Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.
1943-04-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
11
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1943 kl. 7 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss skattefrihet för jordbrukskassor m. fl.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 83 i
första kammaren av herr Friggeråker m. fl. och nr 120 i andra kammaren
av herr Nilson i Spånstad m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
»att vid 29 § kommunalskattelagen fogas bestämmelser, som medgiva rätt
till skattefritt avdrag för avsättning till reservfond, intill dess reservfond
uppgår till 20 procent av utlåningen för jordbrukskassa, 10 procent av utlåningen
för centralkassa och utan begränsning för Svenska jordbrukskreditkassan».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 120 i andra
kammaren.
Jordbrukets kreditkassor, vilkas verksamhet regleras genom förordning den
5 juni 1942 om jordbrukets kreditkassor (nr 325), hava till ändamål att tillgodose
jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit. Vidare
skola de befordra sparverksamheten på landsbygden ävensom i övrigt
främja en sund utveckling av medlemmarnas ekonomiska förhållanden. Till
jordbrukets kreditkassor räknas svenska jordbrukskreditkassan, centralkassor
för jordbrukskredit och jordbrukskassor. Kassorna skola vara organiserade
såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet.
Varje centralkassa skall vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje
jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans
styrelse har sitt säte. Till medlem av jordbrukskreditkassan må
allenast kunna antagas centralkassa. Centralkassa skall till jordbrukskreditkassan
erlägga en insats av 500 kronor, vilken skall tillföras jordbrukskreditkassans
reservfond. Till medlem av centralkassa må endast kunna antagas
godkänd jordbrukskassa eller jordbruksekonomisk förening, vars styrelse
har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde. Jordbrukskassa eller
jordbruksekonomisk förening, vilken antages till medlem av centralkassa,
skall till centralkassan erlägga en insats av 100 kronor, som skall tillföras
centralkassans reservfond. Till medlem av jordbrukskassa slutligen må endast
antagas ägare eller brukare av jordbruksfastighet, belägen inom jordbrukskassans
verksamhetsområde, ävensom här i riket registrerat aktiebo
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
lag, som har till ändamål att idka jordbruk och som äger eller brukar fastighet
som nyss nämnts. Vid inträdet i jordbrukskassa skall medlem teckna
minst en andel i kassan och för varje andel erlägga en insats av 25 kronor.
Till grundfond för jordbrukskreditkassan har staten genom riksgäldskontoret
ställt till förfogande 25 miljoner kronor och till grundfond för centralkassa
lägst 100,000 kronor högst 1,000,000 kronor. Såväl jordbrukskreditkassans
som centralkassas behållna årsvinst skall i sin helhet avsättas till
reservfond. Då centralkassas reservfond uppgår till ett belopp, motsvarande
10 procent av kassans utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret,
ankommer det på kassan att bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten
skall disponeras för annat ändamål. Efter beslut å föreningssammanträde
med centralkassa må dock av årsvinsten kunna lämnas utdelning
lill anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock högst
efter en räntesats av 5 procent. Av jordbrukskassas årsvinst skola minst 75
procent avsättas till reservfond. Då reservfonden uppgår till belopp, motsvarande
20 procent av jordbrukskassans utlåning vid utgången av senast förflutna
räkenskapsåret, ankommer det på jordbrukskassan att bestämma, i
vad mån den andel av årsvinsten, som skall avsättas till reservfonden, må
understiga 75 procent. I den mån årsvinsten i jordbrukskassa ej åtgår för
avsättning till reservfonden må efter beslut å föreningssammanträde kunna
lämnas utdelning å medlemmarnas insatser, dock högst efter en räntesats
av 5 procent. Jordbrukskreditkassan får lämna kredit allenast åt ansluten
centralkassa samt åt jordbruksekonomisk förening, som är medlem av centralkassa.
Kreditgivningen får allenast bestå av reverslån. Lån må beviljas
på högst ett år eller, om fråga är örn lån till centralkassa eller mot pant av
fastighetsinteckning eller obligationer, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.
Centralkassa får ej lämna kredit till andra än medlemmar. Motsvarande
gäller för jordbrukskassorna. Kreditgivningen från centralkassa till
jordbrukskassorna består i återbelåning av hos dessa kassor belånade fordringsbevis.
Kreditgivningen till de jordbruksekonomiska föreningarna består
i utlämnande av reverslån eller beviljande av kredit i räkning eller växeldiskontering.
