Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
1943-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:24, Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
I en inom andra kammaren av herr Sundqvist m. fl. väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 177, har hemställts, att riksdagen
eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning och förslag till
förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter, varvid dock
förutsatts ett dispensförfarande, medförande skattebefrielse för organ som
äro nyhetsförmedlande eller som ur religiös, kulturell, social eller facklig
synpunkt fylla ett behov eller som drivas utan ekonomiskt vinningssyfte.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
I två vid 1940 års lagtima riksdag väckta likalydande motioner 1:112 och
II: 130 hemställdes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit täckes utreda huruvida icke vissa slag av veckotidningar
och övriga med dem jämförliga äro av den natur, att desamma böra beläggas
med skatt, samt för riksdagen framlägga förslag härom». Berörda motioner
lämnades av riksdagen pa hemställan av samma ars bevillningsutskott
utan åtgärd. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i sitt i anledning
av motionerna avgivna betänkande, nr 44, följande:
»I likhet med motionärerna anser utskottet att i nuvarande statsfinansiella
läge skäl tala för en beskattning av de i motionerna åsyftade tidskrifterna.
Enligt vad utskottet inhämtat är emellertid frågan om nya indirekta skatter
för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet finner att
frågan om skatt å nämnda tidskrifter därvid bör tågås under övervägande.
Under sådana förhållanden anser utskottet någon åtgärd i anledning av
motionerna icke nu böra vidtagas.»
I proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning
örn allmän omsättningsskatt vörö tidningar och tidskrifter ej undantagna
från skatteplikt till allmän omsättningsskatt. Emellertid yrkades i ett flertal
motioner och lill utskottet inkomna skrifter skattefrihet för olika slag av
tidningar och tidskrifter. Första särskilda utskottet föreslog i sitt utlåtande,
nr 10, att inom riket tryckta tidningar och tidskrifter skulle undantagas från
skatteplikt till omsättningsskatt. Till stöd härför anförde utskottet bland
annat följande:
»Av den utredning, som framlagts till stöd för detta yrkande, har utskottet
bibringats den uppfattningen alt här föreligger ett fall, där en omsättnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 24 25. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
beskattning efter föreslagna linjer komme att medföra större praktiska olägenheter
än om dessa tryckalster befriades från beskattning i denna form.
Detta sammanhänger med de säregna förhållanden, som förekomma vid
denna försäljning och speciellt vid lösnummerförsäljningen. Däremot kan
utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga att här medgiva frihet från
varje beskattning, och utskottet förutsätter därför, att för tidningarnas och
tidskrifternas vidkommande i stället för omsättningsskatten genomföres en
beskattning av motsvarande storleksordning men i en för detta område mera
lämpad form. Utskottet är icke i tillfälle att framlägga något utformat förslag
till dylik beskattning, men av undersökningar, som utskottet låtit verkställa,
har utskottet trott sig finna, att en enkel och tillfredsställande lösning
står att vinna genom accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapperet.
Enligt utskottets mening bör denna fråga göras till föremål för närmare utredning
genom Kungl. Maj:ts försorg och förslag i ämnet snarast framläggas
för riksdagen. Då en pappersaccis kommer att drabba endast här i riket
tryckta tidningar och tidskrifter, bör den nu förordade befrielsen från omsättningsskatt
tydligen erhålla motsvarande begränsning.»
Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, anhöll på hemställan av
utskottet tillika i skrivelse, nr 79, till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta
om utredning angående accis å sådant papper, som användes vid
tryckning här i riket av tidningar och tidskrifter, och därvid beakta vad i
omförmälda utlåtande anförts samt för riksdagen snarast framlägga det
förslag, som kunde av utredningen föranledas.
I anledning av nämnda riksdagsskrivelse verkställdes inom finansdepartementet
utredning rörande frågan om accisbeläggning av tidnings- och tidskriftspapper,
vilken utrednings resultat sammanfattades i en den 14 maj
1941 dagtecknad promemoria. Därvid hade jämväl utarbetats utkast till förordning
om pappersaccis av innebörd, att vid tryckning inom riket av periodisk
skrift skulle för det därvid begagnade papperet erläggas accis, utgörande
15 procent av köpeskillingen för papperet. Erläggandet av accisen
skulle ankomma på tryckeriföretagen och överinseendet å kontrollen över
accisen handhavas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Den sålunda ifrågasatta beskattningen beräknades tillföra statsverket
en inkomst av något mer än 4 miljoner kronor årligen.
Över berörda förslag avgåvos efter remiss yttranden av kommerskollegium
och kontrollstyrelsen, vilka avstyrkte förslaget.
