Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.

1943-04-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

11

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1943 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 83 i

första kammaren av herr Friggeråker m. fl. och nr 120 i andra kammaren

av herr Nilson i Spånstad m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

»att vid 29 § kommunalskattelagen fogas bestämmelser, som medgiva rätt

till skattefritt avdrag för avsättning till reservfond, intill dess reservfond

uppgår till 20 procent av utlåningen för jordbrukskassa, 10 procent av utlåningen

för centralkassa och utan begränsning för Svenska jordbrukskreditkassan».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 120 i andra

kammaren.

Jordbrukets kreditkassor, vilkas verksamhet regleras genom förordning den

5 juni 1942 om jordbrukets kreditkassor (nr 325), hava till ändamål att tillgodose

jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit. Vidare

skola de befordra sparverksamheten på landsbygden ävensom i övrigt

främja en sund utveckling av medlemmarnas ekonomiska förhållanden. Till

jordbrukets kreditkassor räknas svenska jordbrukskreditkassan, centralkassor

för jordbrukskredit och jordbrukskassor. Kassorna skola vara organiserade

såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet.

Varje centralkassa skall vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje

jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans

styrelse har sitt säte. Till medlem av jordbrukskreditkassan må

allenast kunna antagas centralkassa. Centralkassa skall till jordbrukskreditkassan

erlägga en insats av 500 kronor, vilken skall tillföras jordbrukskreditkassans

reservfond. Till medlem av centralkassa må endast kunna antagas

godkänd jordbrukskassa eller jordbruksekonomisk förening, vars styrelse

har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde. Jordbrukskassa eller

jordbruksekonomisk förening, vilken antages till medlem av centralkassa,

skall till centralkassan erlägga en insats av 100 kronor, som skall tillföras

centralkassans reservfond. Till medlem av jordbrukskassa slutligen må endast

antagas ägare eller brukare av jordbruksfastighet, belägen inom jordbrukskassans

verksamhetsområde, ävensom här i riket registrerat aktiebo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

lag, som har till ändamål att idka jordbruk och som äger eller brukar fastighet

som nyss nämnts. Vid inträdet i jordbrukskassa skall medlem teckna

minst en andel i kassan och för varje andel erlägga en insats av 25 kronor.

Till grundfond för jordbrukskreditkassan har staten genom riksgäldskontoret

ställt till förfogande 25 miljoner kronor och till grundfond för centralkassa

lägst 100,000 kronor högst 1,000,000 kronor. Såväl jordbrukskreditkassans

som centralkassas behållna årsvinst skall i sin helhet avsättas till

reservfond. Då centralkassas reservfond uppgår till ett belopp, motsvarande

10 procent av kassans utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret,

ankommer det på kassan att bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten

skall disponeras för annat ändamål. Efter beslut å föreningssammanträde

med centralkassa må dock av årsvinsten kunna lämnas utdelning

lill anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock högst

efter en räntesats av 5 procent. Av jordbrukskassas årsvinst skola minst 75

procent avsättas till reservfond. Då reservfonden uppgår till belopp, motsvarande

20 procent av jordbrukskassans utlåning vid utgången av senast förflutna

räkenskapsåret, ankommer det på jordbrukskassan att bestämma, i

vad mån den andel av årsvinsten, som skall avsättas till reservfonden, må

understiga 75 procent. I den mån årsvinsten i jordbrukskassa ej åtgår för

avsättning till reservfonden må efter beslut å föreningssammanträde kunna

lämnas utdelning å medlemmarnas insatser, dock högst efter en räntesats

av 5 procent. Jordbrukskreditkassan får lämna kredit allenast åt ansluten

centralkassa samt åt jordbruksekonomisk förening, som är medlem av centralkassa.

Kreditgivningen får allenast bestå av reverslån. Lån må beviljas

på högst ett år eller, om fråga är örn lån till centralkassa eller mot pant av

fastighetsinteckning eller obligationer, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Centralkassa får ej lämna kredit till andra än medlemmar. Motsvarande

gäller för jordbrukskassorna. Kreditgivningen från centralkassa till

jordbrukskassorna består i återbelåning av hos dessa kassor belånade fordringsbevis.

Kreditgivningen till de jordbruksekonomiska föreningarna består

i utlämnande av reverslån eller beviljande av kredit i räkning eller växeldiskontering.