Reverslån får beviljas på högst ett år eller, om pant i fastighetsinteckning
eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders,
uppsägning. Kredit i räkning får beviljas på högst ett år. Beträffande
jordbrukskassornas kreditgivning gälla motsvarande regler som rörande kreditgivningen
från centralkassorna till de jordbruksekonomiska föreningarna.
Enligt nu gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet för såväl jordbrukets
kreditkassor som Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar. Skattskyldigheten för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna
infördes år 1942, men förelåg beträffande jordbrukets
kreditkassor redan dessförinnan. I samband med nu nämnda författningsändring
infördes i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen ett stadgande av innehåll,
att hypoteks- och bostadskreditinrättningarna medgåvos rätt att vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
13
beskattningen avdraga belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i
den mån avsättningen var nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp
motsvarande, vad avser hypoteksorganisationerna 2 procent, i fråga
örn bostadskreditkassan 3 procent och såvitt gäller bostadskreditförening 6
procent av inrättningens skulder. Alltsedan kommunalskattelagens tillkomst
år 1928 har vidare i 29 § 3 mom. funnits en bestämmelse örn viss avdragsrätt
av nu ifrågavarande slag för sparbank. Enligt nämnda bestämmelse må
för sparbank avdrag ske för belopp, som avsatts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för uppbringande av sparbankens fonder till det
enligt gällande lag i förhållande till sparbankens inlåning erforderliga minsta
belopp eller, i förekommande fall, till det belopp, som skolat minst erfordras,
därest från sparbankens fonder avdragits säkerhetsfond eller, under de tio
första räkenskapsåren efter sparbankens bildande, grundfond.
I de föreliggande motionerna har till stöd för de däri framställda yrkandena
framhållits bland annat, att frågan om konsolidering av jordbrukskasserörelsen
i samband med år 1942 avlämnad proposition om ny jordbrukskasselagstiftning
icke upptagits på annat sätt än att föreskrifter lämnats om
avsättning till reservfond. Den sålunda föreskrivna och ur alla synpunkter
önskvärda konsolideringen av jordbrukskasseverksamheten motverkades dock
i hög grad av gällande skattelagstiftning. Denna medförde att jordbrukskassa
måste erlägga ungefär 40 procent av årsvinsten i skatter. Denna beskattning
hindrade på ett betänkligt sätt den ytterst önskvärda tillväxten
av kasserörelsens fonder och fördröjde uppnåendet av den fondbildning, som
fixerats i lagtexten. För jordbrukskasserörelsen skulle stadganden av motsvarande
innebörd som dem, vilka gällde för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna
samt för sparbankerna, vara synnerligen betydelsefulla för
att stärka rörelsens ställning. Det syntes också motionärerna vid jämförelse
med nu åberopade kredit- och sparinrättningar, att jämförliga bestämmelser
skulle innebära en gärd av rättvisa mot jordbrukskasserörelsen.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit utlåtanden från kammarrätten, bank- och fondinspektionen samt
länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Skaraborgs och Gävleborgs län.
Vid bank- och fondinspektionens utlåtande har fogats yttrande av svenska
jordbrukskreditkassan.
Kammarrätten har förklarat sig icke hava något att erinra mot den gjorda
framställningen. Emellertid har kammarrätten ifrågasatt, huruvida icke i enlighet
nied grunderna för 1942 års lagstiftning någon begränsning borde
stadgas beträffande skattefriheten jämväl för svenska jordbrukskreditkassan.
Kammarrätten har därjämte anfört bland annat följande: Kammarrätten
delade den uppfattningen, att vid taxering rätt till avdrag för avsättning
till reservfond i princip borde tillerkännas jordbrukets kreditkassor.