Nämnda förslag angående accis å tidnings- och tidskriftspapper har icke
framlagts för riksdagen. I proposition nr 355 till 1942 års riksdag angående
grunderna för uttagande av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år
1942 m. m. berörde emellertid chefen för finansdepartementet jämväl omförmälda
spörsmål. Departementschefen anförde därvid, att ett skatteförslag
som under senare tid varit föremål för ett visst allmänt intresse, nämligen
skatt å tidskrifter, ansåge departementschefen förenat med sådana tekniska
svårigheter, att det — i synnerhet med tanke på den relativt obetydliga
inkomst den nya skatten skulle skänka — åtminstone för det dåvarande
icke borde genomföras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
3
I två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner I: 70 och II: 145
hemställdes, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn utredning av frågan örn skatt på illustrerade och kolorerade veckotidningar
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda». Vidare hemställdes i motionen 11:68 vid samma års riksdag, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att förslag örn beskattning
av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».
I motionerna I: 70 och lii 145 anfördes bland annat, att endast de illustrerade
och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den åsyftade
beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för nöjes- och
förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stöde på ett högt
plan, funnes å andra sidan många nied underhaltigt innehåll. Kunde en beskattning
av dessa underhaltiga alster i någon mån minska deras upplagor,
vore detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten syntes lämpligen
böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i efterskott.
I motionen 11:68 framhölls att den hejdlösa konsumtionen av veckotidskrifter
vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,
som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga
utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriltsläsandet,
som en beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,
endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven
tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller
delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt. Från
skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillhandahölles gratis eller mot
så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå. Vidare
borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska och sociala
tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom föreningsorgan
eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid åtskilliga gränsfall måste
uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av frågan om skattskyldigheten
kunde överlämnas åt en särskild nämnd med uppgift att avgöra vilka
tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de genom en tidskriftsskatt
inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften, bilda en särskild fond
att användas för främjande av ungdomsvård samt vetenskap och forskning.
1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna
betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet
vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den
medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:
»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några
mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän omsättningsskatt,
torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter böra
vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller detta
sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av Kungl.
Majit på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa, att
en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen ifrågasatts
möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, alt vilken
bcskattningsform som jin ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter be
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
Utskottet.
tydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas genomförande.
Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen skulle
undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att ytterligare
ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som tidskrifter,
bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare ståndpunkt
till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande spörsmål
— såsom jämväl synes framgå av departementschefens ovannämnda uttalande
— fortfarande kommer att av Kungl. Majit ägnas uppmärksamhet.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
1942 års riksdag utan åtgärd.
I den nu föreliggande motionen II: 177 har anförts bland annat, att det
ur flera synpunkter vore otillfredsställande, att den skattekälla, som vissa
tryckalster utan tvivel kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. De statsfinansiella
kraven på skärpt beskattning vore i hög grad giltiga för en dylik skatt.
Det måste därjämte anses mindre tilltalande att för närvarande kvalitativt
högtstående skrifter i bokform beskattades genom den allmänna omsättningsskatten,
på samma gång som en ofta mindervärdig tidskriftspress vore
befriad från beskattning. Riksdagen hade även givit uttryck åt dylika synpunkter,
och anledningen till att en sådan beskattning ej införts kunde sökas
i de betydande tekniska svårigheter, som vore förknippade med skattens
konstruktion. En utväg syntes eventuellt framkomlig. Skatten skulle principiellt
göras generell för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl.
Majit utsett organ, tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva
ansökningar om befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande,
dagspress eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala
eller fackliga synpunkter ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan
ekonomiskt vinningssyfte, borde enligt motionärernas mening befrias från
skattskyldighet. Skattesatsen skulle enligt motionärernas förslag utgöra 20
procent av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. För att ej göra prenumeration
mera lönande ur skattesynpunkt än lösnummerköp borde skatten för
prenumerationsexemplar beräknas efter den skatt, som skulle utgå för enstaka
exemplar multiplicerad med det antal nummer prenumerationstiden
avsåge.
Under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott i sitt betänkande
anfört till stöd för sitt avstyrkande av de vid samma års riksdag väckta motionerna
angående skatt å vissa slag av veckotidningar och då frågan om
beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år kommit i
förändrat läge, får utskottet hemställa,
att motionen lii 177 av herr Sundqvist m. fl. angående
beskattning av tidningar och tidskrifter icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Axel Ivar Anderson,
Ekman, Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund, Robert Berg* och Gustaf Elofsson;
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgdrd, Sandberg, Falk, Lundell och Karlsson i Grängesberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Lundell, som ansett att utskottet bort hemställa om bifall till förevarande
motion örn skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om skyndsam
utredning och förslag angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.