt kontantprincipen, kan taxeringen

efter redovisningssystemets omläggning ej verkställas enbart med ledning

av den bokföringsmässiga vinsten under beskattningsåret. För att förebygga

att vid övergången till det nya redovisningssystemet inkomst undgår

beskattning bliva särskilda grunder för beräkningen av vinstresultatet erforderliga.

Givet är att frånvaron av några som helst föreskrifter i nu ifrågavarande

hänseenden måste med hänsyn till önskvärdheten av likformighet

vid taxeringen framstå såsom en avsevärd brist i vår skattelagstiftning. Utskottet

finner fördenskull uppenbart, att uttryckliga bestämmelser rörande de

förutsättningar, under vilka jordbrukare skola äga rätt att taxeras efter bokföringsmässiga

grunder, äro av behovet påkallade.

Såsom ovan nämnts kan emellertid tveksamhet även råda angående omfattningen

av den enligt nuvarande praxis medgivna rätten för jordbrukare

att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder. Att vid taxering efter sådana

grunder hänsyn skall tagas till inneliggande lager, varufordringar och varuskulder

vid beskattningsårets början och slut är visserligen självfallet. Såvitt

utskottet kan finna, torde det emellertid i saknad av uttryckliga bestämmelser

i ämnet vara tvivel underkastat, huruvida berörda rätt till bokföringsmässig

taxering jämväl inrymmer rätt att vid beskattningen åtnjuta avdrag för

värdeminskning å inventarier. Enligt vad utskottet inhämtat torde åtminstone

vissa taxeringsmyndigheter anse sig förhindrade att vid taxeringen godkänna

sådana avdrag.

Frågan om införande av uttryckliga bestämmelser om rätt för jordbrukare

att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder har såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen tidigare vid upprepade tillfällen varit under behandling.

Någon utredning i detta ämne har dock hittills ej kommit till stånd. Utskottet

anser för sin del angeläget, alt en sådan utredning utan dröjsmål äger

rum. Ej minst med hänsyn till betydelsen av att taxeringsmyndigheterna, då

jordbrukare medgivas rätt att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder, t.illlämpa

enhetliga principer synes en reglering på förevarande område vara i

hög grad önskvärd. Utskottet förordar fördenskull en dylik utredning.

Vid den av utskottet sålunda föreslagna utredningen torde böra övervägas,

huruvida bokföringsplikt bör föreskrivas för åtminstone vissa kategorier av

jordbrukare, i första hand givetvis de större jordbrukarna. Införande av en

allmän bokföringsplikt för jordbrukare lärer däremot vara uteslutet. Tänkbart

är att bokföringen för jordbruk skulle kunna vara av något enklare slag än

för rörelse. Vid utredningen bör även undersökas, i vilken utsträckning avskrivningar

skola vara medgivna i beskattningshänseende för värdeminskning

å inventarier, då taxering äger ruin enligt bokföringsmässiga grunder.

Särskilda bestämmelser böra även meddelas rörande inkomstberäkningen

vid övergången från redovisning enligt kontantprincipen till redovisning enligt

bokföringsmässiga grunder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Vacl angår det i de likalydande motionerna I: 120 och II: 119 framställda

yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning angående

grunderna för beräkning av överpris och merkostnad vid ny-, till- eller ombyggnad

av fastighet och nyuppsättning av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier finner utskottet jämväl berörda spörsmål

böra upptagas till behandling i samband med den av utskottet sålunda föreslagna

utredningen, varvid bör undersökas, huruvida i nämnda hänseenden

kail vinnas överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande rörelse. Det

i motionerna väckta förslaget örn provisoriskt införande redan vid innevarande

års taxering av bestämmelser härutinnan kan utskottet däremot icke

tillstyrka.

I motionen II: 249 har slutligen yrkats skrivelse till Kungl. Majit med begäran,

att sådana direktiv måtte utfärdas till ledning för taxeringsmyndigheterna,

att avdragen för värdeminskning å byggnader, tillhörande jordbruksfastighet,

bättre avpassades efter byggnadskostnaderna och byggnadernas varaktighetstid.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1941 års

riksdag på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställt om utredning rörande bland annat frågan örn avskrivning å driftbyggnader

i jordbruk. Utskottet förutsätter, att i samband meri den av utskottet

nu föreslagna utredningen jämväl berörda spörsmål ägnas uppmärksamhet.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av dels de likalydande motionerna

I: 12 och II: 21 dels motionen II: 249 och dels de

likalydande motionerna I: 120 och II: 119, i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa

utredning om ändring av gällande skatteförfattningar i de

delar, som berörts i detta betänkande, och därvid beakta vad

i betänkandet anförts samt snarast möjligt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 april 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar

Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman, Frans Ericson, Velander och Björkman; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Hammarland, Orgärd, Sandberg,

Falk, Lundell, Hosander, Sundström i Skövde, Ohlsson i Kastlösa och Bladh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:185 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna för tågring av inkomst av jordbruksfastighet, m.m. s. 1 i texten