Reverslån får beviljas på högst ett år eller, om pant i fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders,

uppsägning. Kredit i räkning får beviljas på högst ett år. Beträffande

jordbrukskassornas kreditgivning gälla motsvarande regler som rörande kreditgivningen

från centralkassorna till de jordbruksekonomiska föreningarna.

Enligt nu gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet för såväl jordbrukets

kreditkassor som Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar. Skattskyldigheten för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna

infördes år 1942, men förelåg beträffande jordbrukets

kreditkassor redan dessförinnan. I samband med nu nämnda författningsändring

infördes i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen ett stadgande av innehåll,

att hypoteks- och bostadskreditinrättningarna medgåvos rätt att vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

13

beskattningen avdraga belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i

den mån avsättningen var nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp

motsvarande, vad avser hypoteksorganisationerna 2 procent, i fråga

örn bostadskreditkassan 3 procent och såvitt gäller bostadskreditförening 6

procent av inrättningens skulder. Alltsedan kommunalskattelagens tillkomst

år 1928 har vidare i 29 § 3 mom. funnits en bestämmelse örn viss avdragsrätt

av nu ifrågavarande slag för sparbank. Enligt nämnda bestämmelse må

för sparbank avdrag ske för belopp, som avsatts till reservfond, i den mån

avsättningen är nödvändig för uppbringande av sparbankens fonder till det

enligt gällande lag i förhållande till sparbankens inlåning erforderliga minsta

belopp eller, i förekommande fall, till det belopp, som skolat minst erfordras,

därest från sparbankens fonder avdragits säkerhetsfond eller, under de tio

första räkenskapsåren efter sparbankens bildande, grundfond.

I de föreliggande motionerna har till stöd för de däri framställda yrkandena

framhållits bland annat, att frågan om konsolidering av jordbrukskasserörelsen

i samband med år 1942 avlämnad proposition om ny jordbrukskasselagstiftning

icke upptagits på annat sätt än att föreskrifter lämnats om

avsättning till reservfond. Den sålunda föreskrivna och ur alla synpunkter

önskvärda konsolideringen av jordbrukskasseverksamheten motverkades dock

i hög grad av gällande skattelagstiftning. Denna medförde att jordbrukskassa

måste erlägga ungefär 40 procent av årsvinsten i skatter. Denna beskattning

hindrade på ett betänkligt sätt den ytterst önskvärda tillväxten

av kasserörelsens fonder och fördröjde uppnåendet av den fondbildning, som

fixerats i lagtexten. För jordbrukskasserörelsen skulle stadganden av motsvarande

innebörd som dem, vilka gällde för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna

samt för sparbankerna, vara synnerligen betydelsefulla för

att stärka rörelsens ställning. Det syntes också motionärerna vid jämförelse

med nu åberopade kredit- och sparinrättningar, att jämförliga bestämmelser

skulle innebära en gärd av rättvisa mot jordbrukskasserörelsen.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit utlåtanden från kammarrätten, bank- och fondinspektionen samt

länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Skaraborgs och Gävleborgs län.

Vid bank- och fondinspektionens utlåtande har fogats yttrande av svenska

jordbrukskreditkassan.

Kammarrätten har förklarat sig icke hava något att erinra mot den gjorda

framställningen. Emellertid har kammarrätten ifrågasatt, huruvida icke i enlighet

nied grunderna för 1942 års lagstiftning någon begränsning borde

stadgas beträffande skattefriheten jämväl för svenska jordbrukskreditkassan.

Kammarrätten har därjämte anfört bland annat följande: Kammarrätten

delade den uppfattningen, att vid taxering rätt till avdrag för avsättning

till reservfond i princip borde tillerkännas jordbrukets kreditkassor.

Den av motionärerna föreslagna avdragsrätten hade ställts i relation till

de för jordbrukskreditkassorna stipulerade bestämmelserna örn skyldig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

het att avsätta vinsten till reservfond. Mot en begränsning av avdragsrätten

efter sådana normer syntes ur skatteteknisk synpunkt intet vara att erinra,

i all synnerhet som hypoteks- och bostadskreditinrättningarna åtnjöte skattefrihet

för avsättning till reserv- och säkerhetsfond efter i stort sett liknande

grunder. Däremot förefölle den föreslagna beräkningsgrunden ur skattesynpunkt

kunna medföra, att skattskyldigheten för flertalet jordbrukskreditkassor

måhända i realiteten åtminstone tillsvidare endast bleve av formell

natur. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, huruvida icke den skattefria