Den av motionärerna föreslagna avdragsrätten hade ställts i relation till
de för jordbrukskreditkassorna stipulerade bestämmelserna örn skyldig
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
het att avsätta vinsten till reservfond. Mot en begränsning av avdragsrätten
efter sådana normer syntes ur skatteteknisk synpunkt intet vara att erinra,
i all synnerhet som hypoteks- och bostadskreditinrättningarna åtnjöte skattefrihet
för avsättning till reserv- och säkerhetsfond efter i stort sett liknande
grunder. Däremot förefölle den föreslagna beräkningsgrunden ur skattesynpunkt
kunna medföra, att skattskyldigheten för flertalet jordbrukskreditkassor
måhända i realiteten åtminstone tillsvidare endast bleve av formell
natur. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, huruvida icke den skattefria
fondavsättningen borde ytterligare begränsas. Gentemot sistnämnda alternativ
kunde följande synpunkter anföras. För jordbrukskasserörelsens vidkommande
vore det givetvis av stort intresse, att dess organisationer hade
en solid ekonomisk ställning. Följaktligen torde det vara av vikt, att en kraftig
fondbildning åstadkommes för att möta de eventuella förluster, som på
grund av inträffande ogynnsamma förhållanden kunde uppkomma. Uppenbarligen
skulle denna fondbildning i hög grad befrämjas genom den nu
föreslagna skattefriheten. På grund därav och då det också vore önskvärt,
att de för jordbrukskreditkassorna lagstadgade reservfonderna snarast möjligt
uppnåddes, syntes den av motionärerna äskade avdragsrätten för jordbrukskreditkassorna
vara befogad.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som förklarat sig i princip ställa sig betänksam
mot varje utsträckning av de i författningarna bestämda skattelättnaderna,
har dock ej kunnat finna det annat än billigt och rättvist, att
nu ifrågavarande institutioner erhölle skattelättnader motsvarande dem, som
tillkomme övriga kreditinstitutioner.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett skäl föreligga att medgiva
jordbrukskreditkassor viss skattelättnad. Denna syntes emellertid icke kunna
fastställas utan ytterligare utredning och övervägande, vilka borde föregå ett
tillmötesgående av motionärernas krav. Ett bifall till motionen skulle innebära
i fråga om i länet varande kreditkassor, att dessa icke inom överskådlig
tid komme att underkastas skattskyldighet. Ehuru skäl talade för, att en
kraftigare fondbildning borde komma till stånd hos jordbrukskreditkassorna,
kunde länsstyrelsen icke tillstyrka en anordning, varigenom dessa i olikhet
med andra ekonomiska föreningar helt skulle undandragas skattskyldighet.
Det borde i detta sammanhang erinras örn, att jordbrukskreditkassorna genom
statsbidrag till förvaltningskostnader erhölle ett understöd, som icke
tillkomme andra kreditinrättningar. Särskilt i förhållande till sparbanker
skulle den ifrågasatta avdragsrätten för årsvinsten eller del därav icke vara
helt tillfredsställande.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har icke velat helt avstyrka det av motionärerna
framställda förslaget. Länsstyrelsen ville emellertid framhålla,
att kassorna icke borde medgivas större skattelättnader än de, som genom
1942 års lagstiftning på området beretts hypoteksinrättningarna m. fl., och
borde alltså procenttalen för de skattefria fondavsättningarna avvägas med
hänsyn härtill. Länsstyrelsen bär därjämte anfört bland annat följande:
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
15
»De väsentliga ekonomiska förmåner, som staten berett jordbrukets kreditkassor,
torde närmast vara att anse såsom indirekt understöd åt jordbruket.
En skattelättnad i nu åsyftad form kommer att verka för samma ändamål.
Det förhållandet att viss skattefrihet kommer att beredas en viss näringsgren
och vissa yrkesutövare torde vara ägnat att mana till försiktighet.
En jämförelse med sparbankerna med de mera allmänna ekonomiska syften
de fullfölja, torde ej komma föreliggande anspråk från kassornas sida att
framstå såsom i synnerlig hög grad berättigat. Mera berättigat synes kravet
vara på likställighet med hypoteksinrättningarna, svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningarna. Sedan dessa medgivits skattefrihet i viss
utsträckning för fonderade medel, torde kassornas genom motionärerna
framställda krav icke utan vidare böra avvisas. Emellertid synes även mellan
nämnda kreditinrättningar och kassorna en viss olikhet föreligga av beskaffenhet
att böra tagas i beaktande vid frågans bedömande. Kreditkassorna
lia till primär uppgift att tillgodose jordbrukets behov av driftkredit. De
andra kreditinrättningarna tillgodose den mera långfristiga krediten genom
att tillhandahålla anläggningskapital. Det allmänna intresset synes härigenom
framträda starkare. Den strävan efter konsolidering av jordbrukskasserörelsen,
åt vilken motionärerna givit sitt stöd, synes väl i visst avseende vara
förtjänt av skattepolitiskt stöd. I den mån kassorna fylla ett verkligt ekonomiskt
behov torde de uppnå den eftersträvade konsolideringen utan särskilda
skattelättnader.»
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har icke ansett det motiverat, att jordbrukets
kreditkassor bereddes skattefrihet för vissa avsättningar till reservfond.
I varje fail syntes det länsstyrelsen icke motiverat för andra kassor av denna
kategori än för centralkassorna och för dessa i så fall allenast till dess reservfonden
vuxit till 10 procent av kassans utlåning vid utgången av senast förflutna
räkenskapsår. Gällande författningars bestämmelser angående avsättningar
täll reservfonder för jordbrukets kreditkassor syntes innebära full
trygghet för reservfondernas snabba tillväxt. Länsstyrelsen ansåge därför icke
behovet av än snabbare tillväxt av reservfonderna så trängande, att skattefrihet
för .sådana avsättningar skulle vara nödvändig. Hur önskvärt det än
vore alt dessa kassors reservfonder snarast konnne att uppgå till betryggande
belopp, syntes det dock icke lika angeläget som beträffande de penninginstitut,
med vilka motionärerna anställt jämförelse.
Bank- och fondinspektionen har avstyrkt bifall till motionerna och till
stöd härför anfört bland annat följande:
»Med berörda exemplifiering synas motionärerna vilja göra gällande jämställbarhet
nied jordbrukets kreditkassor. Inspektionen kan icke helt följa
motionärerna härutinnan. Ifråga om hypoteksorganisationerna kan man bär
bortse frän det förhållandet, all slaten lämnat dem — liksom även jordbrukskasseorganisationen
— sitt ekonomiska stöd. Enbart detta förhållande
lärer icke kunna konstituera skattefriheten. I motsatt fall skulle fråga om skattefrihet
i motsvarande omfattning kunna resas i de numera mycket talrika
fall, där staten lämnar ekonomiskt stöd, exempelvis i form av aktiekapital
för under bolagsform arbetande näringsföretag. Hypoteksorganisationerna
hava erhållit en organisation som föranlett att de till och med kunna betraktas
såsom halvstatliga. Detta förhållande torde hava varit anledningen
till att de tidigare till och med varit helt befriade från annan skatt än fastighetsskatt.
Därtill kommer, att hypoteksinrättningarna bedriva ekonomisk
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
rörelse utan vinstsyfte. Sistnämnda föi-hållande gäller ävenledes i fråga om
sparbanker. Jordbrukskasseväsendet har däremot icke en sådan organisation
som nyss angivits, och såväl centralkassornas som jordbrukskassornas verksamhet
är så hilvida inriktad på vinst, som utdelning å insatser är under
vissa förhållanden medgiven, inom de förra kassorna till anslutna jordbruksekonomiska
föreningar och inom de senare till anslutna medlemmar.
Slutligen vill inspektionen framhålla, att konsolideringssyftet såsom underlag
för skattefrihet kan åberopas av vilket aktiebolag och vilken ekonomisk
förening som helst, ty för dessa gälla ävenledes i lag givna föreskrifter,
enligt vilka fondavsättning skall ske i viss omfattning. En sådan
konsekvens av en om också begränsad skattefrihet för jordbrukets kreditkassor,
vilka enligt inspektionens förmenande i förevarande avseende icke
intaga någon särställning, bör givetvis avstyras.»
Utskottets yttrande.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen infördes genom lagstiftning
vid 1942 års riksdag skattskyldighet för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna,
vilka tidigare varit frikallade från skattskyldighet. Samtidigt
därmed intogs i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen ett stadgande, varigenom
dessa inrättningar medgåvos rätt i viss utsträckning till avdrag för
fondavsättning. I de nu föreliggande motionerna yrkas, att jordbrukets kreditkassor
skola erhålla en motsvarande avdragsrätt.
Medgivande av en skattelättnad av nu förevarande slag är givetvis att betrakta
såsom en form av stöd från det allmännas sida åt den verksamhet,
varom fråga är. För egen del kan utskottet icke undgå att hysa betänkligheter
mot att sådant stöd lämnas i form av skattelättnad. I den mån skattelättnaden
medför, att någon behållen inkomst icke återstår att beskatta, blir
resultatet av skattelättnaden detsamma som om den därtill berättigade varit
helt och hållet befriad från skattskyldighet. En för vissa skattskyldiga medgiven
skattelättnad kan även — såsom framgår av de nu föreliggande motionerna
— föranleda, att anspråk framställas om utsträckning av skattelättnaden
jämväl till andra områden. Enligt utskottets mening är det fördenskull
angeläget, att återhållsamhet iakttages i fråga örn medgivande av skattelättnader
av förevarande slag.
Borttagandet av den förut medgivna skattefriheten för hypoteks- och bostadskreditinrättningarna
skedde på förslag av 1936 års skattekommitté. I
sitt år 1939 avgivna betänkande (Statens offentl. utredn. 1939: 47) berörde
kommittén jämväl frågan om beskattningen av jordbrukets kreditkassor.