fondavsättningen borde ytterligare begränsas. Gentemot sistnämnda alternativ

kunde följande synpunkter anföras. För jordbrukskasserörelsens vidkommande

vore det givetvis av stort intresse, att dess organisationer hade

en solid ekonomisk ställning. Följaktligen torde det vara av vikt, att en kraftig

fondbildning åstadkommes för att möta de eventuella förluster, som på

grund av inträffande ogynnsamma förhållanden kunde uppkomma. Uppenbarligen

skulle denna fondbildning i hög grad befrämjas genom den nu

föreslagna skattefriheten. På grund därav och då det också vore önskvärt,

att de för jordbrukskreditkassorna lagstadgade reservfonderna snarast möjligt

uppnåddes, syntes den av motionärerna äskade avdragsrätten för jordbrukskreditkassorna

vara befogad.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som förklarat sig i princip ställa sig betänksam

mot varje utsträckning av de i författningarna bestämda skattelättnaderna,

har dock ej kunnat finna det annat än billigt och rättvist, att

nu ifrågavarande institutioner erhölle skattelättnader motsvarande dem, som

tillkomme övriga kreditinstitutioner.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett skäl föreligga att medgiva

jordbrukskreditkassor viss skattelättnad. Denna syntes emellertid icke kunna

fastställas utan ytterligare utredning och övervägande, vilka borde föregå ett

tillmötesgående av motionärernas krav. Ett bifall till motionen skulle innebära

i fråga om i länet varande kreditkassor, att dessa icke inom överskådlig

tid komme att underkastas skattskyldighet. Ehuru skäl talade för, att en

kraftigare fondbildning borde komma till stånd hos jordbrukskreditkassorna,

kunde länsstyrelsen icke tillstyrka en anordning, varigenom dessa i olikhet

med andra ekonomiska föreningar helt skulle undandragas skattskyldighet.

Det borde i detta sammanhang erinras örn, att jordbrukskreditkassorna genom

statsbidrag till förvaltningskostnader erhölle ett understöd, som icke

tillkomme andra kreditinrättningar. Särskilt i förhållande till sparbanker

skulle den ifrågasatta avdragsrätten för årsvinsten eller del därav icke vara

helt tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har icke velat helt avstyrka det av motionärerna

framställda förslaget. Länsstyrelsen ville emellertid framhålla,

att kassorna icke borde medgivas större skattelättnader än de, som genom

1942 års lagstiftning på området beretts hypoteksinrättningarna m. fl., och

borde alltså procenttalen för de skattefria fondavsättningarna avvägas med

hänsyn härtill. Länsstyrelsen bär därjämte anfört bland annat följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

15

»De väsentliga ekonomiska förmåner, som staten berett jordbrukets kreditkassor,

torde närmast vara att anse såsom indirekt understöd åt jordbruket.

En skattelättnad i nu åsyftad form kommer att verka för samma ändamål.

Det förhållandet att viss skattefrihet kommer att beredas en viss näringsgren

och vissa yrkesutövare torde vara ägnat att mana till försiktighet.

En jämförelse med sparbankerna med de mera allmänna ekonomiska syften

de fullfölja, torde ej komma föreliggande anspråk från kassornas sida att

framstå såsom i synnerlig hög grad berättigat. Mera berättigat synes kravet

vara på likställighet med hypoteksinrättningarna, svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningarna. Sedan dessa medgivits skattefrihet i viss

utsträckning för fonderade medel, torde kassornas genom motionärerna

framställda krav icke utan vidare böra avvisas. Emellertid synes även mellan

nämnda kreditinrättningar och kassorna en viss olikhet föreligga av beskaffenhet

att böra tagas i beaktande vid frågans bedömande. Kreditkassorna

lia till primär uppgift att tillgodose jordbrukets behov av driftkredit. De

andra kreditinrättningarna tillgodose den mera långfristiga krediten genom

att tillhandahålla anläggningskapital. Det allmänna intresset synes härigenom

framträda starkare. Den strävan efter konsolidering av jordbrukskasserörelsen,

åt vilken motionärerna givit sitt stöd, synes väl i visst avseende vara

förtjänt av skattepolitiskt stöd. I den mån kassorna fylla ett verkligt ekonomiskt

behov torde de uppnå den eftersträvade konsolideringen utan särskilda

skattelättnader.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har icke ansett det motiverat, att jordbrukets

kreditkassor bereddes skattefrihet för vissa avsättningar till reservfond.

I varje fail syntes det länsstyrelsen icke motiverat för andra kassor av denna

kategori än för centralkassorna och för dessa i så fall allenast till dess reservfonden

vuxit till 10 procent av kassans utlåning vid utgången av senast förflutna

räkenskapsår. Gällande författningars bestämmelser angående avsättningar

täll reservfonder för jordbrukets kreditkassor syntes innebära full

trygghet för reservfondernas snabba tillväxt. Länsstyrelsen ansåge därför icke

behovet av än snabbare tillväxt av reservfonderna så trängande, att skattefrihet

för .sådana avsättningar skulle vara nödvändig. Hur önskvärt det än

vore alt dessa kassors reservfonder snarast konnne att uppgå till betryggande

belopp, syntes det dock icke lika angeläget som beträffande de penninginstitut,

med vilka motionärerna anställt jämförelse.

Bank- och fondinspektionen har avstyrkt bifall till motionerna och till

stöd härför anfört bland annat följande:

»Med berörda exemplifiering synas motionärerna vilja göra gällande jämställbarhet

nied jordbrukets kreditkassor. Inspektionen kan icke helt följa

motionärerna härutinnan. Ifråga om hypoteksorganisationerna kan man bär

bortse frän det förhållandet, all slaten lämnat dem — liksom även jordbrukskasseorganisationen

— sitt ekonomiska stöd. Enbart detta förhållande

lärer icke kunna konstituera skattefriheten. I motsatt fall skulle fråga om skattefrihet

i motsvarande omfattning kunna resas i de numera mycket talrika

fall, där staten lämnar ekonomiskt stöd, exempelvis i form av aktiekapital

för under bolagsform arbetande näringsföretag. Hypoteksorganisationerna

hava erhållit en organisation som föranlett att de till och med kunna betraktas

såsom halvstatliga. Detta förhållande torde hava varit anledningen

till att de tidigare till och med varit helt befriade från annan skatt än fastighetsskatt.

Därtill kommer, att hypoteksinrättningarna bedriva ekonomisk

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

rörelse utan vinstsyfte. Sistnämnda föi-hållande gäller ävenledes i fråga om

sparbanker. Jordbrukskasseväsendet har däremot icke en sådan organisation

som nyss angivits, och såväl centralkassornas som jordbrukskassornas verksamhet

är så hilvida inriktad på vinst, som utdelning å insatser är under

vissa förhållanden medgiven, inom de förra kassorna till anslutna jordbruksekonomiska

föreningar och inom de senare till anslutna medlemmar.

Slutligen vill inspektionen framhålla, att konsolideringssyftet såsom underlag

för skattefrihet kan åberopas av vilket aktiebolag och vilken ekonomisk

förening som helst, ty för dessa gälla ävenledes i lag givna föreskrifter,

enligt vilka fondavsättning skall ske i viss omfattning. En sådan

konsekvens av en om också begränsad skattefrihet för jordbrukets kreditkassor,

vilka enligt inspektionens förmenande i förevarande avseende icke

intaga någon särställning, bör givetvis avstyras.»

Utskottets yttrande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen infördes genom lagstiftning

vid 1942 års riksdag skattskyldighet för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna,

vilka tidigare varit frikallade från skattskyldighet. Samtidigt

därmed intogs i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen ett stadgande, varigenom

dessa inrättningar medgåvos rätt i viss utsträckning till avdrag för

fondavsättning. I de nu föreliggande motionerna yrkas, att jordbrukets kreditkassor

skola erhålla en motsvarande avdragsrätt.

Medgivande av en skattelättnad av nu förevarande slag är givetvis att betrakta

såsom en form av stöd från det allmännas sida åt den verksamhet,

varom fråga är. För egen del kan utskottet icke undgå att hysa betänkligheter

mot att sådant stöd lämnas i form av skattelättnad. I den mån skattelättnaden

medför, att någon behållen inkomst icke återstår att beskatta, blir

resultatet av skattelättnaden detsamma som om den därtill berättigade varit

helt och hållet befriad från skattskyldighet. En för vissa skattskyldiga medgiven

skattelättnad kan även — såsom framgår av de nu föreliggande motionerna

— föranleda, att anspråk framställas om utsträckning av skattelättnaden

jämväl till andra områden. Enligt utskottets mening är det fördenskull

angeläget, att återhållsamhet iakttages i fråga örn medgivande av skattelättnader

av förevarande slag.

Borttagandet av den förut medgivna skattefriheten för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna

skedde på förslag av 1936 års skattekommitté. I

sitt år 1939 avgivna betänkande (Statens offentl. utredn. 1939: 47) berörde

kommittén jämväl frågan om beskattningen av jordbrukets kreditkassor.