Kommittén framhöll därvid bland annat, att, då jordbrukets kreditkassor
vore organiserade och hade sin verksamhet ordnad på likartat sätt som hypoteks-
och bostadskreditinrättningarna, jordbrukets kreditkassor torde böra
beskattas efter samma grunder som dessa. Då kommittén beträffande hypoteks-
och bostadskreditinrättningarna föreslagit, att dessa inrättningar skulle
erlägga skatt till staten efter ett grundbelopp av 10 procent men vara befriade
från skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet, skulle enligt kommitténs
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
17
förslag jämväl jordbrukets kreditkassor beskattas i överensstämmelse därmed.
Vid 1942 års författningsändringar i fråga om skattskyldigheten för
ovannämnda institutioner vunno de av kommittén sålunda fqyeslagna grunderna
statsmakternas godkännande.
Att en viss likhet i fråga örn organisation och arbetssätt föreligger mellan
jordbrukets kreditkassor samt hypoteks- och bostadskreditinrättningarna synes
utskottet otvivelaktigt. Huruvida denna likhet är så stor, att jordbrukets
kreditkassor böra liksom nämnda inrättningar medgivas någon avdragsrätt
för avsättningar till reservfond, är utskottet däremot i frågans nuvarande
läge icke i tillfälle att konstatera. Utskottet anser emellertid omständigheterna
vara sådana, att skäl förefinnas för en utredning av berörda
spörsmål, och utskottet förordar fördenskull en sådan utredning. Oavsett de
betänkligheter, som utskottet enligt vad ovan anförts har beträffande den
ifrågavarande avdragsrätten för fondavsättningar i och för sig, torde — så
länge bestämmelser av detta slag bibehållas i vår skattelagstiftning — givetvis
böra tillses, att sådana rättssubjekt, som till organisation och verksamhetssätt
äro likartade med dem, som nu åtnjuta ifrågavarande förmåner, erhålla
en lika behandling i skattehänseende. Därest utredningen skulle giva
vid handen, att fog förefinnes för en utsträckning av avdragsrätten till jordbrukets
kreditkassor, bör jämväl undersökas, efter vilka grunder avdrag skall
vara medgivet. En obegränsad avdragsrätt, på sätt i motionerna ifrågasatts
beträffande svenska jordbrukskreditkassan, synes utskottet i varje fall icke
lämplig.
Vid utredningen bör även beaktas, att jordbrukets kreditkassor, i den mån
de bildats före den 1 juli 1942, för närvarande åtnjuta bidrag av staten till
sina förvaltningskostnader. Visserligen äro dessa förvaltningsbidrag stadda
under avveckling. Så länge bidragen fortfara att utgå, skulle emellertid, därest
kassorna medgåves den i motionerna föreslagna avdragsrätten, kassorna
komma i åtnjutande av stöd i två olika former. Vid medgivande av ifrågavarande
avdragsrätt torde därför enligt utskottets mening böra tagas under
övervägande, huruvida icke dessa statliga förvaltningsbidrag borde omedelbart
upphöra att utgå. Enligt vad utskottet inhämtat uppgå förvaltningsbidragen
för budgetåret 1942/43 lill sammanlagt 215,000 kronor, lie av jordbrukets
kreditkassor under år 1942 erlagda skatterna lill stat och kommun
lära enligt uppgift hava utgjort omkring 313,000 kronor.
Med hänsyn lill nu anförda omständigheter finner sig utskottet böra förorda
bifall lill motionärernas förslag allenast i så målto, att den i motionerna
berörda frågan göres lill föremål för närmare utredning.
,oo
Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 7 saini Nr 20-
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
, Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
1:83 av herr Friggeråker m. fl. och 11:120 av herr
Nilson i Spånstad m. fl., örn viss skattefrihet för jordbrukskassor
m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan, huruvida jordbrukets
kreditkassor böra medgivas rätt att vid beskattningen
erhålla avdrag för viss avsättning till reservfond samt därvid
beakta vad i detta betänkande anförts ävensom för riksdagen
framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.
Stockholm den 8 april 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Egnell, Ekman, friherre
Lagerfelt*, Eklund*, Sandström*, Sylwan* och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Björklund*, Hammarlund, Orgard, Sandberg, Lundell,
Kilbom*, Hosander, Sundström i Skövde, Bladh och Karlsson i Granebo.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
437768. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:186 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna för tågring av inkomst av jordbruksfastighet, m.m. s. 1 i texten