Kommittén framhöll därvid bland annat, att, då jordbrukets kreditkassor

vore organiserade och hade sin verksamhet ordnad på likartat sätt som hypoteks-

och bostadskreditinrättningarna, jordbrukets kreditkassor torde böra

beskattas efter samma grunder som dessa. Då kommittén beträffande hypoteks-

och bostadskreditinrättningarna föreslagit, att dessa inrättningar skulle

erlägga skatt till staten efter ett grundbelopp av 10 procent men vara befriade

från skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet, skulle enligt kommitténs

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

17

förslag jämväl jordbrukets kreditkassor beskattas i överensstämmelse därmed.

Vid 1942 års författningsändringar i fråga om skattskyldigheten för

ovannämnda institutioner vunno de av kommittén sålunda fqyeslagna grunderna

statsmakternas godkännande.

Att en viss likhet i fråga örn organisation och arbetssätt föreligger mellan

jordbrukets kreditkassor samt hypoteks- och bostadskreditinrättningarna synes

utskottet otvivelaktigt. Huruvida denna likhet är så stor, att jordbrukets

kreditkassor böra liksom nämnda inrättningar medgivas någon avdragsrätt

för avsättningar till reservfond, är utskottet däremot i frågans nuvarande

läge icke i tillfälle att konstatera. Utskottet anser emellertid omständigheterna

vara sådana, att skäl förefinnas för en utredning av berörda

spörsmål, och utskottet förordar fördenskull en sådan utredning. Oavsett de

betänkligheter, som utskottet enligt vad ovan anförts har beträffande den

ifrågavarande avdragsrätten för fondavsättningar i och för sig, torde — så

länge bestämmelser av detta slag bibehållas i vår skattelagstiftning — givetvis

böra tillses, att sådana rättssubjekt, som till organisation och verksamhetssätt

äro likartade med dem, som nu åtnjuta ifrågavarande förmåner, erhålla

en lika behandling i skattehänseende. Därest utredningen skulle giva

vid handen, att fog förefinnes för en utsträckning av avdragsrätten till jordbrukets

kreditkassor, bör jämväl undersökas, efter vilka grunder avdrag skall

vara medgivet. En obegränsad avdragsrätt, på sätt i motionerna ifrågasatts

beträffande svenska jordbrukskreditkassan, synes utskottet i varje fall icke

lämplig.

Vid utredningen bör även beaktas, att jordbrukets kreditkassor, i den mån

de bildats före den 1 juli 1942, för närvarande åtnjuta bidrag av staten till

sina förvaltningskostnader. Visserligen äro dessa förvaltningsbidrag stadda

under avveckling. Så länge bidragen fortfara att utgå, skulle emellertid, därest

kassorna medgåves den i motionerna föreslagna avdragsrätten, kassorna

komma i åtnjutande av stöd i två olika former. Vid medgivande av ifrågavarande

avdragsrätt torde därför enligt utskottets mening böra tagas under

övervägande, huruvida icke dessa statliga förvaltningsbidrag borde omedelbart

upphöra att utgå. Enligt vad utskottet inhämtat uppgå förvaltningsbidragen

för budgetåret 1942/43 lill sammanlagt 215,000 kronor, lie av jordbrukets

kreditkassor under år 1942 erlagda skatterna lill stat och kommun

lära enligt uppgift hava utgjort omkring 313,000 kronor.

Med hänsyn lill nu anförda omständigheter finner sig utskottet böra förorda

bifall lill motionärernas förslag allenast i så målto, att den i motionerna

berörda frågan göres lill föremål för närmare utredning.

,oo

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 7 saini Nr 20-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

, Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:83 av herr Friggeråker m. fl. och 11:120 av herr

Nilson i Spånstad m. fl., örn viss skattefrihet för jordbrukskassor

m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan, huruvida jordbrukets

kreditkassor böra medgivas rätt att vid beskattningen

erhålla avdrag för viss avsättning till reservfond samt därvid

beakta vad i detta betänkande anförts ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.

Stockholm den 8 april 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Egnell, Ekman, friherre

Lagerfelt*, Eklund*, Sandström*, Sylwan* och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Björklund*, Hammarlund, Orgard, Sandberg, Lundell,

Kilbom*, Hosander, Sundström i Skövde, Bladh och Karlsson i Granebo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

437768. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:186 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna för tågring av inkomst av jordbruksfastighet, m.m. s. 1 i texten